Tema: Förstärkning av strategi för att bekämpa narkotikabrottslighet - Västra Götaland del I
Under temat Förstärkning av strategi för att bekämpa narkotikabrottslighet i Västra Götaland presenterar här SNPF (Svenska Narkotikapolisföreningen) genom kriminalkommissarie Anders Stolpe omfattande information om bakgrund och historik, hotbild, och diskussioner om övergripande mål och genomförande på det aktuella temat.
Första avsnittet behandlar bakgrund, historik och aktuell hotbild.
Bakgrund
Narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet är ett mycket allvarligt samhällsproblem. I Sverige har statsmakterna med mycket stark folklig förankring ( 96% ) beslutat om ett tydligt restriktivt förhållningssätt vilket återspeglas i en rad åtgärder. På såväl nationell som internationell politisk nivå framträder svenska politiker i full enighet när narkotikafrågor är på agendan och företräder det restriktiva förhållningssättet. Som en följd av detta har Europaparlamentet uttalat att narkotikabrott är mycket farligt och avskyvärt.
Sverige har ratificerat samtliga internationella narkotikakonventioner och har därmed åtagit sig att implementera och tillämpa viss lagstiftning samt att delta aktivt i bland annat internationellt polissamarbete.
Den svenska narkotikalagstiftningen har efterhand reviderats till att vara en av de skarpaste i den demokratiska världen. Rättspraxis har i landet utvecklats till att markera tydligt att narkotikabrott är mycket farligt och domstolarna dömer konsekvent till långa påföljder.
I januari 2001 presenterades Narkotikakommissionens slutbetänkande, Vägvalet SOU 2000:126, en utvärdering av samhällets narkotikapolitiska insatser sedan mitten av 1980-talet och förslag till effektiviseringar av narkotikapolitiken. Man slog fast att narkotikapolitiken stod inför ett avgörande vägval. Den ena vägen krävde betydande tillskott av resurser i form av engagemang, ledning, kompetens och ekonomi. Den andra vägen skulle innebära sänkta ambitioner och betydande acceptans för narkotikamissbruk. Statsmakterna beslutade att den politiska prioriteringen inte skall minska och att den svenska restriktiva hållningen skall upprätthållas.
Efter det att utredningen efterfrågat ett förstärkt politiskt ledarskap tillsattes en narkotikapolitisk samordnare med egen enhet på regeringskansliet, Mobilisering mot Narkotika. En nationell handlingsplan fastställdes med bland annat målen att färre skall missbruka narkotika och att tillgången skall minska.
I regleringsbreven för de rättsvårdande myndigheterna ger regeringen sedan flera år direktivet att narkotika skall vara ett prioriterat område. Följaktligen omsätts inom polisen direktivet till att narkotika finns som ett prioriterat område i verksamhetsplaner på alla nivåer.
Historik
Svensk polis har under ca 35 år haft narkotikabrottsligheten som ett prioriterat område. Verksamheten har i huvudsak bedrivits av specialister , narkotikapoliser, tjänstgörande på narkotikarotlar eller motsvarande. I flera år var verksamheten inriktad mot bekämpningen av ett fåtal traditionella narkotiska preparat som cannabis, amfetamin och i förekommande fall opiater. Aktörerna i missbruksmiljöerna och i distributionskedjan var tidigare av mer begränsad profil avseende kön, etnisk och social bakgrund. Det lokala och regionala nätverket var mer förutsägbart och i huvudsak kopplat till kända kriminella individer och personer som i det dagliga uppehöll sig i samhällenas torg och parkmiljöer. Den polisiära strategin med dåvarande resurs att ingripa mot enskilda grova narkotikabrottslingar samt langare i kvartar och på öppna drogscener gav ofta tydliga effekter avseende den lokala tillgången av narkotika samtidigt som man hade någorlunda kontroll på de platser där unga kunde rekryteras in i ett missbruk.
Verksamheten måste ur ett internationellt perspektiv ses som mycket framgångsrik då Sverige i jämförelse med många andra länder höll tillbaka narkotikans spridning.
I dåvarande Göteborgs polisdistrikt frigjordes i början av 80-talet särskilda personella resurser för att tillskapa en gatulangningsgrupp bestående av 10 polismän. I gruppen utvecklades strategier och arbetsmetoder som blev mycket framgångsrika och verksamheten kom att stå modell för tillskapandet av motsvarande enheter på andra platser i landet och det är ingen överdrift att påstå att Göteborg stod främst i landet när det gällde polisiära insatser i missbruksmiljöerna, vid upprepade tillfällen skapades kunskaper och metoder för att bearbeta nya missbruksmönster i olika kulturer vilket kunde tas tillvara av andra polismyndigheter. En bidragande orsak förutom starkt engagerade polismän var det samarbete som utvecklades med socialtjänsten genom att två socialsekreterare placerades på gruppen. I samband med att en ny polismyndighet tillskapades 1995 för Göteborg och Bohus län bedömdes gatulangningsverksamheten så viktig och framgångsrik att det beslutades om att fördubbla spaningsresursen till 20 polismän och 2 narkotikahundekipage samt att tillföra en utredningsgrupp bestående av 4 polismän. Samtidigt utökade socialtjänsten antalet socialsekreterare till 4. Benämningen blev Regional Narkotikaspaningsenhet och kom att utgöra ena halvan av länsnarkotikaroteln där den andra halvan bestod av Projektspaningsenheten som ansvarade för grov organiserad narkotikabrottslighet.
I samband med upp starten av den nya verksamheten tillskapades en två veckors introduktionskurs som fortfarande står som nationell modell som grundkurs i narkotika.
De effektmål som sattes upp för enheten överträffades med god marginal och spaningsgruppen på 20 polismän kom att stå för 10 % ( ca 1000 personer )av det totala antalet frihetsberövade personer alla brottskategorier vid myndigheten samtidigt som mellan 50-80 personer/år kunde lagföras för grova narkotikabrott till följd av ingripandespaning. Enheten ansvarade för och utvecklade också de arbetsuppgifter som senare kom att ombesörjas genom Särskilda Insatsen mot MC-brottslighet. Flera är de polismän som utvecklat sin ledarskapsförmåga i gatulangningsverksamhet och senare blivit rekryterade till ledande befattningar inom länskriminalpolisen och närpolisorganisationen.
Under en period i slutet av 1990-talet inträffade en del allvarliga händelser som Backabranden, och EU-toppmötet samtidigt som den grova narkotikabrottsligheten antog volym och omfattning av inte tidigare skådat slag. Behovet av kompetent personal till nya arbetsuppgifter blev akut och ett större antal rekryterades från den regionala narkotikaspaningsenheten. Myndighetens resurs räckte inte till för att upprätthålla den lokala och regionala insatsen vare sig hos länskriminalpolisen eller inom närpolisorganisationen. Den regionala narkotikaspaningsenheten och därmed narkotikarotelns resurs decimerades kraftigt med en uttalad ambition att så småningom återfå myndighetens så verksamma initiativ mot narkotikahanteringen lokalt och regionalt.
Nuläget Hotbild
Narkotikahanteringen har fått en helt ny dimension på det världspolitiska arenan. Under det kalla krigets dagar finansierades verksamheten i frigörelse-, terroristgrupper av stormakterna i förhållande till den koppling som fanns ur ideologisk synvinkel alternativt den roll de kunde spela strategiskt. Efter Järnridåns fall har man sökt sig till andra finansieringsformer. Idag rapporterar FN-organen och forskningen att det är vinsterna från narkotikahanteringen som utgör största inkomstkällan för samtliga av världens terroristgrupperingar och i många fall gör det möjligt för lokala krigsherrar att delta i väpnade konflikter. Allvaret i terrorist- och narkotikabekämpningen har trappats upp och de övergripande prioriteringarna kan inte separeras. En stor del av den narkotika som missbrukas i vårt land har sitt ursprung från platser där freden står på spel alternativt att narkotikavinsterna utgör en väsentlig del av ländernas BNP. I Afghanistan och angränsande länder är det ett ekonomiskt narkotikaberoende kring en alltmer ökande heroinproduktion som styr utvecklingen. I Colombia är det kokainet som har trasat sönder samhället. De terroristattacker som drabbat flera platser i världen på senare tid kan alla knytas in i ett narkotikasammanhang. Det finns utan tvekan ett mycket stort ansvar för alla länder att minska narkotikamissbruket inte minst mot de traditionella bakgrunderna med skadeeffekter men nu mer också för att därmed öka säkerheten i världen.
Den grova organiserade narkotikabrottsligheten har i hög grad ändrat karaktär och blivit organiserad efter utländskt mönster. De svenska narkotikabrottslingarna har fått konkurrens av utländska medborgare som tidigare fungerat som distributörer fram till den svenska gränsen men nu etablerat sig som narkotikalangare inom Sverige.
En hårdnande attityd och ökad förslagenhet bland de brottslingar som ägnar sig åt grov narkotikabrottslighet medför att de blir alltmer svåra att lagföra.
Narkotikahanteringen har i Sverige ökat dramatiskt under de senaste åren dels genom att nya narkotikaklassade preparat introducerats samtidigt som en attitydförändring medfört att allt fler nya grupperingar etablerar sig i narkotikamissbruk.
Den ökande volymen av narkotika har inneburit att grov narkotikabrottslighet förändrats till att förekomma i flera nivåer i distributionskedjan. Narkotikan sprids i ett nätverk av konstellationer som finns kopplade från den grova internationella brottsligheten ner till missbruksmiljön. Under senare år har beslagtagits och utretts i Västra Götaland narkotikavolymer, i den gränsöverskridande brottsligheten , som även i nationell jämförelse nått rekordnivåer rörande i stort samtliga preparat. På motsvarande sätt har en dramatisk utveckling skett av de mängder narkotika som de regionala och lokala grova brottslingarna hanterar. Framförallt är det mycket allvarligt när mycket unga människor etablerar sig som grova narkotikabrottslingar med spridningsfält över de regionala och lokala ungdomsmiljöerna samtidigt som man organiserar sig i gängkonstellationer efter utländskt mönster.
Det är av särskild vikt att särskilda insatser av offensiv karaktär genomförs mot den grova organiserade narkotikabrottsligheten såväl i det gränsöverskridande skedet som vid den grova hantering som förekommer regionalt och lokalt .
Förhållandet i missbruksmiljöerna i länet har klart försämrats under senare tid inte minst mot bakgrund av förekomsten nya preparat och en förändrad attityd till narkotika men även genom att alltmer narkotika blivit tillgänglig med ett visst prisfall som följd. Den enskilde missbrukarens hälsostatus blir allt sämre genom att vederbörande har tillgång till ett större utbud av narkotika avseende såväl preparattyper som mängd. Följden blir att den enskilde har en högre påverkansgrad och med inslaget av nya preparat som skapar förvirringstillstånd utgör missbrukaren idag en större risk för sin omgivning. Under senaste tid har en rad grova narkotikarelaterade våldsbrott ägt rum och antalet missbrukande som förs medvetslösa till sjukhus har ökat markant.
I Göteborg som varande en storstad är av naturliga skäl all problematik som störst. Dock kan ett ökande missbruk konstateras över hela länet framförallt avseende narkotikamissbruket i ungdomars nöjesmiljöer.
Den största och kanske mest allvarliga attitydförändringen har skett bland unga människor som normalt inte befunnit sig i riskzonen att rekryteras in i ett narkotikamissbruk. Det är bruket av ?döddansardroger? ( f.d. partydroger ) som ecstasy, amfetamin, kokain, GHB, GBL, LSD, cannabis samt bensodiazepiner bland unga som för framtiden utgör mycket allvarlig fara för folkhälsan.
I framförallt vissa city- och förortsmiljöer i göteborgsområdet utvecklar sig ett ökande narkotikamissbruk av heroin, opium och khat bland människor som redan lever under svåra sociala förhållanden.
Sett ur internationell synvinkel lurar bakom hörnet en mycket farlig och högst förväntad framtidsutveckling på flera områden. Nya centralstimulantia som crack kokain, kristalliserat metamfetamin, PCP är preparat som försätter missbrukaren i ett betydligt längre påverkanstillstånd, med svårkontrollerad aggressivitet och än mer våldsbenägenhet som konsekvens. De som idag har antagit livsstil enligt gängkriminalitetens regelverk har funnit kokainet som ett sätt att belöna sig och uppträder därmed på ett mycket utmanande sätt i det offentliga rummet. Via Internet kommer unga människor, som inte egentligen är den traditionella profilen för att rekryteras in i ett missbruk, i kontakt med de moderna mycket lömska s.k. bokstavsdrogerna och designer drugs. På opiatsidan sprids fentanylerna med dödliga överdoser i spåren.
Lika allvarligt som narkotika är missbruket av dopningsmedel och dopningsbrotten.Rättsväsendet hantering av problematiken har i det stora flödet av narkotiska preparat på senare tid stått tillbaka. Mot bakgrund att man kan koppla påverkan av dopningsmedel till grova våldsbrott och problemen i kriminalvårdmiljön måste insatserna mot dopningsbrott ges samma prioritet som narkotikabrott. En annan kategori som har dopingpreparaten som gemensam nämnare är de individer som finns inom mc-kriminaliteten.
Vid myndigheten har man visat genom underrättelserapporter om narkotikamissbrukares koppling till kriminalitet och villkoren för att rekryteras till gängkriminalitet att narkotikabrott ur polisiär synvinkel är ett strategiskt brott. Andra studier visar också på det positiva ekonomiska utfallet för samhällsekonomin om man genomför offensiva åtgärder och den enorma ekonomiska förlust passivitet leder till.
Första avsnittet behandlar bakgrund, historik och aktuell hotbild.
Bakgrund
Narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet är ett mycket allvarligt samhällsproblem. I Sverige har statsmakterna med mycket stark folklig förankring ( 96% ) beslutat om ett tydligt restriktivt förhållningssätt vilket återspeglas i en rad åtgärder. På såväl nationell som internationell politisk nivå framträder svenska politiker i full enighet när narkotikafrågor är på agendan och företräder det restriktiva förhållningssättet. Som en följd av detta har Europaparlamentet uttalat att narkotikabrott är mycket farligt och avskyvärt.
Sverige har ratificerat samtliga internationella narkotikakonventioner och har därmed åtagit sig att implementera och tillämpa viss lagstiftning samt att delta aktivt i bland annat internationellt polissamarbete.
Den svenska narkotikalagstiftningen har efterhand reviderats till att vara en av de skarpaste i den demokratiska världen. Rättspraxis har i landet utvecklats till att markera tydligt att narkotikabrott är mycket farligt och domstolarna dömer konsekvent till långa påföljder.
I januari 2001 presenterades Narkotikakommissionens slutbetänkande, Vägvalet SOU 2000:126, en utvärdering av samhällets narkotikapolitiska insatser sedan mitten av 1980-talet och förslag till effektiviseringar av narkotikapolitiken. Man slog fast att narkotikapolitiken stod inför ett avgörande vägval. Den ena vägen krävde betydande tillskott av resurser i form av engagemang, ledning, kompetens och ekonomi. Den andra vägen skulle innebära sänkta ambitioner och betydande acceptans för narkotikamissbruk. Statsmakterna beslutade att den politiska prioriteringen inte skall minska och att den svenska restriktiva hållningen skall upprätthållas.
Efter det att utredningen efterfrågat ett förstärkt politiskt ledarskap tillsattes en narkotikapolitisk samordnare med egen enhet på regeringskansliet, Mobilisering mot Narkotika. En nationell handlingsplan fastställdes med bland annat målen att färre skall missbruka narkotika och att tillgången skall minska.
I regleringsbreven för de rättsvårdande myndigheterna ger regeringen sedan flera år direktivet att narkotika skall vara ett prioriterat område. Följaktligen omsätts inom polisen direktivet till att narkotika finns som ett prioriterat område i verksamhetsplaner på alla nivåer.
Historik
Svensk polis har under ca 35 år haft narkotikabrottsligheten som ett prioriterat område. Verksamheten har i huvudsak bedrivits av specialister , narkotikapoliser, tjänstgörande på narkotikarotlar eller motsvarande. I flera år var verksamheten inriktad mot bekämpningen av ett fåtal traditionella narkotiska preparat som cannabis, amfetamin och i förekommande fall opiater. Aktörerna i missbruksmiljöerna och i distributionskedjan var tidigare av mer begränsad profil avseende kön, etnisk och social bakgrund. Det lokala och regionala nätverket var mer förutsägbart och i huvudsak kopplat till kända kriminella individer och personer som i det dagliga uppehöll sig i samhällenas torg och parkmiljöer. Den polisiära strategin med dåvarande resurs att ingripa mot enskilda grova narkotikabrottslingar samt langare i kvartar och på öppna drogscener gav ofta tydliga effekter avseende den lokala tillgången av narkotika samtidigt som man hade någorlunda kontroll på de platser där unga kunde rekryteras in i ett missbruk.
Verksamheten måste ur ett internationellt perspektiv ses som mycket framgångsrik då Sverige i jämförelse med många andra länder höll tillbaka narkotikans spridning.
I dåvarande Göteborgs polisdistrikt frigjordes i början av 80-talet särskilda personella resurser för att tillskapa en gatulangningsgrupp bestående av 10 polismän. I gruppen utvecklades strategier och arbetsmetoder som blev mycket framgångsrika och verksamheten kom att stå modell för tillskapandet av motsvarande enheter på andra platser i landet och det är ingen överdrift att påstå att Göteborg stod främst i landet när det gällde polisiära insatser i missbruksmiljöerna, vid upprepade tillfällen skapades kunskaper och metoder för att bearbeta nya missbruksmönster i olika kulturer vilket kunde tas tillvara av andra polismyndigheter. En bidragande orsak förutom starkt engagerade polismän var det samarbete som utvecklades med socialtjänsten genom att två socialsekreterare placerades på gruppen. I samband med att en ny polismyndighet tillskapades 1995 för Göteborg och Bohus län bedömdes gatulangningsverksamheten så viktig och framgångsrik att det beslutades om att fördubbla spaningsresursen till 20 polismän och 2 narkotikahundekipage samt att tillföra en utredningsgrupp bestående av 4 polismän. Samtidigt utökade socialtjänsten antalet socialsekreterare till 4. Benämningen blev Regional Narkotikaspaningsenhet och kom att utgöra ena halvan av länsnarkotikaroteln där den andra halvan bestod av Projektspaningsenheten som ansvarade för grov organiserad narkotikabrottslighet.
I samband med upp starten av den nya verksamheten tillskapades en två veckors introduktionskurs som fortfarande står som nationell modell som grundkurs i narkotika.
De effektmål som sattes upp för enheten överträffades med god marginal och spaningsgruppen på 20 polismän kom att stå för 10 % ( ca 1000 personer )av det totala antalet frihetsberövade personer alla brottskategorier vid myndigheten samtidigt som mellan 50-80 personer/år kunde lagföras för grova narkotikabrott till följd av ingripandespaning. Enheten ansvarade för och utvecklade också de arbetsuppgifter som senare kom att ombesörjas genom Särskilda Insatsen mot MC-brottslighet. Flera är de polismän som utvecklat sin ledarskapsförmåga i gatulangningsverksamhet och senare blivit rekryterade till ledande befattningar inom länskriminalpolisen och närpolisorganisationen.
Under en period i slutet av 1990-talet inträffade en del allvarliga händelser som Backabranden, och EU-toppmötet samtidigt som den grova narkotikabrottsligheten antog volym och omfattning av inte tidigare skådat slag. Behovet av kompetent personal till nya arbetsuppgifter blev akut och ett större antal rekryterades från den regionala narkotikaspaningsenheten. Myndighetens resurs räckte inte till för att upprätthålla den lokala och regionala insatsen vare sig hos länskriminalpolisen eller inom närpolisorganisationen. Den regionala narkotikaspaningsenheten och därmed narkotikarotelns resurs decimerades kraftigt med en uttalad ambition att så småningom återfå myndighetens så verksamma initiativ mot narkotikahanteringen lokalt och regionalt.
Nuläget Hotbild
Narkotikahanteringen har fått en helt ny dimension på det världspolitiska arenan. Under det kalla krigets dagar finansierades verksamheten i frigörelse-, terroristgrupper av stormakterna i förhållande till den koppling som fanns ur ideologisk synvinkel alternativt den roll de kunde spela strategiskt. Efter Järnridåns fall har man sökt sig till andra finansieringsformer. Idag rapporterar FN-organen och forskningen att det är vinsterna från narkotikahanteringen som utgör största inkomstkällan för samtliga av världens terroristgrupperingar och i många fall gör det möjligt för lokala krigsherrar att delta i väpnade konflikter. Allvaret i terrorist- och narkotikabekämpningen har trappats upp och de övergripande prioriteringarna kan inte separeras. En stor del av den narkotika som missbrukas i vårt land har sitt ursprung från platser där freden står på spel alternativt att narkotikavinsterna utgör en väsentlig del av ländernas BNP. I Afghanistan och angränsande länder är det ett ekonomiskt narkotikaberoende kring en alltmer ökande heroinproduktion som styr utvecklingen. I Colombia är det kokainet som har trasat sönder samhället. De terroristattacker som drabbat flera platser i världen på senare tid kan alla knytas in i ett narkotikasammanhang. Det finns utan tvekan ett mycket stort ansvar för alla länder att minska narkotikamissbruket inte minst mot de traditionella bakgrunderna med skadeeffekter men nu mer också för att därmed öka säkerheten i världen.
Den grova organiserade narkotikabrottsligheten har i hög grad ändrat karaktär och blivit organiserad efter utländskt mönster. De svenska narkotikabrottslingarna har fått konkurrens av utländska medborgare som tidigare fungerat som distributörer fram till den svenska gränsen men nu etablerat sig som narkotikalangare inom Sverige.
En hårdnande attityd och ökad förslagenhet bland de brottslingar som ägnar sig åt grov narkotikabrottslighet medför att de blir alltmer svåra att lagföra.
Narkotikahanteringen har i Sverige ökat dramatiskt under de senaste åren dels genom att nya narkotikaklassade preparat introducerats samtidigt som en attitydförändring medfört att allt fler nya grupperingar etablerar sig i narkotikamissbruk.
Den ökande volymen av narkotika har inneburit att grov narkotikabrottslighet förändrats till att förekomma i flera nivåer i distributionskedjan. Narkotikan sprids i ett nätverk av konstellationer som finns kopplade från den grova internationella brottsligheten ner till missbruksmiljön. Under senare år har beslagtagits och utretts i Västra Götaland narkotikavolymer, i den gränsöverskridande brottsligheten , som även i nationell jämförelse nått rekordnivåer rörande i stort samtliga preparat. På motsvarande sätt har en dramatisk utveckling skett av de mängder narkotika som de regionala och lokala grova brottslingarna hanterar. Framförallt är det mycket allvarligt när mycket unga människor etablerar sig som grova narkotikabrottslingar med spridningsfält över de regionala och lokala ungdomsmiljöerna samtidigt som man organiserar sig i gängkonstellationer efter utländskt mönster.
Det är av särskild vikt att särskilda insatser av offensiv karaktär genomförs mot den grova organiserade narkotikabrottsligheten såväl i det gränsöverskridande skedet som vid den grova hantering som förekommer regionalt och lokalt .
Förhållandet i missbruksmiljöerna i länet har klart försämrats under senare tid inte minst mot bakgrund av förekomsten nya preparat och en förändrad attityd till narkotika men även genom att alltmer narkotika blivit tillgänglig med ett visst prisfall som följd. Den enskilde missbrukarens hälsostatus blir allt sämre genom att vederbörande har tillgång till ett större utbud av narkotika avseende såväl preparattyper som mängd. Följden blir att den enskilde har en högre påverkansgrad och med inslaget av nya preparat som skapar förvirringstillstånd utgör missbrukaren idag en större risk för sin omgivning. Under senaste tid har en rad grova narkotikarelaterade våldsbrott ägt rum och antalet missbrukande som förs medvetslösa till sjukhus har ökat markant.
I Göteborg som varande en storstad är av naturliga skäl all problematik som störst. Dock kan ett ökande missbruk konstateras över hela länet framförallt avseende narkotikamissbruket i ungdomars nöjesmiljöer.
Den största och kanske mest allvarliga attitydförändringen har skett bland unga människor som normalt inte befunnit sig i riskzonen att rekryteras in i ett narkotikamissbruk. Det är bruket av ?döddansardroger? ( f.d. partydroger ) som ecstasy, amfetamin, kokain, GHB, GBL, LSD, cannabis samt bensodiazepiner bland unga som för framtiden utgör mycket allvarlig fara för folkhälsan.
I framförallt vissa city- och förortsmiljöer i göteborgsområdet utvecklar sig ett ökande narkotikamissbruk av heroin, opium och khat bland människor som redan lever under svåra sociala förhållanden.
Sett ur internationell synvinkel lurar bakom hörnet en mycket farlig och högst förväntad framtidsutveckling på flera områden. Nya centralstimulantia som crack kokain, kristalliserat metamfetamin, PCP är preparat som försätter missbrukaren i ett betydligt längre påverkanstillstånd, med svårkontrollerad aggressivitet och än mer våldsbenägenhet som konsekvens. De som idag har antagit livsstil enligt gängkriminalitetens regelverk har funnit kokainet som ett sätt att belöna sig och uppträder därmed på ett mycket utmanande sätt i det offentliga rummet. Via Internet kommer unga människor, som inte egentligen är den traditionella profilen för att rekryteras in i ett missbruk, i kontakt med de moderna mycket lömska s.k. bokstavsdrogerna och designer drugs. På opiatsidan sprids fentanylerna med dödliga överdoser i spåren.
Lika allvarligt som narkotika är missbruket av dopningsmedel och dopningsbrotten.Rättsväsendet hantering av problematiken har i det stora flödet av narkotiska preparat på senare tid stått tillbaka. Mot bakgrund att man kan koppla påverkan av dopningsmedel till grova våldsbrott och problemen i kriminalvårdmiljön måste insatserna mot dopningsbrott ges samma prioritet som narkotikabrott. En annan kategori som har dopingpreparaten som gemensam nämnare är de individer som finns inom mc-kriminaliteten.
Vid myndigheten har man visat genom underrättelserapporter om narkotikamissbrukares koppling till kriminalitet och villkoren för att rekryteras till gängkriminalitet att narkotikabrott ur polisiär synvinkel är ett strategiskt brott. Andra studier visar också på det positiva ekonomiska utfallet för samhällsekonomin om man genomför offensiva åtgärder och den enorma ekonomiska förlust passivitet leder till.
Kommentarer
Trackback
