Nya marknader för människohandel
Kvinnor eller flickor som transporteras till olika platser i landet för att utnyttjas för prostitutionsändamål är den vanligaste formen av människohandel. Men vi ser också en annan form av människohandel, som utnyttjar barn för stöld- och tiggeriändamål. Det är en cynisk och hänsynslös brottslighet, säger Kajsa Wahlberg, kriminalinspektör på Rikskriminalpolisen.
Rikskriminalpolisen har sedan 1997 ett uppdrag från regeringen att i årliga lägesrapporter beskriva utvecklingen angående människohandel i Sverige. Den 9:e rapporten Människohandel för sexuella och andra ändamål har nu publicerats.
Rapporten syftar till att ge en bild av människohandelns omfattning och utbredning och redogöra för polisens arbete mot denna brottslighet i Sverige. I rapporten föreslås dessutom ett antal åtgärder för hur brottsligheten kan förebyggas och bekämpas.
Polis och åklagare har blivit bättre på att uppmärksamma den här brottsligheten. Men vi måste göra mer. Det gäller att fördjupa och sprida kunskaperna såväl inom polisen som inom andra myndigheter, säger Therese Mattsson chef för Rikskriminalpolisen.
Polis och åklagare har blivit bättre på att uppmärksamma och utreda människohandel för sexuella ändamål. Men nu uppdagas även människohandel för andra ändamål - där bland annat barn drabbas. Det framgår av Rikskriminalpolisens senaste rapport till regeringen.
Sedan människohandelsbrottet infördes år 2002 har antalet personer som dömts för brottet ökat. Förra året dömdes 12 personer för människohandel eller medhjälp till människohandel, jämfört med sju personer året innan.
Handel med barn
Kvinnor eller flickor som transporteras till olika platser i landet för att utnyttjas för prostitutionsändamål är fortfarande den vanligaste formen av människohandel. Men Rikskriminalpolisen kan även konstatera att det förekommer en annan typ av människohandel i Sverige - kringresande ligor som reser runt med barn och utnyttjar dem för stöld- och tiggeriändamål. Fattiga föräldrar i sydöstra Europa överlåter sina barn till människohandlare som tränar dem att bli skickliga ficktjuvar.
Det som förefaller vara ett vanligt snatteri eller en stöld kan i själva verket utgöra ett led i en cynisk och välorganiserad brottslighet. Förövarna ser barnen som en investering och förväntar sig att de ska leverera allt större summor. När barnen blir äldre finns anledning att befara att de även utnyttjas för sexuella ändamål, säger Kajsa Wahlberg på Rikskriminalpolisens underrättelsesektion som skrivit rapporten.
Brist på bevis
Brottsligheten är svår att bevisa. De kringresande ligorna använder sig av olika identiteter och barnen är tränade att inte samarbeta med myndigheterna. Huvudmännen som styr och kontrollerar verksamheten finns ofta i ett annat land utan koppling till offren.
Att avslöja de här brotten är mycket resurskrävande, både i tid och pengar, säger Kajsa Wahlberg.
Rikskriminalpolisen avstår i rapporten från att spekulera i hur omfattande människohandeln är i Sverige.
Antalet offer för människohandel som uppdagas beror till stor del på hur mycket arbete polisen lägger ned på att leta efter den här brottsligheten. Ju mer vi letar desto mer kommer vi förmodligen att hitta, säger Kajsa Wahlberg.
En annan form av människohandel som nämns i rapporten är tvångsarbete, exempelvis inom byggnadssektorn och restaurangnäringen. Fall som tidigare uppmärksammats är de utländska asfaltsläggare som lurats till Sverige och tvingats arbeta under usla förhållanden.
Buggning förhindras
Möjligheten att använda hemlig rumsavlyssning, så kallad buggning, har lyfts fram som en viktig åtgärd för att kunna avslöja till exempel bordellverksamhet som bedrivs av människohandlare. Men rapporten konstaterar att buggning endast kommer att kunna ske i undantagsfall när det gäller människohandel. För att få tillstånd att bugga krävs att brottet har ett minimistraff om fängelse i minst fyra år eller att det kan antas att brottets straffvärde överstiger fyra års fängelse.
För människohandel stadgas ett minimistraff om två års fängelse och en genomgång av samtliga människohandelsdomar visar på att domstolarna tillämpar den lägre delen av straffskalan, och att det är sällsynt att en människohandlare döms till mer än fyra års fängelse
Det vore olyckligt om vi skulle gå miste om så viktigt bevisning. Rättstillämpningen bör ses över och inom hela rättsväsendet behövs mer kunskap om den här brottslighetens komplexitet, säger Kajsa Wahlberg.
FAKTA/Människohandel i Sverige
Rikskriminalpolisen har sedan 1997 ett uppdrag från regeringen att i årliga lägesrapporter beskriva utvecklingen angående människohandel i Sverige. Under år 2006 gjordes 37 anmälningar om människohandel i Sverige, varav 26 för sexuella ändamål och 11 för andra ändamål. 11 personer dömdes för människohandel, en person för medhjälp till människohandel och ytterligare sex personer för människohandelsliknande brott såsom grovt koppleri/koppleri.
Domarna avkunnades i Stockholms-, Östergötlands- och Södermanlands län och innefattade i flera fall även annan brottslighet som exempelvis våldtäkt, narkotikabrott, vapenbrott, bedrägeri och människosmuggling.
Under 2006 har också 22 män dömts eller förelagts bötesstraff genom strafföreläggande för att de köpt eller försökt köpa sexuella tjänster inom ramen för de brottsliga nätverk som polisen avslöjat.
Du kan läsa rapporten, Människohandel för sexuella och andra ändamål, här.
