ReageraMera

Nog för att de mest rabiata cannabisförespråkarna hänvisar till att cannabis använts i tusentals år och att man både kan läsa om det i bibeln och dessutom trycka nya, fräscha biblar på papper tillverkat av industrihampa, men den nu aktuella odlingen i ett grekiskt-ortodoxt nunnekloster har som vanligt inga andra motiv än rent ekonomiska. Dessutom verkar de något åldersstigna nunnorna inte haft den minsta susning om den kriminella verksamheten på det religiösa området.

De trodde följaktligen på de två män som dök upp i klosterporten och förklarade sig beredda att hjälpa damerna med trädgårdsskötsel, som alltså bestod i att odla cannabis.

Polisen har beslagtagit 30 plantor och nunnorna kan fortsätta sin verksamhet. Polisen letar efter ´trädgårdsmästarna' som försvann lika snabbt som plantorna.

Torgny Peterson

Pelle Olssons nya reportagebok om heroin - den narkotika som dödar flest människor - börjar vid ett blommande opiumfält i Afghanistan och slutar på Medborgarplatsen i Stockholm. Författaren träffar utslagna missbrukare, luttrade polischefer och upprörda opiumbönder. För skotska heroinister är utsikterna att få en riktig behandling minimal och i Schweiz pumpas de fulla med heroin - på statens bekostnad. I Finland har Subutex slagit ut heroinet och i Sverige debatteras om ersättningsdroger är rätt metod att hjälpa narkomaner.

Fri Förlag, Pocket, 190 sid, (2007)

Pris: 70 kr

Beställ på tel 08 643 04 67 eller [email protected]

Även om Explosivt på omslaget till senaste numret av Värnpliktsnytt syftar på något helt annat, är informationen om att en officer tränar medlemmar i en mc-klubb att skjuta med automatvapen nog så explosiv. 

En 48-årig officer, som även utbildar värnpliktiga, tränar medlemmar i en mc-klubb att skjuta med automatvapen inne på klubbens område. Officeren är själv medlem i mc-klubben och ska, enligt uppgifter till tidningen, privat ha setts med ett klädesplagg med namnet "MC Sweden" på, uppger senaste numret av tidningen Värnpliktsnytt

Läs också:

Paramilitär träning av Outlaws i Norge

MC-kriminelle får militæropplæring

Torgny Peterson

Från Island rapporteras att odlingen av cannabis ökar i landet.

2003 beslagtogs närmare 50 kilo av tullen och omkring 20 kilo inne i landet. Tre år senare var situationen omvänd - 50 kilo togs då i beslag inne i landet och bara omkring 15 kilo av tullen.

Produktionen av cannabis ökar, säger Stefán Eiriksson hos polisen och han säger också att detsamma kommer att hända, bland annat med amfetamin. Vi har hittat platser där amfetamin har tillverkats och vi tror att sådana fabriker etableras här sakta men säkert.

Allt enligt isländska FRÈTTABLAÐIÐ

Kanske något för svensk tull att vara vaksam på?

Torgny Peterson

En läkare och en psykolog har i Oslo tingsrätt dömts till fängelse i två år och fyra månader respektive ett år för bland annat grovt bedrägeri och dokumentförfalskning. Domstolen bedömer att den faktiska förlusten och den potentiella förlusten för socialförsäkringssystemet uppgår till totalt cirka 130 miljoner kronor.

Bedrägerierna genomfördes i samband med utfärdandet av över 50 oriktiga läkar- och psykologutlåtanden. Istället för att genomföra försvarliga, individuella värderingar av hälsotillståndet hos varje patient producerade läkaren och psykologen utlåtanden baserade på fiktiva och/eller överdrivna sjukdomsbilder.

Läkaren har sedan mitten av 1980-talet och till dess han blev av med legitimationen 2001 lämnat läkarutlåtanden med felaktiga och/eller vilseledande innehåll. Rätten slår fast att läkarens handlingar resulterat i en faktisk förlust för socialförsäkringssystemet på 20 miljoner kronor och en potentiell förlust på närmare 100 miljoner kronor.

Psykologen som praktiserade utan legitimation dömdes bland annat för medhjälp till grovt försäkringsbedrägeri och dokumentförfalskning. Hennes handlingar resulterade i en faktisk förlust på närmare 14 miljoner kronor och en potentiell förlust på cirka 45 miljoner kronor.

Vid beräkningen av straffet har domstolen bland annat tagit hänsyn till att läkaren och psykologen har missbrukat den tillit som är förknippad med deras yrken.

Den intresserade kan få ytterligare information via førstestatsadvokat Marianne Djupesland på telefon +45 911 15 460.

Den 1 mars 2008 slopas Apotekets ensamrätt på försäljning av receptfria nikotinläkemedel. Socialutskottet sa på tisdagen ja till regeringens förslag.

Syftet är att göra nikotinläkemedlen mer tillgängliga och på så sätt få fler rökare att använda dem som ett sätt att sluta röka. De receptfria nikotinläkemedel som finns att köpa i Sverige är plåster, tuggummin, sugtabletter, inhalatorer och så kallad microtab. Receptfria nikotinläkemedel ska inte få säljas till personer under 18 år.

En företagare som vill sälja receptfria nikotinläkemedel måste anmäla detta till kommunen. Kommunerna ska ansvara för att kontrollera att företagarna följer gällande regler, men det är Läkemedelsverket som ska ansvara för den övergripande tillsynen.

Den företagare som säljer nikotinläkemedel är skyldig att utöva så kallad egenkontroll på samma sätt som företag som säljer tobak. Det innebär till exempel att ha bestämmelser och rutiner för hur personalen ska kontrollera köparens ålder och motverka langning.

Vänsterpartiet invänder i en reservation att det är olämpligt att tillåta försäljning av nikotinläkemedel i handeln. Läkemedel ska säljas av utbildad personal under kontrollerade former.

Socialdemokraterna är för försäljning i butik, men vill att sådan försäljning ska kräva tillstånd av Läkemedelsverket och inte bara en anmälan hos kommunen. Dessutom tycker man att det är fel att kommunerna ska ha tillsynsuppgifter och menar att Läkemedelsverket bör ha hand om all tillsyn över läkemedel, och alltså även dessa.

Planerad dag för debatt och beslut: Onsdagen den 19 december. Debatten sänds via webb-tv.

Regeringens proposition 2007/08:17 Nikotinläkemedel i handeln (regeringen)

George Soros drogpolitiske springpojke Ethan Nadelmann ångrar uppenbarligen en del brister i taktiken för att försöka legalisera narkotika, bland annat efter en artikel  i magasinet Foreign Policy där han menar att legalisering är en framkomlig väg och att kriget mot narkotika inte kan vinnas, vilket andra skribenter i synpunkter på Nadelmanns artikel inte håller med om.

Så vad är det då Nadelmann ångrar?

Jo, att Foreign Policy använde uttrycket "Legalize it" i det nummer där Nadelmanns artikel var publicerad. Han säger att han önskar att utgivarna inte hade valt L-ordet - inte för att det inte var det han avsåg att förmedla eller det han tror på, men därför att man kommer ingenstans med det politiskt. Nadelmann hade föredragit en titel som varit mer diskret..något som undvikit L-ordet men, som sagt, inte för att han tycker att L-ordet är ett fruktansvärt ord, men hade man undvikit ordet hade artikeln haft större påverkan i maktens korridorer.

Typiskt Nadelmann och hans likasinnade - att linda in strävan att legalisera på ett sådant sätt att människor helst inte begriper, förrän det är för sent, vad det hela handlar om. En gång för alla, bäste läsare, Nadelmann vill, bland annat med hjälp av ekonomiskt bistånd från George Soros, legalisera cannabis och för att lyckas med det vill nu Nadelmann & Co försöka trixa sig bort från att använda uttryck som kriget mot narkotika och legalisering.

En möjlig lösning, säger Nadelmann är att vända debatten 90 grader och istället prata om ett ramverk för global harm reduction. Han säger vidare att man kan tala om amerikansk harm reduction eller narkotikapolitisk harm reduction vilket, enligt Nadelmann, innebär att målet med narkotikapolitiken ska vara att minska de negativa konsekvenserna av användning av narkotika och att minska de negativa konsekvenserna att förbudet mot narkotika. Observera att Nadelmanns agenda handlar om att minska negativa konsekvenser av användning och INTE själva användningen av narkotika.

Han säger vidare att han önskade att en välkänd politiker hade kommit ut ur garderoben och hållit med honom. Han säger vidare att det är viktigt att få betydelsefulla personer med i hans rörelse.

Han betonar också att det är strategiskt viktigt att rikta in sig på UNGASS (United Nations General Assembly Special Session on Drugs - FN:s generalförsamlings speciella session om narkotika). Att samarbeta med olika länder är också viktigt för att påverka regeringarna. Hans samtalspartner, Daniel Wolfe, menar att Asien är viktigt att påverka för att åstadkomma den reform legaliseringsförespråkarna önskar. Nadelmanns vän Wolfe menar också att moraliska argument är viktiga, som till exempel den moraliska kostnaden att fängsla ett stort antal individer. Wolfe vill också att FN-konventionerna mot narkotika vidgas så att de kan ge möjligheter till distribution av heroin till missbrukare, produktionszoner för kokain och heroin på olika håll i världen mm.

Dessa kejsarens nya kläder är försåtliga för den icke observante iakttagaren och det finns anledning att komma ihåg att Nadelmann och Co är förespråkare för legalisering när den som är intresserad här kan lyssna på hur Nadelmann och Wolfe diskuterar hur man på bästa sätt kan lura den okunniga massan.

Torgny Peterson

Ja, det är inte bara cannabisrökning som är fördummande. Kombinerar man det med att titta på såpoperor och dessutom umgås med gnälliga människor ligger man riktigt illa till. Allt enligt den nyligen utgivna Teach Yourself Training Your Brain av Terry Horne och Simon Wootton.

Livsstil och vad du petar i dig är det som gäller tillsammans med en mängd andra ting och sist men inte minst, det magiska ordet BLISS:

Body-based pleasure

Laughter

Involvement
Satisfaction

Sex

Tro ´t den som vill! Och du - glöm inte bort det där med att man blir dum av cannabis!

Torgny Peterson

Den före detta polischefen i Lambeth-området i London, Brian Paddick, kandiderar nu till posten som borgmästare i London.

Den engelska tidningen The Independent ställde nyligen några frågor till Paddick, bland annat om cannabis.

Kommer du, efter succén med cannabisexperimentet i Lambeth, att genomföra liknande experiment över hela London?

Samtidigt som det betraktades som kontroversiellt då det pågick är jag stolt över vad vi uppnådde. Det bedömdes som en succé och det är därför som cannabisexperimentet i Lambeth redan har antagits av polisen på nationell nivå. För närvarande ser man över det, men jag är inte för någon förändring av det nuvarande systemet.

Bör cannabis legaliseras eller omklassificeras till en klass B drog?

Vi måste sluta och hålla på med lagligheten beträffande cannabis och om cannabis finns i rätt klass eller ej utan koncentrera oss på att utbilda människor, speciellt ungdomar, om de skadliga effekterna.

Har du någonsin använt cannabis eller någon annan illegal drog?

Nej

Varför tror du att människor använder droger?

Människor använder droger av en massa skäl. En del mår bra av det oavsett om det är alkohol eller illegala droger. För andra innebär det en möjlighet till flykt. Många vill inte använda droger men behöver hjälp för att upphöra med missbruket. Jag skulle vilja se bättre behandlingsmöjligheter för de som verkligen vill förändra sina liv.

Även om Paddicks hantering av cannabisproblemet beskrivs som "succe" är det inte en uppfattning som delas av det 50-tal poliser som besvarade en enkät i samband med en utvärdering av cannabisexperimentet i Lambeth-området. Av de cirka 50 poliser som besvarade enkäten uppgav en majoritet att hållningen till cannabis inte resulterat i någon förändring i hur de använde sin tjänstgöringstid. [Tanken var att man genom en mer tolerant inställning till cannabis och ändrade rapporteringsförhållanden skulle få mer tid över för arbete mot grövre brottslighet]. Vidare ansåg poliserna att denna nya policy skulle leda till ökad användning av droger i Lambeth-området, både när det gäller cannabis och klass A-droger. Slutligen ansåg de som besvarade enkäten att Lambeth-policyn skulle avbrytas och inte utvidgas till att omfatta resten av MPS (Metropolitan Police Service).

Hela intervjun med Paddick i The Independent kan du läsa här.

Vill du veta mer om den senaste brottsstatistiken i olika delar av London hittar du den här.

Läs också:

Brian Paddick borgmästarkandidat i London

Torgny Peterson

I Texas har polisen använt ett annorlunda knep för att få tag i efterlysta personer som vistades i Mexico. Man skickade helt sonika ut besked om att mottagaren av beskedet vunnit en Xbox 360. Resultat? 115 personer nappade på erbjudandet och kunde utan större ansträngningar gripas.

Brottsprovokation är inte tillåtet i Sverige, men en eller annan vinstutdelning kanske är möjlig också i Sverige?

Läs också:

Känn dig blåst II

Torgny Peterson

I England har en 2-åring och hans mamma lurat skjortan av så kallade konstexperter. Andra blir lurade av påtända 'cannabisexperter' som påstår att cannabis är ofarligt.

Torgny Peterson

Regeringen har i dag till Lagrådet överlämnat ett förslag till nya regler om förverkande av brottsvinster. Förslaget innebär att de brottsbekämpande myndigheterna ges ett nytt, kraftfullt redskap i kampen mot allvarlig brottslighet.

Med utbyte av brott menas både konkret egendom som någon kommit över genom brott och det uppskattade värdet av det som åtkommits. Att utbytet förverkas innebär att brottslingen berövas egendomen eller att han eller hon blir skyldig att betala ett angivet belopp till staten.

Med dagens regler är det bara möjligt att förverka utbyte av just det brott som en person döms för. Det måste dessutom vara fullt bevisat att egendomen härrör från det brottet.

Lagrådsremissen innehåller förslag som syftar till att genomföra artikel 3 i rådets rambeslut 2005/212/RIF om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott.

I lagrådsremissen föreslås ändringar i bland annat brottsbalken och rättegångsbalken. Förslagen innebär att det vid viss allvarlig brottslighet ska vara möjligt att förverka inte bara utbyte av ett visst konkret brott, utan också utbyte av inte närmare preciserad brottslig verksamhet. Sambandet mellan egendomen och den brottsliga verksamheten ska inte heller behöva styrkas fullt ut. I stället ska det vara tillräckligt att åklagaren uppfyller ett lägre ställt beviskrav.

Utöver detta lämnas vissa förslag som syftar till att förbättra möjligheterna att provisoriskt säkra tillgångar som genom ett senare beslut kan komma att förverkas.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 2008.

Du kan läsa lagrådsrådsremissen Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet här.

Under förutsättning att föreslagna förändringar genomförs kommer förverkande att få en helt ny innebörd i Sverige och avsevärt öka möjligheterna till mer kraftfulla ingrepp mot kriminell verksamhet.

Läs också:

Utvidgat förverkande Ds 2006:17

Torgny Peterson

Ungdomsstyrelsen presenterade idag årets fokusrapport om ungas hälsa och utsatthet som görs på uppdrag av regeringen. Det är ungdomar mellan 16 och 25 år som har undersökts. Utredningen består av en kartläggning av ungas hälsa, en analys av verksamheter som unga vänder sig till och en beskrivning av skolans arbetsmiljö.

Det är glädjande att de allra flesta unga, 8 av 10, mår bra. Samtidigt krävs det ökade insatser från samhället för dem som mår dåligt, säger Ungdomsstyrelsens generaldirektör Per Nilsson.

Endast 5 procent säger själva att de mår dåligt. Genomgående mår unga kvinnor sämre än unga män. Kvinnor hämtar också ut mer antidepressiva läkemedel än män. Något oväntat är att social bakgrund och utländsk bakgrund spelar begränsad roll när unga bedömer sin egen hälsa. När det gäller läkemedelsförbrukning och diagnoser inom vården visar det sig att unga från Afrika och Asien har en lägre användning än de med svensk bakgrund. Unga kvinnor som är homosexuella, bisexuella, eller transpersoner mår särskilt dåligt.

När ungdomar mår dåligt och behöver stöd vänder de sig till någon i familjen, helst mamma. Stödet från föräldrarna är centralt och Ungdomsstyrelsen vill se en ökad satsning på föräldrautbildningar för dem som har äldre barn. Unga som söker hjälp är ofta i en utsatt situation och många vittnar om dåligt bemötande. De som jobbar inom vården har yrkeskompetens men saknar ofta kompetens att bemöta unga människor.

Det händer att unga som vänder sig till socialtjänsten, BUP eller skolsköterskan inte vet att personalen kan berätta för deras föräldrar att de varit där. Denna anmälningsplikt måste det informeras bättre om. Ungdomsstyrelsen menar också att ungas behov måste komma i första hand, fortsätter Per Nilsson.

Ungdomsmottagningen är en verksamhet som många unga vänder sig till och har stort förtroende för. I övrigt är det stora skillnader i de verksamheter som unga möter som beror på var i landet de bor. Det handlar bland annat om olika åldersgränser och olika storlek på avgifter.

I skolan upplever många unga stress, fler tjejer än killar. Undersökningen visar att 40 procent av ungdomarna upplever minst ett av besvären huvudvärk, ont i magen eller sömnproblem flera gånger i veckan. Det finns många vägval för unga att göra på vägen från grundskola via gymnasieskola och ut i arbetslivet. Det kan skapa stress och skolan brister i att stötta med vägledning. Inte heller vården i skolan fungerar tillfredställande. Det är skillnader mellan kommuner men också mellan offentliga och privata huvudmän.

Skolan ska vara likvärdig över landet och hålla en god kvalitet. I skolans uppdrag ingår skolhälsovården men idag finns det inget lagstadgat stöd för att en skola ska ha personal inom elevhälsa, exempelvis psykologer, kuratorer och studie- och yrkesvägledare. Ungdomsstyrelsen påpekar vikten av att unga snabbt ska kunna få stöd innan deras problem förvärras och där är elevhälsan en stor tillgång, avslutar Per Nilsson.

Till grund för utredningen finns bland annat två enkätundersökningar, djupintervjuer med ideella organisationer och fakta från en samkörning av läkemedelsregistret, patientregistret och socioekonomiska faktorer för ungdomar.

Läs mer:

FOKUS 07 - en analys av ungas hälsa och utsatthet

Besök:

Ungdomsstyrelsen

Eftersom myndigheter i Skottland uppenbarligen inte är beredda att betala för institutionsvård för de egna missbrukarna drar nu holländska missbrukare nytta av den skotska oviljan och åker till Skottland.

Det är det privata sjukhuset Castle Craig som med sina 30 platser till ett pris av 10 800 kronor i veckan står som mottagare av missbrukarna.

Skottland är en av de mest ´metadonfrälsta´ landsdelarna i Europa men metadon har uppenbarligen inte löst några problem, i varje fall inte i Skottland om man får tro professor Neil McKeganey. 

Man uppskattar att det finns cirka 50 000 missbrukare i Skottland och 20 000 deltar i metadonprogram. 

I ett uttalande till BBC i våras sa McKeganey att 85-90% av missbrukare i behandling har metadon. Han konstaterar vidare att den absoluta merparten av dessa saknar arbete, fortsätter att begå brott och fortsätter att använda illegala droger. 

Läs gärna McKeganey´s artikel The Lure and The Loss of Harm Reduction in UK Drug Policy and Practice i The Journal of Global Drug Policy and Practice

Läs också:

Metadonförskrivning misslyckas i 97% av fallen

Ledande narkotikaexpert ifrågasätter dagens narkotikapolitik

Missbrukare vill ha behandling - inte så kallad ´harm reduction´

Torgny Peterson

EU gör nu gemensam sak med UEFA (Union of European Football Associations) och skärper tongångarna när det gäller hanteringen av fotbollshuliganerna.

Under en presskonferens i Bryssel sa den ansvarige EU-kommissionären Franco Frattini att det finns behov av bättre samordning av de nationella regler som gäller för fri rörlighet, för naturligtvis ska det inte vara möjligt att utnyttja den fria rörligheten för människor för att exportera våld till andra länders idrottsarenor. Vi behöver bättre kommunikation och i extrema fall anser jag att det måste vara möjligt att införa begränsningar i människors rörlighet - ett europeiskt förbud för kända huliganer.

Frattini gjorde uttalandet i samband med den tvådagarskonferens om en EU-strategi mot våld inom idrotten som hölls i Bryssel nyligen.

Vanliga samtal mellan barn och vuxna, oavsett var de sker, är oändligt betydelsefulla och ofta väldigt underskattade, säger socialpedagogen och BRIS-ombudet Petter Iwarsson i en intervju i det femte numret av BRIS-tidningen med temat "att möta barn".

Alldeles för många barn har inte en enda vuxen att vända sig till när de har problem eller mår dåligt. Ofta beror det på att vuxna i barnets närhet inte vet hur de ska hantera situationen eller hur de ska hantera förtroendet som barnet ger genom att berätta.
BRIS-tidningen Nr 5 ger därför alla som arbetar med barn, och föräldrar, råd och tips om hur vuxna kan stödja barn och unga genom att möta barn utifrån deras behov.

Bland annat berättar psykologen och psykoterapeuten Elisabeth Cleve om hur vuxna kan samtala med och förstå de riktigt små barnen och psykolog Kati Falk ger råd om hur svåra samtal, som besked om allvarliga sjukdomar, eller dödsfall, kan föras med barn.

I tidningen kan du dessutom läsa om skolsköterskan Tomas Jacobsson som har nästan 25 års erfarenhet av att samtala med och möta pojkar.
Nätvandrarna Maria Soares Lindberg och Magnus Söderberg berättar om hur de genom sin närvaro på nätet stödjer barn och ungdomar.
Organisationen ´Maskrosbarn´ startades av två tonårstjejer, Therese Eriksson och Denise Madsen när vuxenvärlden svek. Läs deras berättelse om att växa upp med missbrukande föräldrar och vad de hade behövt av de vuxna runtomkring dem.

BRIS-tidningen gör också ett bokslut över året som gått, bland annat reder vi ut vad som hänt efter ´Fallet Louise´och ´Alexandramannen´ och Ola Lindholm, chefredaktör Kamratposten, skriver i sin krönika om modet som krävs för att möta barn.

Mer information om BRIS-tidningen finns på http://www.bris.se/.

I Vietnam har totalt 27 personer dömts till döden den här veckan för narkotikabrott. Dessutom har under veckan åtta dömts till livstids fängelse och ytterligare nio till fängelse i mellan 16 och 20 år.

Innehav, handel med eller smuggling av mer än 600 gram heroin resulterar i livstids fängelse eller dödsstraff i Vietnam. Än värre är den lagstiftning som gäller i Singapore där illegal handel, smuggling (import eller export) av mer än 15 gram heroin resulterar i dödsstraff.

Buprenorfin (Subutex) uppskattas inte heller i Singapore. Innehav eller konsumtion av preparatet ger upp till 10 års fängelse eller böter eller en kombination av båda.  Att ägna sig åt illegal import eller export av buprenorfin rekommenderas inte heller såvida man inte är beredd på upp till 30 års fängelse alternativt livstids fängelse och spöstraff.

Den som funderar på att använda cannabis i Singapore bör tänka sig för noga. Innehav eller konsumtion av cannabis ger upp till 10 års fängelse eller böter eller en kombination av båda.

Import eller export av mer än 500 gram marijuana - dödsstraff; Import eller export av mer än 200 gram hasch - dödsstraff.

Den som är intresserad av narkotikalagstiftningen i EU:s medlemsstater hittar ytterligare information här.

Torgny Peterson

Vägverket har nyligen presenterat många viktiga förslag för ökad trafiknykterhet och för att underlätta polisens arbete. (Vägverkets förslag för ökad trafiknykterhet, 26 november 2007.)

Samtidigt arbetar myndigheten i ett viktigt delområde, under influens av sina psykiatriska konsulter, i en helt annan riktning: Man vill tillåta amfetaminpåverkade förare i trafiken och man motverkar polisens insatser.

Den här skrivelsen har som syfte att göra det tydligt att Vägverket måste införa regler om nolltolerans också mot amfetaminpåverkade förare i trafiken.

Nolltolerans mot narkotika i trafiken kontra legalt utskrivet amfetamin

Det har sedan 1999 funnits en nollgräns för narkotika i trafiken. I propositionen som föregick lagändringen heter det att det skulle kunna hävdas att det inte finns underlag för att "påstå att varje minsta koncentration av narkotika i blodet kan antas ge upphov till en påverkan som är trafikfarlig. Rent allmänt har emellertid narkotiska ämnen normalt sett sådana verkningar att de inte är förenliga med framförande av fordon på ett trafiksäkert sätt." (Prop.98/99:43 sid. 25.)

Polisen har effektiviserat sitt arbete med att upptäcka tecken på drograttfylleri och fler anmälningar om narkotikabrott har gjorts de sista åren.

Vägverket har i november 2007 lagt flera förslag som ytterligare ska motverka drograttfylleriet och underlätta polisens arbete.

Myndigheten har dock gått i en annan riktning när det gäller att tillåta amfetaminpåverkade förare i trafiken.

Genom en inflytelserik grupp av biologiska psykiatriker och läkemedelsbolag har Sverige de sista åren skådat en explosiv ökning i utskrivningen av amfetaminpreparat (Ritalina och Concerta) till vuxna. Under år 2006 fick 7360 personer, 19 år och över, legalt utskrivet amfetamin i Sverige (Socialstyrelsen, 2007). Med undantag av uppskattningsvis några hundra personer fick dessa vuxna amfetaminet utskrivet för de neuropsykiatriska diagnoserna ADHD och DAMP.

Det bör betonas att i inget enskilt fall är den narkotika som skrevs ut till dessa vuxna "med" ADHD eller DAMP ett av läkemedelsmyndighet för denna åldersgrupp godkänt läkemedel. Det finns följaktligen i FASS-texten inte heller några rekommenderade doser. Texten i detta område lyder: "Ej relevant." (FASS, Ritalina och Concerta.)

Två av de psykiatriker/läkare som betytt mest för den explosiva ökningen i utskrivningen av amfetamin till vuxna är Peder Rasmussen och Björn Kadesjö - som också råkar vara Vägverkets konsulter/experter.

Det är med andra ord så att Rasmussen/Kadesjö först varit starkt bidragande till att 7360 vuxna i Sverige förra året fick legalt utskrivet amfetamin och sedan har ett avgörande inflytande över hur Vägverket betraktar bruket av den utskrivna narkotikan i trafiken.

Och i Rasmussens och Kadesjös ögon är det inte nolltolerans som förespråkas - tvärtom. Man har till och med influerat Vägverket till formuleringar om att det kan vara ett krav för fortsatt körkortstillstånd att ta amfetamin!

De psykiatriska konsulternas beskrivning av amfetaminet i Vägverkets dokument - det verkliga förhållandet

Vägverket och dess psykiatriska konsulter förmedlar i sitt material föreställningen att amfetamin har en annorlunda verkan - en medicinsk verkan - på personer "med ADHD", än det har på personer utan beteckningen. Det här är en grund för att kunna lägga förslag om att vissa personer ska få köra bil påverkade av amfetamin medan det för andra råder nolltolerans.

I det PM (Englund, 2006) som skrivits till de föreslagna ändringarna av kapitel 15, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, i Vägverkets föreskrifter om medicinska krav för innehav av körkort, hänvisas till Rasmussen (Trafikmedicin, 2001, s 164). I PM:et betonas att centralstimulantia kan vara "ett värdefullt komplement" som förbättrar koncentrationsförmåga, impulskontroll, överaktivitet och oro för personer med ADHD/DAMP. Det betonas också mycket starkt att "det handlar om doser som ligger mellan 50 och 100 gånger lägre än de doser som missbrukare använder och all erfarenhet talar för att denna behandling inte leder till framtida missbruk". [Kursivt här.] Texten är helt och hållet hämtad från Rasmussens kapitel i Trafikmedicin (2001), där dessutom frågan tas upp om det ska vara förbjudet att köra bil med legalt amfetamin i kroppen, och där svaret ges att "i princip bör ett sådant hinder ej föreligga" (s. 166) Det är för övrigt som så, skriver Rasmussen: "I vissa situationer kan det till och med vara ett krav för körkortstillstånd och körkortsinnehav att vederbörande fortsätter sin medicinering." Kadesjö fyller på med fler lyriska beskrivningar i sina 2007 lämnade kommentarer: "Det finns mycket goda belägg för att behandling med dessa medel positivt påverkar olika ADHD symtom inte minst impulsivitet och därmed bilkörningsförmåga." (Kadesjö, Kommentarer till vägverkets förslag till föreskrifter om medicinska krav, 2007).

Men bilden som Vägverket förmedlar är falsk. Det står mycket klart - förutom i det för amfetaminpreparaten framtagna marknadsföringsmaterialet - att amfetamin har samma verkan på alla som tar det, beteckningen ADHD eller inte. En drastisk och passande referens kan göras till den mångåriga ADHD-forskaren (och amfetaminförespråkaren) Judith Rapoport, som konstaterar: "Dessa medel har samma effekt på friska barn som på barn med ADHD. Amfetamin verkar förbättra allas uppmärksamhet - om det så har ett problem eller inte. Vad än uppgiften är, så gör man det bättre. Fotbollsspelare och travhästar har känt till det här sedan länge." (Intervju med den medicinska journalisten Ray Moynihan, boken Selling Sickness, 2005.) Effekten är alltså densamma om drogen är utskriven av en läkare till en person med beteckningen ADHD som den är för en "normal" person som skaffat drogen på ett illegalt sätt. Vi pratar nu om den inledande drogeffekten.

Konsulten Rasmussen vill (som i den vanliga av läkemedelsbolag framtagna litteraturen) hävda att det är en klar skillnad mellan de doser som skrivs ut till personer "med ADHD" och dem som missbrukare använder. Han vill med detta förmedla idén att det rör sig om en kvalitativ skillnad. Jämförelsen finns, som sagt, med i nästan all tillrättalagd ADHD-litteratur. Men jämförelsen med de doser som mångåriga, nergångna narkomaner använder, är naturligtvis absurd - var det inte så att regeringen klart fastslagit, och Vägverket instämt med, att det ska vara en nolltolerans för narkotika i trafiken? Vad har då liknelser med de doser som tunga narkomaner tar att göra i ett sammanhang om trafiknykterhet? Nej, istället kan vi jämföra med vad som definieras som en missbruksdos för en icke-tillvand person: "En rusframkallande dos ("missbruksdos") räknas såsom den dos som hos en naiv (icke-tillvand) person framkallar ett märkbart rus i form av en tydlig förändring i sinnestillståndet." För amfetamin gäller: "En missbruksdos anses ligga mellan 0,1 och 0,2 gram." (Åklagarmyndigheten, Farlighetsbedömning av narkotika, december 2005.) Dosen för att få samma effekt för den närliggande släktingen metylfenidat (Ritalina och Concerta) anses vara något större. Och med detta hamnar utskrivningen av amfetaminpreparat i ett annat läge än det Rasmussen förespeglar. De doser som vuxna "med ADHD" får är mycket nära vad som definieras som en missbruksdos.

Att "all erfarenhet talar för att denna behandling inte leder till framtida missbruk", som Rasmussen påstår, är att riktigt våldföra sig på sanningen. Det är skämmande att Vägverket i sitt PM om ändring av författningstexten bara fört in Rasmussens verklighetsfrämmande och osakliga data. Fakta är att det finns många klara bevis på att utskrivning av amfetaminpreparat har ett direkt positivt samband med framtida missbruk.

Några exempel: Den alldeles nyligen publicerade uppföljningen av den största långtidsstudien av amfetaminbehandling, MTA-studien, ger inte alls stöd för Rasmussens påståenden (Molina et al. Delinquent Behaviour and Emerging Substance Use in the MTA at 36 Months: Prevalence, Course, and Treatment Effects, 2007,). Man ska, när man läser de sista artiklarna om MTA-studien veta att dessa är skrivna av några av de största amfetaminförespråkarna internationellt, som byggt sina karriärer på att i samarbete med läkemedelsbolag förmedla en positiv bild av amfetaminbehandling. Det är med andra ord ingen som helst risk att man överdrivit några risker eller dåliga effekter. I den nämnda artikeln refereras också till forskning av Lambert (1998) och Pelham (2005), som visar hur "behandling" med centralstimulantia leder till ökad risk för framtida missbruk. Ett mer kärnfullt bemötande kan göras genom att hänvisa till en av världens största experter i psykofarmakologi, professor David Healy, som nyligen i media, sade: "De droger som används för att behandla ADHD är samma som speed och kokain... Det finns stor risk för att barnen kommer att gå vidare till att använda illegala droger också, eftersom de har blivit vana med deras effekter." (Daily Mail, Ritalin: The scandal of kiddy coke, 27 november 2007.) När det gäller missbruk och utskrivningen av amfetamin till vuxna är bilden om möjligt än mörkare - se nedan om erfarenheterna från Norge.

De faktiska resultaten vid utskrivning av amfetaminpreparat till vuxna - det misslyckade experimentet med utskrivning i Norge

I Norge har det under åren 1997-2003 pågått ett försöksprojekt med förskrivning av centralstimulantia till vuxna med diagnosen ADHD. Projektet är unikt såtillvida att det är ett av de största i världen - mer än 1500 vuxna med beteckningen ADHD har under dessa år fått legalt utskriven centralstimulantia (amfetaminpreparat).

Erfarenheten av projektet kan sammanfattas på följande sätt: "Otillräckliga behandlingseffekter, biverkningar, otillräckliga stödinsatser f.ö. och oförmåga hos personerna att genomföra behandling och regelbundna kontroller anses vara orsak till det 70 %-iga bortfallet." (Lars-Olof Janols, Farmakologisk behandling vid ADHD och komorbida tillstånd hos barn, ungdomar och vuxna, 2001; opublicerat manuskript inlämnat till Socialstyrelsen.) Det kan i sammanhanget nämnas att dessa resultat inte fick psykiatriker att minska utskrivningen av narkotikan.

Ovanstående citat är alltså hämtat från psykiatriker Lars-Olof Janols, som skrev detta till Socialstyrelsen år 2001. Janols kärnfulla (opublicerade) sammanfattning av resultaten från förskrivningen av centralstimulantia till vuxna i Norge gjordes när två tredjedelar av det norska försöksprojektet genomförts. Han hade fått sin information från projektledaren själv, överläkare Nils Olav Aanonsen, som i en öppenhjärtig brevväxling kolleger emellan avslöjat att den sanna bilden av behandlingen var långtifrån så positiv som neuropsykiatrins företrädare utåt vill göra gällande - den var rent ut sagt en katastrof.

Aanonsen sammanfattade erfarenheterna i ett brev av den 23 januari 2001. Brevet var inte avsett att nå allmänheten. (Den som tycker att nedanstående information är alltför otrolig kan verifiera påståendena genom att läsa en kopia av Aanonsens brev på http://jannel.se/janssen/brev.Aanonsen.Janols.pdf  Aanonsen Nils Olav, personligt meddelande, 2001.)

Projektledaren skrev om bortfallet: "Vårt system för tillbakemeldinger gjør att vi vet av erfaring at kun omkring 30 % velger å ta det i ett år eller mer." [Vårt system för

tillbakarapportering gör att vi av erfarenhet vet att bara omkring 30 % väljer att ta det i ett år eller mer."]

Runt 70 procent av patienterna föll bort, de avbröt behandlingen.

Patienterna, som nästan uteslutande gavs Ritalina, verkade inte få den "naturliga balans" i hjärnan som läkemedelsbolaget Novartis - och förespråkare som Rasmussen och Kadesjö - utlovar. Det var nämligen inte så att patienterna föll bort på grund av goda resultat - att de kände sig "färdigbehandlade" och nu klarade sig utan medicin. De föll bort på grund av dåliga eller inga resultat; som Aanonsen, som ansåg att verksamheten administrativt fungerade bra, uttryckte det i sitt brev: "Når det gjelder terapeutiske triumfer så er det mer variert." [När det gäller terapeutiska framgångar så är det mer växlande.] Patienterna, som avbröt behandlingen, måste ha hållit med om den bedömningen.

Aanonsen skrev vidare att "... effekten ikke synes vaere til så stor hjelp på generell psykosocial funksjonsevne som man skulle tenke seg utfra de första månadernas ofta märkvärdiga respons på koncentrationsevnen." ["... effekten verkar inte vara till så stor hjälp på generell psykosocial funktion som man skulle kunna tänka sig utifrån de första månadernas ofta märkvärdiga respons på koncentrationsförmågan."]

Det var med andra ord så att amfetaminet hade effekt på "vakenheten" i början - en känd effekt som också studenter som vill kunna sitta uppe på nätterna och plugga utnyttjar (tills de kraschar) - men narkotikan gjorde inte att personerna fungerade bättre i samhället, att deras "livskvalitet" förbättrades. Det sistnämnda är dock ett av de främsta skälen till att narkotikan skrivs ut - den ska förbättra personers sociala funktion.

De främsta erfarenheterna från försöksprojektet i Norge är som följer:

* Man kan vid behandling av vuxna med centralstimulantia räkna med att runt 70 % av patienterna kommer att avbryta behandlingen;

* De personer som avbryter behandlingen kommer i mer än 90 % av fallen att göra detta på grund av bristande terapeutiska framgångar; de flesta faller bort på grund av biverkningar, bristande behandlingseffekter och oförmåga att genomföra behandlingen;

* Det är fullt möjligt att i en försöksverksamhet, som sagts vara noggrant kontrollerad och som byggts upp runt narkotiska medel med mycket hög missbrukspotential, tappa bort 25 % av patienterna. Patienter om vilka man inte får in några resultat alls;

* De personer som relativt nyligen missbrukat alkohol eller narkotika, eller begått kriminella handlingar, kommer på grund av bristande behandlingseffekter att avbryta behandlingen; de kommer inte alls att fungera bättre. De kommer generellt sett att bryta mot behandlingsalliansen och återfalla i missbruk;

* De förespeglingar om "återställd naturlig balans" av ämnen i hjärnan, som läkemedelsbolag, ledande neuropsykiatriker och av läkemedelsbolag uppbyggda patientföreningar lockat med vid centralstimulantiabehandling, har visat sig vara falska. Om "symtomen" orsakats av en "biokemisk obalans" och om centralstimulantian rättat till denna obalans skulle "symtomen" upphöra. Så har bevisligen inte skett. Det finns sålunda ingen som helst grund för påståendena om att denna behandling är en "fungerande medicinsk behandling";

* Utdelningen av amfetaminpreparat till vuxna har inte heller visat sig fungera som beteendekontroll. Eventuella förhoppningarna om att medlen skulle hjälpa den generella psykosociala funktionen har inte infriats.

För en fullständig genomgång av detta projekt, läs artikeln Utskrivning av amfetamin till vuxna "med ADHD", http://jannel.se/janssen/utskrivning.av.amfetamin.till.vuxna.pdf

Sammanfattning och krav

Amfetaminpreparat är inte i något fall en godkänd medicin för vuxna "med ADHD" (det finns inte heller enligt data från Läkemedelsverket, november 2007, någon inlämnad ansökan om att få ett sådant godkännande.) Vägverket kan inte juridiskt sett i något fall ställa upp bestämmelser om att personer kan få köra bil på icke-godkända narkotiska medel - och naturligtvis än mindre göra det till ett krav för innehav av körkort att personer tar amfetamin.

Amfetaminpreparat har samma principiella effekt på alla som tar dem - de har ingen speciell "medicinsk effekt" på personer som fått beteckningen ADHD. Nolltoleransen ska gälla alla.

De psykiatriska konsulternas beskrivning av den goda effekten av amfetamin, och dess "skyddande" effekt mot missbruk, är grovt vilseledande och måste avvisas.

De faktiska resultaten av utdelning av amfetamin till vuxna framgår på ett tydligt sätt i (de inofficiella) erfarenheterna från Norge.

Vägverket har inte gjort någon utredning av hur många, av de 7360 vuxna som förra året fick legalt amfetamin, som har körkort eller är aktuella för att ansöka om körkort. Man har inte fullgjort sin grundlagspliktiga utredningsskyldighet - man vet inte ens om situationen redan nu är ur kontroll.

De psykiatriska konsulternas bedömningar och förslag är ett direkt hot mot polisens arbete för minskat drograttfylleri - konsekvenserna om förslagen antas är att man omöjliggör polisens arbete.

Vägverket måste avvisa de psykiatriska konsulternas bedömningar och förslag. Det ska inte för någon av de runt 7000 personer som förra året fick legalt amfetamin för ADHD eller DAMP vara möjligt att köra bil med narkotika i kroppen.

2 december 2007    

Janne Larsson

Från 1 december klassas drogen Bromo-Dragonfly som narkotika. Substansen är hallucinogen.

Bromo-Dragonfly (Brombensodifuranylisopropylamin) har likheter med andra droger som DOB, LSD och amfetamin.

Det första kända beslaget i Europa gjordes i september 2006 i Sverige. Förekomsten av Bromo-Dragonfly har ökat det senaste halvåret och tydliga hälsorisker kan kopplas till bruket av drogen. Eftersom drogen verkar långsamt finns en stor risk för överdosering.