Är grundarna av Storbritanniens legaliseringslobby ute på djupt vatten? Del II

I början av februari genomfördes den planerade hearingen om cannabis hos ACMD i London. En kollega till mig, David Raynes, ger i tre inlägg rapporter om upptakten till den senaste hearingen och innehållet i den.  Här följer den andra delen. Den första delen kan du läsa här.


Av David Raynes

Member of The International Task Force on Strategic Drug Policy

Executive Councillor National Drug Prevention Alliance UK


Så kom då den 5 februari 2008. ACMD är, motvilligt verkar det, tvingat att genomföra en del av sin hearing offentligt (Varför inte göra alltihop offentligt kan man fråga sig - parlamentet är ju trots allt offentligt). ACMD arrangerar en 1-dagshearing i London. Allmänhetens tillträde är begränsat eftersom antalet platser är begränsat och ansökan om deltagande och ett godkännande krävs. Frågor från allmänheten till vittnen i hearingen är strängeligen förbjudna även om det finns kort tid avsatt för allmänhetens kommentarer eller frågor vid slutet av hearingen.


Ordföranden, Sir Michael Rawlins, håller hårt i tyglarna. Medlemmarna i ACMD kallar honom "Sir" medan han tilltalar medlemmarna med förnamn. Ytterst få medlemmar av ACMD ställer några frågor. Av de som gör det verkar de flesta göra det för att visa hur begåvade dom är, inte för att belysa de verkliga frågeställningarna. Överhuvudtaget får man ingen antydan eller känsla av vad de flesta medlemmarna tycker. Man uppehåller sig huvudsakligen vid straff för användning och innehav, inte vid vetenskap och potentiella skadeverkningar och det faktiska läget i landet, dvs de förhållanden som borde angå kommittén mest. Förvånande!


Vittnen från The Forensic Science Service och GW Pharmaceuticals bekräftar att beslagen i Storbritannien av hemodlad marijuana mer och mer har en högre THC-halt och att den här nya sortens cannabis knappast innehåller något CBD. Vi får reda på att hasch, som länge utgjort stommen i marknaden i landet, och som historiskt sett innehöll nästan lika delar THC och CBD minskar sin marknadsandel. Ytterligare arbete krävs beträffande CBD men det är uppenbart att en produkt med högre THC-halt successivt tar över marknaden och kommer att fortsätta att göra det. Andra akademiska vittnesmål om potentiella psykiska hälsoeffekter visar att CBD kan ha antipsykotisk effekt. Frånvaron av CBD kan därför förvärra de mentala skadorna av en högre THC-halt. Den nya sortens cannabis kan vara två-tre gånger starkare, men inte tio eller tjugo gånger starkare som kvällspressen och en del alltför ivriga kommentatorer hävdar.


Cannabis är inte någon homogen produkt och marknaden erbjuder tekniker för att påverka produkten för att få ut en högre THC-halt. Effekterna på den psykiska hälsan är mer uttalade hos unga män. År 2010 kommer cannabis att finnas med i 25% av schizofrenifallen. Professor Robin Murray har nämnt 1 500 fall per år - fall som är mycket dyrbara att behandla och som dessutom bara avser de som blivit kliniskt diagnosticerade.


De mest talande vittnesmålen kom från SANE och Rethink, som båda är frivilligorganisationer med hälsovårdsinriktning. Marjorie Wallace från SANE talar om förvirringen om laglighet och säkerhet och att cannabis finns med i bilden i 80% av förstagångsfallen med psykoser. Hon säger att endast en uppklassificering kan motverka de olika budskap som gäller nu. Uttalandet resulterar i ett omedelbart och förvånande utbrott från ordföranden, Sir Michael, som argt, giftigt och alldeles röd i ansiktet (det är verkligen ett seriöst vetenskapligt förhållningssätt - observera och lär, tänker jag för mig själv) ilsket säger, Vill du verkligen att människor ska sitta i fängelse i fem år för innehav?


Det lilla förtroende man haft för en opartisk vetenskaplig hållning gick upp i rök. Hans anmärkning är rent nonsens och vilseleder de okunniga. Riktlinjerna för domar och historien visar att fängelse bara för innehav för eget bruk, oavsett drog, knappast förekommer i Storbritannien. Men varför bekymra sig om fakta när man sitter ordförande för ett så viktigt möte och som rådgivare till regeringen, i visshet att man, trots bevisen, vet bäst. Känner inrikesministeriet till att han uppför sig på det här viset? 


Det är svårt att begripa sig på Rethinks inställning. De accepterar alla skadeverkningar hos cannabis, de till och med berättar för oss om dom. Skadeverkningarna blir allt värre men för dom är en uppklassificering, som ett led i att få allmänheten att förstå det bättre, inte viktig. För mig verkar det som om någon "varit på dom", så avvikande är deras inställning. Hotas deras finansiering om det intar en mer kraftfull hållning? Deras hållning är verkligen udda, speciellt i perspektiv till uttalanden av Wallace. Något verkar vara mycket fel någonstans. De arbetar inom samma område som SANE, eller åtminstone borde dom det. Vad är det som pågår?


Professor Louis Appleby, chef för Mental Health inom Hälsovårdsdepartemetet håller en imponerande presentation där han talar klartext om psykiska skadeverkningar. Vi får höra om patienters självmord och om mord - en mängd siffror - 68% hade använt cannabis", samhället är skyldigt till självbelåtenheten kring cannabis. Appleby talar om orsaksfaktorer och om fördelarna med en uppklassificering, om hälsorelaterade faktorer och mycket, mycket mer. Professor Appleby är mycket övertygande och han tvivlar inte alls på att en uppklassificering är nödvändig. Det är positivt att det till slut finns en tjänsteman som är klar över vad som behövs och varför.


En annan presentation om de fysiska skadeverkningarna övertygar om att cannabis har alla tobakens skadeverkningar och mer därtill. Det talas om huvud- och halscancer, tidiga emfysem. Ytterligare en föredragning om cannabis och bilkörning belyser det faktum att cannabis numera är den i särklass vanligaste narkotikan bland de som grips enligt The Road Traffic Act. Cannabis påverkar körsätt och försämrar uppmärksamheten.


Efter detta är det dags för Debra Bell från "Talking about Cannabis" en lobbygrupp bestående av mammor, tillsammans med en annan mamma - en anonym advokat vars familjeliv, liksom Debras, har lidit allvarlig och permanent skada av tonåringars användning av cannabis. De berättar att lovande unga människor förstörs mentalt och permanent. Dåliga prestationer i skolan, bortkastade år. De berättar om de tusentals besöken på Debras webbplats, hur familjer känner sig bortglömda av regeringen och ACMD, om den utbredda känslan av att användning av cannabis har blivit accepterat och att föräldrar och lärare underminerades av Blunketts nedklassificering. Debra redogör för telefonsamtal, om desperata föräldrar - desperata och hjälplösa inför sina barn som säger att cannabis inte är så farligt. Regeringen nedklassificerade cannabis, så det måste vara OK. Det finns ungdomar som till och med tror att cannabis legaliserats. De här mammorna måste verkligen oroa premiärminister Brown. De är välartikulerade och välutbildade föräldrar som inte kommer att ge upp. De röstar också. Det är det här människorna som behövs för att föra kampanjen mot användning av cannabis framåt. De för in ett nytt fokus i kampen.


Cindy Burnett som representerar The Magistrates Association och Youth Courts är mycket övertygande. Hon och hennes kollegor är oroade över budskapet, nedklassificeringen skickade ut fel budskap, orsakade förvirring, onödigt, dåliga effekter på hälsan, ökat missbruk, ungdomars missbruk av cannabis, snatterier under påverkan av cannabis mm. Medlemmarna i ACMD lyssnar tysta. Tar dom in det? Vem vet?


Ett antal lojala underlydande ("apparatchiks") från inrikesministeriet berättar om sin underbara informationskampanj. De visar några exempel, riktigt snygga, men har de fungerat? Hur skulle annonserna kunna motverka nedklassificeringens dåliga effekter? Som att simma mot en stark ström. Det ger folk sysselsättning men har fömodligen liten effekt.


Näste talare är professor Simon Lenton från The National Drug Research Institute of Australia. Hans närvaro förbryllar - varför är han här? Jag noterar att han dyker upp igen senare i programmet , på Beckley Foundations vägnar (Beckley Foundation som sköts av vår skandalomsusade före detta biträdande drogtsar [nationell drogsamordnare], Mike Trace, som lämnade FN när han avslöjades med kopplingar till den George Soros-inspirerade legaliseringskampanjen  och 'Open Society'). Jag undrar vem som betalat för Lentons resa - var det George Soros? Han har råd med det. Jag hoppas verkligen att det inte var med våra skattemedel.


Jag undrar varför Sir Michael tillåter Lentons närvaro.


Nästa avsnitt: Bland annat om Lentons vittnesförhör och vad som hände sedan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0