Tema Norge: Om organiserad brottslighet och narkotikabrott
Europol har för första gången utarbetat en värdering en hotet från den organiserade brottsligheten. Den pekar på att utvecklingen inom den organiserade brottsligheten går i två olika riktningar. Den ena är tillväxten i flexibla nätverk och den andra en mer hierarkisk organisation. Dessa två utvecklingslinjer presenterar två helt skilda utmaningar för polisen, både strategiskt och operativt.
Det faktum att kriminella i större utsträckning opererar i olika nätverk ställer polisen inför nya utmaningar. De kriminella kan ha olika roller i olika projekt. Polisen måste skaffa sig ökad kunskap om nätverk, sammansättningen av dessa, funktioner, roller och, inte minst, sårbarhet. Det betyder att polisen måste ha större fokus på enskilda personer i nätverken och den kriminalitet de begår och inte bara på nätverken som sådana. Utmaningen när det gäller de mer hierarkiskt organiserade kriminella kan vara att dessa är bättre organiserade och lägger ner mer arbete på att dölja hur organisationen ser ut.
Användning av våld i de kriminella nätverken och organisationerna förefaller vara mest utbrett bland unga kriminella. De äldre, mer väletablerade, verkar ha en högre tröskel när det gäller användning av våld eller så använder de andra metoder för att minska risken för upptäckt.
Det är svårt att skilja mellan organiserad brottslighet och traditionell brottslighet som utövas på ett systematiskt sätt. Det sistnämnda kan betecknas som nätverkskriminalitet och förekommer i mer eller mindre organiserad form. Sådan kriminalitet uppfyller emellertid inte alltid kriterierna för organiserad brottslighet. De oklara gränserna innebär en risk att man tillskriver de kriminella aktörerna en högre grad av professionalism än vad som i verkligheten är fallet.
Projektet organiserad kriminalitet var polisens första nationella analys av organiserad brottslighet i Norge. Projektet avslöjade ett antal nätverk av mer eller mindre organiserad karaktär. Totalt kunde man se konturerna av 125 definierade nätverk med cirka 2 160 individer. De övriga nätverken framträder i lösare form, ofta med bara 2-3 personer. De största nätverken har hela Norge som verksamhetsområde och cirka 30% av dessa arbetar internationellt.
Det som framkommit i det arbetet sammanfaller med internationella erfarenheter och visar att kriminella nätverk/grupper inte håller sig till någon bestämd form av kriminalitet. Det finns tätare samarbete mellan nätverken mellan specialiserade aktörer. De förefaller vara tämligen bra på att ställa om sig för att utnyttja svagheter i polisens arbete och organisation och anpassar sig till förändringar och motangrepp som kontrollmyndigheterna verkställer. Mycket talar för att professionella brottslingar i ökad omfattning döljer sina vinster i utlandet.
översättning: Torgny Peterson
Det faktum att kriminella i större utsträckning opererar i olika nätverk ställer polisen inför nya utmaningar. De kriminella kan ha olika roller i olika projekt. Polisen måste skaffa sig ökad kunskap om nätverk, sammansättningen av dessa, funktioner, roller och, inte minst, sårbarhet. Det betyder att polisen måste ha större fokus på enskilda personer i nätverken och den kriminalitet de begår och inte bara på nätverken som sådana. Utmaningen när det gäller de mer hierarkiskt organiserade kriminella kan vara att dessa är bättre organiserade och lägger ner mer arbete på att dölja hur organisationen ser ut.
Användning av våld i de kriminella nätverken och organisationerna förefaller vara mest utbrett bland unga kriminella. De äldre, mer väletablerade, verkar ha en högre tröskel när det gäller användning av våld eller så använder de andra metoder för att minska risken för upptäckt.
Det är svårt att skilja mellan organiserad brottslighet och traditionell brottslighet som utövas på ett systematiskt sätt. Det sistnämnda kan betecknas som nätverkskriminalitet och förekommer i mer eller mindre organiserad form. Sådan kriminalitet uppfyller emellertid inte alltid kriterierna för organiserad brottslighet. De oklara gränserna innebär en risk att man tillskriver de kriminella aktörerna en högre grad av professionalism än vad som i verkligheten är fallet.
Projektet organiserad kriminalitet var polisens första nationella analys av organiserad brottslighet i Norge. Projektet avslöjade ett antal nätverk av mer eller mindre organiserad karaktär. Totalt kunde man se konturerna av 125 definierade nätverk med cirka 2 160 individer. De övriga nätverken framträder i lösare form, ofta med bara 2-3 personer. De största nätverken har hela Norge som verksamhetsområde och cirka 30% av dessa arbetar internationellt.
Det som framkommit i det arbetet sammanfaller med internationella erfarenheter och visar att kriminella nätverk/grupper inte håller sig till någon bestämd form av kriminalitet. Det finns tätare samarbete mellan nätverken mellan specialiserade aktörer. De förefaller vara tämligen bra på att ställa om sig för att utnyttja svagheter i polisens arbete och organisation och anpassar sig till förändringar och motangrepp som kontrollmyndigheterna verkställer. Mycket talar för att professionella brottslingar i ökad omfattning döljer sina vinster i utlandet.
översättning: Torgny Peterson
Kommentarer
Trackback
