Alternativ tvistlösning
Regeringens särskilda utredare, hovrättspresidenten Barbro Hegrelius Jonson, överlämnade i dag betänkandet Alternativ tvistlösning (SOU 2007:26) till justitieminister Beatrice Ask.
Utredningen har haft i uppdrag att dels belysa förutsättningarna för och överväga utformningen av ett alternativt tingsrättsförfarande för dispositiva tvistemål, dels ta ställning till om det bör vidtas några åtgärder i syfte att öka användningen av medling i dispositiva tvistemål i domstolarna.
Förlikning och medling
Utredningen föreslår att den förlikningsverksamhet som sker i domstolarna i dispositiva tvistemål i första hand skall ske genom medling. Fördelarna med medling är att parterna får föra förlikningsförhandlingar inför en person som har intresse och fallenhet för sådan verksamhet och som är utbildad på området. Förhandlingsklimatet gynnas av att medlaren inte skall avgöra tvisten om förlikningsförsöken misslyckas. Medling kan dessutom ske i förtrolighet, eftersom ett medlingssammanträde inte är offentligt. Uppgifter som lämnas inför medlare skall enligt förslaget kunna omfattas av sekretess. Varje domstol skall enligt förslaget utse ett antal domare vid domstolen som skall kunna förordnas till medlare. Medlingen blir kostnadsfri för parterna eftersom en domare medlar inom ramen för sin anställning. I alla dispositiva mål skall rätten i ett tidigt skede överväga om medling skall erbjudas parterna. Det skall vara frivilligt för parterna att genomgå medling. I fall där medling inte kommer till stånd skall rätten liksom tidigare verka för förlikning inom ramen för målets handläggning. Medlingen skall regleras i en särskild lag om medling i allmän domstol.
Alternativa tvistemålsförfaranden
Utredningen föreslår två alternativa frivilliga förfaranden för prövning av dispositiva tvistemål, dels snabbrättegång, dels ett förfarande för förhandsbeslut. Alternativen skall regleras i fristående lagar och framförallt vara snabbare och billigare för parterna än den traditionella tvistemålsprocessen. De skall ses som komplement till denna och således inte begränsa möjligheten för parter att få tvister avgjorda i ordinär rättegång.
Snabbrättegång är avsett för parter som snabbt vill ha ett slutligt och verkställbart avgörande av en tvist utan att riskera annat än sina egna rättegångskostnader. Parter skall i förväg kunna avtala om att använda sig av snabbrättegång i händelse av tvist. Samtycke till snabbrättegång skall också kunna inhämtas i samband med att tvisten inleds. Förfarandet skall handläggas av en ensamdomare och inom tre månader mynna ut i ett verkställbart avgörande som har rättskraft. Förfarandet i snabbrättegång skall vara flexibelt och anpassas till parterna och tvistens karaktär. En tidsplan skall upprättas och delges parterna. Alla relevanta tidpunkter skall anges i tidsplanen, som därmed skall kunna ersätta traditionella förelägganden. En part som inte följer tidsplanen riskerar att drabbas av sanktioner. Skriftväxlingen skall vara begränsad till normalt två skrifter från vardera parten. Parterna skall bära ansvaret för att den bevisning som åberopas kan läggas fram. Domar och beslut under en snabbrättegång skall inte kunna överklagas. Avgörandena skall däremot kunna angripas genom resning och klagan över domvilla.
Förslaget om förhandsbeslut i dispositiva tvistemål innebär en principiellt fullständig nyhet för svensk rätts del. Utredningen har i denna del inspirerats av det nederländska förfarandet kort geding. Enligt förslaget skall parter, genom att vända sig till en tingsrätt med en ansökan om förhandsbeslut, inom några veckor kunna få ett avgörande som grundas på en erfaren domares förhandsbedömning av hur utgången av deras tvist kan förväntas bli om den prövas i ordinär rättegång. Tanken är att parterna skall kunna välja att acceptera förhandsbeslutet som en slutlig lösning av deras tvist eller lägga det till grund för en förlikningsdiskussion. I Nederländerna sker detta i mycket stor omfattning. Parterna kan därmed undvika att lägga ned tid och kostnader på en ordinär rättegång. För att förhandsbeslut skall få meddelas skall det krävas att parterna är överens om det samt att rätten bedömer att det är lämpligt att meddela förhandsbeslut i tvisten. Det material som läggs fram för domaren måste vara så begränsat att det kan presenteras vid ett sammanträde som får pågå i högst två timmar. Förhandsbeslut skall kunna meddelas endast av särskilt utsedda domare. I vissa fall skall ett förhandsbeslut kunna verkställas. En part som inte är nöjd med innehållet i ett förhandsbeslut skall genom att väcka talan kunna få saken prövad i vanlig rättegång.
Ikraftträdande
I betänkandet anges att förslaget bör kunna träda i kraft den 1 mars 2008.
Utredningen har haft i uppdrag att dels belysa förutsättningarna för och överväga utformningen av ett alternativt tingsrättsförfarande för dispositiva tvistemål, dels ta ställning till om det bör vidtas några åtgärder i syfte att öka användningen av medling i dispositiva tvistemål i domstolarna.
Förlikning och medling
Utredningen föreslår att den förlikningsverksamhet som sker i domstolarna i dispositiva tvistemål i första hand skall ske genom medling. Fördelarna med medling är att parterna får föra förlikningsförhandlingar inför en person som har intresse och fallenhet för sådan verksamhet och som är utbildad på området. Förhandlingsklimatet gynnas av att medlaren inte skall avgöra tvisten om förlikningsförsöken misslyckas. Medling kan dessutom ske i förtrolighet, eftersom ett medlingssammanträde inte är offentligt. Uppgifter som lämnas inför medlare skall enligt förslaget kunna omfattas av sekretess. Varje domstol skall enligt förslaget utse ett antal domare vid domstolen som skall kunna förordnas till medlare. Medlingen blir kostnadsfri för parterna eftersom en domare medlar inom ramen för sin anställning. I alla dispositiva mål skall rätten i ett tidigt skede överväga om medling skall erbjudas parterna. Det skall vara frivilligt för parterna att genomgå medling. I fall där medling inte kommer till stånd skall rätten liksom tidigare verka för förlikning inom ramen för målets handläggning. Medlingen skall regleras i en särskild lag om medling i allmän domstol.
Alternativa tvistemålsförfaranden
Utredningen föreslår två alternativa frivilliga förfaranden för prövning av dispositiva tvistemål, dels snabbrättegång, dels ett förfarande för förhandsbeslut. Alternativen skall regleras i fristående lagar och framförallt vara snabbare och billigare för parterna än den traditionella tvistemålsprocessen. De skall ses som komplement till denna och således inte begränsa möjligheten för parter att få tvister avgjorda i ordinär rättegång.
Snabbrättegång är avsett för parter som snabbt vill ha ett slutligt och verkställbart avgörande av en tvist utan att riskera annat än sina egna rättegångskostnader. Parter skall i förväg kunna avtala om att använda sig av snabbrättegång i händelse av tvist. Samtycke till snabbrättegång skall också kunna inhämtas i samband med att tvisten inleds. Förfarandet skall handläggas av en ensamdomare och inom tre månader mynna ut i ett verkställbart avgörande som har rättskraft. Förfarandet i snabbrättegång skall vara flexibelt och anpassas till parterna och tvistens karaktär. En tidsplan skall upprättas och delges parterna. Alla relevanta tidpunkter skall anges i tidsplanen, som därmed skall kunna ersätta traditionella förelägganden. En part som inte följer tidsplanen riskerar att drabbas av sanktioner. Skriftväxlingen skall vara begränsad till normalt två skrifter från vardera parten. Parterna skall bära ansvaret för att den bevisning som åberopas kan läggas fram. Domar och beslut under en snabbrättegång skall inte kunna överklagas. Avgörandena skall däremot kunna angripas genom resning och klagan över domvilla.
Förslaget om förhandsbeslut i dispositiva tvistemål innebär en principiellt fullständig nyhet för svensk rätts del. Utredningen har i denna del inspirerats av det nederländska förfarandet kort geding. Enligt förslaget skall parter, genom att vända sig till en tingsrätt med en ansökan om förhandsbeslut, inom några veckor kunna få ett avgörande som grundas på en erfaren domares förhandsbedömning av hur utgången av deras tvist kan förväntas bli om den prövas i ordinär rättegång. Tanken är att parterna skall kunna välja att acceptera förhandsbeslutet som en slutlig lösning av deras tvist eller lägga det till grund för en förlikningsdiskussion. I Nederländerna sker detta i mycket stor omfattning. Parterna kan därmed undvika att lägga ned tid och kostnader på en ordinär rättegång. För att förhandsbeslut skall få meddelas skall det krävas att parterna är överens om det samt att rätten bedömer att det är lämpligt att meddela förhandsbeslut i tvisten. Det material som läggs fram för domaren måste vara så begränsat att det kan presenteras vid ett sammanträde som får pågå i högst två timmar. Förhandsbeslut skall kunna meddelas endast av särskilt utsedda domare. I vissa fall skall ett förhandsbeslut kunna verkställas. En part som inte är nöjd med innehållet i ett förhandsbeslut skall genom att väcka talan kunna få saken prövad i vanlig rättegång.
Ikraftträdande
I betänkandet anges att förslaget bör kunna träda i kraft den 1 mars 2008.
Kommentarer
Trackback
