ReageraMera

Göteborgskrögaren Masoud Garakoei orkar inte längre. Efter att ha utsatts för utpressning, hot om våld och våld ger han och familjen nu upp hela sin tillvaro på grund av de parasiter, som han kallar Bandidos, som krossat hela hans tillvaro.

Det är fullkomligt oacceptabelt att hårt arbetande människor ska tvingas hålla sig inomhus, gömma sig eller flytta till annan ort på grund av att kriminella parasiter inte ges mer kännbara straff än vad som är fallet idag. Det är orimligt att hederligt folk, som utgör den absoluta majoriteten av landets befolkning, ska tvingas hålla sig inomhus för att parasiter från avancerade, välorganiserade kriminella verksamheter ska tillåtas härja fritt ute i samhället.

De som ägnar sig åt avancerad organiserad brottslighet har för länge sedan passerat preventionsstadiet, om nu någon skulle vara naiv nog att tro att de kan löna sig att sitta ner i små samtalsgrupper med den organiserade brottslighetens representanter. I de flesta fall handlar det om att skilja dessa personer från samhällsgemenskapen genom mycket kännbara fängelsestraff - och då talar  vi inte om några månader eller några år; nej, det måste handla om 10-12 år för att på så sätt sabotera större delen av deras 'yrkesverksamma' liv.

Som tur är har vi för tillfället en justitieminister som vågar stå för sina åsikter och föreslå adekvata åtgärder för att försöka komma till rätta med problematiken även om Bodströms förslag till åtgärder har ifrågasatts av flumteoretiska tyckarliberaler och elfenbensboende i den svenska kriminologiska ankdammsdebatten.

Undercover-verksamhet, buggning och infiltration borde snarast möjligt bli självklara inslag i kampen mot den organiserade brottsligheten. Fara för integriteten hörs några ropa! Vems integritet är det man vill försvara, kan man fråga sig. Ibland verkar det som om det är viktigare att 'värna' om den kriminelles integritet än brottsoffrets - en orimlig inställning, som inte har och förhoppningsvis heller aldrig kommer att få ett stöd som den inte förtjänar.

Utanför Sveriges gränser händer oerhört mycket som, vilket vi vill det eller ej, kan komma att påverka Sveriges framtida hantering av narkotikafrågan. Med goda kunskaper i bagaget, omfattande kunskap om narkotikapolitiska frågor, internationella utblickar och en folkkampanj mot narkotika som världen aldrig tidigare skådat finns det stora möjligheter att påverka den narkotikapolitiska framtiden för att upprätthålla en restriktiv narkotikapolitik.

För att detta ska kunna ske måste Sverige vakna upp ordentligt och inse att den tid för länge sedan är förbi då det räckte med småskaliga, preventiva projekt för 16-åringar i riskzon eller 1-2- eller 3-dagars konferenser om farorna med cannabis. Därmed inte sagt att sådana verksamheter inte behövs, men de måste kompletteras med bredare nationella och internationella insatser. Hotet från den organiserade brottsligheten i kombination med svadan från de som tycker att narkotika ska legaliseras är inga påhittade hot av konspirationsteoretiker. Hoten existerar i allra högsta grad. Problemet är bara att alltför få ägnar alltför lite tid åt att granska hoten. Det är betydligt enklare att ordna stödgalor, ge ut broschyrer, ordna en vecka mot knark eller en utbildningsomgång för trötta lärare.

Under 2006 kommer både föreningen MOTGIFT och organisationer och personer som vi samarbetar med att öka aktiviteterna till en nivå som många inte är vana vid. Ökad folkbildning, ökade insatser i ett ökande tempo är ett absolut måste om vi inte vill uppleva ett ökat antal människor med narkotikaproblem.

Allt vi gör, själva eller tillsammans med andra, kommer tillsammans med information om drogrelaterad forskning, beslag, nya droger, legaliseringsrörelsen, organiserad brottslighet, korruption och narkotikaterrorism att kontinuerligt spridas via MOTGIFTs nyhetstjänst. Vi hoppas därför att du tar tillfället i akt och ger bort en gratis nyårspresent till någon som du anser är värd den eller behöver den, nämligen en gratisprenumeration på MOTGIFTs nyhetstjänst. Över 2000 prenumererar redan och med ett ökat antal prenumeranter, och därmed kunniga medborgare, ökar möjligheten att bygga effektiva kunskapsbaser över hela landet.

Dagens ledare i Dagens Nyheter anser att justitieminister Bodström är en fara för rättssäkerheten. Det är inget mot den fara Dagens Nyheter utgör om man på tidningen är naiv nog att tro att en avancerad organiserad brottslighet kan bekämpas med traditionella metoder.

Om preliminära resultat från det bolivianska presidentvalet står sig så kommer landet och övriga länder att ha den tvivelaktiga glädjen att ha att göra med en president som är ivrig förespråkare för legalisering av koka.

Evo Morales, indianen, kokabonden och ordföranden för de bolivianska kokaodlarna har nu lyckats ta sig upp på presidenttronen, vilket inte bådar särskilt gott vare sig för landets politiska framtid, utrikes relationer eller narkotikapolitiken.

1995 besökte Morales & Co Europa tillsammans med de övriga medlemmarna i legaliserings- cirkusen Coca Tour 95, då man bland annat försökte övertyga EU-parlamentariker och diverse organisationer och enskilda individer i Europa om att det vore en förträfflig idé att lansera kokatandkräm och kokaté. 

Självklart hade Morales redan då starkt stöd av europeiska legaliseringsförespråkare. Det förefaller mer än sannolikt att Morales fått såväl logistiskt som annat stöd från krafter utanför Bolivia för att ta sig dit han är idag - till presidentposten.

Om Bolivias utveckling nu går mot en narkostat eller ej återstår att se. Morales kvalifikationer för att styra landet är inte imponerande.

Det är dags att intensifiera kampen mot den organiserade brottsligheten och i framtiden bör svensk polis får jaga brottslingar i andra nordiska länder och tvärtom, säger RÅ Fredrik Wersäll till Svenska Dagbladet. Wersäll tycker att ett sådant förfarande "borde vara självklart". Rätt tänkt och klart uttryckt.

Vem som helst borde idag kunna konstatera att den tid för längesedan är förbi då en och annan naiv individ hade inställningen att prevention var den rätta medicinen i alla lägen. Förvisso är prevention rätt medicin, för rätt grupp, men ingalunda för representanter för den grova brottsligheten. Dom har passerat preventionsstadiet för länge sedan.

Den grova brottsligheten utgör ett reellt hot mot det demokratiska samhället - ett hot som på senare tid klargjorts i flera utredningar (se länklistan). Dessa hot måste mötas med betydligt effektivare metoder än de som används idag.

Revirpinkandets tid måste upphöra. Polisens och tullens arbete måste effektiviseras. Det sker inte genom att varje myndighet försöker profilera sig och utveckla sina metoder. Det sker genom bättre samordning,  kvalificerad research för att få ett optimalt kunskapsunderlag, en mer kompetent analysverksamhet, kort- och långsiktiga strategiska bedömningar, avancerad samordning av alla resurser och sist, men inte minst, ett kompetent operativt ledarskap, som inte ska utgöras av skrivbordsjurister eller politiker från kön för de som ska avtackas för lång och trogen tjänst. Här krävs ett operativt ledarskap som vet vad det handlar om, som har erfarenhet från fältet, som har dynamisk förmåga att leda och entusiasmera sina medarbetare.

Inom en inte alltför avlägsen framtid bör polis, tull och kustbevakning slås ihop till en enda myndighet under ett departement. Idag är så många departement inblandade, inte minst när det gäller bekämpning av narkotika, att talesättet "ju fler kockar desto sämre soppa" har fog för sig. Det går inte att göra en sådan sammanslagning, säger någon. Det är klart att det går. Det är bara revirpinkande, bristande insikt i den nuvarande utvecklingen och bristen på visioner och tryggheten vid det gamla, som kan försvara den nuvarande ordningen. Med politisk vilja kan dessa förändringar ske snabbare än vad någon kan ana.

På det lokala planet måste det operativa samarbetet mellan myndigheter, skola och frivilligorganisationer också förbättras, utvecklas och förändras. Det går inte, säger någon - tänk på sekretessen. Visst går det. I den mån sekretessen är ett hinder för ett utökat samarbete är det fel på sekretessbestämmelserna, inte på behovet av att bekämpa brottslighet. Redan idag finns på många håll ett informellt utbyte av information mellan t ex polis och socialtjänst, som i flera fall står i strid mot nu gällande sekretessbestämmelser. En sådan gråzonsverksamhet ska inte accepteras. Acceptera istället att utbyte av information är en absolut förutsättning för att kunna bekämpa brottslighet. 

Att tänka fritt är stort, att tänka friare är större! 

Vare sig polisen på Gotland eller fastlandet säger sig ha kapacitet (lust!?) att utreda den anmälan om misstanke om ekobrott och bedrägeri som Rikstrafiken gjort mot Destination Gotland.

Innebär detta att det är fritt fram för enskilda polismyndigheter att avgöra vad som ska utredas och vad som inte ska utredas.

Vi ser fram emot svar från RÅ och Tomas Bodström.

Får man tro uppgifterna i Aftonbladet lämnas oss idag en ny påminnelse om de okunnigas framfart i narkotikapolitiska sammanhang. Pressen har vid olika tillfällen presenterat ett flertal medlemmar av Drug Ignorance Ltd. Vem minns inte Alexander Bard till exempel som med sitt drogpolitiska snömos på bästa sändningstid försökte inbilla allmänheten att han uttalade sig om narkotika i egenskap av filosof.

Ytterligare ett hårresande exempel på monumental okunnighet i drogpolitiska frågor uppvisas idag av någon Malin Westberg, som "ska propagera för en legalisering av knark - för Stockholms ungdomar", enligt Aftonbladet.

Till Aftonbladet säger Westberg att "Det är gränslöst överdrivet hur farligt det är med narkotika." Hon begriper inte "Vad är det som gör att narkotikan är så fullständigt livsfarlig?"

Om Westberg inte känner till det lovar vi en gratislektion i elementär kunskap om narkotika och flera påbyggnadsalternativ med information om heroin, dödsfall som ett resultat av heroinmissbruk, möten med ungdomar som förstört sina liv med narkotika, men som är på väg tillbaka efter att ha lyckats ta sig ifrån individer med samma respektlösa inställning som Westberg uppvisar, kontakt med föräldrar som förlorat sina barn som ett resultat av 'ofarligt' heroinmissbruk. Ytterligare påbyggnad kan arrangeras såväl för Westberg som hennes narkotikaförespråkande kollegor.

Vi förutsätter att Stockholms skolpolitiker agerar kraftfullt om planerna på propaganda för legalisering av narkotika under täckmantel av kulturverksamhet  skulle planeras för Stockholm skolor. Att propagera för knark är lika mycket kulturskymning som att läsa porr för småttingar.

Westberg har den dåliga smaken att, enligt Aftonbladet, bjuda på gratis inträde för heroinister. Det vore bättre om Westberg använde sin eventuella kapacitet att försöka övertyga såväl skolelever som heroinister att missbrukare behöver mindre knark och mer hjälp att ta sig ur heoinmissbruket.

Huruvida Westberg själv använder narkotika framgår inte av artikeln i Aftonbladet.

Debattens vågor går höga efter att den så kallade katastrofkommissionen presenterade sin rapport kring (bristen på) åtgärder i samband med tsunamin i Thailand i december förra året.

Flera har nu rest krav på att ansvariga ska lämna sina poster, vilket förefaller vara ett minst sagt korrekt krav efter de monstruösa misslyckanden som enskilda personer gett utomordentliga prov på.

Nu är vi ingalunda vana vid en sådan hantering i det svenska politiska etablissemanget. Här är det snarare så att "If you scratch my back I´ll scratch yours", dvs tjänster och gentjänster, nepotism eller vad du nu behagar kalla det.

I samband med katastrofkommissionens rapport passade Persson på att å hela regeringens vägnar be om ursäkt, men konstaterade samtidigt "Att det skulle lindra nöden hos någon enskild individ att ge någon sparken, det tror jag inte på." Nej, det är just det som är problemet. Har du väl hamnat i en bekväm politikertillsatt stol så sitter du mycket bekvämt såvida du inte begår något som kan betraktas som rent kriminellt. Att fira jul, gå på teater, inte titta på TV, inte vara anträffbar per telefon, att inte läsa tidningar - sysselsättningar som flera ansvariga ägnade sig åt under tsunamikatastrofens första dygn -  är som bekant inte reglerat i brottsbalken.

Varför är det då angeläget att frågan om att utkräva ansvar lyfts fram ordentligt i rampljuset? Jo, för att det måste bli ett slut på att politiker vid kriser, i valtider och i andra sammanhang, antingen håller tyst eller lovar guld och gröna skogar, som ofta visar sig vara rena kalhyggen med några vindpinade stumpar. Det måste bli ett slut på att ansvariga statssekreterare, generaldirektörer, ministrar m fl kan hitta på näst intill vad som helst utan att ställas till ansvar och riskera mer än en reprimand tills allmänhet och media har lugnat ner sig.

Den öppna granskning som katastrofkommissionen gjort manar till efterföljd och åtgärder. Det finns ingen som helst anledning att acceptera det nuvarande systemet där uppenbara brister på vilja och möjligheter att utkräva ansvar, genom att se till att folk avgår, får fortleva.

Har nu detta något med narkotikapolitik att göra? Förvisso. Det är snart dags för en narkotikapolitisk katastrofkommission.