ReageraMera

Vart femte barn lever i hushåll där en vuxen har förhöjd konsumtion av alkohol, så kallat "riskbruk". Särskilt stort är problemet när det gäller barn till ensamstående män. Det visar en ny rapport från Statens folkhälsoinstitut.

Rapporten Barn i familjer med alkohol- och narkotikaproblem visar att omkring 20 procent av alla barn lever i hushåll där någon vuxen dricker så mycket alkohol att det riskerar föräldrarnas egen hälsa.

Personer som lever med barn dricker oftast mindre alkohol än dem som inte har några barn i hemmet. Ett undantag är ensamstående. Där är det lika vanligt med riskabla alkoholvanor vare sig man har barn eller inte.

Särskilt mycket dricker ensamstående män. En fjärdedel av alla ensamstående män med barn i hemmet riskkonsumerar alkohol, säger Sven Bremberg, avdelningschef vid Statens folkhälsoinstitut.

Rapporten visar också att de som har en förhöjd alkoholkonsumtion oftare mår sämre psykiskt. Problemet är störst hos ensamstående kvinnor med barn och samboende eller gifta män med barn. Och föräldrar med kort utbildning har oftare mer riskabla alkoholvanor jämfört med dem som har lång utbildning. Barn till föräldrar med hög alkoholkonsumtion löper en ökad risk för egna problem. Om det dessutom kombineras med andra problem i familjen, exempelvis psykisk sjukdom kan riskfaktorerna växelverka och förstärka varandra. Tidigare forskning visar också att barn till föräldrar med alkoholmissbruk löper en ökad risk för egna alkoholproblem, konstaterar Folkhälsoinstitutet.

Spanska forskare rapporterar att man funnit en stark koppling mellan användning av cannabis och utveckling av psykoser i unga år och kopplingen, säger forskarna, kan inte förklaras av slumpen, könstillhörighet eller användning av andra droger. Däremot finns det en koppling till den mängd cannabis som används.

Resultaten baseras på undersökningar av 131 patienter i åldrarna 15-65 år.

Du kan läsa mer om Impact of cannabis and other drugs on age at onset of psychosis i augustiutgåvan av The Journal of Clinical Psychiatry.

Torgny Peterson

I en ny rapport, Future networks and the internet - indexing broadband performance, konstaterar EU-kommissionen att Sverige och Nederländerna toppar listan över länder när det gäller bredbandsuppkoppling. Längst ner på listan hamnar Polen, Rumänien, Cypern och Bulgarien.

Torgny Peterson  

Vart tredje år rapporterar EU:s medlemsstater till EU-kommissionen om vilka åtgärder de har vidtagit och planerar att vidta för att bidra till EU:s gemensamma mål för social trygghet och social delaktighet. Den 30 september 2008 lämnade regeringen Sveriges strategirapport för social trygghet och social delaktighet 2008-2010.

Rapporten innehåller strategier eller handlingsplaner inom tre områden:

Nationell handlingsplan för social delaktighet 2008-2010

Nationell strategi för pensioner

Nationell strategi för hälso- och sjukvård samt äldreomsorg

För att stimulera företag att anställa fler unga föreslår regeringen ytterligare sänkta socialavgifter. Förslaget innebär att sänkningen utökas till att gälla alla som är under 26 år, samtidigt som socialavgifterna sänks ytterligare. I dag överlämnades förslaget i en proposition till riksdagen.

Genom att sänka socialavgifterna ytterligare förstärker regeringen jobbsatsningen för unga så att fler kan få jobb och ungdomsarbetslösheten kan minska, säger finansminister Anders Borg.

Redan i dag har personer som när året börjar har fyllt 18 men inte 25 år nedsatta socialavgifter. Nu föreslås att alla under 26 år ska omfattas av nedsättningen, samtidigt som sänkningen blir ännu större.

Socialavgifterna för unga kommer att bestå av ålderspensionsavgiften samt en fjärdedel av övriga avgifter. Detta innebär att arbetsgivaravgifterna för 2009 blir 15,49 procent och egenavgifterna för 2009 blir 15,07 procent för alla som vid årets början inte har fyllt 26 år. Socialavgifterna för unga kommer därmed att ha sänkts i två steg. I ett första steg sänktes arbetsgivaravgifterna från 32,42 procent till 21,30 procent och i ett andra steg föreslås nu att avgifterna sänks till 15,49 procent. Företagens sammanlagda kostnad för att anställa en ung person blir därmed cirka 12 procent lägre än i normalfallet.

Under 2007 ökade sysselsättningen bland unga med nära 40 000 personer och arbetslösheten minskade med 7 700 personer.

Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2009.

I Storbritannien föreslår den nye ordföranden för regeringens rådgivande organ i narkotikafrågor, ACMD (Advisory Council on the Misuse of Drugs), David Nutt, att ecstasy borde nedklassificeras eftersom ecstasy inte är en speciellt farlig drog.

Nuts, Mr Nutt!

Hans förslag har hittills endast rönt uppskattning av aktiva missbrukare och en och annan medel- och överklasstyp som på sikt hoppas kunna slippa dölja sitt ecstasymissbruk.

Läs också:

Om klassificering av narkotika

Torgny Peterson

30 november är det dags för schweizarna att bland annat rösta om sitt framtida förhållande till narkotika.

Igår konstaterade landets inrikesminister Pascal Couchepin, ansvarig för hälso- och sociala frågor, att det skulle innebära en överträdelse av internationella överenskommelser om man godkände ett förslag om legalisering av cannabis.

I och för sig är det inte ägnat att förvåna om de skulle hända just i Schweiz - landet som var först ut (1994) med att underlätta för heroinister att fortsätta sitt heroinmissbruk med hjälp av statligt heroin; landet som var först med kommunala knarkarkvartar och landet som var först med att etablera de hittills två största öppna drogscenerna i Europa. Att dylika tokigheter fick stöd av Ambros Uchtenhagen, Ueli Locher och andra kvasiintellektuella drogpolitiska tyckare från Schweiz gör inte det hela mer rumsrent.

Vid omröstningen 30 november föreslås också att den statliga knarklangningen av heroin ska "legaliseras", dvs upphöra att vara ett projekt och ingå som en "godkänd" del i behandling av opiatmissbrukare. Heroinmissbrukare som vill fortsätta misbruka heroin - förenen eder - flytta till Schweiz.

P.S. Det krävs dock ett visst tålamod eftersom du i egenskap av opiatälskande utländsk medborgare inte kan förvänta dig att komma i omedelbart åtnjutande av det eftertraktade statliga heroinet. D.S.

Torgny Peterson

Distinguished delegates, ladies and gentlemen

There are few places on earth that can be considered 'remote' anymore. Long-distance travel that used to take weeks or months is now just a few hours away by airplane.

The world is industrialising at an ever increasing rate. It is estimated that by 2030, 61% of the global population will live in urban areas, many of them in so-called ‘super-cities' of 20 million or more people. Tokyo or Mexico city will no longer be the exception, many of these huge conglomerations will be in the developing world. Historically mass migrations from the countryside to cities have resulted in the creation of slum areas, social deprivation and environmental damage.

Television and radio programmes can reach people even when roads cannot. In fact they regularly used to pass health education messages to rural groups. Mobile phones, once the fashion accessory of the business elite, have become everyday tools to link communities.

No everyone has benefited equally from globalization. The emergence of transnational corporations that dominate global markets have resulted in startling inequalities.

Of the world's 100 largest economic entities, 51 are now corporations and 49 are countries. Three quarters of the world's top 200 corporations are based in industrialized countries. They account for more than one quarter of global economic activity while employing less than one percent of its workforce. Those same corporations have annual sales of 18 times the size of the combined annual income of the 1.2 billion people (24 per cent of the total world population) living in "severe" poverty.

Communities that live in areas where illicit drugs are grown or sourced also suffer harm from global drug abuse because their social, political and economic development is hampered by the drug trade.

Drug trafficking impacts most heavily on some of the world's poorest communities, undermining efforts to support their positive development and destroying local cultures.

This is the environment and the realities we have to face when we talk about drug abuse prevention.  

Human beings cannot exist in isolation. We live together in families, social networks and communities. We invest in each other and our relationships, we value and maintain our connections.

In order to have our needs met, we rely on each other for love, affection, support, care and understanding. Our society is therefore based on complex interactions and dependencies.

Drugs undermine all of this.

Drugs distort an individual's decision-making process, limiting the ability to care for oneself or others.

Drug abuse overrides or replaces healthy social interaction, undermining the fundamental relationships within society.

All aspects of drugs result in widespread harm - from cultivation, production, transport, distribution and consumption.

Drug prevention work has a strong interaction with other drugs, above all alcohol and tobacco. Use of different drugs often occur together, with shared mechanisms of dependence and the resulting harm often comes from combined misuse of several substances. People who die from overdose often have large quantities of alcohol and legal drugs in the blood.

It is therefore very important that prevention is not directed towards one group of substances but involves joint action against alcohol, tobacco, drugs, and doping.

In 2003, the world's first global treaty on health was signed. The Framework Convention on Tobacco Control (FCTC) took 4 long years of negotiations between the 191 member countries of the World Health Organisation. The most important feature of the FCTC is that it covers all aspects of tobacco, ranging from health warnings on the packets to the advertising, promotion and sponsorship activities of tobacco companies. In addition, the treaty sets out measures to control the sale of cigarettes to minors and tackle smuggling.

Attention is also given to supporting farmers to diversify their crops and to find other ways of earning a living than growing tobacco. Basically, the treaty covers the whole cycle of tobacco from the plant to the end product. It is the foundation of a global commitment to a comprehensive strategy to combat tobacco. It links together elements of supply and demand.

As you can imagine, finding a balance between all the competing interests of the countries was a real challenge. The World Health Organisation maintained a strong political commitment and complete focus during all of the slow and sometimes painful negotiations. To support the WHO, the health community united around the process. A special coalition of NGOs shadowed the negotiations, keeping up the pressure on the governments and monitoring and exposing attempts by the tobacco industry to infiltrate national delegations or influence the debate.

The Framework Convention on Tobacco Control is a good example of what can be achieved when committed NGOs cooperate and work together.

NGOs support and reinforce social connections between people.

They build stronger and more resilient societies, upholding the key of cooperation, solidarity, human rights, justice, and equality of opportunity.

NGOs give communities a voice, particularly those without political or economic power which suffer disproportionately from global drug abuse.

Drugs have no place in this vision and always involve harm.

Like-minded NGOs and community groups need therefore to work together to counteract pressure to liberalise drug policy.

Policy makers at all levels need an awareness of the harm of drug abuse. NGOs have an important role to play in this matter.

As NGOs we have a number of assets:

First of all, many of us share similar fundamental values and are all committed to working towards the same aim.

We also enjoy significant levels of public trust and confidence. A number of surveys have consistently shown that NGOs are considered more trustworthy, more so than governments or industry.

NGOs have the capacity to work together in a collaborative way. By sharing information, idea, advocacy tactics we can move the global agenda forward.

Globalisation can also work in our favour. We can influence the political, social and economic environments internationally. We can hold governments accountable for their policy decisions at home and abroad.

The strength of the international drug control system is its universality, with all governments solidly behind the United Nations drug conventions.

But drug policies are too important to be left to drug experts and to governments alone. It is a society-wide responsibility that requires society-wide engagement. This means working with children, starting from parents and teachers, to ensure that they develop self-esteem. This means to support family-based programmes, because prevention begins at home. This means advocacy.

People can be steered  away from drugs. And those that do suffer the misery of addiction can be brought back into society. This is the true meaning of harm reduction which goes far beyond its usual narrow definition.

We all want to help the poor farmers - to switch from crops to sustainable livelihoods.

We all want to help the drug addicts - to save them from a life of misery.

We all want to reduce the violence and crime associated with the drug economy.

My key message is:

Human rights are incompatible with drug abuse. All individuals have the right to a life that is not harmed by drugs. Policy makers need to to defend and protect this right. The rights and interests of drug users are not servd by supporting the continuation of drug abuse.

Alcohol, tobacco and drugs are phenomena that affect every geographic region in the world and no country can tackle these problems alone. To have any impact, there has to be a consistent approach to these products and this means creating strong coalitions hat can help governments to find the political will to act.

As NGOs  we can play a crucial and very important role in this matter. AS NGOs we share a common responsibility to take this initiative and this conference, The World Forum Against Drugs, further and strengthen and build further on this effort.

For the health community , this is our opportunity and challenge!

Thank you for your attention.

Good afternoon ladies and gentlemen!  I want to extend my congratulations to the conveners of this excellent conference. And the terrific speakers who have provided valuable contributions are to be commended. 

It has been very refreshing to see so many of my long-time and my newly found colleagues here participating in this important event.  And it has been great to meet many new people.  It has been a wonderful opportunity to share our experiences and to learn new information.

I think we can all agree that drugs are a problem.  Today we are faced with new and more powerful drugs as well as a society that has, in many countries, become too tolerant of them. 

As David Evans mentioned, In the United States, there is a very large and very well financed movement to normalize and legalize drug use and drug trafficking.  Much of that movement is funded by a name that many of you know - George Soros, a convicted criminal who has publicly labeled himself as an atheist and yet has claimed that he is God... 

Mr. Soros is about power and fame.  His philosophy is to destroy societies that he does not like and then recreate them using his "open society" model.  He destroys by creating chaos.  And what better way to create chaos in society than to have a drug-addicted population that dominates.  To have societies with drug-friendly laws and policies will certainly contribute to creating this chaos.

As in some other countries, Mr. Soros seeks to destroy our political system in the US and to create chaos in our judicial and law enforcement systems and even in our military. 

He has contributed millions to the drug legalization movement as well as bought many of our politicians.  When legislative bills are moving through state legislatures or congressional bills through the US Congress that are pro-drug, anti-treatment, anti-law enforcement, or anti-prevention, we almost always discover that the bills are sponsored by politicians who have taken money from Soros.  This is factual and can be confirmed by checking public records of campaign finance. 

Likewise, when voter initiatives appear on state and local ballots in the US to alter our drug laws towards a more permissive practice, such as legalizing marijuana as a so-called medicine, funding needle giveaway programs, prohibiting judges from sending drug dealers to jail, or legalizing drugs, these initiatives are always funded by Mr. Soros and/or some of his business colleagues.

Just since the beginning of 2008, we have seen an extraordinary increase in drug legalization efforts and activities in the US.  During this short time period, no less than 91 different pieces of pro-legalization voter initiatives and legislation have been filed in 26 states and a number of cities across the nation.  This year, we have also been confronted with two federal bills: one that seeks to legalize marijuana as a so-called medicine throughout the nation and one that seeks to legalize the possession of up to 3.5 ounces of marijuana for non-medical use.  For those of you who do not know - 3.5 ounces will roll somewhere between 210 and 420 joints, depending upon the quality of the marijuana.

The good news is that, thanks to hard work of many committed individuals and much collaborative work, only 6 of the 91 proposed actions ultimately were approved and 4 of those will most likely not be able to be implemented.

This tells me two very important things:  1) it is not the will of the public to have these permissive policies; and 2) when we all work together and push back, we can indeed win.

Clearly, we are under attack.  And this attack is not limited to the borders of the United States as has clearly been demonstrated from the presentations of others here at this conference.  My work at Drug Free America Foundation takes me to many countries.  I have had the honor and privilege of working with colleagues from around the world.  And everywhere I go, the name and evil influence of Soros is known.  His drug legalization blueprint is promoted globally. 

This blueprint has a common theme with specific strategies that we see promoted worldwide:

Harm reduction

Marijuana and other illegal drugs as medicine

Human rights issues

Now no one would argue against reducing the harms of drugs but, this term is greatly misapplied and abused by those seeking to normalize and legalize drugs.  The concept of harm reduction has become associated with needle exchange and so-called safe injection site programs which not only accept drug use without attempting to help people become drug free but, also were established without solid evidence that such programs actually reduce HIV and other blood-borne infections.  The drug legalization proponents who advocate for these programs claim that abstinence is unrealistic and not a desired goal of their strategy.

The United Nations Office on Drugs and Crime has issued a very clear statement about harm reduction.  They have said that if ‘harm reduction' is done exclusively, namely without prevention, treatment, and law enforcement, it will make a mockery of any control system, send the wrong message and only perpetuate drug use.

I suggest that the only sure way to prevent drug-related harm is to prevent or to stop drug use.  Any efforts that fail to strive toward this goal should be viewed with skepticism and challenged as "harm promotion" rather than harm reduction.   

Drug policies that embrace harm reduction strategies without a goal of leading the user to abstinence inevitably ignore the harms of the drugs themselves and instead focus solely on the harms caused by their use.  They create the perception that drugs are not dangerous and ok if "safely" or "responsibly" used, a perception that undoubtedly increases drug use.  These strategies undermine prevention messages as they prolong addiction.

The legitimate concept of harm reduction understands minimizing harm within the context of prevention, treatment and law enforcement with a primary focus on prevention - a dramatic difference from sustaining the addiction of individuals and losing sight of their human rights to be drug-free and productive members of society.

Those who advocate for softening our drug laws and normalizing and legalizing drugs continuously raise the human rights issue.  And certainly we all recognize that human rights are precious and should not be violated.  But, these advocates have pushed the envelope too far when they began espousing that it is the "human right" of individuals to use drugs and endanger not only their own lives but the lives of others.  With rights, come responsibilities and that is something that drug users know or care very little about.

I maintain that the harm reduction strategies promoted by the drug legalization advocates are a gross violation of human rights.  Your and my rights who are drug free but would be affected by drug users - and the rights of addicts who are entitled to effective drug policies and treatment that will help them to get well.

And speaking of getting well - let's talk a minute about the fraudulent campaigns to legalize marijuana as a so-called medicine.  This illusion that has been created by the Soros minions that marijuana is a so-called medicine is a huge violation of human rights!  Truly sick people who deserve legitimate medical treatment have been duped into believing that marijuana will help them, while in reality it is hurting them.  All because a special interest group is advancing a hidden agenda to normalize and legalize marijuana use.  The sad thing is that people smoking pot probably do feel better even if they are not getting better but they could also feel better by smoking crack cocaine or injecting heroin.  Will these be the next drugs to legalize as so-called medicine?

The drug legalization movement certainly has more money than we do but, we are on the right side.  We have science and solid data behind us.  History has shown that restrictive drug policies do work.  The very successful restrictive drug policy of Sweden is a perfect example of what works!  On the contrary, history has shown that permissive policies are flawed and do not work, as evidenced with the permissive policies based upon so-called harm reduction rather than the goal of abstinence in countries such as Australia. 

Obviously, our policies should be humane and compassionate but should not tolerate drug use and drug trafficking.  Drug policy should be well balanced with prevention, treatment, and law enforcement and interdiction efforts.

Contrary to what the drug legalization advocates claim, it is not the restrictive drug policies that are harmful, it is the drug itself.  There are no "safe" ways to use drugs.  Policies that condone and prolong drug use should not be tolerated.  Such policies are a travesty and a gross violation of the rights of individuals who suffer from addiction.  These individuals should never be thrown away through programs that take the easy way out by maintaining them on drugs rather than leveraging them toward sobriety.

A great and honorable man once said "The ultimate determinant in the struggle that's now going on in the world will not be bombs and rockets, but a test of wills and ideas, a trial of spiritual resolve, the values we hold, the beliefs we cherish, and the ideals to which we are dedicated."  That man was former American President and world leader, Ronald Reagan.  He uttered these words over 2 decades ago but they are even truer today.

My friends, we are at a crossroads in history with drug policy.  It is a struggle like we have never seen in our lifetime.  A struggle in which we cannot surrender.  A struggle we cannot ignore.  A struggle that requires ALL of us to engage and push back with a mighty force.

Former President Ronald Reagan told us Americans long ago "If we continue to accommodate, continue to back up and retreat, eventually we have to face the final demand - the ultimatum."  And I say to you today in this battle that we find ourselves - engaged against the scourge of drugs and against those forces that seek to normalize and legalize drugs by weakening our drug laws and policies, "If we continue to accommodate, continue to back up and retreat, eventually we will indeed have to face the final demand - the ultimatum of a world fueled by drug use, drug trafficking, and all of the social ills associated with such a society.  We absolutely cannot continue to accommodate, back up and retreat on the drug issue.  We must face it head on.  We must stand firm with restrictive, yet compassionate and humane drug policies - for the future of our children and the future of our human race.

When we are born, we are not patted gently on the back and wished well in life.  We are smacked on the rear end and thrown into life with a series of challenges that require us to accept individual responsibility for our personal destiny. Shortly after being born we begin to cry. Some choose to go thru life whining while others take action. In going through life, it is helpful to remember the old saying - "If it is to be, it is up to me."

My fellow colleagues, I suggest that if we are to win this battle it truly is up to me and to YOU.  YOU must get involved and stay involved.  It is a battle worth fighting and it is one that is winnable.

This is why I am endorsing the Declaration put forth from this conference and I encourage you to also take the time to sign on with your endorsement and then not let this conference be the end of your commitment.  Let's all stay connected, take a stand, and fight this fight together because as we say in America, "United we stand, divided we fall!"

At the beginning of this Forum Minister Larsson declared, "Let the Games begin". As this Forum closes I say "Let the Games continue".

I will conclude with my favorite quote from Ronald Reagan - "You and I have a rendezvous with destiny.  We will preserve for our children this, the last best hope of man on earth, or we will sentence them to take the first step into a thousand years of darkness.  If we fail, at least let our children and our children's children say of us we justified our brief moment here.  We did all that could be done."

Thank you and God bless.

Excellencies, Conference Organisers, Distinguished Colleagues and Friends -  May I extend sincerest thanks, on behalf of Drug Free Australia, to Her Majesty, Queen Sylvia  for her Patronage of the First World Forum against Drugs and to the visionary organisers of the historic event we have all experienced over the last 3 days.

My segment of this Closing Session is entitled, ‘The importance of WFAD - an Australian Perspective.

Ladies and Gentlemen, quite simply, Australia's Illicit Drug Policy must change - and this Forum has the potential to be a catalyst to do that - in very real terms.

The fact is that, according to the United Nations World Drug Report, Australia continues to have one of the highest illicit drug use rates in the OECD. Yet statistics show that the majority of Australians do not want, nor do they approve of these drugs.

The 2007 National Household Survey results show that:

99% don't approve of hard drugs

94% don't approve of cannabis

79% don't want cannabis legalised

Most Australians want tougher penalties for drug dealers.

Let me share with you my dream - it is the dream of the majority of Australians - to rid our country of the scourge of illicit drugs. But before I do so, it is important for me to introduce you to the organisation I represent here today.

Drug Free Australia (DFA), was formally established in 2002, after many years of planning by dedicated people who could see the destructive influence of Harm Reduction, without prevention and effective Demand Reduction in Australia's drug policy.

In 2006, with some Federal Government funding, Drug Free Australia was able to begin its community education and outreach programs more effectively.

We have a high profile Patron, tennis champion, Dr Margaret Court and a dedicated President, Mr Craig Thompson, recently retired Family Court magistrate and specialist in drug-related mental health disorders.  We have a national Board of Directors with vast experience in alcohol and drug rehabilitation, education, and law enforcement fields. One of our Directors may be known to many of you - Major Brian Watters, who is also a member of the INCB.

Our work is supported by 24 Research Fellows, an influential group of specialists who advise us on national and international matters - seven of whom, I am very pleased to say, have been present at this Forum.

In the last 2 years, DFA has also built a strong supporter base comprising individuals and organisations representing almost 217,000 people.

In the same period, we have established an expanding group of youth advisers who assist us with community education and keep us current on matters relating to young people - who, as we have heard at this conference - are some of the most vulnerable when it comes to the dangers of drug use.

Now, let us look at Australia's current drug policy and what it has delivered to the Australian people. I have time today, only to give you a snapshot:

Internationally comparisons are very alarming

As mentioned previously, we have the highest rates of overall drug use in the OECD. The main drugs of concern are the use of ATS - and in particular Ecstasy. If we compare Australia and Sweden, Australia is much higher is all drug categories, with ATS being at least 20 times greater use per capita that in Sweden. Specific statistics bear this out - so, in terms of drug use, let us look at what has happened over the last 12 months in Australia ...

The trends from the 2007 Household Survey

A 2% drop in cannabis use. BUT there are still at least 200,000 people in Australia (in a population of 20 million people) who admit to being addicted to cannabis. With current evidence of direct links to mental illness and a raft of other health and safety issues, we should be more than a little concerned.

An ANCD report in 2006 indicated an alarmingly high use of methamphetamines, with a conservative 73,000 addicted to the drug ‘ICE'. Even with a slight drop of 0.9% (or less than 700 people) this is an area of growing concern.

An increase in underage binge drinking; an unprecedented increase in cocaine use.Further, in the youth population:1 in 10    12-14 year olds binge drink; 1 in 5 16 year olds drank at harmful levels; 1 in 7 secondary school students use cannabis; over 67,000 secondary students have used amphetamines

And some new evidence this week on drug driving, with a Victorian Police study showing that 15% of drivers killed in road accidents tested positive to cannabis and 8% to amphetamines. Ladies and Gentlemen, these figures have tripled since 2003.

Research compiled by the Australian Institute of Family Studies and reported this week, has found that a substantial number of Australian children are living in households where adults routinely misuse alcohol and other drugs.

The research shows that in cases of substantiated child abuse or neglect, 33 per cent of parents experienced significant problems with substance abuse and 31 per cent with alcohol abuse.

And disturbingly, it is estimated that 30 per cent of abused or neglected children go on to maltreat children in some way when they are adults.

It also warns that existing data underestimates the impact of drug and alcohol abuse on children, because current national surveys do not collect information on parental status or child care responsibilities.

We ask ... When are we going to look seriously at the Rights of the Child?

Why is Australia in this unacceptable position? The answer is quite simply, that a policy of Harm Minimisation has been adopted, without the necessary prevention and demand reduction strategies in place.

‘Harm Minimisation' - in real terms sends the message that: illegal drug use will always exist, so why try to change? drug users should have a right to choose when (or if) they will stop using and they should be assisted to use illegal drugs more safely.

This policy equates to ‘parking the ambulance at the bottom of a cliff to catch the people as they fall off'.

How does this policy translate into Harm Reduction, without prevention? This list is extensive, but here are a few examples: An injecting room in Sydney; Needle Programs that lack accountability including no exchange nor referral requirement; Brochures with mixed messages directed to young people and students in schools - for example, if you ‘choose to use' here is how to do it safely; Lack of funding for recovery-based rehabilitation BUTFunding for drug user organisations  - for example there is an organization called the Australian Injecting Drug Users' League that received funding for ‘peer education' to help people use drugs ‘safely'; high priority to Methadone maintenance - many people remain on methadone for life, and overdose rates are high; decriminalisation of cannabis - where at most, people are given a warning, or perhaps charged an expiation fee;

drug traffickers who receive light or even suspended sentences - little or no deterrent in the legal system and there is also a lack of consistency in drug laws across the country.

What are the solutions?

In the relatively short time of two and a half years, Drug Free Australia has worked hard to bring the issues and solutions into communities at the local level AND to talk to political leaders.

For example, we have:

Conducted community forums in every state and territory to educate people; compiled of eight (8) research papers to government; presented to Federal Parliamentary Inquiries; worked in High Schools, particularly in conjunction with a National Schools Competition - ‘Let's Keep Drug Free'; worked directly with indigenous communities.

Ladies and Gentlemen, may I take special time out to mention DFA's work with Australia's Aboriginal and Torres Strait Islander peoples. On the first day of this Forum we heard from my fellow Australian, Tania Major about the plight of Australia's Indigenous people - with the shocking fact that conservatively alcohol and drug related deaths among her people are 21 times higher than in the overall population. We also heard that the youth population is particularly vulnerable. Drug Free Australia is working hard to bring these issues to the notice of the government. We are in a unique position, due to the work of one of our Directors and her husband (a doctor) who work closely, on the ground, with the peoples of Bagot Community in Darwin. As a result, we have had direct consultations with indigenous communities in Darwin, Arnhem Land and in Central Australia and have produced a working paper for the Federal Government's latest inquiry. As a result of this Forum, I would like to continue contact with Tania in support of her efforts.

In our work with political leaders we have asked numerous questions and provided them with policy statements for consideration as alternatives to those of Harm Minimisation.

We are encouraged by the fact that the new Federal Government's illicit drug policy covers prevention. Therefore our current line of discussion covers questions such as: Will there be an equivalent to the ‘Tough on Drugs' strategy? Will the recommendations of the 2007  bi-partisan Parliamentary Inquiry into the Impact of Illicit Drugs on Families and its report entitled ‘The Winnable War on Drugs', be seriously considered?

What is the impact of the new National Corrections Strategy and the government's position on allowing needles in prisons? What is the Federal Government's reaction to the lobbying of the international pro drug group the International Drug Policy Consortium (IDPC) in its attempts to form partnerships with government agencies?

Most importantly, will the Australian government vote to retain the United Nations Drug Conventions at a UN meeting in 2009?

Ladies and Gentlemen - dear friends, there is a lot to be done, but WFAD offers very real solutions and opportunities for us all.

I personally have taken heart in getting to know many of you and the issues you face. We now know that we are not alone.

Although this is the concluding session, I'm sure you will agree with me that it represents an exciting new beginning. Let us take heart from the wise words of Dr Robert DuPont: ‘You alone can do it, but you cannot do it alone'

Let us continue to work together in 3 ways:

Continue to network

Support and sign the WFAD Resolution for the UNGASS meeting in 2009

Help to realize the historical formation of a World FEDERATION Against Drugs

Let us tell our supporters - this year is CRITICAL

Again, may I say a sincere thank you to the hard working organisers of this amazing Forum and to say - we are here to support all future outcomes from it and global initiatives in drug prevention.

Allianspartierna har i dag kommit överens om tillägg till signalspaningslagen som ytterligare förstärker det personliga integritetsskyddet med tydligare reglering och förbättrade kontrollmöjligheter av signalspaningen.

Förslagen är ett resultat av ett beredningsarbete inom regeringskansliet och går längre än vad riksdagen gav tillkänna i och med sitt beslut den 18 juni i år. Samtliga alliansriksdagsgrupper har eniga ställt sig bakom förslagen.

Ändringar, utöver de förbättringar som följer av riksdagsbeslutet i juni

1. De ändamål för vilka signalspaning får bedrivas preciseras ytterligare och anges i lag i stället för i förordning.

2. Tillstånd till signalspaning ska prövas av domstol.

3. FRA ska ansöka om tillstånd för all signalspaning. Även signalspaning för regeringens behov omfattas alltså av tillståndskrav.

4. FRA ska bara få tillgång till de "trafikstråk" som domstolen bestämmer.

5. I lagen tydliggörs att FRA inte får signalspana mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.

6. FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.

7. En utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser.

8. Sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person får inte användas utan särskilt tillstånd.

9. Närmare föreskrifter om förstöring meddelas. I lagen tas in en hänvisning till den lagstiftning som

reglerar FRA:s personuppgiftsbehandling.

10. Kontrollmyndighetens självständighet och förutsättningar för rättslig efterhandskontroll förstärks.

11. En underrättelseskyldighet till enskild införs.

12. Kontrollmyndigheten ska på begäran av enskild vara skyldig att undersöka om verksamhet avseende honom eller henne har skett i enlighet med lag.

13. Om information från själavårdande samtal skulle komma till FRA måste den omedelbart förstöras.

14. Inget råmaterial (i debatten benämnd trafikdata) får sparas i mer än ett år (ej heller av historiska, statistiska eller liknande skäl).

15. Vid kontrollstationen 2011 ska kontrollorganen göra en bedömning av huruvida FRA:s verksamhet bedrivits på ett etiskt riktigt sätt.

Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund ger följande gemensamma kommentarer till överenskommelsen: Signalspaning är en viktig metod för underrättelseinhämtning när det gäller yttre hot riktade mot Sverige. Samtidigt vill vi vara tydliga med att ett starkt värn för Sveriges säkerhet mot yttre hot måste gå hand i hand med ett starkt värnande av den personliga integriteten i Sverige.

Vi har tagit intryck, diskuterat och har nu nått enighet i våra riksdagsgrupper om att gå vidare med att reglera en verksamhet som tidigare varit oreglerad. Detta genom flera förslag som går längre än riksdagen när det gäller att förstärka det personliga integritetsskyddet samt tydligare reglera och bättre kontrollera signalspaningen.

Med förslagen drar vi en tydlig gräns för att begränsa spaningen till de yttre hoten och  stärker därför på flera punkter upp skyddet för enskilda i lagstiftningen. Vi inför också en tydligare tillståndsprövning och kontroll för hur signalspaning får bedrivas.

Genom att förtydliga lagstiftningen, stärka skyddet för den enskildes integritet och förbättra kontrollen möjliggör vi en väl fungerande svensk underrättelseinhämtning med ett tydligt och begränsat uppdrag samtidigt som vi möter den oro som funnits.

Den intresserade kan nu ta del av den nya upplagan av Atlas of Health in Europe, 2nd edition 2008, som innehåller hälsostatistik för WHO:s Europaregion.

Atlasen innehåller bland annat uppgifter om befolkning, födslar, dödsfall, förväntad livslängd, sjukdomar, livsstil, alkoholkonsumtion, rökning, trafikolyckor, och hälso- sjukvård.

Varje indikator presenteras på en karta för att visa regionala variationer. Informationen visas också i diagram för att ange ländernas rangordning och över tid för att visa trender.

European Institute of Studies of Prevention (IREFREA) har tittat närmare på hur 3 000 britter, tyskar och spanjorer i åldrarna 16-35 år "sköter" sig på populära turistorter som Mallorca och Ibiza.

Cirka 60% av de tillfrågade uppgav att de varit fulla mer än två gånger per vecka under semestern på Mallorca eller Ibiza och flera av dem hade också använt narkotika, särskilt besökarna på Ibiza.

Några övriga resultat från studien:

5% var inblandade i våldshandlingar under semestern

32,4% hade bevittnat våld

5,7% hade bevittnat våld många gånger

4,6% hade bevittnat våld varje kväll under semestervistelsen

I undersökningen har man också hittat ett klart samband mellan användning av alkohol och narkotika och våld.

Hur ser då den mest våldsamme turisten ut?

Han är man i åldern 16-19 år som berusar sig ofta och som använder kokain och/eller hasch under semestern.

Torgny Peterson

Fullmäktige i Oslo föreslår i budgetförslaget för 2009 att sprutrummet, dit missbrukare kan komma och injicera heroin, ska stängas.

Socialborgarrådet i Oslo, Jøran Kallmyr, säger till norska media att det bara är ett 60-tal som besöker lokalen på Storgata i centrala Oslo varje dag av de uppskattningsvis 3 000 heroinister som finns i den norska huvudstaden.

Kostnaderna för detta enda sprutrum uppgår till 12 miljoner kronor per år, varav 7 miljoner utgörs av kommunala medel.

Att Oslo förhoppningsvis fattar beslut om att bomma igen sprutrummet för gott och istället lägga pengarna på utökat fältarbete och boendemöjligheter tyder på ett positivt uppvaknande hos de ansvariga politikerna i Oslo.

Läs också:

Stäng sprutrummet

Torgny Peterson

Amerikanska forskare vid Cornell Medical Center in New York rapporterar att läkemedel mot depression, Seroxat och Paxil, kan påverka kvalitén på spermierna.

Du kan läsa mer i senaste numret av New Scientist här.

Torgny Peterson

Torsdag 25 september 14.00-15.00 är det dags igen för radioprogrammet ReageraMera.

Innehåll - torsdagens program

UNGASS (United Nations General Assembly Special Session on Drugs) 2009

Det finns inga hopplösa fall - Behandla beroendet, inte symptomen

Hassela Helpline - flerspråkig hjälplinje

Svenska Narkotikapolisföreningen (SNPF) är och gör vad?

Svenskt försök till kokainsmuggling resulterade i 3 år och 8 månader i bolivianskt fängelse

Medverkande

Ralf Löfstedt, ämnesråd Socialdepartementet

Torbjörn Fjellström, psykolog och en av initiativtagarna till BUD (Nordiska förbundet för kemiskt drogfri behandling)

Karin Bondesson, Hassela Helpline

Gunnar Hermansson, SNPF (Svenska Narkotikapolisföreningen)

Jonas Andersson, författare till El Choco - svensken i Bolivias ökända fängelse

Programmet sänds live via FM-nätet (89,2) på Gotland i radiokanalen WisbyFM. För dig som inte bor på eller gästar Gotland går det utmärkt att höra direktsändningarna live via internet på http://www.wisbyfm.se/ 

ReageraMera har spännande och intressanta gäster och tar upp toppaktuella frågeställningar i intervjuer och diskussioner - via telefon, live från studion eller i bandade inslag. Dessutom blir det musik.

Automatspel, som hittills varit det största rapporterade problemspelet, har fått konkurrens av nätpoker. En ny rapport från Nationella stödlinjen presenterar de förändringar som skett under de senaste åren.

2004 registrerade Nationella stödlinjen nätpoker som ett problemspel hos cirka 3,5 procent av dem som ringde. År 2006 hade andelen stigit till 30 procent.

Rapporten Nationella stödlinjen 2002-2006 presenterar utvecklingen av verksamheten och trender i spelvanor. Den ger även en inblick i en vanlig dag på Stödlinjen.

Mer information om Nationella stödlinjen hittar du här.

De förslag till lättnader på skuldsaneringsområdet som regeringens utredare, riksdagsmannen och advokaten Jan Ertsborn, flaggat för det senaste året konkretiserades i dag i ett delbetänkande som överlämnades till justitieminister Beatrice Ask. Utredaren föreslår att  företagare med stora verksamhetsskulder, men också andra överskuldsatta gäldenärer, ges större möjligheter till en nystart genom skuldsanering.

Skuldsanering, som funnits i svensk rätt sedan 1994, är en lagreglerad form av skulduppgörelse mellan en gäldenär och dennes borgenärer. Resultatet blir att gäldenären helt eller delvis befrias från sitt betalningsansvar, om situationen i princip är omöjlig att ta sig ur på annat sätt och skuldsanering bedöms som en skälig lösning.

Jan Ertsborn föreslår att skuldsaneringsinstitutet mer ska anpassas efter de överskuldsattas förutsättningar. Näringsverksamhet i vilken den skuldsatte har varit engagerad ska även i fortsättningen som regel vara avvecklad innan skuldsanering blir aktuell. Förslaget innebär emellertid bland annat att skuldsanering inte längre ska vara utesluten bara för att skulderna är nya.  En annan nyhet är att skuldsanering ska kunna beviljas trots att det är osäkert om gäldenärens betalningssvårigheter är permanenta.  Dessutom föreslås att den betalningsperiod som bestäms vid skuldsaneringen kortas från fem år till tre år.

Enligt Jan Ertsborn kommer lättnaderna i skuldsaneringslagen att bana väg för en kraftig ökning av antalet skuldsaneringsärenden. Detta antas i sin tur få positiva effekter både för de överskuldsatta och för samhället.  I betänkandet pekar han på behovet av att kommunerna och Kronofogden tar krafttag för att möta anstormningen av ansökningar inför det planerade ikraftträdandet år 2010, inte minst eftersom råd och stöd till de överskuldsatta på sikt kan betala sig i form av bland annat ökade kommunala skatteintäkter samt ett minskat vårdbehov och bidragsberoende.

Jan Ertsborn har inom ramen för sitt utredningsarbete också övervägt att införa alternativ till skuldsanering för att hjälpa även mindre svårt skuldtyngda personer till en nystart. I sitt delbetänkande, Vägen tillbaka för överskuldsatta (SOU 2008:82), slår han emellertid fast att nya åtgärder som löper parallellt med skuldsanering i vart fall inte för närvarande bör införas, delvis eftersom sådana åtgärder kan ge konsekvenser på den breda allmänhetens möjligheter att få krediter på rimliga villkor.

Läs också:

Vägen tillbaka för överskuldsatta (SOU 2008:82)

Regeringen vill underlätta beskattning av alkohol som privatpersoner för in i Sverige. Förslag till nya regler har skickats på remiss till Lagrådet. Lagrådsremissen innehåller också förslag till nya regler för införsel av bränsle för uppvärmning.

Sedan den 1 juli 2008 får privatpersoner föra in alkohol för eget bruk med hjälp av en mellanhand, t.ex. en bekant eller ett transportföretag. I dessa fall ska alkoholskatt betalas i Sverige. För att myndigheterna ska veta vem som ska betala skatten ska den som transporterar varorna till Sverige ha med sig ett särskilt dokument där det framgår vem som är skattskyldig. Om föraren inte kan uppvisa sådant dokument påförs han eller hon transporttillägg.

Uppvärmningsbränsle som förs in till Sverige av en enskild person för eget bruk ska enligt förslaget beskattas i Sverige, om inte bränslet förs in i tankfordon för yrkesmässig handel. Tullverket ska kontrollera privata transporter av skattepliktigt bränsle, medan Skatteverket ska besluta om skatt och eventuellt transporttillägg.

Ändringarna är anpassningar av svenska bestämmelser till EG-rätten och föreslås börja gälla den 1 januari 2009.

Lagrådsremissen innehåller förslag till ändrade bestämmelser om skatte- och tullfrihet för resande från land utanför EU. Ändringarna görs på grund av ändrade EG-regler. De handlar bl.a. om resanderansonen. Gränsen för skatte- och tullfrihet höjs från 175 euro till 430 eller 300 euro. Den högre nivån gäller flyg- och sjöresenärer och den lägre nivån gäller andra resenärer. Begränsningen för vin höjs till fyra liter och en begränsning till sexton liter införs för starköl.

Socialminister Göran Hägglund presenterar i budgetpropositionen satsningar på förbättringar för den som drabbas av psykisk sjukdom, en "kömiljard" för att korta väntetiderna inom vården och en ny reform för ensamstående föräldrar som drabbas av sjukdom.

2,7 miljarder till förbättringar inom psykiatrisk vård

Under många år har behoven i psykiatrin varit eftersatta. Därför har regeringen under 2007 och 2008 gjort insatser för att stärka psykiatrin och för att förbereda en mer genomgripande ambitionshöjning med start från 2009. Regeringen går nu vidare och föreslår ytterligare satsningar för att förbättra situationen för de människor som drabbas av psykisk sjukdom och ohälsa.

Totalt satsar regeringen 2,7 miljarder kronor under åren 2009-2011. I satsningen ingår bland annat:

Ökad möjlighet till meningsfull sysselsättning. Regeringen föreslår ett långsiktigt ekonomiskt stöd till kommunerna i syfte att stärka deras möjligheter att upphandla arbets- och sysselsättningsrehabiliterande tjänster av idéburna organisationer såsom Fontänhusen, RSMH och andra intresseorganisationer.

Ökad tillgänglighet till barn- och ungdomspsykiatri. Regeringen satsar under perioden 2009-2011 sammantaget cirka 800 miljoner kronor för att bland annat korta väntetiderna inom barn- och ungdomspsykiatrin. Som en del i satsningen ska även cirka åtta försökskommuner/försöksområden utveckla modeller för hur en framgångsrik första linjens barn- och ungdomspsykiatri kan se ut. Målsättningen ska vara att på ett så framgångsrikt sätt som möjligt möta barn och unga som riskerar att drabbas av psykisk ohälsa, men också att skapa en mer ändamålsenlig vårdkedja med en tydlig ansvarsfördelning mellan primärvården, skolan, mödravårdscentralen, barnavårdscentralen och den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin.

Utbildning och kompetens för personal inom vård- och stödverksamheter. Regeringen kommer bland annat att ge Socialstyrelsen i uppdrag att stödja utvecklingen av en webbportal för webbaserade utbildningar inom området psykisk ohälsa och psykisk funktionsnedsättning. Regeringen planerar dessutom att ge Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) i uppdrag att ta fram kunskapssammanställningar inom områdena psykiatrisk vård samt behandling och rehabilitering.

Därutöver kommer även satsningar att göras inom forskningsområdet.

"Kömiljarden" för kortare väntetider i vården

På många platser i Sverige fungerar inte den vårdgaranti som ska ge patienter rätt till vård inom rimlig tid. Regeringen föreslår därför att en miljard kronor extra per år avsätts till ett nytt prestationsbaserat ersättningssystem, att fördelas i efterhand till de landsting som visar bestående goda resultat vad gäller tillgängligheten i vården. Detaljerna kring fördelningen av satsningens medel kommer att beslutas efter samråd med Sveriges Kommuner och Landsting.

Ny förmån vid sjukdom hos ensamstående föräldrar

Situationen för barn till ensamstående föräldrar är en angelägen fråga för regeringens arbete. Problem kan uppstå när en ensamstående förälder blir sjuk och inte kan ta hand om sitt barn själv. Regeringen avser därför att till våren lägga ett förslag om en ny förmån som kan användas när en ensamstående förälder på grund av sjukdom inte kan vårda sitt barn. Den nya förmånen ska kunna användas av en annan person som då vårdar barnet istället för föräldern. De nya reglerna ska börja gälla från den 1 januari 2010.

I propositionen (Prop. 2008/09:16) föreslår regeringen att riksdagen ska godkänna ett inom Europeiska unionen upprättat utkast till rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (Dataskyddsrambeslutet).

Utkastet till rambeslut förpliktar medlemsstaterna att behandla sådana uppgifter som utbyts mellan staterna på de nämnda områdena på visst sätt. Det innehåller bestämmelser som avser att förstärka skyddet av information vid behandling av personuppgifter som överförs. Rambeslutet utgör, när det gäller dataskydd, ett komplement till andra instrument om informationsutbyte inom ramen för polisiärt och straffrättsligt samarbete.

Utkastet innehåller bestämmelser om allmänna utgångspunkter för behandlingen av personuppgifter, behandling av känsliga personuppgifter, rättelse, radering och gallring av personuppgifter, information till den registrerade samt skadestånd och sanktioner. I stora delar motsvarar utkastet till rambeslut det s.k. dataskyddsdirektivet, som har genomförts i svensk rätt genom personuppgiftslagen. Utkastet innehåller härutöver bl.a. särskilda skyddsbestämmelser avsedda att begränsa möjligheterna att behandla utbytta personuppgifter.

I propositionen gör regeringen en preliminär bedömning av vilka lagändringar som kan bli nödvändiga med anledning av rambeslutet. Propositionen innehåller inga lagförslag.

Läs också:

Skydd av personuppgifter (D 2008:030)

Justitiedepartementet har gett ut en broschyren som innehåller svar på frågor om varför upphovsrätten finns och vad lagen säger att man får göra och inte göra. Syftet med broschyren är att sprida kunskap och öka förståelsen för upphovsrätten.

Broschyren som vänder sig till lärare och elever, i första hand på gymnasiet, men även på högstadiet kan du läsa här.

Inom Europeiska unionen har det utarbetats ett utkast till rambeslut om utbyte av uppgifter ur kriminalregister. Syftet med rambeslutet är att förbättra utbytet av uppgifter ur kriminalregister mellan medlemsstaterna. I propositionen (Prop. 2008/09:18) föreslår regeringen att utkastet till rambeslut ska godkännas av riksdagen.

Rambeslutet är en del av det arbete som pågår inom Europeiska unionen för att förbättra informationsutbytet mellan medlemsstaterna. I utkastet till rambeslut föreslås att varje medlemsstat som meddelar en dom mot en annan medlemsstats medborgare ska informera medborgarstaten om domen. Medborgarstaten ska därefter lagra informationen. Varje medlemsstat får sålunda information om alla de domar som har meddelats inom Europeiska unionen mot de egna medborgarna. Vidare syftar rambeslutet till att påskynda och förenkla förfarandet när uppgifter ur kriminalregister begärs i ett enskilt ärende genom att nya kanaler för att inhämta uppgifterna, tidsfrister och ett standardiserat formulär införs. Rambeslutet lägger också grunden för nästa steg i arbetet med att effektivisera informationsutbytet, nämligen att ta fram ett standardiserat format för att göra informationen begriplig och möjliggöra elektronisk uppgiftsöverföring.

Den tidpunkt då medlemsstaterna ska ha genomfört bestämmelserna i rambeslutet är ännu inte bestämd. I propositionen redovisas en bedömning av vilken lagstiftning som behövs för att genomföra rambeslutet.

Läs också:

Ds 2008:49 Sveriges antagande av rambeslut om utbyte av uppgifter ur kriminalregister

Det finns föräldrar som på grund av religion eller kultur inskränker sina barns rätt till upplysning och utveckling. Bland de vanligaste inskränkningarna finns obligatoriska delar av undervisningen som simning och gymnastik. Det är oacceptabelt, barnen har rätt till en fullständig skolgång oavsett föräldrarnas värderingar.

Det säger integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni med anledning av rapporten "Lärarnas iakttagelser rörande förekomst av hedersrelaterat förtryck" i skolorna. Forum för levande historia har tagit fram rapporten på regeringens uppdrag.

De vanligaste formerna av hedersrelaterat förtryck, som lärarna uppger i undersökningen, är ansökan om dispens eller systematisk frånvaro från gymnastik och simundervisning samt systematisk frånvaro från klassfester och andra aktiviteter där barnen kan umgås i blandade grupper. Det förekommer även att barnen hålls borta från sex- och samlevnadsundervisning och religionsundervisning.

Den undersökning vi nu har fått från Forum för levande historia visar tydligt på att hedersrelaterat förtryck kolliderar med skolplikten. Undersökningen bekräftar den bild vi tidigare fått från elevenkäter. Vi ska fortsätta med de åtgärder som redan har påbörjats, till exempel fortbildning för berörd personal. Samtidigt är det viktigt med ett rakt och öppet samtal om värdegrunden i samhället. Alla måste inte leva som svenskar men mänskliga rättigheter måste gälla för alla. Både pojkar och flickor har rätt till utbildning, avslutar Nyamko Sabuni

Du kan läsa hela rapporten, Lärarnas iakttagelser rörande förekomst av hedersrelaterat förtryck i skolorna här.

Mycket dumt har man hört men den senaste dumheten kommer från Søren Bald i danska Radikale Venstre, som har sin årliga kongress på Nyborg Strand den här helgen, 20-21 september.

Enligt danska media sa Bald på kongressen att han föredrar laglig handel med hasch framför gängkrig och syftade då på den danska turbulensen mellan i första hand Hells Angels och kriminella invandrargäng.

Gomorron yxskaft! Inget fel på optimismen där inte. Fritt hasch - gängen röker fredspipa och ägnar sig sedan åt mer fridsamma verksamheter som att odla ekologiskt, spela schack eller komplettera en bristfällig skolutbildning ?!

 Balds resonemang är lika begåvat som om politiker skulle föreslå att skatt inte ska betalas eftersom folk skattefuskar eller att skolgången borde kortas ner till ett år för att ungdomar skolkar.

Om nu Bald tror att fritt hasch på något sätt skulle vara det enda affärsområde som intresserar sagda grupperingar är han mer än lovligt naiv. Indrivnings- och beskyddarverksamhet är bara ett par exempel på vad de här grupperingarna också sysslar med. Kanske anser Bald också att det blir frid och fröjd om vi överlåter inkassoverksamhet och skydd till kriminella gäng.

Torgny Peterson

Justitiedepartementet meddelar: Regeringen under mandatperioden har gjort historiskt stora satsningar på att rusta upp hela rättskedjan från polis till åklagare och kriminalvård. Ett väl fungerande rättsväsende är en självklar förutsättning för att samhällets åtgärder mot brottsligheten ska bli framgångsrika. Hitintills under mandatperioden har rättsväsendet tillförts drygt 2 miljarder kronor.

Målet är att brottsligheten ska minska och att människors trygghet ska öka. Regeringen vill göra hela Sverige till ett tryggt land att leva i. Regeringen kommer därför att fortsätta reformera rättsväsendet och straffrätten för att kriminalpolitiken bättre ska svara upp mot de berättigade kraven på minskad brottslighet samt ökad trygghet.

Regeringens förstärkning av rättsväsendet fortsätter under 2009. Under mandatperioden har regeringen hittills tillfört polisen cirka 1,3 miljarder kronor. Den hittills genomförda satsningen på polisen ökar polisens kapacitet och skapar förutsättningar att öka antalet uppklarade brott. Detta kräver tillskott till övriga delar av rättsväsendet. Regeringen förstärker därför i denna budget resten av rättskedjan genom ökade anslag till bland annat åklagare, domstolar och kriminalvård.

För att Åklagarmyndigheten ska kunna hantera en ökande ärendetillströmningen med bibehållen kvalitet tillskjuts 59 miljoner konor för innevarande år och 80 miljoner kronor för 2009.

Ekobrottsmyndigheten får en förstärkning med 20 miljoner kronor 2009 för att säkerställa fortsatt hög kvalitet och effektivitet i verksamheten.

Verksamheten vid Sveriges domstolar ska bedrivas med hög kvalitet och vara effektiv. Det är av stor betydelse för medborgarnas förtroende för domstolarna att mål och ärenden avgörs inom rimlig tid. För att domstolarna ska kunna hantera den ökande tillströmningen av brottmål utan att handläggningstiden för andra mål och ärenden, till exempel tvistemål, förlängs ges domstolarna tillskott om 35 miljoner kronor för innevarande år och med 130 miljoner kronor för 2009.

Kriminalvårdens anslag höjs med 100 miljoner kronor 2009 för att möta det ökande platsbehovet och utveckla verkställigheten. Det är viktigt att tiden på anstalt och under övervakning används för att genom sysselsättning, utbildning och behandling ge de dömda bättre förutsättningar att efter avtjänad verkställighet leva ett hederligt liv och försörja sig själva genom arbete.

Säkerhetspolisens anslag höjs med 100 miljoner kronor 2009. Den förra regeringen finansierade inte den förstärkning av Sveriges förmåga att förebygga och bekämpa terrorism som påkallades av det förändrade säkerhetsläget efter händelserna den 11 september 2001. Förutsättningar skapas nu för ett långsiktigt och förstärkt arbete med terrorismbekämpning och annan angelägen verksamhet för att stärka vårt lands säkerhet.

I budgetpropositionen föreslår regeringen sammanlagt att ytterligare medel om 785 miljoner kronor tillförs rättsväsendet under 2009. Sänkningen av arbetsgivaravgifterna med en procentenhet kommer dessutom för rättsväsendets myndigheter innebära minskade utgifter om cirka 150 miljoner kronor. Det pågår dessutom ett omfattande arbete med att se över effektiviteten inom hela rättsväsendet. Arbetet ska vara slutfört under 2009.

Målet om 20 000 poliser 2010 ligger fast. Regeringen återkommer dessutom till riksdagen i budgetpropositionen för 2010 med närmare redovisning av vilka ytterligare resurstillskott och åtgärder som krävs för att rättsväsendets myndigheter ska kunna svara upp mot regeringens högre krav och det ökande ärendeinflödet.

Norsk polis har sedan hösten 2006 registrerat hatbrott, särskilt våldsrelaterade sådana. Polisen håller nu på med ett analysprojekt för att få en överblick över registrerade hatbrott.

Rikspolischefen Ingelin Killengreen är oroad över det stora mörkertal som förekommer för den här sortens brott

Vi har anmälningarna, men de berättar bara delar av verkligheten. Vi har skäl att tro att det finns ett mörkertal. Vi vill få överblick över mörkertalen för vi är ganska säkra på att många som blir utsatta faktiskt inte anmäler det, säger Killengreen. En metod för att få grepp om mörkertalet är den enkätundersökning som polisen genomför nu. I den tillfrågas enskilda individer om han/hon utsatts för hatrelaterade brott i form av våld och hot.

Ett annat orosmoment är att man drar för tidiga slutsatser från det material som föreligger.

I propositionen (Prop. 2008/09:14) föreslås att riksdagen ska godkänna ett utkast till rådsbeslut som har upprättats inom Europeiska unionen om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol).

Utkastet till rådsbeslut innebär vissa ändringar av Europols mandat och arbetsformer. Bland annat utvidgas mandatet till att omfatta alla former av allvarlig brottslighet som rör två eller flera medlemsstater. Det nuvarande kravet på att brottsligheten skall vara organiserad tas alltså bort.

Vidare innehåller utkastet till rådsbeslut en öppnare reglering om vilka system för informationsbehandling som kan finnas i verksamheten. En möjlighet införs för Europol att upprätta och driva nya system för informationsbehandling, om det är nödvändigt för att uppnå målen för verksamheten. Nya bestämmelser om dataskydd införs. Bland annat stärks dataskyddet genom inrättandet av ett oberoende uppgiftsskyddsombud.

Vidare innebär utkastet att den rättsliga grunden för Europols verksamhet ändras. Rådsbeslutet ersätter Europolkonventionen och dess ändringsprotokoll. Europol får ställning som EU-myndighet och inordnas därigenom på ett tydligare sätt i EU-systemet.

I propositionen övervägs vilka lagändringar som kan bli nödvändiga med anledning av rådsbeslutet. Propositionen innehåller dock inga lagförslag.

I propositionen (Prop. 2008/09:15) föreslår regeringen att punkten 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till polisdatalagen ändras så att övergångstiden under vilken register i polisens verksamhet får föras med stöd av Datainspektionens tillstånd förlängs till utgången av år 2009.

Lagändringen ska enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 2009.

Läs också:

Ds 2007:43 Behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet

I propositionen (Prop. 2008/09:25) föreslår regeringen att riksdagen ska godkänna ett inom Europeiska unionen framförhandlat utkast till rambeslut om ändring av rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism.

Utkastet till rambeslut innebär huvudsakligen att definitioner av offentlig uppmaning till terroristbrott, rekrytering för terroristsyften respektive utbildning för terroristsyften införs i 2002 års rambeslut tillsammans med en förpliktelse för medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att dessa handlingar ska betraktas som brott med anknytning till terroristverksamhet. Innebörden är vidare att bestämmelserna i 2002 års rambe-slut om påföljder, ansvar för juridiska personer, domsrätt och åtal ska gälla även för de nya brottstyperna.

Till följd av ett uttryckligt undantag innebär utkastet till rambeslut inget krav på åtgärder som står i strid med den särskilda reglering för straffrättsligt ansvar som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

I propositionen görs en bedömning av vilka lagändringar som rambeslutet kan komma att föranleda för svensk del. Några förslag till lagändringar läggs dock inte fram i detta sammanhang.

Läs också:

Ds 2008:37 Sveriges antagande av rambeslut om ändring i rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism

Igår antog kommissionen EU:s handlingsplan mot narkotika för 2009-2012, som innehåller åtgärder för ett stärkt europeiskt samarbete för att begränsa narkotikamissbrukets negativa konsekvenser och minska den narkotikarelaterade brottsligheten.

Åtgärderna omfattar också en europeisk allians mot narkotika i syfte att minska den skada som narkotikan orsakar.

Observera att alliansen skapas i syfte att minska den skada som narkotikan orsakar - inte att primärt minska förekomsten av narkotika.

Genom den europeiska alliansen mot narkotika vill kommissionen uppmana regeringsorgan, offentliga myndigheter och frivilligorganisationer att arbeta tillsammans i partnerskap.  Ja, helst vill man naturligtvis ha det så att alla snällt och lydigt marscherar i takt för att öka spridningen av idéerna om så kallad harm reduction - åtgärder som man ägnar sig åt då preventionsinsatserna misslyckats.

I och för sig säger vice ordförande Jacques Barrot, kommissionsledamot med ansvar för rättvisa, frihet och säkerhet, att med upp till två miljoner narkotikamissbrukare i EU är det hög tid att öka medvetenheten hos utsatta grupper, särskilt ungdomar, om riskerna med narkotika och tillade Den europeiska alliansen mot narkotika vill få EU:s medborgare att spela en aktiv roll i kampen mot narkotika, t.ex. genom att informera om och sprida de framgångsrika initiativ som uppnåtts hittills.

Fråga gärna Barrot om vilka framgångsrika initiativ hans syftar på!

I ett pressmeddelande konstateras att Det totala antalet personer i EU som missbrukar narkotika - eller som någon gång gjort det - uppskattas till 70 miljoner för cannabis, minst 12 miljoner för kokain, 9,5 miljoner för ecstasy och 11 miljoner för amfetamin, medan det är känt att minst en halv miljon personer får substitutionsbehandling för heroin. Det finns upp till två miljoner narkotikamissbrukare i EU och varje år dör runt 7 500 människor av en överdos.

Handlingsplanen för 2009-2012 bygger på EU:s narkotikastrategi för 2005-2012, som omfattar en europeisk modell för narkotikapolitik baserad på en välavvägd strategi för att minska både tillgången och efterfrågan på narkotika. Till de fem huvudprioriteringarna i den nya handlingsplanen hör att minska efterfrågan på narkotika och öka medvetenheten hos allmänheten, att mobilisera EU:s medborgare, att minska tillgången på narkotika, att förbättra det internationella samarbetet och att främja en bättre förståelse för narkotikaproblematiken.

Förslagen omfattar åtgärder för att förbättra kvaliteten på, tillgången till och omfattningen av behandlings- och skademinskningsprogram för narkotikamissbrukare och inrättandet av underrättelsebaserade polis- och tullaktioner för att motverka storskalig organiserad brottslighet både i EU och på narkotikarutterna från Afghanistan och Latinamerika.

EU:s handlingsplan mot narkotika 2009-2012 kommer att läggas fram för rådet och förväntas bli antagen före årets slut.

Mer information om meddelandet om EU:s handlingsplan mot narkotika för 2009-2012 och den bifogade rapporten av den slutliga utvärderingen av EU:s handlingsplan mot narkotika för 2005-2008 finns i noten m08_571.en och på följande webbsidor:

Global approach to drugs developed at European Union level:
http://ec.europa.eu/justice_home/fsj/drugs/fsj_drugs_intro_en.htm

Newsroom:
http://ec.europa.eu/justice_home/news/intro/news_intro_en.htm

Vicepresident Jacques Barrots webbsida:
http://ec.europa.eu/commission_barroso/barrot/welcome/default_en.htm

Jag återkommer med synpunkter och kommentarer

Torgny Peterson

Efter flera skottlossningar i Köpenhamn under den senaste tiden ger sig nu Inger Stjøberg från Venstre (liberalerna) i Danmark in i debatten och för fram fyra punkter i kampen mot gängkriminaliteten

Minimistraff på ett års fängelse för innehav av illegalt skjutvapen

Haschklubbar ska kunna stängas inom 24 timmar

Visitationszoner för narkotika

SKAT ska engageras för att bekämpa gängmedlemmarna

Läs också:

V: En pistol skal give 1 års straf

Torgny Peterson

I budgetpropositionen aviseras en tillsynsreform. Tillsynen av socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska slås ihop och samordnas i Socialstyrelsen. Regeringen föreslår även att tillsynen ska tillföras 30 miljoner kronor per år från och med 2009. Barnperspektivet i tillsynen ska också stärkas. En riktad satsning görs därför för att förbättra barntillsynen - varje år tillförs 10 miljoner kronor 2009 och 2010.

Hälso- och sjukvård och socialtjänst är verksamheter som kräver väl integrerade insatser. Detta gäller självklart också tillsynsansvaret. Annars är det lätt att människor "hamnar mellan stolarna" även i tillsynssammanhang, säger äldre- och folkhälsominister Maria Larsson i en kommentar.

En samordnad tillsyn kommer att kunna bidra till att uppmärksamma och tydliggöra svagheter som finns i vårdkedjan mellan kommunernas och landstingens insatser. En tillsyn som har ansvar för både hälso- och sjukvård och socialtjänst kan bidra till att utveckla både samordningen och insatserna, vilket inte minst gagnar äldre multisjuka personer. Den kan också bidra till bättre resursutnyttjande.

Det behövs en samordnad tillsyn som kan agera mer kraftfullt. Tillsynen är ett av statens viktigaste styrinstrument. Och tillsynen spelar en utomordentligt viktig roll i arbetet med att utveckla kvaliteten i vården och omsorgen, säger Maria Larsson.

Den förstärkta tillsyn som genomförts under 2006 och 2007 inom ramen för det så kallade barnuppdraget har visat på allvarliga brister. Bristerna är av en sådan art att den kommande tillsynsreformen inte kan avvaktas. En fortsatt förstärkning av tillsynen av den sociala barn- och ungdomsvården föreslås därför med 10 miljoner kronor för de närmaste två åren.

Artikel

Dagens Nyheter 19 september 2008

Anders Borg, Finansminister

Nyamko Sabuni, Integrations- och jämställdhetsminister

Anders Borg och Nyamko Sabuni presenterar regeringens nya försök att bryta nyanlända invandrares socialbidragsberoende: Syftet är att ge individen ett större eget ansvar. Regeringen kommer att framlägga ett förslag om reformerad styrning, utformning och finansiering av flyktingmottagandet. Vi vill bryta nyanlända invandrares bidragsberoende och ge dem utökat eget ansvar och starkare drivkrafter för en snabb arbetsmarknadsetablering. Det är exempelvis orimligt att den flykting som börjar arbeta extra inte tjänar på detta eftersom socialbidraget är så högt. För detta avsätter vi 920 miljoner kronor. Ytterligare en dryg miljard kronor anslås till en rad andra integrationsåtgärder. Bland annat fördubblas anslaget till kompletterande högskoleutbildningar för utländska akademiker, och utländsk yrkeskompetens ska i högre utsträckning kunna kompletteras med lämplig svensk utbildning. Det skriver finansminister Anders Borg och integrationsminister Nyamko Sabuni.

Människor har i alla tider migrerat och av olika anledningar sökt sig till nya kontinenter och nya länder att leva i. Invandringen till Sverige är i grunden något positivt som bidragit till att utveckla det välfärdssamhälle vi värnar och är stolta över.

Med en växande andel äldre i befolkningen måste fler människor arbeta mer och högre upp i åldrarna. En högre sysselsättningsgrad bland utrikes födda och ett snabbare arbetsmarknadsinträde för nyanlända ger omgående positiva effekter för antalet arbetade timmar. En ökad sysselsättningsnivå bland den invandrade befolkningen bedöms ha starkare effekt för de offentliga finanserna än arbetskraftsinvandring. Långtidsutredningen har också visat att ett ökat arbetskraftsdeltagande bland invandrare får en omedelbar positiv effekt på de arbetade timmarna och därmed på den ekonomiska utvecklingen.

Invandringen till Sverige ligger för tillfället på historiskt höga nivåer. Skälen är blandade: många flyktingar med anhöriga främst från Irak, fler som kommer till Sverige för att jobba och studera, fler som gifter sig över gränserna. Sverige och hela Europa upplever påtagliga demografiska förändringar. Ökad livslängd, hög migration och ökat antal arbetstagare över 60 år är några av förklaringarna. Invandringen kommer att vara nödvändig för att möta den demografiska utvecklingen.

Det tar i genomsnitt mer än sju år för vuxna flyktingar att få ett arbete i Sverige. För kvinnor är mediantiden över tio år. Sysselsättningen bland utrikes födda är cirka 10 procentenheter lägre än bland inrikes födda, den öppna arbetslösheten mer än dubbelt så hög. Detta är förödande siffror. De utrikes födda utgör drygt en fjärdedel av arbetskraften i Sverige. En högre sysselsättningsgrad bland utrikes födda och ett snabbare arbetsmarknadsinträde för nyanlända ger således omedelbara, starkt positiva effekter.

Att bryta utanförskapet är regeringens mest prioriterade uppgift. Integrationspolitiken ska ses i detta sammanhang.

I budgetpropositionen presenteras en offensiv satsning på integrationsåtgärder. Utanförskapet ska brytas. Risken för att de människor som kommer till Sverige förvisas till passivitet och bidragsberoende ska minskas. Vi avsätter drygt 2 miljarder kronor mellan åren 2009-2011.

Mottagandet av nyanlända reformeras. Under våren 2009 kommer regeringen att presentera ett förslag om reformerad styrning, ansvar, utformning och finansiering av flyktingmottagande samt andra insatser som påskyndar arbetsmarknadsetablering. 920 miljoner kronor, utöver det befintliga utrymmet, avsätts för reformerna från 2010. Syftet är att ge individen ett utökat ansvar och starkare drivkrafter för en snabb arbetsmarknadsetablering.

För de nyanlända flyktingar som får sin försörjning via socialbidrag i stället för introduktionsersättning utgör detta ett stort hinder för drivkrafterna till arbete. I regel förlorar de som börjar arbeta extra vid sidan av introduktionen krona för krona i avräkning på socialbidraget. Att den som börjar arbeta förlorar motsvarande hela den extra inkomsten är orimligt.

För den ena parten i en tvåbarnsfamilj innebär förvärvsarbete inte någon extra inkomst alls om arbetsinkomsten inte överstiger 19 000 kronor. Även vid högre lön förändras endast den disponibla inkomsten i liten utsträckning. En lön på 21 000 kronor innebär en förbättrad inkomst med 6 procent, eller 1 000 kronor per månad, i förhållande till att få ersättning från socialbidragssystemet. En lön på 23 000 innebär en disponibelinkomstökning med 13 procent, eller drygt 2 000 kronor per månad. Det är oacceptabelt och vi måste göra mer för att det ska löna sig bättre att arbeta.

51 miljoner kronor per år avsätts för kompletterande högskoleutbildningar för utländska akademiker under perioden 2009-2011, vilket innebär att dagens nivå nästan fördubblas. Kompletterande högskoleutbildningar ordnas för personer med hälso- och sjukvårdsutbildning från tredje land och för lärare med utländsk examen. Individens möjligheter på arbetsmarknaden förbättras genom att utländska examina relateras till svenska krav och förhållanden och det blir lättare för arbetsgivare att bedöma individens kompetens.

Möjligheten att validera utländsk yrkeskompetens bidrar till snabbare inträde på arbetsmarknaden och underlättar val av relevanta kompletterande utbildningar. 15 miljoner kronor avsätts för validering under 2009-2010.

Uppföljning och utvärdering. För att säkerställa att de offentliga insatserna når ut och får effekt föreslår regeringen att sammanlagt 12 miljoner kronor under 2009-2011 avsätts för uppföljningar och utvärderingar av integrationspolitiken på lokal och nationell nivå.

Försöksverksamhet med kvalificerad rådgivning och stöd för nyanlända på arbetsförmedlingen, så kallade etableringssamtal, inleds. Syftet är att information ges tidigt efter uppehållstillstånd om var i landet det finns efterfrågan på den kompetens som den nyanlände har för att påskynda arbetsmarknadsetableringen.

Vidareflyttning från kommuner med ett högt mottagande till kommuner med tillgång till god arbetsmarknad inom pendlingsavstånd ska underlättas och stödjas. Utgångspunkten är att individen har frihet att välja sin bostadsort, men ska ges mer valmöjligheter och bra förutsättningar att få tillgång till introduktionsinsatser som kan leda till arbete, egen försörjning och bra livskvalitet.

Diskriminering ska bekämpas. Genom den nya diskrimineringslagen och sammanslagningen av ombudsmännen förstärks förutsättningarna för ett mer effektivt arbete mot diskriminering avsevärt. Regeringen anser att det ska kosta att diskriminera och inför därför diskrimineringsersättning. Den ska både vara en ersättning för den kränkning som diskrimineringen innebär och avskräcka från diskriminering.

Sfi-lyftet genomförs. Det övergripande målet för sfi och målen för de olika studievägarna konkretiseras. Nationella slutprov för sfi införs. 61 miljoner kronor har avsatts för att lyfta sfi-lärarnas kompetens. Statskontoret har fått i uppdrag att utvärdera sfi och skolinspektionen bland annat avseende sfi förstärks.

Regeringen har initierat en försöksverksamhet med nystartskontor i ett antal kommuner. Nystartskontoren ska samordna flera myndigheters verksamhet och erbjuda vägledning och stöd till människor för att de lättare ska komma in på arbetsmarknaden.

Regeringen har under 2008 inrättat en stödordning för verksamheter mot rasism och liknande former av intolerans. Regeringen avsätter ytterligare sex miljoner kronor om året för stöden.

Boende i Sverige, oavsett bakgrund, ska ges möjligheter att delta i en dialog för vår gemensamma värdegrund. Dialogen utgår från frågor om demokrati och mänskliga rättigheter. Dialogen är också ett verktyg som kan omfatta alla och bidra till ökad förståelse för varför den egna åsikten inte får leda till handlingar som inkräktar på andras rätt att välja själv. Sex miljoner kronor avsätts för verksamheten mellan åren 2009 och 2011.

Det är så vi bryter utanförskapet - genom kraftfulla satsningar på arbete och språkkunskaper från början, med ett tydligt fokus på egen försörjning och en oförtruten kamp mot diskriminering. Regeringens arbete för att bryta utanförskapet har redan givit resultat. Utrikes födda stod för nästan hälften av sysselsättningsökningen i landet från halvårsskiftet 2007 till samma tid 2008. Men för att Sverige ska bli ett bra land för alla att leva i återstår fortfarande mycket arbete. Med denna satsning tar vi avgörande steg i den riktningen.

Anders Borg

Nyamko Sabuni

Måndag 22 september presenterar finansminister Anders Borg budgetpropositionen för 2009 i riksdagen. I samband med detta presenteras budgeten även runt om i landet av övriga ministrar samt representanter från de fyra allianspartierna på följande platser:

Kristdemokraterna

Göran Hägglund - Kalmar och Karlskrona

Maria Larsson - Jönköping och Borås

Mats Odell - Skövde

Folkpartiet

Jan Björklund - Linköping

Lars Leijonborg - Västerås

Cecilia Malmström - Göteborg

Nyamko Sabuni - Skärholmen

Centerpartiet

Andreas Carlgren - Gävle

Eskil Erlandsson - Visby

Maud Olofsson - Skellefteå och Piteå

Åsa Torstensson - Sundsvall

Moderaterna

Lena Adelsohn Liljeroth - Helsingborg och Malmö

Beatrice Ask - Falun

Tobias Billström - Malmö och Trelleborg

Ewa Björling - Östersund

Gunilla Carlsson - Uppsala

Cristina Husmark Pehrsson - Halmstad och Falkenberg

Sven Otto Littorin - Karlstad

Sten Tolgfors - Örebro

Representanter, i huvudsak riksdagsledamöter, från de fyra allianspartierna presenterar budgeten i Enköping, Alingsås, Vänersborg, Oskarshamn, Växjö, Ljungby, Lidköping, Örnsköldsvik, Kristianstad, Nyköping, Hudiksvall, Motala, Norrköping, Kristinehamn, Värnamo, Nässjö, Uddevalla och Karlskoga.

31-årige Birger de Wett Olsen, som misstänks vara Danmarks störste haschhandlare, är internationellt efterlyst av dansk polis.


Birger de Wett Olsen         Foto: Dansk polis

Upplysningar kan lämnas till närmaste polismyndighet.

Du kan läsa mer om de Wett Olsen och misstankarna här.

Torgny Peterson

16 september offentliggjorde Vita Huset den årliga listan över vilka länder som den amerikanska administrationen betraktar som stora transit- och producentländer när det gäller narkotika.

Årets lista innehåller följande länder:  Afghanistan, Bahamas, Bolivia, Brasilien, Burma, Colombia, Dominikanska Republiken, Ecuador, Guatemala, Haiti, Indien, Jamaica, Laos, Mexico, Nigeria, Pakistan, Panama, Paraguay, Peru och Venezuela.

Ytterligare detaljer kring listan hittar du i Presidential Determination No. 2008-28.

Ytterligare information i samband med offentliggörandet kan du läsa här här alternativt se en video från presskonferensen.

Torgny Peterson

Annemarie Outze från danska LPS (Landsforeningen af Pårørende til Stofmisbrugere) har deltagit i en konferens i Rumänien där man bland annat redovisade fakta om distributionen av heroin i Schweiz.

Att göra redan beroende heroinister till försökskaniner genom distribution av statligt heroin är både förkastligt och medicinskt oetiskt.

Vilka var då de resultat som redovisades från Schweiz vid konferensen i Rumänien?

Av de som fick heroin fortsatte 60 procent att vara missbrukare i mer än 10 år, 30 procent lämnade heroinprogrammet tidigt. Resterande 10 procent avled, försvann eller blev fria från heroin.

Du kan läsa mer i Jyllands-Posten här.

Torgny Peterson

Alliansen duckar för kraven på sprutbyte (v)är rubriken på ett pressmeddelande från vänsterpartiet i landstingsstyrelsen i Stockholm.

I pressmeddelandet skriver man Vänsterpartiet har under flera år drivit frågan om sprutbyte för injektionsmissbrukare. I morgon [läs 16.9.] behandlas en v-motion i landstingsstyrelsen om att förbereda en ansökan att få starta sprututbytesverksamhet tillsammans med Stockholms stad. Alliansen undviker dock att ta ställning och hänvisar till en pågående narkotikapolitisk utredning. "Men utredningen har inte ens påbörjats. Konsulter har visserligen utsetts men inga direktiv finns. Så det här är bara ännu ett försök från alliansen att förhala arbetet. Under tiden smittas missbrukare av hiv och hepatit och lidandet fortsätter", säger Birgitta Sevefjord (v), oppositionslandstingsråd. "När vi kommer tillbaka till makten blir införandet av sprutbyte en prioriterad fråga. För till skillnad från den borgerliga majoriteten är vi i den rödgröna oppositionen eniga. Det är sorgligt att moralism och prestige från i första hand (fp) och Birgitta Rydberg ska sätta stopp för en människovärdig missbrukspolitik."

Det är lika, om inte ännu mer, sorgligt att Vänsterpartiets landstingspolitiker verkar tro att sprututbyte skulle lösa några problem för missbrukarna. Många missbrukare vill ha hjälp med att bli av med konsekvenserna av sitt missbruk, t ex att slippa bli smittade av diverse infektioner, men är ofta inte lika intresserade att bli av med själva missbruket. Kanske borde Vänsterpartiet ägna mer tid åt hur det sistnämnda skulle gå till istället för att ödsla tid på att göra införande av sprututbyte till en prioriterad fråga.

Torgny Peterson

Efter det eskalerande våldet i Köpenhamn med skottlossning vid flera tillfällen är nu hela staden, sedan 19.00 i måndags, en visitationszon vilket innebär att alla som befinner sig i Köpenhamn kan bli visiterade utan att polisen har skälig misstanke om att vederbörande bär vapen.

Torgny Peterson

Propositioner avsedda att avlämnas under tiden den 16 september 2008 - 13 januari 2009.

Propositionerna redovisas i huvudgrupper som följer departementsindelningen och i undergrupper som visar vilka propositioner som avses bli slutbehandlade av riksdagen i höst och vilka som avses bli slutbehandlade senare under riksmötet. För varje proposition anges en tidpunkt för avlämnandet. Avsikten är att avlämnandet ska ske senast vid den tidpunkten.

Även regeringens planerade skrivelser till riksdagen har tagits med i förteckningen.

Beträffande Justitiedepartementet bland annat

16 september Godkännande av rådets beslut om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol)

16 september Sveriges antagande av rambeslut om ändring i rambeslut 16 september 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism

17 september Övergångsbestämmelserna till polisdatalagen 17 september

30 september Godkännandeproposition inför antagande av rådets 30 september rambeslut om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregister och uppgifternas innehåll

30 september Godkännandeproposition inför antagande av rådets rambeslut om erkännande och övervakning av

vissa icke frihetsberövande påföljder

30 september Godkännandeproposition inför antagande av rådets 30 september rambeslut om erkännande och verkställighet av utevarodomar

November Genomförande av EG-direktiv om erkännande av november yrkeskvalifikationer för väktare

December Årlig skrivelse till riksdagen om tillämpning av lagen om särskild utlänningskontroll

December Skrivelse: Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under 2007

December Genomförande av rådets rambeslut om tillämpningen december av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff

Beträffande Socialdepartementet bland annat

November Skrivelse - Inriktningsskrivelse, psykiatri

Januari Ändringar i lagen (2005:258) om läkemedelsförteckning

Januari Vissa psykiatrifrågor  

Januari Växtbaserade läkemedel, förlängda övergångsbestämmelser

Januari Omreglering av apoteksmarknaden

Alla planerade propositioner och skrivelser finns här.

Torgny Peterson

Regeringsförklaringen, som är statsministerns tal inför riksdagen vid öppnandet av riksmötet, avgavs idag.

I regeringsförklaringen redovisar statsministern vilka mål regeringen har med sin politik.

Beträffande brottsbekämpningen säger statsminister Fredrik Reinfeldt i regeringsförklaringen att Regeringen fortsätter också arbetet för en bättre brottsbekämpning. Det handlar om en upprustning av hela rättskedjan. Från polis och åklagare till domstolar och kriminalvård. Det handlar om att stå upp för rättsstatens principer. Om att aldrig se mellan fingrarna när människor medvetet skadar andra människor, utan slå vakt om ett samhälle där alla är lika inför lagen och svensk lag gäller lika för alla - i hela landet.

Du kan läsa hela regeringsförklaringen här.

Torgny Peterson

Good morning, ladies and gentlemen,

I want to thank the organizers of The 1st World Forum Against Drugs for inviting me to be here and to be able to share with you some facts and ideas about the Dutch Drug Policy.

Introduction

Is the famous Dutch condoning policy on drugs coming to an end? Two years ago, at an international conference on drug addiction in Mexico, our then Minister of Health stated that the present trend of a more restrictive drug policy in the Netherlands would be continued. And he predicted that in about ten years time the Dutch drug policy would not substantially differ from the drug policies of the other countries in Europe. And the present Dutch government has indeed proceeded in this direction. In recent years the Netherlands have sought to shed its ‘anything goes' image and has tightened laws on drugs and prostitution.

I'll give two examples, amongst others, that show this idea of the Netherlands retracing their footsteps and aiming for a less liberal policy.

In May of this year one of the biggest coffee shops in the Netherlands (some would say the biggest of the Netherlands, so of the world...) was closed down - not in Amsterdam as some of you might expect, but in the city of Terneuzen, in the southern part of the country on the border with Belgium. The coffee shop had become too successful.

In this coffee shop, called Checkpoint, nine times as much cannabis was discovered as is officially allowed: more than 4.5 kilo's of so called soft drugs where 500 grams of storage is the maximum. In a warehouse, another 96 kilo's was discovered, at thirteen supply locations another 160 kilo's. Together with another coffee shop, Checkpoint welcomed 2300 to 2900 visitors each day, predominantly from Belgium (40 percent) and France (50 percent). At ‘high times' that could mount to 5000 visitors. If every visitor would by the maximum customer amount of five grams, that would mean the coffee shop should have 25 kilo's in storage. And that is forbidden. In order to be able to comply with the condoning rules, the coffee shop would have to replenish the storage of half a kilo every 30 minutes.

The foreign drug tourists praised the good and constant quality of the netherweed, being sold at the five office windows. Customers had to draw numbers first.

According to the mayor of the city, these numbers can not be reconciled anymore with condoning. "Condoning is only possible when it is limited as to size and time'', he said. According to him, the condoning policy is bankrupt. He therefore made a plea for experiments with governmentally controlled cannabis cultivation.

Second example:

The Dutch government has set up a task force to crack down on marijuana cultivation in the country, the justice ministry said in July of this year. The task force will bring together police, national and local authorities to fight organised crime involved in the production of the drug, the ministry said in a statement, adding that it hopes to significantly reduce it by 2011. "Criminal networks must be tracked down, arrested and dismantled," the ministry said in a statement.

The Netherlands is a tolerant country, some say. Always has been. I'd like to give you a quote:

‘Cornelis is reading to his wife. This chapter of Genesis always moves him. Also his land was once flooded. Tidal waves swallowed the land, but by the will of God the people of Holland conquered it back from the sea; they won it back and created an earthly paradise. Fertile ground, beautiful cities, a peaceful, tolerant land, where the different religions could co-exist, Anabaptists and Catholics, protestants and Jews, the lion lying next to the lamb. How fortunate they are, and how fortunate he is.

It sounds like a modern novel, but it happens to be a quote from a novel dating back to the thirties of the 17^th century. An age that indeed showed the Netherlands as a very affluent country. The 17^th was the Golden Age, economically, socially and culturally. And already at that time Holland, another name for the Netherlands, was regarded to be tolerant. But was that really so? According to some, tolerance was never much more than a pragmatic way of dealing with things, without much moral considerations. And so, according to the same critics, it has been the way in which the Netherlands have been dealing with drugs.

Dutch Drugs policy

The word that exemplifies most what the drugs policy of the Netherlands is all about, is the word ‘gedogen'. Gedogen', condoning, is in principle not something exclusively Dutch. However, the Netherlands have elevated the principle of condoning to official policy. In the Netherlands, ‘gedogen' is a way of adapting to the changing opinions, especially in the field of sexuality and drug use.

At the national level, the responsibility for the Dutch drug policy is shared by three ministries:

The Ministry of Health, Welfare and Sport (VWS) is responsible for coordinating the drug policy, and also carries the main responsibility for the drug prevention and treatment policy.

The Ministry of Justice is charged with enforcement of the law.

The Ministry of the Interior and Kingdom Relations is responsible for matters relating to local government and the police.

At the local level there are ‘tripartite consultations' between the mayor, the police commissioner and the public prosecutor. These three parties jointly shape local drug policy on the basis of their individual responsibilities and powers.

The Netherlands regard its own drug policy as pragmatic, rational, aimed at control. Soft on soft drugs, hard on hard drugs. There is a combination of prevention, care, combating nuisance, tracing and enforcement around the triplet of demand reduction, harm reduction and supply reduction. Public nuisance should be prevented. Every citizen is entitled to fill in one's own life in the way he or she sees fit.

The starting point of the present Dutch drug policy lies in the 1960s and the beginning of the 1970s. Things then changed quite dramatically in the Netherlands. The use of cannabis - soft drugs - among young people increased on the waves of the so-called hippie movement. Within this movement, the use of cannabis was a form of dissociating oneself from the predominant materialistic culture. Drug use increased, especially the use of cannabis, LSD and to a certain extent opium.

The views on soft drugs came within a period (1965-1976) where a fundamental moral discussion was being held about the question in how far a government could act as a moralist. These discussions focussed on the question how the right to self-determination of the individual citizen could be shaped in the face of the government. These discussions focussed on subjects as pornography, prostitution, abortion, drugs and euthanasia. The overriding consensus was that morality and criminal justice shouldn't be in each others hair. Victimless offences should be decriminalised. In the beginning of the seventies, the psychic and physical complaints of cannabis use were scarce. So, this strengthened the opinion held by many that the dangers of cannabis should not be exaggerated.

In 1972 heroin was introduced on the Dutch market and thousands were hooked. The condoning policy of the Netherlands was really helped by this large scale selling of cheap heroin in the summer of 1972 and onwards. Heroin use increased. Within a very short time frame the attention of the government was diverted from problems regarding cannabis use to problems surrounding heroin trade. This simultaneous rise of cannabis and heroin consumption has had a very big influence on the change of the Dutch narcotics law of 1976 and the condoning practices afterwards. The threat from the heroin scene was being used as an argument for the decriminalisation of cannabis on the basis of the social stepping stone theory: criminalisation of the cannabis users would lead to further involvement with deviant subcultures and to more excessive use of drugs. One should aim for a separation of the markets of hard and soft drugs. In stead of the moral argument (the government shouldn't be a moralist) the rational argument was played: cannabis and heroin shouldn't be regarded at the same level.

On the basis of some recommendations by formal committees, in 1976, the Narcotics Act (Opium Act of 1919; amended in 1928) was again amended. The Opium Act regulates the production, distribution and consumption of ‘psychoactive' substances. Possession, commercial distribution, production, import and export and advertising the sale or distribution of all drugs has been made punishable by law. Since 1985, this has also covered activities preceding trafficking in hard drugs. The use of drugs is not punishable by law. Activities relating to soft drugs and hard drugs for medicinal and scientific purposes are allowed under the condition that the Minister of Health, Welfare and Sports grants special permission. The government now made a legisla­tive distinction be­tween drugs that involve unac­cepta­ble risks, i.e. hard drugs, and drugs that involve acceptable risks, i.e. hemp pro­ducts.

So, cannabis use and small scale selling were decriminalised. Officially, the possession of soft drugs was - and is - still punishable by law. However, it was no longer characterized as a criminal offence but as a minor offence. The expectation was at that time that the other countries would soon see the wisdom of this. However, this proved to be a miscalculation. Because the other countries did not decriminalise cannabis and the tolerance policy that was intended to be temporarily now became permanent. In 1980 the first coffee shop was set up. The Netherlands did never foresee the commercialisation of the selling of cannabis, how profitable this selling would be and how determining the economic motive would become for the developments in the cannabis market in later years.

How does the Netherlands cope with its coffee shops? In the eighties the development of the coffee shops went forward undisturbed by the government. This resulted of course in an enormous increase of these outlets. Since 1991 some formal regulations were put in place. The government published a governments bill that confirmed the basic principles of the Dutch drugs policy but also emphasized much more the enforcement side of the drugs problem. Other items in this bill were: the experimental small-scale medical supply of heroin to so-called dege­nera­ted, psychi­at­ric addicts who are con­si­de­red to be therapy-resistant, or in other words hopeless. More harm reduction projects were to be set up instead of projects that aim at total abstinence. In the rest of my lecture, I will mainly focus on cannabis.

In 1996 de Public Prosecutor published specific guide lines.

Home cultivation from five plants onwards is punishable; when less than five plants are cultivated, the plants will be confiscated but there won't be a charge provided, however, that these plants will not be under a lamp and that they are watered with a water jug. Artificial light, irrigation systems, time switches or extractor hoods point to business cultivation.

coffee shops are allowed to have 500 grams in stock for sale at maximum ;

coffee shops are prohibited by law to admit minors. The penalty for selling to minors and other vulnerable groups has been raised. Local municipalities will be able to keep coffee shops away from nearby schools and psychiatric hospitals, for example;

as of 1 October 1996, there is a strict separation between the sale of alcohol and cannabis. That means that selling soft drugs in cafés is prohibited by law.

mayors have received more authority to close down coffee shops, even in the case where there is no disturbance of the public order.

The coffee shops had to comply with specific regulations. The sale of cannabis in coffee shops is tolerated, provided that they comply to the following criteria:

no advertisement

no sales of hard drugs

no nuisance,

no sales to young minors

no wholesale trade quantities.

As mentioned earlier, at the local level is decided whether or not coffee shops will be tolerated. That can lead to the following options:

zero-policy (coffee shops not permitted)

maximum policy/reduction policy

foundation policy

When the criteria are violated sanctions can be administered. The last ten to fifteen years have seen a general decrease in the number of coffee shops.

Number of coffee shops in the Netherlands

And what about the consumption and production statistics?

Turnover: between 211 and 283 million euros annually

Domestic consumption ‘Netherweed': between 24,9 and 26,1 metric tons annually

Foreign consumption by drug tourists: between 6,6 and 13,3 metric tons annually

Market price 1 gram of cannabis €6,59

3 400 persons working in coffee shops (2003)

Critical Appraisal

I now come to the last part of my lecture. How should we estimate the Dutch Drug policy? How strong are the most important fundaments of our 30 year old drug policy?

In an Erasmus University study into the quality of the drug policy debate by the Erasmus University in Rotterdam, at the instigation of De Hoop, showed that the parties involved tend to approach drug problems rationally and thereby try to avoid moral consi­de­rations. They plea for an instru­mental, scientifical­ly based approach. Drug policies ought to be based on hard facts and a clear costs/benefits analysis and not on what some of them call 'emotional' and 'mora­listic' arguments. According to the Erasmus study, the core of the drug problems is not the deve­lop­ment of some kind of drug policy model but the meaning of issues like health, quality of life, responsibili­ty, addicti­on and autonomy. An attempt to appro­ach drug problems 'objective­ly' disregards the moral aspects involved and is therefo­re doomed not to produce the expected more balanced drug policy. Besides scientific research on drug issues, a moral input is needed to direct us in the choices that need to be made.

So, in short, the researchers pointed out the following characteristics:

a tendency towards rationalization of the drug policy in order to avoid moral con­siderations

little consideration for moral aspects

drug policy can't do without moral/ethical/political considerations

parties involved regard most politicians as being opportunistic, incompe­tent and incli­ned to choose easy solu­tions

the current political climate does not indicate a short-term change for the better

Now, when we have a closer look at the cannabis policy and the coffee shops, what do we see?

There is a Dutch paradox: to permit formally what is formally forbidden

Miscalculation: commercialization of cannabis - lack of recognition concerning profitability of cannabis sale

Basic assumtions and arguments for tolerance policy are outdated or erroneous

By condoning the retail trade the government more or less protected an illegal market. In the lee of this condoning policy organised crime could develop into successful illegal entrepreneurs. Organised crime has profited from the Dutch conditions. And this organised crime doesn't restrict itself to de delivery of drugs, but is occupying itself also with the trade in women and in the field of environmental crime.

Recent research points out that a majority of the owners of coffeeshops have criminal backgrounds.

The backdoor of the coffee shops is not regulated and will not be regulated, as far the present new government is concerned.

There is a lot of nuisance around coffee shops by drug tourists. We have problems with drugs smuggling.

And the government? Despite its more hard line approach, it still earns quite a lot of money through the sale of cannabis. Every year, so are the estimates, the Treasury collects 400 million in tax revenues from the owners of coffee shops. The approximately 730 coffee shops sell about 265,000 kilo's of soft drugs, predominantly netherweed. The annual turnover is estimated at two billion euros. As an export product netherweed ranks third after the cucumber and the tomato. Germany and the UK are the largest customers.

I like to end with a quote of an university professor

"Closing the coffee shops would make an end to artificial rationality and incredibility" (Van de Bunt, ‘Hoe stevig zijn de fundamenten van het cannabisbeleid', in Coffeeshops en cannabis, Justitiële Verkenningen, 1, 2006)

A government will have to indicate the limits of what is and what is not appropriate for our society. In my opinion, drug use is not appropriate for a society that highly values ‘responsibility'. Drug use and addiction should continue to be socially unacceptable forms of behaviour.

Ladies and gentlemen,

Although, in the Western world, drugs were already used in the nineteenth century and before, the use was limited to tiny elitist circles of aristocrats and writers. It was only in the late nineteenth sixties and early nineteen seventies that drugs became part of a much broader culture and began to be used by a much more substantial group within the population.

Significantly, the Van Dale, the top lexicon of the Dutch language, the first edition of which appeared in 1864, contained no words related to drugs, such as ‘drugs', ‘cannabis', ‘heroin', etc. before the editions of the nineteen-seventies. I haven't checked, but I presume that that is the case with the lexica of other languages too. Clearly, before the end of the sixties drugs were no part of Western culture.

That raises the question why drugs did become part of Western culture in the sixties. Why did drugs suddenly become fashionable? Was it just because they came on the market at that time? But why did drugs come on the market? There must have been a huge increase in demand for them. But why did so many people all of a sudden want to use drugs? The answer, it seems to me, is that Western culture itself had all of a sudden begun to change drastically, so drastically indeed that one could speak of a cultural revolution. This revolution constituted a transvaluation of many if not all moral values. What had been regarded as good up to that point was now redefined as something evil or at least morally indifferent. And what had been seen as evil or morally indifferent, was now judged to be good. The sudden interest in drugs is part of this more general transformation.

Why am I telling you this? I am telling you this because we, who are opposed to the use of drugs, cannot afford to disregard the link between that use and the broader cultural background. For as long as this background remains as it is, the fight against drugs will be ineffectual. Hence, the fight against drugs involves a more general fight against some of the primary aspects of today's culture, or -more specifically- against certain basic conceptions of right and wrong, good and evil dominant in today's Western society. The aim of this speech is to set out some of these basic moral conceptions, show how they are linked to the use of drugs, and criticize them.

The moral ideas that came to the fore in the nineteen sixties and -seventies and rapidly became dominant in the West, were far from new. They go back to the Enlightenment and the Romantic age. What happened in the sixties and seventies was that these ideas, which had been shared by relatively few people before that time, became the moral conviction of the many. I cannot go into the question why this happened at that point in time, because that would take me too far from what I want to say. The important thing is that it happened. That certain moral ideas, going back to the Enlightenment and Romanticism, which had until then been shared by a minority, caught the imagination of the masses and became the new moral orthodoxy, the new cultural paradigm, the new civil religion.

I'll first say a few things about the Enlightenment, because chronologically it came before Romanticism. What are its core moral ideas? Many would argue that these are best expressed by Kant in his small essay Beantwortung der Frage: was ist Aufklärung?, which is a plea for ‘Mündigkeit'. This word cannot be literally translated into English, but its meaning is clear: it refers to the capacity and the responsibility to think out things for yourself, and not let others think for you. Man has been gifted by reason; he should use it, and not just do what others think should be done.

Now, apart from the fact that this is a questionable piece of advice, since many important forms of social cooperation would become impossible if it were taken literally, I believe that it is simply wrong to see this Kantian belief as expressing the main moral ideas of the Enlightenment.

The Enlightenment, ladies and gentlemen, wanted to achieve not so much an emancipation of individual reason, as an emancipation of the passions, of the desires of the individual. Let me give you a few quotes.

The first is from Thomas Hobbes, who, together with Bacon, Descartes, and Spinoza, is one of the seventeenth-century founding fathers of the Enlightenment. Towards the end of chapter six of the Leviathan Hobbes defines happiness, or, as he calls it, felicity.

Continual success in obtaining those things which a man from time to time desireth (...) is that men call felicity.

So happiness results from going after anything one wants or desires, and satisfying these desires. Life is a permanent, restless pursuit of happiness, i.e. the fulfillment of ones desires.

This implies -and Hobbes is honest enough to say it out loud- that there is no such thing as perpetual tranquillity of mind.

Now, ‘tranquility of mind' is a significant phrase. It is the English translation of the Roman expression tranquillitas animi, which is itself a translation of two more or less synonymous Greek phrases: απαθεια and αταραξια. Απαθεια derives from α -without- and παθη -passions, i.e. desires. Hence, it means to be without desires. Αταραξια derives from α -without- and the verb ταρασσω, meaning to stir, to jumble up, to agitate, to disturb. Hence, αταρακτος means, to be spiritually at peace, not being agitated. Agitated by what? By the passions, the desires of course.  

Now, this not being agitated by the desires, being at peace spiritually, tranquillitas animi, for centuries in a row was at the heart of the Western moral tradition. This was regarded as one of the most important things to achieve in life. Hence, Hobbes by saying what he says, radically rejects the whole Western moral tradition.

How exactly did the tradition argue tranquillitas animi could be achieved? Primarily, by subjecting the desires to the command of reason. So the fight against the unruly desires, the effort to order them according to reason was traditionally regarded as one of the central moral duties in life. It is not that all desires where regarded as necessarily bad. But they were seen as in need of close supervision. Many of them should be tempered and not taken too seriously. And some, indeed, should be crushed. Reason should stand guard over them all and watch them closely.

Hobbes does away with all this. The desires should not be controlled and tempered. They should be satisfied as much as possible. Therein lies felicity, i.e. happiness. And reason? What does this new Enlightenment view imply for reason? Well, a later philosopher, whose views on morality are very much in the vein of Hobbes, David Hume, spelled it out in his Treatise of Human Nature,

Reason is (...) the slave of the passions, and can never pretend to any other office than to serve and obey them.

So instead of putting reason on a pedestal, the Enlightenment, threw it off its pedestal, where it had been for ages, close to the divine. In its place, it put the passions, the desires, and bluntly proclaimed that happiness consists in obtaining as many things as one desires.

Now let me introduce one more concept. Ever since antiquity the desires were seen as intimately linked to pleasure, in the sense that the satisfaction of a desire was rewarded, so to speak, with pleasure. The frustration of a desire on the other hand was seen as linked to what is usually termed ‘pain'.

Obviously, since the desires were traditionally seen as problematic, so was pleasure. It was something that was frowned upon. Pleasure was regarded as not entirely kosher. Pleasure could easily lead a man astray, and make him do things that would not only ruin the happiness of others, but also that of himself. The pain on the other hand that resulted from being thwarted in the satisfaction of a desire, was seen as something positive, in the sense that it is an incentive to not let oneself be bothered by such desires at all and to transcend them. No desires, no pain.

This negative verdict of pleasure, and positive verdict of pain was overruled by the Enlightenment. It declared pleasure not only innocent, but positively good, and pain positively evil. Pleasure was what we do it all for. We need to maximize pleasure in life, and minimize pain. Now, pleasure in Greek is ηδονη, which of course is the etymological root of our notion of hedonism. So, the Enlightenment is in essence a vindication of hedonism.

Now, let's return to the cultural revolution of the sixties and the seventies. Part of this revolution was Enlightenment thinking acquiring a hold over the minds and hearts of the masses. This meant, as we can now clearly see, that an age old tradition of moral thinking, going back to the ancient Greeks, and continued by Christianity, centering on the idea that

desires and pleasure should be distrusted and closely guarded by reason, because they can easily make our life miserable, was replaced by the opposite view, namely that the desires and pleasure are precisely what makes us happy, and reason is merely their ‘servant'. The first view could be named ‘ ascetic', the best name for the second is ‘hedonistic'. The nineteen-sixties and seventies saw the rise, on a massive scale, of hedonism. That is to say, of the pursuit of pleasure and the running away from pain.

What view on drugs follows from hedonism? It is evident that within that moral language, drugs are an asset. They give pleasure, very intense pleasure, instantaneously, and they spare you the pain of having to work for it. From this point of view, little or nothing beats drugs. All other types of pleasure are either less intense, and/or take more time to achieve, and/or require the pain of a lot of mental or physical work. You have some kind of pain? You feel down, insecure, unaccepted, bored, or plagued by troubles that are inherent in life? Well, take a pill, or a shot, or a line, and you will immediately feel great. You will enjoy life again. Lots of pleasure, no pain.

Ladies, and gentlemen, the problem with the argument, for us, is that it is true. As long as you're a hedonist, little or nothing beats drugs. So as long as hedonism is a widely held moral ideology in our society, drugs will be widely used.

Now let us turn to Romanticism, the second main ideological current, underlying the revolutionary change in moral ideas, that started in the late sixties. Interestingly, Romanticism started out, in the early nineteenth-century, as a reaction to the ideas propagated by the Enlightenment. It is often argued that at its root lay a reaction against the rationalism of the Enlightenment, in the name of the emotions. But, given the fact that, as explained above, reason was not so highly regarded by Enlightenment-thinking, this cannot be true. So what did Romanticism object to and react against in the Enlightenment? First and foremost against its moral ideas. Romanticism was and has always remained an anti-hedonistic worldview. Yet, Romanticism too, when it became a mass phenomenon in the sixties, considerably whipped up the demand for drugs. How is that possible? To understand it we need to know more about the concern lying at the heart of Romantic thought. That concern is the self,  ‘identity', ‘authenticity'.

Romanticism broke down this age-old framework that went back to Plato and beyond. It was then that for the first time people became more interested in difference than in sameness, in the singular instead of the general. And hence in the unique self, ‘identity' and ‘authenticity'.

What does ‘authenticity' mean? It means being yourself. And it implies a duty. Namely the duty to either remain or become yourself, to remain or become authentic. For authenticity, is not something matter-of-course. It is difficult to remain or become authentic, remain and become oneself, especially in the modern world. It is much easier and a great temptation not to remain or become oneself, and just drift along with what others expect or demand of us.

There are two variants of this belief: a collectivistic and an individualistic variant. The collectivistic variant, which we find for instance in the German philosopher Johan Gottfried Herder, argues that peoples and nations  -Völker- should remain themselves, and should not copy and imitate the culture of other peoples and nations. If they do so, they will eventually lose their identity, and will no longer be authentic. If a Volk has already copied a lot from elsewhere, it should do its best to get rid of all these foreign, inauthentic elements, and become itself more. I will leave this collectivistic variant of Romanticism aside, because its influence on the cultural revolution of the nineteen-sixties and -seventies is slight.

It was the second, individualistic, variant of Romanticism that acquired a mass following in those years. This variant is not concerned with collective identity and authenticity, but with personal identity and authenticity.

Interestingly, the philosopher who expresses these views best is a man who was hardly read at the time: John Stuart Mill. Particularly On Liberty, a book published in 1859, reads as if the Romantic revolutionaries of the nineteen-sixties had had it in the pockets of their coats and jackets. It is a diatribe against what Mill calls ‘social tyranny', that is, the pressure put upon the individual to conform to existing social values, to custom and tradition. In conforming to these values, customs, and traditions the individual denies his own self -Mill uses the term individuality- and he is not authentic. He becomes like a ‘Chinese lady's foot'. So, being oneself presupposes that one turns away from the existing values, customs, and traditions in one's society, and lives only according to one's inner identity.

This of course raises the question how exactly one does that; a question that Mill ignores, but that is taken up by later thinkers. How does one live according to one's inner identity? How can one be authentic? First of all, one will have to find out what one's inner identity is. After all, not following custom and tradition merely tells you what not to do. It doesn't tell you what to do. To know that, you first need to know your identity, your true self. But that knowledge is not given at birth. So you will have to find out, you will have to discover it. How do you do that?

The problem became even more intricate once the idea of internalization acquired currency. If you have internalized many of society's values, customs, and traditions, the question arises what part of yourself it not really yourself, but society within your breast. How to separate the real self, from the imposed-upon-self?

Two ways or paths to self-knowledge are suggested by the various Romantic writers. Let us call them the path inward, and the path outward.

The path inward is the path of introspection. The idea is that one turns inward, and analyzes everything one encounters there, in order to find out whether it is an authentic part of one's true self, or rather foreign and therefore to be gotten rid of. Freudian psychoanalysis is a good example of this approach. 

The path outward is the path of experimentation. The argument here is that one can be oneself and lead an authentic life only by trying out all kinds of things, by experimenting, in order to find out what really matches with and fits in with oneself, to discover your real identity.  The way many people about sex today is a good example: if you want to know your sexual identity, you will have to try out every imaginable variant of sex first, and see if it clicks. Otherwise you will never know who you really are, deep down.

Now, let us turn to drugs again. What view of drugs follows from this Romantic way of perceiving the human condition? Again, as was the case with hedonism, a positive view. Drugs can help you achieve self-knowledge, and thus be of become yourself.

How? A first argument is derived from the idea of the path outward. You have to experiment with drugs, because -who knows- perhaps drugs are part of what you need to do to be yourself. Drugs may be part of your identity. The only way to find out is to actually try them out. And of course, you cannot stop after having tried one type. Because if that doesn't seem to match with your self, some other drug might. So you have to try them all.

A second argument is based on the idea of the path inward, that is, introspection. Now, introspection is not easy, witness Freudian psychoanalysis. That always takes years. One needs to discard layer upon layer of inauthenticity. The true self is hidden behind many walls of conscious and subconscious self-deception. Hence, a substance that opens -in Huxley's words- ‘the doors of perception' somewhat further is very helpful in finding, beyond the rubbish that comes from the outside, one's true identity.

Ladies, and gentlemen, the problem with this argument too, is that it is true. As long as you're a Romantic, drugs are an interesting option to discover your identity. And Romanticism is still a widely held moral ideology in our society. But as long as that is the case, people influenced by these ideas will take drugs.

Now, before closing off, I would like to introduce and rapidly discuss one more aspect of the matter. Namely public policy on drugs. Until now I focused on the reasons people have for using drugs. I traced these reasons back to certain moral ideas originating in the Enlightenment and Romanticism, and having become popular in the cultural revolution of the late nineteen-sixties and early nineteen-seventies.

The issue, however, is not only why people use drugs but also how politicians and administrators approach these people in their public policy.

Public policy, like the use of drugs, is largely determined by the prevalent moral ideas within a culture. Since the cultural revolution of the sixties the prevalent moral ideas are those we discussed just now. They must have shaped public policy too. Especially in a country like my own, the Netherlands, which, of all countries in the world, was probably most influenced and changed by the new views. So, is public policy in the Netherlands shaped by the ideas of the Enlightenment and Romanticism?

Politicians and administrators are confronted with the use of drugs. The question then arises: what should we do about it? Should we prohibit it, or tolerate it? That leads to the further question? When should we prohibit something? At that point one is already in the middle of an important and complex philosophical issue. What do the Enlightenment and Romanticism say about prohibition? When should something be prohibited?

Let us first take a look a the Enlightenment. As we have seen, the older tradition regarded the desires as something inherently problematic, over which a close watch should be kept. In other words, the desires did not have a special status, they were not sacrosanct. If it was believed that a desire was bad or evil -and that was often thought- it was not difficult mentally simply to prohibit things related to the satisfaction of those desires.

For instance, the desire for sex was regarded as inherently problematic. It needed to be ordered by reason, otherwise it would lead to a lot of damage and misery. That meant above all that sex should be confined to sex within marriage, since marriage links sex up with loyalty and responsibility. Now, if this is your moral framework it is not difficult to prohibit for instance prostitution.

This changes drastically when the desires are given a special, sacrosanct status, as was done by the Enlightenment. If you believe that the desires are in themselves good, what ground do you have, as a politician or administrator to prohibit anything related to the satisfaction of these desires ? Only one: you will prohibit them if the satisfaction of a desire and hence the pleasure someone derives from it, directly brings about a greater pain in someone else. That is to say, when it directly harms someone else, who after all is equally entitled to maximize his pleasure and minimize his pain. The principle of public policy then becomes that anything anyone wants to do, alone or together with others, as long as they consent, and third parties are not harmed, should be allowed.

The effect on public policy of this new principle is tremendous. Prostitution for instance should no longer be prohibited. Why should it? Here's two people, one of whom desires sex, and the other money. If they can agree on the price, they have consent. Both willingly participate in the act, so there is no harm. Only desire and pleasure. Hence, prostitution is, if not good, at least morally indifferent and should therefore be allowed.

The same of course goes for the use of drugs. If someone wants to use them he should be allowed to do so, as long as he doesn't harm anyone else by it. Hence, the all important public policy question becomes: does something constitute harm to others? If so, prohibit it. If not, let it go.

It is quite clear that this is indeed the moral framework within which most Dutch politicians and administrators think and make decisions. There are still doubters, of course, who still think within the older framework. And the ‘law' is still somewhat ‘backward', as laws tend to be. But the tendency towards the modern, Enlightenment view is unmistakable. There are quite a view politicians and administrators now who believe that drugs -at least some drugs- should be legalized, since the use of them harms no third party.

If we consider the Romantic heritage the picture is roughly comparable. The older tradition saw nothing special in the unique self and its personal identity, since it believed that the differences between human beings are small in comparison to the similarities. Now, if everyone is more or less the same, good and bad must be more or less the same for everyone too. What makes you prosper and flourish, makes me prosper and flourish too. What makes you miserable, makes me miserable too.

Now, since the older tradition believed this, it was relatively easy to proclaim what contributes to the flourishing of a human being, and what not. A good marriage, for instance, children, a nice job, good friends, etc. etc. help us -everyone of us, since we are all more or less the same- to flourish. Being single, childless, jobless, without friends, or on drugs, on the other hand makes our life miserable. But if these things make us miserable, why shouldn't we try to reduce them to a minimum and stimulate these good things, also by public policy?

Then came Romanticism, maintaining that we are not variants of a theme, but all singular and unique. Incomparable to anyone else. Now, if that is true, good and bad must also be different for everyone. For what is good for you, may very well be bad for me, and the other way round, seeing that we are so different. But if that is true, what should a politician or an administrator do about things he personally thinks are bad, but may be good for someone else? Obviously, he should leave everyone alone, pursuing his own singular happiness, resulting from his own singular identity in his own singular way. Again, one reason for prohibiting anything is left: if this pursuit constitutes harm to others, who have the same right to such a pursuit.

So the grand philosophical principle behind much of public policy since the cultural revolution, the principle of modern politics per se, is the harm principle. This principle holds -let me repeat- that everyone should be allowed to do anything he desires, alone or together with others who consent to whatever is being done, as long as third parties are not harmed.

What does this mean for drugs policy? That is not so difficult. It means that as long as most politicians and administrators believe that the harm principle is the only justified principle of public policy, they will tend to think that drugs should be legalized.

Thank you.

I Norge närmar sig nu den landsomfattande vapenamnestin, som pågått i fem månader, slutet. När amnestiperioden är över riskerar de som fortfarande innehar ett illegalt oregistrerat vapen att straffas.

Straffet för olaga vapeninnehav är i Norge fängelse i två år, och i grova fall fyra år. Lämnar man in vapnet under amnestiperioden undgår man straffpåföljd. Det finns också möjlighet att lämna in vapen anonymt.

Till och med augusti månad hade polisen fått in 2 323 vapen. Polisen har också tagit emot 52 granater, 3 288 kilo ammunition och 57 knivar.

Detaljerad statistik över inlämnade vapen hittar du här.

Torgny Peterson

Artikel

Aftonbladet 12 september 2008

Nyamko Sabuni, Integrations- och jämställdhetsminister

Många barn och ungdomar använder internet på ett annat sätt än vuxna. Det är självklart att mejla, chatta och delta på mötesplatser på nätet. Internet har vidgat horisonterna och gett ungdomar nya möjligheter.

I medierna möts vi av en annan bild av internet. Nakenbilder på nätet går inte att bli av med. Ungdomar översköljs av porr, och strippar framför webb-kameror mot betalning. Pedofiler lockar till sig offer, så kallad grooming.

Den första bilden dominerar men det ligger en del sanning i den andra bilden. Det är förvånande att vi inte har gjort mer för att ta reda på hur stort problemet är. Kanske finns ett motstånd från politiker mot att ge sig in i en värld som vi har svårt att förstå?

Det finns ett annat tänkbart skäl att dröja med insatser - föräldrarna är ju ansvariga för sina barn. Jag är den första att betona det. När föräldrar är lika osäkra som många politiker har varit måste vi skaffa mer kunskap.

Det finns kopplingar mellan sexuell exploatering på internet och prostitution. Ungdomar som har sålt sex gjorde det ofta första gången mellan 14 och 18 års ålder. En stor del av prostitutionen har flyttat till internet. Strip-tease på nätet kan vara en inkörsport till prostitution. En svensk undersökning visar att drygt en procent av ungdomarna har erbjudit eller sålt sex. Det är nästan dubbelt så vanligt bland pojkar. Köparna är nästan uteslutande män.

Regeringen presenterade i år en handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål med 36 konkreta åtgärder. Nu beslutar regeringen om fyra av dem, till en kostnad av 20 miljoner kronor till och med 2010:

Den första är en studie av ungdomars erfarenheter av och attityder till sexuella tjänster mot ersättning och sexuellt utnyttjande via internet. Situationen för homo- och bisexuella ungdomar samt unga transpersoner ska belysas. Ungdomsstyrelsen ska sedan utarbeta ett metodmaterial för lärare i grundskolan och gymnasiet.

Den tredje åtgärden är utbildning riktad till personal i fritidsverksamhet, socialtjänst och skola.

Den fjärde är utbildning, kring bakgrunden till sexuell exploatering, för tjejjourer och organisationer för killar.

Regeringen tar jämställdhet på allvar. En utökad budget för särskilda jämställdhetsåtgärder har gjort att vi kan handla på områden där det tidigare mest fanns ord. Vi kommer att fortsätta satsningarna för ett samhälle där män och kvinnor, pojkar och flickor, kan forma sina liv efter egna önskningar.

Nyamko Sabuni

Jämställdhetsminister

Senaste numret av CAN:s tidskrift alkohol & narkotika har temat LVU - hinder eller möjlighet?

Du kan läsa mer om temanumret och också en del av artiklarna här.

Torgny Peterson

No problem is so large that drugs will not make them larger!

In European terms, Sweden has been relatively successful in containing the abuse of illicit drugs. It was in fact in Sweden that the European drug epidemic first emerged after World War II and then spread to neighbouring countries.

In the period 1965-67 Sweden carried out an abortive experiment in legally prescribing drugs. This experiment proved a failure and in fact served only to fan the flames. Our organization, RNS (The Swedish National Association for a Drug-free Society), was founded in 1969 as a reaction against the highly permissive national drugs policy at the time. Our efforts to bring about a restrictive drug policy towards illicit drugs met with heavy resistance from large parts of the Swedish establishment and media. However, our message gradually started to make itself heard among the public at large and eventually met with a highly positive response. The late 1970s and early 1980s in Sweden were a period of fierce debate and intense internal opposition. However, we succeeded in persuading the policy makers that it was vital to tackle access to illicit drugs methodically, first and foremost by reducing exposure at the individual level.

In 1980 we were successful in getting the Prosecutor General to direct all the country's public prosecutors to pursue all possession of illicit drugs, irrespective of amount. In 1988 we were also instrumental in persuading the Swedish Parliament to declare the consumption of illicit drugs illegal. These are two of the most important decisions underpinning Sweden's drug policy today.

A study published by UNODC in 2006 found that Sweden, more than other countries, recognized the importance of placing the individual at the centre of the efforts to combat the abuse of drugs, because it is the consumer who is the only irreplaceable link in the entire drugs chain.

The main driving force behind this policy was the late professor of social medicine, Nils Bejerot. He was also the founder of RNS which I have had the privilege of representing for almost 40 years. Not only did Bejerot maintain that demand was the most decisive factor in the emergence of a drugs market but he also understood the importance of harnessing borad popular support for a restrictive national drugs strategy.

Nils Bejerot liked to quote the old beatnik and connoisseur of illegal substances, William Burroughs, who in his novel Naked Lunch compared the drugs market with a pyramid of numbers, I quote:

"If we wish to alter or annihilate a pyramid of numbers in a serial relation, you alter or remove the bottom number. If we wish to annihilate the junk pyramid, we must start with the bottom of the pyramid: the addict in the street, and stop tilting quixotically for the ‘higher ups' so called, all of whom are immediately replaceable. The addict in the street, who must have his junk to live is the one irreplaceable factor in the junk equation. When there are no more addicts to buy junk, there will be no junk traffic.

We at RNS maintain that it is drug consumption that is the root of the problem. Virtually all the spread of drug abuse occurs via those who are already addicted; distribution is almost entirely in the hands of the addicts themselves. The most important reason for the superiority of the demand strategy is that it is the only one that has proved effective. All other strategies have, without exception, failed.

In spite of our relative success in Sweden, the question of what constitutes a genuinely restrictive policy has remained a controversial issue. Without boring you with all the ins and outs of the Swedish drug debate, I would like to address three misunderstandings which are important because they stand in the way of a realistic view of the drug epidemic and the kind of measures that must be taken.

Firstly, the view that only people with psychosocial problems choose or are chosen by drugs. WRONG. This assertion ignores that fact that the longer a drug epidemic - or more correctly an epidemic of addicts - is allowed to spread, the less experimenting with drugs becomes a breach of norms and less individual susceptibility plays a part in being drawn into it.

Secondly, the belief that addicts generally want treatment. WRONG. What is true is that the majority of addicts now and then want care on their own terms. In other words, they want relief from the complications which accompany addiction and their lifestyle without necessarily being willing to sacrifice the high which the drug experience gives them. It is not until the habit becomes difficult and risky - what the literature calls ‘care motivation' - kicks in. Please note that we are not advocating harder measures and longer sentences. We do, on the other hand, call for early discovery and early intervention.

A third misunderstanding is that the drugs problem can only be vanquished by effectively fighting organizing of crime. WRONG. Criminal gangs and drug syndicates are actually belated consequences of a constantly growing demand on the part of an enthusiastic market driven by the psychosocial contagion of addiction at the individual level. This means that every gang that is busted today and every drugs baron who is put beind bars will be replaced by a new, better organized one as long as it remains so enormously profitable to supply the demand for illicit drugs.

Having worked with the care for addicts and at the heavy end of correctional care for most of my professional life, I am the last person to reject the necessity of proving treatment as long as it is based on scientific evidence and proven practice. I am, between you and me, a true supporter of the ‘twelve-step culture', which I see as one of the most important rehabilitation factors.

But solving the drugs problem is not chiefly an issue of care resources but rather one of strategy. Regardless of how important the therapies offered by the care services may be - not least in humanitarian terms - treatment will never be anything else but a defensive strategy. Neither does it have any appreciable effect on the drugs epidemic because virtually the entire spread of drug abuse, from established addict to novice, has taken place long before the addict possibly comes to the conclusion that he or she needs help.

Here we should bear in mind that addiction in its early stages is often a ‘fun state' to be in, characterized by denial. At this stage the addict romanticizes the kick that the drug experience gives him or her and often wants to share it with others. We should also remember that the vast majority of illicit drugs users today are what I would call hobby consumers with jobs, family and a reputation to safeguard. This group of socially established customers forms the economic backbone of the drugs market, yet they do not regard themselves as junkies or abusers.

Rather than trying to restrict the addict epidemic by means of a consistently strict drugs strategy, we are in fact investing ever more resources in the treatment of those who are already hooked. An old English rule of thumb in social medicine says, very aptly, that "a pennyworth of prevention is worth more than a pound of treatment." Yet these days we have an individual-centred approach to therapy which has increasingly lost sight of the crucial role of general prevention. Proponents of a liberal drugs policy are found today not only among the users of drugs; a whole culture of helpers and people caring, for example, has emerged whose entire professional life and energy is devoted to dealing with the end of the problem, turning their back to early prevention. Many have also embraced the social determination that flourishes among the guilt-ridden middle classes and which narrowly insists that drug-taking and crime can be exclusively attributed to outsidership and marginalization.

In short. A country's drug policy in its entirety is of fundamental importance for both treatment and prevention. A drugs strategy must be proactive, not merely reactive. This is of utmost importance for the success of both treatment and prevention.

Once a culture of drug abuse has been created, a liberal and permissive drugs policy will emerge among illegal drug users, which in turn will give rise to the need for extra police powers and greater investment in a care apparatus which often sees its clients as helpless, irresponsible victims. George Vaillant, a professor at Harvard and a giant in the field of alcohol research, was one of the first to warn about this ‘professional permissiveness* which he saw as a serious threat vis a vis the weak or lacking impulse control which is so characteristic of drug addicts.

The increasingly medically focused treatment philosophy which is gaining ground and which concentrates on individuals who are already heavily addicted, legitimizes the demotion and undermines policies which focus on prevention. That adds numerous new drugs to already existing problems and create confusion among the public and professionals alike. This medicalisation chooses to see the drugs problem first and foremost as an issue for medical specialists. By exaggerating the success potential of this philosophy, the implementation of primary and secondary preventive measures, which would be more effective, is delayed. Treatments are generally preferred for reasons of ideology or convenience because they give the appearance of being effective and also help to persuade the anti-drugs sections of public opinion that strong measure are being taken.

An effective drugs policy must combine a whole range of measures coordinated within the framework of a strategic plan. To be credible, this plan must place the norm-breaking and responsibility of the individual at its centre. It must also recognize that it is the possession and consumption of drugs by individuals, rather than international syndicates or growers in distant parts of the world, that forms the economic foundation for the expansion of the market.

History teaches us that when a devastating problem threatens or attacks society and its children, people will come together and protect them. The bad and evil can get some but never all the power. With so many dedicated people here today, there is hope. Organised knowledge is power and hope!

Together we stand, divided we fall.

Regeringen har gett Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att undersöka hur våldsutsatta kvinnor som tillhör nationella minoriteter bemöts och stöds av offentliga myndigheter. Uppdraget ska genomföras i samarbete med företrädare för de nationella minoriteterna.

Varje våldsutsatt kvinna måste bemötas utifrån sitt behov av stöd och skydd oavsett vem hon är och vilken bakgrund hon har, säger jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Särskild kunskap och kompetens behöver därför utvecklas för att våldsutsatta kvinnor, som tillhör nationella minoriteter, ska bemötas på ett professionellt sätt.

I uppdraget ingår både att kartlägga vilken kunskap, kompetens och beredskap som offentliga myndigheter har för att bemöta och stödja kvinnor som tillhör nationella minoriteter och att ta reda på vilka erfarenheter och behov av sådant bemötande och stöd som finns.

Folkhälsoinstitutet ska också föreslå hur det fortsatta arbetet ska läggas upp och genomföras med utgångspunkt i resultaten av kartläggningarna. Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2009.

Uppdraget är en del av regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer.

Läs också:

Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, skr. 2007/08:39

Regeringen har utsett Judith Melin till ny generaldirektör och chef för Kustbevakningen. Hon tillträder tjänsten den 13 oktober.

Judith Melin kommer närmast från en anställning som generaldirektör för dåvarande Statens Kärnkraftsinspektion (SKI). Judith Melin har också innehaft tjänster som enhetschef i Miljödepartementet och vid dåvarande Statens strålskyddsinstitut (SSI).

Judith Melin har varit särskild utredare för organisation och finansiering av kemikalietillsynen i Sverige.

Judith Melin har också haft internationella uppdrag, bland annat vid internationella atomenergiorganet IAEA som svensk styrelserepresentant och som Ordförande i Western Nuclear Regulators Association, en sammanslutning av Europas chefer för kärnsäkerhetsmyndigheter.

Regeringen har i dag fattat beslut om åtgärder som tidigare har aviserats i handlingsplanen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Kriminalvården får i uppdrag att bedriva en försöksverksamhet för kvinnor som befunnit sig i prostitution eller varit utsatta för människohandel. Inom ramen för denna verksamhet ska Kriminalvården erbjuda stöd, rådgivning och rehabiliterande åtgärder. Försöksverksamheten ska vidare omfatta arbetsmarknadsinriktade insatser som syftar till att underlätta för denna grupp kvinnor att komma in på arbetsmarknaden.

Regeringen ger även Brottsoffermyndigheten i uppdrag att genomföra utbildning som riktar sig till personal inom polisen, Åklagarmyndigheten, domstolsväsendet och Migrationsverket i frågor som rör prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Kampen mot människohandel måste föras på bred front. Det räcker inte enbart med att jaga förövarna. Vi måste också se till att kvinnor som befunnit sig i prostitution och människohandel får del av insatser som syftar till att underlätta för dem att börja ett normalt liv. Dessutom måste kunskapen om de bakomliggande mekanismer som påverkar prostitution och människohandel vara god bland personalen på de myndigheter som inom ramen för sina respektive uppdrag kommer i kontakt med dessa människor. Det är därför viktigt med utbildning i dessa frågor, säger justitieminister Beatrice Ask.

För att straffade kvinnor, som har också varit utsatta för människohandel eller som har befunnit sig i prostitution, ska kunna börja ett nytt liv behövs rehabilitering som de bör kunna få redan under tiden i fängelset, säger Nyamko Sabuni. Jag är glad över att vi nu beslutar om denna viktiga åtgärd i den handlingsplan mot prostitution och människohandel som vi tog i somras.

Läs också:

Handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål

Action Plan against Prostitution and Human Trafficking for Sexual Purposes

Regeringen har nu fattat beslut om att tillsätta en utredning om skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet.

Skatteincitament kan vara ett sätt att stimulera individer och företag att skänka pengar till viktiga områden som till exempel forskning. Samtidigt som regeringen vill uppmuntra donationer måste vi komma ihåg att det är komplicerat och svårt att göra förändringar i skattesystemet utan att man samtidigt skapar krångel och kryphål. Det finns dessutom besvärliga avgränsningsfrågor, kontrollsvårigheter och EG-rättslig problematik som måste hanteras och lösas, säger finansminister Anders Borg.

Om den nu tillsatta utredningen hittar lösningar som medger skattebefrielse för donationer kan det innebära ytterligare resurser till viktiga forskningsprojekt. Regeringen har dessutom nyligen lagt ett förslag om att slopa den så kallade forskningsmomsen. Det är ytterligare ett sätt att främja externa bidrag, säger högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg

I utredningens uppdrag ingår att analysera för- och nackdelar med skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet som ett komplement till andra stödformer. Till den del lämnade förslag har offentligfinansiella konsekvenser, ska utredaren föreslå finansiering av förslagen inom det berörda området. Vidare ska förslagens påverkan på den administrativa bördan för Skatteverket, andra myndigheter och företag redovisas. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 16 juni 2009.

Du kan läsa kommittédirektivet (Dir 2008:102), Skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet, här.

Beatrice Ask - Tal vid öppnandet av Europarådskonferens om barnets rättigheter - Beatrice Ask

Your Majesty,

Ministers,

Deputy Secretary General,

Commissioner,

Excellencies,

Ladies and Gentlemen,

Children are valuable. This may be a truism, but it is true. Children hold an immense value to us as individuals, and to society as a whole. If we fail to take care of our children, we will almost certainly fail to build a good society.

Children need special consideration in an adult-oriented world. This becomes particularly evident when they come in contact with the justice system.

In today's Europe, children grow up in an environment which in many ways differ from the one I grew up in. One important example is that many children live a large  part of their lives  in the virtual world. They have access to markets and meeting-places on the Internet that most adults don't  understand - and many of us have never even heard of them. I consider myself as rather confident with modern information technology. I have used it every day for at least 25 years. But I must admit that I have never been given so much insight into the world of my children as when I joined Face book and became their virtual friend. It is quite an eye-opener!

Other children live under dreadful conditions where crime and the struggle to meet basic needs is predominant.  It is inevitable that many of these children come into contact with the justice system at one time or another - often as victims, but also as young offenders.  The challenge for us, as policy-makers and legislators, is how to adapt our justice system to fit their specific needs.

Much has been done, both nationally and internationally, to better the rights of children within the justice system. But there are still many unsolved issues. That is why I am so pleased to see You gathered here today. It is of great value that the actors concerned have the opportunity to meet and to discuss ideas and best practices.

I would like to take this opportunity to elaborate on a few aspects of justice and the rights of the child that I find important.

The justice system is built by and for adults. Children do not think, behave or react like adults. All of us who have children know this. Consequently, when the justice system deals with children, the level of legal certainty is to some extent reduced. We need to adapt the justice system so that the different needs and the level of maturity of each child are taken into account. This can greatly increase the level of legal certainty.  It can also help lessen the traumatic experience of legal proceedings for the child. In order for this to be successful, it's very important that everyone working within the justice system receives adequate training.

Children who face an adult justice system are vulnerable. They need special attention and access to professional help and support. Whether they are victims, witnesses or perpetrators of crime, or involved in civil or administrative proceedings, they depend on us as adults to understand them and to take appropriate action. The younger the child, the more important it is that the adults closest to her or him take their responsibility.

The Government and Society has another kind of responsibility to take; and that is to allocate resources to help children at risk. We must focus on these children in order to help them abstain from delinquency and petty crime, and to choose a better path towards a good life. If we are to succeed in preventing the recruitment of children and adolescents to criminal gangs and serious criminality, the Police and other authorities within the justice system must cooperate with all parts of society. This includes schools, the Social Services, sports associations and other relevant organisations. I am confident that such a strategy will save enormous suffering and costs, both for the children and for society as a whole. Proven, effective methods of crime prevention amongst children is  cost-effective, it is humane, and it is smart.

Children who are convicted of a crime or placed under institutional care, must be offered high-quality treatment, education and support. Such programmes must be meaningful and specially designed to help the child grow and change. To increase the possibilities of a good life, it is also important  that investigative authorities don't keep records regarding suspicions and convictions  for too long. Criminal records make it harder for these children to make a place for themselves in society. Everyone should get a second chance, and this is especially true for children and young people.

The government feels very strongly about crime prevention. For the past two years I have had the pleasure of presenting the Stockholm Prize in Criminology. This is an excellent way of rewarding those who do research and come up with fresh ideas in the area of crime policy. It is a joy to meet these people and to listen to their ideas.

I cannot stress enough the  importance of basing all policy decisions on scientific studies and evaluations. Our work must be based on research that shows short and long term consequences for the child and for the society as a whole. It is not enough  to make educated guesses where children are concerned:  Policy decisions, as well as rules and methods used by the authorities, need to be based on scientific knowledge where possible. We need to be absolutely clear over the effects that different policies, rules and methods have on both the child and the judicial procedure.

Universities and other research institutions can be of great help in this matter.

Final remarks

I am pleased to see so many prominent people gathered here in Stockholm to discuss this important subject. I wish you good luck. It is my sincere hope that this conference will lead to concrete and important results in our common effort to strengthen the rights of the child in Europe.

Thank you!

Handläggare av alkohol- och tobaksfrågor i kommuner och länsstyrelser erbjuds nu en helt ny utbildning i tillsyn. Syftet är att stärka handläggarna och att skapa en mer enhetlig handläggning över landet. Statens folkhälsoinstitut har i samarbete med Göteborgs universitet, och i samråd med Sveriges Kommuner och Landsting, tagit fram en skräddarsydd pilotutbildning för tillsyn och tillståndsprövning av alkohol- och tobaksfrågor.

Idag finns över 12 000 serveringstillstånd för alkohol i landet. Tobakshandlare har också skyldighet att anmäla försäljning till kommunen och följa åldersgränser. Kommuners och länsstyrelsers tillsynsarbete utifrån alkohollagen och tobakslagen är viktiga delar i ett förebyggande folkhälsoarbete.

Utvecklingen på området är snabb och det pågår också en översyn av lagstiftningen, därför är det nödvändigt att uppdatera sina kunskaper. Innehållet i utbildningen tar bland annat upp hur tillsynsarbetet organiseras och prövning av serveringstillstånd.

Kursen "Tillsyn och teori i praktik" ger 15 högskolepoäng och startar i början av november. Utbildningen har 24 platser och ges på Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet.

För ytterligare information:
Anne-Lie Magnusson, tillsynsenheten, Statens folkhälsoinstitut, 063-19 96 61
Johan Landin, pressekreterare, Statens folkhälsoinstitut, 063-19 96 52

Den 10 juli 2008 fattade regeringen beslut om en handlingsplan för att bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Handlingsplanen omfattar fem insatsområden: ökat skydd och stöd till utsatta, stärkt förebyggande arbete, stärkt kvalitet och effektivitet i rättsväsendet, ökad nationell och internationell samverkan och ökad kunskap.

Totalt satsar regeringen 213 miljoner på 36 åtgärder fram till år 2010.

Faktabladet finns även översatt till engelska.

Declaration of the World Forum Against Drugs, Stockholm Sweden 2008

Drug abuse is a global problem. Drug abuse is any use of illicit/psychotropic drugs (as defined in the UN Conventions) that is not medically approved or the inappropriate use of licit drugs. Millions of people are directly harmed by drug abuse. This includes: drug users and addicts, the parents, relatives, friends or employers of drug users and the victims of drug-related crimes.

The UN Conventions are the Single Convention on Narcotic Drugs, 1961; the Convention on Psychotropic Substances of 1971; and the United Nations Convention against Illicit Traffic in Narcotic Drugs and Psychotropic Substances of 1988.

Various actions are taken internationally to counteract the social, economic, health, spiritual and crime problems caused by drug abuse. Even though the world is against drug abuse, some organizations and local governments actively advocate the legalization of drugs and promote policies such as "harm reduction" that accept drug use and do not help drug users to become free from drug abuse. This undermines the international efforts to limit the supply of and demand for drugs. "Harm reduction" is too often another word for drug legalization or other inappropriate relaxation efforts, a policy approach that violates the UN Conventions.

There can be no other goal than a drug-free world. Such a goal is neither utopian nor impossible. Too often, we seem to act according to what we think is possible, rather than what is necessary or desirable.

To achieve a drug-free world we declare:

1. We support the UN Convention on the Rights of the Child, which stipulates in Article 33 that children have the right to be protected from drug abuse. All people, governments, and organizations should commit themselves to preventing drug abuse among young people. For example, we can do this by ensuring that schools are drug-free.

2. We all have the right to be free from drug abuse. Drug abuse and drug trafficking violate the
human rights of the most vulnerable individuals those whose free will has been compromised by
addiction. Drug dependence is a modern form of slavery that robs drug users of their free will, condemns them to crippled lives and often premature deaths, creates massive social burdens and spreads drug-using behavior. All people have the right to expect their governments to protect them and their families from drug abuse and to have a life free of drug abuse.

3. A balanced policy of drug abuse prevention, education, treatment, law enforcement, research, and supply reduction provides the most effective platform to reduce drug abuse and its associated harms.

4. We support and are guided by the 1961,1971 and 1988 UN drug conventions and the resolution resulting from the 1998 UNGASS-meeting. The UN Conventions provide a good platform for international cooperation in fighting drug abuse.

5. We urge all people to work with their governments to strengthen, support, and encourage the UN drug control system that includes the Office of Drugs and Crime, the International Narcotics Control Board, the Commission on Narcotic Drugs, the Economic and Social Council, the World Health Organization, and other bodies, in order to reduce the global demand for and supply of illicit drugs.

6. The work of the UN Office of Drugs and Crime (UNODC), the Commission on Narcotic Drugs (CND) and the International Narcotics Control Board (INCB) are positive and essential in international drug demand and supply reduction.

7. We support the INCB statement in its 1993 report that drug demand reduction activities are crucially important in international drug policy and we call on governments to consider demand reduction as one of their first priorities in the fight against drug abuse.

8. We support the INCB statement that ‘harm reduction' programmes are not substitutes for demand reduction programmes and should not be carried out at the expense of other important activities to reduce the demand for illicit drugs, such as drug prevention activities.

9. All forms of differentiation between so-called "soft" and so-called "hard" drugs must cease. Extensive research confirms that the use of cannabis is detrimental to health, causes crime, and is addictive. Cannabis, and certain other drugs regarded in some countries as "soft", should be viewed in the same way as other types of illicit/psychotropic drugs when it comes to control
policy, rehabilitation and preventive measures.

10. Commercial outlets for illicit/psychotropic drugs, including coffee shops, and other open drug markets or drug scenes in Europe, must be closed immediately.

11. The so-called "medical" projects for distribution of heroin to drug addicts as a means of "harm reduction" are nothing but an attempt to legalize drugs through the "back door." This must be prevented by authorising the United Nations to withdraw all import licenses for heroin intended for use by drug addicts.

12. We oppose so-called "shooting galleries" or injection rooms, where drug abusers can administer drugs. This practice violates the UN Conventions. It provides for the congregation of addicts, facilitates illicit drug trafficking, and promotes drug abuse. The so-called "medical trial" of injecting rooms is yet another example of trying to legalize drugs covertly. As an alternative, we call on governments to provide appropriate evidence-based treatment for drug abusers.

13. We denounce so-called "medical marijuana" policies where marijuana is used as a "medicine", contrary to the Conventions, without such use first being approved by the competent regulatory authority of a nation and its usefulness recognized by the medical community.

14. We oppose all forms of legalization of illicit/ psychotropic drugs because such policies do not withstand critical evaluation, tend to run contrary to general experience and violate the Conventions.

The term "legalization" can have any one of the following meanings:
Total Legalization: All illicit drugs such as heroin, cocaine and marijuana would be legal and treated as commercial products. No government regulation would be required to oversee production, marketing, or distribution.

Regulated Legalization: The production and distribution of drugs would be government regulated, with limits on the amount that can be purchased and the age of purchasers. There would be no criminal or civil sanction for possessing, manufacturing, or distributing drugs unless these actions violated the regulatory system. Drug sales could be taxed.

Decriminalization: Decriminalization eliminates criminal sanctions for drug use and provides civil sanctions for the possession of drugs.

15. All drug abuse treatment should have the goal of making drug users drug-free. Treatment aimed at helping drug users to become drug-free should be expanded and readily available. Programs that keep addicts on drugs unnecessarily violate the human rights of addicts.

16. We condemn "drug zones" in cities where the drug laws are not enforced on small amounts of drugs for personal use.

17. We urge that governments and charities provide resources for drug abuse treatment for drug users, drug addicts, and their families.

18. We urge that governments and charities provide resources to make schools drug-free and that school administrators work with parents to make schools drug-free.

19. We urge that governments, charities, and businesses provide resources to make workplaces drugfree and that business management work with labor and unions to make workplaces drug-free.

20. We urge that governments provide resources to reduce drug-related crime, including drugged driving. We also urge that the criminal justice system use criminal sanctions, when appropriate, to deter drug use and alternatives to incarceration such as drug treatment courts, when appropriate, to deter and treat drug abuse.

21. We support an increase in advocacy work to increase funding and policy and legislation
changes that support drug demand reduction and interdiction efforts.

22. We support the launch of a global network of organizations which are united behind the UN conventions.

23. We support the organization of regular, global drug-free world conferences in the future.

24. It is important to state that drug abuse greatly harms the developing countries. Drug abuse and drug trafficking destroy local cultures and hinder political and economic development. Drug abuse and drug trafficking impact most heavily on some of the poorest countries. The developed countries must reduce the demand for drugs and assist the developing countries in the fight against drug abuse and drug trafficking."

Bäste besökare på den här bloggen
Det första World Forum Against Drugs ägde rum i Stockholm 8-10 september. Flera tal från konferensen läggs ut successivt på den här bloggen. Talen kompletteras också av ett stort antal intervjuer som kommer att sändas i radioprogrammet ReageraMera. Ytterligare upplysningar om när detta sker kommer att meddelas på den här bloggen.

Välkommen tillbaka!

Dear visitor to this blog,
The first World Forum Against Drugs took place in Stockholm September 8-10. Several presentations at the conference are already published here and there are more to come. Apart from the presentations published here, you will be able to listen to several interviews with speakers at the conference in my radio show 'ReageraMera' which is broadcast on Thursdays. Further information about contents and times for the radio shows will be published here.

Welcome back to read more presentations!

Torgny Peterson

Declaration of the World Forum Against Drugs, Stockholm Sweden 2008  

Båb Bergvall, President of the WFAD Organizing Committee - Opening remarks

Her Majesty the Queen of Sweden - Opening speech at the World Forum Against Drugs

Maria Larsson, Minister for Public Health, Sweden - Speech at the opening session of the World Forum Against Drugs

Mr Sten Nordin - Mayor's welcome to Stockholm and the World Forum Against Drugs

Robert L. Dupont, MD - The Battle over the Future of Drug Abuse Prevention

M.R. Disnadda Diskul, Secretary General, Mae Fah Luang Foundation, Thailand - 100 Years of Drug Prevention - how do we move forward?

HE General Khodaidad, Minister of Counternarcotics, Afghanistan - Can Afghanistan get rid of the opium problem?

Presentation by Mrs Christina Oguz, UNODC

Maria Ellgren, Karolinska Institutet - Cannabis and the brain: Neurobiological support for the cannabis gateway hypothesis

Ove Rosengren - President, The Swedish National Association for a Drug-free Society (RNS)

Andreas Kinnegin, Professor of Law, University of Leiden, Netherlands - The Dutch Drug Policy - Philosophy Part I

Andreas Kinnegin, Professor of Law, University of Leiden, Netherlands - The Dutch Drug Policy - Philosophy Part II

Frans Koopmans, de Hoop, Netherlands - The Dutch drug policy: Facts and Philosophy Part I

Frans Koopmans, de Hoop, Netherlands - The Dutch drug policy: Facts and Philosophy

Part II

Jo Baxter, Drug Free Australia - The importance of WFAD - an Australian Perspective

Presentation by Calvina Fay, Drug Free America Foundation

Sven-Olov Carlsson, IOGT Sweden and IOGT International

The Statement of Government Policy was presented by the Swedish Prime Minister, Mr Fredrik Reinfeldt, at the Swedish Riksdag (Parliament) 16 September 2008. The Statement of Government Policy is available here.

Maria Ellgren, Karolinska Institutet - Cannabis and the brain: Neurobiological support for the cannabis gateway hypothesis.

Maria Ellgren, scientist from Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden gave a presentation on cannabis and the brain.

Anybody interested to learn more about the presentation is welcome to do so by sending an email to [email protected]

Excellencies, ladies and gentlemen,

Looking back on a century of drug control, as well as on the UNGASS decade, we can draw several conclusions. First and foremost, that we may have entered a period during which the number whose life is ruined by drugs has stabilized - whether we speak of farmers living on illegal crops, common citizens victimized by criminal gangs, or addicts wasting away.

This is what we call containment of the world drug problem. But, of course, containing the problem is not enough. We need to start reducing the number of people hurt by drugs, and to accomplish this we need to return to the basic principles of drug control, and base our work on evidence, not on ideology.

Before expanding on this point, let me place the containment question in context. The 2008 World Drug Report confirms that the world drug problem - a tragedy that in the second half of last century had grown at a fast clip, especially in rich countries - has stabilized since the beginning of this decade.

It has stabilized whether we talk about production or about addiction, or anything in between (trafficking, seizures, prices, purity etc.). Around the world, one person out of twenty (age 15-64)  has used drugs at least occasionally in the past 12 months, while some 26 million people (namely about 0,5%) face severe drug dependence.

26 million people is of course an enormous number. Yet, it is a fraction of the number of addicts to the freely available psychoactive substances, like tobacco and alcohol. And the body count is also quite different. While drugs kill 200.000 people a year, alcohol kills about 2,5 million people, and tobacco close to 5 million. This leads me to a conclusion.

The conclusion is that, in the absence of the drug control system, illicit drug use may well have had similar devastating consequences for public health as tobacco and alcohol. The perplexity is about the stance adopted by some people who favour curbing tobacco and alcohol use, and yet maintain an equivocal stance about drugs - or even advocate liberalization of their use.

Success in drug control is even more impressive when we take a longer term perspective. Compared to a century ago, global opium production is 70% lower, even though the global population quadrupled over the same period. Drug addiction rates are equally much lower than they were before the first drug control conference (Shanghai 1909).

We at UNODC remain convinced that when governments show commitment, as they have pledged to do under the UNGASS resolution, positive results follow. When, and where, we see slippages - and we do both in supply and demand for drugs - it is not because the UN drug conventions are inadequate, but rather because they are inadequately and unevenly applied by governments.

We are here today to look beyond 2008, not back to 1909 (the beginning of drug control) or 1998 (the beginning of UNGASS). If in the years to come we are to consolidate and build on the progress that has already been made, we must go back to the Conventions and balance drug control policies more effectively than thus far.

Oddly, while statistics speak loud and clear, popular perception is often that drug control isn´t working: there is too much crime, and too much drug money laundered around the world; too many people in prisons, and too few in health care; too much money spent on public security, and not enough on public health; too much eradication of drug crops, and not enough eradication of poverty.

At a more technical level, we have noted further uncomfortable facts: for example, geographic displacement (tighter controls in one region, or on one product, have produces a swelling of activity elsewhere). There has also been substance displacement, for example, when the use of one drug has weakened on the market, suppliers and users move on to another substance (from heroin to cocaine, or from drugs to alcohol).

As a result, whilde drug markets have stabilized, we have not yet achieved the fundamental objective of the Conventions, namely restricting the use of controlled substances to medical purposes. So, while we can look beyond 2008 in the knowledge that drug control is working, we should be honest enough to recognize that the situation is precarious, and brave enough to change our mindset and shift priorities.

This includes moving away from simplistic debates about legalization versus prohibition - a world of free drugs as opposed to a drug free world. Moving beyond containment above all requires pursuing policies based on evidence rather than ideology, and return to the first principle of drug control - the protection of health.

The 1961 Convention on Narcotic Drugs was inspired by the need to safeguard the health of people. Over the past few decades, security has taken the lion's share of resources, at the xpense of drug prevention and treatment. This is understandable - states need to regain control over unstable regions that are the source of drugs and fight their lethal trade.

While this is necessary, it is not sufficient. Similar attention and resources should be paid to lowering demand for drugs, and treating those who are dependent.

Today this is not happening. In most countries, health - the first principle of drug control - has become the last area to receive funding. As a result, well-intentioned but underfunded NGOs are left to pick up the slack.

This cannot be right. Drug dependence is an illness and should be treated like any other. Gone are the days when leapers, epileptics or persons living with hiv were thrown out of the village. So why do we abandon people who are drug dependent? Why do we mis-diagnose their illness, as a manifestation of a life style we do not want to question? An illness is a condition, not a choice. Saying, and accepting the contrary is an abdication of the state´s responsibility to ensure the health of its citizens.

I therefore encourage you to support a drug control agenda that puts health first. This agenda should include a comprehensive range of measures, from abstinence and prevention, to treatment, and reducing the health and social consequences of drug abuse - a continuum of care properly financed, and aprt of mainstream health and social services.

Measures should be pursued in an integrated approach, starting from square one. The hiv/AIDS campaign is based on the A-B-C principle, with A standing for abstinence. Well. We urge you all to do the same in drug related health programs, and adopt a set of principles that may stretch from A to Z (or whatever you may wish), assigning however the same meaning to A.

In other words, governments, international institutions and you all should not shy away from proclaiming the importance of avoiding drugs: A for abstinence.  Unfortunately the opposite is happening in so many societies.

What about proclaiming loud and clear the virtue of drug abstinence? Actually, this is only the first part of a sorrow story. The second part is even more disheartening. Some of the (implicit) messages we hear are startling: take drugs if you wish, and we teach you how to reduce the damage they cause. This is not only counter.intuitive - it is plainly wrong. Harm reduction, on its own, is necessary but also not sufficient. If not integrated into more complex drug control processes that start with abstinence and treatment, then harm reduction only perpetuates drug use. Would you tell an obese friend - have more sweets my dear, then get an insulin shot? Of course not. So let us be evidence-based and coherent. I urge you all to join the Copernican revolution that we have been leading over the years to effect a reversal of priorities in drug policy - not just destroying drug crops and arresting drug traffickers, not just handing out condoms, syringes, needles or soups but implementing a comprehensive package of measures to cover prevention, treatment and reintegration.

In this way we can reach all those who are vulnerable to drugs, or already affected by them. I urge the leaders of the harm reduction movement to join in this call for enhanced prevention and treatment so that we can show the world how balanced we are in our programs.

We must mobilize a broad cross-section of society - the medical profession, social workers, universities, and NGOs, in order to train professionals, disseminate evidence-based practice, and improve access to quality services. We must also involve municipalities and schools to provide support to students and parents. Beuýond 2008, drug control should also put a stronger emphasis on human rights.

I believe that although drugs kill, we shouldn´t kill because of drugs. The UNODC office is working with the UN High Commissioner on Human Rights and a number of NGOs to make states more aware of their obligations in relation to human rights in relation to drug control.

Ladies and gentlemen, UNODC is producing discussion papers on a range of issues including harm reduction, principles of drug dependence treatment, and making drug control fit for purpose. Some are already available on the UNODC website, others are coming soon.

We are also supporting the UNGASS process, not least by encouraging states to live up to their commitments. A lax approach in one country or for one type of drug - like cannabis - can unravel the entire system.

After all, to be successful, drug control must be truly global. We are concerned by signs of consumption displacement - from the developed to the developing world. A "supply push", as traffickers look for new markets and new routes to reach old ones, seems to be merging with a "demand pull" as lifestyles and consumption patterns migrate,  promoted by ever more interactive media, cheaper travel and higher income. This is a dangerous trend that must be guarded against.

To conclude Mr Chairman, there is still much to be done to solve the drug problem and mitigate its consequences. This is more than an inter-governmental or UN-centric process. It is about the future of our societies. Therefore, we need to hear from those on the front lines - from you.

Moving drug control beyond 2008 requires solidarity - among states taking a shared responsibility, between governments and civil society working together, and among all of humanity to ensure that no one falls through the cracks because of drug dependence.

In that spirit of solidarity I thank you for your dedication.

Thank you for your attention.

Chairman, distinguished guests, ladies and gentlemen. May I first of all start by thanking all the organizers for putting on this first ever World Forum Against Drugs under the patronage of Her Majesty Queen Silvia.

This session is about whether Afghanistan can get rid of the opium problem and the short answer is of course "YES". But when - I do not know. What I want to share with you today is the successes we have had, and indeed some of the lessons learnt from the failures and perhaps how we, the Afghans, together with the international community can look forward as to how to solve this problem.

The main theme of this conference is ‘100 years of drug prevention'. I would like to remind this gathering that opium can be traced back as far as 3500 years B.C. so the production is in fact over five and a half thousand years old! Why has it become a problem?

In the 1500's there are records of the Emperor Babur in what is now Kabul, taking ‘maajun' - a mixture of hashish, opium and other ingredients such as honey, dates, oil and spices. For centuries the opium poppy has been cultivated in parts of Afghanistan, for medical and recreational use. Throughout the world, opium was produced and even legally traded and indeed wars were fought over it as well.

It was only in 1827 that morphine was discovered as a product from opium and between 1874 and 1890 the heroin was first discovered.

What happened in Afghanistan?

In some parts of the country, opium use has been a very old tradition, both as a medicine and to give to young children to pacify or cure them. This was often in communities that were either poor or had little or no access to medical facilities or where the women worked as well as the men. There were also instances where it was used for social recreation.

All this started to change in the very late 1970s with a mixture of difference changes around the world. In the 1970s the West ‘discovered' heroin - on a wide scale, not now as a medicine but as a ‘recreational' substance that quickly had addictive properties that affected the taker and turned into drug abuse. There was now a lucrative but illegal demand.

At the same time Afghanistan was plunged into the beginning of three decades of war. During this time of troubles, poor farmers found that they had a small living they could make, criminal gangs found a new way of making money, corruption rose, external criminal organizations found that Afghanistan was a good place to grow poppy. And there was a market in the West that was ready to buy it.

Over the next thirty years, as pressure grew in our neighbouring countries to stop opium poppy growing,  unfortunately Afghanistan increased increased its production until we have become the world´s largest supplier of opium. Not something we are proud of but behind this headline lay a number of successes.

All of these factors concentrated the increased cultivation in Afghanistan. However, the continuing expansion of narcotics industry represents the greatest threat to Afghanistan's stability, especially since the narcotics trade is strongly linked to insecurity and terrorist activities. As His Excellency President Hamid Karzai has said - "If we don't destroy poppy, poppy will destroy Afghanistan". The Taliban and the narcotics traffickers share the same objectives in maintaining a state of insecurity and undermining governance and the rule of law. In some cases they are one and the same.

In the immediate aftermath of the Taliban's fall, efforts began to deal with the threat of the ‘opium economy'. United Nations Security Council resolution 1378 of 14 November 2001 noted that the new government "should respect Afghanistan's international obligations, including cooperating fully in international efforts to combat terrorism and illicit drug trafficking". This resolution was reflected in the Bonn Agreement of 5 December 2001, which requested the interim Authority and the Loya Jirga to "cooperate with the international community in the fight against drugs and organized crime". Moreover, the conclusions of the International Conference on Reconstruction Assistance to Afghanistan, Tokyo 21 January 2002, recognized the vital importance of counter narcotics issues to the success of reconstruction. Finally, The Afghanistan Compact also recognized the importance of this fight in the implementation of Afghanistan National Development strategy.

During 2002-2008, HE President Hamid Karzai has issued a number of decrees banning cultivation, production, drug abuse, trafficking of narcotic drugs and rewarding communities who respect the central government's policies. Various Ulema councils have issued fatwas which declared poppy cultivation contrary to Islamic sharia. Similarly, the Constitution of Afghanistan ranked opium cultivation, trafficking and consumption on par with terrorist activities as threats. Article 7 of the Constitution states; "The State prevents all types of terrorist activities, cultivation and smuggling of narcotic drugs and production and consumption of intoxicants."

In 2006, 28 provinces of Afghanistan were cultivating poppy, only six out of 34 provinces remained poppy free. The government decided to focus its efforts on increasing the number of poppy free provinces with the intention to suppress poppy cultivation in the south where most of the Afghan poppy is cultivated. Now three years after, 18 provinces out of 34 are poppy free. This shows a remarkable progress. This Year we have also seen a decrease of nearly 20% in cultivation of opium poppy and 6% decrease in production.

Now, almost all of the cultivation takes place exclusively in a small number of provinces, those most affected by insurgency in the southern part of the country.

During the past three years the Afghan government with the support of the international community has been able to reduce cultivation in some of Afghanistan's traditional opium cultivating provinces. These are Nangarhar and Badakhshan.

The success lies much on traditional methods and tactics. We have been working very closely with community leaders, local shuras, religious scholars, parliamentarians and governors. Our policy has been prevention and thus we have delivered counter narcotics messages through a nationwide pre-planting campaign. The communities, local administration, mullahs, central government officials and the international community representatives have actively participated in this nationwide campaign.

Prevention compared to eradication is an effective measure. Once the farmers decide not to cultivate poppy in their fields early in the season, they have other options to cultivate but eradication would force them to hunger and poverty as we will have to wait until the next cultivation season.

All in all, good governance, rule of law, security and self restraint are the important indicators in this fight. Pre-planting campaign and public awareness are the most effective tools in preventing communities from poppy cultivation.

The history shows that the cultivation trend has been up and down in the course of the years. Now, the challenge ahead of us this year is to sustain poppy free provinces and further reduce cultivation in the coming years. We have now laid the foundation of a strategic fight against drugs in Afghanistan. The progress this year shows that the National Drugs Control Strategy that was launched during the London conference on Afghanistan in early 2006 is working.

We must ensure that provinces like Nangarhar and Badakhshan do not cultivate poppy again. Farmers and laborers are expecting assistance. This year Afghanistan faced drought and high food prices which threatens a possible relapse next season if enough support is not delivered to the target communities.

In 2007, the government, supported by the international community - in particular the US and the UK - launched a new program of rewarding communities under the name of Good Performance Initiative of GPI. This program is an effective tool to encourage communities not to grow poppy. Currently the program covers 17 provinces with a total funding of 23 million dollars. This year the funding will increase to more than 45 million dollars.

We have recently developed and presented to the international community a new provincial-based planning approach for the effective implementation of National Drugs Control strategy. This major policy shift was required because for the past 4 or 5 years both the international community and the Afghan government have been arguing on what are counter narcotics related projects and what are not. Different terminologies were used - alternative livelihoods, legal livelihoods and alternative development - with no effective results on the ground.

Thus the government decided to come up with provincial counter narcotics focused plans that will present a comprehensive approach to development assistance as well as special counter narcotics activities related to drug demand reduction, law enforcement and criminal justice.

In years ahead we will focus our activities on the following major areas:

Year round pre-planting and public awareness campaigns

Using local councils, community elders, parliament members and social gatherings

Advocating good governance by punishing corrupt officials and rewarding loyal and clean officials

Rewarding communities by funding their priority projects through the Good Performance Initiative

Increasing pressure on traffickers and drug smugglers and their supporters by interdicting their convoys, destroying heroin processing labs and opium open bazaars.

Implementation of provincial counter narcotics planning process

Treating drug addiction and raising awareness among the communities on its harms by increasing the number of treatment and counseling centers in the country

Targeted manual eradication where legal livelihoods exists.

We will need more support and backing from our international partners to sustain the progress and achieve further successes in the coming years.

At the end I would like to thank once again the organizers of this important forum and I pray for a world free of drugs and terrorism.

Thank you for your attention.

Presentation by M.R. Disnadda Diskul, Secretary General, Mae Fah Luang Foundation, Thailand at the World Forum Against Drugs, September 8

Your Majesty, Excellencies, distinguished guests, ladies and gentlemen.

I am so pleased to see everyone here, 100 years after the Shanghai Conference, and the launch of a century of drug prevention. Today´s event is an important milestone in our fight against the world drug problem. Despite the demise of the Golden Triangle nearly 20 years ago and the success of demand reduction programs in many countries, the fight against narcotic drugs is still an urgent cause.

Drug dependence cripples the labour force; it diverts funds from the economy to the arms trade and terrorism, increasing instability in the world. Absolute numbers of cannabis, cocaine and opiate users have increased. Previous gains in containing the demand for drugs are in danger of being lost.

This comes at a time when we face the overwhelming challenges of a global food crisis and climate change. Exploding world population is forcing us to invade forest to make way for bloating cities. We encroach on arable land to feed more people, all while exhausting our supply of fossil fuels. Environmental degradation, food shortages, and rising fuel prices - these are the results of our own doing. For decades we have been consuming more than we give back, and nature will soon run out.

It is funny how we say that we are all affected by these changes and yet little efforts are put forth in addressing them. If we are suffering, imagine the lives of those who are less fortunate than us. I say that it is the poorest of the poor who suffer the most.

And the people contributed to our global problems the least. With commodity prices rising daily, and food supply dwindling, these people do not have a lot of choices. Faced with mouths to feed, poor land, no infrastructure - that´s why they have to get involved in narcotics. They have no choice. Narcotic crops are bought right at the farm gates, and they provide a way to soothe the desperation of their situation.

For these people, drugs will be a bigger issue than ever before, in terms of production and addiction. As long as we leave poor people vulnerable, they will grow narcotic crops. We must address the supply of drugs by giving everyone everywhere licit, sustainable, alternative livelihoods.

It begins and ends here, with poverty; by breaking the vicious cycle of sickness, poverty and ignorance, we can begin the process of lifting people out of their survival world so that they can be masters of their own destiny, and agents of their own future. These are the people who need help; this is who I work with. I am a DOER, working on the ground.

Allow me to tell you a little about our work. Established by the late Mother of His Majesty King Bhumibhol of Thailand over 20 years ago, the Mae Fah Luang Foundation is a "practitioner" of Sustainable Alternative Livelihood development, or SALD. SALD is "people-centric" - designed to help people help themselves.

Our primary activities take place in the heart of the infamous Golden Triangle. In the past, ethnic hill minorities used to grow opium because it was their SINGULAR means of survival. We worked to improve health, create employment and provide access to formal education for the roughly 11,000 people at Doi Tung - ex-growers, traffickers and recovering addicts alike.

Today, the people of Doi Tung have choices. A choice to work on the project's macadamia economic forests, or in coffee-roasting plants. They have the choice to work at our tourist destinations, guest houses, and gardens. They can tell their story to customers at Doi Tung cafes and Lifestyle shops scattered throughout the country. Daughters who had been sold to work in the sex industry now work in tissue culture facilities in the horticulture industry, and in sales, and many other alternatives. Grandmothers can choose to work in the handicraft center alongside their children, creating a world-class fashion line. Ex-addicts reforested hillsides denuded from slash and burn cultivation. Ex-opium have learnt landscape design. These local people have made Doi Tung a signature Thai brand. Opium is all but a thing of the past. Most of all, the people have regained pride and dignity, which money cannot buy. They dare to dream of a brighter future for their children.

In recent years Thailand has extended SALD assistance to Myanmar, Afghanistan and Indonesia, sharing best practices and lessons learned in our fight against drugs.

There is no one-size-fits-all solution to the drug problem, but DOERS must find ways to work together, contributing in more ways than any government whose financial resources are bound by red tape, whose technical assistance is clouded by political motives.

Forums like this one matter. People like you matter. We can´t just come here and talk for the sake of talking. We must act. We must build on this opportunity to trade best practices and learn from each other in order to improve the lives of future generations, because all countries, communities, and companies, no matter how large or small, developed or not, rich or poor - we are all affected by the drug problem.

If more people are ready to take up this cause, we will leave here knowing that we have provided a better world for our children, grandchildren and great grandchildren.

Thank you for your kind attention.  

Robert L. Dupont, MD., President of the Institute for Behaviour and Health, USA gave a presentation on The Battle over the Future of Drug Abuse Prevention at the World Forum Against Drugs on September 8.

You can read the presentation here.

Honourable ministers, Mrs Dahl, Excellencies, Ladies and gentlemen, participants of this important conference.

It's truly an honour for me to welcome you all to Stockholm - The capital of Scandinavia. A city on water. Stockholm is built on 14 islands connected by 57 bridges.57 sounds a lot, but I can assure you that we need to build more bridges and tunnels to get the growing city to work. In the archipelago we are surrounded by another 23 000 islands.

As the mayor of Stockholm it is a great honour for me to welcome you to my city, and I am proud that the 1^st World Forum Against Drugs takes place in Stockholm.

We are going to talk about the serious problems connected to drug abuse across the national borders. Drug abuse is also a serious problem in Stockholm even if our problems are much less severe compared to many other cities. For example, in Stockholm about 10 percent of young people have tested narcotics. It is too many, but in another Nordic capital the number is 25-30 percent. In other parts of Europe there are cities where about 50 percent of young people have tested drugs

In order to protect young people, drug prevention is an area with high priority in Stockholm. The availability of various drugs has increased as well as the experimental use of different drugs. Adolescents and young adults are much more exposed and vulnerable to various drugs as a result of growing globalization and access to the Internet.

The Social Services in Stockholm have recently granted money to develop field work on the Internet, where young people, who are exposed to risk and receptive to substance abuse, are surveyed on the net.

In this way the Social Services in Stockholm are increasing their knowledge about where young people make contacts on the internet and can deal with problems that occur much earlier.  It will also be possible for children and youths to ask questions about mental health and drug addiction and get answers on the net.

The City of Stockholm has an alcohol and drugs policy statement  - Stockholm Tobacco, Alcohol and Narcotics Programme - the STAN programme. The purpose of the STAN programme is to help to make the City of Stockholm a good place to live and work in. The City of Stockholm is to be a place where children and young people can grow up in a good, health-promoting environment. In order to succeed with this, there must be wide consensus and collective responsibility among the various parties concerned in the City. And I am happy to say that we have a big consensus on these issues. It is very much due to the hard work from the many non-governmental organisations behind this conference.

The STAN programme consists of a comprehensive framework for joint development, stating the principles, goals and priorities which apply within the City as a whole concerning tobacco, alcohol and narcotics. The programme applies to all of the City's boards and companies.

The STAN programme takes its ethical starting point in the intentions of the Social Services Act and the United Nations Convention on the Rights of the Child which stipulate the basic rights of children and young people to protection and support. The programme is based on national goals and current legislation. The aims and objectives of the programme are based on current research and on knowledge built in the City on what kind of prevention work has the best possible positive effect, and on what is known so far to give the best conditions for care and treatment.

The STAN programme has three main components: 1. Preventive measures, 2. Early measures and 3. Care and treatment. These three parts complement each other.

The City of Stockholm's long-term goals concerning tobacco, alcohol and narcotics are among others:

- Childhood and adolescence must be free from tobacco, alcohol and narcotics.

- A narcotics-free Stockholm.

- The residents of Stockholm who abuse alcohol or other drugs shall be offered help in order to stop their abuse.

The long-term goals are made concrete in the following measurable intermediate goals:

- To postpone the age of the first alcohol intoxication.

- To reduce the number of children and young people who use tobacco.

- To reduce the number of children and young people who at some point try using narcotics.

- To reduce intoxication drinking by both adults and young people.

- To reduce the recruitment of new abusers.

- To induce more abusers to stop their substance abuse.

- To reduce the injurious medical and social effects of alcohol and narcotics.

---

One of the prioritised aims is that every other year, the Social Services Committee shall conduct regular inventories of school pupils' drug habits and risk- and protection factors related to drug use. The inventories willbe done in the ninth year of the compulsory school and in the second year of the upper secondary school.

The latest inventory showed - I am sorry to say - that substance abuse has increased. More of the young people in Stockholm use drugs. I am also sorry to say that more young women use drugs, drink more alcohol and smoke tobacco, and the gap between women and men is closing in this area.

The first part in the STAN strategy is preventive measures. This means measures that can be taken before risk behaviour or injury has occurred. As a part of this broad strategy, the Social Services Administration of Stockholm has initiated the Prevention Center of Stockholm, Precens, which is a resource center for primary prevention of alcohol, drugs and crime.

The City of Stockholm is divided into 14 city districts, and Precens's main task is to support professionals to improve their preventive and promotional local work against alcohol, drugs and crime.

Parents and family are the primary and most important arenas for prevention work. I myself have two teenagers at home and I know how important my role as a parent is when it comes to giving my children the right values - and not least important - learn my children to say the little but important word: no.

Therefore it is crucial to get parents involved in prevention work. To a great extent this can be done through the schools, but media measures and various types of parental training programmes are also important. In the budget 2009 the Social Division will be given more resources for this purpose.

The second part in the STAN programme is early measures. This means measures aimed at identifying and supporting persons in risk situations and/or persons displaying risk behaviour as early as possible.

The third part is Care and treatment - measures aimed at a manifested problem or injury at the level of the individual.

Few of the most serious substance abusers are completely unknown to the care services of the community. This I think says something about the relatively small number of heavy substance abusers we have in Stockholm, which is a good sign that indicates that the problem is not too serious compared with other cities. For this group of heavy abusers it is important to build up professional networks in order to give long-term support to the most vulnerable and to those who are hardest to motivate.

By taking the initiative of forming "European cities against drugs" (ECAD), the City of Stockholm is participating actively in international narcotics politics. ECAD aims to unite major cities in a joint fight to stop the legalisation of narcotics. Stockholm is and will continue to be a strong voice in the fight against the use and legalisation of narcotics, ECAD is also one of the partners behind this important world conference, which I am happy to welcome here today to Stockholm.

Thank you. 

Your Majesty, visiting dignitaries, ladies and gentlemen.

It is with great pleasure that I take part in this opening of the first World Forum Against Drugs, and I suppose it is the first time in Sweden for many of you - so heartily welcome to Sweden.

I am very proud that this forum takes place here in Sweden, and I can only thank the many active, local NGOs for their tireless work as organizers.

There are participants from more than 80 countries and from different professions and organizations. This mix of people and experiences will help to make this conference useful and successful.

Sweden has for a very long time been active in the field of prevention and, If I may say so, we have had some successes along the way but we have also learnt that this work needs to be an ongoing priority for society. Consequently, Sweden has invested heavily in addressing the drug problem. We have among the highest proportion of drug related expenditures in the European Union.

This conference puts a lot of emphasis on the voluntary or NGO sector. Rightly so. In many instances, NGOs and volunteers play a crucial role in the work against drugs. NGOs are extremely good at detecting new social problems which the government agencies can be unaware of. NGOs are vey good in meeting specific needs which are crucial for a person to be able to overcome the problems associated with poverty and exclusion.

Therefore we must work together in prevention, in care and treatment, and in the very important rehabilitation.

Here in Sweden we are fortunate to have a number of active NGOs. The government's primary role is to make policy decisions, to draw up overall strategies - after listening to the NGOs - and to give the appropriate support. But we also need support from the general public.

In my country we have today a political consensus and a broad public support for our comprehensive and restrictive drug policy. This drug policy is based on the UN conventions. It aims to reduce both the supply and the demand of narcotics. More specifically, the policy focuses on prevention, treatment and control - three equally strong pillars.

The vision is a drug free society.

Our view is that some measures of harm reduction are a complement to other policies and efforts. Therefore, during your visit here, you will see that Sweden accepts measures aimed at limiting the adverse consequences of drug abuse. But they can never be the only policy option. They are elements in a comprehensive care system, and they don´t change the fact that illicit drugs cannot be accepted, and that the respect for human dignity demands a strong commitment to combat drug abuse. To reduce the demand for drugs and to tackle the negative social and health consequences are complementary efforts.

Ten years have now passed since the world community came together to plan for the work against drugs. The plans were both comprehensive and far-reaching, but maybe we have not always been successful in implementing them. The resolution which will be adopted here at this conference is part of a global UNGASS review process.

Sweden has always been a staunch supporter of the UN conventions on drugs and of international collaboration in general. In our view, illegal drugs are connected with poverty, with hiv/AIDS, with corruption and criminality.

Illegal drugs constitute a threat to security and to a democratic development in the world. The approach, consequently, requires close international collaboration, and e.g. also using development assistance to combat drugs.

I am happy to reiterate Sweden's active support for a continuous central role for the UN conventions. The strong commitment from your side to show that there is public support for the conventions will further uphold respect for them.

Sweden has a low level of drug use or experimental drug use among young people. We have made surveys among school kids, about their drug use, since 1971. It is a unique material, and we make good use of it. The agency that coordinates the gathering and presentation of these surveys are also involved in the European ESPAD surveys. They are just about to begin the coordination of a new all European survey that will now include 44 countries.

Nationally, the Swedish government has adopted an action plan on drugs for the coming years. Among the priorities are young people, and one way to support them is by supporting their parents in their parenting efforts. Another priority is to follow the introduction and evolvement of new drugs. The Internet is a newly opened shop to market and sell new drugs. It is open 24 hours and always reachable wherever you are. What used to be only a place for drug liberal views is now a place to get hold of new, dangerous drugs.

Different kinds of designer or synthetic drugs are sold over the Internet, and just recently my government classified Fenazepam and prohibited this dangerous drug. In these cases we have to step in actively with efforts to protect children and young people, and we have to do it quickly once a new drug is detected.

It is extremely important for NGOs and government bodies to learn to monitor the Internet closely and to learn about the new drugs which are sold there. Let me therefore say that this conference is a perfect place to gather new knowledge and to share experiences.

Probably you have, just as I have, watched the Olympic Games. New world records, or Olympic records, or world records, were set. Athletes improve their performance and get better - this is the basic idea about sports. But I also know that we can improve our performance - our work against drugs. We can get better in what we do. Let me therefore declare the World Games Against Drugs inaugurated. I welcome you to improve your performance and maybe even to compete in how to best tackle the illegal drug situation.

Thank you. And now - let the Games begin!

Dear Mrs. Dahl, former speaker of the Parliament; dear Mrs. Larsson, Minister of Health; Excellencies, dear Mrs. Diskul - thank you for coming. Last we met was at the Golden Triangle in Thailand.

I am so very pleased to see and welcome delegates from so many countries at this important conference.

Unfortunately, drug abuse has become a global problem. In the past we could talk about producer countries and consumer countries. But the situation has changed. Now we have a universal problem and a challenge which demands joint solutions. All countries and all people must work together to find these solutions.

Young people have become particularly vulnerable to drug abuse. We must try and protect young people from exposure to narcotics, and of course to prevent them from drug addiction. When young people become involved with drugs, it leads all too often to suffering - not only for the addicts but also for their relatives and friends.

It is our highest priority to work together, all of us, to prevent drug abuse and the harm that drugs can and do cause.

This is why I myself became involved with Mentor Sweden and I am proud to be one of the co-founders and president of Mentor International. Mentor's mission is to prevent drug abuse among children and young people and to promote their health and well-being. One way Mentor works to prevent drug abuse among young people is by giving them the self-confidence and the strength,  skills and abilities to say no to drugs.

Parents are also an important group for Mentor. It is vital for parents to support their teenagers and make sure that they have education and support to help in communicating and relating with their children.

This is an important conference - a forum - an exchange of knowledge and views in the campaign against narcotics. I am delighted to see how many we are who are determined to work for prevention and against the global problem of drug addiction. The gathering is an important opportunity to learn from each other. We need to work together and offer a team approach in our responses.

We can prevent. We can provide opportunities for young people. We can protect our young people from drugs.

We are offering a message of hope and health for our young people.

Thank you and all good wishes for a successful forum!

Your Majesty, Members of Royal Families and Ministers, Honorary Ambassadors and Guests, Prominent Speakers and Moderators, Distinguished Delegates 

Welcome to Stockholm and the first World Forum Against Drugs. My name is Båb Bergvall, and I am president of the Organizing Committee. 

Some years ago eleven Swedish organizations, all working to reduce drug abuse and stop drug trafficking, decided to jump off a cliff. We started to plan for the first World Forum Against Drugs ever. 

One of our major goals was to reach out to non-governmental organizations on all continents and invite their members to a world conference where they could share experiences and talk about a vision of a drug free world.

Today we are more than 600 participants at this opening session, from more than 80 countries - an outcome much better than we ever hoped for. 

This is of course a result of hard work, but we could never have done it without strong support and generous contributions from the Swedish government, the City Council of Stockholm, public authorities as well as numerous non-governmental organizations. We also thank the 20 Swedish private companies who decided to stand behind us and who as sponsors so generously support the conference. 

We will now have three days together to listen to speeches, attend major sessions, take part in workshops and  do a lot of networking in between. All of that will be very exciting for me and my fellow organizers. I am sure it will be equally exiting and interesting for all of you too. 

Once again, welcome to Stockholm and the first World Forum Against Drugs! 

Now it is my privilege to introduce our moderator for this opening session - a truly respected politician and former speaker in the Swedish Parliament, Mrs. Birgitta Dahl 

Thank you

Från Tyskland kommer det glädjande beskedet att Karlsruhe drar sig ur det tyska projektet med knarklangning till heroinisterna.

Däremot, om inget oförutsett inträffar, fortsätter okunniga politiker i ett antal andra städer i Tyskland att vurma för påtända heroinister och fortsätter därmed att se till att de förblir beroende av heroin.

Torgny Peterson

Det är glädjande att notera att EU-politiker 2005 upptäckte ENCOD:s (Europeiska Koalitionen för Rättvis och Effektiv Drogpolitik) agenda. Carl Schlyter upptäckte det och skrev om det i artikeln Sprit och droger flödar i EU-parlamentet. Det vore klädsamt om fler EU-politiker vågade ta bladet från munnen idag istället för att jamsa med i tron att legalisering av narkotika skulle vara det yttersta beviset på spetsvetenskap.

För kännedom är ENCOD är en av de mer pladdriga legaliseringsorganisationerna som gör sitt bästa, bland annat i EU-parlamentet, för att försöka få allmänheten att inse att det vore en bra grej att tillåta illegala substanser för relevanta medicinska och sociala behov.

Torgny Peterson

I Österrike har en ny bok om kostnaderna för narkotikamissbruket orsakat stor uppståndelse. Boken, Soziale Kosten des Drogenmissbrauchs, utgiven på NWV-Verlag(Neuer Wissenschaftlicher Verlag),  är författad av Walter Hauptmann, professor emeritus i kriminalpsykologi vid universitetet i Salzburg tillsammans med kollegan och medarbetaren, professor Eleonora Hübner.

I boken hävdar författarna att kostnaderna för det illegala narkotikamissbruket är många, många gånger större än man hittills antagit. Så räknar man till exempel med att de samhälleliga kostnaderna för narkotikamissbruket under 2008 uppgår till 25 miljarder euro, vilket är en siffra som är cirka 100 gånger större än vad man tidigare räknat med.

Studien utgår från år 2002 då man räknar med att var nionde österrikare hade använt illegala droger minst en gång under det året. Sammantaget räknar man med att österrikarna under 2002 konsumerade 170 ton cannabis, 14,8 ton kokain och över 9 ton heroin och opium.

Författarna kräver inte någon skärpt lagstiftning men pekar på ett stort behov av att existerande lagstiftning används och följs upp.

Läs också:

Lönsamt förebygga ungas brott

De är bättre att stämma i bäcken än i ån

Torgny Peterson

För jag vet inte vilken gång i ordningen kommer nya rapporter om skandalartade förhållanden i vad som på pappret ska vara Irlands "säkraste" fängelse - Portlaoise, men som i själva verket är rena rama lekstugan där den grova organiserade brottsligheten kan fortsätta sin verksamhet bakom murarna.

Senaste rapporten kan du läsa här.

Läs också:

FG demands action as phone found in Gilligan cell

Torgny Peterson

I Shah Alam i Malaysia har en 28-årig truckförare dömts till tio och ett halvt års fängelse och tio rapp med en bambuliknande käpp [rotan] för innehav av 745,7 gram cannabis.

Domaren P. Nallini säger till lokala media att ett avskräckande straff måste utdömas för att påvisa det allvarliga i brottet.

Torgny Peterson

Argentinska myndigheter meddelar att man nu skärper kontrollen av införsel och användning av efedrin för att komma åt produktionen av metamfetamin.

Vid en presskonferens igår sa landets justitieminister, Anibal Fernandez, att endast läkemedelslaboratorier kommer att kunna importera efedrin och pseudoefedrin i fortsättningen.

Landets läkemedelsgrossister har nu tio dagar på sig att deklarera sitt innehav av efedrin, sedan sälja det till läkemedelslaboratorier och inte till några andra grossister eller läkemedelsbolag.

Förra året importerade Argentina 19 ton efedrin och pseudoefedrin. Hittills i år har landet importerat 16 ton.

Torgny Peterson

Den sedan flera år efterlyste colombianske knarkkungen, Edgar Guillermo Vallejo Guarín alias Beto el Gitano [zigenaren Beto], har gripits av spansk polis i samarbete med amerikanska DEA på ett lyxhotell i Madrid. Han bar vid gripandet falska identitetshandlingar med namnet Jairo Gómez.

Amerikanska myndigheter hade utfäst en belöning på fem miljoner dollar för information som kunde resultera i ett gripande av "Beto el Gitano" som misstänks för att ha smugglat dussintals ton kokain till USA och Europa och också för mord på flera personer.

"Beto el Gitani" hade sin "fasta" bostad i Sant Cugat del Valle (Barcelona) men har flyttat frekvent mellan olika hotell i Europa och Venezuela för att undgå upptäckt, meddelar spanska Guardia Civil.

Torgny Peterson

Det spanska inrikesministeriet meddelar att spansk polis har beslagtagit 800 kilo kokain.

Var?: Ombord på en yacht i Atlanten

Båt: Sojouner London (seglar under brittisk flagg)

Gripna: Tre litauer i åldrarna 45-65 år

Värde på den beslagtagna narkotikan: 48 miljoner euro

Torgny Peterson

Du missar väl inte radioprogrammet ReageraMera torsdag 4 september 14.00-15.00.

Om Afghanistan, global kontroll av narkotika och droger på Internet

Medverkande
Christina Oguz, chef för FN:s narkotika- och brottsbekämpningsprogram i Afghanistan - på svenska/in Swedish

Hamid Ghodse, President of INCB (International Narcotics Control Board) - på engelska/in English

Antonio Maria Costa, Executive Director UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime) - på engelska/in English

Cecilia Fant, kriminalinspektör, Rikskriminalpolisen - på svenska/in Swedish

Programledare: Torgny Peterson

Programmet sänds live via FM-nätet (89,2) på Gotland i radiokanalen WisbyFM. För dig som inte bor på eller gästar Gotland går det utmärkt att höra direktsändningarna via internet på http://www.wisbyfm.se/ 

The programme is broadcast live on Internet at http://www.wisbyfm.se/  (broadband and Quick Time required)

ReageraMera har spännande och intressanta gäster och tar upp toppaktuella frågeställningar i intervjuer och diskussioner - via telefon, live från studion eller i bandade inslag. Dessutom blir det musik.

Artikel

Sydsvenskan 3 september 2008

Beatrice Ask, Justitieminister

En kartläggning genomförd av det svenska Brottsförebyggande rådet, Brå, indikerade för något år sedan att omkring 40 procent av alla flickor i årskurs 9 hade tillfrågats om sexuella tjänster eller fått sådana förslag från okända vuxna på internet under det senaste året.

Det är ett faktum att internet och andra elektroniska kommunikationsmedel har blivit verktyg med vilkas hjälp förövare kan komma i kontakt med barn och unga i avsikt att utsätta dem för brott. Ingen del av samhället får blunda för denna utveckling, allra minst vi politiker. Och för oss som samlats i Ystad för vårt årliga nordiska justitieministermöte står det klart att det är lättare att möta dessa kriminalpolitiska utmaningar om vi samarbetar och tar vara på varandras erfarenheter.

I Norge har en arbetsgrupp haft i uppdrag att föreslå åtgärder som förebygger att barn och unga utsätts för sexuella övergrepp i förbindelse med sin användning av internet och som förhindrar att bilder på sådana övergrepp sedan sprids på nätet. Rapporten Forebygging av internettrelaterte overgrep mot barn lyckas på ett fåtal sidor presentera ett stort antal konkreta förslag, bland annat med polisoperativ inriktning.

Genom ett ganska unikt beslut har vi därefter bett våra rikspolischefer att gemensamt och på grundval av rapporten ta fram en strategi för stärkt nordiskt polissamarbete när det gäller att förebygga internetrelaterade övergrepp mot barn. Denna strategi presenterades och diskuterades vid ett gemensamt möte i Ystad med de nordiska justitieministrarna och rikspolischeferna. I huvuddrag innebär den följande:

- Det upprättas en gemensam nordisk distributionsserver för teknisk information om övergreppsbilder. Sådan information kan bland annat bestå i ett slags digitala fingeravtryck, som kan användas för sortering och identifiering av bilder samt vid spaning mot barnpornografi.

- Det operativa polissamarbetet i Norden stärks genom en gemensam utbildningsverksamhet i fråga om sexuella övergrepp mot barn och barnpornografi. Detta ger förutsättningar för en både enhetligare och effektivare brottsbekämpning på området.

- Det inleds ett nordiskt samarbete om utveckling av programvaror och teknologi som kan användas i samband vid spaning på internet.

- I vart och ett av länderna införs tekniska system som gör det möjligt för användarna att direkt från hemsidor ge tips om övergrepp.

- Det sker en förstärkning av det internationella polissamarbetet för att i ökad omfattning kunna lagföra sexuella övergrepp som begåtts utanför Norden.

Vi är mycket tillfreds med de åtgärder som rikspolischeferna presenterat. Genom justitiedepartementen i våra länder och i Finland inrikesdepartementet som bär ansvaret för polisen vill vi utveckla den kanal för erfarenhetsutbyte och dialog som nu skapats mellan oss och de samlade nordiska polisledningarna.

Prestigelöst samarbete och lyhördhet för varandras argument har alltid präglat samvaron mellan de nordiska justitieministrarna. Det finns flera frågor av gränsöverskridande karaktär där vi har anledning att vidareutveckla det nordiska samarbetet. Den konstruktiva anda och konkreta inriktning som präglat de nordiska rikspolischefernas arbete i den nu aktuella frågan ger en god grund att stå på inför framtiden.

Beatrice Ask, justitieminister Sverige

Björn Bjarnason, justitieminister Island

Tuija Brax, justitieminister Finland

Helena Dam á Neystabo, justitieminister Färöarna

Lene Espersen, justitieminister Danmark

Anne Holmlund, inrikesminister Finland

Knut Storberget, justitieminister Norge

F.d. justitieombudsmannen Nils-Olof Berggren har haft i uppdrag att överväga om fler yrkeskategorier än i dag ska få möjlighet att ta nykterhetsprov för att förhindra eller upptäcka rattfylleribrott. Han har i dag överlämnat promemorian Alkoholutandningsprov i svenska hamnar (Ds 2008:68) till justitieminister Beatrice Ask.

För att möjliggöra fler nykterhetskontroller av fordon som ankommer med bilfärjor till Sveriges hamnar föreslås att en polismyndighet ska kunna förordna en väktare eller en ordningsvakt att ta alkoholutandningsprov i form av s.k. sållningsprov. Denna möjlighet ska vara geografiskt begränsad till hamnars landområden. Innan en väktare eller en ordningsvakt får ett förordnande, ska han eller hon genomgå en särskild kompletterande utbildning.

Väktare och ordningsvakter föreslås få stoppa ett fordon för provtagning. De ska emellertid inte ha rätt att använda våld när stoppningsrätt av fordon utövas. Befogenheten för väktare och ordningsvakter att ta sållningsprov ska inte heller vara förenad med några andra särskilda befogenheter.

Vid provtagningen ska väktaren eller ordningsvakten stå under ledning av en polisman som ska finnas omedelbart tillgänglig på kontrollplatsen. När ett sållningsprov som en väktare eller en ordningsvakt tar visar positivt resultat, kan polismannen ta över och vidta de utredningsåtgärder resultatet föranleder.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2009 och gälla till och med den 30 juni 2012. I promemorian föreslås att Rikspolisstyrelsen efter denna period ska utvärdera verksamheten.

Åkarp Beväpnad HA-ledare stoppad Skånskan

Göteborg Nytt gangstergäng hotar med krig GT

Danmark K vil aflytte kriminelle bander TVSyd

Danmark Bander ville ramme HA-chef Fyens Stiftstidende

Danmark Rockerne fælder sig selv Fyens Stiftstidende

Göteborg Tre åtalas för mordförsök Göteborgs-Posten

Odense Hells Angels halveret i Odense Fyens Stiftstidende

Odense HA-rocker fængslet i narkosag Århus Stiftstidende

Göteborg Skott i Gårdsten utlöste gängkriget i Göteborg Dagens Nyheter 

Göteborg Gänganknytning bakom bomb Göteborgs-Posten

Finland Åklagaren: Hämnd var motivet till gängmordet Hufvudstadsbladet

Finland Bandidosmän nekar till mordåtal Hufvudstadsbladet

Örebro Kommunen maktlös mot Bandidosklubb Nerikes Allehanda

Örebro Werme får kritik för Bandidosuttalande Nerikes Allehanda

Örebro Nya krafttag mot mc-kriminaliteten SR Örebro

Örebro Tre röster från landet om hur man stoppar Bandidos Nerikes Allehanda

Danmark Politiet mandsopdækker kriminelle bander TV2

Danmark Århus-bander gået i flyverskjul TV2

Örebro (S) agerar mot mc-gängen i Örebro SVT

Örebro Bandidos kan bli vräkta från lokalen i Örebro Nerikes Allehanda

Malmö Narkotikahandlare fick fem år Dagens Nyheter

Danmark Rockere rykker ind i Horsens DR

Danmark Tre anholdt i bandeoperation Jyllands-Posten

Danmark Rockere fængslet for lyddæmpet pistol EkstraBladet

Bornholm Mere narko på Bornholm DR

Odense Bander lod våbnene ligge Fyens Stiftstidende

Danmark 19 bandemedlemmer bag tremmer Nordjyske

Köpenhamn Politiets våbenjagt var en fiasko B.T.

Västerås Bandidos kan ha hittat lokal i Västerås Vestmanlands Läns Tidning

Södertälje Oro i Södertälje efter gängbråk SVT

Göteborg Tredje man greps för gängmordet Metro

Norrköping Man fälld för att ha hotat med HA Norrköpings Tidningar

Danmark Forslag: Rockere skal betale millionerstatning til skudofre Jyllands-Posten

Danmark Otte HA'ere fængslet i Odense Skånskan

Örebro Bandidos pressade mc-klubb i Örebro Nerikes Allehanda

Klippan Två Bandidossupportrar åtalade för grov misshandel Helsingborgs Dagblad

Södertälje Oro för gängkrig i Södertälje SVT

Bornholm Ingen rygmærker på Bornholm TV2

Södertälje Vi vill inte ha er här? Socialdemokraterna Södertälje

Sverige Samarbeta mot gängen Göteborgs-Posten

Sverige Gängkrigen kommer till Sverige Helsingborgs Dagblad

Sverige Här är Bandidosledarna som sitter i fängelse Expressen

Danmark Kulorna viner i Köpenhamn Göteborgs-Posten

Danmark Högsta beredskap i Köpenhamn Helsingborgs Dagblad

Sverige-Frankrike Polisens krig mot gangsterledarna GT

Odense Hele Odense er nu visitationszone DR

Odense Nabohus ramt i rockerangreb i Odense Skånskan

Danmark Nordmænd støtter danske HA'ere Politiken

Danmark Politi får penge for at stresse bandemedlemmer Nyhedsavisen

Köpenhamn Flere end 180 ble tjekket for våben Politiken

Danmark En uhellig alliance Nordjyske

Södertälje All brottslighet ska bekämpas! Socialdemokraterna Södertälje

Ystad Köpare får göra om till affärer och bostäder Trelleborgs Allehanda

Danmark Justitsministeren vil stresse kriminelle bander E-pressen

Södertälje All brottslighet ska bekämpas! Socialdemokraterna Södertälje

Ystad Köpare får göra om till affärer och bostäder Trelleborgs Allehanda

Danmark Justitsministeren vil stresse kriminelle bander E-pressen

Danmark Black Cobra: Vi er ikke del af konflikten Politiken

Danmark Fædregruppe vil hjæpe politiet på Nørrebro DR

Bornholm Bornholmsk rockerborg ransaget TV Syd

Göteborg Spänt bland mc-gäng efter skottlossning Göteborgs-Posten

Sverige Gängvåldet trappas upp Dagens Nyheter

Ystad Fritt fram att sälja Starshinehuset Skånskan

Danmark Politi: Rockere planlægger at dræbe invandrere MetroXpress

Danmark Politiet ruster sig til nye bandeopgør Newspaq

Danmark Endnu en rocker med skarpladt pistol Jyllands-Posten

Danmark Ransagning hos Hells Angels gav bonus Vejle Amts Folkeblad

Södertälje Polisen försöker stoppa gängbråk SR Stockholm

Säffle Hovrätten sänkte fängelsestraff NWT

Göteborg "Våldet i Göteborg riskerar sprida sig" Ekot

Göteborg "Göteborg är ingen gangsterstad" Göteborgs-Posten

Göteborg Vi har koll på de kriminella Ekot

Danmark Advokat: Krigen fortsætter Jyllands-Posten

Danmark Hells Angels: Vi er ikke i fredsforhandlinger Politiken

Danmark Stor østjysk speedsag for retten Randers Amtsavis

Danmark Forsøg på at mægle i bandestrid i Århus Århus Stiftstidende

Danmark Flere fra hård kerne anholdt Nordjyske

Köpenhamn Visitationszonen gælder hele København Newspaq

Malmö Dynamitligan kvar i häktet Sydsvenskan *

Östergötland Från ord till handling Norrköpings Tidningar *

Östergötland Satsning mot länets organiserade brottslighet Norrköpings Tidningar

Göteborg Nytt gripande för mord på Hisingen Metro *

Malmö Rättegång fortsätter i hårdbevakad sal Sydsvenskan

Köpenhamn Seks anholdt efter skudepisoder DR

Köpenhamn Fortsat optrapning i bandekonflikt Berlingske Tidende

Köpenhamn Oskyldiga i fara när gängbråk trappas upp Sydsvenskan

Danmark Rocker-invasion afvist ved Retten Fyens Stiftstidende

Danmark Nytt våldsamt gängkrig i Danmark Helsingborgs Dagblad

Danmark Hells Angels förnekar konflikt Helsingborgs Dagblad

Danmark Invandrargängen Helsingborgs Dagblad

Sverige Sveriges hemliga mc-gäng tillbaka GT

Danmark Politiet observerer rockeres hjemmeside DR

Danmark Ny indsats mod knivoverfald Nordjyske

Helsingborg Sex personer med koppling till Hells Angels gripna Helsingborgs Dagblad

Göteborg Även 26-åring anhållen Göteborgs-Posten

Göteborg Mordplaner mot krögare Göteborgs-Posten

Danmark To hårde bande i Vest Århus Stiftstidende

Århus Århus-rockere kæmper mod racistisk indtryk Århus Stiftstidende

Danmark AK 81 overfaldet i Vestre Fængsel B.T.

Danmark Gert Bjerregard: Stop fødekæden til kriminelle bander Jyllands-Posten

Karlstad Duo åtalas för stor amfetaminaffär NWT

Göteborg Misstänks för skott mot mördaren Göteborgs-Posten

Göteborg Hans bror blev också mördad GT

Degerfors Hotade polisen med Hells Angels Karlskoga-Kuriren

Danmark Nye rekrutter strømmer till Hells Angels Vejle Amts Folkeblad

Danmark Rigspoliti er inddraget i rocker-sag Jyllands-Posten

Malmö HA-ledare i skattetvist Sydsvenskan

Göteborg Dödades med skott Göteborgs-Posten

Göteborg Bandidosledare gripen för sprängattentat Dagens Nyheter

Göteborg Vems normer ska gälla i Göteborg Göteborgs-Posten

Värmland Inga hårda tag mot mc-gäng NWT

Norrköping Top Sides väg till Hells Angels Norrköpings Tidningar

Lilla Edet Branden i Lilla Eder var anlagd GT

Dalarna Stöttar Hells Angels utan att veta Dalarnas Tidningar

Danmark Politi: Grupper kæmper om narkomarked Jyllands-Posten

Danmark Politiet: Bander of HA i opgør Jyllands-Posten

Danmark Salve af skud mod rockerklub i Viby Urban

Köpenhamn Konflikten optræpper i gaderne Lokalavisen

Danmark Her hærger banderne i Danmark B.T.

Sverige Samhället måste mobilisera mot gängen Dalarnas Tidningar

Sverige Kriminella som lämnar gäng ska få bättre stöd Sydsvenskan

Sverige Ingen straffrabatt för vittne Dagens Nyheter

Köpenhamn De ruster sig til bandekrig Ekstra Bladet

Århus Ingen frygt for bandekrig Jyllands-Posten

Århus Politichef: Århus er ikke Nørrebro Dagbladet Holstebro-Struer

Odense Rockere bliver beskudt i Odense Århus Stiftstidende

Ystad Staden som motade bort mc-gängen GT

Norrköping Hells Angels på besök för att hedra död anhängare Folkbladet

Malmö Några brott med kopplingar Kvällsposten

Århus Bander i byen Nordjyske

Danmark Wammen: HA er nogle tudefjæs Fyens Stiftstidende

Danmark Bandekrig: Rockere rekrutterer unge Jyllands-Posten

Danmark Politi overvejer rockerloven igen TV SYD

Stockholm Polistillslag mot vapenbutik Dagens Nyheter

Sverige Här sprider sig de kriminella mc-gängen Kvällsposten

Sverige Mc-gängen på frammarsch GT

Norrköping Mc-ligamedlem åtalad för att ha slagit ner polis Norrköpings Tidningar

Klippan Puben Daltons begärd i konkurs Helsingborgs Dagblad

Århus Invandrerbander på strøgtur Dagbladet Holstebro-Struer  

Hässleholm Kvinna hotade tjänsteman på socialen Kristianstadsbladet

Köpenhamn Nyt skyderi ved rockerborg Jyllands-Posten

Köpenhamn Skud mot HA-rockerborg i nat Ekstra Bladet

Köpenhamn 14 anholdte efter skyderi Skive Folkeblad

Danmark Stigning i skud på åben gade TV2

Århus 100 HA-rockere til festuge Århus Stiftstidende

Landskrona Man träffad av flera skott Kvällsposten

Sverige Vem som helst kan ha vapenhandel Dagens Nyheter

Halland Nya uppgifter från åtalade i Tjuvhultsrättegång Hallandsposten

Halland Huvudåtalad larmade polisen om tortyr Metro

Halland Tortyroffer begär 400 000 SVT

Danmark Flugtrockere blev varetægtsfængslet Dagbladet Holstebro-Struer

Stockholm Lyxrestaurang skyddas av tvivelaktiga väktare Arbetaren

Karlstad Branden hos Wolfpack var anlagd Värmlands Folkblad

Bjuv X-team har flyttat till Bjuv Helsingborgs Dagblad

Åkarp Hells Angels grannar: "Det är kränkande" Expressen

Göteborg Ett sätt för HA att förbättra sin image GT

Finland Skottdramat i Riihimäki till åtalsprövning Hufvudstadsbladet

Köpenhamn Stor politiudrykning til rockerborg Jyllands-Posten

Köpenhamn Handgranat vid Hells Angels-hus Helsingborgs Dagblad

Sigtuna Razzia mot engelska asfaltsligan Upsala Nya Tidning

Köpenhamn Håndgranat fundet ved Hells Angels klubhus Politiken

Göteborg Brottsvåg hotar Göteborgs rykte Dagens Nyheter

I ett uppmärksammat mål har en domstol i Norge dömt tre personer med vietnamesiskt ursprung till fängelsestraff av varierande längd för medverkan av olika slag vid omfattande cannabisproduktion.

NHT, född 1973, vietnamesisk medborgare med bostadsadress i Helsingborg, döms till fängelse i 3 år och 3 månader, varifrån ska frånräknas tid i häkte med 202 dagar. NHT ska vidare ersätta norska staten för vinning av brott med 150 000 kronor.

QHN, född 1968, vietnamesisk medborgare också med bostadsadress i Helsingborg, döms till fängelse i 5 år och 6 månader, varifrån ska frånräknas tid i häkte med 202 dagar. QHN ska vidare ersätta norska staten för vinning av brott med 450.000 kronor.

HND, född 1954, svensk medborgare med bostadsadress i Ängelholm, döms till fängelse i 11 månader, varifrån ska frånräknas tid i häkte med 202 dagar. HND ska vidare ersätta norska staten för vinning av brott med 6.000 kronor.

Det är första gången den sk "maffiaparagrafen" används i Norge i ett åtal mot vietnameser, vilka som ett led i en organiserad kriminell grupps verksamhet bland annat anklagas för att ha producerat stora mängder cannabis, stulit ström till ett värde av 187 000 kronor och åstadkommit förstörelse i en fastighet.

Med tanke på de vietnamesiska cannabisintressenas framfart i Sverige kan domen utgöra nog så intressant läsning för svenska myndigheter.

Intresserade representanter för polis- tull- och åklagarmyndigheter kan ta del av domen genom att skicka ett mail till [email protected] (uppge namn, myndighet och tel.nr.)

Torgny Peterson

Norsk polis meddelar att huvuddelen av bytet från ett värdetransportrån i Norge natten till den 1 april i år har hittats.

Strax efter midnatt, natten till den 1 april larmade två väktare polisen om att de blivit rånade. Under förhör gav de två väktarna olika förklaringar vilket resulterade i att de blev häktade. Kort därefter släpptes den ene samtidigt som den andre häktades för grovt rån alternativt medverkan till grovt rån. Några veckor senare greps också två bosniska bröder.

Bytet från rånet, cirka 10 miljoner kronor, har varit spårlöst försvunnet fram tills igår.

Upplysningar om var pengarna fanns lämnades av en av de häktade, vilket resulterade i att rånbytet hittades i Oslo igår. Den av de häktade som lämnat upplysningar om rånbytet har nu släppts.

Torgny Peterson

En docent vid universitet i Helsingfors har häktats misstänkt för grovt narkotikabrott och misstänks vidare för att tillhöra en rysk-estnisk-finländsk liga som importerat stora mängder ecstasy till Finland. I Helsingfors har narkotikapolisen beslagtagit 23 000 ecstasytabletter. En del av drogerna uppges ha förvarats i universitetets lokaler.

Målet kommer upp i Helsingfors tingsrätt den 17 september.

Torgny Peterson

Bolivianska FELCN (Fuerza Especial de Lucha Contra el Narcotrafico) rapporterar att man i en massiv insats under tre dagar avslöjat och beslagtagit 186 laboratorier för framställning av kokain i Chapare-regionen i centrala Bolivia. I samband med tillslagen har man gripit sju personer och beslagtagit 165 kilo kokain.

Under det här årets åtta första månader har polisen förstört 3 411 laboratorier enligt uppgifter från FELCN igår. Man har vidare fram till och med den sista augusti beslagtagit 19,2 ton kokain och 1 110 ton marijuana. 2 648 personer av olika nationalitet har gripits under samma period.

Torgny Peterson

En vän till Amy Winehouse har lämnat detaljer om hennes intensiva knarkande. Hennes andra överdos inträffade i juli då hon inhalerat en "omänsklig" mängd hasch som resulterade i okontrollerade kräkningar och hallucinationer, rapporterar The Sun.

Torgny Peterson

Ett utvecklingsprojekt för att arbeta mot alkohol och narkotika gav stort engagemang och förutsättningar för långsiktigt arbete. Men effekterna på konsumtion och skador var små under projekttiden. Det visar en utvärdering från Statens folkhälsoinstitut.

Som en del av de nationella handlingsplanerna för att förebygga alkohol- och narkotikaproblem startade Alkoholkommittén, Mobilisering mot narkotika och Statens folkhälsoinstitut ett utvecklingsarbete tillsammans med sex kommuner under 2003.

Syftet var att stödja kommunernas väg mot ett samordnat förebyggande arbete mot alkohol och narkotika. Försökskommunerna var Kalmar, Kramfors, Laholm, Lund, Solna och Umeå. Nu har projektet utvärderats.

Försökskommunerna visar en bättre organisation, starkare struktur och större uthållighet i det förebyggande arbetet. Det förebyggande arbetet i sex utvalda kontrollkommuner framstår som svagare och mer splittrat, säger Sven Andréasson, avdelningschef vid Statens folkhälsoinstitut.

Däremot märks bara små skillnader mellan försöks- och kontrollkommunerna i alkohol- och narkotikakonsumtionen samt de alkoholrelaterade skadorna. I vissa fall sågs en utveckling mot mer restriktiva attityder i försökskommunerna. De noterar även en ökad medvetenhet kring riskerna med alkohol och narkotika.

Först under sista projektåret togs beslut om att alla försökskommuner skulle arbeta med insatser för att begränsa tillgängligheten till alkohol och narkotika.

Med hårdare styrning mot den typen av åtgärder hade man möjligen fått en större skillnad mellan försöks- och kontrollkommunerna, menar Sven Andréasson.

Utvärderingen pekar på flera viktiga slutsatser:

Kommuner kan stimuleras till att utveckla förebyggande insatser på alkohol- och narkotikaområdet.

För att få effekter på konsumtion och problem krävs tydlig styrning mot effektiva förebyggande metoder.

Långsiktighet krävs; trots gynnsamma förutsättningar i försökskommunerna tog det 2-3 år innan det konkreta arbetet kom igång.

Utvärderingen finns samlad i rapportserien "Effekter av lokalt alkohol och narkotikaförebyggande arbete".

Huvudrapport:
 Effekter av lokalt alkohol- och narkotikaförebyggande arbete 

Delrapporter:
 Analys av arbetsprocesser 

 Mediers betydelse 

 Alkoholförebyggande arbete på krogen 

Visst ska polisen göra sitt jobb och behandla alla lika inför lagen, kan vi läsa i en debattartikel i Expressen idag, och författaren fortsätter, men frågan är om de ska prioritera razzior hos kända utländska medborgare på genomresa i syfte att statuera exempel? Ska de ägna sig åt opinionsbildning och hur bra är de i så fall på det? Har särskilda resurser anslagits för ändamålet eller vilken annan av polisens verksamhet blir lidande av det här?

Att debattartikeln finns just i Expressen är inget att förundras över lika lite som Expressens okunskap om polisens arbete mot narkotika.

Under en intervju i samband med ett seminarium om cannabis i Visby under Almedalsveckan 2007 sa en av Expressens ledarskribenter, Sakine Madon, att hon vill avkriminalisera bruk och innehav. 

Med anledning av hennes uttalande ringde jag upp Madon för att få en intervju, men Madon var inte intresserad och meddelade att hon inte hade lust att lägga mer tid på frågan. På fråga om hennes uttalanden i intervjun var privata åsikter, hänvisade hon till Anna Dahlberg på Expressens ledarredaktion. 

Jag kontaktade Anna Dahlberg, som tjänstgjorde som tillförordnad chef för Expressens ledarredaktion, och undrade om hon kunde medverka i en direktsänd intervju. Dahlberg sa sig heller inte kunna medverka då hon av olika skäl inte hade tid.  

Dahlberg besvarade min fråga om Expressens ledarredaktion står bakom Madons uttalande och eftersom hon inte kunde/inte hade lust/inte ville medverka i direktsändning bad jag att få citera hennes svar, som i klartext lyder:  

Expressens ledarredaktion ställer sig bakom kravet på avkriminalisering av bruk och personligt innehav av narkotika. På direkt fråga om detta gäller all narkotika, svarade Dahlberg ja. 

Ett sådant uttalande förvånar säkerligen ett stort antal Expressen-läsare och andra och ger fog för en undran om inte Expressens ledarredaktion är en del av narkotikaproblemet snarare än en del av lösningen på samma problem.  

Medarbetare på Expressen skulle förmodligen kunna lära sig ett och annat på World Forum Against Drugs i Stockholm nästa vecka.

Torgny Peterson

I december 2007 beslutade norska Stortinget om ny lagstiftning beträffande användning av DNA. Den nya lagstiftningen innebär bland annat att DNA-analyser från och med den 1 september i år kan användas i kampen mot så kallad vardagskriminalitet. Den norska regeringen har avsatt 64 miljoner kronor för ändamålet.

DNA-reformen är en av de viktigaste åtgärderna under min tid som statsråd och kommer att leda till att vi både klarar upp fler brott och förebygger brott bättre, säger justitieminister Knut Storberget.

Cirka 75 personer från landets polisdistrikt har fått utbildning till instruktörer i att säkra olika sorters spår på en brottsplats. Utöver de 250 som redan utbildats, kommer ytterligare cirka 3 000 poliser att under andra halvåret 2008 utbildas i hur man säkrar biologiska spår.

Vi förväntar oss att DNA-reformen kommer att öka uppklarningsprocenten väsentligt, inte minst när det gäller inbrott. Det betyder att vi tar ett rejält kliv för att minska kriminaliteten, säger justitieministern.

Fram tills nu har varje polisdistrikt betalat DNA-analyserna men från och med den 1 september finansieras analyserna centralt. Vidare kommer ökade budgetmedel att gå till ytterligare anställning av polispersonal och förstärkning av Rettsmedicinsk institutt (RMI). I praktiken innebär det att polisen får resurser för att öka bemanningen för DNA-satsningen med 27 helårsanställningar. RMI har fått medel till ytterligare sex anställda och en projektledare.

DNA-reformen innebär att polisen får möjlighet att registrera DNA-profilen för alla som fälls för ett brott som kan medföra ett frihetsberövande straff.

Riksåklagaren har utarbetat riktlinjer för insamling och registrering av DNA-spår.

Besök också:

Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL)

Torgny Peterson

8 september öppnar den största internationella narkotikakonferensen hittills i Sverige - World Forum Against Drugs (WFAD).

Hittills är över 600 deltagare anmälda från 80-talet länder och programinnehållet lovar intressanta dagar.

Har du inte anmält dig för deltagande än finns det fortfarande möjlighet. All information om konferensen - program, föreläsare, anmälan mm hittar du här.

I samband med konferensen kommer en deklaration att antas. Utkastet till deklarationen lyder som följer:

DRAFT DECLARATION OF THE WORLD FORUM AGAINST DRUGS - STOCKHOLM, SWEDEN, 2008

Drug abuse is a global problem. Drug abuse is any use of illicit/psychotropic drugs (as defined in the UN Conventions) that is not medically approved or the inappropriate use of licit drugs. Millions of people are directly harmed by drug abuse. This includes: drug users and addicts, the parents, relatives, friends or employers of drug users and the victims of drug-related crimes.

The UN Conventions are the Single Convention on Narcotic Drugs, 1961; the Convention on Psychotropic Substances of 1971; and the United Nations Convention against Illicit Traffic in Narcotic Drugs and Psychotropic Substances of 1988.

Various actions are taken internationally to counteract the social, economic, health, spiritual and crime problems caused by drug abuse. Even though the world is against drug abuse, some organizations and local governments actively advocate the legalization of drugs and promote policies such as "harm reduction" that accept drug use and do not help drug users to become free from drug abuse. This undermines the international efforts to limit the supply of and demand for drugs. "Harm reduction" is too often another word for drug legalization or other inappropriate relaxation efforts, a policy approach that violates the UN Conventions.

There can be no other goal than a drug-free world. Such a goal is neither utopian nor impossible. Too often, we seem to act according to what we think is possible, rather than what is necessary or desirable.

TO ACHIEVE A DRUG FREE WORLD WE DECLARE:

1. We support the UN Convention on the Rights of the Child, which stipulates in Article 33 that children have the right to be protected from drug abuse. All people, governments, and organizations should commit themselves to preventing drug abuse among young people. For example, we can do this by ensuring that schools are drug-free.

2. We all have the right to be free from drug abuse. Drug abuse and drug trafficking violate the human rights of the most vulnerable individuals - those whose free will has been compromised by addiction. Drug dependence is a modern form of slavery that robs drug users of their free will, condemns them to crippled lives and often premature deaths, creates massive social burdens and spreads drug-using behavior. All people have the right to expect their governments to protect them and their families from drug abuse and to have a life free of drug abuse.

3. A balanced policy of drug abuse prevention, education, treatment, law enforcement, research, and supply reduction provides the most effective platform to reduce drug abuse and its associated harms.

4. We support and are guided by the 1961, 1977 and 1988 UN drug conventions and the resolution resulting from the 1998 UNGASS-meeting. The UN Conventions provide a good platform for international cooperation in fighting drug abuse.

5. We urge all people to work with their governments to strengthen, support, and encourage the UN drug control system that includes the Office of Drugs and Crime, the International Narcotics Control Board, the Commission on Narcotic Drugs, the Economic and Social Council, the World Health Organization, and other bodies, in order to reduce the global demand for and supply of illicit drugs.

6. The work of the UN Office of Drugs and Crime (UNODC), the Commission on Narcotic Drugs (CND) and the International Narcotics Control Board (INCB) are positive and essential in international drug demand and supply reduction.

7. We support the INCB statement in its 1993 report that drug demand reduction activities are crucially important in international drug policy and we call on governments to consider demand reduction as one of their first priorities in the fight against drug abuse.

8. We support the INCB statement that "‘harm reduction' programmes are not substitutes for demand reduction programmes and should not be carried out at the expense of other important activities to reduce the demand for illicit drugs, such as drug prevention activities.

9. All forms of differentiation between so-called "soft" and so-called "hard" drugs must cease. Extensive research confirms that the use of cannabis is detrimental to health, causes crime, and is addictive. Cannabis, and certain other drugs regarded in some countries as "soft", should be viewed in the same way as other types of illicit/psychotropic drugs when it comes to control policy, rehabilitation and preventive measures.

10. Commercial outlets for illicit/psychotropic drugs, including coffee shops, and other open drug markets or drug scenes in Europe, must be closed immediately.

11. The so-called "medical" projects for distribution of heroin to drug addicts as a means of "harm reduction" are nothing but an attempt to legalize drugs through the "back door." This must be prevented by authorising the United Nations to withdraw all import licenses for heroin intended for use by drug addicts.

12. We oppose so-called "shooting galleries" or injection rooms, where drug abusers can administer drugs. This practice violates the UN Conventions. It provides for the congregation of addicts, facilitates illicit drug trafficking, and promotes drug abuse. The so-called "medical trial" of injecting rooms is yet another example of trying to legalize drugs covertly. As an alternative, we call on governments to provide appropriate evidence-based treatment for drug abusers.

13. We denounce so-called "medical marijuana" policies where marijuana is used as a "medicine", contrary to the Conventions, without such use first being approved by the competent regulatory authority of a nation and its usefulness recognized by the medical community.

14. We oppose all forms of legalization of illicit/psychotropic drugs because such policies do not withstand critical evaluation, tend to run contrary to general experience and violate the Conventions. The term "legalization" can have any one of the following meanings:

Total Legalization

All illicit drugs such as heroin, cocaine and marijuana would be legal and treated as commercial products. No government regulation would be required to oversee production, marketing, or distribution.

Regulated Legalization

The production and distribution of drugs would be government regulated, with limits on the amount that can be purchased and the age of purchasers. There would be no criminal or civil sanction for possessing, manufacturing, or distributing drugs unless these actions violated the regulatory system. Drug sales could be taxed.

Decriminalization

Decriminalization eliminates criminal sanctions for drug use and provides civil sanctions for the possession of drugs.

15. All drug abuse treatment should have the goal of making drug users drug-free. Treatment aimed at helping drug users to become drug-free should be expanded and readily available. Programs that keep addicts on drugs unnecessarily violate the human rights of addicts.

16. We condemn "drug zones" in cities where the drug laws are not enforced on small amounts of drugs for personal use.

17. We urge that governments and charities provide resources for drug abuse treatment for drug users, drug addicts, and their families.

18. We urge that governments and charities provide resources to make schools drug-free and that school administrators work with parents to make schools drug-free.

19. We urge that governments, charities, and businesses provide resources to make workplaces drug-free and that business management work with labor and unions to make workplaces drug-free.

20. We urge that governments provide resources to reduce drug-related crime, including drugged driving. We also urge that the criminal justice system use criminal sanctions, when appropriate, to deter drug use and alternatives to incarceration such as drug treatment courts, when appropriate, to deter and treat drug abuse.

21. We support an increase in advocacy work to increase funding and policy and legislation changes that support drug demand reduction and interdiction efforts.

22. We support the launch of a global network of organizations which are united behind the UN conventions.

23. We support the organization of regular, global drug-free world conferences in the future.

Torgny Peterson

Sverige har deltagit i ett 15-tal internationella studier som fokuserar på mätning av elevers kunskaper alltsedan IEA, International organisation for Educational Assessment, genomförde den första - benämnd 'FIMS' - avseende matematik 1964.

I en PM kan du läsa en översikt över utfallet av mätningarna.

Den intresserade kan lyssna på ett BBC-inslag om heroinproduktionen i Helmand-provinsen i den södra delen av Afghanistan, här. I inslaget intervjuas också chefen för det Wienbaserade FN-organet UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime).

Torgny Peterson

Med anledning av den senaste tidens omfattande reportage om narkotikasituationen i delar av Oslo, meddelar polisen att man haft stora insatser i områdena (Grünerløkka och längs de nedre delarna av Akerselva). Insatserna har resulterat i cirka 80 gripna personer till följd av misstanke om försäljning av narkotika.

I ett pressmeddelande säger man från polisen att mediernas uppfattning om att straffreaktionerna i förhållande till brotten bara resulterar i böter är felaktiga. Riksåklagarens riktlinjer och tillämpad praxis under lång tid innebär fängelsestraff för försäljning av narkotika, också vid små mängder som det ofta rört sig om vid dessa tillfällen. I stort sett utdöms ovillkorliga fängelsestraff.

Innehav av mindre mängder narkotika medför böter, men detta måste man skilja från fall där det handlar om försäljning av narkotika.

Det anses också som en försvårande omständighet att personer kommer till landet och begår brott en kort tid efter ankomsten. Flera av de gripna har tagits mycket kort tid efter att de anlänt till Norge.

Beträffande försäljarna som är häktade på grund av flyktrisk meddelar polisen att huvudförhandling  sker snabbt och att verkställighet av domen sker inom 10-14 dagar.

Beträffande personer som inte ska vistas i landet upprättas ett utlänningsärende. För de som detta gäller avslutas ärendet med att vederbörande blir hemskickad i anslutning till meddelad dom.

En annan viktig åtgärd när det gäller narkotikaärenden i ovannämnda områden är att den som begått narkotikabrott (gäller speciellt vid förvaring av narkotika) kan förbjudas att vistas inom ett avgränsat område under en period på två år.

Torgny Peterson

I och med överenskommelsen om statens ersättning till landstingen för kostnader för läkemedelsförmånerna 2008 tillsattes en arbetsgrupp i syfte att effektivisera den långsiktiga läkemedelsanvändningen.

I en delrapport redovisar arbetsgruppen ett antal förbättringsområden av stor betydelse för en effektivare läkemedelsanvändning. Vidare redovisas vilka åtgärder som inletts, genomförts och vilka åtgärder som kvarstår samt i vissa delar resultatet av vidtagna åtgärder.

Arbetsgruppen redovisar arbetet under fem rubrikområden. De analyser och förslag som presenteras i denna delrapport står arbetsgruppen för. De skrivningar som finns i denna delrapport kan ändras under det fortsatta arbetet.