Narkotikadebatt i riksdagen
Nu på fredag, 13 april, är det planerat för narkotikadebatt i riksdagen då folkhälsominister Maria Larsson (kd) förväntas ge svar på en interpellation ställd av den tidigare folkhälsoministern, riksdagsman Morgan Johansson (s).
Morgan Johanssons interpellation lyder som följer:
Under 1990-talet kunde vi se en kraftig ökning av såväl alkoholkonsumtion som narkotikamissbruk, framför allt bland ungdomar. Andelen 15-åringar som uppgav att de provat narkotika trefaldigades, och berusningsdrickandet ökade kraftigt.
För att möta utvecklingen utarbetade den socialdemokratiska regeringen två handlingsplaner, riktade mot narkotika- respektive alkoholmissbruk, som förelades riksdagen 2001 (alkoholhandlingsplanen) och 2002 (narkotikahandlingsplanen). Stora pengar avsattes för att förstärka det förebyggande arbetet, såväl lokalt som centralt. Informationskampanjer drogs i gång, kommuner och landsting tog fram egna handlingsplaner och ett stort antal lokala drogförebyggare anställdes för att samordna det förebyggande arbetet.
Uppdraget var brett, från att få bort överservering på krogen och minska rattfylleriet till att skapa bättre samarbete när det gäller missbrukarvården. Särskild vikt lades vid att nå ungdomar med ett budskap och i en dialog på jämlika villkor för att nå största möjliga effekt.
Stora resurser användes också till forskning och utvärdering, bland annat för att följa svenska folkets alkoholvanor och att utforma strategier för att möta nya narkotikahot.
Det centrala arbetet kom att ledas av Alkoholkommittén respektive Mobilisering mot narkotika. En särskild narkotikapolitisk samordnare utsågs, Björn Fries.
Under åren förstärktes arbetet efterhand. År 2005 lades nya nationella handlingsplaner i en samlad proposition. Anslagen höjdes avsevärt. 250 miljoner kronor för 2006 och 260 miljoner kronor för 2007 avsattes för att utveckla arbetet. De två kommittéernas kanslier lades samman för att öka samordningen och effektiviteten. Den förra regeringen var övertygad om att det behövs en stark nationell resurs för att driva det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet i en tid av ökad tillgänglighet för ungdomar av både alkohol och narkotika.
Det visade sig också att det förstärkta förebyggande arbetet gav resultat. Under 2000-talet avstannade ökningen av alkoholkonsumtionen bland ungdomar, och vi kunde till och med se en minskning i en del avseenden. När det gäller narkotika har vi sett en stadigt minskande kurva när det gäller andelen ungdomar som uppger att de provat narkotika sedan år 2001. Då uppgav närmare 10 procent av 15-åringarna att de provat narkotika. År 2006 var det 6 procent.
Nu är emellertid hela verksamheten hotad. Den nya regeringen har gett Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika besked om att de ska läggas ned den 1 januari 2008. Pengarna dras samtidigt in.
Det är ett mycket hårt slag mot det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet i landet. Inte bara det centrala arbetet drabbas utan också det lokala arbetet. Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika har haft som en av sina huvuduppgifter att bygga upp och understödja kommunernas och landstingens förebyggande arbete.Med nedläggningen drabbas också forskningen på dessa områden, när det bland annat gäller hur man ska utforma budskap till ungdomar och annan allmänhet för att nå framgång.
Extra olyckligt är det också att nedläggningen sker i en tid då Sverige står på tröskeln till en ny drogkultur, när kokain för första gången introducerats på bred front i landet. Sverige löper här risken att göra om samma misstag som gjordes i början av 1990-talet, då det förebyggande arbetet rustades ned i tron att man vunnit kampen mot narkotikan.
- Vilka åtgärder avser statsrådet Maria Larsson att vidta för att nedläggningen av Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika inte ska gå ut över det förebyggande arbetet?
- Vilka åtgärder avser statsrådet Maria Larsson att vidta för att nedläggningen av Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika inte ska gå ut över forskningen kring alkohol- och narkotikafrågor?
- Vilka åtgärder avser statsrådet Maria Larsson att vidta för att möta hotet från en ny drogkultur, när kokainet nu kommit till Sverige på allvar?
Torgny Peterson
Morgan Johanssons interpellation lyder som följer:
Under 1990-talet kunde vi se en kraftig ökning av såväl alkoholkonsumtion som narkotikamissbruk, framför allt bland ungdomar. Andelen 15-åringar som uppgav att de provat narkotika trefaldigades, och berusningsdrickandet ökade kraftigt.
För att möta utvecklingen utarbetade den socialdemokratiska regeringen två handlingsplaner, riktade mot narkotika- respektive alkoholmissbruk, som förelades riksdagen 2001 (alkoholhandlingsplanen) och 2002 (narkotikahandlingsplanen). Stora pengar avsattes för att förstärka det förebyggande arbetet, såväl lokalt som centralt. Informationskampanjer drogs i gång, kommuner och landsting tog fram egna handlingsplaner och ett stort antal lokala drogförebyggare anställdes för att samordna det förebyggande arbetet.
Uppdraget var brett, från att få bort överservering på krogen och minska rattfylleriet till att skapa bättre samarbete när det gäller missbrukarvården. Särskild vikt lades vid att nå ungdomar med ett budskap och i en dialog på jämlika villkor för att nå största möjliga effekt.
Stora resurser användes också till forskning och utvärdering, bland annat för att följa svenska folkets alkoholvanor och att utforma strategier för att möta nya narkotikahot.
Det centrala arbetet kom att ledas av Alkoholkommittén respektive Mobilisering mot narkotika. En särskild narkotikapolitisk samordnare utsågs, Björn Fries.
Under åren förstärktes arbetet efterhand. År 2005 lades nya nationella handlingsplaner i en samlad proposition. Anslagen höjdes avsevärt. 250 miljoner kronor för 2006 och 260 miljoner kronor för 2007 avsattes för att utveckla arbetet. De två kommittéernas kanslier lades samman för att öka samordningen och effektiviteten. Den förra regeringen var övertygad om att det behövs en stark nationell resurs för att driva det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet i en tid av ökad tillgänglighet för ungdomar av både alkohol och narkotika.
Det visade sig också att det förstärkta förebyggande arbetet gav resultat. Under 2000-talet avstannade ökningen av alkoholkonsumtionen bland ungdomar, och vi kunde till och med se en minskning i en del avseenden. När det gäller narkotika har vi sett en stadigt minskande kurva när det gäller andelen ungdomar som uppger att de provat narkotika sedan år 2001. Då uppgav närmare 10 procent av 15-åringarna att de provat narkotika. År 2006 var det 6 procent.
Nu är emellertid hela verksamheten hotad. Den nya regeringen har gett Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika besked om att de ska läggas ned den 1 januari 2008. Pengarna dras samtidigt in.
Det är ett mycket hårt slag mot det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet i landet. Inte bara det centrala arbetet drabbas utan också det lokala arbetet. Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika har haft som en av sina huvuduppgifter att bygga upp och understödja kommunernas och landstingens förebyggande arbete.Med nedläggningen drabbas också forskningen på dessa områden, när det bland annat gäller hur man ska utforma budskap till ungdomar och annan allmänhet för att nå framgång.
Extra olyckligt är det också att nedläggningen sker i en tid då Sverige står på tröskeln till en ny drogkultur, när kokain för första gången introducerats på bred front i landet. Sverige löper här risken att göra om samma misstag som gjordes i början av 1990-talet, då det förebyggande arbetet rustades ned i tron att man vunnit kampen mot narkotikan.
- Vilka åtgärder avser statsrådet Maria Larsson att vidta för att nedläggningen av Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika inte ska gå ut över det förebyggande arbetet?
- Vilka åtgärder avser statsrådet Maria Larsson att vidta för att nedläggningen av Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika inte ska gå ut över forskningen kring alkohol- och narkotikafrågor?
- Vilka åtgärder avser statsrådet Maria Larsson att vidta för att möta hotet från en ny drogkultur, när kokainet nu kommit till Sverige på allvar?
Torgny Peterson
Kommentarer
Trackback
