Nedläggningen av Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén
Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson svarade på fredagen på en interpellation om nedläggningen av Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika den 1 januari 2008. Morgan Johansson (s) undrar vad ministern tänker göra för att nedläggningen inte ska gå ut över arbetet med att förebygga alkohol- och narkotikamissbruk.
Du hittar Morgan Johanssons interpellation här.
Debatten i riksdagen var stundtals tämligen upprörd och anförandena ser ut som följer:
Anf. 1 Statsrådet MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Morgan Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att nedläggningen av Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika inte ska gå ut över det förebyggande arbetet eller forskningen kring alkohol- och narkotikafrågor. Han frågar vidare vilka åtgärder jag ämnar vidta för att möta hotet från en ny drogkultur när kokainet kommit till Sverige på allvar.
Låt mig först av allt slå fast att jag delar Morgan Johanssons uppfattning att det behövs en stark nationell resurs för att driva det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet.
Jag delar bedömningen, som den förra regeringen slog fast i propositionen (prop. 2005/06:30) Nationella alkohol- och narkotikahandlingsplaner, att det är angeläget att etablera en mer långsiktig struktur för att genomföra en alkohol- och narkotikapolitik inom ramen för handlingsplanerna. Den dåvarande regeringen angav att den hade för avsikt att återkomma med förslag till hur detta skulle organiseras inom ramen för den befintliga myndighetsstrukturen. Det är det som vi nu genomför.
De handlingsplaner som beslutades under den förra mandatperioden sträcker sig till och med år 2010. För åren 2006 och 2007 avsattes särskilda medel men den förra regeringen beräknade i budgetpropositionen för 2006 att den särskilda satsningen skulle upphöra 2008. Den nuvarande regeringen kommer i vårpropositionen, som offentliggörs i nästa vecka, att presentera fortsatta satsningar på det alkohol- och narkotikapolitiska området. Redan nu kan jag försäkra att det fortsatta arbetet kommer att ha en hög prioritet. Nära 260 miljoner kronor kommer att avsättas per år under perioden 2008?2010. Båda kommittéerna kommer att ersättas med en mer långsiktigt hållbar organisatorisk lösning. Från min sida har jag varit noga med att betona att nedläggningen av Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén inte får innebära någon ambitionssänkning.
Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén har gjort ett fantastiskt jobb med att dra i gång detta jätteprojekt som en bred satsning på handlingsplanernas mål och intentioner. Man har haft en omfattande kunskapsinhämtning och samarbetat med många andra aktörer.
Ett av handlingsplanens grundläggande ställningstaganden är att det är på lokal nivå som politikens trovärdighet prövas därför att det är på lokal nivå som det praktiska arbetet utförs. Men den lokala nivån behöver också stöd för att kunna utvecklas. Här kommer våra myndigheter att få tydligare uppdrag att driva på metod- och kompetensutveckling inom sina respektive ansvarsområden. Vår ambition är att det framtida handlingsplansarbetet ska ske med oförminskad kraft men i en ny och mer långsiktigt hållbar form. Här kommer våra myndigheter att få ta ett större ansvar än de har i dag när det gäller att utveckla lokalt och regionalt arbete. De regionala och lokala samordnarna har naturligtvis en viktig roll även i framtiden.
Exakt hur den kommande strukturen ska se ut är ännu för tidigt att säga men det pågår ett beredningsarbete inom Regeringskansliet för att förbereda en sådan förändring. Här har naturligtvis de båda kommittéerna en viktig uppgift att både delta i detta planeringsarbete och under hand föra över kunskap och erfarenheter till det fortsatta utvecklingsarbetet.
Anf. 2 MORGAN JOHANSSON (s):
Herr talman! Tack för svaret, Maria Larsson. Jag ska börja med att ta ur Maria Larsson en villfarelse som jag tycker skymtar fram i svaret. En socialdemokratisk regering hade aldrig beslutat att lägga ned de centrala statliga organisationer som har lett det förebyggande arbetet så framgångsrikt som man har gjort sedan 2000-talets början. Det vill jag göra fullständigt klart. Det hade vi aldrig gjort.
Vad hade vi gjort? Jo, vi hade permanentat dessa funktioner i statsförvaltningen, antingen som egna myndigheter ? eller en egen myndighet ? eller som en självständig del av en existerande myndighet. Men vi hade aldrig slagit sönder den organisation som nu finns, och Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika, som ni nu gör. Vi hade naturligtvis också fortsatt med den statliga finansieringen, och det är ju bra att ni ligger kvar på den nivå som vi etablerade, 260 miljoner per år. Det är bra. Problemet är ju att ni samtidigt avvecklar motorerna bakom hela det förebyggande arbetet när ni nu slår sönder de här två organisationerna, när ni skingrar kompetensen och när ni har åstadkommit en situation där människor i de här organisationerna nu måste se sig om efter nya jobb. Och när ni väl har avvecklat Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén den 1 januari 2008 har vi ingen aning om hur ledningen av det här förebyggande arbetet på statlig nivå ska organiseras i stället. Det är hafsigt. Det är slarvigt. Det kommer allvarligt att försvåra det förebyggande arbetet framöver.
Varför kan jag då säga att vi aldrig skulle ha gjort så? Vi hade ju den här konflikten under mina år som folkhälsominister. Då och då kom det framstötar från Finansdepartementet som sade att vi skulle lägga ned Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika. Vid varje tillfälle avvisade vi dessa framstötar. Den sista gången gjorde vi en uppgörelse, jag och Pär Nuder personligen faktiskt, om hur vi skulle göra. Vi skulle fortsätta driva i kommittéform. Därefter skulle det bli en permanent struktur. Vi var överens om det, och vi var överens om att aldrig skingra kompetensen. Nu har Maria Larsson ansvaret, och det första hon gör är att hon lägger sig platt för Finansdepartementet. Det duger inte. Det börjar bli dags, Maria Larsson, att du vinner dina förhandlingar med Finansdepartementet.
Varför är då det här så förödande? Jo, för nu har vi byggt upp den här kompetensen. Vi har jobbat intensivt sedan 2001 och 2002. Dessa organisationer har lett det förebyggandet arbetet. De har utvecklat metoder. De har forskat. Det här, menar jag, har varit avgörande för att vi nu faktiskt börjar se hur kurvorna vänder nedåt igen. Antalet ungdomar som provar narkotika minskar. Drickandet bland ungdomar tenderar också att minska. Vi har gått emot en internationell trend. Där man överallt annars i världen ser en ökning ser vi minskningar. Där är Sverige det lysande undantaget.
Det har också fått internationell uppmärksamhet. FN:s chef för narkotikabekämpning, Antonio Maria Costa, besökte mig före valet i höstas. Han hade två budskap. Det ena var att Sveriges narkotikapolitik förmodligen är världens bästa eftersom vi satsar på alla delar: förebyggande, missbrukarvård och brottsbekämpning. Det andra var att han också varnade för att vi nu kan riskera att gå in i en tredje våg av narkotikakultur. Amfetaminet och cannabisen har vi haft sedan 60-talet. Sedan kom heroinet på 90-talet. Och så varnade han: Ni står på tröskeln till att också få in kokain. De sydamerikanska kartellerna har börjat hitta sina vägar in i Västeuropa. Just när vi kanske står inför en sådan ny drogkultur passar ni på att slå sönder den kompetens som har byggts upp. Nu ska ni avveckla den. Det är hafsigt, slarvigt och ansvarslöst. Jag är rädd att ni nu gör om samma misstag som ni gjorde i början av 90-talet då vi trodde att vi hade vunnit kampen mot narkotika.
Min fråga till Maria Larsson är: Hur kan ni i det här läget lägga ned Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika utan att ha en aning om vad som ska komma i stället?
Anf. 3 CHRISTER ENGELHARDT (s):
Herr talman! Tack för svaret på en interpellation som Morgan Johansson har ställt. Det är en mycket viktig interpellation i tider när nya drogkulturer kommer till landet, vilket har nämnts i debatten. De har även slagit rot i Stockholm har vi kunnat följa i tv-serier under de senaste veckorna.
Jag vill försöka lägga ett utskottsperspektiv på detta eftersom jag är ledamot av socialutskottet där vi av tradition har varit väldigt eniga över partigränserna när det gäller bekämpning av alkohol och narkotika. Framför allt i narkotikafrågan har vi haft en total enighet. Det har varit vissa avvikande steg från detta när det gäller alkohol kopplat andra partier inom alliansen.
Jag blir lite orolig när jag nu nås av informationen att man har planer på att lägga ned den nationella narkotikasamordnaren och skrota Alkoholkommittén. Precis som Morgan nämnde i sin inledning är de viktiga aktörer i det här arbetet och en drivkraft och motor.
I svaret nämns den bedömning som vi gjorde under den förra mandatperioden när vi behandlade de nationella alkohol- och narkotikahandlingsplanerna och sökte en mer långsiktig struktur för arbetet. De här kommittéerna och nationella samordnarna har bedrivit ett stort och viktigt arbete. Att man plockar bort den som jag ser som en sammanhållande länk gör mig lite orolig. Jag skulle vilja fråga statsrådet om de här tankegångarna är förankrade inom allianspartierna i socialutskottet som till stor del äger de här frågorna. När vi tog fram de nationella handlingsplanerna gjorde vi det i samverkan även med justitieutskottet.
Det blir intressant att höra hur ni har diskuterat detta med kollegerna inom alliansen i utskotten. Det är riktigt som statsrådet skriver att mycket av arbetet sker och ska ske på lokal nivå. Det är oftast där som kunskapen finns och det är där man har personkännedom. Det är där man kan se nätverken och göra kartläggningar och aktivt rikta insatserna. De lokala nivåerna behöver, som det står i svaret, kunna utvecklas, få tillgång till kompetens och vidareutveckling och få lära sig nya saker och träffa andra aktörer.
Statsrådet säger att det ska våra myndigheter ta hand om. Vi vet hur spretigt Myndighets-Sverige kan vara. Alkohol- och narkotikapolitiken är en så viktig fråga att det är bra om den kan ligga på en aktör som har kontaktnät till de lokala organisationerna och kan kalla ihop dem och föra kompetensen vidare och skapa plattformar för att få tillgång till kunskaperna.
Jag ser den nationella narkotikasamordnaren och Alkoholkommittén som viktiga aktörer i detta. Därför blir jag lite bekymrad för att man kommer att tappa fart på lokal nivå.
Statsrådet skriver i sitt svar att detta inte får innebära någon ambitionssänkning. Det är just det jag tror att detta kommer att bli. Jag tror att man kommer att skruva ned på takten. Det är jag livrädd för från ett utskottsperspektiv.
Jag tycker att det ska bli intressant att höra statsrådets svar på om det är förankrat inom alliansen och hur man kan ta bort de samordnande länkarna.
Anf. 4 Statsrådet MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Jag tackar för inläggen, även om jag är lite förvånad över inte minst Morgan Johanssons brösttoner. Det verkar som om Morgan Johansson har glömt bort vad hans egen regering lade fram som proposition. Morgan Johansson har varit med om att lägga fram följande text till riksdagen i en proposition 2005. Jag citerar ordagrant:
Det är angeläget att etablera en mer långsiktig struktur för att genomföra en alkohol- och narkotikapolitik inom ramen för handlingsplanerna. Regeringen avser därför att återkomma med förslag till hur detta skall organiseras inom ramen för den befintliga myndighetsstrukturen.
Bäste Morgan Johansson! Det är precis det som vi också säger och nu gör. Vi för in det inom den befintliga myndighetsstrukturen. Den här texten går inte att tolka på något annat sätt än att den socialdemokratiska regeringen hade den här inriktningen, naturligtvis utifrån perspektivet att ett ansvarsutkrävande måste vara möjligt. Det är det som är problemet med den tillfälliga projektorganisationen att regeringen därmed avhänder sig en del av möjligheten till ansvarsutkrävande.
Vi diskuterade inte kvaliteten på Mobilisering mot narkotikas och Alkoholkommitténs arbete. Vi är fullständigt överens om att det har varit mycket bra som en start på det drogförebyggande arbetet inom ramen för handlingsplanerna. De har gjort en fantastisk insats, men vi måste ha in det inom en mer långsiktigt hållbar struktur.
Den satsning som vi nu har gjort har vi inte sett någon motsvarighet till från den tidigare socialdemokratiska regeringen som lade pengar för bara ett år i taget. Vi har tydligt visat inriktningen och lagt fast en stor summa pengar till det drogförebyggande arbetet för en treårsperiod ? inte för ett år framåt, vilket har varit det vanliga tidigare. Vi vill visa vikten av långsiktighet för att kunna göra en bra planering. Ambitionsnivån är fortsatt hög. Det är också de signaler som går ut. Det blir lite mer oroande att samordnarstrukturen kan naggas i kanten med den typen av retorik som vi hör här i kammaren i dag.
Jag vill försäkra er att vi fortsatt ser de regionala samordnarna och de lokala samordnarna som oerhört viktiga i det här arbetet. Att de förses med erforderlig kompetens, kunskapsutveckling och har tillgång till de senaste rönen är en självklarhet.
Arbetet kommer inte att tappa fart. Arbetet kommer att fortsätta med förnyad styrka. Alla kan se att det finns en långsiktighet i detta. Vi har lagt pengar, inte för ett år i taget som har varit det vanliga tidigare, utan satsningen är tydligt synbar för hela treårsperioden.
Det här kommer att presenteras på måndag men eftersom siffrorna redan är väl kända kan vi lika gärna resonera om dem här och nu.
Den här regeringen är självklart fullständigt överens om att det drogförebyggande arbetet är väldigt viktigt. Vi är också väldigt tydliga i regeringsförklaringen när vi skriver att målet är att sänka totalkonsumtionen i Sverige. Då är det drogförebyggande arbetet oerhört centralt och oerhört viktigt. Det är därför vi prioriterar det så tydligt i vårt budgetarbete.
I den första vårproposition som vi lägger fram är långsiktigheten synlig och tydlig.
Anf. 5 MORGAN JOHANSSON (s):
Herr talman! Nu resonerar Maria Larsson på samma sätt som hon brukar göra i interpellationsdebatterna, det vill säga att när man inte klarar diskussionen skyller man på någon annan. Det var samma historia för ett par månader sedan då du hade skurit ned tillsynen av den sociala barn- och ungdomsvården. Då försökte du få det till att det var mitt fel, när det var du själv som hade gjort det.
I dag säger du att du tänker avveckla Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén och så säger du att det är mitt fel.
Jag har förståelse för att du, eftersom du har varit i opposition nästan hela livet, har lite svårt att anpassa dig till den nya situationen. Du har ansvar för dina beslut nu. Det ansvaret får du faktiskt ta. Nu är du med och monterar ned Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén. Och du är med och skingrar den kompetensen. Sedan säger du att det stod i propositionen 2005 av vi ville ha in det i en långsiktig struktur. Det är precis det som jag har sagt. Det var precis den uppgörelsen som vi hade med Finansdepartementet då, att man skulle driva det vidare i kommittéform under dessa två år och därefter anta en långsiktig struktur. Hur den sedan ska se ut skulle vi återkomma till.
Men det är en mycket stor skillnad mellan att avveckla organisationerna och säga till folk att de nu får söka sig andra anställningar på andra ställen, det är precis det som människor nu gör, och att säga att man tar de organisationer som nu finns och flyttar in dem i en befintlig myndighet eller tillskapar nya myndigheter. Det är en avsevärd skillnad.
Det som du nu gör, Maria Larsson, är att du skingrar kompetensen, avvecklar organisationen och ser till att det som har varit motorer i det förebyggande arbetet helt frikopplas och försvinner. Det är det som är bakgrunden till min kritik.
Maria Larsson, börja nu regera och ta ansvar för besluten och svara på min fråga: Hur ska det se ut efter den 1 januari 2008? Här får vi några diffusa skrivningar i interpellationssvaret där det sägs att ni ska ge nya uppdrag till några myndigheter. Men vi får inte ens veta vilka myndigheter som det är. Men berätta för oss vilka myndigheter det är och vilka uppgifter som de ska få. Hur tänker du bygga upp den här strukturen? Det är faktiskt inte särskilt många månader kvar innan detta ska avvecklas.
Jag är rädd för att ni nu gör precis samma misstag som ni gjorde i början av 1990-talet. Under 1980-talet byggde vi upp den förebyggande verksamheten. Vi såg till att satsa på missbrukarvården, vi såg till att vara i framkant när det gäller både narkotika- och alkoholpolitiken. Och vi uppnådde väldigt goda resultat på 1980-talet. Men så trädde ni in i början av 1990-talet och avvecklade mycket av detta. Sedan fick vi se ökande bekymmer under hela 1990-talet. Antalet ungdomar som hade provat narkotika trefaldigades under 1990-talet. Ni glömde bort att det varje år faktiskt kommer nya generationer ungdomar som man måste gå in med insatser gentemot och att man inte vinner kampen mot vare sig narkotika- eller alkoholmissbruk vid ett enda tillfälle.
Nu står vi på tröskeln, som jag konstaterar, till en ny drogkultur, alltså en tredje våg. Cannabis och amfetamin har vi haft länge. Sedan kom heroinet på 1990-talet. Nu står vi på tröskeln till att på bred front också få in kokain i Sverige. Och vi vet vad som hände i USA när kokainet kom dit. Det förändrade totalt ungdomars drogkultur. Och just när vi står på den tröskeln passar ni på att skingra kompetensen och avveckla dessa organisationer. Det tycker jag är hafsigt, slarvigt och ansvarslöst.
Anf. 6 CHRISTER ENGELHARDT (s):
Herr talman! Jag fick svar på en del om det som handlade om ambitionssänkningen och huruvida aktiviteten skulle fortgå. Jag är mycket väl införstådd med vad som står i regeringsförklaringen. Naturligtvis finns det positiva texter. Men att säga en sak i skrift och sedan göra någonting annat går inte ihop för mig. Jag får nu svart på vitt här att man tänker montera ned dessa två viktiga motorer som Morgan Johansson var inne på i sitt inledningsanförande. Det är det som gör mig så otroligt bekymrad. I ett tidigare inlägg snuddade man vid detta när det gäller missbrukarvården.
Bekämpningen i fråga om alkohol- och narkotikamissbruk handlar inte bara om att möta det på gatan. Det handlar också om att ta hand om dem som väl har hamnat i missbruket. Och där har vi vår tydliga satsning på Ett kontrakt för livet som vi hade avsatt pengar för under ett antal år. Och vi hade även i vårt budgetförslag avsatt pengar för att permanenta den verksamheten. Det gick inte att utläsa av alliansens budgetförslag att verksamheten med Ett kontrakt för livet, som är en väldigt lyckad verksamhet, skulle permanentas och fortsätta.
Redan här ser vi att det finns svagheter i alliansens alkohol- och narkotikapolitik, och det gör mig så bekymrad när man väljer att så att säga montera ned två så viktiga aktörer som den nationella narkotikasamordnaren och även Alkoholkommittén är. Det är därför som jag skulle vilja ha ett tydligt svar på om detta verkligen är någonting som man har diskuterat med allianspartierna i det aktuella utskottet. Är de verkligen med på banan i fråga om det? Jag kan inte se annat än att detta leder till osäkerhet, en sänkning av ambitionsnivån och att man tappar fart. Det har vi inte råd med när narkotikan redan finns här och vi måste göra allt för att bekämpa den.
Anf. 7 Statsrådet MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Det är en märklig diskussion som förs. Morgan Johansson säger: Vi tänkte också förändra och mata in mer i myndighetsstrukturen. Det är precis det som vi säger. Och den exakta formen för det kommer vi att presentera.
Jag tycker att det är ett lite nyvaknat intresse eftersom vi skrev om detta redan i budgetpropositionen för 2007. Vi skrev: Regeringen anser att det är angeläget att etablera en långsiktig struktur i det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet. Alkoholkommittén och den nationella narkotikasamordnaren kommer att avvecklas den 1 januari 2008. Regeringen har inte på den korta tid som har stått till förfogande hunnit utarbeta en ny struktur och inriktning utan avser att återkomma.
Nu återkommer vi. Denna budgetproposition passerade utan att Morgan Johansson, Christer Engelhardt eller någon annan hade några invändningar eller reservationer.
Nu vill Morgan Johansson plötsligt inte kännas vid sin egen politik. Och jag undrar vem det är som har svårast med sin roll. Morgan Johansson vill gärna fortsätta att agera som om han befann sig i maktens centrum. Jag tror att det är viktigt att vi diskuterar den här frågan med ett stort mått av ödmjukhet, så att man inte åstadkommer en oro ute i landet.
Vi gör storsatsningar på det förebyggande arbetet, och vi gör det på ett långsiktigt sätt som inte har gjorts av den tidigare regeringen som har löst detta i en budget i taget, vilket har skapat en osäkerhet. Vi vill ge trygghet i det drogförebyggande arbetet. Vi vill tydligt visa att det finns stora summor avsatta för detta. Och vi ska bygga en långsiktig struktur som kan fungera på ett uthålligt sätt. Vi ska ta till vara all den kompetens som har utarbetats inom Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika. Det är precis det arbetet som pågår just nu för att överföringen av kunskap och kompetens ska ske på ett så bra sätt som möjligt. Och exakt hur den formen ska se ut ska jag återkomma till.
Men själva huvudändamålet med hela det arbete som nu pågår är just att ta till vara de goda projekt som har startats. Riskbruksprojektet är en sådan sak. Skolprojektet är en annan. Här finns en rad olika saker som har haft stor effektivitet och hög evidens och som självklart ska fortsätta. Det är det som arbetet nu går ut på. Det är det som vi är sysselsätta med, alltså att ta till vara den kompetens och den kunskap som har upparbetats. Men vi vill göra det på ett ansvarsfullt sätt och också visa det budgetmässigt, att vi inte har det kortsiktiga tänkandet. Socialdemokraterna har inte presenterat sin budgetmotion än för nästa år, men såvida jag kan se är det som finns 74 miljoner. Är det ansvarsfullt, Morgan Johansson? Vad är det Socialdemokraterna vill? Vad kommer ni att föreslå i ert budgetförslag? Jag tror att det vore bra om ni bekände lite färg här nu och talade om hur era satsningar kommer att se ut. 74 miljoner är Socialdemokraternas siffra nu för 2008 och 2009. Och vi får se vad som händer 2010. Det var en total nedrustning.
Vi kunde inte acceptera att det var utgångspunkten för diskussionen. Därför har vi lagt fram en budget som indikerar att det drogförebyggande arbetet är högt prioriterat för alliansregeringen. Och vi kommer inte att vika en tum i fråga om det. Därför har vi också tydligt visat att pengarna finns tillgängliga under alla tre åren. Vad vill Socialdemokraterna?
Anf. 8 MORGAN JOHANSSON (s):
Herr talman! Detta är på något sätt märkligt. Maria Larsson har inte ens själv lagt fram sin budget än. Det gör hon på måndag. Och vi har ännu inte lagt fram vår budgetmotion. Ändå uttalar hon sig om hur mycket pengar som vi kommer att föreslå för 2008 för förebyggande åtgärder. Det har hon faktiskt ingen aning om.
När Maria Larsson talar om långsiktighet är det först och främst fel att vi under vår tid bara lade fram pengar för ett år i taget. I den proposition som hon läste ur tidigare handlade det om pengar för två år i taget. Sedan lade vi fram handlingsplaner som sträckte sig över fem år i taget för att man skulle veta vilka områden som man skulle arbeta inom. Det är den handlingsplan som nu gäller fram till 2010 som vi då presenterade. Vi har haft långsiktighet i det arbetet.
Men vad ska man säga om Maria Larssons långsiktighet? Nu när vi, som sagt, möjligen står på tröskeln till en ny drogkultur passar hon på att montera ned Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika, och det ska ske inom loppet av några månader. Sedan ska någonting nytt monteras upp. Vad vet hon inte. Vilken myndighet som ska ha hand om det här har hon ingen aning om. Vilka uppdrag som ska utformas för detta har hon ingen aning om. Vad är det för långsiktighet?
Är det inte, Maria Larsson, rimligt att man innan man beslutar sig för att montera ned någonting ska veta vad som ska komma i stället? Är inte det ett grundkrav inte minst för de människor som jobbar i Alkoholkommittén och i Mobilisering mot narkotika att de ska veta vad som ska hända efter den 1 januari 2008?
Vad är det för typ av långsiktighet när du inte ens kan klara ut de här, tycker jag, väldigt grundläggande frågorna? Nej, här handlar det i stället om en ryckighet. Jag är rädd att hela det förebyggande arbetet nu kommer att skadas oerhört allvarligt. Jag kan konstatera att jag inte har fått något som helst svar på frågan om hur detta arbete ska bedrivas efter den 1 januari 2008.
Anf. 9 Statsrådet MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Jag kan konstatera att i den senaste budgeten som Socialdemokraterna lagt fram finns 74 miljoner kronor avsatta för 2008 och 2009. Det är Morgan Johanssons siffror. Jag hoppas på en ökning och att ni socialdemokrater vill visa att ni mönstrar också för det drogförebyggande arbetet.
Den nya regeringen har lagt 260 miljoner kronor till det förebyggande arbetet för 2008, för 2009 och för 2010. Vad vi gör är att vi överför arbetet i en långsiktigt hållbar struktur. Det som byggdes upp som en projektorganisation måste få en fastare form med en större trygghet för alla.
Det handlar om att vi tar till vara kompetens och kunskap och för in det här i en mer varaktig form med en förutsägbarhet som tidigare inte har funnits. De exakta förslagen kommer jag att återkomma till. Jag förstår att Morgan Johansson gärna vill ha alla svaren på en gång. Men nu är det så att vi i Regeringskansliet jobbar med och bereder frågan. Vi ska göra det på ett väldigt ändamålsenligt sätt. Svaren kommer vi så småningom att presentera.
Jag hoppas nu verkligen att Socialdemokraterna mönstrar till de stora orden från talarstolen här i dag och bättrar på sina tidigare siffror, för annars ser det verkligen illa ut.
Det drogförebyggande arbetet är oerhört viktigt och kan inte nog betonas. Sverige har utarbetat och alltid haft ett effektivt drogförebyggande arbete. Vi ser att den typen av arbete behövs minst lika mycket i framtiden. Också jag är oroad över de allvarliga signaler som kommer om ett ökat missbruk, framför allt på narkotikaområdet. Självklart kommer de här pengarna att användas till det arbetet men också till alkoholförebyggande arbete och tobakspreventivt arbete.
Överläggningen var härmed avslutad.
Du hittar Morgan Johanssons interpellation här.
Debatten i riksdagen var stundtals tämligen upprörd och anförandena ser ut som följer:
Anf. 1 Statsrådet MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Morgan Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att nedläggningen av Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika inte ska gå ut över det förebyggande arbetet eller forskningen kring alkohol- och narkotikafrågor. Han frågar vidare vilka åtgärder jag ämnar vidta för att möta hotet från en ny drogkultur när kokainet kommit till Sverige på allvar.
Låt mig först av allt slå fast att jag delar Morgan Johanssons uppfattning att det behövs en stark nationell resurs för att driva det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet.
Jag delar bedömningen, som den förra regeringen slog fast i propositionen (prop. 2005/06:30) Nationella alkohol- och narkotikahandlingsplaner, att det är angeläget att etablera en mer långsiktig struktur för att genomföra en alkohol- och narkotikapolitik inom ramen för handlingsplanerna. Den dåvarande regeringen angav att den hade för avsikt att återkomma med förslag till hur detta skulle organiseras inom ramen för den befintliga myndighetsstrukturen. Det är det som vi nu genomför.
De handlingsplaner som beslutades under den förra mandatperioden sträcker sig till och med år 2010. För åren 2006 och 2007 avsattes särskilda medel men den förra regeringen beräknade i budgetpropositionen för 2006 att den särskilda satsningen skulle upphöra 2008. Den nuvarande regeringen kommer i vårpropositionen, som offentliggörs i nästa vecka, att presentera fortsatta satsningar på det alkohol- och narkotikapolitiska området. Redan nu kan jag försäkra att det fortsatta arbetet kommer att ha en hög prioritet. Nära 260 miljoner kronor kommer att avsättas per år under perioden 2008?2010. Båda kommittéerna kommer att ersättas med en mer långsiktigt hållbar organisatorisk lösning. Från min sida har jag varit noga med att betona att nedläggningen av Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén inte får innebära någon ambitionssänkning.
Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén har gjort ett fantastiskt jobb med att dra i gång detta jätteprojekt som en bred satsning på handlingsplanernas mål och intentioner. Man har haft en omfattande kunskapsinhämtning och samarbetat med många andra aktörer.
Ett av handlingsplanens grundläggande ställningstaganden är att det är på lokal nivå som politikens trovärdighet prövas därför att det är på lokal nivå som det praktiska arbetet utförs. Men den lokala nivån behöver också stöd för att kunna utvecklas. Här kommer våra myndigheter att få tydligare uppdrag att driva på metod- och kompetensutveckling inom sina respektive ansvarsområden. Vår ambition är att det framtida handlingsplansarbetet ska ske med oförminskad kraft men i en ny och mer långsiktigt hållbar form. Här kommer våra myndigheter att få ta ett större ansvar än de har i dag när det gäller att utveckla lokalt och regionalt arbete. De regionala och lokala samordnarna har naturligtvis en viktig roll även i framtiden.
Exakt hur den kommande strukturen ska se ut är ännu för tidigt att säga men det pågår ett beredningsarbete inom Regeringskansliet för att förbereda en sådan förändring. Här har naturligtvis de båda kommittéerna en viktig uppgift att både delta i detta planeringsarbete och under hand föra över kunskap och erfarenheter till det fortsatta utvecklingsarbetet.
Anf. 2 MORGAN JOHANSSON (s):
Herr talman! Tack för svaret, Maria Larsson. Jag ska börja med att ta ur Maria Larsson en villfarelse som jag tycker skymtar fram i svaret. En socialdemokratisk regering hade aldrig beslutat att lägga ned de centrala statliga organisationer som har lett det förebyggande arbetet så framgångsrikt som man har gjort sedan 2000-talets början. Det vill jag göra fullständigt klart. Det hade vi aldrig gjort.
Vad hade vi gjort? Jo, vi hade permanentat dessa funktioner i statsförvaltningen, antingen som egna myndigheter ? eller en egen myndighet ? eller som en självständig del av en existerande myndighet. Men vi hade aldrig slagit sönder den organisation som nu finns, och Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika, som ni nu gör. Vi hade naturligtvis också fortsatt med den statliga finansieringen, och det är ju bra att ni ligger kvar på den nivå som vi etablerade, 260 miljoner per år. Det är bra. Problemet är ju att ni samtidigt avvecklar motorerna bakom hela det förebyggande arbetet när ni nu slår sönder de här två organisationerna, när ni skingrar kompetensen och när ni har åstadkommit en situation där människor i de här organisationerna nu måste se sig om efter nya jobb. Och när ni väl har avvecklat Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén den 1 januari 2008 har vi ingen aning om hur ledningen av det här förebyggande arbetet på statlig nivå ska organiseras i stället. Det är hafsigt. Det är slarvigt. Det kommer allvarligt att försvåra det förebyggande arbetet framöver.
Varför kan jag då säga att vi aldrig skulle ha gjort så? Vi hade ju den här konflikten under mina år som folkhälsominister. Då och då kom det framstötar från Finansdepartementet som sade att vi skulle lägga ned Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika. Vid varje tillfälle avvisade vi dessa framstötar. Den sista gången gjorde vi en uppgörelse, jag och Pär Nuder personligen faktiskt, om hur vi skulle göra. Vi skulle fortsätta driva i kommittéform. Därefter skulle det bli en permanent struktur. Vi var överens om det, och vi var överens om att aldrig skingra kompetensen. Nu har Maria Larsson ansvaret, och det första hon gör är att hon lägger sig platt för Finansdepartementet. Det duger inte. Det börjar bli dags, Maria Larsson, att du vinner dina förhandlingar med Finansdepartementet.
Varför är då det här så förödande? Jo, för nu har vi byggt upp den här kompetensen. Vi har jobbat intensivt sedan 2001 och 2002. Dessa organisationer har lett det förebyggandet arbetet. De har utvecklat metoder. De har forskat. Det här, menar jag, har varit avgörande för att vi nu faktiskt börjar se hur kurvorna vänder nedåt igen. Antalet ungdomar som provar narkotika minskar. Drickandet bland ungdomar tenderar också att minska. Vi har gått emot en internationell trend. Där man överallt annars i världen ser en ökning ser vi minskningar. Där är Sverige det lysande undantaget.
Det har också fått internationell uppmärksamhet. FN:s chef för narkotikabekämpning, Antonio Maria Costa, besökte mig före valet i höstas. Han hade två budskap. Det ena var att Sveriges narkotikapolitik förmodligen är världens bästa eftersom vi satsar på alla delar: förebyggande, missbrukarvård och brottsbekämpning. Det andra var att han också varnade för att vi nu kan riskera att gå in i en tredje våg av narkotikakultur. Amfetaminet och cannabisen har vi haft sedan 60-talet. Sedan kom heroinet på 90-talet. Och så varnade han: Ni står på tröskeln till att också få in kokain. De sydamerikanska kartellerna har börjat hitta sina vägar in i Västeuropa. Just när vi kanske står inför en sådan ny drogkultur passar ni på att slå sönder den kompetens som har byggts upp. Nu ska ni avveckla den. Det är hafsigt, slarvigt och ansvarslöst. Jag är rädd att ni nu gör om samma misstag som ni gjorde i början av 90-talet då vi trodde att vi hade vunnit kampen mot narkotika.
Min fråga till Maria Larsson är: Hur kan ni i det här läget lägga ned Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika utan att ha en aning om vad som ska komma i stället?
Anf. 3 CHRISTER ENGELHARDT (s):
Herr talman! Tack för svaret på en interpellation som Morgan Johansson har ställt. Det är en mycket viktig interpellation i tider när nya drogkulturer kommer till landet, vilket har nämnts i debatten. De har även slagit rot i Stockholm har vi kunnat följa i tv-serier under de senaste veckorna.
Jag vill försöka lägga ett utskottsperspektiv på detta eftersom jag är ledamot av socialutskottet där vi av tradition har varit väldigt eniga över partigränserna när det gäller bekämpning av alkohol och narkotika. Framför allt i narkotikafrågan har vi haft en total enighet. Det har varit vissa avvikande steg från detta när det gäller alkohol kopplat andra partier inom alliansen.
Jag blir lite orolig när jag nu nås av informationen att man har planer på att lägga ned den nationella narkotikasamordnaren och skrota Alkoholkommittén. Precis som Morgan nämnde i sin inledning är de viktiga aktörer i det här arbetet och en drivkraft och motor.
I svaret nämns den bedömning som vi gjorde under den förra mandatperioden när vi behandlade de nationella alkohol- och narkotikahandlingsplanerna och sökte en mer långsiktig struktur för arbetet. De här kommittéerna och nationella samordnarna har bedrivit ett stort och viktigt arbete. Att man plockar bort den som jag ser som en sammanhållande länk gör mig lite orolig. Jag skulle vilja fråga statsrådet om de här tankegångarna är förankrade inom allianspartierna i socialutskottet som till stor del äger de här frågorna. När vi tog fram de nationella handlingsplanerna gjorde vi det i samverkan även med justitieutskottet.
Det blir intressant att höra hur ni har diskuterat detta med kollegerna inom alliansen i utskotten. Det är riktigt som statsrådet skriver att mycket av arbetet sker och ska ske på lokal nivå. Det är oftast där som kunskapen finns och det är där man har personkännedom. Det är där man kan se nätverken och göra kartläggningar och aktivt rikta insatserna. De lokala nivåerna behöver, som det står i svaret, kunna utvecklas, få tillgång till kompetens och vidareutveckling och få lära sig nya saker och träffa andra aktörer.
Statsrådet säger att det ska våra myndigheter ta hand om. Vi vet hur spretigt Myndighets-Sverige kan vara. Alkohol- och narkotikapolitiken är en så viktig fråga att det är bra om den kan ligga på en aktör som har kontaktnät till de lokala organisationerna och kan kalla ihop dem och föra kompetensen vidare och skapa plattformar för att få tillgång till kunskaperna.
Jag ser den nationella narkotikasamordnaren och Alkoholkommittén som viktiga aktörer i detta. Därför blir jag lite bekymrad för att man kommer att tappa fart på lokal nivå.
Statsrådet skriver i sitt svar att detta inte får innebära någon ambitionssänkning. Det är just det jag tror att detta kommer att bli. Jag tror att man kommer att skruva ned på takten. Det är jag livrädd för från ett utskottsperspektiv.
Jag tycker att det ska bli intressant att höra statsrådets svar på om det är förankrat inom alliansen och hur man kan ta bort de samordnande länkarna.
Anf. 4 Statsrådet MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Jag tackar för inläggen, även om jag är lite förvånad över inte minst Morgan Johanssons brösttoner. Det verkar som om Morgan Johansson har glömt bort vad hans egen regering lade fram som proposition. Morgan Johansson har varit med om att lägga fram följande text till riksdagen i en proposition 2005. Jag citerar ordagrant:
Det är angeläget att etablera en mer långsiktig struktur för att genomföra en alkohol- och narkotikapolitik inom ramen för handlingsplanerna. Regeringen avser därför att återkomma med förslag till hur detta skall organiseras inom ramen för den befintliga myndighetsstrukturen.
Bäste Morgan Johansson! Det är precis det som vi också säger och nu gör. Vi för in det inom den befintliga myndighetsstrukturen. Den här texten går inte att tolka på något annat sätt än att den socialdemokratiska regeringen hade den här inriktningen, naturligtvis utifrån perspektivet att ett ansvarsutkrävande måste vara möjligt. Det är det som är problemet med den tillfälliga projektorganisationen att regeringen därmed avhänder sig en del av möjligheten till ansvarsutkrävande.
Vi diskuterade inte kvaliteten på Mobilisering mot narkotikas och Alkoholkommitténs arbete. Vi är fullständigt överens om att det har varit mycket bra som en start på det drogförebyggande arbetet inom ramen för handlingsplanerna. De har gjort en fantastisk insats, men vi måste ha in det inom en mer långsiktigt hållbar struktur.
Den satsning som vi nu har gjort har vi inte sett någon motsvarighet till från den tidigare socialdemokratiska regeringen som lade pengar för bara ett år i taget. Vi har tydligt visat inriktningen och lagt fast en stor summa pengar till det drogförebyggande arbetet för en treårsperiod ? inte för ett år framåt, vilket har varit det vanliga tidigare. Vi vill visa vikten av långsiktighet för att kunna göra en bra planering. Ambitionsnivån är fortsatt hög. Det är också de signaler som går ut. Det blir lite mer oroande att samordnarstrukturen kan naggas i kanten med den typen av retorik som vi hör här i kammaren i dag.
Jag vill försäkra er att vi fortsatt ser de regionala samordnarna och de lokala samordnarna som oerhört viktiga i det här arbetet. Att de förses med erforderlig kompetens, kunskapsutveckling och har tillgång till de senaste rönen är en självklarhet.
Arbetet kommer inte att tappa fart. Arbetet kommer att fortsätta med förnyad styrka. Alla kan se att det finns en långsiktighet i detta. Vi har lagt pengar, inte för ett år i taget som har varit det vanliga tidigare, utan satsningen är tydligt synbar för hela treårsperioden.
Det här kommer att presenteras på måndag men eftersom siffrorna redan är väl kända kan vi lika gärna resonera om dem här och nu.
Den här regeringen är självklart fullständigt överens om att det drogförebyggande arbetet är väldigt viktigt. Vi är också väldigt tydliga i regeringsförklaringen när vi skriver att målet är att sänka totalkonsumtionen i Sverige. Då är det drogförebyggande arbetet oerhört centralt och oerhört viktigt. Det är därför vi prioriterar det så tydligt i vårt budgetarbete.
I den första vårproposition som vi lägger fram är långsiktigheten synlig och tydlig.
Anf. 5 MORGAN JOHANSSON (s):
Herr talman! Nu resonerar Maria Larsson på samma sätt som hon brukar göra i interpellationsdebatterna, det vill säga att när man inte klarar diskussionen skyller man på någon annan. Det var samma historia för ett par månader sedan då du hade skurit ned tillsynen av den sociala barn- och ungdomsvården. Då försökte du få det till att det var mitt fel, när det var du själv som hade gjort det.
I dag säger du att du tänker avveckla Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén och så säger du att det är mitt fel.
Jag har förståelse för att du, eftersom du har varit i opposition nästan hela livet, har lite svårt att anpassa dig till den nya situationen. Du har ansvar för dina beslut nu. Det ansvaret får du faktiskt ta. Nu är du med och monterar ned Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén. Och du är med och skingrar den kompetensen. Sedan säger du att det stod i propositionen 2005 av vi ville ha in det i en långsiktig struktur. Det är precis det som jag har sagt. Det var precis den uppgörelsen som vi hade med Finansdepartementet då, att man skulle driva det vidare i kommittéform under dessa två år och därefter anta en långsiktig struktur. Hur den sedan ska se ut skulle vi återkomma till.
Men det är en mycket stor skillnad mellan att avveckla organisationerna och säga till folk att de nu får söka sig andra anställningar på andra ställen, det är precis det som människor nu gör, och att säga att man tar de organisationer som nu finns och flyttar in dem i en befintlig myndighet eller tillskapar nya myndigheter. Det är en avsevärd skillnad.
Det som du nu gör, Maria Larsson, är att du skingrar kompetensen, avvecklar organisationen och ser till att det som har varit motorer i det förebyggande arbetet helt frikopplas och försvinner. Det är det som är bakgrunden till min kritik.
Maria Larsson, börja nu regera och ta ansvar för besluten och svara på min fråga: Hur ska det se ut efter den 1 januari 2008? Här får vi några diffusa skrivningar i interpellationssvaret där det sägs att ni ska ge nya uppdrag till några myndigheter. Men vi får inte ens veta vilka myndigheter som det är. Men berätta för oss vilka myndigheter det är och vilka uppgifter som de ska få. Hur tänker du bygga upp den här strukturen? Det är faktiskt inte särskilt många månader kvar innan detta ska avvecklas.
Jag är rädd för att ni nu gör precis samma misstag som ni gjorde i början av 1990-talet. Under 1980-talet byggde vi upp den förebyggande verksamheten. Vi såg till att satsa på missbrukarvården, vi såg till att vara i framkant när det gäller både narkotika- och alkoholpolitiken. Och vi uppnådde väldigt goda resultat på 1980-talet. Men så trädde ni in i början av 1990-talet och avvecklade mycket av detta. Sedan fick vi se ökande bekymmer under hela 1990-talet. Antalet ungdomar som hade provat narkotika trefaldigades under 1990-talet. Ni glömde bort att det varje år faktiskt kommer nya generationer ungdomar som man måste gå in med insatser gentemot och att man inte vinner kampen mot vare sig narkotika- eller alkoholmissbruk vid ett enda tillfälle.
Nu står vi på tröskeln, som jag konstaterar, till en ny drogkultur, alltså en tredje våg. Cannabis och amfetamin har vi haft länge. Sedan kom heroinet på 1990-talet. Nu står vi på tröskeln till att på bred front också få in kokain i Sverige. Och vi vet vad som hände i USA när kokainet kom dit. Det förändrade totalt ungdomars drogkultur. Och just när vi står på den tröskeln passar ni på att skingra kompetensen och avveckla dessa organisationer. Det tycker jag är hafsigt, slarvigt och ansvarslöst.
Anf. 6 CHRISTER ENGELHARDT (s):
Herr talman! Jag fick svar på en del om det som handlade om ambitionssänkningen och huruvida aktiviteten skulle fortgå. Jag är mycket väl införstådd med vad som står i regeringsförklaringen. Naturligtvis finns det positiva texter. Men att säga en sak i skrift och sedan göra någonting annat går inte ihop för mig. Jag får nu svart på vitt här att man tänker montera ned dessa två viktiga motorer som Morgan Johansson var inne på i sitt inledningsanförande. Det är det som gör mig så otroligt bekymrad. I ett tidigare inlägg snuddade man vid detta när det gäller missbrukarvården.
Bekämpningen i fråga om alkohol- och narkotikamissbruk handlar inte bara om att möta det på gatan. Det handlar också om att ta hand om dem som väl har hamnat i missbruket. Och där har vi vår tydliga satsning på Ett kontrakt för livet som vi hade avsatt pengar för under ett antal år. Och vi hade även i vårt budgetförslag avsatt pengar för att permanenta den verksamheten. Det gick inte att utläsa av alliansens budgetförslag att verksamheten med Ett kontrakt för livet, som är en väldigt lyckad verksamhet, skulle permanentas och fortsätta.
Redan här ser vi att det finns svagheter i alliansens alkohol- och narkotikapolitik, och det gör mig så bekymrad när man väljer att så att säga montera ned två så viktiga aktörer som den nationella narkotikasamordnaren och även Alkoholkommittén är. Det är därför som jag skulle vilja ha ett tydligt svar på om detta verkligen är någonting som man har diskuterat med allianspartierna i det aktuella utskottet. Är de verkligen med på banan i fråga om det? Jag kan inte se annat än att detta leder till osäkerhet, en sänkning av ambitionsnivån och att man tappar fart. Det har vi inte råd med när narkotikan redan finns här och vi måste göra allt för att bekämpa den.
Anf. 7 Statsrådet MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Det är en märklig diskussion som förs. Morgan Johansson säger: Vi tänkte också förändra och mata in mer i myndighetsstrukturen. Det är precis det som vi säger. Och den exakta formen för det kommer vi att presentera.
Jag tycker att det är ett lite nyvaknat intresse eftersom vi skrev om detta redan i budgetpropositionen för 2007. Vi skrev: Regeringen anser att det är angeläget att etablera en långsiktig struktur i det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet. Alkoholkommittén och den nationella narkotikasamordnaren kommer att avvecklas den 1 januari 2008. Regeringen har inte på den korta tid som har stått till förfogande hunnit utarbeta en ny struktur och inriktning utan avser att återkomma.
Nu återkommer vi. Denna budgetproposition passerade utan att Morgan Johansson, Christer Engelhardt eller någon annan hade några invändningar eller reservationer.
Nu vill Morgan Johansson plötsligt inte kännas vid sin egen politik. Och jag undrar vem det är som har svårast med sin roll. Morgan Johansson vill gärna fortsätta att agera som om han befann sig i maktens centrum. Jag tror att det är viktigt att vi diskuterar den här frågan med ett stort mått av ödmjukhet, så att man inte åstadkommer en oro ute i landet.
Vi gör storsatsningar på det förebyggande arbetet, och vi gör det på ett långsiktigt sätt som inte har gjorts av den tidigare regeringen som har löst detta i en budget i taget, vilket har skapat en osäkerhet. Vi vill ge trygghet i det drogförebyggande arbetet. Vi vill tydligt visa att det finns stora summor avsatta för detta. Och vi ska bygga en långsiktig struktur som kan fungera på ett uthålligt sätt. Vi ska ta till vara all den kompetens som har utarbetats inom Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika. Det är precis det arbetet som pågår just nu för att överföringen av kunskap och kompetens ska ske på ett så bra sätt som möjligt. Och exakt hur den formen ska se ut ska jag återkomma till.
Men själva huvudändamålet med hela det arbete som nu pågår är just att ta till vara de goda projekt som har startats. Riskbruksprojektet är en sådan sak. Skolprojektet är en annan. Här finns en rad olika saker som har haft stor effektivitet och hög evidens och som självklart ska fortsätta. Det är det som arbetet nu går ut på. Det är det som vi är sysselsätta med, alltså att ta till vara den kompetens och den kunskap som har upparbetats. Men vi vill göra det på ett ansvarsfullt sätt och också visa det budgetmässigt, att vi inte har det kortsiktiga tänkandet. Socialdemokraterna har inte presenterat sin budgetmotion än för nästa år, men såvida jag kan se är det som finns 74 miljoner. Är det ansvarsfullt, Morgan Johansson? Vad är det Socialdemokraterna vill? Vad kommer ni att föreslå i ert budgetförslag? Jag tror att det vore bra om ni bekände lite färg här nu och talade om hur era satsningar kommer att se ut. 74 miljoner är Socialdemokraternas siffra nu för 2008 och 2009. Och vi får se vad som händer 2010. Det var en total nedrustning.
Vi kunde inte acceptera att det var utgångspunkten för diskussionen. Därför har vi lagt fram en budget som indikerar att det drogförebyggande arbetet är högt prioriterat för alliansregeringen. Och vi kommer inte att vika en tum i fråga om det. Därför har vi också tydligt visat att pengarna finns tillgängliga under alla tre åren. Vad vill Socialdemokraterna?
Anf. 8 MORGAN JOHANSSON (s):
Herr talman! Detta är på något sätt märkligt. Maria Larsson har inte ens själv lagt fram sin budget än. Det gör hon på måndag. Och vi har ännu inte lagt fram vår budgetmotion. Ändå uttalar hon sig om hur mycket pengar som vi kommer att föreslå för 2008 för förebyggande åtgärder. Det har hon faktiskt ingen aning om.
När Maria Larsson talar om långsiktighet är det först och främst fel att vi under vår tid bara lade fram pengar för ett år i taget. I den proposition som hon läste ur tidigare handlade det om pengar för två år i taget. Sedan lade vi fram handlingsplaner som sträckte sig över fem år i taget för att man skulle veta vilka områden som man skulle arbeta inom. Det är den handlingsplan som nu gäller fram till 2010 som vi då presenterade. Vi har haft långsiktighet i det arbetet.
Men vad ska man säga om Maria Larssons långsiktighet? Nu när vi, som sagt, möjligen står på tröskeln till en ny drogkultur passar hon på att montera ned Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika, och det ska ske inom loppet av några månader. Sedan ska någonting nytt monteras upp. Vad vet hon inte. Vilken myndighet som ska ha hand om det här har hon ingen aning om. Vilka uppdrag som ska utformas för detta har hon ingen aning om. Vad är det för långsiktighet?
Är det inte, Maria Larsson, rimligt att man innan man beslutar sig för att montera ned någonting ska veta vad som ska komma i stället? Är inte det ett grundkrav inte minst för de människor som jobbar i Alkoholkommittén och i Mobilisering mot narkotika att de ska veta vad som ska hända efter den 1 januari 2008?
Vad är det för typ av långsiktighet när du inte ens kan klara ut de här, tycker jag, väldigt grundläggande frågorna? Nej, här handlar det i stället om en ryckighet. Jag är rädd att hela det förebyggande arbetet nu kommer att skadas oerhört allvarligt. Jag kan konstatera att jag inte har fått något som helst svar på frågan om hur detta arbete ska bedrivas efter den 1 januari 2008.
Anf. 9 Statsrådet MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Jag kan konstatera att i den senaste budgeten som Socialdemokraterna lagt fram finns 74 miljoner kronor avsatta för 2008 och 2009. Det är Morgan Johanssons siffror. Jag hoppas på en ökning och att ni socialdemokrater vill visa att ni mönstrar också för det drogförebyggande arbetet.
Den nya regeringen har lagt 260 miljoner kronor till det förebyggande arbetet för 2008, för 2009 och för 2010. Vad vi gör är att vi överför arbetet i en långsiktigt hållbar struktur. Det som byggdes upp som en projektorganisation måste få en fastare form med en större trygghet för alla.
Det handlar om att vi tar till vara kompetens och kunskap och för in det här i en mer varaktig form med en förutsägbarhet som tidigare inte har funnits. De exakta förslagen kommer jag att återkomma till. Jag förstår att Morgan Johansson gärna vill ha alla svaren på en gång. Men nu är det så att vi i Regeringskansliet jobbar med och bereder frågan. Vi ska göra det på ett väldigt ändamålsenligt sätt. Svaren kommer vi så småningom att presentera.
Jag hoppas nu verkligen att Socialdemokraterna mönstrar till de stora orden från talarstolen här i dag och bättrar på sina tidigare siffror, för annars ser det verkligen illa ut.
Det drogförebyggande arbetet är oerhört viktigt och kan inte nog betonas. Sverige har utarbetat och alltid haft ett effektivt drogförebyggande arbete. Vi ser att den typen av arbete behövs minst lika mycket i framtiden. Också jag är oroad över de allvarliga signaler som kommer om ett ökat missbruk, framför allt på narkotikaområdet. Självklart kommer de här pengarna att användas till det arbetet men också till alkoholförebyggande arbete och tobakspreventivt arbete.
Överläggningen var härmed avslutad.
Kommentarer
Trackback
