180 rattfyllerister på en dag

65 261 fordonsförare blev stoppade och kontrollerade under manifestationen mot rattfylleriet som hölls i torsdags. 180 fordonsförare rapporterades för rattfylleri, av dem var 155 påverkade av alkohol och 25 påverkade av droger.
"Vi kan konstatera att folk fortfarande i hög utsträckning kör onyktra. Det är skrämmande. Yrkeschaufförerna är inte bättre. Två busschaufförer i linjetrafik var onyktra", säger Bengt Svensson, trafikhandläggare på Rikspolisstyrelsen.

Förra året gjordes 50 280 kontroller under trafiknykterhetsdagen. 146 rapporterades då för rattfylleri, av dem var 122 påverkade av alkohol och 24 av narkotika.

Flest kontroller, 13 030 stycken, gjordes i år i Stockholm. Det är mer än dubbelt så många jämfört med förra årets 6 040 kontroller. 44 rattfyllerister upptäcktes i Stockholm under årets trafiknykterhetsdag jämfört med förra året då 36 hittades.

I Skåne gjordes 12 062 kontroller jämfört med förra årets 8 777. 31 rattfyllerister upptäcktes under årets trafiknykterhetsdag jämfört med förra årets 24 stycken.

I Västra Götaland gjordes 8 244 kontroller jämfört med förra årets 6 329. 17 rattfyllerister upptäcktes under årets trafiknykterhetsdag jämfört med 20 stycken förra året.

"De flesta polismyndigheterna har ökat antalet kontroller jämfört med förra året, det är glädjande och i linje med Polisens nya trafikstrategi – fler kontroller räddar liv", säger Bengt Svensson.

För ytterligare information: kontakta Bengt Svensson, Rikspolisstyrelsen, 08-401 93 72 eller 0730-37 45 00

Heder åt Svenska kyrkan!

Stor heder åt Svenska kyrkan i Göteborg som i ett epostmeddelande uppmanar alla församlingsledare, diakoner och präster i kyrkans 37 församlingar i Göteborg att ta upp församlingskollekt den 15 oktober och starta insamlingar för att hjälpa familjen Garakoei i Göteborg som vittnade mot de Bandidos-medlemmar som pressade familjen på pengar. Dessutom uppmanas mottagarna i samma meddelande att äta på familjens restaurang.

"Vi tror att många människor vill visa sitt engagemang", säger Marika Palmdahl från Brämaregårdens församling till Västnytt, och hon skickar gärna utmaningen att samla pengar vidare till andra kyrkor och samfund. (Tel till Brämaregårdens församling 031-7316800)

Att Svenska kyrkan i Göteborg fattat beslutet att engagera sig för att stödja den organiserade brottslighetens brottsoffer förtjänar all respekt och jag vill också uppmana andra att ta liknande beslut.

I Syd- och centraleuropa är det idag tämligen vanligt att katolska organisationer engagerar sig i kampen mot brottsligheten och i hjälpen för dess offer.

Också när det gäller narkotikamissbruk har katolska kyrkans högste ledare gjort uttalanden som inte behagat narkotikaförespråkarna. Så konstaterade till exempel påven Johannes Paulus II klarsynt nog redan 1984 att "la droga non si vince con la droga", dvs droger besegras inte med droger - kanske något att fundera på för de som är obegåvade nog att tro att distribution av heroin till heroinister skulle ha något med skademinskning eller vård och behandling att göra.

Läs också:
Låt inte parasiterna bestämma

Stöd Garakoei

Besök också:
Kyrkligt stöd till Bandidosvittnena

Torgny Peterson


Tre försäkringar i en - en bra och två dåliga

Det ekonomiska skyddet vid långvarig sjukdom fungerar bäst för personer som har ett långt arbetsliv bakom sig när de drabbas. Sjuk- och aktivitetsersättningen fungerar sämre för yngre och för gruppen som aldrig kunnat delta i arbetslivet på grund av funktionshinder.

Det är slutsatsen i Socialförsäkringsutredningens senaste skrift 'Tre försäkringar i en - en bra och två dåliga' som publicerades fredag 29 september. I en tidigare skrift har Socialförsäkringsutredningen diskuterat den ekonomiska situationen för personer med sjuk- och aktivitetsersättning utifrån konstruerade typfall. Här har man försökt närma sig verkligheten genom att undersöka det faktiska utfallet för de sjukersatta.

"Att drabbas av långvarig sjukdom som ung kan innebära ett helt liv av låg ekonomisk standard", säger Anna Hedborg. "Så få som möjligt bör naturligtvis lämna arbetslivet i förtid. Men det kommer alltid att finnas personer i alla åldrar som har behov av sjukersättning. Då behövs en bra försäkring också för unga. Annars riskerar de att bli morgondagens fattiga."

Analysen använder detaljerade data om de sjukersattas nuvarande och tidigare inkomster. Att de yngre får ett sämre utfall än de som beviljas sjukersättning sent i livet kan förklaras av systemets konstruktion.

Systemet ska försäkra den framtida försörjningsförmågan men att skapa ett mått som speglar förväntad inkomst är svårt. I dag används ett genomsnitt av en persons inkomster åren före sjukfallet som grund för sjukersättningen. Det gynnar personer i slutet av karriären då många redan uppnått sin högsta lönenivå samtidigt som de inte har så långt kvar till ålderspensionen. Personer som inte hunnit etablera sig ordentligt i arbetslivet missgynnas eftersom de sällan hunnit komma upp i en god lönenivå.

Sjukersättningen baseras på en inkomst som torde vara långt lägre än den framtida försörjningsförmågan som personen skulle ha haft om han eller hon inte drabbats av sjukdom.  Den relativt låga nivån urholkas sedan efterhand eftersom sjukersättningen skrivs upp med prisutvecklingen medan generationskamraterna som arbetar tar del av reallönetillväxten. Ju yngre personen är när sjukersättningen beviljas desto större blir eftersläpningen.

Den ekonomiska situationen försämras också av att betydligt fler än vad som vanligen hävdas saknar kompletterande avtalsersättningar. Bland de sjukersatta som kan förväntas vara berättigade till kompletterande avtalsersättning saknar var tredje sådan inkomst.

När man studerar de sjukersattas ekonomiska standard framstår garantinivån i systemet som låg. I alla fall om man lever ensam. Bland ensamstående med garantiersättning har hela 80 procent inkomstprövat stöd i form av bostadsbidrag.

"Med tanke på att det är svårt att leva på försäkringens grundnivå, kan man fråga sig om det är rimligt att de som blivit funktionshindrade så tidigt i livet att de aldrig kan arbeta ska rymmas inom samma system som personer som arbetar ett helt yrkesliv", kommenterar Anna Hedborg.

Skriften finns på utredningens webbplats: www.sou.gov.se/socialforsakring

Kriminalitet i USA

Flera har hört av sig och undrar var man kan hitta relativt heltäckande information om brottsligheten i USA. En hel del statistik och annat material finns i 'Uniform Crime Report', som publiceras av US Department of Justice (FBI) varje år.

Den senaste upplagan (2005) hittar du här.

Torgny Peterson

Narkotikasituation i Asien

Idag offentliggörs en intressant rapport från the Australian National Council on Drugs om narkotikasituationen i Asien.

Rapporten, med titeln 'Situational Analysis of Illicit Drug Issues and Responses in the Asia-Pacific Region', behandlar ett geografiskt område som media på våra breddgrader inte ägnar någon större uppmärksamhet.

Av rapporten framgår bland annat att Kina har utvecklats till den kanske mest betydelsefulla smugglingsvägen för narkotika i området.

Enligt rapporten är Burma idag en av världens största producenter av amfetamin och merparten av de prekursorer som behövs för tillverkningen kommer dels från Kina, dels från Indien.

Rapporten utgör intressant läsning såväl för de som verksamma inom polis och tull liksom för andra intresserade av narkotikasituationen i Asien och hur kringliggande länder påverkas av narkotikahanteringen.

Du hittar rapporten här (1,9 MB, 215 sidor).

Torgny Peterson

Att arbeta mot narkotika på krogen

Mobilisering mot narkotika arrangerar 3 oktober en nationell inspirationsdag om att arbeta mot narkotika på krogen. I samband med konferensen presenteras en manual baserad på goda erfarenheter och framgångsrika arbetssätt.

Konferensen genomförs 3 oktober 10.00-16.00 på Radisson SAS, Stockholm.

Programmet för konferensen hittar du här.

För ytterligare information, kontakta Stina Röger, Mobilisering mot narkotika på tel 08-4054419 eller 0703-798808.

I Danmark satsar nu diskoteket Broen i Århus, som en del av Danmarks största diskotekkedja (Nox Network), som första diskotek i landet på att mota knarket i dörren med hjälp av en narkotikahund.

Också den danska branschorganisationen för diskotek och nattklubbar, Horesta Natteliv, är orolig för utvecklingen med mer narkotika och ber nu myndigheter och politiker om hjälp, rapporterar Jyllands-Posten.

Att narkotika förekommer på svenska krogar och nattklubbar på flera orter är ingen nyhet lika lite som att vapen förekommer på krogar.

För att stävja förekomsten av vapen på krogen har flera krogar installerat utrustning för att upptäcka gäster som eventuellt har sådana med sig.

Precis lika effektivt skulle arbetet mot narkotika kunna bedrivas vid entrén till krogen med hjälp av narkotikahundar, som både har en preventiv effekt och som naturligtvis också upptäcker narkotikan.

Eftersom restauranger är privata inrättningar föreligger inga hinder att använda narkotikahundar i omedelbar anslutning till entrén. Gäster upplyses om att narkotikahundar arbetar på krogen X och på så sätt har varje enskild gäst möjlighet att välja om han eller hon ska besöka krogen eller ej.

Någon mindre seriös krogägare kanske oroas av risken för minskad tillströmning av gäster om ett sådant system skulle existera. Möjligen är det så, men jag är övertygad om att seriösa krogägare inte vill ha knark på sin krog.

Är du som krögare eller annan näringsidkare i Sverige intresserad av att utnyttja en narkotikahund för att stävja förekomsten av narkotika är du välkommen att höra av dig till undertecknad genom att skicka ett epostmeddelande till reageramera@gmail.com.

Torgny Peterson  

Låt inte parasiterna bestämma!

Medlemmar av grupper aktiva inom de organiserade brottslighet som bedriver affärer med narkotika, vapen, beskyddarverksamhet mm har med hot om våld och våld försökt skrämma medborgare till tystnad och underdånighet, nu senast i Göteborg.

Att ge vika för dessa parasiters försök till påtvingad verksamhet är fullständigt oacceptabelt. Utvecklingen kräver massiv mobilisering och kunskapsspridning om den organiserade brottsligheten hos medborgarna i gemen och aktiv utveckling av polisens och övriga myndigheters arbetsmetoder för att effektivisera kampen mot den organiserade brottsligheten.

Det är minst sagt barockt att hederliga människor ska vara rädda för att vistas ute, riskera att få egendom förstörd, låsa dörrarna om sig kvällstid när parasiterna som valt att ställa sig utanför det demokratiska systemet istället är de som snarare borde hållas kort och, i flera fall än vad som sker idag, hållas bakom lås och bom.

Vi uppmanar alla att visa sin avsky mot den här sortens våld genom öppet stöd till de som utsätts, genom debatter och diskussioner och genom att meddela polisen iakttagelser som kan vara relevanta för att öka ingripanden bland de som ägnar sig åt organiserad brottslighet.

Att den senaste tidens utveckling är mer än skäl nog till polisiära arbetsmetoder som ofta ifrågasatts blir allt tydligare. Rikspolisstyrelsens beslut om punktmarkering av grovt kriminella och utökat samarbete mellan myndigheter är goda exempel på arbetsmetoder som bör uppmuntras och intensifieras. Utökad avlyssning, buggning, strategiskt placerade trafikkontroller, informatörs- och undercoververksamhet är vidare metoder som bör förfinas och utvecklas ytterligare.

Låt inte parasiterna bestämma!

Torgny Peterson


Norsk drogpolitik efterlyses

Det norska Forbundet Mot Rusgift (FMR) rapporterar att ordföranden för Actis, Dag Endal, under Actis' årsmöte i Molde i helgen uttalat skarp kritik av den norska regeringens drogpolitik. Bland annat anser han, enligt FMR, att den ansvariga ministern, Sylvia Brustad, är osynlig i drogpolitiken. 

"Vi har nästan inte hört av Brustad sedan hon blev statsråd och hon för ingen dialog med organisationer på det drogpolitiska området. Hon ställer heller inte upp som inledningstalare någonstans. Vi har försökt flera gånger, nu senast till årsmötet, men vi har aldrig lyckats", säger Endal till Vårt Land.

Torgny Peterson

Prozac och ecstasy ingen lyckad kombination

Att kombinera Prozac och ecstasy är inte lämpligt och kan utgöra en förklaring till det ökade antalet ecstasyrelaterade dödsfall enligt forkningsresultat som presenterades vid American College of Clinical Pharmacologys årsmöte 17-19 september.

Vijay V Upreti från University of Maryland (Baltimore) sa i sitt anförande att ett ökande antal ecstasyanvändare kombinerar ecstasy med Prozac för att motverka de depressioner som ofta inträffar då effekten av ecstasy klingar av - en kombination som alltså kan få oanade och oönskade effekter.

Torgny Peterson

Narkotikalagstiftning inom EU

Flera har skrivit och ringt mig och frågat var man kan hitta uppgifter om narkotikalagstiftningen i EU:s olika medlemsländer.

Den mest kompletta sammanställningen hittar du här.

Torgny Peterson

"Det slog mig inte att det var olagligt"

"Det slog mig inte att det var olagligt", säger folkpartiets sparkade pressekreterare Johan Jakobsson i Svenska Dagbladet idag apropå dataintrånget hos socialdemokraterna.

Man måste ha slagit sig rätt rejält för att inte inse att sådana tilltag är olagliga.

Torgny Peterson

Drogtester i skolan - amerikanska, brittiska och svenska erfarenheter

RNS (Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle) inbjuder till seminarium om drogtester i skolan måndag 23 oktober 2006.

Seminariet vänder sig till de som arbetar i skolan och socialtjänsten, till politiker, andra beslutsfattare och övriga intresserade.

Följande experter delar med sig av sina kunskaper.

Thomas Hosler
Hosler är skolchef i New Boston utanför Detroit i Michigan. Han var först med att införa drogtester på High School i Detroit-området. Hans skola samarbetar i ett projekt om drogtester med The Institute of Behavior and Health i Washington och han har talat i kongressen om drogtester i skolan.

David Evans
Evans är jurist med drogtester i arbetslivet som ett av sina specialområden. När hans dotter skulle börja på High School engagerade han sig i skolans drogpolicy och hjälpte till att utforma den så att den skulle klara en prövning i domstol.

Peter Walker
Walker, som jag för övrigt intervjuade i radioprogrammet ReageraMera för några veckor sedan, var tidigare rektor vid Abbey School i Faversham, Kent och tog där initiativ till att införa drogtester. Nu arbetar han som rådgivare åt brittiska regeringen med uppgift att utveckla ett system med drogtester för alla skolor i landet.

Nils Lundin
Lundin är skolöverläkare i Helsingborg och har engagerat sig för att skolorna i kommunen ska använda drogtester, vilket man också gör. Han är en drivande kraft bakom stadens elvaåriga drogpolicy för skolan. Han har skrivit olika debattartiklar, bland annat i Läkartidningen, och föreläser också om drogrelaterade frågor.

Staffan Hübinette
Hübinette är lärare i drogprevention och socialpedagogik på Tollare folkhögskola och författare till boken 'Narkotikafri skola', som inspirerat många skolor i Sverige att inrätta policy mot droger där drogtester ingår.

Ytterligare information om seminariet får du via Ulla Söderberg, tel 08-6430467; e-post ulla@rns.se

Torgny Peterson


Avskummet bland brittiska soldater

Det visar sig nu att brittiska soldater från tredje bataljonen vid Yorkshire-regementet är föremål för undersökning av brittisk militärpolis efter att de gripits för att ha smugglat stulna vapen från Irak för att med dessa som 'inbyte' köpa narkotika i Europa - narkotika som sedan transporterats tillbaka till brittiska soldater i Irak.

Tidigare information från Storbritannien visar att narkotikamissbruket bland militär personal är mycket omfattande.

Läs också:
Soldiers in ‘guns for coke’ scandal

Torgny Peterson



 


Dags att JO-anmäla Carin Götblad

Under förutsättning att uppgifterna i Dagens Nyheter är korrekta är det angeläget att starta en utredning för att bedöma om Götblads agerande är korrekt.

Av artikeln framgår att "när länspolischefen [i Stockholm] Carin Götblad hamnarde i blåsväder i pressen anliteade hon en av Sveriges dyraste pr-firmor - men lät myndigheten betala. 161 000 kronor tog pr-firman för att försöka ändra bilden av DN:s och andra tidningars 'felaktiga publiceringar' ".

Vad Götblad gör med sina privata pengar är hennes ensak men att använda skattemedel för det ändamål som beskrivs i Dagens Nyheter kräver utredning.

Torgny Peterson

Swedish laws on social issues

If you are interested in certain aspects of Swedish laws the following information in English might be of interest:

Social Services Act
The Care of Young Persons Act
Narcotic Drugs (Punishments) Act
Act on the Control of Narcotic Drugs

Examples of other laws on social issues are available at
http://www.sweden.gov.se/sb/d/3288/a/19569;jsessionid=a53y3OfirBMd#null

Torgny Peterson


Presseminarium om missbruket av hormonpreparat

Förekomsten av illegala steroidfabriker i Sverige och internethandeln med hormonpreparat är delar av den sammanställning om missbruket av hormonpreparat som presenteras vid ett särskilt presseminarium fredagen den 22 september.

Värd för seminariet är regeringens narkotikapolitiske samordnare, Björn Fries, som efter tragedin i Tungelsta utanför Stockholm inledde arbetet med att kartlägga omfattningen och effekterna av missbruket av hormonpreparat.

Vid presseminariet redovisas också aktuell forskning om dödligheten bland missbrukare och missbrukets sociala konsekvenser.

Medverkar gör:
Fred Nyberg, professor i biologisk beroendeforskning
Lars Hansson, Tullverket
Ingemar Tibblin, docent i rättsmedicin
Tommy Moberg,   socionom och doktorand
Björn Fries, nationell narkotikapolitisk samordnare

Anmälan ska ske senast torsdagen den 21 september.

Tid och plats:
Tid: Fredagen den 22 september kl 09.30-11.30
Plats: Mobilisering mot narkotika, Vasagatan 8-10, Stockholm

Kontakt:
Ted Bergdahl
Pressekreterare 0703-22 53 35
ted.bergdahl@social.ministry.se

Zero tolerance for crime

The Moderate Party, which is providing the incoming Prime Minister after Göran Persson files his resignation today (effective at the beginning of October) has issued the following statement on zero tolerance on crime. It makes interesting reading and gives a hint about the future restrictive drug policy in Sweden.
---------------------------------

Our philosophy is rooted in humanity — because we believe in people. That is why we put people before systems. We believe people can grow through personal effort, want to live independent lives and want to take responsibility for their actions. Our platform is based on the universal human right to freedom. Few things restrict people’s freedom as much as the consequences of violence, drugs and criminality in society. We believe fighting crime is one the most important public tasks in the effort to create a safe and secure society. It must be allocated the necessary resources. 

More police
While the number of police officers increased by 889 between 1980 and 2003, the number of officers on patrol duty has been cut in half. Rural areas have been hit especially hard by the cutbacks. That is why we need more police officers and more civilian staff. Our goal is to have 20,000 police officers in Sweden by 2010.
Modern police officers are subjected to severe trials if they want to do a good job. The police need clearer strategies for enhancing the effectiveness of their work. The entire police education system must be reviewed, from admission to advanced education. We believe the composition of the police force should reflect the population in Sweden. Covert wire-tapping – bugging – should be allowed when there is suspicion of serious crime, as long as a court order has been granted. The DNA register should be expanded. 

Tougher sentences
It is important that the courts impose sentences that are perceived as reasonable. The punishment for the same type of crime should be the same in different parts of the country. We believe the entire penalty scale should be used. Tougher sentencing is needed, especially for violent crimes. Fines should be increased. We want more stringent rules on deportation of aliens who have been sentenced to punishments more severe than fines. Victims of crime, especially violent crime, should be treated with knowledge and empathy and be given genuine, practical assistance. There should be crime victim assistants on duty 24 hours a day at every police station in the country. 

Youth offenders
A life of crime rarely starts in adulthood – the seeds are planted much earlier. Sanctions in the form of care provided by social services do not work – about 70 percent of youth offenders re-offend. This sanction should be abolished and replaced with things like youth community service. The Prison and Probation Service should be responsible for youth offenders. Weekend homes should be introduced as a sanction for young offenders and we should test the use of electronic monitoring and ankle bracelets. 

Early detection
Early detection of drug abuse or abuse of doping substances is extremely important to eradicating addiction among youth. We support allowing drug testing of young people age twelve and up if substance abuse is suspected. 

The Prison and
Probation Service
We believe the Prison and Probation Service should be characterised by security, meaningful occupation for inmates and preparation for their release back into society. Aimed at eliminating the current shortage of prison space, we support allowing privately run institutions on a trial basis. We also believe that the modern monitoring technology now available should be used more extensively. 

Our solutions:
• Make fighting crime a public priority. This is the state’s primary task in providing citizens a safe and secure society.
• Courts should hand down tougher sentences than today.
• There should be 20,000 police officers in Sweden by 2010.
• Abolish social services as a sanction for youth offenders and instead test weekend homes, ankle bracelets and electronic monitoring supervised by the Prison and Probation Service.
• Deal with the shortage of prison space by allowing privately run institutions on a trial basis.

Swedish Prime Minister resigns

Following the outcome of the Swedish elections on Sunday when Swedish Social Democratic Party lost more votes than ever before, Swedish Prime Minister Göran Persson late last night announced that he will resign as Prime Minister and also as the leader of the Swedish Social Democratic Party at an extra party congress in March next year.
 
Fredrik Reinfeldt from The Moderate Party will be Sweden's new Prime Minister during the next four years and his party, together with The Center Party of SwedenThe Liberal Party of Sweden and the Christian Democrats will form the new Swedish Government at the beginning of October.

What about the future drug policy?

Considering statements made by the leaders of the parties forming the new Government we expect that the Swedish restrictive drug policy will be strenghtened and developed over the next four years. Liberalisation and/or legalisation of drugs is out of the question. On the contrary, the Moderate Party, the biggest party in the new Government, has announced strong measures and zero tolerance on crime.


Torgny Peterson 

 


Persson ut - Reinfeldt in

Valet är klart - så klart det nu kan bli om vi bortser från att förhandsväljarnas röster inte räknats än, men dessa kommer inte att påverka valutgången som innebär att vi i Sverige får ett maktskifte där Persson & Co gör sorti och ersätts av Reinfeldt & Co.

Den borgerliga alliansen, m,c,kd och fp, kommer nu att inneha regeringsmakten under de kommande fyra åren om inget exceptionellt inträffar. Hur regeringen kommer att se ut, med avseende på ministerposter, finns det inga besked om idag även om spekulationerna kring personer och konstellationer är många. Det enda vi vet med säkerhet är att Reinfeldt från 'nya' moderaterna blir Sveriges nye statsminister.

Vad kan då valutgången komma att betyda för en fortsatt restriktiv narkotikapolitik? Med intill visshet gränsande sannolikhet kommer den restriktiva narkotikapolitiken inte bara att behållas utan också att utvecklas. Regeringsskifte innebär möjligtvis att frågor som tidigare diskuterats, t ex användande av kräkmedel mot sväljare av narkotika, drogtester av barn under 15 år, nya och effektivare medel i kampen mot den organiserade brottsligheten, effektivare polis- och tullverksamhet, civila narkotikahundsekipage och ökat inflytande för organisationer  som arbetar för en utveckling av den restriktiva narkotikapolitiken för att nämna bara några få exempel, kommer att diskuteras vidare.

Alliansen har aviserat åtgärder för att öka tryggheten på gator och torg och i hemmen, ökade satsningar för att förbättra elevernas möjligheter till utbildning i en skolmiljö och på kraftfulla insatser på arbetsmarknaden för att nämna ytterligare några exempel.

Hur det blir med allt detta återstår att se när mångfacetterat prat ska omsättas i den praktiska verksta'n. Diskussioner, överväganden blandat med en nypa rävspel kommer i början av oktober att resultera i besked om den kommande regeringens regeringsförklaring och ministersammansättning.

En av de längst sittande rävarna, Göran Persson, besöker idag talmannen för att lämna in sin avskedsansökan. Samme Persson meddelade, ovanligt snabbt tycker många, att han också lämnar in som partiledare. En socialdemokratisk extrakongress utlyses till mars nästa år och efter den kan vi räkna med att Persson slickar såren i den nybyggda lyan. 

Bästa sammanställningen av valresultaten för riksdagsval, landstingsval och kommunval hittar du här.

Torgny Peterson


Femåriga satsningar för stöd till personer med psykisk sjukdom och psykiskt funktionshinder

Regeringen har 14 september beslutat om två femåriga satsningar för verksamhetsutveckling inom vård och stöd till personer med psykisk sjukdom och psykiskt funktionshinder. Satsningarna bygger på förslag från den nationella psykiatrisamordnaren, Anders Milton.

Socialstyrelsen får i uppdrag att initiera projekten och ansvara för uppföljning och utvärdering.

Två projekt:

Kunskapsprojekt
Det ena området är ett femårigt nationellt projekt för att ta fram och föra ut kunskap om psykosociala insatser för personer med psykiska funktionshinder. Uppgifterna kommer bl.a. att vara att initiera och samordna kunskapsproduktion inom det psykosociala området, upprätthålla forskarnätverk, stödja utvecklingsarbete och underlätta att ny kunskap förs ut på olika nivåer, t.ex. genom utbildningsverksamhet.

De psykosociala insatserna omfattar bl.a. olika psykoterapeutiska insatser, utbildning till personen själv och närstående mm. Det kan vara insatser på områdena boende, sysselsättning, arbete/arbetsrehabilitering, sociala färdigheter osv.

Till projektet anslås 20 miljoner kronor.

Utbildning för Case Managers
Det andra området är ett femårigt projekt för Case Managers för personer med psykisk sjukdom eller psykiska funktionshinder. Inom projektet skall det ges utbildning, handledning och genomförandestöd till Case Managers. Utbildningen vänder sig till anställda inom landstingspsykiatri och kommuner.

Case Managers har ibland också kallats vårdsamordnare, personlig utförare eller lots. En Case Managers typiska arbetsuppgifter är att ansvara för planering och uppföljning av insatser, säkerställa kontinuiteten i patientens kontakter, ha det samlade ansvaret för att behandling, stödinsatser och praktisk hjälp genomförs, vara ombudsman för personen och hjälpa denne att bevaka sina rättigheter samt att se till att personens nätverk samlas och används som resurs.

Case Managers kan vara ett komplement till den framgångsrika verksamhet med Personliga ombud för personer med psykiska funktionshinder, som bedrivs i kommunerna sedan år 2001.

Även till detta projekt anslås 20 miljoner kronor.

Delegation för romska frågor inrättas

14 september beslutade regeringen att en delegation för romska frågor ska inrättas. Delegation ska ha i uppdrag att vara nationellt pådrivande i arbetet med att förbättra romers situation i Sverige.
Arbetet, som förutsätter en nära dialog och samverkan med romer, ska ske med utgångspunkt i Sveriges internationella åtaganden om att skydda och främja de mänskliga rättigheterna.

Romer är en nationell minoritet i Sverige. I internationella konventioner har Sverige åtagit sig att vidta lämpliga åtgärder för att inom alla områden av det ekonomiska, sociala, politiska och kulturella livet främja fullständig och effektiv jämlikhet mellan romer, i egenskap av nationell minoritet, och den övriga befolkningen.

I rapporter till regeringen framgår att många romer i Sverige drabbas hårt av diskriminering och att romer har en särskilt svår situation till exempel i skolan, på arbetsmarknaden och på bostadsmarknaden. Företrädare för romska organisationer har i dialog med regeringen lyft att det särskilt på kommunal nivå finns ett stort behov av kunskap och stöd för att förbättra romers livsvillkor. Internationella organ, som Europarådet och FN rasdiskrimineringskommitté, har framfört till Sverige att det behövs statliga åtgärder för att komma till rätta med att de problem som romer möter inom det sociala, politiska och ekonomiska områdena.

Dessa synpunkter och rapporter visar att det finns ett behov och ett ansvar att vidta åtgärder för att motverka diskrimineringen av romer och för att främja romers möjligheter att på lika villkor som den övriga befolkningen delta inom samhällslivets olika områden. En delegation för romska frågor möjliggör en sammanhållen satsning i syfte att förbättra situationen för romer i Sverige.

Delegationens uppdrag
- Delegationen har i uppdrag att inhämta, sammanställa, analysera och redovisa erfarenheter och kunskap som finns på området samt lämna förslag på hur romers livsvillkor i samhället skall kunna förbättras.
- Delegationen ska också främja och stödja kommunala projekt och verksamheter som syftar till att förbättra romers situation.
- Slutligen ska delegationen informera och sprida kunskap om romer och romers situation i Sverige samt uppmuntra kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan statliga myndigheter och kommuner.

Regeringen skärper straffet för rattfylleri

Rattfylleri utgör ett avgörande hinder mot att radikalt minska trafikdöden i enlighet med den nollvision riksdagen har antagit. I syfte att ytterligare skärpa lagstiftningen mot rattfylleri och andra grova trafikbrott som årligen orsakar många dödsfall och skador, beslutade regeringen den 14 september om en lagrådsremiss som innehåller flera olika åtgärder.

En skärpt syn på vållandebrott som skett vid rattfylleri och andra allvarliga trafikbrott införs.  Det införs två nya straffbestämmelser i trafikbrottslagen - vållande till annans död vid fordonstrafik och vållande till kroppsskada eller sjukdom vid fordonstrafik.

Brotten ska ha ett högre straffminimum i brottsbalken om brottet skett i samband med rattfylleri eller grov vårdslöshet i trafik.

Det ska vara möjligt för polisen att begära att blodprov tas på alla förare som varit inblandad i en trafikolycka.

Personal inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten ska alltid ha möjlighet att kontakta polis för att avvärja ett förestående rattfylleribrott eller förhindra ett pågående.

"Det är viktigt att vi markerar allvaret i att orsaka någons död genom rattfylleri", säger justitieminister Thomas Bodström. "Det är också viktigt att polisen får alla möjligheter att utreda misstänkta rattfylleribrott."

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2007.

2006 års opiumrapport från Afghanistan

Som jag berättat tidigare offenlitggjordes årets opiumrapport från Afghanistan i Bryssel den 12 september.

Några fakta från rapporten:

* Odling av opiumvallmo i Afghanistan 2005: 104.000 hektar - 2006: 165,000 hektar - en ökning med 59%

* Utrotad opiumvallmo 2005: 5.000 hektar - 2006: 15,300 hektar - en ökning med 210%

* Potentiell produktion av opium 2005: 4.100 ton - 2006: 6.100 ton - en ökning med 49%

* Afghanistans produktion av opium 2005 utgjorde 87% av den globala produktionen. För 2006 utgör produktionen i Afghanistan 92% av den globala produktionen

* Antal hushåll involverade i odling av opiumvallmo 2005: 309.000 - 2006: 448.000 - en ökning med 45%

* Antal personer involverade i odling av opiumvallmo 2005: 2 miljoner - 2006: 2,9 miljoner, vilket utgör 8,7% respektive 12,6% av landets invånare (totalt 23 miljoner)

* Genomsnittligt pris för färskt opium vid skördetid 2005: 102 dollar /kg - 2006: 94 dollar/kg - en prissänkning med 8%

* Genomsnittligt pris för torkat opium vid skördetid 2005: 138 dollar/kg - 2006: 125 dollar /kg - en minskning med 9%

* Afghanistans bruttonationalprodukt (BNP) 2005: 5,2 miljarder dollar - 2006: 6,7 miljarder dollar - en ökning med 29%

* Odling av opiumvallmo i Afghanistan under åren 1994-2006 (hektar)
1994 71.000    
1995 
54.000  
1996 
57,000   
1997 
58,000  
1998 
64,000   
1999 
91,000  
2000 
82,000  
2001  
8,000    
2002 
74,000   
2003 
80,000   
2004 
131,000    
2005 
104,000     
2006 
165,000
                 
* Under 2006 ökade odling av opiumvallmo i Afghanistan med mer än 10% i 14 provinser, medan odlingen förblev stabil i 12 provinser (huvudsakligen provinser i de östra och centrala delarna av Afghanistan). I samband med framställningen av årets rapport har man inte hittat några odlingar av opiumvallmo i provinserna Paktika, Paktia, Wardak, Logar, Panjshir och Ghazni.

* Opiumproduktionen i landets södra region ökade med 55,753 hektar (121%). Från de södra delarna av Afghanistan rapporteras att 'element', som är fientligt inställda till regeringen i Kabul uppmuntrat och till och med hotat bönder för att få dom att odla opiumvallmo. Som ett resultat av detta är odlingen av opiumvallmo i landets södra provinser under 2006 (totalt 101,900 hektar) nästan lika stor som den totala odlingen av opiumvallmo i hela Afghanistan under 2005 (104,000 hektar).

* För närvarande är en stor del av landets södra region stängd för FN:s utsända. Dessutom har flera av de frivilligorganisationer som varit verksamma i den södra regionen tvingats lämna området. De utrotningskampanjer som regeringen försökt genomföra i området har inte varit effektiva på grund av säkerhetsproblemen, speciellt i Kandahar-provinsen.

* Större delen av odlingen av opiumvallmo i söder äger rum i Helmand-provinsen, som står för 42%
(69,324 hektar) av landets totala odling av opiumvallmo 2006. Den nuvarande odlingen av opiumvallmo i Helmand-provinsen är högre än odlingsnivåerna var för hela landet mellan 1986-1993, 1995-1997 och under 2001.

* Stora odlingsökningar 2006 noteras i provinserna Uruzgan, Badakshan, Day Kundi och Nangarhar - 7,679, respektive 5,686, 4,463 och 3,779 hektar). Den mest omfattande minskningen av odlingar noteras i provinserna Balkh och Farah (-3,605 respektive -2,546 hektar).

Varför har vissa bönder aldrig odlat opiumvallmo?
Av årets rapport framgår att man tillfrågat 3,107 bönder i 1,554 byar i hela Afghanistan varför de odlat eller inte odlat opiumvallmo. Bönder som aldrig odlat opiumvallmo angav 'religion' (islam) som främsta orsak
(34,3%), följt av "illegal gröda" (25,7%) och respekt för beslut av 'byäldste' (Shura) (24,6%). Endast 0,1% av bönderna uppgav att de avstod från odling av opiumvallo av rädsla för att odlingen skulle utsättas för utrotning av myndigheterna.

Varför slutade vissa bönder, som tidigare odlat, med sådan odling 2006?
Också bland dessa bönder utgjorde religionen huvudskäl (24,9%), följt av beslut av 'byäldste' (21,3%) och rädsla för utrotning av odlingen (15,9%). Rapportförfattarna tolkar den sista procentsatsen som ett uttryck för att utrotningskampanjen 2005 kan ha bidragit till vissa bönders beslut att inte fortsätta odla opiumvallmo 2006.

Vilka är skälen för odling av opiumvallmo 2006?
När denna fråga ställdes till 754 bönder i 1554 byar är det dominerande skälet till odling det höga försäljningspriset på opium (41,2%), följt av stor efterfrågan på opium (16,3%), stora kostnader för bröllop
(11,9%) och behov av pengarna för personlig konsumtion (8,8%).

Finns det alternativ till odling av opiumvallmo?
Man har också frågat 754 odlare av opiumvallmo vilka alternativ till sådan odling de skulle betrakta som positiva. De flesta (26%) säger att odling av annan gröda med samma inkomstmöjlighet är ett alternativ liksom ett [annat] arbete (22,4%).

Läs mer
Afghanistan Opium Survey 2006

Torgny Peterson


NATO:s generalsekreterare säger nej till kamp mot narkotika

Dagen efter att chefen för FN-organet UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime), Antonio Maria Costa, vädjat om kraftfulla militära insatser av NATO-styrkorna för att förstöra opiumindustrin i södra Afghanistan meddelar NATO:s generalsekreterare, holländaren Jakob de Hoop Scheffer, att NATO inte ska ägna sig åt att jaga narkotikabaroner och förstöra heroinframställningen i Afghanistan.

I ett uttalande, citerat av dansk radio (DR) säger de Hoop Scheffer att "oavsett hur viktigt det är att bekämpa narkotikakriminalitet så kan NATO inte åta sig att leda alla insatser i Afghanistan."

Ett besynnerligt uttalande! Man kan fråga sig vilket mandat NATO:s generalsekreterare fått av medlemsländerna för att bara efter några timmar efter det att Costa vädjat om militära insatser konstatera att narkotikabekämpning inte är en uppgift för NATO.

I ett uttalande i samband med presentationen av den rapport som redovisar årets produktion av opiumvallmo i Afghanistan sa Costa, "Jag uppmanar NATO-styrkorna att förstöra heroinlaboratorierna, skingra opiumbasarerna, angripa opiumkonvojerna och se till att de stora narkotikahandlarna hamnar inför rätta. Jag uppmanar koalitionsländerna att ge NATO det mandat och de resurser som krävs."

Tidigare rapporter i svensk och utländsk press har redovisat NATO-styrkornas handfallenhet inför drogbaronerna. Det är hög tid att medlemsländerna i NATO utvidgar mandatet och ställer nödvändiga resurser till förfogande för att intensifiera kampen mot drogbaronerna och deras samarbetspartners- bland annat talibanerna - för att på så sätt i möjligaste mån bekämpa såväl narkotikahantering som terrorism, som numera är tätt sammanlänkade.

Det finns anledning att starkt ifrågasätta uttalandet från NATO:s generalsekreterare och också ifrågasätta motiven till hans inställning.

Torgny Peterson

Krav på kraftfulla militära insatser mot opiumindustrin i Afghanistan

Chefen för det Wien-baserade FN-organet UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime), Antonio Maria Costa, vädjar om kraftfulla militära insatser av NATO-styrkorna för att förstöra opiumindustrin i södra Afghanistan. 

Då Costa vid en presskonferens igår (12 september) presenterade UNODC:s opiumrapport för 2006 nämnde han att den dramatiska ökningen av odling av opiumvallmo  och produktion av heroin är mest framträdande i de alltmer laglösa provinserna Helmand och Kandahar i södra Afghanistan. ”I den turbulenta södra regionen måste arbetet för att bekämpa upprorsmakare och narkotihantering gå hand i hand för att stoppa den onda cirkel där narkotika finansierar terrorister och terroristerna skyddar narkotikasmugglarna”, sa Costa.

”Jag uppmanar NATO-styrkorna att förstöra heroinlaboratorierna, skingra opiumbasarerna, angripa opiumkonvojerna och se till att de stora narkotikahandlarna hamnar inför rätta. Jag uppmanar koalitionsländerna att ge NATO det mandat och de resurser som krävs.”
 

2006 ökade odlingen av opiumvallmo i Afghanistan med 59% till att omfatta totalt 165.000 hektar. Skörden uppgår till ofattbara 6.100 ton, vilket är en ökning med 49% jämfört med 2005, vilket mer eller mindre gör Afghanistan till den störste ’opiumförsörjaren’. 

Endast sex av landets 34 provinser är fria från opiumodlingar. 2006 minskade odlingen i åtta provinser, i huvudsak i den mer stabila norra delen av landet. I Afghanistan i sin helhet ökade antalet personer sysselsatta med odling av opiumvallmo med en tredjedel till 2,9 miljoner, vilket utgör 12,6% av hela befolkningen. 

”Intäkterna från årets skörd kommer att bli mer än 3 miljarder dollar ( ca 22 miljarder kronor), vilket kommer att göra en handfull kriminella och korrupta tjänstemän extremt rika” sa Costa.  Costa varnade också drogkonsumerande nationer för att den kraftiga ökningen av opiumvallmo i Afghanistan troligtvis kommer att resultera i en kraftig ökning av antalet heroinöverdoser med dödlig utgång när det nya heroinet börjar nå användarna 2007.

“Erfarenheten visar att massiv överproduktion av heroin inte leder till lägre priser, men däremot till doser av heroin med hög renhetsgrad. Det betyder fler dödsfall till följd av överdoser”, sa Costa. ”Jag befarar att den nya skörden, när den når konsumentledet 2007, kommer att döda fler än de 100.000 som dödats senaste tiden.

Situationen kräver samordnade insatser som enligt Costa bland annat innebär utvecklingsstöd i kombination med kraftfull utrotning av de illegala skördarna. Costa konstaterar också att talibanerna erbjuder dagslöner som är två gånger högre än de löner som de som skördar annars får. Därför måste finansiell hjälp öka och kanaliseras snabbare om den ska ha någon effekt.

Hjälpprogrammen måste också villkoras på så sätt att ju kraftfullare distrikts- och provinsledare engagerar sig för att eliminiera opium och bekämpa korruption, desto mer hjälp bör dom få.

Det är vidare absolut nödvändigt för Afghanistans regering att jaga de mest ökända narkotikasmugglarna och bekämpa de tydligaste fallen av korruption och fylla de hundra platserna i det nya, högsäkerhetsfängelset i Pul-I-Charki utanför Kabul.

Beslag och återfördelning av illegalt förvärvade tillgångar, speciellt landområden och hus, kommer att öka regeringens trovärdighet och folket stöd.

Det är också viktigt att att uppmuntra Afghanistans grannländer att hindra frivilliga, vapen och pengar att nå upprorsmakare och också förhindra importen av de kemikalier som behövs för produktionen av heroin.

Det är vidare väsentligt att bekämpa konsumtionen av heroin. De länder som ger Afghanistan stöd är samtidigt de största konsumenterna av heroin från Afghanistan. Dessa [väst] länder måste arbeta mer kraftfullt för att bekämpa efterrågan på heroin.

Costa sa också att det förslag som vid en första anblick kunde verka tilltalande – att omvandla illegalt opium till morfin för medicinska ändamål – inte är något universalmedel. Det skulle ta åtminstone en generation innan Afghanistan skulle kunna garantera säkerheten kring en sådan handel med morfin. Vidare finns det ingen brist på morfin och priset på illegalt opium är fem gånger högre än priset på medicinskt opium, enligt Costa.

Torgny Peterson

FN-rapport om odlingen av opiumvallmo i Afghanistan

I morgon, tisdag 12 september, offentliggör Antonio Maria Costa detaljer i FN:s rapport om årets odling av opiumvallmo i Afghanistan.

Rapporten offentliggörs vid en presskonferens i Bryssel kl. 10.30 och kommenteras också av Afghanistans minister ansvarig för kampen mot narkotika, Habibullah Qaderi.

Ytterligare information kring innehållet i rapporten presenterar jag under morgondagen.

Läs också:
Rekordskörd av opiumvallmo

Torgny Peterson 

Kampen mot den organiserade brottslighetens parasiter intensifieras

Äntligen ser det ut som om ett genombrott i kampen mot den organiserade brottsligheten är på väg då polisen, i samarbete med andra myndigheter, nu börjat punktmarkera flera av de 100 kriminella som kommer att bli föremål för särskilt intresse.

Peter Tjäder, biträdande chef för Rikskriminalpolisen säger till Göteborgs-Posten att "samarbetet [mellan polisen, åklagarmyndigheten, skatteverket, tullen och ekobrottsmyndigheten] är redan framgångsrikt eftersom vi redan har genomfört några ingripanden."

Vi följer det fortsatta arbetet och återkommer så småningom med ytterligare information om de här betydelsefulla insatserna.

Läs också:
Organiserad brottslighet i Sverige 2005
Systemhotande brottslighet i Sverige 2004


Torgny Peterson


Uttalande av statsminister Göran Persson med anledning av antagandet av FN:s terrorismstrategi

"FN:s nya strategi är ett viktigt och mycket välkommet steg i den globala kampen mot terrorismen", kommenterar statsminister Göran Persson efter att FN:s generalförsamling på fredagskvällen enhälligt antagit en global strategi mot terrorism. "Det är oerhört betydelsefullt att samtliga FN:s 192 medlemsländer står bakom strategin och dess kraftiga fördömande av terrorism."

"FN:s globala strategi mot terrorism antogs efter månader av intensiva konsultationer. Förhandlingsarbetet har letts av Sveriges utrikesminister och generalförsamlingens ordförande Jan Eliasson. Strategin är en konkret handlingsplan som föreslår en rad insatser för att förebygga och motverka terrorismens grundorsaker och spridning."

"Strategin lägger grunden för ett fördjupat globalt samarbete för att förhindra terrorism. Jag fäster stor vikt vid att strategin så tydligt lyfter fram FN:s roll i det arbetet. Jag välkomnar också strategins tydlighet om att terrorism måste bekämpas inom folkrättens ramar, med respekt för internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter."

"Gårdagens beslut är en stor framgång för FN och för det arbete som har bedrivits under generalförsamlingens 60:e session under ledning av Jan Eliasson. Beslutet innebär att ännu en viktig del av de åtaganden som gjordes vid förra årets FN-toppmöte nu har uppfyllts."

Med kluven tunga – en berättelse om forskningsfusk i sprutbytesfrågan

Våren 2005 började det närma sig ett avgörande i den segslitna striden om de svenska sprutbytesprogrammen. Ett par år tidigare hade narkotikasamordnaren Björn Fries föreslagit att programmen, belägna i Malmö och Lund, skulle permanentas. Sprutbytesverksamheten hade då pågått ”på försök” sedan 1986–87, då programmen tillkommit på initiativ av lokala läkare som en akut åtgärd för att försöka förhindra spridningen av hiv bland injektionsmissbrukare.    

Björn Fries förslag innebar också att det skulle stå övriga landsting och regioner fritt att själva starta sprutbytesverksamhet, under förutsättning att vissa villkor kunde uppfyllas. Efter omfattande remissarbete stod det klart att en överväldigande majoritet av remissinstanserna stödde förslaget. Viktigare ändå var att det föreföll finnas en tydlig majoritet i riksdagen för sprutbyte. Bland de mer kompromisslösa sprutbytesmotståndarna var dock motståndet obrutet, och en omfattande lobby- och opinionsverksamhet hade mobiliserats för att ifrågasätta och svartmåla Fries förslag. 

”Sprutbyte fungerar inte”
I det läget fick samtliga riksdagsledamöter en liten skrift med posten. Skriften, ”Sprututbyte”, var utgiven av Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) och Fri förlag, och innehöll bl.a. en forskningsöversikt som gjorde anspråk på att vara en genomgång av den internationella forskningen kring sprutbytesprogram.

Forskningsöversikten var författad av tre svenska forskare, Kerstin Käll, Ulric Hermansson och Sten Rönnberg. Den var ett beställningsarbete från fyra av de mest hårdföra organisationerna på det narkotikapolitiska området: RNS, Sveriges invandrare mot narkotika, Blåbandsrörelsen samt Nykterhetsrörelsens samorganisation i Stockholm. Svenska Carnegieinstitutet, en mindre forskningsstiftelse som ideologiskt står RNS nära, hade bidragit ekonomiskt.    

Översikten är lättläst och kort, bara 20 sidor. Vid en första betraktelse ger den intryck av att vara en objektiv forskningsgenomgång. Syftet anges vara att ”via en systematisk granskning av samtliga publicerade artiklar i internationella vetenskapliga tidskrifter... bedöma kunskapsläget om effekterna av sprutbytesprogram” (s. 11). Här finns metod och urvalsdiskussioner, resultatredovisning och en mängd referenser. Den slutsats som dras är att det utifrån den internationella forskningen inte går att säga något bestämt om smittskyddseffekterna av sprutbytesprogram, vare sig när det gäller hiv eller hepatit: ”Flertalet studier som studerar både hiv- och hepatitincidens redovisar att sprutbytesprogram inte på sikt ger upphov till någon säkerställd effekt”, skriver författarna. ”När det gäller missbruksutveckling så tyder resultaten på att sprutbytesprogram kan ge upphov till en negativ effekt” (s. 23). Sprutbytesprogram är med andra ord inte bara verkningslösa, risken finns att de rentav kan vara ”kontraproduktiva”, ”ge upphov till motsatt effekt mot det avsedda, eller orsaka andra betydande negativa bieffekter” (s. 10).

Dessa slutsatser väckte uppseende i den svenska debatten och bidrog bl.a. till att kristdemokraterna, som varit splittrade i sprutbytesfrågan, bytte ståndpunkt. Företrädare för RNS och andra sprutbyteskritiska organisationer använde målmedvetet skriften för att söka förmå opinionen att vända. Debattartiklar publicerades i lokala och rikstäckande medier.

Tillbaka till källorna
Översikten väckte även uppseende bland forskare. Själv läste jag med förvåning, eftersom slutsatserna gick på tvärs mot så gott som alla de forskningsöversikter som publicerats tidigare. Genom åren har sex amerikanska regeringsutredningar slagit fast att sprutbytesprogram minskar spridningen av hiv bland injektionsmissbrukare, och i flertalet av de internationella översikter som gjorts dras liknande slutsatser. Var allt detta fel? Hade de svenska forskarna nu äntligen lyckats visa vad motståndarna mot de skånska sprutbytesprogrammen alltid anat, nämligen att sprutbyte inte fungerar?

Fem forskare i socialt arbete, Bengt Svensson och Leili Laanemets vid Malmö högskola samt Eva-Malin Antoniusson, Dolf Tops och Arne Kristiansen vid socialhögskolan i Lund, blev så förbryllade efter att var för sig ha läst översikten att de tillsammans beslöt att göra en särskilt granskning, där de återvände till originalkällorna, det vill säga de sprutbytesstudier som refereras i översikten. Tillsammans samlade de in alla artiklarna, läste och jämförde. De gjorde också egna sökningar i databaser, för att undersöka om några viktiga studier saknades.

”Redan i ett mycket tidigt skede stod klart att Käll et al:s genomgång bitvis är mycket tendentiös och inte på något sätt uppfyller de krav på allsidighet och objektivitet som måste ställas på en forskningsgenomgång”, skriver granskarna. I en 80 sidor lång och detaljerad rapport visar de att Käll, Hermansson och Rönnberg konsekvent har ägnat sig åt konstiga urval, feltolkningar, förvanskningar och tillrättalagda formuleringar. Urvalet, som enligt översikten ska omfatta ”samtliga publicerade artiklar i internationella tidskrifter”, visar sig vid förnyade databassökningar vara mycket bristfälligt; granskarna finner 321 olika artiklar, medan Käll, Hermansson och Rönnberg bara funnit 72. Med utvidgade sökkriterier får granskarna ytterligare närmare 700 träffar, totalt 1002 artiklar. I resultatredovisningen drar Käll, Hermansson och Rönnberg slutsatser som inte har täckning i materialet och som ofta står i direkt motsättning mot de slutsatser som dragits i de enskilda studierna. Felaktigheterna är av ett sådant slag och av ett sådant antal att ”det inte är rimligt att avfärda /dem/ som kodningsfel eller enstaka misstag” (s. 3), menar granskarna, som också påpekar att författarna i många fall undanhåller uppgifter som är nödvändiga för att man ska kunna förstå resultaten i studierna. När Käll, Hermansson och Rönnberg redogör för studier som kommit fram till slutsatser som talar för sprutbytesprogram framhåller de nästan alltid invändningar mot studiernas kvalitet. Studier som talar mot sprutbyte redovisas dock utan invändningar. ”Det bör nämnas att Käll et al:s skrift bitvis innehåller korrekta referat av forskningsresultat och har den återhållsamhet i skrivsätt och slutsatser som tillhör den vetenskapliga traditionen”, skriver granskarna, ”men genom att dessa textavsnitt blandas med tendentiösa och felaktiga avsnitt framstår de nyanserade delarna närmast som en garnering som ska ge intryck av en objektivitet som författarna valt att överge” (s 3).  

Stenkastning i glashus
Allt detta är naturligtvis oerhört allvarlig kritik, och även om Svensson och de övriga granskarna inte använder termen forskningsfusk i sin rapport går det inte att sväva i någon okunnighet om vad de menar. En forskare med rent mjöl i påsen måste skyndsamt och med kraft gå i svaromål mot sådan kritik. Faktum är att det enligt forskningsetikens regler till och med är varje forskares plikt att göra så.

I augusti publicerar granskarna en debattartikel i Sydsvenska Dagbladet (SDS 20/8 2005). Ingen reaktion. Någon månad därefter publiceras den fullständiga granskningsrapporten på Socialhögskolans i Lund hemsida. Fortfarande ingen reaktion. I oktober och november publiceras flera debattartiklar om sprutbytesfrågan på nyhetssajten Drugnews. I en av dessa riktar förbundssekreteraren i RNS, Per Johansson, hård kritik mot WHO:s senaste forskningsöversikt om sprutbyte. Johansson utmålar dess författare, forskaren Alex Wodak, som ”drogliberal legaliseringsförespråkare”. ”En hederlig forskare ska kunna hålla isär sitt vetenskapliga arbete och sina privata åsikter. Det verkar dock inte som om Alex Wodak är så bra på det”, skriver Johansson (Drugnews 19/10 2005). Därefter hänvisar han till Käll, Hermansson och Rönnberg, utan att låtsas om att deras översikt blivit föremål för en än allvarligare kritik. Detta  påpekas dock av en annan debattör, Per Sternbeck från Riksförbundet för hjälp åt narkotika och läkemedelsberoende, som också framhåller att Wodaks rapport genomgått en rigorös vetenskaplig kvalitetskontroll och granskats av ett stort antal forskare, medan den svenska översikten inte granskats av några andra än RNS innan utgivningen (Drugnews 1/11 2005). Som svar replikerar Johansson att Käll, Hermansson och Rönnberg ”nu arbetar vidare med materialet med sikte på att få sin genomgång publicerad i en internationell vetenskaplig tidskrift. De har valt att prioritera detta och avstår från att delta i tidningsdebatten” (Drugnews 1/11 2005). Det börjar nu bli uppenbart att Käll, Hermansson och Rönnberg tillämpar strutsmetoden: de har inte för avsikt att ens försöka bemöta kritiken.

I januarinumret av tidskriften Alkohol & Narkotika publicerar granskarna en längre sammanfattning av sin kritik, men inte heller denna bevärdigas med något svar av de kritiserade författarna. Istället väljer Kerstin Käll, som uppenbarligen tror på devisen om att anfall är bästa försvar, att förnya kritiken mot Alex Wodaks rapport. I en intervju för Drugnews säger hon att ”svenska regeringen och riksdagen borde avvakta tills vidare innan man ger klartecken till utvidgade sprututbytesprogram”, och tillägger: ”åtminstone om man stöder sig på WHO-rapporten” (Drugnews 2/1 2006). Med anledning av detta skriver Bengt Svensson en ny debattartikel med rubriken ”att kasta sten i glashus” (Drugnews 12/1 2006). Själv hade jag sannolikt ilsknat till ordentligt vid det här laget, men Svensson säger sig mest vara ”förvånad” över Källs angrepp. Sakligt och kortfattat upprepar han huvuddragen i kritiken.     

Kerstin Käll svarar nu med en kort artikel, som är det enda som hon eller någon av hennes medförfattare hittills har haft att säga i debatten (Drugnews 18/1 2006). Hon ger en kort bakgrund till den svenska sprutbytesdebatten och lyfter fram hiv-testning och rådgivning som viktigare preventiva åtgärder än sprutbyte. I sammanhanget gör artikeln dock ett närmast bisarrt intryck, eftersom kritiken inte berörs med ett ord. Jag läser om Källs artikel en gång till, och motvilligt blir jag nästan lite imponerad över hennes skamlöshet.  

Om vetenskaplig oredlighet
Forskningsfusk utreds på olika sätt i olika länder. I Sverige är det numera Vetenskapsrådet som är rikslikare för frågor som rör ”vetenskaplig oredlighet”, vilket är den officiella svenska termen för forskning som inte följer god vetenskaplig sed. För Vetenskapsrådet är inte uppsåtet relevant för bedömningen av om vetenskaplig oredlighet förekommit eller inte. Det primära ur Vetenskapsrådets perspektiv är nämligen inte att straffa fuskare, utan att förebygga och oskadliggöra dålig forskning.

Ett problem med det svenska systemet är emellertid att det endast är forskarnas arbetsgivare som kan anmäla misstänkta fall till Vetenskapsrådet för prövning. Detta var huvudskälet till att det riksbekanta Eva Lundgren-fallet aldrig kom så långt som till Vetenskapsrådet; Lundgrens arbetsgivare, Uppsala universitet, genomförde visserligen en egen granskning av hennes forskning, men eftersom universitetet arbetade med en definition av oredlighet som förutsatte ett uppsåt att fuska – något som inte kunde påvisas – valde universitetet att inte lämna fallet vidare. Detta trots att Lundgrens granskare på flera punkter riktade närmast förödande kritik mot hennes arbeten.    

Sprutbytesfallet kompliceras av att översikten är utgiven av RNS och inte av någon forskande myndighet. Det kompliceras också av att Kerstin Käll är läkare i Linköping och saknar formell högskoleanknytning, medan Sten Rönnberg är pensionerad från Stockholms universitet. I april valde dock Ulric Hermanssons arbetsgivare, Karolinska institutet, att ta upp fallet i sitt etiska råd. Efter att ha grunnat på det hela ett par månader beslutade rådet att inte göra någon egen utredning. Skälet till detta var att översikten varken var publicerad i någon vetenskaplig tidskrift eller i Karolinska institutets namn. Etikrådet kunde dock inte avstå från att göra en markering. Man framhöll att författarnas ”varudeklaration” var felaktig på principiella grunder. ”Vi uppfattar att de artiklar som utgör basen för analysen inte kan betraktas som resultatet av en systematisk granskning. Slutsatserna av granskningen kan då riskera att vilseleda läsarna”, skrev rådet. ”Ett sådant beteende kan skada KI:s anseende”, avslutade man (Etikrådet 22/5 2006).    

Vad kan man nu säga om allt detta? Som statsvetare med den svenska narkotikapolitiken som ett av mina forskningsområden kan jag inte påstå att jag blir förvånad över hur RNS och de övriga narkotikapolitiska ”hökarna” har agerat i sprutbytesfrågan. Den svenska narkotikapolitiska debatten har alltid präglats mer av ogrundat tyckande och moraliserande än av välunderbyggd och faktabaserad argumentation, och RNS-sidan är ingalunda de enda syndarna.     

Jag blir inte heller förvånad över det skeva och ensidiga bruket av vetenskaplig kunskap. Ensidighet och osaklighet är regel snarare än undantag i debatten, och forskningsresultat har alltid haft låg status. Forskning som ifrågasätter den vedertagna diskursen om framgångarna med det narkotikafria samhällets politik – och det gör forskningen tämligen ofta – bemöts normalt med en utpräglad skepsis.    
Att forskare med berått mod publicerar falska och vilseledande resultat gör mig dock både förvånad och beklämd. Att Käll, Hermansson och Rönnberg dessutom haft ett uppenbart politiskt syfte och konsekvent vägrat att bemöta den kritik som riktats mot deras arbete bör enligt min mening ses som extra försvårande omständigheter.

Mot den bakgrunden är det beklagligt att Karolinska institutet inte gjorde en mer utförlig utredning eller lämnade över fallet till Vetenskapsrådet.    
Jag inser emellertid att det handlar om en svårbedömd situation utifrån det regelverk som finns. Käll, Hermansson och Rönnberg hänvisar uttryckligen till sina kvalifikationer som forskare, men de är samtidigt förslagna nog att inte nämna sina arbetsgivare eller underkasta rapporten en normal vetenskaplig granskning. Det kan med visst fog hävdas att yttrandefriheten tillförsäkrar var och en rätten att tolka forskningsresultat hur tendentiöst och samvetslöst som helst. Käll och hennes kollegor får helt enkelt ljuga så mycket de vill, så länge de inte gör det ”i jobbet”.     

Detta är självfallet otillfredsställande. Fall av den här typen tyder på att vi behöver ett effektivare och mindre begränsande regelverk för att hantera fusk och oredlighet inom svensk forskning. Ett sådant regelverk bör omfatta även sådan forskning som genomförs av forskare utanför universiteten och högskolorna.  

Debatten kommer att fortsätta
Den 26 april i år fattade riksdagen beslut om att sprutbytesprogram får finnas i Sverige, förutsatt att landsting och regioner är villiga att driva sådan verksamhet och förut satt att berörda kommuner kan erbjuda rimliga möjligheter till narkomanvård. Jag är personligen övertygad om att detta är ett klokt beslut. Sprutbytesprogram som sköts på ett bra sätt kan fylla viktiga medicinska och sociala funktioner för människor som fastnat i injektionsmissbruk. Programmen i Malmö och Lund är välskötta program med tydliga socialkurativa ambitioner. Under de senaste femton åren har sannolikt inte en enda av programmens klienter hivsmittats genom injektionsmissbruk i Skåne. Förutom sprutbyte ombesörjer programmen bl.a. hiv-testning och smittspårning, hepatitvaccinering, allmän hälsovård, gynekologiska undersökningar, kondomutdelning, kurativa insatser och annan rådgivning. Inom programmen finns dessutom en tydlig målsättning om att de ska fungera som en kontaktyta mellan missbrukarna och samhället. Vid behov kan missbrukarna komma i kontakt med såväl andra delar av sjukvården som socialtjänsten. För många missbrukare utgör sprutbytesprogrammen de facto den enda kontakten med det ”normala” samhället.   
 
Många av sprutbytesmotståndarna har säkert insett allt detta. Att de trots detta framhärdar i sitt motstånd beror istället på att de ser sprutbytesprogrammen som ett steg på vägen mot en liberalisering av den svenska narkotikapolitiken. ”Fria sprutor ger fel signaler om samhällets inställning till narkotika” brukar det heta, och därefter målas olika skräckscenarier upp, där kommunala sprutrum, fri utdelning av metadon och subutex, heroinförskrivning och legalisering av cannabis brukar ingå. Jag tror inte för ett ögonblick att fler sprutbytesprogram kommer att få sådana följder – vi har ju faktiskt redan bytt sprutor i Sverige i 20 år – men för de narkotikapolitiska hökarna är en aldrig så liten risk ändå för stor.     

I Malmö och Lund kommer sprutbytesprogrammen nu med all säkerhet att bli kvar. Programmen har ett överväldigande stöd från de lokala narkotikapolitiska aktörerna, från behandlingspersonalen och inte minst från missbrukarna. Riksdagsbeslutet innebär dock inte att nya sprutbytesprogram automatiskt kommer att startas i Stockholm och på andra orter där de kan tänkas behövas; tvärtom, debatten kommer säkert att rasa vidare, fast på andra politiska arenor. I Stockholm har företrädare för den borgerliga alliansen redan meddelat att några program där inte är aktuella, åtminstone inte om de får bestämma. Och spelet går vidare.  

Epilog
När jag skriver den här artikeln meddelar två tunga kristdemokratiska landstingspolitiker att de ställer sig positiva till att sprutbytesverksamhet startas i Stockholm efter valet (Nyman & Lidwall, SvD 30/6 2006). Därmed skulle kristdemokraterna göra gemensam sak med socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister i landstinget, och gå emot det egna partiets uppfattning på riksnivå. Detta får det folkpartistiska landstingsrådet Birgitta Rydberg, en politiker som på senare tid profilerat sig genom en slags nattstånden knarkmoralism, att gå i taket. I ett svar på de båda kristdemokraternas utspel påstår hon att ”de har fel när de hävdar att forskning stöder sprutbyten som medel mot smittspridning.” ”Tvärtom”, skriver Rydberg, så ”visar Socialstyrelsens utvärderingar att sprutbyten inte har effekt när det gäller smittspridning av hiv. Även internationella litteraturstudier, senast i tidningen Addiction 2006, visar samma tveksamma effekt” (SvD 7/7 2006).    

Jag blir både nyfiken och misstänksam. Nyfiken, eftersom Addiction är en respektabel vetenskaplig tidskrift; om Addiction har publicerat en litteraturstudie som tyder på att sprutbytesprogram inte är effektiva så vill jag läsa den. Misstänksam, eftersom jag har läst Socialstyrelsens rapporter och vet att de inte alls visar det Rydberg påstår. Socialstyrelsen har tvärtom varit mycket återhållsam med slutsatser om programmens smittskyddseffekter.

I den senaste rapporten konstaterade man t.ex. att underlaget var för litet för att några säkra besked skulle kunna ges. Något förenklat berodde detta på att förekomsten av hivsmitta bland missbrukarna i Stockholmsregionen respektive Malmöregionen helt enkelt var så låg att de skillnader som fanns inte blev statistiskt signifikanta. Detta är framför allt ett metodologiskt problem, och betyder något helt annat än att ”programmen inte skulle ha effekt”.     

Rydberg anger ingen källa, men jag letar upp tidskriften (Addiction nr 7 2006), hittar artikeln om sprutbyte och får direkt mina misstankar bekräftade: Rydberg ljuger på alla punkter. Artikeln är varken någon litteraturstudie eller någon effektstudie. Den är en två sidor kort ledare som tar upp viss metodkritik avseende designen hos tre äldre studier. Några slutsatser om effekterna av sprutbytesprogram dras överhuvudtaget inte. Istället avslutas skribenten, norskan Ellen Amundsen, med förbehållet att metodkritiken ”inte /kan/ tolkas som att sprutbytesprogram inte skulle ha någon effekt... medan vi avvaktar ytterligare kunskap bör sprutbytesprogram utan tvivel kvarstå på listan över hiv-förebyggande skadelindrande åtgärder...” (min översättning och kursivering).     

När fakta inte längre passar får alltså lögner duga istället. Sprutbytesmotståndarna låter ändamålet helga medlen, och i klassisk kollektivistisk anda får hypotetiska men obevisade skador för samhället gå före individernas – i det här fallet de enskilda narkomanernas – nytta.

    
Men något positivt har det väl förhoppningsvis ändå kommit ur den här trista historien. Idag hänvisar ingen längre till Källs, Hermanssons och Rönnbergs forskningsöversikt, och jag har svårt att se att någon forskare skulle kunna ta den – eller författarnas framtida skriverier i frågan – på allvar. Den forskare som en gång har sålt ut sin trovärdighet får ytterst svårt att vinna den tillbaka.

 

Referenser
K Käll, U Hermansson, S Rönnberg & B Bergvall, 2005. Sprututbyte. En genomgång av den internationella forskningen och den svenska debatten. Stockholm: Fri förlag. E-M Antoniusson, A Kristiansen, L Laanemets, B Svensson & D Tops, 2005. Sprutbytesfrågan. En granskning av en forskningsgenomgång om effekter av sprutbytesprogram. Lund: Socialhögskolan. Tillgänglig på http://www.soch.lu.se/Mserien/Fulltext/2005-1.pdf.

 

E-M Antoniusson, A Kristiansen, L Laanemets, B Svensson & D Tops, 2006. ”Debatt: Vad ska vi med kunskapsöversikter till?”, i Alkohol och narkotika 100(1):29–31, tillgänglig på http://www.can.se/aon.asp?navId=4&subId=44&artId=115.


Internationella forskningsöversikter om effekterna av sprutbytesprogram är t.ex. DR Gibson, NM Flynn & D Perales, 2001.”Effectiveness of syringe exchange programs in reducing HIV risk behavior and HIV sero conversion among injecting drug users”, i Aids 15(11):1329–41 och A Wodak & A Cooney, 2005. ”Effectiveness of sterile needle and syringe programmes”,  i International Journal of Drug Policy 16(S):31–44 tillgänglig på http://www.canadianharmreduction.com/readmore/WodakNEPreview05.pdf.

Drugnews-artiklarna är sökbara på www.drugnews.nu.  Granskningen av Eva Lundgrens forskning är tillgänglig på http://www.samfak.uu.se/rapporter/Granskarnas_rapport.pdf.

Björn Johnson

 (Björn Johnson är statsvetare och narkotikaforskare, och har bl.a. skrivit boken ”Metadon på liv och död” (Studentlitteratur 2005). Han kan nås via e-post bjorn.johnson1971@telia.com )

Läs också:
Vi har inte fuskat om sprutstudier

ASEM:s toppmöte i Helsingfors 10-11 september

På söndag inleds ASEM:s sjätte toppmöte i Helsingfors. ASEM (Asia Europe Meeting) är ett omfattande samarbete mellan EU och 13 asiatiska länder (Kina, Japan, Sydkorea och 10 ASEAN-länder).

Mötet är det största internationella möte som hållits i Finland. Bland annat kommer frågor som brottslighet, terrorism och miljöfrågor att behandlas. Sverige representeras vid mötet av vice statsminister Bosse Ringholm.

Lex Bobby på remiss

Idag, 8 september, skickar regeringen ut lagförslag om barnskyddsutredningar, den s.k. Lex Bobby, på remiss.

Lagen innebär att en utredning ur barnskyddssynpunkt ska genomföras när ett barn avlidit till följd av brott eller om det annars finns särskilda skäl. Socialstyrelsen föreslås få ansvaret för dessa utredningar.
 
Lagförslaget omfattar dödsfall som inträffat i Sverige. Om dödsfallet skett utomlands gäller lagen endast om den som avlidit är svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige. Syftet med dessa skyddsutredningar är att klarlägga vad samhället känt till om barnets situation, vilka åtgärder som vidtagits och kunnat vidtas för att skydda barnet med anledning av det man vetat.

Under perioden 1990-94 dog i genomsnitt 10 barn per år till följd av brott. De senaste åren har siffran sjunkit till 5-6 barn.

"Antalet barn som dör i våldsbrott har visserligen nästan halverats på tio år. Men när dessa tragedier inträffar är det oerhört viktigt att gå till botten med vad som hänt," säger folkhälso- och socialtjänstminister Morgan Johansson. Genom att ta reda på var samhället brustit kan vi lära för framtiden och bli bättre på att skydda barn mot att utsättas för övergrepp.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2007, men ska också kunna tillämpas på dödsfall som inträffat två år före ikraftträdandet.

UN drug chief praises Swedish drug control model

The Executive Director of the United Nations Office on Drugs and Crime, Antonio Maria Costa, said on Thursday that Sweden's successful drug control policies were a model which other countries could learn much from. 

Launching a UNODC report entitled Sweden's Successful Drug Policy: A Review of the Evidence, he said drug use in Sweden was just a third of the European average while spending on drug control was three times the EU average. 

"Societies have the drug problem that they deserve," Mr Costa said. "In Sweden's case, the commitment to prevention, law enforcement, demand reduction and treatment over the past thirty years has made a significant difference." 

Mr. Costa said those who doubted the effectiveness of drug control should look at Sweden's experience, which was useful not only for showing that drug control is possible, but how and why. 

The report shows that amphetamine use in Sweden was high in the 1950s when such stimulants were readily available. Overall drug use rose in the second half of the 1960s during a period of rather liberal drug policies but declined strongly in the 1970s and the 1980s due to progressively tightening drug control. Drug use rose again in the 1990s due to budget cuts, unemployment and growing drug supplies but has followed a clear downward trend since 2001 as a result of a National Action Plan,  the establishment of a National Drug Coordinator and improved funding. 

Mr Costa praised the culture of drug abuse prevention and treatment in Sweden. "Long-term and cohesive policies, backed up by sufficient funding and the support of civil society, have proven vital for success," he said. 

He stressed the strong correlation between the Swedish Government's special efforts to target cannabis and amphetamine-type stimulants and an overall reduction in drug use. "The lessons of Sweden's drug control history should be learned by others," said Mr. Costa. 

Sweden's Minister for Public Health and Social Services, Morgan Johansson, said: "I am very proud that the report commends Sweden as a successful example. But this doesn't mean that we have won the fight against drugs. The work must continue, every day. Preventive measures are necessary.  We also have to improve rehabilitation for people with drug abuse problems." 

The UNODC Executive Director praised Sweden's efforts to promote international drug control and thanked the country for its support for UNODC. "When it comes to drug control, Sweden practises what it preaches. It is a driving force in ensuring implementation of international drug control targets. 

Full text of the report here (pdf)

Narkotikalagstiftningen utreds

Regeringen har idag beslutat att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av narkotikalagstiftningen.

Utredaren ska bland annat analysera hur regelsystemen för narkotika, dopningsmedel, lösningsmedel och andra hälsofarliga varor som används i berusningssyfte förhåller sig till varandra.

Utredaren ska också undersöka om det går att reducera antalet författningar som reglerar området för att göra regelverken mer överskådliga.  

Den lagstiftning som reglerar narkotika och hälsofarliga varor ska jämföras med den lagstiftning som reglerar dopning för att se om det krävs en lagskärpning på dopningsområdet.

"Det finns idag en mängd olika författningar som reglerar narkotika, dopning och hälsofarliga varor. Jag vill göra en förenkling av systemen, så att det blir mer överskådligt. Jag tror också att det kan behövas en lagskärpning när det gäller brott mot dopningslagen. Därför behövs en samlad översyn av de författningar som finns på området," säger folkhälso- och socialtjänstminister Morgan Johansson.

Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2007

Vården av gravida missbrukare ska stärkas

Regeringen har idag beslutat ge Socialstyrelsen i uppdrag att föreslå åtgärder för att stärka vården av gravida missbrukare.

Varje år föds flera hundra barn i Sverige med skador till följd av att modern missbrukar alkohol eller narkotika.

Socialstyrelsen ska granska om gravida kvinnor med missbruk får den vård och det långsiktiga stöd de behöver, om insatserna ges tillräckligt tidigt för att uppnå en alkohol- och narkotikafri graviditet och skapa förutsättningar för ett fungerande föräldraskap. I uppdraget ingår också att undersöka hur tvångsvård enligt LVM (lagen om vård av missbrukare i vissa fall) tillämpas för att skydda såväl den gravida kvinnan som hennes barn.

"Barn ska inte behöva födas med skador till följd av missbruk under graviditeten. Vi vill också se till att färre barn ska behöva omhändertas av samhället på grund av föräldrarnas missbruk. Därför är det nödvändigt att kvinnan får vård tidigt under graviditeten och att båda föräldrarna får ett långsiktigt stöd för att kunna ta hand om sitt barn," säger folkhälso- och socialtjänstminister Morgan Johansson.

Socialstyrelsen ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 oktober 2007.

FN berömmer svensk narkotikapolitik

FN:s drog- och brottsbekämpningsorgan, UNODC, beskriver i en ny rapport den svenska narkotikapolitiken som en stor framgång.

"Det känns glädjande men sätter samtidigt nödvändig press på samhället att fortsätta arbeta målinriktat mot narkotika", säger regeringens narkotikapolitiske samordnare Björn Fries.

I motsats till den generella trenden i Europa, har narkotikaanvändningen i Sverige minskat de senaste fem åren.  I rapporten ‘Sweden´s successful drug policy: A Review of the evidence’ jämförs Sverige med övriga Europa i fråga om förekomst och bekämpning av narkotika. Skillnaderna är tydligt märkbara, i synnerhet när det gäller ungdomars erfarenhet av narkotika.  Bland ungdomarna i årskurs nio i Sverige är det 6 procent som någon gång har testat narkotika. Genomsnittet i övriga Europa är 22 procent.

"Jag är personligen övertygad om att nyckeln till framgången i Sverige är att den svenska regeringen har tagit narkotikaproblemet på allvar och genomfört en politik som angriper problemet", skriver UNODC:s chef Antonio Maria Costa i förordet till rapporten.

UNODC tillskriver också Björn Fries och Mobilisering mot narkotika en del av den positiva utvecklingen. Den nationelle samordnaren och dennes kansli har, enligt UNOCD, fungerat som katalysator och varit agerande i arbetet med att mobilisera alla nivåer i samhället mot ett gemensamt mål: Att minska droganvändningen och därmed närma sig visionen om ett narkotikafritt samhälle.

En av få svagheter i den svenska narkotikapolitiken är, enligt FN-organet, att det finns ett stort antal tunga missbrukare. Sedan 2001 har antalet visserligen minskat från 28 000 till 26 000, men Sverige närmar sig ändå EU-genomsnittet på 0,5 procent av befolkningen (15-64 år).

"Jag  är uppmärksammad på problemet och har därför föreslagit en behandlingsgaranti för personer med missbruk. Nu är det upp till regeringen att avgöra frågan", säger Björn Fries.

Läs också:
Press release in English: UN drugs chief praises Swedish drug control model
Statistikbilaga

’Lathund’ om regeringens insatser mot narkotika

Sverige har länge arbetat för att minska användningen och förekomsten av narkotika i landet. I november 2005 beslutade regeringen om en handlingsplan för narkotikapolitiken för perioden 2006-2010. Planen innehåller mål för Sveriges narkotikapolitik. Det övergripande målet är att Sverige ska vara fritt från narkotika. För att få ett narkotikafritt samhälle har regeringen satt upp tre delmål:

* Färre människor ska börja missbruka.
* Fler missbrukare ska sluta.
* Tillgången på narkotika ska minska.

Mål för folkhälsan
I propositionen 2002/03:35 Mål för folkhälsan identifierade regeringen en sektorsövergripande målstruktur som ska användas för det samlade folkhälsoarbetet.  Frågorna kring narkotika finns i målområde 11, "Minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande. 

Arbetet inom Regeringskansliet
Narkotikapolitiken tillhör främst fyra departements ansvarsområden: Socialdepartementet, Justitiedepartementet, Finansdepartementet och Utrikesdepartementet.  

Tillsammans bildar tjänstemän från dessa departement en egen arbetsgrupp. Den går under namnet Regeringens samordningsorgan i narkotikafrågor, SAMNARK.  

Ansvarsområden
Departementen har olika uppgifter inom narkotikaområdet:

Socialdepartementet
samordningen inom Regeringskansliet
hälsofrågorna
det förebyggande arbetet
vård och behandling
lagstiftning om narkotikakontroll  

Justitiedepartementet
kriminalvården
strafflagstiftning
polisens arbete  

Finansdepartementet
tullfrågor
lagstiftning om smuggling  

Utrikesdepartementet
utrikesfrågor och narkotikarelaterat bistånd  

Narkotikasamordnaren
Regeringen har också utsett en särskild narkotikasamordnare, som är en egen myndighet: Mobilisering mot narkotika (MOB).

Påminnelse: FN-rapport om svensk narkotikapolitik

Idag, torsdag den 7 september kl. 10.30 presenterar Antonio Maria Costa, chef för FN:s organ för drog- och brottsbekämpning, en rapport om den svenska narkotikapolitiken.

I rapporten ges bland annat en tillbakablick över svensk narkotikapolitik samt jämförelser med andra länder.

Du kan se presskonferensen i direktsändning. Direktsändningen aktiveras cirka fem minuter före utsatt tid, dvs 10.25. 

Se direktsändningen:
Windows Media

Torgny Peterson

Polisen begeistrad över användning av privata narkotikahundar

Ett påstående om att polisen i Sverige officiellt skulle vara begeistrad över användning av privata narkotikahundar vore att betrakta som en kvalificerad lögn. I Sverige pinkar polisen revir och vill inte att några andra hundar än polisens egna ska delta i arbetet att motverka förekomsten av narkotika.

Så småningom lär väl också svensk polis komma ifatt verkligheten - den verklighet som myndigheter i t ex England och Danmark redan insett. 

I England har det blivit allt vanligare att såväl föräldrar som skolor och företag använder narkotikahundar för att upptäcka narkotika.

I England är det bland annat Detect International K9 Support Services som står för tjänsten och som på beställning tar med utbildade förare och narkotikahundar för sök i bostäder, skolor och på företag. Från DIK9 rapporteras att man hittills har genomfört 211 narkotikasök i bostäder och att efterfrågan ökar. Utöver narkotikasök i bostäder har företaget också levererat sina tjänster till 43 skolor. Ett bostadssök i England kostar från 675 kronor medan skolsök kostar från 2.000 kronor. Det första narkotikasöket i en skola är kostnadsfritt. Om skolan sedan vill ha ytterligare sök kan man teckna ett 12-månaderskontrakt.

I Danmark satsar nu diskoteket Broen i Århus, som en del av Danmarks största diskotekkedja (Nox Network), som första diskotek i landet på att mota knarket i dörren med hjälp av en narkotikahund. Och polisen i Århus är begeistrad över planen på att använda narkotikahundar. Christian Harslev, chef för specialpatrullen vid polisen i Århus säger till Jyllands-Posten att "alla åtgärder som kan hjälpa till att få bort narkotika från nattlivet har vårt stöd. Det är en fantastisk ide."

Också den danska branschorganisationen för diskotek och nattklubbar, Horesta Natteliv, är orolig för utvecklingen med mer narkotika och ber nu myndigheter och politiker om hjälp, rapporterar Jyllands-Posten. 

Att narkotika förekommer på svenska krogar och nattklubbar på flera orter är ingen nyhet lika lite som att vapen förekommer på krogar.

För att stävja förekomsten av vapen på krogen har flera krogar installerat utrustning för att upptäcka gäster som eventuellt har sådana med sig.

Precis lika effektivt skulle arbetet mot narkotika kunna bedrivas vid entrén till krogen med hjälp av narkotikahundar, som både har en preventiv effekt och som naturligtvis också upptäcker narkotikan.

Eftersom restauranger är privata inrättningar föreligger inga hinder att använda narkotikahundar i omedelbar anslutning till entrén. Gäster upplyses om att narkotikahundar arbetar på krogen X och på så sätt har varje enskild gäst möjlighet att välja om han eller hon ska besöka krogen eller ej.

Någon mindre seriös krogägare kanske oroas av risken för minskad tillströmning av gäster om ett sådant system skulle existera. Möjligen är det så, men jag är övertygad om att seriösa krogägare inte vill ha knark på sin krog.

Är du som krögare eller annan näringsidkare intresserad av att utnyttja en narkotikahund för att stävja förekomsten av narkotika är du välkommen att höra av dig till undertecknad genom att ringa 08-501 64 073 eller skicka ett epostmeddelande till reageramera@gmail.com  


Två helt färdigutbildade narkotikahundar som tar alla preparat står till förfogande och ytterligare tre är färdigutbildade inom kort.

Torgny Peterson







Tullverket har avslöjat litauisk narkotikaliga

Tullverket meddelar att tullkriminalen i Malmö och Karlshamn, i samarbete med norsk tull och polis, har avslöjat en litauisk brottsorganisation som smugglat amfetamin till Norge via Sverige.
Tullverket har efter ett väl fungerande samarbete med norsk tull och polis avslöjat hela kedjan av organisatörer, kurirer och mottagare. Norsk tull och polis kommer sannolikt att gripa ytterligare personer som misstänks vara involverade i Norge.

Det var i lördags morse som svenska Tullverket inledde spaningsarbetet mot en man som kom med färja till Karlshamn. Via en gård i Skåne gick färden vidare mot Norge varpå Tullverket kontaktade norsk tull och polis.

Tillslag gjordes i Norge på söndagskvällen där norsk tull och polis hittade narkotika som kan föranleda åtal om grov narkotikasmuggling.

Svenska tullen gjorde tillslag på gården i Skåne tidigt i måndags morse.

Debatt på MTV - Är knark bajs?

Onsdagen den 6 september kl 21.00 ventilerar tonåringar sina åsikter om knark under 44 minuter utan reklamavbrott på MTV.

- Är det lätt att få tag på narkotika?
- Hur vanligt är det att unga testar knark?
- Hör sex, drugs and rock n'roll ihop?

Det är några av de frågor som vädras i programmet "Är knark bajs?", som är ett initiativ från Mobilisering mot narkotika i samarbete med MTV.

Ylva, 19 år, och Arman, 16 år, är två av ungdomarna som deltar i programmet:

"Jag ville inte testa, men efter ett tag hade jag slut på argument, och provade. Men nu har jag testat själv och har egna argument. Det är bara skit," säger Ylva.

Arman saknar inte argument:
"Du bestämmer ju själv över din egen kropp och knarkar du är det bara du själv som far illa kanske du tänker. Men om det visar sig att det drabbar andra utanför din värld kanske du tänker annorlunda?"

De medverkande ungdomarna får diskutera sina åsikter om narkotika med utgångspunkt i de fyra kortfilmer på temat 'Det finns många anledningar att inte testa knark', som sänts under sommaren på MTV. MTV:s programledare Shire ställer frågor på teman som tillgång, grupptryck, skador och pekpinnar, och ungdomarna är överens om att narkotika är lätt att få tag i.

"Den här debatten har varit jättekul att göra eftersom att knark tas upp på ungdomarnas sätt. Man får en mycket bättre insikt i ungdomars erfarenhet av knark genom att lyssna på när dom debatterar istället för att höra vad vuxna tycker", säger Shire, VJ på MTV.

"Som världens största ungdomskanal har MTV självklart ett ansvar att diskutera sociala frågor som rör ungdomar. Knark är ett skrämmande inslag i svenska ungdomars liv och när vi fick chansen att jobba med Mobilisering mot narkotika och kampanjen Det finns många anledningar att inte testa knark  hoppade vi på direkt," säger Elin Lundholm, programchef MTV Sverige.

"Jag tycker att det är viktigt att unga diskuterar narkotika i ett större sammanhang och utifrån sin egen verklighet," säger regeringens narkotikapolitiske samordnare Björn Fries.

"Ofta är tv-debatter styrda av representanter för olika mer eller mindre extrema organisationer och unga får komplettera den bild de ger. I den här MTV-debatten är det unga som har varken mer eller mindre kunskap om narkotika än sina jämnåriga som står för hela bilden."

Både inför och efter programmet fortsätter diskussionen på webbplatsen www.knarkärbajs.nu där man kan diskutera med andra unga i forum och ställa frågor till experter på narkotika.

Om kampanjen
Kampanjen 'Det finns många anledningar att inte testa knark' startade 2003 och är producerad av Futurniture. Tidigare delar av kampanjen har genomförts med gott resultat där mätningar visat att endast 3 procent av de tillfrågade ansåg att den inte hade avsedd effekt. I årets kampanj är målgruppen 16-18 åringar och syftet är att stärka ungas negativa inställning till narkotika genom att presentera nya argument i annorlunda format.

Fakta
Kortfilmerna "Det finns många anledningar att inte testa knark" har setts av mer än 1,4 miljoner unika tittare på MTV. När det gäller åldersgruppen 15-34 år har 27,3% tagit del av budskapet via MTV.
(Källa: Mediamätning i Skandinavien (MMS)

MOTGIFTs vandringspris till Johnny Hoas minne utdelat för första gången

35181-33

I samband med att de svenska riddarspelen gick av stapeln på Gotland 2005 och att arrangörerna då beslutade att överskottet skulle tillfalla MOTGIFT, har ett vandringspris satts upp av MOTGIFT - ett pris som från och med 2006 delas ut i samband med Rikstorneringens individuella tävling. 

MOTGIFT Gotlands Vandringspris är upprättat till minnet av den gotländske riddaren Johnny Hoas, som omkom vid en tragisk olyckshändelse sommaren 2006.

Statuter för MOTGIFT Gotlands Vandringspris till Johnny Hoas Minne
Vandringspriset tilldelas den "Ridderligaste Riddaren", dvs den individuelle riddare som på Rikstorneringen

* trots tävling och allvar uppträder med humor och värme mot såväl publik som medtävlare och motståndare
* hanterar häst och vapen väl men behöver inte vinna tävlingen
* uppträder snyggt och propert
* visar ridderlighet

Pristagaren utses av en jury utsedd av SRS (Svenska Riddarsällskapet).

Priset utdelas i samband med Rikstorneringens individuella tävling.

Vanringspriset är uppsatt 2005 och skall vara ständigt vandrande så länge Rikstorneringen (motsvarande) arrangeras.

Priset återlämnas till Torneamentum genom den siste pristagarens försorg senast ett år efter mottagandet.

Vid årets riddarspel, 2-3 september i Karlstad, utsåg SRS en jury bestående av härolden/tävlingsledaren, speakern, säkerhetsansvarige och ordföranden för Torneamentum.

Totalt tävlade 29 riddare och under tävlingens gång fick juryn fram ett antal tänkbara kandidater. En helt enig jury beslutade att riddaren Den Kluvna Liljan, Roger Svensson, från Ryttargruppen i Västergötland skulle tilldelas vanringspriset 2006. Att han var en värdig vinnare stod också helt klart då han även vann den individuella tävlingen.

Prisutdelningen skedde under mycket värdiga former med en kort parentation över Johnny Hoas, följt av tapto, spontant spelat på trälur av en av marknadsdeltagarna.

Det var en mycket rörd svensk mästare som fick ta emot det fina priset som nu delades ut för första gången under överinseende av bl a konstnären Thorleif Aiff som tillverkat vandringspriset.

54.000 poliser säger nej till kommunal knarkarkvart

Den kommunala knarkarkvarten i Vancouver, 'Insite', har sedan starten varit omgärdad av kontroverser, där de som initierat inrättningen naturligtvis stöder den medan den nye premiärministern uttalat stor skepsis, liksom polisen i Kanada. Det nuvarande tillståndet för  experimentet med 'Insite', som pågått i tre år, upphör 12 september i år och anhängarna hade velat ha en förlängning på ytterligare tre och ett halvt år.

Så kom då beskedet i fredags - det blir ingen treårig förlängning. Den federala regeringen accepterar en förlängning till slutet av 2007, vilket alltså innebär fortsatt öppethållande under 16 månader. I samband med det tillkännagivandet sa hälsovårdsministern, Tony Clement, som för övrigt besökte Sverige nyligen att det enda som försöket visat är att misbrukare behöver hjälp. Men frågan om den kommunala knarkarkvarten bidragit till att minska missbruket och bekämpa missbruk är i dagsläget obesvarad.

I samband med det konvent The Canadian Police Association (CPA) hållit i Victoria, Kanada antog organisationen den 1 september enhälligt en resolution som uppmanar regeringen att "upphöra med all finansiering av injektionsrumsprogrammet och investera i en nationell drogstrategi för att bekämpa narkotikamissbruk - en strategi som innehåller utbildning, prevention och behandling."

I ett uttalande säger The Canadian Police Association, som representerar 54.000 poliser i 200 organisationer,  bland annat att en fortsatt finansiering står i direkt motsättning till målen och andan i en nationell drogstrategi och är i själva verket kontraproduktiv.

Enligt en rapport från rättsläkare i British Columbia, där Vancouver ligger, har antalet drogrelaterade överdoser ökat samtidigt som de minskat på andra platser i British Columbia där det inte finns några kommunala knarkarkvartar.

The Canadian Police Association säger att såväl poliser som andra medborgare ser en ökning av drogrelaterade aktiviteter i närheten av 'Insite'.

CPA:s vicepresident, Tom Stamatakis, säger att "...den här sortens program trivialiserar användningen av narkotika och fokus borde riktas på att behandla de människor som behöver hjälp istället för att uppmuntra dom att fortsätta att använda droger.." och vidare..."Injektionsrumsprogrammet har inte haft någon effekt när det gäller att förbättra den allmänna ordningen utan har, i själva verket, skapat en säker tillflyktsort för langare och och skapat en känsla av berättigande bland missbrukarna."

Läs också:
Svenska Narkotikapolisföreningens (SNPF) narkotikapolitiska program 2006


Torgny Peterson




Ny databas med uppgifter om 1,500 frivilligorganisationer

FN har genom UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime) öppnat en databas med information om frivilligorganisationer som på ett eller annat sätt är engagerade i aktiviteter relevanta för UNODC:s mandat.

Listan, som ingalunda är komplett, innehåller grundläggande information om cirka 1,500 organisationer från hela världen - organisationer verksamma inom områden som människosmuggling och korruption, narkotikamissbruk, vård och behandling mm.

Du hittar databasen här.

Torgny Peterson


Rekordskörd av opiumvallmo - 6,100 ton

35181-32

Det Wienbaserade FN-organet UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime) meddelar att odlingarna av opiumvallmo i Afghanistan ökat med 59 procent 2006, till stor del beroende på en dramatisk ökning av sådana odlingar i landets oroliga södra provinser.

UNODC:s årliga rapport om Afghanistan visar att områden som används för odling av opiumvallmo nådde nytt rekord under 2006 - 165,000 hektar, jämfört med 104.000 hektar under 2005. I den södra Helmand-provinsen där talibanerna har intensifierat sina attacker mot Afghanistans regering och internationella styrkor ökade opiumvallmon med 162 procent till 69,324 hektar.

"Detta är mycket alarmerande siffror. Afghanistan blir alltmer insnärjd i sin egen drog", sa chefen för UNODC, Antonio Maria Costa, efter att ha presenterat rapporten för Afghanistans president Hamid Karzai.

"Årets skörd kommer att uppgå till cirka 6,100 ton - 92 procent av världsproduktionen, vilket överstiger den globala konsumtionen med 30 procent."

Hela rapporten kommer att publiceras i slutet av oktober i år. En detaljerad sammanfattning, med kommentarer, offentliggörs den 12 september.

Endast sex av Afghanistans 34 provinser är nu fria från opiumvallmoodlingar och odling av opiumvallmo minskade i år i åtta provinser, huvudsakligen i landets norra delar.

Antonio Maria Costa uppmanar Afghanistans regering att vidta mycket kraftigare åtgärder för att utrota korruption och gripa narkotikasmugglare och rika godsägare som odlar opiumvallmo och beslagta deras tillgångar. Costa uppmanade också Afghanistans myndigheter att arbeta för att fördubbla antalet provinser utan opiumvallmoodlingar till 2007 och ytterligare fördubbling till år 2008.

Med tanke på att årets produktion av opiumvallmo, och därmed också heroin, med råge kommer att överstiga efterfrågan kan vi i Sverige och andra västländer räkna med ökad tillgång och fallande priser och därmed en ökad risk för att fler kan komma att använda heroin. Detta tillsammans med ökad tillgång och billigare pris också på kokain gör att den svenska regeringen och välfärdsintresserade politiker borde ägna betydligt större uppmärksamhet åt frågan än vad som sker idag. 

Svensk bekämpning av narkotikaproblemet och den organiserade borttsligheten karakteriseras fortfarande av i och för sig välmenande, men mycket naiva, insatser.

Läs också:
Narkotikasituationen i Afghanistan

Torgny Peterson

Tidiga insatser till barn och ungdomar som riskerar allvarlig psykisk ohälsa

"Barn och ungdomar som mår dåligt, är sjuka eller far illa, behöver tidiga professionella insatser från samhället. Vi vill förbättra vården och stödet för barn och unga med psykisk ohälsa och deras familjer. Väntetiderna ska minska, samordningen ska förbättras och metoderna utvecklas," säger vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson.

"Barn och ungdomar som riskerar att utveckla allvarlig psykisk sjukdom eller psykiska funktionshinder som vuxna, ska mötas med kunskapsbaserade insatser tidigt i livet för att förebygga en negativ utveckling. Ett nationellt kompetenscentrum ska bland annat sammanställa och föra ut kunskap, leda metodutveckling, genomföra utbildningar, erbjuda handledning samt stödja FoU-verksamhet."

"Många av dem som arbetar med psykisk ohälsa bland barn och ungdomar efterfrågar stöd och mer kompetensutveckling. Det nationella kompetenscentrat ska rikta sig till personal som är verksam t.ex. inom mödra- och barnavårdscentraler, ungdomsmottagningar, skolhälsovård, socialtjänst och BUP."

"Regeringen vill inrätta ett sådant nationellt centrum för tidiga insatser för barn och ungdomar som riskerar allvarlig psykisk sjukdom eller psykiska funktionshinder."

"Regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att konkretisera hur det nationella kompetenscentrat skall utformas. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2006", säger Ylva Johansson.

Regeringen har i vårpropositionen anslagit 250 miljoner kronor årligen för 2007 och 2008 för att stärka barn- och ungdomspsykiatrin, samt 50 miljoner kronor till pilotprojekt runt landet för samverkan mellan elevhälsa, socialtjänst, BUP och polis.

Inför drogtester i skolan

"Drogtester i skolan är en mycket bra metod för att tidigt kunna upptäcka missbruk och hjälpa unga människor innan de fastnar i narkotikamissbruk. Regelverket måste därför förändras så att samtliga landets skolor kan genomföra drogtester, idag är rättsläget oklart. En SIFO-undersökning visar nu att svenska folket stöder folkpartiet i detta."

Det säger Torkild Strandberg (fp), narkotikapolitisk talesman, i en kommentar till den SIFO-undersökning om drogtester i skolan som gjorts på uppdrag av Riksförbundet narkotikafritt samhälle och som visar att en stor majoritet (67 procent) är positiva till drogtester i skolan.

"Vi anser att drogtester i grundskolan ska vara misstankebaserade och i gymnasiet även slumpmässiga. Testerna ska bygga på samförstånd mellan skolan, föräldrarna och eleverna. Att drogtesta barn handlar inte om att straffa dem utan om att tidigt kunna upptäcka droganvändning innan det är för sent."

"I Sverige säger både skolministern och justitieministern blankt nej till att införa drogtester i skolan. I deras värld är det integritetskränkande och inget som skolan ska syssla med. Men drogtester är ett viktigt redskap för att hjälpa ungdomar bort från missbruk. Hur ska man kunna hjälpa dem om man inte ens känner till misbruket? Regeringens ovilja till konkreta åtgärder är en stor björntjänst mot både elever och föräldrar."

Svenska folket säger ja till drogtester i skolan

En stor majoritet, två tredjedelar av svenskarna är positiva till att skolorna - högstadiet och gymnasiet - ska ha möjlighet att drogtesta sina elever.

SIFO har på uppdrag av RNS (Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle) ställt följande fråga till 1000 personer:

"Tycker du att skolan - högstadiet och gymnasiet - ska ha möjlighet att drogtesta sina elever eller tycker du inte det?"

67% svarade ja, 25% nej och 8% var tveksamma.

Arbetare är väsentligt mer positiva än tjänstemän och akademiker; LO-medlemmar 73%, TCO-medlemmar 63%, SACO-medlemmar 53%.
 
När det gäller partisympatier är borgerliga väljare (m+fp+c+kd) mer positiva, 71%, än vänsterväljare (s+v+mp), 59%.
 
RNS anser att drogtester är en bra metod att upptäcka missbruk av narkotika. Syftet ska vara att hjälpa unga människor att komma från narkotikamissbruket innan de har hunnit bli beroende.
 
I stort sett alla ungdomar upp till 18 år går i skolan. Om drogtester utvecklades till en standardmetod för skolorna att upptäcka och hjälpa, skulle detta på sikt kraftigt minska narkotikamissbrukets omfattning. Alla som idag är tunga missbrukare har någon gång, oftast i tonåren, börjat experimentera med narkotika i mindre skala.
 
SIFO-undersökningen visar att det finns ett tydligt stöd i opinionen för att skolorna ska använda sig av drogtester. De signaler som kommit hittills från Skolverket och regeringens Mobilisering mot narkotika är negativa till drogtester.

Den regering som tillträder efter valet bör så fort som möjligt skaffa sig kunskaper om drogtester som preventionsmetod och arbeta för att så många skolor som möjligt börjar använda metoden.

Ytterligare information om undersökningen kan den intresserade få av RNS förbundssekreterare Per Johansson, tel 070 - 830 17 89 (e-post: per@rns.se)

RSS 2.0