ReageraMera

Nu ska vårdens omhändertagande av offer för våldtäkt och andra sexuella övergrepp förbättras. Det är syftet med den handbok som i dag presenterades av Nationellt centrum för kvinnofrid. Handboken ska ge enhetliga rutiner för omhändertagandet och leda till att rättsväsendet förses med bättre bevismaterial.

Den nya handboken har tagits fram på uppdrag av regeringen och ska bidra till att alla inom vården som kommer i kontakt med sexualbrottsoffer ska ha beredskap för att möta patientens medicinska, emotionella och rättsliga behov.

I dag är det ofta ett geografiskt lotteri som avgör vilket omhändertagande som erbjuds sexualbrottsoffer. Det är inte acceptabelt, säger Gun Heimer, professor och chef för Nationellt centrum för kvinnofrid.

En av handbokens rekommendationer är att en fullständig undersökning och spårsäkring alltid ska ske när en patient berättar om sexuella övergrepp, oberoende av hur patienten ställer sig till frågan om polisanmälan. Patienter som initialt är tveksamma till att polisanmäla händelsen kan nämligen komma att anmäla i ett senare skede.

Många gånger är hälso- och sjukvården den första aktören som sexualbrottsoffret möter. Ett bra bemötande av hälso- och sjukvården kan leda till att fler sexualbrottsoffer också gör en polisanmälan, säger justitieminister Beatrice Ask.

Handboken innehåller även en kortfattad guide med konkreta anvisningar för omhändertagande och spårsäkring. Genom ett samarbete med Statens kriminaltekniska laboratorium kommer denna guide även att finnas i varje så kallad spårsäkringssats, ett färdigförpackat låda med allt som behövs för spårsäkring vid underökning av sexualbrottsoffer inom sjukvården.

Handboken förhindrar inte det trauma som en person som utsatts för sexuella övergrepp upplevt. Men ett gott omhändertagande är centralt för läkningsprocessen. Vårdpersonalens kompetens att möta dessa personer är av avgörande betydelse och här tror vi att handboken kan vara ett viktigt redskap, säger socialminister Göran Hägglund.

Handboken har arbetats fram av läkaren Steven Lucas, kammaråklagare Lotta Sundström och verksamhetschef Åsa Witkowski, verksamma vid Nationellt centrum för kvinnofrid.

Både handboken och guiden finns i pdf-format för nedladdning.

Ladda ned handboken (pdf 612 kB)

Ladda ned guiden (pdf 165 kB)

Att så många kommuner och myndigheter enats om kraftfulla insatser mot den organiserade brottsligheten är en bedrift i sig. Att innehållet i handlingsplanen dessutom talar tydlig klartext gör att det inte går att ta miste på intentionerna att uppnå målet - att det inte ska finnas några kriminella motorcykelgäng i Östergötland vid utgången av 2009.

Kommuner och myndigheter i andra län uppmanas att studera planen noga för att sedan initiera diskussioner om liknande handlingsplaner.

Här följer en sammanfattning av de viktigaste punkterna i handlingsplanen.

Handlingsplan i samverkan med kommuner och statliga myndigheter i Östergötlands län mot den organiserade brottsligheten - i synnerhet mot kriminella motorcykelgäng.

Allmänt

Polisen och andra myndigheter har till stora delar bekämpat den organiserade brottsligheten enskilt och inte tillsammans. Arbetssättet har inte varit tillräckligt effektivt. Organiserad brottslighet eller kriminella nätverk måste bekämpas genom nätverk. Kommuner och statliga myndigheter kan skapa ett sådant tillsammans.

En stor del av den organiserade brottsligheten i Sverige styrs av kriminella motorcykelgäng. De två stora är Hells Angels och Bandidos med tillknutna supporterklubbar. Deras gemensamma drivkraft är att tjäna pengar. Inkomstkällorna är i huvudsak svartjobb, annan ekonomisk brottslighet, utpressning, narkotikaförsäljning, prostitution och illegal vapenhantering.

I Östergötland finns för närvarande två kriminella motorcykelgäng - ett i Norrköping och ett i Linköping.

Mål

Det ska inte finnas några kriminella motorcykelgäng i Östergötland vid utgången av 2009. Vidare ska det utvecklas en metod för att bekämpa den organiserade brottsligheten i länet.

Strategi

Statliga myndigheter och kommuner ska med gemensam kraft

^* Försvåra att brott begås

^* Göra det mer riskfyllt att begå brott

* Göra det olönsamt att begå brott

* Uppmärksamma överflyttningseffekter till nya brottsobjekt/typer

* Förebygga rekrytering av ungdomar till kriminella gäng

Det ska vara obekvämt att tillhöra eller samarbeta med de kriminella motorcykelgängen. En låg toleransnivå ska gälla mot personer inom denna miljö

Ledning - allmänt

Det är angeläget att nu på ett mer strukturerat sätt samla samhällets nyckelfunktioner mot den organiserade brottsligheten. Inriktningen av det operativa arbetet kommer hela tiden att behöva anpassas till rådande förhållanden och omsständigheter. Därför tillsätts en samverkansgrupp med mandat att fatta de operativa beslut som behövs för att det samlade arbetet mot kriminella motorcykelgäng ska bli effektivt.

Samverkansgrupp

Representanter från följande myndigheter kommer att ingå i samverkansgruppen

* Polismyndigheten

* Åklagarkammaren i Norrköping

* Åklagarkammaren i Linköping

* Skatteverket

* Tullen

* Kronofogdemyndigheten

* Försäkringskassan

* Norrköpings kommun

* Linköpings kommun

Vid behov kallar samverkansgruppen in andra berörda myndigheter eller specialister.

Åtgärder - övergripande

Personer och bolag knutna till kriminella motorcykelgäng ska vara prioriterade mål för myndigheternas aktiva bekämpning av organiserad brottslighet i Östergötland.

Polismyndigheten

* Ansvara för samordningen av denna plan

* Ansvara för samordning av operativa insatser

* Ansvara för samordningen av mediastrategin

* Närpolisen ska genom kontakt med ungdomar och skolor i sina områden motverka rekrytering till kriminella gäng

* Arbeta med låg toleransnivå mot personer knutna till de kriminella motorcykelgängen

* Lagföra medlemmar och supporters kopplade till kriminella motorcykelgäng för alla typer av brott

* Utredningar mot medlemmar, supporters och bolag kopplade till miljön ska ske med förtur.

* Samordna kriminalunderrättelsetjänsten

Åklagarmyndigheten

Åklagarkamrarna i Östergötland ansvarar för att ärenden med personer från den kriminella motorcykelmiljön prioriteras.

Skatteverket

* Utföra skatteutredningar hos enskilda och bolag

' Säkerställa att påförda skatter betalas

* Utredning av skattebrott på personer med koppling till kriminella motorcykelgäng ska handläggas med förtur.

Kommunerna

* Kommunen ska i sitt brottsförebyggande arbete bland ungdomar särskilt uppmärksamma och motverka risker och tendenser till samröre med kriminella gäng eller annan organiserad brottslighet.

* Det ska ske en mycket noggrann prövning av beslutade och nya ansökningar om bygglov med inriktning att kriminella motorcykelgäng inte ska äga, hyra eller disponera fastigheter.

* Tillsyn och prövning av ärenden kopplade till miljö- och hälsoskyddslagstiftningen ska prioriteras.

* Kontroll av utbetalningar inom ramen för kommunens försörjninsstöd till personer knutna till kriminella motorcykelgäng ska prövas noggrant.

* Tillsyn av lokaler enligt lagen om skydd mot olyckor ska genomföras aktivt.

* Skärpt kontroll ska ske att avgifter till kommunal service och kommunala tjänster har betalats.

* Beslut om serveringstillstånd enligt alkohollagen ska prövas med avseende på lämplighet och laglydnad.

* Upphandling av varor och tjänster ska ske noggrant med inriktning att inte stödja personer eller bolag som kan kopplas ihop med kriminella motorcykelgäng.

Försäkringskassan

Prövning av ersättning från det sociala försäkringssystemet ska ske av medlemmar eller supporters till kriminella motorcykelgäng.

Tullverket

Tullverket kommer med befintliga resurser att samverka i arbetet mot den organiserade brottsligheten, i synnerhet kriminella motorcykelgäng, i Östergötlands län. Detta kan exempelvis röra bistånd vid gränskontroller, i underrättelseutbyte, samt i ärenden relaterade till import eller export.

Kronofogdemyndigheten

Medlemmar och supporters till kriminella motorcykelgäng som har ett ärende hos kronofogdemyndigheten och är gäldenär och förekommer i utsökningsregistret ska handläggas med förtur.

Samordning och kommunikation

För att kommunikationen ska bli effektiv måste den samordnas. Kommunikationen ska vara ett ledningsinstrument och fungera som en ständig integrerad del i handlingsplanen. Alla har ett ansvar böde för att ta del av och för att själva förmedla viktig information.

Kommunikationen ska vara öppen, sann, snabb och saklig både i med- och motgång. Det motverkar rykten och skapar förtroende. Professionalism och serviceanda är ledord för den kultur som ska prägla informationsarbetet.

Tidplan

Handlingsplanen gäller 2008-2009. Under han d har samverkansparterna godkänt att det operativa arbetet inletts redan under hösten 2007.

Ekonomi

Varje samverkande myndighet står ekonomiskt för sitt deltagande i denna handlingsplan.

Samverkan

Samverkan ska ske med rikskriminalpolisen, övriga polismyndigheter, kriminalvården, länsstyrelsen Östergötland och landstinget i Östergötland. Vid behov ska samverkan även ske med andra myndigheter och organisationer.

Utvärdering

Handlingsplane ska följas upp genom antal lagföringar, beslag, statistikuppgifter, åtgärdskalendrar, säkrade penningmedel m.m.

En delredovisning till samverkansparterna ska ske senast den 1 november 2008.

Polisens enhet för controlling och service ansvarar för utvärdering och uppföljning i samverkan med övriga samverkanspartners.

____________________________________________________________________________________

Vill du läsa hela handlingsplanen kan du skicka ett meddelande till [email protected] . Glöm inte att uppge namn och e-postadress.

Läs också:

Kan kriminelle mc-klubber stanses?

Torgny Peterson

Ofta kan vi läsa om de mest besynnerliga skäl till varför en person inte fälls för ett brott, t ex i USA. Flera sådana fall handlar bland annat om oriktigt genomförda husrannsakningar.

Följande exempel kommer från Kanada och handlar om en herre som blev stoppad av polisen eftersom en av strålkastarna på hans fordon inte fungerade.

När polismannen går fram till bilen noterar han en kraftig marijuanadoft och griper föraren. Bilen söks igenom och polismannen hittar 8 gram marijuana.

Väl i domstolen beslutar domaren att den tilltalades rättigheter att inte behöva utsättas för oskälig husrannsakan har kränkts. Domaren meddelade att doften av marijuana gjorde att polismannen misstänkte att marijuana rökts, men att detta inte utgör tillräcklig grund för ett gripande eller en husrannsakan. Föraren förklarades icke skyldig - trots att 8 gram marijuana hittats i bilen.

Mannens advokat säger att enbart doften inte utgör skäl till ingripande eftersom doften av rökt marijuana - till skillnad från doften av icke rökt marijuana - gör att man kan dra slutsatsen att materialet [marijuanan] är borta, att den har försvunnit i atmosfären. Så hur kan man hävda att någon innehar något som inte existerar.

Huruvida föraren fick böta för bristande belysning framgår inte av historien.

Domen i den lägre rättsinstansen har nu fastställts av Saskatchewan Court of Appeal.

Med tanke på den fria bevisprövningen i Sverige skulle något sådant inte kunna inträffa här.

Torgny Peterson

I England har ärkebiskopen av Canterbury stått i fokus för medias intresse på senaste tiden. Det började med att han i en artikel framförde att det kunde vara lämpligt att införa vissa delar av det islamiska rättssystemet, sharia, i Storbritannien. Uttalandet orsakade stort rabalder och inte lär det bli mindre rabalder efter att samme ärkebiskop nu gått ut och fördömt den brittiska regeringens liberalisering av de lagar som reglerar spelverksamheten i landet.

I en artikel i The Times citeras Rowan som säger att Vi förväntar oss att [spel]industrin städar upp sina utsläpp, ett uttalande som, apropå utsläpp av gift, kommer från samme person som anser att kriget mot narkotika nu orsakar mer skada än narkotikamissbruket i sig.  

Om ärkebiskopen bekymrar sig om utsläpp borde han ägna mer kraft åt att bekämpa missbruket av narkotika istället för att liera sig med narkotikapolitikens liberaliseringsförespråkare, vilket han gjorde då han som Right Reverend Rowan Williams, Bishop of Monmouth, i juni 1998 skrev under ett öppet brev* till FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan, i samband med UNGASS (The United Nations General Assembly Special Session on Drugs) där undertecknarna, inklusive 12 svenskar**, bland annat hävdade att kriget mot narkotika nu orsakar mer skada än narkotikamissbruket i sig.

Läs också:

Clean up your 'human pollution', Archbishop of Canterbury tells gambling trade

*

June 1, 1998

Mr. Kofi Annan
Secretary General
United Nations
New York, New York
United States

Dear Secretary General,

On the occasion of the United Nations General Assembly Special Session on Drugs in New York on June 8-10, 1998, we seek your leadership in stimulating a frank and honest evaluation of global drug control efforts.

We are all deeply concerned about the threat that drugs pose to our children, our fellow citizens and our societies. There is no choice but to work together, both within our countries and across borders, to reduce the harms associated with drugs. The United Nations has a legitimate and important role to play in this regard -- but only if it is willing to ask and address tough questions about the success or failure of its efforts.

We believe that the global war on drugs is now causing more harm than drug abuse itself.

Every decade the United Nations adopts new international conventions, focused largely on criminalization and punishment, that restrict the ability of individual nations to devise effective solutions to local drug problems. Every year governments enact more punitive and costly drug control measures. Every day politicians endorse harsher new drug war strategies.

What is the result? U.N. agencies estimate the annual revenue generated by the illegal drug industry at $400 billion, or the equivalent of roughly eight per cent of total international trade. This industry has empowered organized criminals, corrupted governments at all levels, eroded internal security, stimulated violence, and distorted both economic markets and moral values. These are the consequences not of drug use per se, but of decades of failed and futile drug war policies.

In many parts of the world, drug war politics impede public health efforts to stem the spread of HIV, hepatitis and other infectious diseases. Human rights are violated, environmental assaults perpetrated and prisons inundated with hundreds of thousands of drug law violators. Scarce resources better expended on health, education and economic development are squandered on ever more expensive interdiction efforts. Realistic proposals to reduce drug-related crime, disease and death are abandoned in favor of rhetorical proposals to create drug-free societies.

Persisting in our current policies will only result in more drug abuse, more empowerment of drug markets and criminals, and more disease and suffering. Too often those who call for open debate, rigorous analysis of current policies, and serious consideration of alternatives are accused of "surrendering." But the true surrender is when fear and inertia combine to shut off debate, suppress critical analysis, and dismiss all alternatives to current policies. Mr. Secretary General, we appeal to you to initiate a truly open and honest dialogue regarding the future of global drug control policies - one in which fear, prejudice and punitive prohibitions yield to common sense, science, public health and human rights.

**

Anders Bergmark, Peter Curman, Ted Goldberg, Olof Lagercrantz, Leif Lenke, Claes Örtendahl, Ingemar Rexed, Jerzy Sarnecki, Sune Sunesson, Henrik Tham, Per Ole Träskman, Hanns von Hofer

Torgny Peterson
(som inte skrev under men som deltagare i den svenska regeringens delegation till UNGASS 1998 kunde konstatera att undertecknarna av det öppna brevet inte fick något av det stöd de räknat med).

Katedralen Piazza
       Armerina

Uttalandet kommer från biskopen i Piazza Armerina på Sicilien. Efter att ha vägrat att upplåta katedralen för begravningen av den 81-årige maffiabossen Crocefisso Emanuello och efter att ha mottagit dödshot har biskopen nu fått polisskydd.

Torgny Peterson

Idag börjar den första världskonferensen någonsin om människohandel i Wien.

13-15 februari träffas 1 200 experter, lagstiftare, poliser, företagsledare, frivilligorganisationer och offer för människohandel från 116 länder för att försöka hitta en gemensam plattform för samordnade aktioner mot människohandeln.

Om polisen, privatsektorn, frivilligorganisationer, media och allmänheten samarbetar kan vi slå tillbaka, säger chefen för UNODC, Antonio Maria Costa, i ett uttalande.

Konferensen i Wien fokuseras kring tre huvudteman:

Orsaker

Om fattigdom, könsrelaterat våld, etnisk och religiös marginalisering, konflikter och diskriminering som grogrund för människohandel

Verkan

Om hur människohandeln påverkar individer och samhällen; om våld och hot om våld; hälsorisker (HIV/AIDS); trauma och social stigmatisering

Åtgärder

Om att fler länder måste skriva under FN-protokollet (2005) mot människohandel och arbeta för införande av adekvat lagstiftning och utbildning av  polis och tull för uppgiften att bekämpa människohandel.

Under konferensen kommer man också att diskutera tekniker för att övervaka kriminella gäng och metoder för att störa betalningar via internet av sexuella tjänster.

Ytterligare nyheter från konferensen kan du dagligen få här och du kan läsa mer om FN:s arbete mot människohandel här.

Läs också:

Nya marknader för människohandel

Torgny Peterson

I början av februari genomfördes den planerade hearingen om cannabis hos ACMD i London. En kollega till mig, David Raynes, ger i tre inlägg rapporter om upptakten till den senaste hearingen och innehållet i den.  Här följer den tredje och sista delen. Del I Del II

Av David Raynes

Member of The International Task Force on Strategic Drug Policy

Executive Councillor National Drug Prevention Alliance UK

Lenton är dåligt informerad om debatten i Storbritannien och mycket rörig. Han talar till oss om alternativa lagstiftningsmöjligheter och resultaten av dem. Han verkar tro att lobbyn mot cannabis och för en uppklassificering av cannabis består av människor som vill låsa in användarna. Han är mer bekymrad om de sociala sanktionerna än de skadliga effekterna. Han verkar inte förstå att de som vill uppklassificera cannabis till den klass (Class B) där den ursprungligen fanns är beredda att undersöka olika sociala sanktioner. Vi vet, ja alla vet, att Storbritannien inte kan ta sig ur drogproblemet genom att arrestera alla. Känner han inte till att trycket handlar om att förpassa cannabis tillbaka till den plats där det hör hemma (Class B)? Att sända ut signaler om de verkliga skadorna?

Är Lenton en legaliseringsförespråkare som gömmer sig bakom fagra ord för att dölja sina verkliga avsikter? När jag kommer hem 'googlar' jag på Lenton och går igenom mina arkiv. Just det - jag har för mig att jag hört talas om honom genom mina vänner i Australien. Det var som jag misstänkte - med nyckelord som legalisering, Lindesmith, international harm reduction, stöd till förändring av FN:s narkotikakonventioner etc. Behöver jag fortsätta? Det och kopplingen till Trace säger mig nog.

Förstår Sir Michael Rawlins att den här karl'n är en förtäckt förespråkare för cannabis? Känner inrikesministeriet till att vittnena har riggats upp på det här viset?

Steve Rolles från Transform, Storbritanniens främsta lobby för legalisering av all narkotika, talar se´n. Jag känner honom väl och bortsett från det här ämnet är han ett trevligt sällskap. Han är en skärpt kille. Han klagar över att hans föreställning har stulits av Lenton. Just det Steve, vi 'bombarderas' av åsikter med samma innehåll som dina, eller hur? Är det här avsiktligt?  Ligger Sir Michael bakom det här, förstår han det? Om inte han ligger bakom, vem är det då som gör det? Varför ges Transform utrymme (medan Debra Bell nästan inte fick det) då frågan om legalisering inte är föremål för diskussion?

Steve medger att cannabis är mer skadligt än vi trodde . Nåväl, Steve, skadligare än du trodde. Själv har jag varit övertygad om det allt sedan jag träffade de första haschflummarna på 1960-talet. Mina allierade har alltid sagt att Blunkett fått det hela om bakfoten och till och med WHO antydde de psykiska skadeverkningarna av cannabis in sin rapport 1997.

Rolles ger ACMD rådet att koncentrera sig på en vetenskaplig uppskattning av skadeverkningarna. Jag kan leva med det så länge dom beaktar alla skadeverkningar och inte bara skadorna för individen. Dom bör vidare komma ihåg att definitionerna av straffen för användning eller smuggling inte är en fråga för ACMD - lämna det åt andra. Rawlins passion för frågan om straff irriterar mig.

Känner de tysta medlemmarna (kanske allihop) i  ACMD till att de manipuleras? Och återigen - känner inrikesministern till det? Att fylla vittnesmålen med legaliseringsförespråkare när legalisering inte finns på någon agenda överhuvudtaget är på gränsen till det korrupta. Inte undra på att dom vill hålla de som har andra åsikter borta. Jag funderar över att det är åtminstone ytterligare två dagar med slutna hearings och vilka ska den här gruppen (ACMD) då lyssna till? Skulle ett krav på informationsfrihet "spola rent"? Kan Jacquie Smith ställa frågan? Kommer hon att göra det? Kanske - om hon får en kopia av mina anteckningar.

Den näst siste talaren är Simon Byrne, biträdande polischef vid polisen i Merseyside. Han är ACPO:s (Association of Chief Police Officers) talesman i cannabisfrågor. Han är en lugn och förnuftig person. ACPO har ändrat inställning. Man ser problemen med ungdomar "på fältet" eftersom man får plocka undan efter dom. Han är inte heller intresserad av att låsa in ungdomar. Han vill ha tidiga ingripanden, rådgivning för ungdomar och starka signaler om att användning av cannabis medför potentiella risker för skador. Byrne berättar att man hittat 2 000 cannabisfabriker i England och Wales och att cannabisindustrin blivit en enorm ny industri efter Blunketts blunder (även om Byrne inte kallar det så). Illegala immigranter, ofta vietnameser, är involverade och det tar upp mycket tid för polisen. De som bor i Storbritannien kanske kommer ihåg att idén om nedklassificering delvis 'såldes' eftersom det påstås skulle kunna spara tid för polisen. Byrne talar om allmänhetens förvirrade åsikter om cannabis. Han och hans kollegor stöder nu mycket starkt en uppklassificering av cannabis från Class C till Class B. En uppklassificering skulle förstärka uppfattningen om skadeverkningar. Är det någon som lyssnar?

Nästa vittne är Lenton - en gång till - den här gången som representant för Beckley Foundation. Är cannabis en bidragande orsak till psykoser? Han läser upp ett föredrag av Wayne Hall och Robin Room. Ja, det är en bidragande orsak, och inte nog med det, en av tio användare blir beroende. Verkligen?  Åldern då cannabis används första gången är viktigt.

Det hela följs av ett kort öppet forum där jag får tillfälle att klandra Lenton för hans okunnighet om skälen bakom önskemålet om en uppklassificering. Jag talar om föräldrar och att ge dom stöd, att berätta sanningen om cannabis. Det resulterar i applåder bland delar av publiken. En medlem av ACMD säger att de inte glömmer bort de individuella, tragiska fallen som de har hört talas om (från mammorna) - han tittar på mig och jag får intryck av att han är en försvarsinställd herre med samvete. Jag påminner ACMD om att Robin Murrays 1 500 fall av schizofreni per år bara är toppen på ett isberg. Det finns en kvarts miljon människor under 35 år som är oförmögna att arbeta och som är i behov av sjukersättning på grund av psykiska problem, ofta i kombination med narkotikamissbruk. Det finns tusentals andra som inte finns med i statistiken eftersom deras sjukdom inte diagnosticerats kliniskt. Fängelserna är fulla av människor som sägs vara psykiskt sjuka.

Ytterligare några talare - först en mamma därefter en förespråkare för legalisering av narkotika och ytterligare några - sedan är det slut. Lenton kommer efter mig och pratar med mig utanför. Han är orolig och otålig. Vi diskuterar en förändring av FN:s (narkotika)konventioner. Han vill ha en ändring av dom. Jag vill inte det. Det är dom bäst bevarade konventionerna av alla, menar jag. Deras styrka ligger i det faktum att alla håller sig till dom. Jag vet, men han verkar inte göra det, att den brittiska regeringen uttryckligen har sagt att man inte vill ha någon ändring av (narkotika)konventionerna. Han vill ha mer frihet för nationerna att göra det dom vill. Vad är det för någonting, undrar jag, som nationer inte kan göra och som du vill att de ska kunna göra? Han anstränger sig för att svara. Han vill att holländarna ska ha möjlighet att hantera och kontrollera sina cannabisodlare. Varför, undrar jag? Vill landets grannar det? Förstår han inte att ett europeiskt land inte kan göra det utan hänsyn till andra länder? Vill en majoritet av holländarna själva ha det så? (Enligt en enkätundersökning vill 70% inte det). Lenton är inte van vid att bli ifrågasatt. Varför är någon som han här, på den här hearingen, för att instruera personer som ska råda vår regering? Vem bjöd hit honom?

På väg hem konstaterar jag att vi fått mycket starka besked om skadeverkningar av cannabis. Kommer ACMD att ändra sin inställning? Jag betvivlar det. De verkar sitta fast. Bortom hörhåll för skadeverkningarna och strikt kontrollerade av Rawlins deltar de flesta av medlemmarna i gruppen inte i debatten. Jag kommer ihåg en fråga från en av dom - blandar användarna cannabis med tobak? Den medlemmen verkar befinna sig på en annan planet.

Argumentet för legalisering av cannabis har hållits under ytan. De som är för det kommer att fortsätta att försöka få igång den diskussionen, men legaliseringsdebatten är över och om den verkligen är över här, kommer den kanske att vara över på andra ställen också. Det som händer i Storbritannien har stort inflytande på grund av det engelska språket och internet.

Kommer premiärminister Gordon Brown och ministern Jacquie Smith att uppklassificera cannabis även om ACMD inte håller med dom? Ja, förmodligen. De kommer att få stöd av de flesta parlamentsmedlemmarna och också den konservativa oppositionen i parlamentet stöder en uppklassificering. Till och med några liberaldemokrater (inklusive den tidigare ledaren) - vårt tredje part, som historiskt sett varit svagt och fel ute i frågor om narkotikapolitiken har synts till på Debra Bells möten. Det är bra eftersom dom då också får del av information om skadeverkningar av cannabis. Narkotikapolitiken är bäst när alla partier är överens, Storbritanniens drogpolitiska misslyckande kan spåras tillbaka till mitten av 1990-talet då enigheten i frågan sprack.

Premiärminister Brown har klargjort sin syn. Han sa det i samband med premiärministerns frågestund i underhuset nyligen. Jag tror han menar allvar den här gången.

Med jämna mellanrum tipsar jag om intressanta studier. Forskningsintresserade förespråkare för legalisering av cannabis och andra intresserade kan med fördel läsa följande om två intressanta studier.

Cannabis use and risk of lung cancer: a case-control study

European Respiratory Journal 2008; 31:280-286

Cannabis: the next villain on the lung cancer battlefield?

European Respiratory Journal 2008; 31:227-228

Emphysema and secondary pneumothorax in young adults smoking cannabis

European Journal of Cardio-Thoracic surgery 2007;32:834-838

Mer läsning för dig som vill sluta med hasch och marijuana

Torgny Peterson

Svensk polis och andra myndigheter har i samarbete med finsk polis genomfört ett lyckat tillslag mot den organiserade brottsligheten. Om dagens operation, som hittills resulterat i gripanden av åtta personer i Norrbotten och två i Finland meddelar Polismyndigheten i Norrbotten följande:

Tidigt i morse genomförde polisen ett stort tillslag mot personer som smugglat finsk röd diesel till Sverige och sålt den vidare till privatpersoner och företag.

Åtta personer greps på olika platser i Norrbotten. Personerna är hemmahörande i Överkalix och Luleå. Dessutom har två personer gripits i Finland. Det finns kopplingar till yrkeskriminella kretsar bland dem som gripits.

Personerna är misstänkta för skattebrott på flera miljoner kronor. Införsel av röd finsk diesel till Sverige ifrån Finland har pågått under många år. Beräkningar visar att det förs in mellan 25-35.000 kubikmeter olja i Sverige utan att erlägga avgifter. Den undandragna skatten beräknas ligga på mellan 131 - 157 miljoner kronor.

Under hösten 2007 har poliser från de fyra nordligaste länen, rikskriminalpolisen, svensk och finsk tull samt finsk polis arbetat med en gemensam aktion. Inriktningen har varit att granska organiserad och systemhotande brottslighet.

Kopplingar till Hells Angels

En motorcykelklubb i Luleå - som är underavdelning till Hells Angels Eastside Stockholm - har varit föremål för granskning. Polisen konstaterar att deras huvudsakliga näringsverksamhet varit att transportera röd finsk diesel från Finland till Sverige och sälja den vidare till företag och privatpersoner i Norr- och Västerbotten.

Under arbetets gång har även framkommit att andra personer än dem som är knutna till motorcykelklubben fört över stora mängder röd finsk diesel till Sverige och sålt den på motsvarande sätt. Polisen har kartlagt nätverk och privatpersoner. Införseln har varit av stor omfattning och ett stort antal köpare finns dokumenterade.

Genom denna verksamhet har konkurrensregler och undandragna avgifter och skatter åsidosatts. Varje köpare har på så sätt indirekt (med eller utan vetskap) bidragit till att stödja kriminell verksamhet.

Säkra bevis och frihetsberöva

Syftet med dagens tillslag har varit att frihetsberöva och säkra bevis. I det samarbete som skett med finsk tull och polis har även tillslag skett i Finland. Syftet har varit att frihetsberöva de personer som säljer den röda diesel. Misstankarna gäller grova skattebedrägerier.

Misstankarna består i följande:

* Olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor

* Olovlig befattning med punktskattepliktiga varor

* Medhjälp till dessa brott

* Ekonomisk brottslighet bestående i grova skattebrott, bokföringsbrott samt försvårande av

skattekontroll.

Fler gripanden kan inte uteslutas. De personer som är aktuella är mellan 20-50 år gamla, samtliga boende i Norrbotten.

Polisens inriktning av operationen har varit mot de personer som yrkesmässigt smugglat in röd diesel. De privatpersoner som för eget bruk fört in bränsle har inte varit föremål för Polisens granskning inom denna operation.

Fakta om operationen

Utifrån en underrättelserapport från kriminalunderrättelsetjänsten beslutade den regionala operativa ledningsgruppen i norra regionen under 2007 om en insats mot införsel av röd brännolja från Finland till Sverige. Ärendet föredrogs därefter för Operativa rådet som beslutade om särskilda medel för insatsen. Det innebar att ärendet blev ett prioriterat nationellt ärende. Insatsen fick namnet Operation Gränsland.

Den regionala operativa ledningsgruppen i norra samverkansområdet består av representanter från polismyndigheterna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län samt åklagare från Internationella Åklagarkammaren. Ordföranden i den regionala operativa ledningsgruppen finns representerad i Operativa rådet.

Operation Gränsland har letts av särskilda polisiära insatsledare samt åklagare från Internationella åklagarkammaren. Vid insatsen har ett stort antal poliser medverkat från Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland samt personal från Rikskriminalpolisen. Dessutom har utredare från Skattebrottsenheten, punktskatterevisorer från Skatteverket och personal från Tullen deltagit. Operationen har bedrivits i nära samarbete med finsk polis och finsk tull.

I ärendet förekommer dessutom inslag av systemhotande brottslighet och i detta fall hot mot företrädare för rättsväsendet. Bland de personer som misstänks för att ha infört och sålt den finländska röda brännoljan förekommer personer från den så kallade 100-listan, även kallat projekt Alcatraz.

Operativa rådet

Operativa rådet är det samarbetsorgan som utgör navet i Polisens kraftsamlig mot den grova och organiserade brottsligheten. Rådet leds av rikskriminalchefen och består i övrigt av representanter för Sveriges polismyndigheter, Skatteverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket och Säkerhetspolisen.

Till rådets uppgifter hör att tillsätta nationella aktionsgrupper för prioriterade insatser mot kriminella grupperingar. Rådet beslutar om bemanning och resurser till de nationella aktionsgrupperna som ska lösa klart definierade uppgifter under en begränsad tid.

100-listan

Projekt Alcatraz har initierats av Operativa rådet och innebär identifiering av landets mest kriminellt aktiva personer med avseende på grov och organiserad brottslighet samt systemhotande brottslighet.

Personerna på listan identifieras och väljs ut enligt särskilda kriterier som inte närmare kan anges här men, de personer som finns med anses på goda grunder vara starkt involverade i handel med narkotika och andra droger, hot, beskyddarverksamhet, prostitution, penningtvätt, människohandel och inte minst systemhotande brottslighet med mera.

Personerna på listan är på olika sätt föremål för särskild uppmärksamhet från bl.a. polisens sida. På vilket sätt eller vilka åtgärder som företas kan inte utan att skada verksamheten offentliggöras här. Namnen är inte offentliga. Listan som upptar cirka 100 namn revideras ständigt och tillförs nya namn.

Sedan Alcatraz inleddes 2006 har cirka 40 personer lagförts för bland annat grova narkotika-, grova vålds-, egendoms- samt vapenbrott.

Tjeckien får idag ses som något av en centralpunkt för tillverkning av metamfetamin även om de baltiska länderna ligger bakom en del av de metamfetaminprodukter som når t ex Sverige och Finland.

Beträffande Tjeckien gjorde tjeckisk polis razzior hos 19 metamfetaminproducenter år 2000.  2006 hade antalet ökat till 416!

I början av februari genomfördes den planerade hearingen om cannabis hos ACMD i London. En kollega till mig, David Raynes, ger i tre inlägg rapporter om upptakten till den senaste hearingen och innehållet i den.  Här följer den andra delen. Den första delen kan du läsa här.

Av David Raynes

Member of The International Task Force on Strategic Drug Policy

Executive Councillor National Drug Prevention Alliance UK

Så kom då den 5 februari 2008. ACMD är, motvilligt verkar det, tvingat att genomföra en del av sin hearing offentligt (Varför inte göra alltihop offentligt kan man fråga sig - parlamentet är ju trots allt offentligt). ACMD arrangerar en 1-dagshearing i London. Allmänhetens tillträde är begränsat eftersom antalet platser är begränsat och ansökan om deltagande och ett godkännande krävs. Frågor från allmänheten till vittnen i hearingen är strängeligen förbjudna även om det finns kort tid avsatt för allmänhetens kommentarer eller frågor vid slutet av hearingen.

Ordföranden, Sir Michael Rawlins, håller hårt i tyglarna. Medlemmarna i ACMD kallar honom "Sir" medan han tilltalar medlemmarna med förnamn. Ytterst få medlemmar av ACMD ställer några frågor. Av de som gör det verkar de flesta göra det för att visa hur begåvade dom är, inte för att belysa de verkliga frågeställningarna. Överhuvudtaget får man ingen antydan eller känsla av vad de flesta medlemmarna tycker. Man uppehåller sig huvudsakligen vid straff för användning och innehav, inte vid vetenskap och potentiella skadeverkningar och det faktiska läget i landet, dvs de förhållanden som borde angå kommittén mest. Förvånande!

Vittnen från The Forensic Science Service och GW Pharmaceuticals bekräftar att beslagen i Storbritannien av hemodlad marijuana mer och mer har en högre THC-halt och att den här nya sortens cannabis knappast innehåller något CBD. Vi får reda på att hasch, som länge utgjort stommen i marknaden i landet, och som historiskt sett innehöll nästan lika delar THC och CBD minskar sin marknadsandel. Ytterligare arbete krävs beträffande CBD men det är uppenbart att en produkt med högre THC-halt successivt tar över marknaden och kommer att fortsätta att göra det. Andra akademiska vittnesmål om potentiella psykiska hälsoeffekter visar att CBD kan ha antipsykotisk effekt. Frånvaron av CBD kan därför förvärra de mentala skadorna av en högre THC-halt. Den nya sortens cannabis kan vara två-tre gånger starkare, men inte tio eller tjugo gånger starkare som kvällspressen och en del alltför ivriga kommentatorer hävdar.

Cannabis är inte någon homogen produkt och marknaden erbjuder tekniker för att påverka produkten för att få ut en högre THC-halt. Effekterna på den psykiska hälsan är mer uttalade hos unga män. År 2010 kommer cannabis att finnas med i 25% av schizofrenifallen. Professor Robin Murray har nämnt 1 500 fall per år - fall som är mycket dyrbara att behandla och som dessutom bara avser de som blivit kliniskt diagnosticerade.

De mest talande vittnesmålen kom från SANE och Rethink, som båda är frivilligorganisationer med hälsovårdsinriktning. Marjorie Wallace från SANE talar om förvirringen om laglighet och säkerhet och att cannabis finns med i bilden i 80% av förstagångsfallen med psykoser. Hon säger att endast en uppklassificering kan motverka de olika budskap som gäller nu. Uttalandet resulterar i ett omedelbart och förvånande utbrott från ordföranden, Sir Michael, som argt, giftigt och alldeles röd i ansiktet (det är verkligen ett seriöst vetenskapligt förhållningssätt - observera och lär, tänker jag för mig själv) ilsket säger, Vill du verkligen att människor ska sitta i fängelse i fem år för innehav?

Det lilla förtroende man haft för en opartisk vetenskaplig hållning gick upp i rök. Hans anmärkning är rent nonsens och vilseleder de okunniga. Riktlinjerna för domar och historien visar att fängelse bara för innehav för eget bruk, oavsett drog, knappast förekommer i Storbritannien. Men varför bekymra sig om fakta när man sitter ordförande för ett så viktigt möte och som rådgivare till regeringen, i visshet att man, trots bevisen, vet bäst. Känner inrikesministeriet till att han uppför sig på det här viset? 

Det är svårt att begripa sig på Rethinks inställning. De accepterar alla skadeverkningar hos cannabis, de till och med berättar för oss om dom. Skadeverkningarna blir allt värre men för dom är en uppklassificering, som ett led i att få allmänheten att förstå det bättre, inte viktig. För mig verkar det som om någon "varit på dom", så avvikande är deras inställning. Hotas deras finansiering om det intar en mer kraftfull hållning? Deras hållning är verkligen udda, speciellt i perspektiv till uttalanden av Wallace. Något verkar vara mycket fel någonstans. De arbetar inom samma område som SANE, eller åtminstone borde dom det. Vad är det som pågår?

Professor Louis Appleby, chef för Mental Health inom Hälsovårdsdepartemetet håller en imponerande presentation där han talar klartext om psykiska skadeverkningar. Vi får höra om patienters självmord och om mord - en mängd siffror - 68% hade använt cannabis", samhället är skyldigt till självbelåtenheten kring cannabis. Appleby talar om orsaksfaktorer och om fördelarna med en uppklassificering, om hälsorelaterade faktorer och mycket, mycket mer. Professor Appleby är mycket övertygande och han tvivlar inte alls på att en uppklassificering är nödvändig. Det är positivt att det till slut finns en tjänsteman som är klar över vad som behövs och varför.

En annan presentation om de fysiska skadeverkningarna övertygar om att cannabis har alla tobakens skadeverkningar och mer därtill. Det talas om huvud- och halscancer, tidiga emfysem. Ytterligare en föredragning om cannabis och bilkörning belyser det faktum att cannabis numera är den i särklass vanligaste narkotikan bland de som grips enligt The Road Traffic Act. Cannabis påverkar körsätt och försämrar uppmärksamheten.

Efter detta är det dags för Debra Bell från "Talking about Cannabis" en lobbygrupp bestående av mammor, tillsammans med en annan mamma - en anonym advokat vars familjeliv, liksom Debras, har lidit allvarlig och permanent skada av tonåringars användning av cannabis. De berättar att lovande unga människor förstörs mentalt och permanent. Dåliga prestationer i skolan, bortkastade år. De berättar om de tusentals besöken på Debras webbplats, hur familjer känner sig bortglömda av regeringen och ACMD, om den utbredda känslan av att användning av cannabis har blivit accepterat och att föräldrar och lärare underminerades av Blunketts nedklassificering. Debra redogör för telefonsamtal, om desperata föräldrar - desperata och hjälplösa inför sina barn som säger att cannabis inte är så farligt. Regeringen nedklassificerade cannabis, så det måste vara OK. Det finns ungdomar som till och med tror att cannabis legaliserats. De här mammorna måste verkligen oroa premiärminister Brown. De är välartikulerade och välutbildade föräldrar som inte kommer att ge upp. De röstar också. Det är det här människorna som behövs för att föra kampanjen mot användning av cannabis framåt. De för in ett nytt fokus i kampen.

Cindy Burnett som representerar The Magistrates Association och Youth Courts är mycket övertygande. Hon och hennes kollegor är oroade över budskapet, nedklassificeringen skickade ut fel budskap, orsakade förvirring, onödigt, dåliga effekter på hälsan, ökat missbruk, ungdomars missbruk av cannabis, snatterier under påverkan av cannabis mm. Medlemmarna i ACMD lyssnar tysta. Tar dom in det? Vem vet?

Ett antal lojala underlydande ("apparatchiks") från inrikesministeriet berättar om sin underbara informationskampanj. De visar några exempel, riktigt snygga, men har de fungerat? Hur skulle annonserna kunna motverka nedklassificeringens dåliga effekter? Som att simma mot en stark ström. Det ger folk sysselsättning men har fömodligen liten effekt.

Näste talare är professor Simon Lenton från The National Drug Research Institute of Australia. Hans närvaro förbryllar - varför är han här? Jag noterar att han dyker upp igen senare i programmet , på Beckley Foundations vägnar (Beckley Foundation som sköts av vår skandalomsusade före detta biträdande drogtsar [nationell drogsamordnare], Mike Trace, som lämnade FN när han avslöjades med kopplingar till den George Soros-inspirerade legaliseringskampanjen  och 'Open Society'). Jag undrar vem som betalat för Lentons resa - var det George Soros? Han har råd med det. Jag hoppas verkligen att det inte var med våra skattemedel.

Jag undrar varför Sir Michael tillåter Lentons närvaro.

Nästa avsnitt: Bland annat om Lentons vittnesförhör och vad som hände sedan.

Danmark har publicerat sin första folkhälsorapport - ett omfattande dokument med intressant information om en rad områden, inklusive narkotika.

I rapporten:s 23:e kapitel (euforiserende stoffer) behandlas narkotika och innehållet i kapitlet sammanfattas på följande sätt:

Euforiserande ämnen omfattar här hasch och en mängd andra psykoativa ämnen med stimulerande, dämpande och/eller hallucinogen verkan.

Experimentell använding av euforiserande ämnen sker framför allt i unga år och når en topp i åldersgrupperna 16-24 år.

2005 hade 20% av 16-24-åringarna använt hasch under det senaste året och 5% hade använt andra euforiserande ämnen - i första hand amfetamin och kokain.

Användningen av euforiserande ämnen bland unga har stabiliserats under de senaste åren.

Ungefär hälften av 16-20-åringarna anser att det inte ska vara tillåtet att använda hasch och nio av tio anser att det inte ska vara tillåtet att använda kokain och heroin.

Det finns ett nära samband mellan narkotikamissbruk och psykiska problem.

Det finns uppskattningsvis 27 000 drogmissbrukare i Danmark. 13 000 drogmissbrukare finns i behandling varje år.

1 000 drogrelaterade dödsfall årligen, vilket motsvarar 2%  av alla dödsfall.

Män som avlider till följd av drogmissbruk förlorar 28 levnadsår och kvinnorna 25 år.

Den danska narkotikapolitiken bygger på förbud, upplysning och behandling.

Kapitlet om droger kan du läsa här. Vill du läsa hela eler andra delar av rapporten klickar du här.

Torgny Peterson

Oron hos de amerikanska 'medicinmännen' ökar i samma takt som de federala amerikanska myndigheterna gör razzior på så kallade medicinska marijuanakliniker, dvs inrättningar där i stort sett vem som helst som lyckas övertyga sin läkare om att man är i skriande behov av att röka marijuana för diverse faktiska eller påhittade åkommor kan få sina 'patientbehov' tillfredsställda.

Efter en dom i den federala högsta domstolen löper nu delstatliga försäljningsställen för så kallad medicinsk marijuana risken att få besök av den federala narkotikapolisen.

I San Francisco i Kalifornien, den delstat där jippot med rökning av marijuana som bot och lindring för åkommorna började, ska kommunbyråkraterna idag ta ställning till en resolution som fördömer den federala narkotikabekämpande myndigheten, DEA, som i slutet av förra året skickade ut ett varningsbrev till 50 fastighetsägare där dessa upplystes om risken för rättsliga åtgärder om de hyrde ut lokaler till de marijuanaklubbar som av marijuanafans går under benämningen marijuanadispensärer.

I förslaget till resolution anklagas DEA för att i allt större utsträckning agera utifrån sin irrationella policy och hysteri, särskilt när det gäller medicinsk cannabis och det så kallade kriget mot narkotika i allmänhet.

Enligt resolutionen kommer San Franciscos jurister att ge stöd till de som hotas av federalt åtal.

Det bränns mer och mer under fötterna på 'medicinmännen' i allmänhet och legaliseringsförespråkarna i synnerhet. Resolutionen i San Francisco är ytterligare en variant på det legaliseringstema som europeiska lobbyister ägnar sig åt då de introducerar cannabis i EU-parlamentet.

Läs också:

Marijuanamål avgjort i Kalifornien

Torgny Peterson

I början av februari genomfördes den planerade hearingen om cannabis hos ACMD i London. En kollega till mig, David Raynes, ger i tre inlägg rapporter om upptakten till den senaste hearingen och innehållet i den.

Av David Raynes

Member of The International Task Force on Strategic Drug Policy

Executive Councillor National Drug Prevention Alliance UK

Bakgrunden till och en redogörelse för hearingen hos ACMD (The Advisory Council on the Misuse of Drugs) 5 februari 2008. Avsikten med hearingen var att få information avseende återklassificering av cannabis från Class C till Class B enligt det brittiska systemet.

Det finns säkerligen knappast någon som följer narkotikapolitiken i världen som inte känner till att Storbritannien, förvånansvärt nog, nedklassificerade cannabis från Class B till Class C enligt vårt A-C-system avseende potentiella skadeverkningar (som för övrigt också utgör grunden för att bestämma sanktioner vid användning och smuggling). Efter bara en kort debatt i parlamentet drevs frågan [om nedklassificering] igenom av dåvarande inrikesministern David Blunkett som bara några veckor tidigare hade blivit ansvarig minister för frågan. Beslutet observerades och betraktades världen runt som en seger för legaliseringslobbyn som tydligen trodde att detta var ett steg mot deras nirvana med legal narkotika för alla. En sådan åtgärd hade varit otänkbar under Blunketts företrädare, Jack Straw [nu i regeringen]. Kanske missade premiärminister Blair 'hemmaplan'; koncentrerad på Irak överlät han åt Blunkett att besluta även om det sägs oss att han [Blair] verkligen var tveksam. Det är på det sättet vi styrs.

Beslutet om nedklassificeringen ekade runt och bortom hela den engelsktalande världen tack vare internet. En del lobbyister ljög om alltihop och sa att nu hade cannabis blivit laglig. Så var det inte, men det hade skapat oreda och förvirring kring hela budskapet om att inte använda narkotika och, underligt nog, resulterade det i en skärpning av straffen för smuggling av alla droger i Class C eftersom Blunkett uppenbarligen inte insett att hans förslag riskerade att göra smuggling av cannabis till ett mindre brott än smuggling av tobak. Politiskt ohållbart. Blunkett 'svär' nu inför undertecknad att inga yttre krafter påverkade honom vid beslutet. Kanske känner utländska läsare inte till att han är blind. Låter hans förnekande av yttre påverkan då trovärdig?

En liten högljudd, i huvudsak London-baserad medialobby har propagerat för nedklassificering av cannabis (och ytterst legalisering) sedan mitten av 1990-talet. Frågan om en nedklassificering och också legalisering blev en hjärtefråga för en utbildad elit. Kanske var dom mer oroliga för att deras barn skulle bli arresterade för att ha rökt cannabis än för de större sociala konsekvenserna av användning av cannabis, speciellt bland de socialt missgynnade.

Det lagstadgade organ som ger regeringen råd i drogpolitiska frågor, the Advisory Council on the Misuse of Drugs (ACMD) hade också tagit upp frågan om en nedklassificering. En rapport från The Police Foundation (som inte har mycket att göra med polisen), under ledning av baronessan Runciman, bidrog också till den nya gyllene eran  av haschdimma och förvirrade tankegångar. En liberal demokrat, aktuell kandidat till posten som borgmästare i London, som då var polis gav också sitt bidrag genom att meddela lättnader i polisens arbete mot cannabis - dagen före en marsch för cannabis. Scenen var klar. Södra London blev ett knarkets ingemansland med langare av alla sorters narkotika. Storartat resultat! Stor hjälp för oroliga föräldrar. En riktig röra av förvirra(n)de signaler.

Ett par konstiga prickar till polischefer gjorde sitt och i alla landets partier i parlamentet fanns det liknande udda (fast i minoritet) bidrag till detta nonsens. Ingen av dom hade tänkt igenom exakt hur den här idén om nedklassificering ytterligare skulle förvärra Storbritanniens redan usla drogkultur. Poliser av olika schatteringar, de viktigaste vetenskapsmännen och många erfarna socialarbetare opponerade sig naturligtvis mot förändringarna, men de ignorerades. Förvånansvärt nog vägrade Blunkett att träffa sex framstående vetenskapsmän och läkare som mycket starkt opponerade sig mot hans nedklassificering.

Storbritannien fortsatta att utveckla ett av de största drogproblemen i Europa. Vi har problem med alla droger, legala såväl som illegala. 1999 hade brittiska tullen fokuserat på de droger som orsakar mest skada (Jag har alltid undrat vem som har kommit på det uttrycket) och upphört med att inrikta insatserna mot importen av cannabis och landet översköljdes av cannabis, varav det mesta var marockanskt hasch som enligt användarna var av usel kvalité. I den takt som tillgången ökade, sjönk priset på cannabis efter år 2000. 'Blunketts blunder' fick full effekt tre år senare. Åldern då cannabis användes första gången sjönk dramatiskt liksom åldern hos de regelbundna användarna. Uppgifter gör gällande att barn, ofta före tonåren använde/använder cannabis på väg till skolan, i skolan och på vägen hem. En effekt av det blir att barnen inte blir mottagliga för undervisning, disciplinen brakar ihop, de misslyckas i skolarbetet, och en del hoppar av skolan med skador för all framtid. Många, alltför många, blir psykiskt sjuka, en del får diagnosen psykotisk eller andra diagnoser som tyder på psykiska störningar, som gör att de får svårt att lämna sitt bidrag till samhället och de orsakar också stor oro i sina familjer. Arbetslöshet eller mentala problem kommer allt närmare och de får se sina jobb upptagna av utbildade och hårt arbetande polacker och andra från Östeuropa. Alarmklockorna ringer hos Socialdepartementet och Hälsovårdsdepartementet som nu får plocka ihop skärvorna av inrikesministeriets felaktiga politik. Nedklassificeringen blir dyrbar och skapar social förödelse.

Ute på gatorna ersattes gradvis det importerade haschet av dålig kvalité av hemodlad eller holländsk 'sinsemilla' eller 'skunk', som blev allt starkare även om styrkan bara är en av flera bidragande faktorer till de skador som uppstår.

Hur ofta och vid vilken ålder användningen börjar är också viktigt, liksom förhållandet mellan THC och CBD i den nya hemodlade marijuanan. Man tror att CBD modererar effekten av THC på hjärnan.

En ny inrikesminister (Blunkett har nu lämnat regeringen) tog över och bad oroligt ACMD om råd om klassificeringen av cannabis - igen. ACMD förföll till "åter till avsändaren" efter en halvhjärtad genomgång, enligt insiderinformation. Det förekom ingen omröstning i frågan hos ACMD utan bara ett beslut av dess ordförande, Sir Michael Rawlins, efter ett rundabordssamtal. Våra spioner förtäljer oss att meningsskiljaktigheter inte uppmuntras i ACMD; samtliga medlemmar i ACMD har endast negligerbara kunskaper om drogmarknaden. Det egna valet av medlemmar i gruppen håller borta de som opponerar sig mot en liberalisering så den interna debatten blir och kan bara vara mycket ensidig. Kanske skulle inrikesministeriet försäkra sig om mer balans?

Ingen förändring sålunda - cannabisproblemet bland tonåringar och yngre blir allt värre. 2007 låter sig konsulter och till och med ministrar nöja sig med uppgifterna från The British Crime Survey som visar en liten minskning av användningen av cannabis i åldrarna 16-24 år. Ingen annan än undertecknad har nämnt att detta helt enkelt beror på att cannabis börjar bli omodernt bland de äldre ungdomarna, som istället använder kokain, crack och (i synnerhet) ägnar sig åt en mycket omfattande och skadlig alkoholkonsumtion. Regeringen har gått med på utskänkning 24 timmar per dygn trots omfattande oro över detta hos allmänheten. Användningen av kokain har också ökat kraftigt, med en spridning till Irland som utvecklar liknande drogvanor.

De regelbundna upptäckterna av organiserade cannabisfabriker - ett nytt fenomen i Storbritannien (även om de är välkända på annat håll, t ex i Kanada) och en helt ny industri efter Blunketts blunder får ingen förklaring. Det betonas med kraft att användningen av cannabis går ned. När undertecknad ifrågasätter detta med hänvisning till cannabisfabrikerna föreslår en lustigkurre (en professor och legaliseringslobbyist) att Storbritannien är en stor exportör av cannabis. Påståendet förtjänar inte tilltro, det finns inga bevis för något sådant - i varje fall inga kraftfulla bevis. Situationen blir nu allt mer bortom kontroll. Storbritannien är en nation av sjuka ungdomar; droger är billigare än någonsin tidigare samtidigt som en del ungdomar är rikare än någonsin tidigare. Premiärminister Tony Blair, arkitekten för Blairs Storbritannien, som nu beskylls för Blairs förvildade ungdomar, tvingas bort från makten våren 2007, till största delen beroende på Irak och hans hantering av situationen i Mellanöstern även om hans parti och de flesta andra helt enkelt var trötta på honom.

Undertecknad säger till media att cannabismarknaden har förstorats och fördjupats och att den totala användningen har ökat. Om så inte är fallet - vart tar då cannabisfabrikernas produkter vägen?

En ny kvast och en till stora delar ny grupp av ministrar tar över hösten 2007. Gordon Brown, den nye permiärministern är en bister skotte och som son till en präst anger han en social ton som skiljer sig från Blairs och kanske har han större integritet och ett socialt samvete. Helt plötsligt överges tankar på planer för superstora kasinon; 24-timmars utskänkningstider ska också ses över, liksom cannabispolitiken. Brown utser en ny inrikesminister, Jacqui Smith, som är den första kvinnan på den positionen. Hon medger att hon experimenterat med cannabis på universitetet men hon och Brown anger nu tillsammans en helt annan ton i drogfrågan. Hon är trots allt mamma och mammor ligger bakom en ny nationell våg av ihållande protester mot att barn blir mentalt förstörda av cannabis. Brown signalerar att han överväger att omklassificera cannabis till den ursprungliga klassen, dvs tillbaka till Class B för att få slut på förvirring och ge klara signaler om skadeverkningarna. Smith skickar återigen frågan till det rådgivande organet ACMD. Slutsatsen är klart och tydligt den att Brown och Smith önskar, och kommer att se till att cannabis uppklassificeras även om ACMD inte stöder det. Från ACMD har det hörts muttrande om avgångar om deras åsikter ignoreras. En del anser att det skulle vara bra.

Nästa avsnitt: Om 5 februari 2008 - hearing hos ACMD

Marijuanakapitalisternas senaste gimmick i branschen är automater i Los Angeles där 'marijuanapatienter' kan köpa sin marijuana dygnet runt.

FN:s narkotikakontrollorgan INCB (International Narcotics Control Board) konstaterar helt korrekt att marijuanaautomaterna i Los Angeles är ett brott mot internationella fördrag och att de därför ska stängas.

I ett uttalande säger INCB:s president, Dr. Philip O. Emafo, att INCB är allvarligt oroad över rapporterna om att datoriserade marijuanaautomater satts upp i Los Angeles. Vi är medvetna om att användning av cannabis är olagligt i enlighet med USA:s federala lagstiftning och förutsätter att myndigheterna kommer att stoppa aktiviteter som bryter mot de internationella fördragen för narkotikakontroll.

INCB konstaterar också att det under ett antal år sagts att cannabis eller cannabisextrakt är terapeutiskt användbara. Vetenskaplig forskning kring detta pågår i flera länder. Hittills har dock resultaten av forskning angående det potentiella terapeutiska värdet av cannabis varit begränsat, säger INCB.

INCB har i sina årliga rapporter uttalat att man välkomnar seriös vetenskaplig forskning om den terapeutiska nyttan av cannabis. INCB har begärt att berörda regeringar ska dela med sig av tillgängliga resultat till INCB, Världshälsoorganisationen (WHO) och det internationella samfundet.

INCB har vid flera tillfällen uttryckt sin oro över att regeringarna i Kanada och Nederländerna godkänt användning av cannabis för medicinska ändamål utan att ha rapporterat slutgiltiga forskningsresultat till WHO. INCB oroas också av att cannabis används för medicinska ändamål i vissa delar av USA utan att det finns definitiva bevis för dess verkan.

De kontrollmekanismer som används för odling, produktion och användning av cannabis i Kalifornien lever inte upp till den kontrollstandard som definieras i 1961 års konvention i syfte att förhindra spridning av narkotiska preparat för illegal användning. En sådan kontrollstandard kräver bland annat kontroll av odling och produktion av cannabis av ett nationellt cannabisorgan, detaljerade register och rapportering, inklusive rapportering till INCB, säger INCB i sitt meddelande.

Jag har för säkerhets skull skickat ett meddelande till DEA (Drug Enforcement Administration) idag för att påminna om att INCB:s uttalande kräver åtgärder.

Torgny Peterson     

Några av de mest fanatiska förespråkarna för legalisering av cannabis finns med bland de som 18-21 februari, under EU-parlamentets sejour i Strasbourg, arrangerar en utställning om cannabis - världens mest användbara och mest förföljda växt, hävdar arrangörerna.

Vad kommer då utställningen att handla om? Historien, de tusentals användningsområdena och den industriella användningen.

Det här är inte de seriösa forskarnas tillställning. Nej, en av de drivande bakom utställningen är den i legaliseringssammanhang inte helt obekante EU-parlamentarikern Marco Cappato, som under tidigare perioder i EU-parlamentet visat klart var han står när det gäller cannabis - ofta i sammanhang där Marco Pannella (som bland annat delade ut cannabis på Piazza Navona i Rom i protest mot förföljelsen av de 'cannabistrogna'), fd EU-kommissionären Emma Bonino och flera andra mer eller mindre namnkunniga legaliseringsförespråkare varit verksamma.

I ett meddelande om konferensen säger arrangörerna att förföljelsen idag fokuseras på alla produkter som kommer från cannabisplanta.

Arrangörerna är mäkta irriterade över att förslaget om en cannabisutställning i EU-parlamentet mötts med skepsis och konstaterar med besvikelse att utställningen omfattas av begränsningar och förbud. Personligen är jag tacksam för att delar av EU-administrationen anar vilken agenda som döljer sig bakom den så kallade utställningen.

Vad kommer då utställningen att visa? Cannabisbaserade konstverk (!), kosmetiska produkter, öl, musik och faktablad om den radikala politiken mot förbud.

Det är inte första gången EU-parlamentet upplåter lokaler för den här sortens legaliseringspropaganda. Under Hedy d'Anconas i parlamentet tid ägnade sig legaliseringsförespråkarna åt samma tricks. Att den här 'utställningen' kommer just nu sammanfaller väl i tid med övriga aktiviteter som legaliseringsförespråkarna ägnar sig åt för att försöka lura med sig politikerna på legaliseringståget inför UNGASS 2009.

Det flesta politiker är förhoppningsvis kunniga nog att genomskåda spektaklet, men en och annan okunnig respektive 'vända-kappan-efter-vinden-politiker' köper förmodligen legaliseringskonceptet. Svenska EU-politiker har ett jobb att göra här.

Torgny Peterson

Diskussionens vågor går höga i Sverige om avvisningar, anhöriginvandring mm. Från Norge meddelas nu att 2187 personer representerande 115 olika nationaliteter blev avvisade till 109 olika länder förra året. Det är fler nationaliteter och länder än något tidigare år.

Av de 2187 blev 552 personer avvisade efter avslag på asylansökan. 561 sändes tillbaka till första asylland och 1 074 personer fick lämna landet efter att ha gjort sig skyldiga till brott.

De flesta återfördes till Sverige, Italien, Tyskland, Afghanistan, Serbien, Polen och Rumänien.

Utöver de 2187 personer som tvingades lämna Norge förra året återvände 441 personer frivilligt till sina hemländer i samarbete med IOM (International Organization for Migration). De länder som de flesta frivilliga återvände till var Serbien, Nepal, Irak, Iran och Afghanistan.

Sandra Kanck, parlamentsledamot för demokraterna i South Australia låter höra talas om sig igen. Senast ett av hennes 'initiativ' fick stor uppmärksamhet var då hon i ett anfall av narkotikapolitisk okunnighet uttalade att ecstasy är en säker drog.

Så vad är på gång med Kanck nu då? Jo, inför de lagförslag om mc-gäng som förväntas bli debatterade i 'House of Assembly i South Australia i veckan som kommer bjöd hon in medlemmar av mc-gängen Gypsy Jokers, Finks och Hells Angels till en genomgång av The Serious and Organised Crime (Control) Bill 2007.

Det lagförslag som parlamentet ska debattera innebär, om det antas, bland annat att den som har kontakt med medlemmar av de mc-gäng som avses minst sex gånger per år kan komma att dömas till minst fem års fängelse. Lagförslaget innebär också att mc-gäng kan förklaras illegala och att den som har kontakt med sådana gäng kan få restriktioner för rörelsefriheten.

Kanck försvarade sin inbjudan med att det är rimligt att bjuda in de som berörs av lagstiftningen.

Det kan vara intressant att notera att inga offer för sagda mc-gäng var inbjudna till genomgången.

Ytterligare rapportering följer när förslaget debatterats.

Torgny Peterson

I Tel Aviv kommer man inom kort att börja dela ut kommunalt heroin till äldre opiatmissbrukare enligt ett förslag upprättat av Tel Avivs 'drogtsar' Benny Avrahami.

Tel Aviv har idag fem kliniker som delar ut metadon och subutex. Den verksamheten kommer nu att kompletteras med ett 'outlet' för kommunalt knark. Så kan det gå när man ger upp kampen mot narkotika.

Tel Aviv är den senaste medlemmen i det harm production-nätverk där kommunalt knark utgör en del av den skadeproduktion, som startade i Schweiz och som sedan spridit sig till Nederländerna och Tyskland.

Torgny Peterson