HD sänker straff för grovt narkotikabrott
Kort efter att HD 2 april meddelat domen, som innebär sänkt straff för grovt narkotikabrott avseende mer än 19 kilo cannabis, började folk höra av sig och frågade hur är detta möjligt.
Även om förmodligen en överväldigande majoritet inte gillar svaret så är det relativt enkelt. För ett brott begånget utomlands får inte dömas till strängare påföljd än den som gäller på gärningsorten, i det här fallet Nederländerna.
HD konstaterar i domskälen följande:Av 2 kap. 2§ tredje stycket brottsbalken framgår att det för brott begångna utom riket inte får dömas till påföljd som är att anse som strängare än det svåraste straff som är föreskrivet för brottet enligt lagen på gärningsorten.
Nämnda bestämmelse om straffmaximum har ansetts innebära att straffet inte får överskrida maximum i den tillämpliga utländska straffskalan men att straffmätningen i princip skall göras enligt svenska lagregler och svensk straffmätningspraxis. Om särskilda skäl föreligger kan dock domstolen fästa avseende vid att brottet har betydligt lägre straffvärde på gärningsorten (se NJA 1983 s.425).
Av den utredning som inhämtats angående innehållet i nederländsk rätt framgår att maximistrafftet för en gärning motsvarande det grova narkotikabrott för vilket NN nu skall dömas, enligt den nederländska Opium Act, vid tiden för gärningen var två års fängelse.
Vid sådant förhållande kan NN inte dömas till ett högre fängelsestraff än fängelse i två år för det grova narkotikabrottet. Några särskilda skäl för att bestämma ett lägre straff har inte framkommit. De övriga brotten bör inte påverka längden på fängelsestraffet.
De brott personen ifråga gjort sig skyldig till är ett grovt narkotikabrott begånget i Nederländerna, avseende förvärv av 19,707 kg cannabisharts, samt narkotikabrott, avseende innehav av 6,8 gram cannabisharts, och brott mot utlänningslagen (1989:529), begångna i Sverige.
Torgny Peterson
Även om förmodligen en överväldigande majoritet inte gillar svaret så är det relativt enkelt. För ett brott begånget utomlands får inte dömas till strängare påföljd än den som gäller på gärningsorten, i det här fallet Nederländerna.
HD konstaterar i domskälen följande:Av 2 kap. 2§ tredje stycket brottsbalken framgår att det för brott begångna utom riket inte får dömas till påföljd som är att anse som strängare än det svåraste straff som är föreskrivet för brottet enligt lagen på gärningsorten.
Nämnda bestämmelse om straffmaximum har ansetts innebära att straffet inte får överskrida maximum i den tillämpliga utländska straffskalan men att straffmätningen i princip skall göras enligt svenska lagregler och svensk straffmätningspraxis. Om särskilda skäl föreligger kan dock domstolen fästa avseende vid att brottet har betydligt lägre straffvärde på gärningsorten (se NJA 1983 s.425).
Av den utredning som inhämtats angående innehållet i nederländsk rätt framgår att maximistrafftet för en gärning motsvarande det grova narkotikabrott för vilket NN nu skall dömas, enligt den nederländska Opium Act, vid tiden för gärningen var två års fängelse.
Vid sådant förhållande kan NN inte dömas till ett högre fängelsestraff än fängelse i två år för det grova narkotikabrottet. Några särskilda skäl för att bestämma ett lägre straff har inte framkommit. De övriga brotten bör inte påverka längden på fängelsestraffet.
De brott personen ifråga gjort sig skyldig till är ett grovt narkotikabrott begånget i Nederländerna, avseende förvärv av 19,707 kg cannabisharts, samt narkotikabrott, avseende innehav av 6,8 gram cannabisharts, och brott mot utlänningslagen (1989:529), begångna i Sverige.
Torgny Peterson
Kommentarer
Trackback
