ReageraMera

Metadon har uppenbarligen inte löst några problem, i varje fall inte i Skottland om man får tro professor Neil McKeganey. 

Man uppskattar att det finns cirka 50 000 missbrukare i Skottland och 20 000 deltar i metadonprogram. 

I ett uttalande till BBC säger McKeganey att 85-90% av missbrukare i behandling har metadon. Han konstaterar vidare att den absoluta merparten av dessa  saknar arbete, fortsätter att begå brott och fortsätter att använda illegala droger. 

Läs också:
Call for rethink on drugs policy 

Torgny Peterson

Efter att en ny rapport om engelsk narkotikapolitik publicerades nyligen har flera, efter att ha läst rapporten, hört av sig och undrat vem eller vilka som egentligen ligger bakom rapporten. 

Vem kan väl vara mer lämpad att berätta mer om detta än en vän och kollega från England, Peter Stoker, som är chef för NDPA (National Drug Prevention Alliance). 

Här berättar han mer om gruppen bakom rapporten An analysis of UK drug policy. 

För bara några dagar sedan, 15 april för att vara mer exakt, lanserades en ny organisation i Storbritannien med ett imponerande namn som låter officiellt, UKDPC (The United Kingdom Drug Policy Commission). I vanliga fall existerar en kommission efter att någon bemyndigat den. Men nu befinner vi oss på den drogpolitiska arenan och då gäller inte vanliga regler och sanningen är den att UKDPC har bemyndigat sig själv med det egenhändigt konstruerade målet att förändra Storbritanniens drogpolitik. 

Det framstår snart som självklart att detta bara är det senaste försöket av [drog]liberalerna att öra fram den egna filosofin och i likhet med övriga sådana försök kommer det att varmt välkomnas av politiker och mediafigurer som delar en sådan filosofi. 

UKDPC saknar inga resurser. The Esmee Fairbairn trust har redan gett dom den förvånansvärt stora summan 1,1 miljoner pund till deras krigskassa och andra sägs vara beredda att öppna sina checkblock. Det skulle förvåna om inte George Soros, genom The Open Society, hör dit. 

Det vore ett misstag att tro att initiativet från UKDPC är ett isolat, eller att organisationen uppstått spontant; ett mer troligt skäl är [drog]liberalernas uppvärmning inför översynen av FN:s narkotikakonventioner 2008, tio år efter den förra översynen. 

Helt nyligen producerade The Royal Society of Arts  en större rapport, finansierad av Joseph Rowntree (en annan organisation, med [drog]liberala böjelser, som delar ut bidrag till det drogpolitiska området.  

The Beckley Foundation, under ledning av Storbritanniens tidigare vanhedrade drogtsar, Mike Trace, har startat The International Drug Policy Consortium med ett medlemskap av individer som skulle platsa i [drog]liberalernas Who Is Who. 

Så sent som förra veckan kom nyheterna om en annan ny grupp, The Drugs and Health Alliance, som ägnar sig åt samma tema. Den som läser det här känner nog igen några eller alla de grupper som grundade den gruppen, nämligen The Beckley Foundation, the International Harm Reduction Association, The Kaleidoscope Project, Release, Transform Drug Policy Alliance och The UK Harm Reduction Alliance. 

Det är uppenbart att vi står inför ytterligare en omgång av lobbyverksamhet för [drog]liberalisering, och ännu en gång kommer den att samordnas i tysthet och inte stå emot bedyranden om oberoende från grupper som UKDPC. 

UKPDC är uppenbarligen nervösa för kritik för att de försöker prångla ut en polemisk hållning mot den existerande narkotikapolitiken. Dom har försäkrat att dom kan se lite gott här och där i den nuvarande politiken (t ex sprututbyte, begränsning av spridningen av HIV, rehabiliteringsinsatser), men misslyckanden inom andra områden (prevention, utbildning) ? det är bara det att dom inte klart kan se vad som fungerar och varför. Det faktum att dom inte är ett officiellt organ betraktar dom som en merit och säger, The UK Drug Policy Commission utgår från den fördelaktiga ställningen att oberoende av regeringen och speciella intressen både beträffande finansiering och arbetsprogram. Försäkran om att det här noggrant utvalda teamet av [drog]liberaler är oberoende av speciella intressen orsakar illamående utanför deras egen krets. 

Alla förgrundsgestalterna i UKDPC har funnits med i liknande företag tidigare, t ex The Police Foundation (narkotikapolitisk rapport 2000), lobbyverksamhet gentemot The Home Affairs Select Committee (narkotikapolitisk rapport 2002, lobbyverksamhet gentemot The Advisory Council on the Misuse of Drugs, lobbygruppering gentemot EU-kommission och parlamentet och, naturligtvis, i ett otal mediasammanhang. 

Ett medlemskap i UKDPC står inte öppet för vem som helst, och sammanslutningen av gruppens kommissionärer var redan klar innan UKDPC öppnade dörrarna. Som ordförande hittar vi Dame Ruth Runciman, vars [drog]liberala stamtavla är oklanderlig. VD är Roger Howard, den förste chefen för DrugScope, en inrättning med en lång historia när det gäller att trycka på för liberalisering. Förvaltningsordförande är Shona Beaton, tidigare nyckelperson hos Release, en organisation grundad på fientlighet mot cannabislagstiftningen. Det är intressant att notera att Beatons namn först uppmärsammades  när hon öronmärktes för en nyckleroll i en ny organisation som den ovannämnde Mike Trace byggde upp, med stöd från George Soros, alldeles innan han avslöjades. 

En annan viktigt roll i UKDPC har professor Colin Blakemore, för närvarande chef för the Medical Research Council, också han välkänd för sina [drog]liberala tendenser; han var en av de första talarna som gav sitt stöd till tidningen The Independents kampanj för legalisering av cannabis. The Independent tog tillbaka sin tidigare inställning för en månad sedan och Blakemore själv sa att han nu, i ljuset av den senaste forskningen om skador av cannabis, ändrat sin inställning; det ska bli intressant att se hur hans nyfunna insikt kommer att gå ihop med Runcimans skara. 

För att markera lanseringen av UKDPC publicerades en genomgång och utvärdering av Storbritanniens narkotikapolitik samma dag som lanseringen skedde; rapporten är en produkt av två akademiker. Professor Alex Stevens har sin bas på Kent University och hitintills är hans dokumenterade erfarenhet begränsad till behandlingsfrågor. Några sådana begränsningar finns inte hos hans kollega, Professor Peter Reuter, från Maryland University i USA. Reuter är internationellt känd för sin inställning till [drog]liberalisering (en snabbtitt på litteratur som ställer sig positiv till narkotika klargör detta).  

Kontentan av rapporten är att den brittiska narkotikapolitiken misslyckas, bevittnar ökad användning av droger; prevention fungerar inte, utbildningen är impotent och narkotikalagstitningen är kontraproduktiv osv. osv..  

Kanske kommer vi att bli angenämt överraskade och det finns fortfarande möjlighet till konstruktiva slutsatser. Det är alltför frestande att förutspå att de viktigaste slutsatserna redan dragits och att kommissionens uppgift bara är att befästa strukturen. Det är därför svårt att bli uppmuntrad av det vi sett hittills och i väntan på goda nyheter kommer vi inte att hålla andan.

Torgny Peterson

Den franska föräldraorganisationen Parents contre la drogue har startat ett upprop ör att förbjuda försäljning av psykedeliska svampar i Nederländerna. 

Uppropet startades efter att en ung flicka avlidit efter att ha ätit av den här sortens svampar. 

Du kan underteckna uppropet, som du hittar på engelska här och på franska här. 

Torgny Peterson

I Sverige finns ett litet antal läkare som skriver ut stora mängder beroendeframkallande läkemedel till personer som antingen själva är beroende av medlen eller säljer dem vidare.

Det säger Barbro Westerholm, riksdagsledamot (fp) med anledning av att hon frågat socialminister Göran Hägglund vad han tänker göra åt det här problemet.

Socialstyrelsen och Apoteket AB har under lång tid försökt vidta åtgärder utan att lyckas. Det är uppenbart att det krävs ändringar i de lagar som styr hälso- och sjukvården och i sekretesslagen för att åstadkomma en förändring.

Barbro Westerholm, riksdagsledamot (fp)
0706-710388, [email protected]

Samuel Danofsky, politisk sekreterare (fp)
08-786 45 55, 0708-54 90 80, [email protected]    

På storhelger som valborg, nyår och midsommar polisanmäls långt fler misshandelsbrott än på årets andra dagar. Men även under helger efter lön anmäls fler misshandelsbrott än normalt. Det visar den sammanställning som Brottsförebyggande rådet (Brå) gjort av polisanmäld misshandel under år 2006. 

I genomsnitt polisanmäls 207 misshandelsbrott per dag i Sverige. De dagar där det anmäls flest misshandelsbrott är nyårshelgen med nästan 600 brott per dag och valborgshelgen med drygt 540 brott per dag.  

Av veckans dagar anmäls flest brott på lördagar och därefter söndagar. Huvuddelen av brotten har ägt rum under natten mot lördag respektive natten mot söndag. Lördagar i samband med lön är det särskilt många anmälningar. 

Anmälningarna om misshandel mot man och mot kvinna följer mönstret, det vill säga flest anmälda misshandelsbrott under nyår, valborg, lördagar och söndagar.  

När det gäller unga i åldersgruppen 7-14 år är mönstret annorlunda, där avser anmälningar misshandelsbrott begångna under måndag-fredag.  

Även tidpunkten på dygnet är olika mellan vuxna och unga. För vuxna ägde 57 procent av misshandelsbrotten rum mellan klockan 22-06. I åldersgruppen 7-14 år har huvuddelen av misshandelsbrotten begåtts under dagtid eller tidig kväll. 

Du kan ladda ner rapporten här.

Folkhälsoinstitutet meddelar att beräkningar från institutet visar att en (1) satsad krona på förebyggande alkoholarbete på krogen kan ge 39 kronor tillbaka. Vinsterna är stora främst i rättsväsendet till följd av färre våldsbrott.  

STAD, STockholm förebygger Alkohol- och Drogproblem, är ett alkoholförebyggande arbete i restaurangbranschen som startade 1996. Det handlar om samarbete mellan kommun, länsstyrelse, polis och restaurangbransch, utbildning i ansvarsfull alkoholservering (ingen servering till ungdomar under 18 år och till märkbart påverkade gäster) och förstärkt tillsyn.  

En tidigare utvärdering av arbetet i Stockholms city visar på en minskning av antalet polisanmälda våldsbrott med 29 procent som en följd av minskat berusningsdrickande. 

Statens folkhälsoinstitut har nu genomfört en hälsoekonomisk analys av ansvarsfull alkoholservering. Bland annat ligger en enkätstudie bland våldsoffer i Stockholm som grund för analysen.  

Resultaten visar att kostnaden för det förebyggande krogarbetet i Stockholm City var 7,4 miljoner kronor under en treårs period. Den genomsnittliga kostnaden för ett våldsbrott beräknas till 177 045 kronor. Med en 29 procentig nedgång av våldsbrotten beräknas den samhällsekonomiska vinsten av STAD-projektet till 291 miljoner.  

Rättsväsendet står för den största andelen av besparingen (78 procent). Förhållandet är därmed 1:39 mellan kostnad och besparing i projektet. Även med försiktiga antaganden visar analysen på betydande samhällsekonomiska vinster, den lägsta är 1:7 då bara polisens kostnader för brottsanmälningar räknas in. Analysen visar också på betydande vinster i form av förbättrad hälsa och livskvalitet. Hälsovinsten motsvarar 3-4 liv med normal hälsa.

I anslutning till arbetet med ansvarsfull alkoholservering har Folkhälsoinstitut också tagit fram skriften Handbok i tillsyn för polis och kommunala alkoholhandläggare som ett stöd i tillsynsarbetet. Handboken tar bland annat upp hur ordningsläget och berusningsgrader ska bedömas. Folkhälsoinstitut arbetar sedan 2002 med att sprida STAD-metoden i hela landet.   

Läs också:
Ansvarsfull alkoholservering i krogmiljö: kostnader, besparingar och hälsovinster 

Besök också:
Utbildning och handledning 

Torgny Peterson

Det är inte särskilt lång tid kvar till politikerveckan på Gotland, den så kallade Almedalsveckan.  

På samma sätt som förra året blir det omfattande bevakning av undertecknad i samarbete med Just Radio på Gotland. Massor med direktsända intervjuer med beslutsfattare och andra i angelägna politiska frågor. 

Du kan redan nu höra av dig med ämnen och/eller frågor som du är speciellt intresserad av och som du vill att vi tar upp i intervjuer och diskussioner under Almedalsveckan genom att skicka ett e-postmeddelande till [email protected]. 

Och du-glöm inte att lyssna på radioprogrammet ReageraMera på onsdagar 09.00.

Torgny Peterson

Socialstyrelsen har publicerat en kartläggning av kompetensen hos personal som arbetar med myndighetsutövning för barn och unga. 

I kartläggningen, Ung novis eller gammal och vis??en kartläggning av kompetens hos personal som arbetar med myndighetsutövning för barn och unga, konstaterar Socialstyrelsen att den oro som framförts om att socialsekreterarna i hög utsträckning är unga och oerfarna verkar delvis stämma. En fjärdedel av socialsekreterarna är under 30 år och nästan hälften är under 40 år. Det finns ingen idealisk ålder för detta arbete men ett visst mått av livserfarenhet är lämpligt för att kunna möta barn och föräldrar i utsatta situationer.  

Resultatet visar dock att många socialsekreterare har kort erfarenhet och att rörligheten inom yrkesgruppen är relativt hög. När det gäller grundutbildningen visar kartläggningen att de flesta kommunerna är på god väg att uppfylla kraven i det allmänna rådet. Den andel som inte har socionomexamen kommer sannolikt att minska.  

Vidareutbildning på högskolenivå har dock inte fått något stort genomslag, särskilt inte i socialsekreterargruppen. Det verkar snarare som att en vidareutbildning kan bli vägen bort från socialsekreterarrollen.  

Bland arbetsledarna och familjehemssekreterarna har en betydligt högre andel vidareutbildat sig. Risken kvarstår att det kvalificerade utredningsarbetet även i fortsättningen kommer att hanteras av arbetsgrupperna med de yngsta och minst erfarna socialsekreterarna som saknar vidareutbildning och som inte stannar kvar i samma arbetsgrupp över tid.  

Att garantera de mest utsatta barnen och familjerna rättssäkerhet och kontinuitet genom erfaren och välutbildad personal borde vara en självklarhet. Ansvaret vilar i första hand på kommunerna som arbetsgivare. Även andra aktörer såsom utbildningsanordnare, fackliga organisationer och myndigheter har ett ansvar för att följa och stödja en sådan utveckling.  

Av kartläggningen framgår att
* Vanligaste befattningen för dem som arbetar med att utreda och följa upp ärenden som rör barn och unga är socialsekreterare, utredare eller handläggare.  

* Merparten (90 procent) som arbetar inom området är kvinnor.  

* 97 procent har en universitetsutbildning på 3 år eller längre.  

* 84 procent har socionomexamen.  

* Knappt hälften har vidareutbildat sig på högskolenivå.  

* 8 procent har tagit magisterexamen inom socialt arbete.  

* 40 procent har arbetat 3 år eller mindre med myndighetsutövning för barn och unga. 

* Av socialsekreterarna har nära hälften arbetat 3 år eller mindre med myndighetsutövning för barn och unga.  

* Drygt 60 procent har varit mindre än 3 år i sin nuvarande arbetsgrupp.  

Torgny Peterson

För ett tag sedan berättade jag om möjligheten att Testa knark gratis på Internet. Den gången handlade det om norska Rusmiddeletaten som genom ett nytt grepp vill göra de som tänker använda eller använder narkotika uppmärksamma på riskerna. 

Men det finns andra ställen på Internet där avsikten ingalunda är densamma. För en vecka sedan lanserades en webbplats, som inte har för avsikt att avskräcka folk från att använda narkotika, snarare tvärtom. På webbplatsen kan du via datorn delta i ett virtuellt raveparty, använda virtuell ecstasy, röka en virtuell joint eller använda virtuella hallucinogena svampar. 

Vilka är då målgruppen för den här sortens verksamhet? Enligt personerna bakom webbplatsen utgörs målgruppen av personer som tidigare inte använt narkotika men som vill se vad det handlar om utan att förstöra hjärnan eller riskera att inte klara av ett drogtest. De menar vidare att den här sortens experiment gör de som besöker webbplatsen mindre benägna att pröva riktig narkotika.  

I en intervju säger direktören för bolaget att de som använder virtuella droger har rapporterat att effekten av de virtuella drogerna är förvånansvärt realistiska i en sådan utsträckning att den som använder dom både kan njuta av de sociala fördelarna med virtuella droger och också av det nöje som associeras med användning av narkotika-allt utan intag av någon riktig  narkotika. Värdet av att använda riktig narkotika minskas. 

Varför gör då företaget detta? Självklart lanserar vi inte produkten som ett sätt att få slut på användning av narkotika. Det är bara en bieffekt. Vi lanserar virtuella droger därför att det är roligt och gör våra partaj roligare, säger direktören. 

Av naturliga skäl har jag inget som helst intresse att göra reklam för den här sortens geschäft, men intresserade inom rättsväsendet är välkomna att höra av sig för ytterligare information. Representerar du en sådan myndighet är du välkommen att höra av dig med ett e-postmeddelande till [email protected] . Glöm inte att uppge namn, tjänsteställe och ett telefonnummer där du kan nås. 

Torgny Peterson

Idag har regeringen fattat beslut om ändring i förordningen (2004:865) om kör- och vilotider. Genom beslutet fastställs bland annat vilka vägtransporter som kommer att undantas från kör- och vilotidsreglerna, omfattningen av och hur kontrollerna av kör- och vilotidsreglerna ska utföras, att ett riskvärderingssystem införs som ska leda till att företag som brutit mot gällande kör- och vilotidsregler ska kontrolleras oftare och mer ingående.

Regeringen har också beslutat att från och med den 1 maj 2007 öppna upp den svenska vägcabotagemarknaden för polska åkare och Polen gör på motsvarande sätt för svenska åkare i Polen. Övergångsreglerna för ungerska åkare förlängs dock till den 1 maj 2009 eftersom Ungern har meddelat att man avser utnyttja möjligheten till undantag i ytterligare två år och besluten är ömsesidiga. Sverige har också inlett en dialog med Estland, Lettland, Litauen, Tjeckien och Slovakien om att ömsesidigt öppna upp ländernas vägcabotagemarknader för varandras åkare innan den 1 maj 2008.

Regeringens särskilda utredare, hovrättspresidenten Barbro Hegrelius Jonson, överlämnade i dag betänkandet Alternativ tvistlösning (SOU 2007:26) till justitieminister Beatrice Ask.

Utredningen har haft i uppdrag att dels belysa förutsättningarna för och överväga utformningen av ett alternativt tingsrättsförfarande för dispositiva tvistemål, dels ta ställning till om det bör vidtas några åtgärder i syfte att öka användningen av medling i dispositiva tvistemål i domstolarna.

Förlikning och medling
Utredningen föreslår att den förlikningsverksamhet som sker i domstolarna i dispositiva tvistemål i första hand skall ske genom medling. Fördelarna med medling är att parterna får föra förlikningsförhandlingar inför en person som har intresse och fallenhet för sådan verksamhet och som är utbildad på området. Förhandlingsklimatet gynnas av att medlaren inte skall avgöra tvisten om förlikningsförsöken misslyckas. Medling kan dessutom ske i förtrolighet, eftersom ett medlingssammanträde inte är offentligt. Uppgifter som lämnas inför medlare skall enligt förslaget kunna omfattas av sekretess. Varje domstol skall enligt förslaget utse ett antal domare vid domstolen som skall kunna förordnas till medlare. Medlingen blir kostnadsfri för parterna eftersom en domare medlar inom ramen för sin anställning. I alla dispositiva mål skall rätten i ett tidigt skede överväga om medling skall erbjudas parterna. Det skall vara frivilligt för parterna att genomgå medling. I fall där medling inte kommer till stånd skall rätten liksom tidigare verka för förlikning inom ramen för målets handläggning. Medlingen skall regleras i en särskild lag om medling i allmän domstol.

Alternativa tvistemålsförfaranden
Utredningen föreslår två alternativa frivilliga förfaranden för prövning av dispositiva tvistemål, dels snabbrättegång, dels ett förfarande för förhandsbeslut. Alternativen skall regleras i fristående lagar och framförallt vara snabbare och billigare för parterna än den traditionella tvistemålsprocessen. De skall ses som komplement till denna och således inte begränsa möjligheten för parter att få tvister avgjorda i ordinär rättegång.

Snabbrättegång är avsett för parter som snabbt vill ha ett slutligt och verkställbart avgörande av en tvist utan att riskera annat än sina egna rättegångskostnader. Parter skall i förväg kunna avtala om att använda sig av snabbrättegång i händelse av tvist. Samtycke till snabbrättegång skall också kunna inhämtas i samband med att tvisten inleds. Förfarandet skall handläggas av en ensamdomare och inom tre månader mynna ut i ett verkställbart avgörande som har rättskraft. Förfarandet i snabbrättegång skall vara flexibelt och anpassas till parterna och tvistens karaktär. En tidsplan skall upprättas och delges parterna. Alla relevanta tidpunkter skall anges i tidsplanen, som därmed skall kunna ersätta traditionella förelägganden. En part som inte följer tidsplanen riskerar att drabbas av sanktioner. Skriftväxlingen skall vara begränsad till normalt två skrifter från vardera parten. Parterna skall bära ansvaret för att den bevisning som åberopas kan läggas fram. Domar och beslut under en snabbrättegång skall inte kunna överklagas. Avgörandena skall däremot kunna angripas genom resning och klagan över domvilla.

Förslaget om förhandsbeslut i dispositiva tvistemål innebär en principiellt fullständig nyhet för svensk rätts del. Utredningen har i denna del inspirerats av det nederländska förfarandet kort geding. Enligt förslaget skall parter, genom att vända sig till en tingsrätt med en ansökan om förhandsbeslut, inom några veckor kunna få ett avgörande som grundas på en erfaren domares förhandsbedömning av hur utgången av deras tvist kan förväntas bli om den prövas i ordinär rättegång. Tanken är att parterna skall kunna välja att acceptera förhandsbeslutet som en slutlig lösning av deras tvist eller lägga det till grund för en förlikningsdiskussion. I Nederländerna sker detta i mycket stor omfattning. Parterna kan därmed undvika att lägga ned tid och kostnader på en ordinär rättegång. För att förhandsbeslut skall få meddelas skall det krävas att parterna är överens om det samt att rätten bedömer att det är lämpligt att meddela förhandsbeslut i tvisten. Det material som läggs fram för domaren måste vara så begränsat att det kan presenteras vid ett sammanträde som får pågå i högst två timmar. Förhandsbeslut skall kunna meddelas endast av särskilt utsedda domare. I vissa fall skall ett förhandsbeslut kunna verkställas. En part som inte är nöjd med innehållet i ett förhandsbeslut skall genom att väcka talan kunna få saken prövad i vanlig rättegång.
Ikraftträdande
I betänkandet anges att förslaget bör kunna träda i kraft den 1 mars 2008.

Under temat  Förstärkning av strategi för att bekämpa narkotikabrottslighet i Västra Götaland presenterar här SNPF (Svenska Narkotikapolisföreningen) genom kriminalkommissarie Anders Stolpe omfattande information om bakgrund och historik, hotbild, och diskussioner om övergripande mål och genomförande på det aktuella temat. 

Första avsnittet behandlar bakgrund, historik och aktuell hotbild. 

Bakgrund 
Narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet är ett mycket allvarligt samhällsproblem. I Sverige har statsmakterna med mycket stark folklig förankring ( 96% ) beslutat om ett tydligt restriktivt förhållningssätt vilket återspeglas i en rad åtgärder. På såväl nationell som internationell politisk nivå framträder svenska politiker i full enighet när narkotikafrågor är på agendan och företräder det restriktiva förhållningssättet. Som en följd av detta har Europaparlamentet uttalat att narkotikabrott är mycket farligt och avskyvärt.  

Sverige har ratificerat samtliga internationella narkotikakonventioner och har därmed åtagit sig att implementera och tillämpa viss lagstiftning samt att delta aktivt i bland annat internationellt polissamarbete. 

Den svenska narkotikalagstiftningen har efterhand reviderats till att vara en av de skarpaste i den demokratiska världen. Rättspraxis har i landet utvecklats till att markera  tydligt att narkotikabrott är mycket farligt och domstolarna dömer konsekvent till långa påföljder. 

I januari 2001 presenterades Narkotikakommissionens slutbetänkande, Vägvalet SOU 2000:126, en utvärdering av samhällets narkotikapolitiska insatser sedan mitten av 1980-talet och förslag till effektiviseringar av narkotikapolitiken. Man slog fast att narkotikapolitiken stod inför ett avgörande vägval. Den ena vägen krävde betydande tillskott av resurser i form av engagemang, ledning, kompetens och ekonomi. Den andra vägen skulle innebära sänkta ambitioner och betydande acceptans för narkotikamissbruk. Statsmakterna beslutade att den politiska prioriteringen inte skall minska och att den svenska restriktiva hållningen skall upprätthållas. 

Efter det att utredningen efterfrågat ett förstärkt politiskt ledarskap tillsattes en narkotikapolitisk samordnare med egen enhet på regeringskansliet, Mobilisering mot Narkotika. En nationell handlingsplan fastställdes med bland annat målen att färre skall missbruka narkotika och att tillgången skall minska.  

I regleringsbreven för de rättsvårdande myndigheterna ger regeringen sedan flera år direktivet att narkotika skall vara ett prioriterat område. Följaktligen omsätts inom polisen direktivet till att narkotika finns som ett prioriterat område i verksamhetsplaner på alla nivåer. 

Historik 
Svensk polis har under ca 35 år haft narkotikabrottsligheten som ett prioriterat område. Verksamheten har i huvudsak bedrivits av specialister , narkotikapoliser, tjänstgörande på narkotikarotlar eller motsvarande. I flera år var verksamheten inriktad mot bekämpningen av ett fåtal traditionella narkotiska preparat som cannabis, amfetamin och i förekommande fall opiater. Aktörerna i missbruksmiljöerna och  i distributionskedjan var tidigare av mer begränsad profil avseende kön, etnisk och social bakgrund. Det lokala och regionala nätverket var mer förutsägbart och i huvudsak kopplat till kända kriminella individer och personer som i det dagliga uppehöll sig i samhällenas torg och parkmiljöer. Den polisiära strategin med dåvarande resurs att ingripa mot enskilda grova narkotikabrottslingar samt langare i kvartar och på öppna drogscener gav ofta tydliga effekter avseende den lokala tillgången av narkotika samtidigt som man hade någorlunda kontroll på de platser där unga kunde rekryteras in i ett missbruk. 

Verksamheten måste ur ett internationellt perspektiv ses som mycket framgångsrik då Sverige i jämförelse med många andra länder höll tillbaka narkotikans spridning. 

I dåvarande Göteborgs polisdistrikt frigjordes i början av 80-talet särskilda personella resurser för att tillskapa en gatulangningsgrupp bestående av 10 polismän. I gruppen utvecklades strategier och arbetsmetoder som blev mycket framgångsrika och verksamheten kom att stå modell för tillskapandet av motsvarande enheter på andra platser i landet och det är ingen överdrift att påstå att Göteborg stod främst i landet när det gällde polisiära insatser i missbruksmiljöerna, vid upprepade tillfällen skapades kunskaper och metoder för att bearbeta nya missbruksmönster i olika kulturer vilket kunde tas tillvara av andra polismyndigheter. En bidragande orsak förutom starkt engagerade polismän var det samarbete som utvecklades med socialtjänsten genom att två socialsekreterare placerades på gruppen. I samband med att en ny polismyndighet tillskapades 1995 för Göteborg och Bohus län bedömdes gatulangningsverksamheten så viktig och framgångsrik att det beslutades om att fördubbla spaningsresursen till 20 polismän och 2 narkotikahundekipage samt att tillföra en utredningsgrupp bestående av 4 polismän. Samtidigt utökade socialtjänsten antalet socialsekreterare till 4. Benämningen blev Regional Narkotikaspaningsenhet och kom att utgöra ena halvan av länsnarkotikaroteln där den andra halvan bestod av Projektspaningsenheten som ansvarade för grov organiserad narkotikabrottslighet.  

I samband med upp starten av den nya verksamheten tillskapades en två veckors introduktionskurs som fortfarande står som nationell modell som grundkurs i narkotika. 

De effektmål som sattes upp för enheten överträffades med god marginal och spaningsgruppen på 20 polismän kom att stå för 10 %  ( ca 1000 personer )av det totala antalet frihetsberövade personer alla brottskategorier  vid myndigheten samtidigt som mellan 50-80 personer/år kunde lagföras för grova narkotikabrott till följd av ingripandespaning. Enheten ansvarade för och utvecklade också de arbetsuppgifter som senare kom att ombesörjas genom Särskilda Insatsen mot MC-brottslighet. Flera är de polismän som utvecklat sin ledarskapsförmåga i gatulangningsverksamhet och senare blivit rekryterade till ledande befattningar inom länskriminalpolisen och närpolisorganisationen. 

Under en period i slutet av 1990-talet inträffade en del allvarliga händelser som Backabranden, och EU-toppmötet samtidigt som den grova narkotikabrottsligheten antog volym och omfattning av inte tidigare skådat slag. Behovet av kompetent personal till nya arbetsuppgifter blev akut och ett större antal rekryterades från den regionala narkotikaspaningsenheten. Myndighetens resurs räckte inte till för att upprätthålla den lokala och regionala insatsen vare sig hos länskriminalpolisen eller inom närpolisorganisationen. Den regionala narkotikaspaningsenheten och därmed narkotikarotelns resurs decimerades kraftigt med en uttalad ambition att så småningom återfå myndighetens så verksamma initiativ mot narkotikahanteringen lokalt och regionalt.
      
Nuläget Hotbild  
Narkotikahanteringen har fått en helt ny dimension på det världspolitiska arenan. Under det kalla krigets dagar finansierades verksamheten i frigörelse-, terroristgrupper av stormakterna i förhållande till den koppling som fanns ur ideologisk synvinkel alternativt den roll de kunde spela strategiskt. Efter Järnridåns fall har man sökt sig till andra finansieringsformer. Idag rapporterar FN-organen och forskningen att det är vinsterna från narkotikahanteringen som utgör största inkomstkällan för samtliga av världens terroristgrupperingar och i många fall gör det möjligt för lokala krigsherrar att delta i väpnade konflikter. Allvaret i terrorist- och narkotikabekämpningen har trappats upp och de övergripande prioriteringarna kan inte separeras. En stor del av den narkotika som missbrukas i vårt land har sitt ursprung från platser där freden står på spel alternativt att narkotikavinsterna utgör en väsentlig del av ländernas BNP. I Afghanistan och angränsande länder är det ett ekonomiskt narkotikaberoende kring en alltmer ökande heroinproduktion som styr utvecklingen. I Colombia är det kokainet som har trasat sönder samhället. De terroristattacker som drabbat flera platser i världen på senare tid kan alla knytas in i ett narkotikasammanhang.  Det finns utan tvekan ett mycket stort ansvar för alla länder att minska narkotikamissbruket inte minst mot de traditionella bakgrunderna med skadeeffekter men nu mer också  för att därmed öka säkerheten i världen.   

Den grova organiserade narkotikabrottsligheten har i hög grad ändrat karaktär och blivit organiserad efter utländskt mönster. De svenska narkotikabrottslingarna har fått konkurrens av utländska medborgare som tidigare fungerat som distributörer fram till den svenska gränsen men nu etablerat sig som narkotikalangare inom Sverige. 

En hårdnande attityd och ökad förslagenhet bland de brottslingar som ägnar sig åt grov narkotikabrottslighet medför att de blir alltmer svåra att lagföra.  

Narkotikahanteringen har i Sverige ökat dramatiskt under de senaste åren dels genom att nya narkotikaklassade preparat introducerats samtidigt som en attitydförändring medfört att allt fler nya grupperingar etablerar sig i narkotikamissbruk. 

Den ökande volymen av narkotika har inneburit att grov narkotikabrottslighet förändrats till att förekomma i flera nivåer i distributionskedjan. Narkotikan sprids i ett nätverk av konstellationer som finns kopplade  från den grova internationella brottsligheten ner till missbruksmiljön. Under senare  år har beslagtagits och utretts i Västra Götaland narkotikavolymer, i den gränsöverskridande brottsligheten , som även i nationell jämförelse nått rekordnivåer rörande i stort samtliga preparat. På motsvarande sätt har en dramatisk utveckling skett av de mängder narkotika som de regionala och lokala grova brottslingarna hanterar. Framförallt är det mycket allvarligt när mycket unga människor etablerar sig som grova narkotikabrottslingar med spridningsfält över de regionala och lokala ungdomsmiljöerna samtidigt som man organiserar sig i gängkonstellationer efter utländskt mönster. 

Det är av särskild vikt att särskilda insatser av offensiv karaktär genomförs mot den grova organiserade narkotikabrottsligheten såväl i det gränsöverskridande skedet som vid den grova hantering som förekommer regionalt och lokalt . 

Förhållandet i missbruksmiljöerna i länet har klart försämrats under senare tid inte minst mot  bakgrund av förekomsten nya preparat och en förändrad attityd till narkotika men även genom att alltmer narkotika blivit tillgänglig med ett visst prisfall som följd. Den enskilde missbrukarens hälsostatus blir allt sämre genom att vederbörande har tillgång till ett större utbud av narkotika avseende såväl preparattyper som mängd. Följden blir att den enskilde har en högre påverkansgrad och med inslaget av nya preparat som skapar förvirringstillstånd utgör missbrukaren idag en större risk för sin omgivning. Under senaste tid har en rad grova narkotikarelaterade våldsbrott ägt rum och antalet missbrukande som förs medvetslösa till sjukhus har ökat markant. 

I Göteborg som varande en storstad är av naturliga skäl all problematik som störst. Dock kan ett ökande missbruk konstateras över hela länet framförallt avseende narkotikamissbruket i ungdomars nöjesmiljöer. 

Den största och kanske mest allvarliga attitydförändringen har skett bland unga människor som normalt inte befunnit sig i riskzonen att rekryteras in i ett narkotikamissbruk. Det är bruket av ?döddansardroger? ( f.d. partydroger ) som ecstasy, amfetamin, kokain, GHB, GBL, LSD, cannabis samt bensodiazepiner bland unga som för framtiden utgör mycket allvarlig fara för folkhälsan. 

I framförallt vissa city- och förortsmiljöer i göteborgsområdet utvecklar sig ett ökande narkotikamissbruk av heroin, opium och khat bland människor som redan lever under svåra sociala förhållanden. 

Sett ur internationell synvinkel lurar bakom hörnet en mycket farlig och högst förväntad framtidsutveckling på flera områden. Nya centralstimulantia som crack kokain, kristalliserat metamfetamin, PCP är preparat som försätter missbrukaren i ett betydligt längre påverkanstillstånd, med svårkontrollerad aggressivitet och än mer våldsbenägenhet som konsekvens. De som idag har antagit livsstil enligt gängkriminalitetens regelverk har funnit kokainet som ett sätt att belöna sig och uppträder därmed på ett mycket utmanande sätt i det offentliga rummet. Via Internet kommer unga människor, som inte egentligen är den traditionella profilen för att rekryteras in i ett missbruk, i kontakt med de moderna mycket lömska s.k. bokstavsdrogerna och designer drugs. På opiatsidan sprids fentanylerna med dödliga överdoser i spåren.  

Lika allvarligt som narkotika är missbruket av dopningsmedel och dopningsbrotten.Rättsväsendet hantering av problematiken har i det stora flödet av narkotiska preparat på senare tid stått tillbaka. Mot bakgrund att man kan koppla påverkan av dopningsmedel till grova våldsbrott och problemen i kriminalvårdmiljön måste insatserna mot dopningsbrott ges samma prioritet som narkotikabrott. En annan kategori som har dopingpreparaten som gemensam nämnare är de individer som finns inom mc-kriminaliteten.  

Vid myndigheten har man visat genom underrättelserapporter om narkotikamissbrukares koppling till kriminalitet och villkoren för att rekryteras till gängkriminalitet att narkotikabrott ur polisiär synvinkel är ett strategiskt brott. Andra studier visar också på det positiva ekonomiska utfallet för samhällsekonomin om man genomför offensiva åtgärder och den enorma ekonomiska förlust passivitet leder till. 

Andra avsnittet på temat innehåller en diskussion om övergripande mål. Kampen mot narkotika är en prioriterad uppgift. Av myndighetens totala resurs  satsas 6% på narkotikabekämpningen. Det finns anledning att analysera huruvida tillräckliga och rätt effekter  uppnås i narkotikabekämpningen. Polismyndigheten har under den senaste 12 månadersperioden registrerat ett stort antal brott mot narkotikastrafflagen vilket är en ökning med ca 3000 ärenden i förhållande till åren 1996-99. Av den senaste perioden registrerade ärenden finns enbart ett fåtal överlåtelsebrott vilket måste betraktas som mycket allvarligt i jämförelse med förhållandet med överlåtelseärenden i perioden 1996-99, den period där Göteborg som enda storstad kunde visa upp en utplanande kurva i narkotikamissbrukets utveckling. Det mest positiva med dagens höga volym är att det kan kopplas till att alltfler poliser deltar i narkotikabekämpningen och att myndighetens intentioner att implementera arbetsmetoder med stöd av ny lagstiftning mot bland annat drograttfylleriet har burit frukt. Emellertid visar forskningen och senast Brå:s Rapport 2003:12 , Polisens insatser mot narkotikabrottsligheten. Omfattning, karaktär och effekter , att de bästa effekterna uppnås om man fokuserar på narkotikaförsäljarna och därtill fångar upp det lokala distributions och missbruksnätet. Annan forskning och erfarenhet visar att narkotika sprids med epidemisk effekt och att den som överlåter i missbruksmiljöer alltid rekryterar nya in i ett missbruk. Den finns således stor anledning att försöka återfå samma fokus och taktik i narkotikabekämpningen som under andra halvan av 90-talet då det finns starkt stöd i forskningen att det var polisens insatser som fick missbrukskurvan att plana ut.  

Oavsett hur verksamheten organiseras måste all verksamhet utgå från en problemanalys baserat på kriminalunderrättelser vars bärighet  prövas efter det att man genomfört de operativa aktiviteter den initierat. Strategierna måste vara tydligt formulerade såväl övergripande som detaljerat i vad som förväntas genom olika aktiviteter i genomförandefaserna. Det är viktigt att fastslå att det krävs särskild professionalism bland de polismän på alla nivåer i narkotikabekämpningen. Att arbeta i de lokala missbruksmiljöerna med att identifiera och lagföra langare kräver särskild kompetens och yrkeskunskap och är i sig en disciplin där den enskilde ständigt måste utvecklas under ett engagerat ledarskap som vilar på samma förutsättning. Tidigare erfarenheter visar sig att det är i processerna arbetsmetoderna utvecklas när det finns ett givet uppdrag att genomföras med ett problemorienterat förhållningssätt.  Det är alltid naturligt att polisen har ansvar att vara spindeln i nätet när samarbete sker med andra aktörer på narkotikaområdet och det är därför av avgörande betydelse att polisen därvidlag visar upp kompetens, effektivitet , engagemang och uthållighet.  Kompetens finns historiskt i stor omfattning vid myndigheten men skall givetvis utvecklas vidare. Effektiviteten kommer  med rätt organisation/ansvarsfördelning och att fokusering sker konsekvent anpassat till de mål som formuleras i förhållande till underrättelsearbete i kombination med erfarenheter från operativa aktiviteter. Ett engagemang finns naturligt hos envar vad beträffar narkotikabekämpning. Uthålligheten blir att styra resurserna långsiktigt och kontinuerligt. 

Av de 6 % myndigheten avsätter finns anledning att organisera så att man svarar upp till nämnda behov. 

Polisiära framgångar i narkotikabekämpningen kan mätas på olika sätt och statistik ligger oftast till grund för olika beslut och bedömningar. Hur många personer som registreras på olika brottskoder, hur många beslag som görs och storleken på de samma. Man kan lätt förblindas med alltför långtgående slutsatser av narkotikastatistiken. Naturligtvis bekräftar den problemets omfattning och att rättväsendet varit aktivt men säger egentligen litet om effekterna i samhället. Att stora narkotikabeslag görs påverkar allmänpreventivt genom den uppmärksamhet de får och genom vår stränga rättspraxis  inkapacitering av grova narkotikabrottslingar individualpreventivt i den mån man lyckas nå de egentliga organisatörerna och inte deras ombud i form av kurirer.  

För att uppnå rätt effekter är en förutsättning att man har en relevant bild av hur narkotikadistribution på det lokala planet sker och att det oftast är såväl sofistikerat som invecklad i nätverket och skiljer sig mellan olika preparat och kulturer. Det är mest vanligt att det lokalt finns grova narkotikabrottslingar vars partier splittras upp i försäljningsled i flera nivåer där sista ledet är minutförsäljningen av de dagliga missbruksdoserna som den enskilde köparen inhandlar. Av myndighetens resultat i form av nuvarande begränsade antal överlåtelsebrott utgör vid närmare särskådning sannolikt en mindre del verkligt iakttagna eller konstaterade försäljningar utan det är rättspraxis kopplat till mängden innehavd narkotika som gör att det största antalet registreras för försäljning vilket också är högst sannolikt att de gjort sig skyldiga till. Resultatet måste ses mot bakgrunden av behovet att lagföra fler langare och konstaterandet att några tusen missbrukare i länet dagligen ofta vid upprepade tillfällen köper narkotika. Myndigheten har således en begränsad kunskap genom kriminalunderrättelser men ingen säker bild genom spaningsinsatser hur och av vilka narkotika distribueras lokalt och regionalt. När polisen bedriver aktiv operativ verksamhet i missbruksmiljön uppstår ofta s.k snöbollseffekter i de lokala miljöerna och många såväl langare som unga missbrukare kan identifieras. Det blir polisen som har initiativet i dialogen och åtskilligt av det som berättas kan brukas som bevis för de rättsliga åtgärderna, annat kan utgöra underrättelseuppslag. Förutom att man når direkta preventiva effekter kan man få en mycket relevant bild av det egentliga förhållandet som viktig grund för fortsatta åtgärder.  

En vanlig effekt av framgångsrikt polisiärt arbete mot langare blir att många känner ett hot från rättsväsendet och noggrant överväger vem man vågar sälja narkotika till. Den som blir ställd utanför blir den unge som inte anses pålitlig och därmed försvåras det för yngre att komma över narkotika. 

Narkotikabrott är ett initiativbrott och det är helt avhängigt av styrka och kvalité i de polisära insatserna om man skall nå goda effekter. Samtidigt är narkotikabrott ett strategiskt brott där narkotikan är den stora gemensamma nämnaren för större delen av övrig brottslighet. Fokusering i missbruksmiljöerna ger mycket goda effekter på brottsligheten i stort och det måste alltid vara där som polisen har initiativet. 

Att det på myndigheten skall finnas handläggning av narkotikaunderrättelser /spaning /utredning på daglig professionell basis på samtliga nivåer är viktigt att slå fast.  

I den dagliga verksamheten kommer i stort sett samtliga polismän i kontakt med narkotikabrottslighet alternativt narkotikarelaterad brottslighet. Att polismännen vid myndigheten besitter förmåga och kunskap att reagera och använda de metoder som erbjuds genom bedömningar av drogtecken och symptom avspeglas mycket tydligt i den stora volymen ärenden som rapporteras. Narkotika är en så stor del av den polisiära vardagen att all polispersonal yttre tjänst måste hållas uppdaterade med kunskaper i ämnet och ha den formella kompetensen att få göra drograttfyllerikontroller.  

Det finns all anledning att söka förbättra och utveckla nya metoder även inom andra polisiära verksamhetsgrenar. Trafikpolisen har efter den nya lagstiftningen om drograttfylleri blivit en viktig aktör, kunskapen att göra bedömningar på drogtecken och symptom visar sig tydligt i statistiken. I USA är det trafikpoliser i uniform som står för en betydande del av narkotikabeslagen. Man brukar en metod som bygger på profilering, samtal vid vägkanten , konstaterat att narkotikapartier alltid vid något tillfälle transporteras i ett motorfordon, för att söka utröna om något misstänkt pågår. Metoden bygger på annan lagstiftning än vår men kan i väsentliga delar tillämpas i vår miljö inte minst i underrättelseinhämtningen. Profilering som arbetsmetodik kan definitivt utvecklas vidare för att exempelvis tillämpas i kommunikationsmiljöer, hotell och IT-spaning. 

I Hamburg nyttjas motsvarigheten till LOP/Piket med framgång att under en vecka av fem på rullande schema delta i narkotikaspaning civilt.  

Tredje avsnittet på temat innehåller en diskussion om genomförandet. 

Genomförandet
Polisens narkotikarotel skall i samarbete med bland annat Rikskriminalpolisen, tullmyndigheterna, kustbevakningen och utländska myndigheter med kraft bekämpa den gränsöverskridande och organiserade handeln med narkotika. Arbetet på området är mycket resurskrävande avseende tidsåtgången per ärende varför ett mycket begränsat antal personer kan lagföras på årlig basis. Viktig är vidareutvecklingen och framförallt användning av modern spaningsteknik som redan finns idag. 

I nivån under de aktörer som organiserar den grova gränsöverskridande narkotikabrottsligheten agerar de regionala grova narkotikabrottslingarna genom att ombesörja en mycket omfattande spridning av de narkotiska preparaten in i de lokala missbruksmiljöerna. I förekommande fall framställs även preparat syntetiskt alternativt genom odling. Regionala aktörer har även visat sig vara trendbildande genom utvecklandet av nya missbruksmönster samtidigt som man sprider nya typer av narkotika. Exemplet är mycket tydligt inom vissa musik och livsstilar som rave och techno samt kroppsbyggarkretsar med spridning av nya dopingpreparat samt GHB. 

Antalet personer i regionen som bedriver en grov yrkeskriminell verksamhet inom drogområdet är många hundra. Genom en kontinuerlig ingripandespaning skall de regionala och lokala narkotikaspanings insatserna medföra att ett mycket stort antal grova narkotikabrottslingar med underliggande återförsäljare på årlig basis lagförs samtidigt som flera beslag som överskrider gränsen för grovt brott genomföras. Den verksamhet som bedrivs regionalt och lokalt i narkotikaspaningarna skall utgöra en av kärnverksamheterna vid polisen. De spaningsinsatser och utredningsinsatser som genomförs  skall utgöras av ett kvalificerat kriminalpolisarbete som kräver en gedigen yrkeskunskap och kompetens där kvalitetssäkringskraven är högt ställda trots ofta pressande och utsatta situationer för personalen. Det är av största vikt för att uppnå ett optimalt resultat på narkotikaområdet att man har en kontinuerlig verksamhet i missbruksmiljöerna med en strategi och arbetsmetodik som kan följa upp hanteringen ända upp till grov nivå. Arbetet i missbruksmiljöerna består i många fall av ingripanden mot ringa narkotikabrottslighet vilket oftast är en oundviklig väg för att nå den mer avancerade narkotikabrottsligheten. Verksamheten  skall återigen bedrivas mycket framgångsrikt och kostnadseffektivt. Myndigheten skall med högsta prioritering verka mot de regionala och lokala grova narkotikabrottslingarna. 

En av de viktigaste uppgifterna i polisens narkotikabekämpning är den tidiga upptäckten och förhindrandet av att unga människor rekryteras in ett missbruk. Under senaste åren har flertalet framgångsrika projekt med ungdomsinriktning genomförts i samverkan med närpolisorganisationen. Det har visat sig nödvändigt att det finns en central resurs tillgänglig med kompetens på området som kan samordna insatserna och ge närpolisen assistans. Insatser i ungdomsmiljö sker företrädelsevis genom geografiskt avgränsade insatser men samtidigt måste en särskild utvecklad kompetens alltid finnas för att angripa nya trender och företeelser som exempelvis var fallet med raveproblematiken. En central samordning skall finnas för samverkan i insatser som förhindrar att unga människor hamnar i ett narkotikamissbruk. Det väl etablerade samarbetet med att socialtjänsten placerat socialsekreterare på narkotikaroteln skall bestå utvecklas vidare.  

I det drog och brottsförebyggande arbetet skall narkotikakontaktmannen deltaga lokalt som myndighetens representant i samarbetsorgan samt nationellt i  den av Rikspolisstyrelsen organiserade kontaktmannaverksamheten. 

Arbetsmetodiken för den regionala och lokala narkotikaspaningsverksamheten skall vara en offensiv ingripandespaning  med uppföljning av kriminalunderrättelser/informatörsuppgifter följt av korta spaningsinsatser mot många av de personer som kan misstänkas för grov/omfattande försäljning av narkotika. 

Arbetsmetodiken utvecklas vidare genom projektinsatser med ett problemorienterat arbetssätt i samverkan med exempelvis närpolisområdena och kommunala myndigheter. 

I de fall ett lokalt ungdomsmissbruk identifieras skall en mer geografiskt inriktad projektinsats ta särskilt sikte på samverkan med socialtjänst och skola. 

Uppmärksamhet och omedelbara insatser mot uppkommande marknadsplatser för narkotikahantering med särskild uppföljning och ingripande om ungdomar riskerar rekryteras in i missbruk i aktuell miljö. 

Uppmärksamhet och ingripande mot narkotikahantering som uppkommit genom nya trender alternativt genom marknadsföring av nya preparat. 

Kontinuerliga insatser i krog och nöjesmiljö mot hanteringen av partydrogerna. 

Uppmärksamhet och ingripande mot dopningsbrott.  

Oavsett hur man väljer att organisera polisens insatser mot narkotika lokalt och regionalt  måste man fortlöpande kunna anpassa i rätt balans mellan kriminalunderrättelse, spaning och utredning så att resurserna kan brukas på ett flexibelt sätt. Det måste vara uppdraget som styr resursutnyttjandet och inte en statisk organisation. 

Fjärde avsnittet på temat innehåller redovisning av effekterna av strategin i form av övriga effekter

Övriga effekter 
* Vardagsbrottsligheten kommer att påverkas markant.  

* Det kommunikativa förhållningssättet som är ett grundkoncept för gatulangningsverksamhet kommer att avspegla sig i ett ständigt inflöde av såväl strategiska som operativ kriminalunderrättelser genom den dialog som sker mellan deltagande polismän och missbruksklientelet  

* Insatsens brottsförebyggande effekt blir i vissa fall att vardagsbrottsligheten till stor del försvinner under en tid efter insatsens genomföranden. Detta i sin tur medför att personalresurser på längre sikt kan frigöras för annan verksamhet d v s tillgängligheten till polisen ökar.  

* Kontinuiteten i verksamheten kommer att göra att detta blir en bestående effekt.  

* Erfarenheten visar att verksamheten genererar ett stort antal grova narkotikabrott samt annan grov brottslighet.  

* Många av de som är på väg in i yrkes eller gängkriminalitet kommer inte att kunna ha ett ostört utrymme för att utvecklas till starka figurer på den kriminella scenen.  

* Verksamheten genererar en bättre kunskap om narkotikamissbruket i hela myndigheten och därmed underlag för förbättrade strategier och åtgärder mot kriminaliteten i stort.  

* Det är förslagsställarens  bestämda uppfattning att narkotikabekämpningen i närpolisområden skulle bli mer effektiv och kostnadsbesparande med centralt placerade, tillräckligt stora och professionellt ledda gatulangningsgrupper.  

* Narkotikabrottsligheten och missbruket är en avgörande strategisk faktor vilket medför att man når goda effekter på kriminaliteten och folkhälsan i stort.

Sällan har man skådat en mer snurrig argumentation än den som borgmästaren i holländska Maastricht, Gerd Leers, gav i en tv-intervju nyligen. 

Som jag berättat nyligen har den belgiske premiärministern i ett ilsket brev kraftfullt opponerat sig mot Maastrichts planer på att flytta ut sju av stadens 16 coffee shops från centrum. 

Genom hela intervjun försöker Leers försvara sina synpunkter på den egna stadens och landets cannabispolitik, något som han i intervjun misslyckas med kapitalt. Han går till och med så långt så han påstår att det faktum att Maastricht har problem kring sina coffee shops inte är Hollands utan Belgiens fel. Att Maastricht skulle stänga sina coffee shops finns inte ens som ett alternativ i Leers drogpolitiska svammelvärld. Nej, den enda lösningen är att Europa i allmänhet och Belgien, Tyskland och Frankrike i synnerhet öppnar coffee shops i sina länder.  

Officiella uppskattningar visar att omkring 1,5 miljon drogturister besöker Maastricht varje år, de flesta från Tyskland, Frankrike och Belgien.  

I intervjun tillfrågas Leers om det inte vore en idé att stänga holländska coffee shops. Nej, nej och åter nej, enligt Leers, och så upprepar han legaliseringsfolkets mantra att då skulle hanteringen istället skötas av den organiserade brottsligheten. Det faktum att detta ändå sker idag, i länder med eller utan coffee shops, verkar ha gått Leers med flera förbi. 

Enligt en ännu inte offentliggjord rapport om cannabis från Rikskriminalpolisens cannabisprojekt köper många svenska smugglingsnätverk sitt hasch i Holland där man betalar cirka 13 000-15 000 kronor per kilo. För Sverige och Norden utgör Holland det största och viktigaste strategiska området för haschhandel. I Holland, med sina coffee shops, sitter Europagrossister på marijuana och hasch. Det är en närliggande och viktig part för ett svenskt smugglingsnätverk att ha kontakt med. Här sker ofta rekrytering av lastbilschaufförer som ska åka upp till Sverige eller övriga Norden. Under det senaste året har Holland ökat i betydelse för haschsmugglingen och lagring av stora haschpartier. Till Holland smugglas numera ibland flera tiotals ton åt gången vilket i sin tur påverkar smugglingsbild och distributionsförfarande.  

Den hanteringen kommer inte att upphöra även om vi skulle asfaltera Sverige med coffee shops. Det är oerhört naivt att tro att de kriminella nätverken skulle upphöra med sin verksamhet om ytterligare coffee shops öppnade i olika länder. De kvalificerade skurkar som ägnar sig åt handel med narkotika kommer inte att vara beredda att vare sig lämna den eller ge upp de inkomster den inbringar på grund av att någon borgmästare eller förvirrad politiker vill utöka antalet coffee shops och/eller legalisera cannabis i Europa i tron att det skulle minska problemen. 

Leers gör i tv-intervjun stor affär av att tobak och alkohol är legala droger. Han berättar i intervjun om hur många tusen som dör av tobak och alkohol, som är legala droger, och använder det som ett argument för att legalisera och reglera handel med cannabis!  

Att antalet hjälpsökande för cannabisproblem ökar år från år i Holland verkar inte heller bekymra Leers.  

Leers lösning på problemet är, Låt oss sitta ner tillsammans. Låt oss arbeta igenom det här. Vara öppna för nya lösningar för så som vi hanterar det nu så förlorar vi, och de kriminella kommer att vinna. Dom tjänar stora pengar. Låt oss sätta stopp för det. Låt oss organisera handeln. Låt oss reglera den så vi kan ordna upp det hela för folkets bästa.  

Hur naiv och okunnig kan en borgmästare vara? 

Du kan se hela intervjun (på engelska) med Leers här. 

Torgny Peterson

Missa inte onsdagens sändning av radioprogrammet ReageraMera

Onsdag 25 april 2007 kl 09.00 - ReageraMera med Torgny Peterson -  Om pillertrillande och mindre nogräknade läkare

I onsdagens program, 09.00 - 09.30, talar jag med Jale Poljarevius, operativ chef för citypolisens narkotikaavdelning i Stockholm; Gunnar Fjaestad, kammaråklagare vid internationella åklagarkammaren i Stockholm och Nils René, avdelningsdirektör vid Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Malmö.

Programmet direktsänds i Just Radio och via Internet. 

Bor du på Gotland får du in kanalen på 89.2.

Bor du i övriga Sverige eller i utlandet kan du lyssna direkt på adressen http://www.justradio.nu/

Enligt belgiska media har den belgiske premiärministern, Guy Verhofstadt, skrivit ett ilsket brev till sin holländska kollega Jan Peter Balkenende angående holländska planer på att flytta sju av Maastrichts 16 coffee shops närmare gränsen till Belgien. 

Enligt den belgiska tidningen Hel Belang van Limsburg har Verhofstadt påmint Balkenende om att den holländska regeringen lovat, i den holländska regeringsförklaringen-sidan 34, paragraf 10, att inte lokalisera några coffee shops i närheten av landets gränser och inte heller i närheten av skolor. 

I brevet säger Verhofstadt vidare, enligt samma källa, att planerna på att flytta coffee shops närmare gränsen bryter mot Schengen-fördraget, artikel 36, som anger att ett lands narkotikapolitik inte ska vara till skada för grannländerna. 

Belgiens inrikesminister, Patrick Dewael, som förväntas ta upp frågan vid nästa möte mellan EU:s justitie- och inrikesministrar, säger till Het Belang van Limsburg, att Nederländerna måste lösa sitt eget problem, inte exportera det (Nederland moet dit probleem nu zelf oplossen en niet exporteren). 

Well spoken, skulle förmodligen en engelsman säga. 

Läs också:
Verhofstadt schrijft boze brief naar Balkenende 

Torgny Peterson

I ett första reportage av fyra skriver idag Dagens Nyheter under rubriken Läkemedel det nya knarket om att försäljningen av läkemedel på svarta marknaden på Sergels Torg i Stockholm nu är större än försäljningen av narkotika .  

Knappast någon överraskande nyhet för den som följt utvecklingen. På flera håll i landet, inklusive Stockholm, har det sedan flera år tillbaka funnits läkare som mot eller utan extra betalning ställer sig välvilliga till förskrivning av sådana mängder narkotikaklassade preparat att vilken vanlig medborgare som helst, utan läkarexamen, skulle löpt en klar risk att åtalas för narkotikabrott.  

Det mest flagranta exemplet, för över 40 år sedan, var dr Åhströms förskrivning av opiat- och amfetaminpreparat till aktiva missbrukare. Under tiden maj 1965-april 1967 skrev Åhström ut recept på narkotika till 156 patienter. En sammanställning visar att Åhström och, vid några tillfällen, andra läkare skrev ut drygt en halv miljon doser av opiatpreparat och närmare tre och en halv miljon doser centralstimulantia. Någon sådan, förnyad galenskap är vi hittills förskonade ifrån. 

När det gäller läkare förefaller det än idag som de av någon outgrundlig anledning skyddas av den egna professionens företrädare och också HSAN (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd) har i flera fall visat sig synnerligen flata i bedömningen och därmed också åtgärder.  

Det är fullkomligt oacceptabelt att Socialstyrelsen, enligt Dagens Nyheter, uppskattar att det finns omkring 240 läkare som förskriver narkotiska läkemedel på ett närmast kriminellt sätt. Det rör sig om i huvudsak äldre manliga läkare med privatpraktik. De bedöms åstadkomma samhällsskador motsvarande 150 miljoner kronor per år.   

Hur länge ska detta tillåtas pågå?  

Jag har för länge sedan vid flera tillfällen tagit upp problemet så det är med viss tillfredsställelse jag konstaterar att även Dagens Nyheter har vaknat när problemet dyker upp kring tidningens egen husknut. 

Den intresserade kan till exempel ta del av bland annat följande:
Om läkare och medicinmän
Läkare dömd till fängelse för knarkförskrivning till sig själv
Knark på recept på McDonalds
Kriminalvården-droger och läkemedel
Om fuskande läkare och besynnerliga bestämmelser
Regeringen stärker patientsäkerheten 

Torgny Peterson

Knarkförsäljarna i holländska coffee shops lever gott på sina kunders beroende.  

I en intervju med Reuters uppskattar en innehavare av en coffee shop, tillika talesman för den holländska organisationen för cannabisdetaljister, att den här sortens knarkhandel tar in mer än en miljard euro per år, dvs strax över 7 miljarder svenska kronor. 

Det faktum att Holland kanske kommer att införa rökförbud 2008 kan eventuellt åstadkomma en del intressanta konsekvenser som innehavaren av denna coffee shop också har synpunkter på. 

Torgny Peterson

Nu lanserar BRIS sin tidning i nytt format. Den kommer redaktionellt och formmässigt att skilja sig från tidigare. Ambitionen är att skapa en fördjupad, fortbildande tidning med utgångspunkt i aktuella barnrättsliga samhällsfrågor. Tema för första numret är barn och sorg, som tar upp barns olika sorgeuttryck och ger konkreta råd och tips till alla vuxna som kommer i kontakt med barn som sörjer.

Medverkande är bland annat den norske psykologen och krisexperten Atle Dyregrov och kaplan Lars Björklund som har många års erfarenhet av barns sorgeprocesser.

Socionom Stig-Arne Berglund, forskare på Umeå Universitet berättar om vad som får barn att prata med vuxna om saker som är svåra för dom. Populära ungdomscoachen "Dallas" i Rosengård ger konkreta tips på hur han når fram till ungdomar. Och misströsta rätt! Kati Falk, psykolog på Lunds Universitetssjukhus berättar hur man kan gå tillväga när ett samtal med ett barn havererar. BRIS-ombuden Sofia Grönkvist och Karin Bergelv delar med sig av sina erfarenheter från BRIS sorgegrupper för barn som förlorat nära anhöriga tsunamikatastrofen.

Dessutom berättar Anders och Peter om hur det var att förlora sina föräldrar och vilket stöd de behövde av vuxenvärlden. Två olika berättelser, där två ungdomar fått helt olika förutsättningar att sörja.

Besök också:BRIS

Penningtvätt är ett ständigt aktuellt och komplicerat ämne. Eftersom penningtvätt ofta genomförs i flera olika steg i olika länder kan det vara intressant att studera den nyligen utkomna amerikanska anti-penningvättguiden. 

Krav och rekommendationer i guiden är avsedd att fungera som en manual i arbetet mot penningtvätt. 

Guiden, Anti-money laundering source tool, utgiven av SEC (Securities and Exchange Commission), hittar du här.  

Torgny Peterson

Nyligen presenterades en omfattande rapport, An analysis of UK drug policy, om narkotikaproblemet i Storbritannien, ett problem som är mycket stort och bland det mest omfattande i Europa. 

Materialet ger en relativt uttömmande beskrivning av situationen i Storbritannien.

Den intresserade kan ta del enbart av en sammanfattning alternativt hela rapporten (inklusive sammanfattning). 

Rapporten, på totalt 108 sidor, innehåller fem kapitel med följande innehåll:  

* Introduction
* Drug use in Britain
* Drug problems in Britain
* The impact of current drug policies
* Policy and research issues 

Är du intresserad av materialet skickar du ett e-postmeddelande till [email protected] och uppger om du vill ha den korta sammanfattningen alternativt hela rapporten.

Materialet skickas till dig via e-post. 

Torgny Peterson

Regeringen utsåg 19 april hovrättsrådet Lars Lundgren till särskild utredare till den nya utredningen om patientsäkerhet och tillsyn.  Lars Lundgren ska lämna sitt slutbetänkande senast 31 december 2008.

Patientsäkerhetsutredningen ska göra en samlad översyn av lagstiftningen inom patientsäkerhetsområdet.  

Utredaren ska bland annat:

* Överväga om det ska införas krav på att den som erbjuds anställning i hälso- och sjukvården ska lämna ett utdrag ur belastningsregistret för att kunna få anställning.
* Särskilt granska det regelverk som styr Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds (HSAN) verksamhet och undersöka hur patientens möjligheter att få hjälp och stöd av patientnämnden kan säkerställas oavsett var i landet denne är bosatt.
* Utredningen ska även, i syfte att stärka patientperspektivet och kvalitetsutvecklingen, överväga hur patientnämnderna uppfyller sitt åtagande och vad detta åtagande bör omfatta.
* Se över förutsättningarna för att införa en anmälningsskyldighet för apotekspersonal som uppmärksammar läkare eller tandläkare vars förskrivning av beroendeframkallande läkemedel kan ifrågasättas.
* Utreda om sakkunniga läkare och tandläkare som anlitas i till exempel försäkringsärenden samt försäkringsläkarna och tandläkarna vid Försäkringskassan ska stå under statlig tillsyn.

Mobilisering mot narkotikas reklamfilmer har vunnit Silverägget i tävlingen Guldägget. Filmerna visades på MTV under 2006 och på bio vid årsskiftet.  

1 400 000 unika tittare såg filmerna på MTV under sommaren 2006.  

Utvärderingen visar att en tredjedel av målgruppen (16-18 år) anser att filmerna gett dom argument för att inte testa narkotika.  

Att knark är skit kan du konstatera här. 

Torgny Peterson

Den som är intresserad av ny teknik, för t ex bevissäkring, kan ha glädje av att se det avsnitt av Vetenskapsmagasinet som sändes den 18 april. 

Programmet handlade bland annat om elektroniska näsor, datorprogram som kan spåra digitalkameror och datortomografi som kan kartlägga insidan av lik i 3D-perspektiv. 

Missade du programmet kan du se det här.  

Torgny Peterson

Ja, kanske blir det så, kanske inte. Det handlar om kanadensaren Marc Emery som under flera år haft amerikanska polisens ögon på sig. Från amerikanskt håll hävdar DEA (Drug Enforcement Administration) att Emery sålt cannabisfrön för miljontals dollar, bland annat via Internet. 

I samband med att den då 47-årige Marc Emery greps av kanadensisk polis i juli 2005, efter en hemställan från USA, meddelade DEA i Seattle att Emery anklagas för att ha sålt marijuanafrön för miljontals dollar via Internet, post och i egen person till individer i USA och på andra håll i världen. DEA har genom en undersökning av Emery spårat frän från Emery till illegala odlingar i Indiana, Florida, Kalifornien, Tennessee, Montana, Virginia, Michigan, New Jersey och North  Dakota. Uppskattningsvis 75% av de fröer Emery säljer, transporteras till USA.   

Vidare konstaterar DEA att Marc Emery har drivit Marc Emery Direct sedan 1994 och tagit emot beställningar av cannabisfrön via Internet. Han är också välkänd i Kanada som utgivare av Cannabis Culture Magazine och ledare för BC Marijuana party. Enligt den hemsida Emery har, har han tjänat mer än tre miljoner dollar per år genom illegal försäljning av cannabisfrön. Emery hävdar att han lagerför världens största tillgång på cannabisfrön och att han betraktas som den störste distributören av cannabisfrön. 

Vad har då hänt i fallet sedan 2005. Inte mycket.

USA har begärt Emery utlämnad och ett första steg till en sådan möjlig utlämning äger rum nästa månad, närmare bestämt den 28 maj, då en så kallad hearing i fallet går av stapeln. 

Torgny Peterson

Folkhälsoinstitutet har reviderat sin förteckning över dopningsmedel enligt dopningslagen.  

Förteckningen är avsedd som ett stöd i det praktiska arbetet för rättsväsendet, myndigheter, organisationer och institutioner som behöver en vägledning i vilka substanser som det kan anses vara straffbart att befatta sig med.  

Till skillnad från narkotikastrafflagen eller lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor saknar dopningslagen (1991:1969 med tillhörande ändringar i denna lag) referens till internationella överenskommelser och/eller regeringsbeslut om vilka preparat som omfattas av lagen.  

Dopningslagens konstruktion med en generell definition av dopningsmedlen medför att förteckningen blir en tolkning av dopningslagen.  

Bakom förteckningen står experter från Centrum för Andrologi och Sexualmedicin samt Dopinglaboratoriet vid Karolinska Universitetssjukhuset, Livsmedelsverket, Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Stockholm, Rättsmedicinalverket, Statens folkhälsoinstitut, Statens Kriminaltekniska Laboratorium samt Tullverkets laboratorium.  

Första utgåvan kom i februari 2006 och den nu utgivna versionen är den andra. 

Expertgruppen kommer i ett nästa steg i utvecklingen av förteckningens användbarhet ta fram en bilaga med vanligt förekommande handelsnamn för de upptagna substanserna. 

Du kan läsa mer om förteckningen här. 

Den nya versionen av expertgruppens förteckning hittar du här.

Missa inte onsdagens sändning av radioprogrammet ReageraMera

This week's programme is broadcast live in English 

Onsdag 18 april 2007 kl 09.00 - ReageraMera med Torgny Peterson -  Om Australien och Sverige

Australien är ett populärt resmål för svenskar i allmänhet och ungdomar i synnerhet. Hur lika eller olika är egentligen länderna i olika avseenden? Vad bör man tänka på innan man reser dit? Hur ser drogsituationen ut? Detta bland annat behandlar vi i onsdagens program.

I onsdagens program, 09.00 - 09.30, talar jag med Australiens ambassadör i Sverige, Howard Craig Brown, och
Sveriges ambassadör i Australien, Karin Ehnbom-Palmquist.

Programmet direktsänds i Just Radio och via Internet. 

Bor du på Gotland får du in kanalen på 89.2.

Bor du i övriga Sverige eller i utlandet kan du lyssna direkt på adressen http://www.justradio.nu/

Statens folkhälsoinstitut startar en ny webbplats om motiverande samtal, en effektiv samtalsmetod för att motivera människor att förändra sin livsstil.  

Motiverande samtal (engelska Motivational Interviewing, MI) används bland annat när det gäller samtal om alkohol, droger, rökning, sexuellt riskbeteende, spel, kost och motion. Metoden utvecklades i USA i slutet av 1980-talet vid behandling av alkoholberoende.  

Syftet är att öka den inre motivationen till förändring genom att lägga stor vikt vid att utforska och lösa ambivalens, det vill säga skälen för och emot förändringen.

Behandlaren lyssnar, försöker förstå patientens perspektiv och väntar sig att patienten ska hitta sina egna svar och fatta egna beslut.  Intresset för metoden är stort i Sverige, särskilt inom beroendevården och primärvården men även inom andra delar av hälso- och sjukvården, skolhälsovården, kriminalvården och socialtjänsten. 

Den nya webbplatsen ska fungera som en kunskapsbank för intresserade och rymmer förutom en manual om motiverande samtal även litteratur, utbildningar samt tillämpning och vetenskapliga studier på de olika livsstilsområdena.  

Studier visar att metoden motiverande samtal är särskilt framgångsrik vid alkohol- och drogproblem.  

Läs mer om motiverande samtal på: www.fhi.se/mi

Regeringen gör stora satsningar på viktiga områden inom det socialpolitiska området i vårbudgeten. Nya medel tillförs för att bekämpa narkotikan och minska alkoholskadorna. Regeringen möjliggör också för ungdomar att feriearbeta utan att det påverkar familjens försörjningsstöd. Arbetet påbörjas med att reformera tandvårdsstödet för vuxna. Dessutom förändras utformningen av Bostadstillägget för pensionärer för att öka den andel som den enskilde får behålla när arbetsinkomsten ökar.

Nya regler för feriearbetande ungdomar i familjer med socialbidrag
Regeringen vill stärka anknytningen till arbetsmarknaden för ungdomar vars familjer är beroende av försörjningsstöd. En enhetlig regel ska därför skapas för hur stor del av den intjänade inkomsten från feriearbete som dessa ungdomar får behålla, utan att det ekonomiska biståndet till familjen minskar. Regeringen satsar 30 miljoner kronor per år för detta under åren 2008-2010.

Mer pengar till alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder
Regeringen bedömer att det behövs ytterligare 185 miljoner kronor per år under 2008-2010 för alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder. Det totala anslaget för detta arbete blir cirka 260 miljoner kronor per år. Regeringen vill fortsätta att driva en ambitiös politik för att minska alkoholskadorna och bekämpa narkotikan.

Mer valfrihet för funktionshindrade
För att förbättra möjligheterna för Stiftelsen Rikstolktjänst att bedriva insatser för personer med funktionshinder tillförs 2 miljoner kronor för 2007. Regeringen avser även att starta en försöksverksamhet för att öka valfriheten när det gäller hjälpmedel till äldre och funktionshindrade. Försöksverksamheten är treårig och startar 2007.

Stärkt IT i vården
För att regeringens mål ska infrias om en stärkt ställning för patienterna, bättre tillgänglighet, ökad mångfald och valfrihet i vården måste informationshanteringen i hälso- och sjukvården förbättras. Därför satsar regeringen under innevarande år 175 miljoner kronor på detta område.

Förbättrat tandvårdsstöd för vuxna
I början av 2008 avser regeringen lägga ett förslag om en tandvårdsreform. Genom reformen ska skyddet mot höga kostnader förbättras, bland annat införs en tandvårdscheck som stöd till regelbundna undersökningar. Checken ska även kunna användas som delbetalning för så kallad abonnemangstandvård. Regeringen avsatte redan i budgetpropositionen för 2007 medel för tandvårdsreformens genomförande.

Satsningar på psykiatrin
De stora behoven hos psykiskt sjuka av en väl fungerande psykiatri och stöd till anhöriga har inte kunnat mötas på ett fullgott sätt. Regeringen har därför beslutat satsa 500 miljoner kronor under 2007 för att stärka den psykiatriska vården. Även under 2008 beräknas 500 miljoner kunna satsas, och under 2009 satsas 250 miljoner. Satsningen syftar till att stärka tillgängligheten och kvalitén inom vården. Det handlar bland annat om att stärka personalens kompetens, att prioritera vården och stödet till barn och unga samt ökad tillgång till psykosocial kompetens.

Förändrat bostadstillägg för pensionärer
Regeringen har redan genomfört en rad åtgärder för att göra det mer lönsamt att arbeta. Genom vårbudgeten förändras även utformningen av Bostadstillägget för pensionärer (BTP) i syfte att öka den andel som den enskilde får behålla när arbetsinkomsten ökar. Tidigare reducerades BTP med upp till 50 öre för varje krona i ökad inkomst. Efter förändringen kommer BTP att endast reduceras med 31 öre som mest. De nya reglerna påverkar även hushåll där den ena partnern arbetar och den andra har pension, sjukersättning eller aktivitetsersättning. Förslaget gäller alla som är berättigade till BTP och föreslås börja gälla den 1 januari 2008.

Ökat anslag för att skapa beredskap inför influensapandemi
Sverige ska ha en god beredskap vid en eventuell influensapandemi. Regeringen avsätter en miljard kronor under perioden 2008-2010 för detta ändamål. Anslaget ska vid behov användas för att bygga upp kapacitet för att producera vaccin och för att ingå avtal om leverans av vacciner i händelse av en pandemi.

Regeringen föreslår i vårpropositionen höjda ersättningar till de kommuner som har avtal med Migrationsverket om att ta emot ensamkommande asylsökande barn. Detta för att fler kommuner ska välja att teckna avtal och för att mottagandet ska bli bättre. Budgeten innehåller också förstärkningar till Migrationsverket.

Schablonersättningarna till kommunerna för att ta emot ensamkommande barn höjs. Samtidigt görs en fördubbling av den årliga grundersättningen under 2007 för att ytterligare stimulera kommunerna att teckna avtal om mottagande.

Utöver detta kommer kommunerna framöver även att få ersättning för vård enligt socialtjänstlagen även efter att den unge fyllt 18 år och fram till 21 -årsdagen, under förutsättning att vården har påbörjats före 18 års ålder.
Ytterligare en förbättring av ramverket kring mottagandet av ensamkommande barn är att ett mer enhetligt ersättningssystem skapas för både asyltiden och efter ett eventuellt uppehållstillstånd.

Dessa förändringar ökar barnens trygghet då de så långt det är möjligt kommer att få stanna på ett och samma ställe utan att behöva byta vistelseort eller skola. Kommunerna ges också bättre förutsättningar att planera sin verksamhet.

Jag är glad att vi på detta sätt kan tillmötesgå de kommuner som har haft synpunkter på ersättningarna för mottagandet. När vi nu höjer ersättningarna hoppas jag att fler kommuner ställer upp och tar emot ensamkommande barn, säger migrationsminister Tobias Billström.

Utöver satsningen på mottagandet av ensamkommande barn görs också en förstärkning av Migrationsverket med anledning av det ökade antalet asylsökande som väntas i år. Migrationsverket ges bättre förutsättningar att ge ett de asylsökande ett bra mottagande samtidigt som handläggningstiderna hålls korta.  Regeringen tillför därför verket 550 miljoner kronor 2008 och 300 miljoner kronor 2009.

I vårbudgeten fortsätter regeringen den satsning på rättsväsendet som inleddes med Alliansregeringens första budget i höstas.

De anslag som lades fast då ligger kvar, vilket innebär att polisens anslag höjs med 875 miljoner kr för innevarande år och med ytterligare 495 miljoner kr för 2008. Även kriminalvårdens och domstolsväsendets ökade anslagsramar ligger fast.

Med hjälp av 20 000 poliser år 2010, längre straff mot grova våldsbrott och en utbyggd kapacitet inom kriminalvården vill regeringen öka människors trygghet och säkerhet mot brott. Regeringens satsningar på polisen syftar även till att öka polisens närvaro och synlighet.

Med vårbudgeten tar regeringen ytterligare ett steg mot ett effektivare rättsväsende genom att Åklagarmyndigheten innevarande år tillförs ytterligare 47 miljoner kr. I en kommentar säger justitieminister Beatrice Ask, Eftersom regeringen ökat anslagen till polis, domstolar och kriminalvård kraftigt är det nödvändigt att nu även åklagarna får ytterligare resursförstärkningar. Speciellt när det gäller ungdomsbrottsligheten är det viktigt att arbete med att hålla handläggningstiderna så korta som möjligt. I detta arbetet har åklagarväsendet en central roll och därför är det glädjande att regeringen följer upp de tidigare satsningarna med extra resurser till åklagarna.

Försöken med alkolås som villkor och reglerna för körkort efter rattfylleri skall utvärderas. Utgångspunkten är att rattfylleridömda bara ska få tillbaka sitt körkort om de använder fordon med alkolås. Det sa infrastrukturminister Åsa Torstensson när hon på lördagen talade vid NTF:s kongress i Uppsala på temat hur regeringen vill intensifiera arbetet för ökad användning av alkolås och annan teknik som förhindrar körning under påverkan av alkohol.

Rattfylleri är ett mycket allvarligt brott. Förhoppningsvis kan en skärpning av reglerna hjälpa till att rädda liv, säger infrastrukturminister Åsa Torstensson.

För att ytterligare förebygga rattfylleri vill Torstensson också uppmuntra utvecklingen av andra tekniker som upptäcker och varnar för om förare är påverkad av alkohol, droger eller trötthet. Sådan teknik bör bli standard i alla fordon. I sitt anförande redogjorde Torstensson även för andra förslag för att minska antalet påverkade förare i trafiken:

Sverige ska fortsätta arbeta för införandet av ett obligatoriskt krav på alkolås eller annan teknik som förhindrar rattfylleri i alla nya bussar och lastbilar genom ändring av EU:s regler. För att skynda på utvecklingen kan Sverige söka EU:s godkännande för ett tillfälligt undantag. Alkolås ska successivt införas i statens och det offentliga Sveriges fordon och transporter. Nio myndigheter har tidigare fått i uppdrag att införa alkolås eller annan teknik som förhindrar rattfylleri i sina transporter. Nu bör vi gå vidare så att fler myndigheter inför alkolås. Antalet yrkesfordon med alkolås ökar. Allt fler transportköpare och utförare vill kvalitetssäkra sina transporter eftersom de inte vill riskera en rattfylleriolycka. Denna utveckling bör uppmuntras.

Varje år beräknas 150 personer dö och 1000 skadas allvarligt av rattfyllerister. Var tredje lagförd rattfyllerist är återfallsförbrytare.

Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson svarade på fredagen på en interpellation om nedläggningen av Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika den 1 januari 2008. Morgan Johansson (s) undrar vad ministern tänker göra för att nedläggningen inte ska gå ut över arbetet med att förebygga alkohol- och narkotikamissbruk. 

Du hittar Morgan Johanssons interpellation här. 

Debatten i riksdagen var stundtals tämligen upprörd och anförandena ser ut som följer: 

Anf. 1 Statsrådet MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Morgan Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att nedläggningen av Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika inte ska gå ut över det förebyggande arbetet eller forskningen kring alkohol- och narkotikafrågor. Han frågar vidare vilka åtgärder jag ämnar vidta för att möta hotet från en ny drogkultur när kokainet kommit till Sverige på allvar.   

Låt mig först av allt slå fast att jag delar Morgan Johanssons uppfattning att det behövs en stark nationell resurs för att driva det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet. 

Jag delar bedömningen, som den förra regeringen slog fast i propositionen (prop. 2005/06:30) Nationella alkohol- och narkotikahandlingsplaner, att det är angeläget att etablera en mer långsiktig struktur för att genomföra en alkohol- och narkotikapolitik inom ramen för handlingsplanerna. Den dåvarande regeringen angav att den hade för avsikt att återkomma med förslag till hur detta skulle organiseras inom ramen för den befintliga myndighetsstrukturen. Det är det som vi nu genomför.   

De handlingsplaner som beslutades under den förra mandatperioden sträcker sig till och med år 2010. För åren 2006 och 2007 avsattes särskilda medel men den förra regeringen beräknade i budgetpropositionen för 2006 att den särskilda satsningen skulle upphöra 2008. Den nuvarande regeringen kommer i vårpropositionen, som offentliggörs i nästa vecka, att presentera fortsatta satsningar på det alkohol- och narkotikapolitiska området.  Redan nu kan jag försäkra att det fortsatta arbetet kommer att ha en hög prioritet. Nära 260 miljoner kronor kommer att avsättas per år under perioden 2008?2010. Båda kommittéerna kommer att ersättas med en mer långsiktigt hållbar organisatorisk lösning. Från min sida har jag varit noga med att betona att nedläggningen av Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén inte får innebära någon ambitionssänkning.   

Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén har gjort ett fantastiskt jobb med att dra i gång detta jätteprojekt som en bred satsning på handlingsplanernas mål och intentioner. Man har haft en omfattande kunskapsinhämtning och samarbetat med många andra aktörer.    

Ett av handlingsplanens grundläggande ställningstaganden är att det är på lokal nivå som politikens trovärdighet prövas därför att det är på lokal nivå som det praktiska arbetet utförs. Men den lokala nivån behöver också stöd för att kunna utvecklas. Här kommer våra myndigheter att få tydligare uppdrag att driva på metod- och kompetensutveckling inom sina respektive ansvarsområden. Vår ambition är att det framtida handlingsplansarbetet ska ske med oförminskad kraft men i en ny och mer långsiktigt hållbar form. Här kommer våra myndigheter att få ta ett större ansvar än de har i dag när det gäller att utveckla lokalt och regionalt arbete. De regionala och lokala samordnarna har naturligtvis en viktig roll även i framtiden.   

Exakt hur den kommande strukturen ska se ut är ännu för tidigt att säga men det pågår ett beredningsarbete inom Regeringskansliet för att förbereda en sådan förändring. Här har naturligtvis de båda kommittéerna en viktig uppgift att både delta i detta planeringsarbete och under hand föra över kunskap och erfarenheter till det fortsatta utvecklingsarbetet.   

Anf. 2 MORGAN JOHANSSON (s):
Herr talman! Tack för svaret, Maria Larsson. Jag ska börja med att ta ur Maria Larsson en villfarelse som jag tycker skymtar fram i svaret. En socialdemokratisk regering hade aldrig beslutat att lägga ned de centrala statliga organisationer som har lett det förebyggande arbetet så framgångsrikt som man har gjort sedan 2000-talets början. Det vill jag göra fullständigt klart. Det hade vi aldrig gjort.   

Vad hade vi gjort? Jo, vi hade permanentat dessa funktioner i statsförvaltningen, antingen som egna myndigheter ? eller en egen myndighet ? eller som en självständig del av en existerande myndighet. Men vi hade aldrig slagit sönder den organisation som nu finns, och Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika, som ni nu gör. Vi hade naturligtvis också fortsatt med den statliga finansieringen, och det är ju bra att ni ligger kvar på den nivå som vi etablerade, 260 miljoner per år. Det är bra. Problemet är ju att ni samtidigt avvecklar motorerna bakom hela det förebyggande arbetet när ni nu slår sönder de här två organisationerna, när ni skingrar kompetensen och när ni har åstadkommit en situation där människor i de här organisationerna nu måste se sig om efter nya jobb. Och när ni väl har avvecklat Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén den 1 januari 2008 har vi ingen aning om hur ledningen av det här förebyggande arbetet på statlig nivå ska organiseras i stället. Det är hafsigt. Det är slarvigt. Det kommer allvarligt att försvåra det förebyggande arbetet framöver.   

Varför kan jag då säga att vi aldrig skulle ha gjort så? Vi hade ju den här konflikten under mina år som folkhälsominister. Då och då kom det framstötar från Finansdepartementet som sade att vi skulle lägga ned Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika. Vid varje tillfälle avvisade vi dessa framstötar. Den sista gången gjorde vi en uppgörelse, jag och Pär Nuder personligen faktiskt, om hur vi skulle göra. Vi skulle fortsätta driva i kommittéform. Därefter skulle det bli en permanent struktur. Vi var överens om det, och vi var överens om att aldrig skingra kompetensen. Nu har Maria Larsson ansvaret, och det första hon gör är att hon lägger sig platt för Finansdepartementet. Det duger inte. Det börjar bli dags, Maria Larsson, att du vinner dina förhandlingar med Finansdepartementet.    

Varför är då det här så förödande? Jo, för nu har vi byggt upp den här kompetensen. Vi har jobbat intensivt sedan 2001 och 2002. Dessa organisationer har lett det förebyggandet arbetet. De har utvecklat metoder. De har forskat. Det här, menar jag, har varit avgörande för att vi nu faktiskt börjar se hur kurvorna vänder nedåt igen. Antalet ungdomar som provar narkotika minskar. Drickandet bland ungdomar tenderar också att minska. Vi har gått emot en internationell trend. Där man överallt annars i världen ser en ökning ser vi minskningar. Där är Sverige det lysande undantaget.    

Det har också fått internationell uppmärksamhet. FN:s chef för narkotikabekämpning, Antonio Maria Costa, besökte mig före valet i höstas. Han hade två budskap. Det ena var att Sveriges narkotikapolitik förmodligen är världens bästa eftersom vi satsar på alla delar: förebyggande, missbrukarvård och brottsbekämpning. Det andra var att han också varnade för att vi nu kan riskera att gå in i en tredje våg av narkotikakultur. Amfetaminet och cannabisen har vi haft sedan 60-talet. Sedan kom heroinet på 90-talet. Och så varnade han: Ni står på tröskeln till att också få in kokain. De sydamerikanska kartellerna har börjat hitta sina vägar in i Västeuropa.   Just när vi kanske står inför en sådan ny drogkultur passar ni på att slå sönder den kompetens som har byggts upp. Nu ska ni avveckla den. Det är hafsigt, slarvigt och ansvarslöst. Jag är rädd att ni nu gör om samma misstag som ni gjorde i början av 90-talet då vi trodde att vi hade vunnit kampen mot narkotika.   

Min fråga till Maria Larsson är: Hur kan ni i det här läget lägga ned Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika utan att ha en aning om vad som ska komma i stället?   

Anf. 3 CHRISTER ENGELHARDT (s):
Herr talman! Tack för svaret på en interpellation som Morgan Johansson har ställt. Det är en mycket viktig interpellation i tider när nya drogkulturer kommer till landet, vilket har nämnts i debatten. De har även slagit rot i Stockholm har vi kunnat följa i tv-serier under de senaste veckorna.   

Jag vill försöka lägga ett utskottsperspektiv på detta eftersom jag är ledamot av socialutskottet där vi av tradition har varit väldigt eniga över partigränserna när det gäller bekämpning av alkohol och narkotika. Framför allt i narkotikafrågan har vi haft en total enighet. Det har varit vissa avvikande steg från detta när det gäller alkohol kopplat andra partier inom alliansen. 

Jag blir lite orolig när jag nu nås av informationen att man har planer på att lägga ned den nationella narkotikasamordnaren och skrota Alkoholkommittén. Precis som Morgan nämnde i sin inledning är de viktiga aktörer i det här arbetet och en drivkraft och motor.   

I svaret nämns den bedömning som vi gjorde under den förra mandatperioden när vi behandlade de nationella alkohol- och narkotikahandlingsplanerna och sökte en mer långsiktig struktur för arbetet. De här kommittéerna och nationella samordnarna har bedrivit ett stort och viktigt arbete. Att man plockar bort den som jag ser som en sammanhållande länk gör mig lite orolig. Jag skulle vilja fråga statsrådet om de här tankegångarna är förankrade inom allianspartierna i socialutskottet som till stor del äger de här frågorna. När vi tog fram de nationella handlingsplanerna gjorde vi det i samverkan även med justitieutskottet.   

Det blir intressant att höra hur ni har diskuterat detta med kollegerna inom alliansen i utskotten.  Det är riktigt som statsrådet skriver att mycket av arbetet sker och ska ske på lokal nivå. Det är oftast där som kunskapen finns och det är där man har personkännedom. Det är där man kan se nätverken och göra kartläggningar och aktivt rikta insatserna. De lokala nivåerna behöver, som det står i svaret, kunna utvecklas, få tillgång till kompetens och vidareutveckling och få lära sig nya saker och träffa andra aktörer.   

Statsrådet säger att det ska våra myndigheter ta hand om. Vi vet hur spretigt Myndighets-Sverige kan vara. Alkohol- och narkotikapolitiken är en så viktig fråga att det är bra om den kan ligga på en aktör som har kontaktnät till de lokala organisationerna och kan kalla ihop dem och föra kompetensen vidare och skapa plattformar för att få tillgång till kunskaperna.   

Jag ser den nationella narkotikasamordnaren och Alkoholkommittén som viktiga aktörer i detta. Därför blir jag lite bekymrad för att man kommer att tappa fart på lokal nivå.  

Statsrådet skriver i sitt svar att detta inte får innebära någon ambitionssänkning. Det är just det jag tror att detta kommer att bli. Jag tror att man kommer att skruva ned på takten. Det är jag livrädd för från ett utskottsperspektiv.   

Jag tycker att det ska bli intressant att höra statsrådets svar på om det är förankrat inom alliansen och hur man kan ta bort de samordnande länkarna.  

Anf. 4 Statsrådet MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Jag tackar för inläggen, även om jag är lite förvånad över inte minst Morgan Johanssons brösttoner. Det verkar som om Morgan Johansson har glömt bort vad hans egen regering lade fram som proposition. Morgan Johansson har varit med om att lägga fram följande text till riksdagen i en proposition 2005. Jag citerar ordagrant:   

Det är angeläget att etablera en mer långsiktig struktur för att genomföra en alkohol- och narkotikapolitik inom ramen för handlingsplanerna. Regeringen avser därför att återkomma med förslag till hur detta skall organiseras inom ramen för den befintliga myndighetsstrukturen.

Bäste Morgan Johansson! Det är precis det som vi också säger och nu gör. Vi för in det inom den befintliga myndighetsstrukturen. Den här texten går inte att tolka på något annat sätt än att den socialdemokratiska regeringen hade den här inriktningen, naturligtvis utifrån perspektivet att ett ansvarsutkrävande måste vara möjligt. Det är det som är problemet med den tillfälliga projektorganisationen att regeringen därmed avhänder sig en del av möjligheten till ansvarsutkrävande.   

Vi diskuterade inte kvaliteten på Mobilisering mot narkotikas och Alkoholkommitténs arbete. Vi är fullständigt överens om att det har varit mycket bra som en start på det drogförebyggande arbetet inom ramen för handlingsplanerna. De har gjort en fantastisk insats, men vi måste ha in det inom en mer långsiktigt hållbar struktur.   

Den satsning som vi nu har gjort har vi inte sett någon motsvarighet till från den tidigare socialdemokratiska regeringen som lade pengar för bara ett år i taget. Vi har tydligt visat inriktningen och lagt fast en stor summa pengar till det drogförebyggande arbetet för en treårsperiod ? inte för ett år framåt, vilket har varit det vanliga tidigare. Vi vill visa vikten av långsiktighet för att kunna göra en bra planering. Ambitionsnivån är fortsatt hög. Det är också de signaler som går ut. Det blir lite mer oroande att samordnarstrukturen kan naggas i kanten med den typen av retorik som vi hör här i kammaren i dag.   

Jag vill försäkra er att vi fortsatt ser de regionala samordnarna och de lokala samordnarna som oerhört viktiga i det här arbetet. Att de förses med erforderlig kompetens, kunskapsutveckling och har tillgång till de senaste rönen är en självklarhet.   

Arbetet kommer inte att tappa fart. Arbetet kommer att fortsätta med förnyad styrka. Alla kan se att det finns en långsiktighet i detta. Vi har lagt pengar, inte för ett år i taget som har varit det vanliga tidigare, utan satsningen är tydligt synbar för hela treårsperioden.    

Det här kommer att presenteras på måndag men eftersom siffrorna redan är väl kända kan vi lika gärna resonera om dem här och nu.   

Den här regeringen är självklart fullständigt överens om att det drogförebyggande arbetet är väldigt viktigt. Vi är också väldigt tydliga i regeringsförklaringen när vi skriver att målet är att sänka totalkonsumtionen i Sverige. Då är det drogförebyggande arbetet oerhört centralt och oerhört viktigt. Det är därför vi prioriterar det så tydligt i vårt budgetarbete.   

I den första vårproposition som vi lägger fram är långsiktigheten synlig och tydlig.  

Anf. 5 MORGAN JOHANSSON (s):
Herr talman! Nu resonerar Maria Larsson på samma sätt som hon brukar göra i interpellationsdebatterna, det vill säga att när man inte klarar diskussionen skyller man på någon annan. Det var samma historia för ett par månader sedan då du hade skurit ned tillsynen av den sociala barn- och ungdomsvården. Då försökte du få det till att det var mitt fel, när det var du själv som hade gjort det.   

I dag säger du att du tänker avveckla Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén och så säger du att det är mitt fel.   

Jag har förståelse för att du, eftersom du har varit i opposition nästan hela livet, har lite svårt att anpassa dig till den nya situationen. Du har ansvar för dina beslut nu. Det ansvaret får du faktiskt ta. Nu är du med och monterar ned Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén. Och du är med och skingrar den kompetensen.  Sedan säger du att det stod i propositionen 2005 av vi ville ha in det i en långsiktig struktur. Det är precis det som jag har sagt. Det var precis den uppgörelsen som vi hade med Finansdepartementet då, att man skulle driva det vidare i kommittéform under dessa två år och därefter anta en långsiktig struktur. Hur den sedan ska se ut skulle vi återkomma till.   

Men det är en mycket stor skillnad mellan att avveckla organisationerna och säga till folk att de nu får söka sig andra anställningar på andra ställen, det är precis det som människor nu gör, och att säga att man tar de organisationer som nu finns och flyttar in dem i en befintlig myndighet eller tillskapar nya myndigheter. Det är en avsevärd skillnad.   

Det som du nu gör, Maria Larsson, är att du skingrar kompetensen, avvecklar organisationen och ser till att det som har varit motorer i det förebyggande arbetet helt frikopplas och försvinner. Det är det som är bakgrunden till min kritik.  

Maria Larsson, börja nu regera och ta ansvar för besluten och svara på min fråga: Hur ska det se ut efter den 1 januari 2008? Här får vi några diffusa skrivningar i interpellationssvaret där det sägs att ni ska ge nya uppdrag till några myndigheter. Men vi får inte ens veta vilka myndigheter som det är. Men berätta för oss vilka myndigheter det är och vilka uppgifter som de ska få. Hur tänker du bygga upp den här strukturen? Det är faktiskt inte särskilt många månader kvar innan detta ska avvecklas.    

Jag är rädd för att ni nu gör precis samma misstag som ni gjorde i början av 1990-talet. Under 1980-talet byggde vi upp den förebyggande verksamheten. Vi såg till att satsa på missbrukarvården, vi såg till att vara i framkant när det gäller både narkotika- och alkoholpolitiken. Och vi uppnådde väldigt goda resultat på 1980-talet. Men så trädde ni in i början av 1990-talet och avvecklade mycket av detta. Sedan fick vi se ökande bekymmer under hela 1990-talet. Antalet ungdomar som hade provat narkotika trefaldigades under 1990-talet. Ni glömde bort att det varje år faktiskt kommer nya generationer ungdomar som man måste gå in med insatser gentemot och att man inte vinner kampen mot vare sig narkotika- eller alkoholmissbruk vid ett enda tillfälle.    

Nu står vi på tröskeln, som jag konstaterar, till en ny drogkultur, alltså en tredje våg. Cannabis och amfetamin har vi haft länge. Sedan kom heroinet på 1990-talet. Nu står vi på tröskeln till att på bred front också få in kokain i Sverige. Och vi vet vad som hände i USA när kokainet kom dit. Det förändrade totalt ungdomars drogkultur. Och just när vi står på den tröskeln passar ni på att skingra kompetensen och avveckla dessa organisationer. Det tycker jag är hafsigt, slarvigt och ansvarslöst.   

Anf. 6 CHRISTER ENGELHARDT (s):
Herr talman! Jag fick svar på en del om det som handlade om ambitionssänkningen och huruvida aktiviteten skulle fortgå. Jag är mycket väl införstådd med vad som står i regeringsförklaringen. Naturligtvis finns det positiva texter. Men att säga en sak i skrift och sedan göra någonting annat går inte ihop för mig. Jag får nu svart på vitt här att man tänker montera ned dessa två viktiga motorer som Morgan Johansson var inne på i sitt inledningsanförande. Det är det som gör mig så otroligt bekymrad. I ett tidigare inlägg snuddade man vid detta när det gäller missbrukarvården.  

Bekämpningen i fråga om alkohol- och narkotikamissbruk handlar inte bara om att möta det på gatan. Det handlar också om att ta hand om dem som väl har hamnat i missbruket. Och där har vi vår tydliga satsning på Ett kontrakt för livet som vi hade avsatt pengar för under ett antal år. Och vi hade även i vårt budgetförslag avsatt pengar för att permanenta den verksamheten. Det gick inte att utläsa av alliansens budgetförslag att verksamheten med Ett kontrakt för livet, som är en väldigt lyckad verksamhet, skulle permanentas och fortsätta.  

Redan här ser vi att det finns svagheter i alliansens alkohol- och narkotikapolitik, och det gör mig så bekymrad när man väljer att så att säga montera ned två så viktiga aktörer som den nationella narkotikasamordnaren och även Alkoholkommittén är. Det är därför som jag skulle vilja ha ett tydligt svar på om detta verkligen är någonting som man har diskuterat med allianspartierna i det aktuella utskottet. Är de verkligen med på banan i fråga om det? Jag kan inte se annat än att detta leder till osäkerhet, en sänkning av ambitionsnivån och att man tappar fart. Det har vi inte råd med när narkotikan redan finns här och vi måste göra allt för att bekämpa den.  

Anf. 7 Statsrådet MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Det är en märklig diskussion som förs. Morgan Johansson säger: Vi tänkte också förändra och mata in mer i myndighetsstrukturen. Det är precis det som vi säger. Och den exakta formen för det kommer vi att presentera.   

Jag tycker att det är ett lite nyvaknat intresse eftersom vi skrev om detta redan i budgetpropositionen för 2007. Vi skrev:   Regeringen anser att det är angeläget att etablera en långsiktig struktur i det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet. Alkoholkommittén och den nationella narkotikasamordnaren kommer att avvecklas den 1 januari 2008. Regeringen har inte på den korta tid som har stått till förfogande hunnit utarbeta en ny struktur och inriktning utan avser att återkomma.   

Nu återkommer vi. Denna budgetproposition passerade utan att Morgan Johansson, Christer Engelhardt eller någon annan hade några invändningar eller reservationer.  

Nu vill Morgan Johansson plötsligt inte kännas vid sin egen politik. Och jag undrar vem det är som har svårast med sin roll. Morgan Johansson vill gärna fortsätta att agera som om han befann sig i maktens centrum.   Jag tror att det är viktigt att vi diskuterar den här frågan med ett stort mått av ödmjukhet, så att man inte åstadkommer en oro ute i landet.  

Vi gör storsatsningar på det förebyggande arbetet, och vi gör det på ett långsiktigt sätt som inte har gjorts av den tidigare regeringen som har löst detta i en budget i taget, vilket har skapat en osäkerhet. Vi vill ge trygghet i det drogförebyggande arbetet. Vi vill tydligt visa att det finns stora summor avsatta för detta. Och vi ska bygga en långsiktig struktur som kan fungera på ett uthålligt sätt. Vi ska ta till vara all den kompetens som har utarbetats inom Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika. Det är precis det arbetet som pågår just nu för att överföringen av kunskap och kompetens ska ske på ett så bra sätt som möjligt. Och exakt hur den formen ska se ut ska jag återkomma till.    

Men själva huvudändamålet med hela det arbete som nu pågår är just att ta till vara de goda projekt som har startats. Riskbruksprojektet är en sådan sak. Skolprojektet är en annan. Här finns en rad olika saker som har haft stor effektivitet och hög evidens och som självklart ska fortsätta. Det är det som arbetet nu går ut på. Det är det som vi är sysselsätta med, alltså att ta till vara den kompetens och den kunskap som har upparbetats. Men vi vill göra det på ett ansvarsfullt sätt och också visa det budgetmässigt, att vi inte har det kortsiktiga tänkandet.   Socialdemokraterna har inte presenterat sin budgetmotion än för nästa år, men såvida jag kan se är det som finns 74 miljoner. Är det ansvarsfullt, Morgan Johansson? Vad är det Socialdemokraterna vill? Vad kommer ni att föreslå i ert budgetförslag? Jag tror att det vore bra om ni bekände lite färg här nu och talade om hur era satsningar kommer att se ut. 74 miljoner är Socialdemokraternas siffra nu för 2008 och 2009. Och vi får se vad som händer 2010. Det var en total nedrustning.    

Vi kunde inte acceptera att det var utgångspunkten för diskussionen. Därför har vi lagt fram en budget som indikerar att det drogförebyggande arbetet är högt prioriterat för alliansregeringen. Och vi kommer inte att vika en tum i fråga om det. Därför har vi också tydligt visat att pengarna finns tillgängliga under alla tre åren. Vad vill Socialdemokraterna?   

Anf. 8 MORGAN JOHANSSON (s):
Herr talman! Detta är på något sätt märkligt. Maria Larsson har inte ens själv lagt fram sin budget än. Det gör hon på måndag. Och vi har ännu inte lagt fram vår budgetmotion. Ändå uttalar hon sig om hur mycket pengar som vi kommer att föreslå för 2008 för förebyggande åtgärder. Det har hon faktiskt ingen aning om.  

När Maria Larsson talar om långsiktighet är det först och främst fel att vi under vår tid bara lade fram pengar för ett år i taget. I den proposition som hon läste ur tidigare handlade det om pengar för två år i taget. Sedan lade vi fram handlingsplaner som sträckte sig över fem år i taget för att man skulle veta vilka områden som man skulle arbeta inom. Det är den handlingsplan som nu gäller fram till 2010 som vi då presenterade. Vi har haft långsiktighet i det arbetet.    

Men vad ska man säga om Maria Larssons långsiktighet? Nu när vi, som sagt, möjligen står på tröskeln till en ny drogkultur passar hon på att montera ned Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika, och det ska ske inom loppet av några månader. Sedan ska någonting nytt monteras upp. Vad vet hon inte. Vilken myndighet som ska ha hand om det här har hon ingen aning om. Vilka uppdrag som ska utformas för detta har hon ingen aning om. Vad är det för långsiktighet?   

Är det inte, Maria Larsson, rimligt att man innan man beslutar sig för att montera ned någonting ska veta vad som ska komma i stället? Är inte det ett grundkrav inte minst för de människor som jobbar i Alkoholkommittén och i Mobilisering mot narkotika att de ska veta vad som ska hända efter den 1 januari 2008?   

Vad är det för typ av långsiktighet när du inte ens kan klara ut de här, tycker jag, väldigt grundläggande frågorna?  Nej, här handlar det i stället om en ryckighet. Jag är rädd att hela det förebyggande arbetet nu kommer att skadas oerhört allvarligt. Jag kan konstatera att jag inte har fått något som helst svar på frågan om hur detta arbete ska bedrivas efter den 1 januari 2008.   

Anf. 9 Statsrådet MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Jag kan konstatera att i den senaste budgeten som Socialdemokraterna lagt fram finns 74 miljoner kronor avsatta för 2008 och 2009. Det är Morgan Johanssons siffror. Jag hoppas på en ökning och att ni socialdemokrater vill visa att ni mönstrar också för det drogförebyggande arbetet.   

Den nya regeringen har lagt 260 miljoner kronor till det förebyggande arbetet för 2008, för 2009 och för 2010. Vad vi gör är att vi överför arbetet i en långsiktigt hållbar struktur. Det som byggdes upp som en projektorganisation måste få en fastare form med en större trygghet för alla.  

Det handlar om att vi tar till vara kompetens och kunskap och för in det här i en mer varaktig form med en förutsägbarhet som tidigare inte har funnits. De exakta förslagen kommer jag att återkomma till. Jag förstår att Morgan Johansson gärna vill ha alla svaren på en gång. Men nu är det så att vi i Regeringskansliet jobbar med och bereder frågan. Vi ska göra det på ett väldigt ändamålsenligt sätt. Svaren kommer vi så småningom att presentera.   

Jag hoppas nu verkligen att Socialdemokraterna mönstrar till de stora orden från talarstolen här i dag och bättrar på sina tidigare siffror, för annars ser det verkligen illa ut.   

Det drogförebyggande arbetet är oerhört viktigt och kan inte nog betonas. Sverige har utarbetat och alltid haft ett effektivt drogförebyggande arbete. Vi ser att den typen av arbete behövs minst lika mycket i framtiden. Också jag är oroad över de allvarliga signaler som kommer om ett ökat missbruk, framför allt på narkotikaområdet. Självklart kommer de här pengarna att användas till det arbetet men också till alkoholförebyggande arbete och tobakspreventivt arbete.   

Överläggningen var härmed avslutad.

Europol har nu publicerat sin första rapport om terroristsituationen i EU:s 27 medlemsstater. 

Enligt rapporten har 706 personer gripits i 15 länder år 2006, misstänkta för terroristbrott. Av dessa utgörs hälften av islamitiska extremister. 

Strax under 500 terroristattacker utfördes förra året i 11 av EU:s medlemsstater. Av dessa genomfördes de flesta av separatister och nationalister från Baskien och Korsika. 

Hela rapporten (44 sid.), EU Terrorism Situtation and Trend Report TE-SAT 2007, hittar du här.   

Torgny Peterson

100 poliser gjorde igår en omfattande razzia i London mot vad som förmodligen varit landets största knarkar- och försäljningskvart. 

I en byggnad i Kennington i södra London hade knarkprofitörer omvandlat 32 rum i fastigheten till en knarkstormarknad.  

Vid razzian greps 23 personer. Cannabis, crack och ammunition har tagits i beslag. 

Se video från polisens presskonferens här. 

Torgny Peterson

Förslaget ger arbetsgivarna rätt att begära läkarintyg från första sjukdagen. Många arbetsgivare har redan i dag denna möjlighet med stöd i kollektivavtal.

Regeringens främsta motiv är att arbetsgivare ska kunna ta ansvar och agera i förebyggande syfte. Om en arbetsgivare tar tag i problemen direkt så kan vi långsiktigt minska trycket till sjukvården. Förebyggande åtgärder är alltid det bästa vi kan ägna oss åt, säger socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson.

En begäran om läkarintyg för första sjukfrånvarodagen kan vara aktuellt till exempel när den anställde vid upprepade tillfällen är frånvarande från arbetet på grund av sjukdom. Förslaget är en insats i regeringens arbete med att minska såväl överutnyttjandet av sjukförsäkringen som sjukfrånvaron och risker för utanförskap.

Förslaget föreslås gälla från och med den 1 januari 2008.

En stor satsning på lärlingsutbildningar i gymnasiet är en av de viktigare nyheterna i regeringens vårproposition, som i sin helhet offentliggörs på måndag.

Alla ungdomar vill inte bli akademiker. Yrkesutbildningarnas kvalitet måste höjas. Näringslivet behöver kvalificerade yrkesarbetare. Det är dags att Sverige gör som många andra länder, inför riktiga och moderna lärlingsutbildningar. Lärlingssystem är ett sätt att matcha ungdomar direkt ut i arbete. Genom att förlägga minst halva utbildningstiden till en arbetsplats garanteras eleverna moderna yrkeskunskaper. Företagen måste ta ansvar för en god utbildning, men får ersättning både i pengar och genom bättre utbildad arbetskraft, säger skolminister Jan Björklund i en kommentar.

Fakta om lärlingsutbildningar
Lärlingsutbildningen blir en sökbar variant inom yrkesprogrammen där minst halva utbildningstiden ska förläggas till arbetslivet.

Anställning av eleven blir tillåten.

Verksamheten inleds hösten 2008 och kan genomföras inom nationella och specialutformade yrkesinriktade program. Möjlighet att reducera kärnämnen införs, dock måste eleven läsa minst 500 gymnasiepoäng där svenska, engelska, matematik, samhälle, historia, religion och idrott ska ingå. Eleven ska ha rätt att läsa in högskolebehörighet både under gymnasiet och på komvux.

Arbetsplatser som erbjuder sig att ta emot, utbilda och handleda lärlingar får ekonomisk ersättning av kommunen. Ersättning till företagen ges dels för praktikplatsen dels för handledarutbildning. Kommunen får 25 000 kronor per år och lärlingsplats i ersättning från staten. Sammanlagt satsas 515 miljoner under tre år, varav 450 miljoner på ersättning för lärlingsplatser och 75 miljoner för handledarutbildning.

Lärlingsråd med företrädare för skola, företag och fackförbund ska införas i de kommuner som startar lärlingsutbildningar. Stor lokal frihet och flexibilitet ska gälla för att utbildningen ska kunna svara mot lokala och regionala behov.  Lärlingsutbildningen är ett komplement och alternativ till den mer skolförlagda yrkesutbildningen.

Sorry folks, den här informationen är bara för aktiva poliser, tullare och åklagare och handlar om hur en polis, som tidigare var chef för en narkotikarotel, bytte sida och idag ägnar sig åt att tala om hur missbrukare, langare och andra kan försöka bära sig åt för att lura narkotikaspanare på villovägar. 

De inom nämnda yrkesgrupper som är intresserade av materialet är välkomna att skicka ett meddelande till [email protected] med uppgift om namn, tjänsteställe och ett kontakttelefonnummer för vidare information. 

Torgny Peterson

Att mindre seriösa företag är beredda att göra vad som helst för att sälja sina produkter lär ju knappast komma som någon nyhet, men det finns ändå anledning att kommentera amerikanska FDA:s (Food and Drug Administration) beslut att ta i med hårdhandskarna mot det amerikanska näringslivets snarlika kokainmångleri. 

Det hela handlar om företaget Redux Beverages, LLC och en inspektion av firman Drink Reboot, som FDA gjorde den 14 februari i år med anledning av att företaget marknadsför en dryck under namnet Cocaine som ett alternativ till den illegala drogen och vidare att vissa ingredienser i drycken är avsedda att förhindra, behandla eller bota sjukdomstillstånd.  

Detta kompletta nonsens reagerar FDA med all rätt emot och hänvisar bland annat till företagets egen beskrivning, avsedd att visa hur deras dryck är tänkt att vara ett alternativ till den illegala drogen kokain. 

Företaget använder i sin marknadsföring uttryck som legal alternative, speed in a can, liquid cocaine, cocaine-instant rush. FDA påpekar vidare att The product name is Cocaine, and the letters in the product name appear to be spelled out in a white granular substance that resembles cocaine powder. I sin reklam noterar FDA också påståendet att This beverage should be consumed by responsible adults. Failure to adhere to this warning may result in excess excitement, stamina, and possible feeling of euphoria. 

FDA konstaterar också att företaget hävdar att en ingrediens I drycken är avsedd att behandla eller förhindra vissa sjukdomar. Företaget skriver i reklamen att Inositol reduces cholesterol in the blood; it helps prevent hardening of the arteries, and may protect nerve fibers from excess glucose damage. Inositol has a natural calming effect and may be used in the treatment of anxiety, depression, and obsessive-compulsive disorder without the side effects of prescription medications. 

Ganska fantastiskt att företaget för en sekund kunde inbilla sig att någon med fler än två hjärnceller skulle gå på det hela.  

FDA konstaterar att företaget brutit mot de flesta regler som gäller för den här sortens marknadsföring av påstådda näringstillskott etc och säger att Ni [företaget] måste omgående åtgärda dessa överträdelser [av gällande bestämmelser]. Om ni inte omedelbart åtgärdar dom kan ni bli föremål för åtgärder utan vidare förvarning. Gällande regelverk möjliggör beslag av illegala produkter och föreskrifter för tillverkare och distributörer av illegala produkter. Individer och företag som överträder gällande regler kan också bli föremål för åtal. Ni måste inom 15 dagar skriftligen meddela FDA vilka mått och steg ni vidtagit för att åtgärda överträdelserna och försäkra att liknande överträdelser inte upprepas. Om åtgärderna inte kan genomföras inom 15 dagar, uppmanas ni förklara orsaken till förseningen och den tidsram inom vilken åtgärderna kommer att genomföras.  

Ju snabbare den här sortens produkter försvinner från marknaden desto bättre. 

Torgny Peterson

Riksdagen gav den 12 april regeringen i uppdrag att omgående införa krav på att länsstyrelserna inspekterar överförmyndarna varje år.  

Regeringen bör också se till att tillsynen följs upp och att den samordnas nationellt. Överförmyndare finns i varje kommun och ska se till att den som har ett uppdrag som god man eller förvaltare sköter detta uppdrag på bästa sätt.  

Riksdagens beslut bygger på ett förslag från Riksrevisionens styrelse. Riksrevisionen anser att det finns för små resurser till länsstyrelsernas tillsyn av de kommunala överförmyndarna och att kontrollerna av dessa inte görs tillräckligt ofta. De inspektioner som görs har dessutom en rad kvalitetsbrister och länsstyrelserna gör ingenting åt de brister som upptäcks.

Vilken organisation och vilka uppgifter har justitiedepartementet? 

En kortfattad, lättöverskådlig sammanställning finns här.  

Torgny Peterson

Regeringen har idag beslutat att bevilja 193 881 000 kronor som stöd till olika alkohol- och drogförebyggande insatser. Följande verksamheter har tilldelats stöd:

Samtliga länsstyrelser
100 280 000 kronor till länsstyrelserna för att fördelas av länsstyrelserna till förebyggande åtgärder i kommunerna och insatser för barn till föräldrar med missbruksproblem eller psykisk ohälsa och till barn i familjer där våld och övergrepp mellan vuxna förekommer samt för missbrukande kvinnor som utsätts för våld. Dessa medel skall bidra till att förverkliga intentionerna i de nationella handlingsplanerna. Medel fördelas av länsstyrelserna efter ansökan från kommuner och/eller kommuner i samarbete med frivilligorganisationer eller landsting. Länsstyrelserna skall eftersträva att hälften av bidragsbeloppet per län används för insatser riktade till dessa barn.

Resterande medel skall användas till förebyggande åtgärder i kommunerna. Kommunerna bör när det gäller det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet tydliggöra sitt ansvar, förstärka sin samordning, skapa varaktiga strukturer och intensifiera sina insatser inom de områden som utpekas i de nationella handlingsplanerna. Bidrag bör särskilt kunna utgå till anställning av samordnare för det kommunala folkhälsoarbetet med inriktning på alkohol- och narkotikaförebyggande arbete. Kommunerna skall kunna söka stöd för att utveckla skyddsfaktorer och minska riskfaktorer som har ett samband med ett eventuellt senare missbruk. Det gäller exempelvis familje- och föräldrastödsinsatser, insatser i skolan, opinionsbildning, insatser inom nöjesvärlden, på universitet och högskolor och på arbetsplatser samt insatser för att begränsa tillgängligheten till narkotika och illegal alkohol.

14 780 000 skall länsstyrelserna fördela för att stödja kommunernas utvecklingsarbete, när det gäller öppenvård för ungdomar som riskerar att utveckla eller redan har utvecklat ett missbruk samt vuxna missbrukare. Länsstyrelserna bör prioritera stöd till samarbets- och vårdkedjemodeller mellan olika vårdgivare och organisationer eller anhöriga.

Samtliga landsting - Riskbrukssatsning
20 442 000 kronor har tilldelats samtliga landsting (utom Gotland som inte sökt) för att utveckla det alkoholförebyggande arbetet i landstingens primärvård. Landstingens egen insats motsvarar minst lika mycket. Målsättningen är att stödja de landsting som själva vill satsa på aktiviteter som bidrar till att det alkoholförebyggande arbetet skall få en självklar plats i primärvården.

Alkoholkommittén
24 440 000 kronor till Kommittén om genomförande av den nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador (Alkoholkommittén S 2001:02) i enlighet med kommitténs verksamhetsplan för år 2007.

Socialstyrelsen
15 000 000 kronor som Socialstyrelsen skall fördela till olika frivilligorganisationer i syfte att stärka deras alkohol- och narkotikaförebyggande arbete.

Att utveckla målinriktade och samordnade förebyggande insatser på kommunal nivå är ett prioriterat område. I detta arbete har frivilligorganisationerna en viktig roll. De förstärker och kompletterar samhällets insatser genom att bedriva ett förebyggande, stödjande och opinionsbildande arbete på alkohol- och narkotikaområdet.

Medlen skall dels avse stöd för tillämpning av redan kända och verk¬ningsfulla metoder och arbetssätt, dels satsning på mer oprövade verksamheter och områden. Medel kan också beviljas för att sprida erfarenheter av framgångsrikt och väl dokumenterat arbete - goda exempel. Insatserna skall huvudsakligen riktas mot barn, ungdomar, unga vuxna och insatser i arbetslivet i enlighet med intentionerna i de nationella handlingsplanerna på alkohol- och narkotikaområdet.

Statens Folkhälsoinstitut - Skoluppdraget
5 960 000 kronor till Statens Folkhälsoinstitut för uppdraget att implementera alkohol- och drogförebyggande arbete i skolan. Fokus för projektets sista år kommer att ligga på nationell kunskapsspridning via länsvisa konferenser, som genomförs i samarbete med regionala och lokala aktörer.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN
12 479 000 kronor till CAN för arbetet med alkohol- och narkotikaförebyggande insatser. CAN skall bedriva basfaktaförmedling, genomföra undersökningar och statistiksammanställningar, samverka med andra organisationer, bedriva regional verksamhet och medverka i internationellt samarbete.

Gotlands kommun
500 000 kronor till Gotlands kommun för arbetet med alkohol- och narkotikaförebyggande insatser under sommaren 2007. Insatserna skall bidra till att vidareutveckla arbetet med att motverka ordningsstörningar i Visby.

EU:s drogobservatorium i Lissabon, EMCDDA (European Monitoring Centre for Drugs and Drugs Addiction), är det säkerligen många som känner till, men förmodligen är det ännu fler som inte hört talas om det, än mindre har en aning om vad det sysslar med.  

I den ursprungliga regleringen från 1993 sägs att drogobservatoriet ska ge faktabaserad, objektiv, pålitlig och jämförbar information, vilket många vid flera tillfällen undrat om drogobservatoriet verkligen gör i sina olika sammanställningar och rapporter.  

Det är utan tvekan angeläget att följa drogobservatoriets utveckling och fortsatta arbete, inte minst med tanke på att observatoriet genom en reglering, som undertecknades i Strasbourg i december förra året, fått ett bredare arbetsfält. 

Den som är förtrogen med EMCDDA:s arbete kan nu delta i en utvärdering av observatoriet där man frågar hur effektivt EMCDDA är i olika avseenden? Uppnår observatoriet målen? Ger det valuta för pengarna? 

Du kan lämna dina synpunkter på EMCDDA:s verksamhet här. 

Torgny Peterson

Den som är intresserad av hur drogproblemen ser ut i de nordiska och baltiska länderna hittar nu ett lättillgängligt material som dessutom kan laddas ner på Internet gratis. 

Utöver en inledande sammanfattning innehåller materiaIet sju kapitel där författarna beskriver olika aspekter av drogproblemet, inklusive den senaste utvecklingen med avseende på förekomst av olika preparat, missbruksmönster, olika preventiva åtgärder, polisiära insatser och behandling. 

Materialet, som är på engelska, innehåller följande kapitel:
* Overview of main findings
* Prevalence and patterns of drug use
* Consequences of problem drug use
* Treatment and harm reduction measures
* Drug use in prison* Drug supply and seizures
* Prevention: Priorities and Developments
* National policies and Contexts 

Du hittar materialet, Drugs in the Nordic and Baltic countries: common concerns, different realities, här. 

Torgny Peterson

Den ekonomiska vårpropositionen överlämnas till riksdagen den 16 april kl. 10.00.

Propositionen och pressmeddelandena offentliggörs på Finansdepartementets webbplats, www.regeringen.se/finans, från kl. 10.00.

Folkhälsoinstitutet meddelar att pokerspel på nätet blir ett allt större problem enligt spelare som vänder sig till Stödlinjen. Och allt fler ringer och söker stöd och råd för datorspelsproblem. Det framgår av ny statistik ur årsrapporten från den nationella stöd- och hjälplinjen för spelare.  

Stödlinjen, 020-81 91 00, drivs av Spelinstitutet på uppdrag av Statens folkhälsoinstitut.  

Linjen är en nationell hjälpresurs dit spelare och anhöriga kan vända sig för att få hjälp i frågor som rör spelande och spelberoende. 2006 identifierades totalt 5790 samtal. Av dessa var 1077 stödsamtal och 662 stycken var informationssamtal. Inkommande samtal till Stödlinjen är relativt konstant de senaste åren.  

Ur gruppen som klart kunde identifieras som spelare har drygt 700 personer uppgett ett huvudsakligt spel som orsakar deras problem. Dominerande på listan över spelformer är Jack Vegas med drygt 30 procent, tätt följt av pokerspel på nätet som gått från 22 procent 2005 till 29,5 procent 2006.  

Därmed tenderar trenden med Internet-poker som huvudsakligt problemspel att öka och har så gjort efter en kraftig ökning mellan åren 2004-2005.  

Vi vet att snabba och lätt tillgängliga spel som exempelvis Jack Vegas i större grad kan bidra till utvecklingen av ett missbruk. Detsamma gäller för nätpoker, säger Anders Stymne på spelberoendeuppdraget vid Statens folkhälsoinstitut.  

Antalet samtal som tar upp frågor kring datorspelande blir fler jämfört med tidigare år. Från 102 stycken år 2005 till 184 stycken 2006. Nytt för i år är att spelarna själva börjat höra av sig till Stödlinjen, på grund av oro eller upplevelse av att spelandet fått negativa konsekvenser. 

Det sprids mer kokain här i landet nu än någonsin tidigare, säger Tormod Bønes vid norska Kripos till Bergens Tidende, och han konstaterar att vi har inte bra överblick över användningen av kokain i Norge?. beslagsstatistiken visar emellertid att det finns en otvivelaktig ökning i förbrukningen av kokain. 

Det är Kripos som för statistik över beslagen av narkotika och de statistiska uppgifterna är baserade på de uppgifter som levereras från landets polisdistrikt. 

Under rubriken Tema Norge har jag tidigare redovisat delar av 2006 års rapport från Kripos och jag avslutar idag med en översättning av de delar av rapporten som handlar om utvecklingen beträffande olika preparat på den norska marknaden. 

Statistiken visar, enligt uppgifter i årsrapporten, att det totala antalet beslag av narkotika ökade under 1990-talet och fram till 2002 då antalet var som störst, cirka 30 000 beslag. Mellan 2002 och 2003 minskade antalet kraftigt och man noterade också en liten nedgång såväl 2004 som 2005. Nedgången i antal beslag noteras i de flesta polisdistrikten. 2005 registrerades 23 754 beslag av narkotika. 

Även om det förekommer variationer mellan olika sorters narkotika har det generellt sett varit en nedgång i antalet beslag de senaste åren. 

Cannabis
Beslagen av cannabis utgör den största gruppen. Sådana beslag ökade starkt under senare delen av 1990-talet och har sedan millennieskiftet legat stabilt på cirka 10 000 beslag per år. När det gäller beslagtagna mängder, så har dessa varierat mycket. 2003 och 2004 låg mängden på nära 2 300 kg, medan man under 2005 var nere på 1 359 kg. Även om mängden beslagtagen cannabis var låg 2005 i förhållande till de två föregående åren är mängden trots detta högre än under perioden 1999-2002. Alla polisdistrikt i Norge beslagtog cannabis 2005. Kripos anser att cannabis efterfrågas och har större spridning idag än tidigare. Polisen ägnar, enligt rapporten, stor uppmärksamhet åt både omsättning och användning av cannabis. Cannabis smugglas i huvudsak från Marocko via Spanien. Från Spanien transporteras sedan cannabis i oftast landvägen. 

Amfetamin/metamfetamin
Preparaten utgör den nästa största gruppen av alla narkotikabeslag. Från mitten av 1990-talet och fram till år 2002 ökade antalet beslag kraftigt men har därefter legat på en relativt stabil nivå. 

Merparten av det amfetamin som smugglas till Norge kommer från Baltikum och Polen. 

Heroin
Såväl beslagtagna mängder som antalet beslag av heroin minskar. Man måste gå tillbaka ända till 1993 för att hitta beslag på samma nivå som för 2005. Beslag av heroin utgjorde 2005 endast 5 procent av det totala antalet narkotikabeslag, jämfört med 1998 då motsvarande siffra låg på 20 procent. 

Enligt Kripos finns det inte skäl att anta att tillgängligheten på heroin har minskat. Däremot finns det flera skäl som talar för en minskad efterfrågan. Bland annat, säger man i rapporten, finns det skäl att tro att det ökade antal individer som får substitutionsbehandling ( t ex metadon) är ett av flera skäl till att allt mindre heroin omsätts på gatan. 2005 behandlades 3 500 heroinister med metadon. Minskad användning av heroin sammanfaller också med en nedåtgående trend när det gäller antalet narkotikarelaterade dödsfall. 

Utvecklingen efter 2001, då antalet dödsfall nådde sin högsta nivå, visar en nedgång från 338 dödsfall till 184 år 2005. 

Ecstasy
Beslagen av ecstasy ökade stadigt fram till 2001. Därefter har både mängden och antalet beslag minskat. Under 2005 beslagtogs ecstasy i 22 av landets (27) polisdistrikt, men beslagen var betydligt färre än tidigare. Ecstasy i Norge kommer huvudsakligen från Nederländerna. 

Kokain
Beslagen av kokain låg länge på låg nivå i Norge. 1995 gjordes 54 beslag. Därefter har antalet beslag ökat i jämn takt till cirka 580 beslag 2002. 2003 och 2004 skedde en nedgång i antalet beslag. 2005 var ett speciellt år med höga tal för såväl antalet beslag som mängder. 

Det höga antalet beslag och det faktum att det gjorts beslag i 26 av landets polisdistrikt 2005 gör att Kripos och flera polisdistrikt har uppfattningen att kokain sprids och brukas i större omfattning än någonsin tidigare. Enligt Kripos smugglas kokainet från Sydamerika via Sydeuropa för vidare transport till Norge. Kokain har vid flera tillfällen smugglats tillsammans med hasch. Europol nämner också Balkan och Baltikum som möjliga nya rutter för kokain till Norden. 

Vad göra?
Vad ska då göras för att bekämpa organiserad brottslighet och narkotikarelaterad kriminalitet? Kripos ger i sin årsrapport följande rekommendationer för det norska arbetet: 

1. Det samarbete som låg till grund för Projekt organiserad kriminalitet fortsätts för att säkra en kontinuerlig uppdatering, karläggning och analys av utvecklingen av organiserad kriminalitet i Norge. 

2. Omvärldsanalyser utarbetas för att få en bättre översikt av den organiserade brottslighetens internationella trender. 

3. Gängkriminaliteten, speciellt i Oslo, prioriteras i ett långsiktigt perspektiv för att förhindra nyrekrytering och för att förebygga brott begångna av organiserade gäng. 

4. Samarbete på strategisk nivå mellan olika myndigheter som har ett delansvar för att avslöja och förhindra den organiserade kriminalitetens vidareutveckling. 

5. Omsättningen av illegala vapen kartläggs och analyseras av Kripos i syfte att avslöja potentiella objekt, omsättningskanaler och kriminella nätverk. 

6. Polisen vidareutvecklar det internationella samarbetet för att avslöja organiserade, kriminella grupper som är involverade i människohandel, bland annat i samband med prostitution. 

7. Polisens insatser mot narkotikakriminaliteten fokuseras på ytterpunkterna i kedjan, dvs på införsel och omsättning å ena sidan och, å andra sidan, på upptäckt och ingripande när det gäller ett begynnande bruk bland barn och unga. 

Torgny Peterson

I Irland är medborgarna nu rejält trötta på drogproblemet och i landet talar man nu om en drogkris, som av flera bedömare anses så allvarlig att den måste bli en fråga i det kommande valet. 

Det är  Citywide Drugs Crisis Campaign, som började sin verksamhet redan 2002, som idag säger att ta itu med drogkrisen är en av de största utmaningarna alla i Irland står inför. 

Citywide konstaterar vidare att vi har inte problemet under kontroll. Vi är i omedelbart behov av en ny uppgörelse mellan regeringen och lokalsamhället som inser omfattningen och allvaret i det problem vi står inför. 

Irland är ett exempel på hur snabbt narkotikaproblemet kan accelerera när politiker står mer eller mindre handfallna och desperat famlar efter tafatta åtgärder som inte på något sätt matchar vare sig innehåll eller hastighet i en narkotikaepidemi. 

Du kan läsa mer om Citywide här.  

Torgny Peterson  



     

Nu på fredag, 13 april, är det planerat för narkotikadebatt i riksdagen då folkhälsominister Maria Larsson (kd) förväntas ge svar på en interpellation ställd av den tidigare folkhälsoministern, riksdagsman Morgan Johansson (s). 

Morgan Johanssons interpellation lyder som följer:  

Under 1990-talet kunde vi se en kraftig ökning av såväl alkoholkonsumtion som narkotikamissbruk, framför allt bland ungdomar. Andelen 15-åringar som uppgav att de provat narkotika trefaldigades, och berusningsdrickandet ökade kraftigt. 

För att möta utvecklingen utarbetade den socialdemokratiska regeringen två handlingsplaner, riktade mot narkotika- respektive alkoholmissbruk, som förelades riksdagen 2001 (alkoholhandlingsplanen) och 2002 (narkotikahandlingsplanen). Stora pengar avsattes för att förstärka det förebyggande arbetet, såväl lokalt som centralt. Informationskampanjer drogs i gång, kommuner och landsting tog fram egna handlingsplaner och ett stort antal lokala drogförebyggare anställdes för att samordna det förebyggande arbetet. 

Uppdraget var brett, från att få bort överservering på krogen och minska rattfylleriet till att skapa bättre samarbete när det gäller missbrukarvården. Särskild vikt lades vid att nå ungdomar med ett budskap och i en dialog på jämlika villkor för att nå största möjliga effekt. 

Stora resurser användes också till forskning och utvärdering, bland annat för att följa svenska folkets alkoholvanor och att utforma strategier för att möta nya narkotikahot. 

Det centrala arbetet kom att ledas av Alkoholkommittén respektive Mobilisering mot narkotika. En särskild narkotikapolitisk samordnare utsågs, Björn Fries. 

Under åren förstärktes arbetet efterhand. År 2005 lades nya nationella handlingsplaner i en samlad proposition. Anslagen höjdes avsevärt. 250 miljoner kronor för 2006 och 260 miljoner kronor för 2007 avsattes för att utveckla arbetet. De två kommittéernas kanslier lades samman för att öka samordningen och effektiviteten. Den förra regeringen var övertygad om att det behövs en stark nationell resurs för att driva det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet i en tid av ökad tillgänglighet för ungdomar av både alkohol och narkotika. 

Det visade sig också att det förstärkta förebyggande arbetet gav resultat. Under 2000-talet avstannade ökningen av alkoholkonsumtionen bland ungdomar, och vi kunde till och med se en minskning i en del avseenden. När det gäller narkotika har vi sett en stadigt minskande kurva när det gäller andelen ungdomar som uppger att de provat narkotika sedan år 2001. Då uppgav närmare 10 procent av 15-åringarna att de provat narkotika. År 2006 var det 6 procent. 

Nu är emellertid hela verksamheten hotad. Den nya regeringen har gett Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika besked om att de ska läggas ned den 1 januari 2008. Pengarna dras samtidigt in. 

Det är ett mycket hårt slag mot det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet i landet. Inte bara det centrala arbetet drabbas utan också det lokala arbetet. Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika har haft som en av sina huvuduppgifter att bygga upp och understödja kommunernas och landstingens förebyggande arbete.Med nedläggningen drabbas också forskningen på dessa områden, när det bland annat gäller hur man ska utforma budskap till ungdomar och annan allmänhet för att nå framgång. 

Extra olyckligt är det också att nedläggningen sker i en tid då Sverige står på tröskeln till en ny drogkultur, när kokain för första gången introducerats på bred front i landet. Sverige löper här risken att göra om samma misstag som gjordes i början av 1990-talet, då det förebyggande arbetet rustades ned i tron att man vunnit kampen mot narkotikan. 

-      Vilka åtgärder avser statsrådet Maria Larsson att vidta för att nedläggningen av Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika inte ska gå ut över det förebyggande arbetet?
-      Vilka åtgärder avser statsrådet Maria Larsson att vidta för att nedläggningen av Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika inte ska gå ut över forskningen kring alkohol- och narkotikafrågor?
-      Vilka åtgärder avser statsrådet Maria Larsson att vidta för att möta hotet från en ny drogkultur, när kokainet nu kommit till Sverige på allvar? 

Torgny Peterson

Missa inte onsdagens sändning av radioprogrammet ReageraMera 

Onsdag 11 april 2007 kl 09.00 - ReageraMera med Torgny Peterson -  Om regeringens mångmiljonsatsning mot alkohol och narkotika.

I onsdagens program, 09.00 - 09.30, talar jag med Ulrik Lindgren (kd), politiskt sakkunnig hos folkhälsominister Maria Larsson och Morgan Johansson (s), riksdagsman och fd folkhälsominister.

Programmet direktsänds i Just Radio och via Internet. 

Bor du på Gotland får du in kanalen på 89.2.

Bor du i övriga Sverige eller i utlandet kan du lyssna direkt på adressen http://www.justradio.nu/

Torgny Peterson

Sedan Evo Morales valdes till president i Bolivia i januari förra året har kokainproduktionen i landet fördubblats enligt René Sanabria, chef för den organisation som har huvudansvaret för kampen mot narkotika, Fuerza Especial de Lucha Contra el Narcotráfico (FELCN). 

Bolivia är idag världens näst största producent av kokablad efter Peru och den näst största producenten av kokain, efter Colombia. 

Sanabria säger till lokala media att över fyra ton kokain beslagtogs under första kvartalet i år och enligt honom är detta uppskattningsvis bara 40% av det som producerades. 

Sanabria säger också att Bolivia är inte bara en av världens största kokainproducenter utan också en huvudled för kokainsmuggling från Peru till Brasilien, Chile och Argentina. 

Du kan läsa mer här. 

Läs också:
Bolivia jobbar för legalisering av koka 

Torgny Peterson

Bara så att ni vet det så är användning av marijuana inte kosher under den judiska påskhögtiden låter Israels haschparti No 1, The Green Leaf Party, meddela. 

Partiet uppmanar sålunda de judar som beaktar påskhögtidens regler att ta en paus i sitt marijuanarökande. 

Hänvisningar till religion har som bekant använts i en mängd olika syften under århundraden. Under den judiska påskhögtiden rekommenderas sålunda avhållsamhet när det gäller marijuana, något som pastorn Craig Rubin i Temple 420 i Los Angeles förmodligen inte är ett dugg intresserad av. 

Craig Rubin greps förra året av polis i sin så kallade kyrka där han predikar marijuanans lov under religiös täckmantel. Han hävdar att rökning av marijuana är en del av den religiösa verksamhet han bedriver och vad kan väl då vara mer naturligt än att man i kyrkan också kan handla marijuana. Åklagarna i området ger dock inte mycket för den påstådda religiösa verksamheten.

Enligt predikanten Rubin är rökning av marijuana lösningen på i stort sett alla världens problem och han hänvisar till bibeln. Något bibelcitat med hänvisning till att månglarna ska köras ut ur templet har dock inte hörts från hans håll. 

Det är enkelt att genomskåda Rubins avsikter genom att titta på en av de predikningar av honom som finns på You Tube. Materialet lämpar sig bra som komediinslag på marijuanafria personalfester. Påverkade marijuanafantaster kanske tar honom på allvar.   

Rubin själv tar sig av naturliga skäl på största allvar och har nu stämt polisen på 30 miljoner dollar då han hävdar att hans medborgerliga och religiösa rättigheter kränkts då han är ledare för en kyrka som använder marijuana i samband med gudstjänsterna. 

Vad är då Rubin för slags pastor. Ja, en slags instant-pastor skulle man kunna säga. Att bli pastor av Rubins kaliber är en snabb affär som inte kräver någon som helst utbildning eller några specifika kvalifikationer. Vem som helst som är intresserad kan bli instant-pastor via samma ställe som Rubin, nämligen här. 

Torgny Peterson

Så har då äntligen en av de mer beryktade personerna, misstänkt för haschsmuggling i storformat, gripits.

Jefferey Jay Warren misstänks för att ha transporterat mycket stora mängder hasch, bland annat med hjälp av lastfartyg, från Sydostasien till de kanadensiska och amerikanska marknaderna.

Warren sitter nu i säkert förvar i Mexico i väntan på utlämning till USA och en möjlig livstidsdom för narkotikasmuggling. 
     

Om du är intresserad av det kan du med fördel ta del av 2006 års rapport från norska Politidirektoratet.  

I årsrapporten, som har formen av en årskalender, får du bland annat inblick i Politidirektoratets arbete under förra året. Du kan bland annat läsa om besök i Aghanistan, Operation Libanon, tendenser i kriminaliteten och en utvärdering av polisreformen. 

I sammanhanget vill jag också rekommendera en annan norsk rapport, Tendenser i kriminaliteten-utfordringer i Norge i 2007-2009, dvs en rapport som gör en genomgång av de utmaningar norsk polis beräknas ställas inför under perioden 2007-2009. 

Rapporten beskriver kriminalitetsutvecklingens omfång och utveckling inom centrala områden och anger centrala utmaningar fram till år 2009. Rapporten ger också konkreta exempel på hur polisen kan förebygga och bekämpa de former av kriminalitet som omnämns i rapporten och hur polisens arbete kan bidra till att öka allmänhetens upplevelse av trygghet. 

Om vi håller oss till narkotika så utgör antalet sådana anmälda lagbrott 2005 10% av det totala antalet,394 301 anmälda brott, det året, vilket i sin tur är en kraftig ökning om vi går tillbaka några år i tiden. 1993 låg motsvarande siffra på 4%.  

I flera kommande inlägg har jag översatt andra, intressanta delar av rapporten om tendenser i den norska kriminaliteten. Norge är vårt närmaste skandinaviska grannland så det är både angeläget och lärorikt att öka kunskaperna om Norge. 

Organiserad brottslighet och narkotikabrott
Skälet till att man i rapporten prioriterar organiserad brottslighet, kriminella nätverk, människosmuggling och narkotikabrott beror på att 
* organiserad brottslighet utgör ett allvarligt hot mot trygghet och säkerhet
* de kriminella nätverken står för mycket allvarlig brottslighet
* de kriminella nätverken utmanar polisens kompetens och metodval
* människosmuggling och människohandel är ett stort internationellt poblem med stora personliga och samhälleliga konsekvenser
* narkotikamissbruket utgör ett allvarligt hot mot barns och ungas utvecklingsmöjligheter*
narkotikahanteringen genererar annan kriminalitet
* de kriminella nätverken ägnar sig åt kriminell verksamhet inom de områden där det går att tjäna mest pengar
* brutaliteten inom dessa områden är oroande 

Tillgänglig information visar att centrala aktörer från olika kriminella nätverk samarbetar och byter tjänster med varandra. Kriminella nätverk från Polen och Baltikum är särskilt aktiva när det gäller vinningsbrott, medan nätverk från Balkan är mest aktuella när det gäller hantering av narkotika. 

Gäng i Oslo med omnejd utgör ett allvarligt problem när det gäller narkotika, våld och hot. Man har också avslöjat aktiv rekrytering hos dessa grupper. 

De som ägnar sig åt organiserad rånverksamhet förefaller ha reducerad kapacitet, bland annat som ett resultat av att det så kallade NOKAS-rånet [i Stavanger] klarades upp. Det förefaller idag som om det inte finns så många som besitter kompetens för att planlägga och genomföra avancerade rån, men detta kan snabbt förändras, vilket bland annat är oroande i samband med nyrekrytering sådana grupper sker via ungdomsgäng i Oslo. 

1%MC-miljön består av ett begränsat antal medlemmar. Erfarenheten visar att det finns enskilda medlemmar i klubbarna som är mycket kriminellt aktiva och att dessa samarbetar med personer utanför klubben. 

Även om antalet anmälningar för narkotikabrott inte visar någon väsentlig ökning finns det knappast några skäl att tro att missbruket är mindre än tidigare. Information visar bland annat att användningen av kokain ökar medan efterfrågan på heroin minskar. Årets stora produktion av opium i Afghanistan kan emellertid få betydelse för den norska heroinmarknaden. Flera av de som ligger bakom handeln med narkotika handlar med olika sorters narkotika och samarbetar i högre grad än tidigare. 

Politirapporten 2006-Årsrapport for Politidirektoratet hittar du här. 

Rapporten Tendenser i kriminaliteten-utfordringer i Norge i 2007-2009 hittar du här. 

Torgny Peterson

Europol har för första gången utarbetat en värdering en hotet från den organiserade brottsligheten. Den pekar på att utvecklingen inom den organiserade brottsligheten går i två olika riktningar. Den ena är tillväxten i flexibla nätverk och den andra en mer hierarkisk organisation. Dessa två utvecklingslinjer presenterar två helt skilda utmaningar för polisen, både strategiskt och operativt. 

Det faktum att kriminella i större utsträckning opererar i olika nätverk ställer polisen inför nya utmaningar. De kriminella kan ha olika roller i olika projekt. Polisen måste skaffa sig ökad kunskap om nätverk, sammansättningen av dessa, funktioner, roller och, inte minst, sårbarhet. Det betyder att polisen måste ha större fokus på enskilda personer i nätverken och den kriminalitet de begår och inte bara på nätverken som sådana. Utmaningen när det gäller de mer hierarkiskt organiserade kriminella kan vara att dessa är bättre organiserade och lägger ner mer arbete på att dölja hur organisationen ser ut. 

Användning av våld i de kriminella nätverken och organisationerna förefaller vara mest utbrett bland unga kriminella. De äldre, mer väletablerade, verkar ha en högre tröskel när det gäller användning av våld eller så använder de andra metoder för att minska risken för upptäckt. 

Det är svårt att skilja mellan organiserad brottslighet och traditionell brottslighet som utövas på ett systematiskt sätt. Det sistnämnda kan betecknas som nätverkskriminalitet och förekommer i mer eller mindre organiserad form. Sådan kriminalitet uppfyller emellertid inte alltid kriterierna för organiserad brottslighet. De oklara gränserna innebär en risk att man tillskriver de kriminella aktörerna en högre grad av professionalism än vad som i verkligheten är fallet. 

Projektet organiserad kriminalitet var polisens första nationella analys av organiserad brottslighet i Norge. Projektet avslöjade ett antal nätverk av mer eller mindre organiserad karaktär. Totalt kunde man se konturerna av 125 definierade nätverk med cirka 2 160 individer. De övriga nätverken framträder i lösare form, ofta med bara 2-3 personer. De största nätverken har hela Norge som verksamhetsområde och cirka 30% av dessa arbetar internationellt. 

Det som framkommit i det arbetet sammanfaller med internationella erfarenheter och visar att kriminella nätverk/grupper inte håller sig till någon bestämd form av kriminalitet. Det finns tätare samarbete mellan nätverken mellan specialiserade aktörer. De förefaller vara tämligen bra på att ställa om sig för att utnyttja svagheter i polisens arbete och organisation och anpassar sig till förändringar och motangrepp som kontrollmyndigheterna verkställer. Mycket talar för att professionella brottslingar i ökad omfattning döljer sina vinster i utlandet.

översättning: Torgny Peterson

Under de tre senaste åren har antalet mot medborgare, som misstänkts eller åtalats för brott, från länder i Östeuropa varit relativt stabilt. Det har emellertid förekommit en ökning när det gäller medborgare från Polen och Baltikum. 

Det är speciellt bland medborgare från Polen och Litauen som det noteras en ökning. 2003 registrerades 1 390 ärenden som rörde misstanke/åtal om polska medborgare. 2005 låg motsvarande siffra på 1 999. Under samma period har antalet ärenden avseende litauiska medborgare ökat från 1 028 till 1 513.  

Ökningen i registrerade lagbrott, som involverar medborgare från dessa länder bör ses i samband med EU-utvidgningen och den geografiska närheten till Norge. EU-medlemskapet har gett utvidgade rättigheter när det gäller uppehåll och det har förekommit en ökning av medborgare från Polen och Litauen i Norge. 2005 utfärdades 37 203 arbetstillstånd (inklusive förnyelser av arbetstillstånd) till medborgare från EU:s nya medlemsländer. Av dessa utfärdades 24 188 till polska medborgare och 8 902 till medborgare från Litauen. Norge är det nordiska land som utfärdar flest arbetstillstånd till medborgare från de nya länderna i EU. Detta förklaras med att det finns ett stort behov av arbetskraft inom säsongsberoende områden. Det gäller speciellt lantbruket men också bygg- och anläggningsbranschen. 

En del av de registrerade lagbrotten av medborgare från länder i Östeuropa gäller överträdelser av utlänningslagen, men det flesta ärendena handlar om vinningskriminalitet. 

Balkan
Det är en viss nedgång i antalet registrerade ärenden rörande medborgare från länder på Balkan. En del som kommit från tidigare krigshärjade områden har återvänt. Beträffande ärenden rörande personer från Sydosteuropa gäller de merparten ärenden gärningsmän från Serbien, Montenegro och Albanien. 

Bland medborgare från det området handlar merparten ärenden om vinningskriminalitet, följt av överträdelser mot vägtrafiklagen, våld och överträdelser av utlänningslagen. En del grova brott, bland annat grova narkotikabrott, har också registrerats. 

Kriminella nätverk med etnisk härkomst från Balkan har under många år varit akiva i stora delar av Västeuropa och Skandinavien. Balkan har en strategisk position mellan produktions- och mottagarländer. Balkanrutten är fortfarande den mest aktuella när det gäller smuggling av heroin från Afghanistan via Turkiet till Västeuropa. Det finns också upplysningar som tyder på att rutten också är aktuell för smuggling av annan narkotika, till exempel kokain från Sydamerika.

översättning: Torgny Peterson

En särskild utmaning för Oslo med omgivningar är kriminalitet begången av gäng som består av personer med utländsk etnisk bakgrund. Dessa gäng ligger bakom olika typer av kriminalitet som narkotika, rån, beskyddarpengar, illegal omsättning av vapen, hot och våldshandlingar. Deras största inkomstkälla är från smuggling och försäljning av narkotika. 

Under de senaste 18 åren har det förekommit olika uppgörelser mellan gängen. Det har förekommit flera fall av skottlossning på öppen gata där liv har gått till spillo. Våren 2006 kartlade Oslo polisdistrikt den illegala vapenmarknaden i Oslo och drog slutsatsen att möjligheten till väpnade sammanstötningar mellan gängen var hög. 

Det antas att Young Gungs, A-gänget och B-gänget tillsammans har 50-60 medlemmar. Gängen är hierarkiskt uppbyggda och enskilda individer eller familjer spelar en central roll. Gängen samarbetar med andra kända kriminella nätverk nationellt och internationellt. Det finns exempel på att gängmedlemmar från olika fraktioner köper och säljer varor och tjänster av varandra. Utöver dessa tre gäng finns det en fjärde gruppering i oslo som utmärkt sig de senaste åren. Det så kallade Furusetgänget i Groruddalen, Furuset Bad Boys, består av cirka 15 personer, varav några har en mer perifer anknytning. Det gänget har under årens lopp utvecklat sitt kriminella verksamhetsområde från vinningskriminalitet till grova rån, narkotika och våldsbrott. Flera av de centrala medlemmarna är föremål för långa fängelsestraff men grupperingen anses fortfarande utgöra en utmaning för polisen. 

Det förekommer alltid en viss rekrytering till gängen. Det är i stort sett yngre familjemedlemmar eller vänner till personer so redan tillhör gängen. De äldre gängmedlemmarna har hög status och en mängd materiella tillgångar som har attraktionskraft. Nya medlemmar är inte alltid kända av polisen och dessa kan därför användas till att begå brott utan lika stor risk för att bli upptäckta. 

De finns anledning till oro över etableringen av nya gäng som består av medlemmar med minoritetsbakgrund. Flera polisstationer i Oslo meddelar att de har tilltagande problem med ungdomar som tillsammans sätter sig upp mot polisen och begår brott. Det finns en uppsjö riskfaktorer hos vissa grupper bestående av minoritetsungdomar som polisen och relevanta samarbetsparter i samhället måste arbeta med för att förändra.

översättning: Torgny Peterson       

Den som är intresserad av en mycket kortfattad information om Hells Angels och Bandidos i Kanada hittar en sådan här. 

Information om organiserad brottslighet i Kanada hittar du också i årsrapporterna från CISC ( Criminal Intelligence Service Canada). Den senaste årsrapporten från 2006 finns här. 

Torgny Peterson

Efter att den brittiska tidningen The Independent gjort avbön för sin kampanj för legalisering av cannabis fortsätter kraven på intensifierade insatser mot cannabis att presenteras i brittisk press. 

Senast kräver en välkänd brittisk rektor, Anthony Seldon vid Wellington College i Berkshire, i en artikel i Daily Mail att beslutet om den nedklassificering av cannabis som gjordes 2004 ska återkallas. 

Marjorie Wallace, chef för en av Storbritanniens ledande frivilligorganisationer, SANE, säger till The Telegraph att det är hög tid att ta i med hårdhandskarna mot starka cannabisvarianter som skunk.  

Vårt budskap är klart. Cannabis är skadligt och är en illegal drog som inte ska användas, säger Wallace till tidningen. 

Läs mer:
Reverse cannabis law blunder, pleads head
Get tough on skunk or more will die 

Torgny Peterson

Från Marocko nås vi av det glädjande beskedet att marockanska myndigheter förra året slagit nytt rekord när det beslag av cannabis. 87 ton beslagtogs 2006, vilket är 37 procent mer än de beslag som gjordes 2005. 

Med ännu fler beslag under 2007, ökade insatser mot cannabis i Europa och ett intensifierat cannabisprojekt i Sverige kan det börja hända saker på allvar under 2007. 

Torgny Peterson

Regeringen har beslutat om att Sverige, genom Karolinska institutet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), ska delta i ett forskningssamarbete kring affektiva sjukdomar/depressioner inom ramen för COST. COST är ett europeiskt samarbetsprogram för teknisk, samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig forskning. Programmet syftar till att samordna FoU-projekt vid universitet, institut och industrier i Europa för ett effektivt utnyttjande av nationella forskningsresurser.

Samarbetet bedrivs i så kallade COST-aktioner där Karolinska institutet och Sveriges lantbruksuniversitet kommer att ingå i projektet "Funktionella studier av hjärnan vid affektiv sjukdom/depression". Forskningen handlar om att utveckla datorbaserade analysmetoder för neurologiska data från patienter med affektiva sjukdomar, vilka orsakar stort lidande för både patienter och anhöriga samt medför betydande kostnader för samhället. Forskningen baseras på matematisk modellering av högdimensionella data och avancerad bild- och signal-behandling. Syftet med projektet är att först hitta olika samband i patientdata, för att därefter kunna identifiera homogena patientgrupper för specialdesignad behandling.

VINNOVA, verket för Innovationssystem, samordnar det svenska COST-deltagandet och är nationell koordinator. För mer information om COST-aktionen, kontakta respektive universitet.

Den 7 april är det världshälsodagen, en dag där Världshälsoorganisationen WHO årligen uppmärksammar världens länder på olika hälsoproblem. Årets tema är internationella hälsohot och världens länder uppmanas att investera i hälsa och bygga en säkrare framtid.

De gemensamma hälsohoten är av många slag, från smittsamma sjukdomar och bioterrorism till miljöns effekter på hälsan. Hälsohoten känner inga gränser varför internationellt samarbete och starka hälsosystem är nödvändigt.

Inom WHO-samarbetet prioriterar regeringen många frågor som bland annat rör fattiga länders hälsosystem, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, smittsamma sjukdomar som hiv/aids, pandemisk influensa och antibiotikaresistens. Sverige bidrar som relativt stor givare till WHO och även med teknisk expertis.

WHO har ett utvecklat program för att bekämpa utbrotten av fågelinfluensa och ett program för beredskap mot influensapandemi. Sverige stödjer det aktiva samarbetet mellan WHO, berörda FN-organ och Världsbanken inom området. På nationell nivå arbetar regeringen aktivt med beredskap mot smittsamma sjukdomar. Under hösten  2006 genomförde regeringen en influensapandemiövning och i mars i år genomfördes en motsvarande övning inom hela Regeringskansliet med representanter från samtliga departement.

Den 15  juni 2007 träder WHO:s nya internationella hälsoreglemente i kraft. Samma dag träder ny svensk lagstiftning i kraft för att kunna genomföra åtagandena i reglementet fullt ut. Syftet med reglementet är att skydda mot internationella hot mot människors hälsa samtidigt som de åtgärder stater vidtar inte ska utgöra ett större hinder för resandet och trafiken än vad som är motiverat av hälsoskäl.

En ny EU-rapport konstaterar att det finns ett starkt stöd bland Europas befolkning för varningstexter på flaskor med alkohol. Syftet skulle vara att varna gravida kvinnor och bilförare.  

80 procent av svenskarna ställer sig bakom den tanken i undersökningen. Motståndet mot varningstexter är starkast i Finland där 45 procent inte ställer upp på idén. 

Det finns också ett starkt stöd bland medlemsländerna för ett förbud mot att rikta alkoholreklam till personer under 18 år och att ha en 18 års gräns för försäljning och servering av alkohol.  

Undersökningen är en så kallad "special eurobarometer" där totalt 28 000 européer intervjuats om sina alkoholvanor.

Den stora slutsatsen jämfört med en tidigare undersökning från 2003 är att man i de flesta medlemsländerna 2006 dricker oftare, men mindre vid varje tillfälle. Rapporten visar också hur ofta européer dricker sig berusade, och om man dricker just för att bli berusad.

I Sverige fortsätter berusningsdrickandet att vara relativt högt jämfört med andra europeiska länder. 16 procent av svenskarna dricker mer än fyra glas vid samma tillfälle. Irländarna toppar statistiken med 34 procent och Italien ligger i botten på bara två procent.

Kort efter att HD 2 april meddelat domen, som innebär sänkt straff för grovt narkotikabrott avseende mer än 19 kilo cannabis, började folk höra av sig och frågade hur är detta möjligt. 

Även om förmodligen en överväldigande majoritet inte gillar svaret så är det relativt enkelt. För ett brott begånget utomlands får inte dömas till strängare påföljd än den som gäller på gärningsorten, i det här fallet Nederländerna. 

HD konstaterar i domskälen följande:Av 2 kap. 2§ tredje stycket brottsbalken framgår att det för brott begångna utom riket inte får dömas till påföljd som är att anse som strängare än det svåraste straff som är föreskrivet för brottet enligt lagen på gärningsorten. 

Nämnda bestämmelse om straffmaximum har ansetts innebära att straffet inte får överskrida maximum i den tillämpliga utländska straffskalan men att straffmätningen i princip skall göras enligt svenska lagregler och svensk straffmätningspraxis. Om särskilda skäl föreligger kan dock domstolen fästa avseende vid att brottet har betydligt lägre straffvärde på gärningsorten (se NJA 1983 s.425). 

Av den utredning som inhämtats angående innehållet i nederländsk rätt framgår att maximistrafftet för en gärning motsvarande det grova narkotikabrott för vilket NN nu skall dömas, enligt den nederländska Opium Act, vid tiden för gärningen var två års fängelse. 

Vid sådant förhållande kan NN inte dömas till ett högre fängelsestraff än fängelse i två år för det grova narkotikabrottet. Några särskilda skäl för att bestämma ett lägre straff har inte framkommit. De övriga brotten bör inte påverka längden på fängelsestraffet. 

De brott personen ifråga gjort sig skyldig till är ett grovt narkotikabrott begånget i Nederländerna, avseende förvärv av 19,707 kg cannabisharts, samt narkotikabrott, avseende innehav av 6,8 gram cannabisharts, och brott mot utlänningslagen (1989:529), begångna i Sverige. 

Torgny Peterson

Folkhälsoinstitutet meddelar att det nu är dags för en andra omgång av Distansutbildningen i Förebyggandets konst, som genomfördes för första gången våren 2006 och som blev mycket populär.  

Nu har du möjlighet att anmäla dig till 2007 års utbildning!  

Sjuttio personer genomförde i höstas en 5-poängs distansutbildning på temat Förebyggandets konst. Kursen arrangerades av Folkhälsoinstitutet och Örebro universitet i samarbete. Den riktade sig främst till kommunala tjänstemän och förtroendevalda inom området barnomsorg och skola men även lärare och skolhälsovårdspersonal fanns bland deltagarna. 

I en utvärdering anger en majoritet av deltagarna att de är nöjda med kursen och att den kommer att vara till praktisk nytta. Flera betonar också att de fått en större insikt om betydelsen av evidensbaserade metoder. 

Trots att deltagarna inte gavs tillfälle att träffas särskilt ofta, hade de ändå stor glädje av varandra.  

Chefers och kollegors negativa inställning till förändringar på hemmaplan ansåg många kursdeltagare vara ett problem. I utvärderingen påpekades att minst två kursdeltagare från samma arbetsplats skulle kunna råda bot på detta. Ytterligare möjlighet till kontakt, exempelvis via ett nätverk, skulle också underlätta implementeringsarbetet.  

Du kan läsa mer om distansutbildningen här. 

Torgny Peterson

Justitierådet Anna Skarhed överlämnar i dag promemorian En mer öppen domarutbildning, Ds 2007:11, till justitieminister Beatrice Ask.

I promemorian föreslås att ett antal olika åtgärder vidtas för att säkra tillgången på skickliga och väl kvalificerade domare i Sveriges domstolar.

Fler unga jurister bör få möjlighet att arbeta i domstol
Det bästa sättet att garantera att domstolarna i framtiden kommer att kunna rekrytera skickliga och lämpliga domare är att fler unga jurister får möjlighet att arbeta i domstol. Antalet utbildningsplatser i domstolarna bör därför öka jämfört med idag. Även jurister som inte är notariemeriterade bör ha möjlighet att konkurrera om domarutbildningsplatser i hovrätt och kammarrätt. Domarutbildning bör även fortsättningsvis bedrivas inom samtliga överrättsområden.

Domarutbildningen bör bli mer flexibel
Notarieutbildning, tjänstgöring som föredragande i överrätt, fiskalstjänstgöring i underrätt och adjunktion i överrätt skall alltjämt vara de fyra delarna i en fullständig domarutbildning. Förslaget skapar dock en mer flexibel ordning för den enskilde, som får större frihet att välja en eller flera delar, samtidigt som det underlättar för domstolarna att upprätthålla en väl fungerande beredningsorganisation.

Utbildningen av domare bör ytterligare utvecklas
Ett systematiskt kvalitetsarbete har sedan en tid startat i domstolarna. En del i detta arbete är att ytterligare utveckla och förbättra de teoretiska och praktiska delarna av domarutbildningen. Att fortsätta detta arbete är nödvändigt om domstolarna i framtiden skall kunna locka till sig unga skickliga jurister. Engagemanget hos domstolscheferna och äldre domare ute i domstolarna blir här av avgörande betydelse.

Åtgärder för att få fler erfarna jurister utan domarutbildning att söka domaranställningar
För att även skickliga och lämpliga jurister som inte är domarutbildade skall kunna rekryteras till domstolarna bör marknadsföringen av domaranställningar öka och berednings- och rekryteringsförfarandet vid domaranställningar utvecklas. Ett bra sätt att skapa intresse för arbetet som domare är vidare att ge redan etablerade jurister möjlighet att under en period få tjänstgöra i överrätt, s.k. extern adjunktion. Möjligheterna till sådan tjänstgöring bör utvecklas och permanentas.

En utveckling av rekryterings- och beredningsförfarandet vid domaranställningar
Att rekryterings- och urvalsprocessen inför domaranställningar fungerar väl är av yttersta vikt för att upprätthålla en hög kvalitet i den dömande verksamheten. De förslag som tidigare lagts fram om en ny Domarnämnd bör genomföras.

Läs också:
Ds 2007:11 En mer öppen domarutbildning

Onsdag 4 april 2007 kl 09.00 - ReageraMera med Torgny Peterson -  Om kokain och HD-dom om industrihampa 

I onsdagens program, 09.00 - 09.30, talar jag med vice överåklagare Astrid Eklund med rikstäckande ansvar för narkotikafrågor inom åklagarmyndigheten; direktör Björn Hibell, CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning); kriminalinspektör Jan Westling, länskriminalpolisens narkotikarotel, Stockholm;  inspektör Jan Birkhammar, gruppchef, gatulangningsgruppen, polisen Borås;

Programmet direktsänds i Just Radio och via Internet. 

Bor du på Gotland får du in kanalen på 89.2.

Bor du i övriga Sverige eller i utlandet kan du lyssna direkt på adressen http://www.justradio.nu/

Regeringen beslutade 29 mars om direktiv till en utredning som skall överväga och föreslå förändringar av strafflagstiftningen i syfte att markera en skärpt syn på allvarliga våldsbrott. Som särskild utredare har utsetts rätts- och expeditionschefen Anders Perklev. Utredningen ingår som ett led i den av regeringen utlovade reformeringen av påföljdssystemet.

I uppdraget ingår vidare att överväga förändringar som ger större skillnader i fängelsestraffens längd när det har förelegat försvårande eller förmildrande omständigheter i det enskilda fallet. Dessa överväganden skall göras beträffande brott i allmänhet, inte enbart våldsbrott. Utredaren skall också överväga vilken betydelse det har för straffbestämningen att en person döms för flera brott och att en person återfaller i brott efter en tidigare dom.

Utredaren skall dessutom överväga hur påföljdsfrågor m.m. kan ges större uppmärksamhet i brottmålsprocessen, t.ex. genom att åklagaren får en skyldighet att framställa preciserade yrkanden och skäl i dessa frågor.

Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2008.

Den som vill resa in eller ut ur EU med mer än 10 000 euro i kontanta medel måste från och med den 15 juni 2007 anmäla detta.

Regeringen har idag överlämnat en proposition till riksdagen. I propositionen föreslås ett antal lagändringar i syfte att möjliggöra en korrekt tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen. EG-förordningen medför bland annat att den som vill resa in eller ut ur EU med mer än 10 000 euro i kontanta medel måste anmäla detta.

Anmälningsplikten är ett led i att förhindra penningtvätt och organiserad brottslighet, såsom till exempel finansiering av terrorism. I och med att kontrollen av de transaktioner som sker genom kredit- och finansinstitut har skärpts kan detta leda till att kontanta medel som är avsedda för illegal verksamhet flyttas fysiskt för att undvika upptäckt. Detta innebär att det är nödvändigt med ökad kontroll av förflyttningar av kontanta medel.

För att kunna kontrollera att anmälningsplikten har följts föreslås i propositionen att Tullverket, polisen och Kustbevakningen ska få undersöka transportmedel och bagage, såsom resväskor, portföljer, handväskor och liknande, samt, om myndigheterna misstänker att en person inte anmält förflyttningen av kontanta medel, även göra en kroppsvisitation. Om det behövs för att genomföra en kontroll föreslås även att de kontanta medlen ska få kvarhållas.

Med kontanta medel menas sedlar och mynt men också till exempel resecheckar, checkar, reverser, skuldebrev och postanvisningar. Anmälan ska göras skriftligt eller elektroniskt. Närmare föreskrifter kommer att meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.  EG-förordningen börjar tillämpas den 15 juni 2007 och regeringens lagförslag föreslås träda i kraft samma dag.

Idag presenterar regeringen Operation patientsäkerhet. Patientsäkerheten är en central fråga för hälso- och sjukvården. Ändå är den idag så svår att mäta eller ens tala om. Det mänskliga lidandet och kostnaderna för kvalitetsbrister i vården kräver krafttag på området. Därför presenterar regeringen idag en rad samlade åtgärder för att stärka patienternas säkerhet inom svensk hälso- och sjukvård. Det säger socialminister Göran Hägglund på en presskonferens på tisdagen.

1) Regeringen tillsätter en patientsäkerhetsutredning för att göra en samlad översyn av lagstiftningen inom patientsäkerhetsområdet. Utredaren ska bland annat:

* Göra en generell författningsöversyn, bland annat av HSAN:s (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds) verksamhet.

* Göra en översyn av lagstiftningen ur ett patientsäkerhetsperspektiv.

* Överväga om "förtroendeläkare" som anlitats av försäkringskassor och försäkringsbolag ska omfattas av Socialstyrelsens tillsyn.

* Se över förutsättningarna för att införa en anmälningsskyldighet för apotekspersonal som uppmärksammar läkare eller tandläkare vars förskrivning av beroendeframkallande läkemedel kan ifrågasättas.

* Undersöka om patienternas möjligheter att få hjälp och stöd av patientnämnden kan förtydligas och säkerställas varhelst i landet denne är bosatt. Detta är viktigt för att stärka patientperspektivet och öka kvaliteten i den offentligt finansierade hälso- och sjukvården.

Utredaren ska presentera sitt uppdrag senast 31 december 2008.

2) Regeringen kommer också att arbeta för att stimulera fler anmälningar av felbehandlingar i vården. Socialstyrelsen har föreslagit en rad förändringar i Lex-Maria bestämmelserna för att stärka avvikelserapporteringen som regeringen nu kommer att gå vidare med för presentation av proposition i höst. Förslagen innebär att avvikelserapporteringssystemet förstärks genom att det ställs krav på att all rapportering om avvikelser ska ske inom sju dagar från det att det inträffade blivit känt. Vårdgivaren ska sedan analysera händelsen och vid allvarlig skada eller sjukdom göra anmälan enligt Lex Maria inom 60 dagar.

För att stimulera rapporteringsviljan hos vårdpersonalen föreslår Socialstyrelsen också att LYHS (Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område) ändras så att Socialstyrelsen inte behöver föra sådana disciplinärenden vidare till HSAN (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd) där avvikelseanmälan skett inom föreskriven tid. Det förslås också att väsentliga uppgifter i vårdgivarnas avvikelsehanteringssystem sammanställs och analyseras nationellt samt blir föremål för årliga säkerhetsrapporter från Socialstyrelsen tillbaka till hälso- och sjukvården. Ambitionen är ikraftträdande av förändrat Lex Maria regelverk vid halvårsskiftet 2008.

3) Regeringen förbereder införandet av en patientdatalag för att skapa förutsättning för en sammanhållen journalföring oavsett vårdgivare. Ambitionen är även här ikraftträdande av en ny patientdatalag vid halvårsskiftet 2008.

Industrihampa som odlas efter korrekt gjord ansökan är inte narkotika och det gäller även vid befattning som inte hör till själva odlingen. 

Målet gällde en person som tillgripit 1,6 kg torkad industrihampa från en åker där odling skedde för industriellt ändamål av godkänd hampasort och med nödvändiga tillstånd. Personen åtalades för narkotikabrott.  

Tingsrätten och hovrätten ogillade åtalet med motiveringen att industrihampa inte är narkotika. RÅ överklagade och HD har nu fastställt hovrättens friande domslut.  

HD konstaterar att undantaget för industrihampa i förordningen om kontroll av narkotika har en sådan utformning och ordalydelse att det inte däri kan intolkas att hampa av detta slag övergår till att klassificeras som cannabis vid sådan befattning med den som inte kan anses höra till själva odlingen.  

Legalitetsprincipen innebär att innehavet objektivt sett inte är att bedöma som narkotikabrott.

Den som är intresserad av en uppdatering om gängkriminalitet i Danmark kan med fördel ta del av material här. 

Torgny Peterson

Nu kan du testa knark gratis på Internet. Försäljningskanalen ligger i Norge.

Du kommer dit den här vägen. 

Torgny Peterson

Tre av tio som jobbar inom socialtjänst, sjukvård, polis, frivård eller frivilligorganisationer upplever att antalet personer som använder kokain har ökat det senaste halvåret.  Det visar en enkät som Mobilisering mot narkotika låtit göra bland 28 kommuner och samtliga polismyndigheter i landet. Ökningen är störst i storstäderna bland personer som använder annan narkotika. 

I undersökningen, som genomfördes av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning under hösten 2006, svarade 67 av 197 rapportörer att kokain på orten eller i regionen räknat i antalet personer har ökat jämfört med för sex månader sedan. Nästan tre av tio av de tillfrågade upplever att också tillgången på kokain har ökat under samma period. 

Det är en mycket oroande utveckling. Kokain är en livsfarlig drog som är minst lika skadlig som heroin, säger Björn Fries, nationell narkotikapolitisk samordnare. Enligt rapportörerna är det företrädesvis personer i åldern 21-40 år som använder kokain. Kokainanvändning förekommer mest bland personer med andra missbruksproblem, kriminella och höginkomsttagare.  

Det finns anledning att tro att höginkomsttagare inte är lika öppna med sitt missbruk när de söker vård som andra grupper. Därför bör hälso- och sjukvårdens personal utbildas för att bli bättre på att upptäcka kokainmissbruk. Detsamma gäller arbetsgivare och fackliga organisationer, säger Björn Fries. 

I enkätundersökningen framgår att kokain förekommer vanligast i miljöer som privata fester, i hemmet och på krogen. 

Bara genom att arbeta tillsammans med krögare, polis och kommuner kan vi få bort kokain och annan narkotika från krogmiljön. Därför har vi inlett ett samarbete med 11 nya kommuner i vår nationella krogsatsning, säger Björn Fries. 

Du hittar hela enkäten, Kokain-CANs rapporteringssystem om droger, här.

Frågan är mer än berättigad efter att ha sett SVT:s program Knarkfeber igår och en patetisk krögare, tillika innehavare av flera av de krogar där kokain uppenbarligen förekommer, uttala sig. 

I programmet säger krögaren att vi kan inte går hur långt som helst. Efter att ha sett programmet undrar man om han överhuvudtaget har rört sig ur fläcken för att aktivt bekämpa missbruket på krogen. Visserligen har det så kallade STAD-programmet, som arbetar mot droger på krogen, pågått under flera år men även om så är fallet verkar det uppenbart att hittills genomförda åtgärder inte är tillräckliga. 

Att det finns gott om kokain i våra större städer är de som är insatta i frågan väl medvetna om och att risken är uppenbar att tillgången på kokain kan komma att öka, gör att det är hög tid för seriösa krögare att se över insatserna mot narkotika.  

De krogar i Stockholm där det i programmet efter provtagning påvisades förekomst av kokain är Riche, Café Opera, Plaza, Kitchen, Spy Bar, White Room, Solidaritet och East. 

Idag på förmiddagen offentliggörs en rapport om kokainet i Sverige. Jag återkommer inom kort med mer information om innehållet i den rapporten. 

Missade du programmet Knarkfeber så kan du se programmet på Internet, alternativt i en reprissändning vid något av följande tillfällen: SVT2 Söndag 1 apr 2007 kl 20.00, SVT24 Onsdag 4 apr 2007 kl 20.00, SVT2 Torsdag 5 apr 2007 kl 16.35 eller SVT2 Lördag 7 apr 2007 kl 12.55. 

Torgny Peterson

Om du tänker vistas på Gotland för att använda eller sälja narkotika gör du nog klokast i att se till att göra dig av med narkotikan innan du kommer hit. 

Varför? Av det enkla skälet att Hassela Gotland nu kommer att ha nio narkotikahundar i arbete på ön, vilket möjliggör täckning dygnets alla timmar varje dag. Hundarna och deras förare kan dyka upp när som helst och var som helst på ön för att dra sitt strå till stacken för att minska förekomsten av narkotika på ön. 

Det är tack vare ett effektivt samarbete med representanter från fastlandet som den här kraftfulla satsningen har blivit möjlig, en satsning som utan tvekan kommer att kunna ge ett märkbart resultat.

 
Jag är mycket glad över att det här samarbetet kommit till stånd och är övertygad om att det kommer att betyda oerhört mycket för att bekämpa narkotikan på Gotland, säger föreståndaren på Hassela Gotland, Lars Siggelin, det här kan betyda ett genombrott i det fortsatta arbetet mot narkotika. 

Torgny Peterson