ReageraMera

Promemorian innehåller förslag om sänkta socialavgifterna för alla under 26 år. Redan i dag har personer som vid årets ingång har fyllt 18 men inte 25 år nedsatta socialavgifter.

Nu föreslås att alla under 26 år omfattas av nedsättningen samtidigt som sänkning blir ännu större. Socialavgifterna för unga kommer nu att bestå av ålderspensionsavgiften samt en fjärdedel av övriga avgifter. För alla personer som vid årets ingång inte har fyllt 26 år sänks arbetsgivaravgifterna till 15,74 procent och egenavgifterna till 15,32 procent. Det gör att företagens kostnad för att anställa en ung person blir cirka 13 procent lägre än i normalfallet.

Förslaget avses träda i kraft den 1 januari 2009.

Remisslista

Tal av Maria Larsson vid ALNA:s årsmöte och seminarium "Socialt drickande i jobbsammanhang"

Tack för inbjudan hit idag. Jag är glad över att få delta på er konferens och framförallt är jag glad över alla er som genom ALNA är viktiga medarbetare för ett klokare hanterande av alkohol i arbetslivet. Arbetslivet utgör ju för de allra flesta en både stor och viktig del av livet.

Det finns somliga saker vi ogärna talar om i Sverige. Det finns tabun omkring hur vi mår, om själen, om religionen och inte minst omkring alkohol. Jag är övertygad om att ni kan spela stor roll för att bryta tabut kring alkohol. Det ser visserligen ut att finnas en intressant ungdomstrend. Fler ungdomar väljer en helnykter livsstil. Och färre prövar narkotika. Enligt SORAD har den totala alkoholkonsumtionen sjunkit från toppåret 2004 då den var 10,5 liter/person, till 9,8 liter/person 2006 och 2007. Men samtidigt kan vi konstatera att konsumtionsnivån fortsätter att ligga på en för Sverige hög nivå jämfört med för 15 år sedan.

Bland de som dricker alkohol är det 30 procent som har en konsumtion som räknas som riskbruk. Och det tycks som om de ungdomar som dricker, dricker desto mer alkohol är alltfort vårt största sociala problem och en av de största sjukdoms- och olycksfallsorsakerna. Narkotika ödelägger tusentals människors liv och är en orsak till utbredd brottslighet.

För den som är alkoholberoende är drickandet ofta en skamlig sak. En skam som man oftast kan hålla i schack bara genom att dricka ännu mer alkohol. Men sådan skam kan brytas genom omgivningens medmänskliga engagemang. Och genom att det finns en tillgänglig, professionell stödstruktur. En sådan som bland annat ALNA kan bistå med.

Att hjälp finns i närheten där man är - det är en viktig faktor för att man ska använda sig av denna hjälp. Kan hjälpen finnas nära där man tillbringar mycket tid, som på jobbet, ja då ökar givetvis våra möjligheter att den alkoholberoende får hjälp. Ni kan även spela en viktig roll för att etablera en alternativ kultur. En kultur där det inte är självklart att alkohol ingår i after work, vid företagsfester eller vid representation. Den typ av drickande som grundläggs vid såna tillfällen har dokumenterat stor betydelse för hur vi sedan också dricker utanför arbetet.

Jag och min regering är mycket angelägen om att finnas med som en uthållig partner till kommuner och landsting och alla andra som är engagerade i beroendefrågorna. Alkoholberoendet och andra beroenden kan inte vara föremål för tillfälliga projekt. Beroendeproblematiken är människans eviga följeslagare. Och därför gäller det att bygga en organisation som systematiskt och uthålligt arbetar med frågorna.

Regeringen markerade därför under förra året att den nationella nivån ska finnas med ekonomiskt med 260 miljoner per år. Det är en slags bottenplatta av ekonomiska stimulansmedel. Till varaktigheten i regeringens engagemang hör även en effektiv organisation. Därför har vi sen första januari i år transformerat om de båda kommittéerna, Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika. Redan när Riksdagen fattade besluten om alkohol- och narkotikahandlingsplanerna så betecknades kommittéerna som tillfälliga.

De uppdrag de haft har getts till den befintliga myndighetsstrukturen. Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen har fått särskilda uppdrag att se hur man kan utveckla arbetet för att nå målen i handlingsplanerna. Alla de lokala projekt som fortlöper, som fått pengar från Alkoholkommittén eller MOB, rapporteras till Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen. Pågår de ännu så fortsätter de som planerat. Och de ska utvärderas enligt plan. Vi tar alltså vara på de erfarenheter som både Alkoholkommittén och MOB skaffade sig.

Som spindel i regeringens arbete med alkohol- och drogfrågorna har vi inrättat ett ANT-sekretariat. Även tobaksfrågor och dopningsfrågor kommer nu att ingå på ett tydligt sätt. Vi ser nämligen att det finns många gemensamma nämnare. Ett framgångsrikt arbete för att förebygga det ena, kan nyttjas också för det andra.

I juni har vi det första mötet med regeringens råd för alkohol- och narkotikafrågor. Det är ett råd med, som namnet antyder, en rådgivande funktion till regeringen. Det är ännu inte presenterat och namnet är inte heller fastställt. Men det kommer att ha en bred representation. Jag ser med förväntan fram mot att ALNA deltar aktivt i rådets arbete.

Vi tar nu ett viktigt nytt steg i missbruksfrågorna. Den 24 april beslöt regeringen om en strategi för utveckling av missbruks- och beroendevården. Vi har formulerat tre viktiga mål för den här strategin:

Må1 är att förbättra kvaliteten för den enskilde som får vård. Den vård som ges ska ha påvisad effekt. Vårdinsatserna ska vara samordnade, och den enskilde ska själv kunna påverka att få vården när motivationen finns. Mål 2 handlar om ökad likvärdighet. Att det finns en likvärdig missbruks- och beroendevård med god kvalitet i hela landet.

Och mål 3 handlar om att öka tillgången till insatser för grupper som har svårt att få sina vårdbehov tillgodosedda. Det finns ett stort intresse hos professionen och hos huvudmännen att utveckla missbruks- och beroendevården med evidensbaserade metoder. En hel del positivt har hänt under de senaste åren bland annat med hjälp av 400 miljoner kronor i utvecklingsmedel. Nu gäller det att gå vidare mot mer av kunskapsgrund och evidens i missbruksvården.

I början av 2007 publicerade Socialstyrelsen "Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården". Jag hade tillfälle att tala vid en av de sex lanseringskonferenser man höll på olika platser i landet. Nästan 7 000 personer deltog i nån av dessa. Intresset var väldigt stort. De här riktlinjerna har kraftfullt stärkt möjligheterna att arbeta med evidensbaserad vård och behandling.

Ett annat förbättringsområde för kunskapsutvecklingen gäller socialtjänsten. Kerstin Wigzell har utrett frågan om hur statens stöd till kunskapsutvecklingen bör utformas. I sitt slutbetänkande föreslår hon bland annat att staten ingår utvecklingsavtal med Sveriges Kommuner och Landsting. Först ut för ett sådant avtal blir nu missbruksvården, med socialstyrelsens riktlinjer i ryggen.

Ett annat viktigt verktyg för att driva igenom en högre kvalitet i missbruksvården är att vi behöver en effektivare tillsyn. Den så kallade tillsynsutredningen konstaterar att länsstyrelserna successivt nedprioriterat tillsynen av missbruksvården. För att motverka denna utveckling har länsstyrelserna fått ett nytt mål i regleringsbrevet för 2008 om att tillsynen över missbruksvården ska öka jämfört med 2007.

Socialstyrelsen och länsstyrelserna har också fått i uppdrag att under de närmaste åren gemensamt genomföra en fördjupad tillsyn av beroendevården. För detta ändamål avsätts sammanlagt 40 miljoner kronor. Uppdraget innebär bland annat att granska samtliga hem för vård eller boende och behandlingshem för  missbruksvård. Mot bakgrund av det dödsfall som skedde vid ett av SIS behandlingshem i Skåne i söndags är förstärkningarna av tillsynen över missbruksvården extra angelägen.

I missbruksstrategin uttrycks en tro på den enskilda människan. Individen bör få ökade möjligheter att själv kunna välja utförare av olika sociala tjänster, utifrån vad som är bäst för just honom eller henne. Grunden för allt framgångsrikt behandlingsarbete är ju trots allt att det finns en respektfull relation och dialog. En följd av större möjligheter att välja vårdgivare kommer också att ge idéburen verksamhet, kooperativ och småföretag större möjligheter att erbjuda vård och behandling. Men jag vill betona att det är för att öka möjligheterna till framgång i behandlingsarbetet som valfriheten ska öka.

Jag vill kort nämna ytterligare en del i missbruksstrategin. Det gäller hur vi uppmärksammar missbrukets konsekvenser för barnen. I september förra året ordnade regeringen en nationella videoonferens. Avsikten var ge startskottet för en rad initiativ. som alla syftar till att vi ska bli bättre på att se och bemöta de barn som lever i en familj där en eller båda föräldrarna har ett missbruk. Det är vår skyldighet att ge dessa barn och ungdomar den hjälp och det stöd som de behöver.

Medvetenheten behöver utvecklas hos alla som möter barn och unga i förskola, skola och fritidsverksamheter. Missbruks- och beroendevården måste bli bättre på att fråga om barnens situation och se hela familjen i behandlingsplaneringen. En förutsättning för att våga fråga är att veta hur man ska fråga och hur man tar vara på det svar man får. Därför behövs metoder för att stödja barn och ungdomar utvecklas och spridas. Socialstyrelsen och Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) har fått ett uppdrag att ta fram en metodhandbok för detta.

Genom tillsynen och genom olika kartläggningar får vi en bekymmersam bild av missbruks- och beroendevården. Det finns fortfarande grupper som har svårt att få sina vårdbehov tillgodosedda. Jag tänker bland annat på att många kvinnor med missbruk befinner sig i en livssituation som ökar risken för att utsättas för våld. Även gravida kvinnor med missbruk bör få vård och stöd tidigt i graviditeten för att graviditeten ska vara alkohol- och narkotikafri. Detta är angeläget inte minst för att skydda det väntade barnet.

Vi vet idag att det finns ett samband mellan missbruk och psykisk sjukdom. Personer med sk samsjuklighet utgör en av de allra mest utsatta grupperna. De bollas många gånger mellan socialtjänsten, psykiatrin och beroendevården. De här problemen har varit kända under många år, men lite har hänt. I dag finns kunskapen om såväl verksamma metoder som arbetssätt. Det är också ett av skälen till att psykiatrin kommer att bli ett prioriterat område även i nästa års budget - utöver vad vi redan tidigare aviserat.

Det finns många arenor som har stora möjligheter att arbeta drogförebyggande. Hälso- och sjukvården har ett stort förtroendet hos allmänheten. Enligt SOM-institutet i Göteborg så rankas sjukvården i princip högst bland svenskarna när det gäller förtroende. De många patientkontakter som vårdcentralerna, mödravården, företagshälsovården, studenthälsan med flera, har - är en fantastisk tillgång. Det förtroendet och alla dessa patientkontakter kan nyttjas till att motivera människor att bry sig om sin hälsa, och ställa frågor om riskbruk av alkohol.

Vi människor vill gärna luta oss mot auktoriteter när vi, inför den övriga omgivningen, ska motivera varför vi avstår från att dricka i till exempel jobbsammanhang. Vårdens auktoriteter kan åstadkomma mycket om alkohol blir något som självklart tas upp med patienten. Jag är övertygad om att det finns en stor potential i de här arbetsmetoderna. Men det går för långsamt. Socialstyrelsen har utvärderat de alkoholförebyggande insatserna. Deras rapport visar att ungefär hälften av landets vårdcentraler har utbildat personalen i att upptäcka riskfylld konsumtion. Bland allmänläkare och distriktssköterskor är andelen mycket hög, cirka 80 procent har fått utbildning. Hos andra grupper betydligt lägre.

Tyvärr är det också så att i vissa storstadsområden som har fler personer med riskfyllt alkoholbruk, så är det också färre vårdcentraler som utbildat sin personal. Både Skåne och Västra Götaland hör hit. Skillnaderna är överlag väldigt stora. Det är väl ett tecken på att arbetet ännu är i en uppstartsfas. Medan 30 procent av  vårdcentralerna i Skåne utbildat sin personal, så är det 94 procent i Västerbotten.

En sten är satt i rullning med Riskbruksprojektet. Målsättningen måste vara att så snart det går få in de här metoderna i det ordinarie arbetet. Jag anser också att det är angeläget att det hälsofrämjande arbetet måste systematiseras. Och att det görs uppföljningsbart och utvärderingsbart. Riskbruksprojektet har som vision att den här sk "riskbruksmodellen" ska bli en självklar del av det reguljära alkoholpreventiva arbetet inom arbetslivet. Här anar jag förstås att det finns samarbetsytor med er i ALNA som kan användas.

Min vision är att alla svenska kommuner ska ha ett effektivt förebyggande arbete, grundat på kunskap och fungerande metoder. Att alla företag och alla arbetstagarorganisationer har arbetssätt som på ett naturligt sätt tar ansvar. Och nyttjar de naturliga kontakter som finns. Det behöver bli en självklarhet för hela arbetslivet att det ska finnas ett aktivt förebyggande arbete på arbetsplatserna och en fungerande vård och rehabilitering när alkoholberoende upptäcks. Tack för er medverkan i detta.

Tack för ordet.

Två representanter från svensk polis talade om cannabisodling och haschtillverkning i Marocko. Av naturliga skäl har en del namnuppgifter och andra uppgifter, bland annat om framställningsprocessen, utelämnats i den här redovisningen. Detta är del II av framställningen.

Reduceringsprogrammen i Marocko

En representatn från jordbruksdepartementet som varit och fortfarande är delaktig i reduceringsprogrammen berättade att Marocko, som en av EU:s största externa bidragstagare, tillsammans med Europa/EU och FN genomfört flera reduceringsprogram för att minska odlingen av cannabis och ersätta den med andra grödor.

Fram till 1997 hade Europa satsar 47 miljoner pund i bidrag till ett projekt för bland annat utbyggnad av vägsystem och vattenförsörjning, vilket i högsta grad även gynnat cannabisodlarna!

Reduceringsprogrammen har resulterat i att odlingarna har minskat från 134 000 hektar till 120 000 hektar (2003), och till cirka 76 000 hektar 2005.

Cannabis odlades av cirka 96 000 familjer, som genom reduceringsprogrammen minskat till cirka 79 000 familjer (2005). Det pågår också ett utbrett svedjebruk för at hitta nya odlingsmarker för cannabis med svåra erosionsskador som följd.

Under reduceringsprogrammet MEDA som pågick under 2006 fick projektet bidrag från EU med 30 miljoner euro för att förbättra infrastrukturen i provinsen Larache i nordvästra Marocko med ersättningsverksamhet som t ex biodling; stöd till bönderna med så kallade mikrolån och försök att få barnen att gå i skola. (50% av befolkningen i Marocko i åldrarna 15-65 år är analfabeter).

Samma år beslutade guvernören i provinsnen Larache att hundratals traktorer, grävskopor och militära bandvagnar skulle förstöra cannabisodlingarna i provinsen, vilket minskade odlingarna med 90%. Aktionen väckte mycket stor uppståndelse i Marocko med krav på att guvernören skulle avsättas eller förflyttas.

Trots att odlingarna minskat och priset på hasch stigit kraftigt i Marocko på några år har priserna ännu inte förändrats nämnvärt i Europa.

Resultat

Det Wienbaserade FN-organet UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime) sammanfattar resultatet av antidrogkampanjen fram till år 2005:

Den minskade odlingsarealen beror på urlakning av jorden, erosion, reduceringsprogram och myndigheternas bekämpning av odlingarna. Trots detta har produktionen av hasch inte minskat i samma takt beroende på att cannabis i större utsträckning än tidigare odlas med hjälp av konstbevattning, vilket fördubblar skörden. Tillverkningen av råcannabis till hasch har också ökat i väsentlig grad.

Böderna har flyttat odlingarna till mer otillgängliga marker uppe i bergen  - odlingar som till och med bevakas av beväpnade vakter.

Cannabisindustrin har en begränsat nationell betydelse ekonomiskt - 1% av BNP - men är samtidigt av stor ekonomisk betydelse i regionen som är en fattig och underutvecklad region med hög arbetslöshet.

Odlarna tjänar 25 gånger mer på att odla cannabis jämfört med att odla majs.

Cannabisodlingarna i Rifregionen har slagit ut odlingen av andra grödor och både teknik och kunskap om traditionellt jordbruk har gått förlorad.

Från att ha varit en utflyttningsbygd under 1960- och 70-talet tillhör nu Rifbergen ett av de befolkningstätaste områdena i Marocko med låg genomsnittsålder.

Mobiltelefoni, internet och paraboler fungerar överallt i bergen och är av stor betydelse för narkotikahandeln.

Cannabisodlingarna är en katastrof för provinserna i Rifbergen eftersom de stora inkomsterna från narkotikahanteringen flyttas utomlands och de pengar som stannar kvar i regionen inte investera i något som kan öka sysselsättningen.

Straff/påföljder

I marocko är cannabisodling, tillverkning och smuggling officiellt allvarliga brott sedan landet förklarades självständigt 1956 och påföljden är högst 10 år och kan under försvårande omständigheter uppgå till 30 års fängelse. Många odlare/bönder hänvisar fortfarande till kungliga dekret utfärdade före 1956 då det var tillåtet att odla cannabis för försäljning, bland annat till det marockanska statliga tobaksmonopolet som blandade haschet i en del tobaks-/cigarettsorter.

En svensk man som greps i Tanger under 2007 med 41 kg hasch vid utresa dömdes till fängelse i fem år och 1 miljon dirham i böter, vilket motsvarar cirka 800 000 kronor. Vid utebliven betalning omvandlas böterna till en tidsbestämd påföljd.

Penningtvätt och haschsmuggling med speedbåt från staden Nador

Öster om hamnstaden Nador ligger lagunen/hamnen Mar Chica varifrån de flesta haschtransporterna till Europa utgår. Haschet transporteras med speedbåtar som lastas med flera ton hasch per resa samt även ibland med flyktingar.

Båtarna som är svartmålade för att inte upptäckas är 12-15 meter långa och är utrustade med tre till fem kraftiga utombordsmotorer som gör att de kan komma upp i hastigheter kring 60-70 knop. Båtarna kostar 300 000 euro per styck och inköps dels på Costa del Sol i Spanien varifrån de sedan importeras olovligt till Marocko, dels köps båtarna direkt från tillverkarna i Storbritannien. Ingen båt eller motor kan identifieras.

Besättningen består i regel av tre man: en kapten, en styrman och en man som ansvarar för bränslet. De mycket höga lönerna som betalas till besättningen medför att regionens ungdomar anser detta vara lukrativa framtidsjobb. Båtarna lastas med mellan två och tre ton hasch.

För att ta sig ur hamnen i Mar Chica måste båtarna passera ett utlopp som är cirka 120 meter brett och som övervakas av polis.

Staden Nador, som har 126 000 invånare och cirka 700 000 boende i regionen, har stor betydelse för marockansk ekonomi. Genomsnittsinkomsten för invånarna i Nador är cirka 3 500 euro/år, vilket är elva gånger mer än vad man tjänar i Casablanca som är landets handelscentrum.

Nador ligger på andra plats i Marocko efter Casablanca (med fem miljoner invånare) vad avser bankinsättningar. Många byar på omkring 10 000 invånare har ingen bankverksamhet varför det är intressant att veta att Nador med omnejd har nästan 100 bankfilialer med bankinsättningar på sammanlagt 2,5 miljarder euro, varav 90% försvinner utomlands.

Det är möjligt att gå in på en bank med en väska full med pengar utan att någon ställer några frågor om varifrån pengarna kommer från.

Penningtvätten blomstrar i Nador och någon lag mot denna företeelse finns inte. Bankerna har till och med öppet kvälls- och nattetid för haschsmugglarna när de återvänder från sina smugglingsresor med stora penningsummor.

Marocko saknar en rättsenhet och lagar som bekämpar penningtvätt och man besvarar kritiken från Spanien med att bankerna i den spanska enklaven Melilla alldeles norr om Nador  också är djupt inblandade i narkotikahandeln.

Under hösten 2006 har det varit flera tillslag mot narkotikasmugglare i Marocko, t ex i Tanger och Tetuan. I närheten av Ceuta arresterades en känd "narkotikabaron" och en minister, Abdelaziz Izzou, ansvarig för säkerheten vid det kungliga palatset, tillsammans med ett tjugotal polismän och militärer.

Däremot har man inte gjort några större tillslag mot Nador och mot hamnen mar Chica eftersom det antagligen skulle medföra alltför stora "negativa" effekter.

Nador är präglad av en stillastående ekonomi och tiotusentals invånare lever direkt eller indirekt av haschsmugglingen.

I oktober 2006 krävde presidenten för mänskliga rätigheter i Rifregionen, Chakib Al Khayari i ett öppet brev till kung Mohammed VI att snarast ingripa mot narkotikasmugglingen. I brevet, som inte uppmärksammades av marockansk press, hävdades det att säkerhetsstyrkor, polis, militär och centrala/lokala myndigheter är involverade i haschsmugglingen och att myndigheterna borde förstå vad som föregick i hamnen Mar Chica med vanligtvis 200 speedbåtar samt en mängd stora lagerbyggnader utmed hamnpirarna.

Al Khayari anklagade även polisen i Nador för att vara inblandad i narkotikahandeln, vilket borgmästaren i Nador förnekade, och han menade att smugglingen inte är mer omfattande i regionen än i Tanger och Tetouan.

Det har emellertid varit fler aktioner/tillslag mot dessa städer än mot Nador , som anses vara den viktigast eoch största utskeppningshamnen för narkotika i Marocko.

Först efter en tidningsartikel i El Pais i Spanien med rubriken Narkotikaflottan kastar loss från Nador agerade myndigheterna i Marocko med ett tillslag i Nador.

I november 2006, efter en veckas planläggning - arresterade marockanska säkerhetssyrkor fyra smugglare, 24 båtar med tiotals ton hasch, fem robotar, en kanon, en bil och tusentals liter bensin. Aktionen betraktades som lyckad av myndigheterna men Al Khayari  var däremot fortfarande mycket kritisk och menade att 24 beslagtagna båtar var ett klent resultat med tanke på att det veckan innan fanns 163 båtar i hamnen! Man hävdade också genom flera informatörer att "narkotikabaronerna" blivit förvarnade och därmed fått tid att flytta båtar och narkotika. Grossisterna själva säkte sin tillflykt till det närliggande bergsområdet och till Melilla.

Marockanska myndigheter har stora ambitioner att försöka minska cannabisodlingarna med hjälp av de pågående reduceringsprogrammen med bidragshjälp från EU/FN samtidigt som man anser att Europa måste minska efterfrågan på hasch. Myndighetspersoner i Marocko är också mycket kritiska till den liberala inställning till hasch som flera länder i Europa förespråkar. Även det utbredda haschmissbruket bland marockaner har medfört stora sociala problem i landet och den marockanska regeringen har till och med utlovat att försöka stoppa haschtillverkningen senast 2008.

Du kan läsa Del I av Om cannabisodling och haschtillverkning i Marocko här.

Ledamöterna i rådet för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksfrågor har nu utsetts av äldre- och folkhälsominister Maria Larsson.

Regeringen har beslutat att ett råd för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksfrågor ska inrättas. Rådet ska agera som rådgivare till regeringen och informera om forsknings- och utredningsresultat med relevans för utformningen av politiken inom dessa områden. Regeringen har bemyndigat äldre- och folkhälsoministern att utse ledamöter i rådet för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksfrågor.

Rådet ska ledas av Ragnwi Marcelind som är statssekreterare hos äldre- och folkhälsoministern. I rådet ingår även myndighetschefer från de mest centrala myndigheterna, forskare, representanter från det civila samhället samt en representant från Sveriges Kommuner och Landsting. Vid behov kan ytterligare personer adjungeras till möten med rådet.

Äldre- och folkhälsoministern Maria Larsson förordnar nedanstående personer att ingå i rådet för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksfrågor i den funktion som anges här. Förordnandena gäller tills vidare, dock längst till dess arbetsuppgifterna i rådet är slutförda.

Ordförande: Ragnwi Marcelind, Socialdepartementet

Ledamöter:

Ralf Hedin, Chef för polisavdelningen, Rikspolisstyrelsen

Lars Håkan Nilsson, Medicinskt sakkunnig, Kriminalvården

Stina Holmberg, Enhetschef, Brottsförebyggande rådet

Lars-Erik Holm, Generaldirektör, Socialstyrelsen

Gunnar Ågren, Generaldirektör, Statens folkhälsoinstitut

Petra Johfur, Bitr. brottsbekämpningschef, Tullverket

Inger Eriksson, Länsråd, Länsstyrelsen Dalarnas län

Helen Ängmo, Överdirektör, Skolverket (fr.o.m. 1 juli 2008)

Britt af Klinteberg, Professor i psykologi, Stockholms Universitet

Göran Pershagen, Professor i miljömedicin, Karolinska Institutet

Fred Nyberg, Professor i biologisk beroendeforskning, Uppsala universitet

Charli Eriksson, Professor i folkhälsa, Örebro Universitet

Per Nilsson, Generaldirektör, Ungdomsstyrelsen

Marianne Granath, sektionschef, Sveriges Kommuner och Landsting

Björn Hibell, Direktör, Centralförbundet för alkohol och narkotika-upplysning, CAN

Sven-Olof Carlsson, Förbundsordförande, IOGT-NTO

Leena Haraké, Kanslichef, Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i alkohol och narkotikafrågor, KSAN

Gazal Amini, Förbundsjurist, Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, RNS

Karin Mattson, Ordförande, Riksidrottsförbundet

Maria Nilsson, Hälsoutvecklare, Svenskt nätverk för tobaksprevention, SNTP

Så sant som det är sagt. Lönar sig preventiva och andra insatser för att förebygga ungas brott? Svaret är ja enligt den nyligen publicerade rapporten Det är bättre att stämma i bäcken än i ån.

Du kan läsa mer på BRÅ:s webbplats där du också hittar länkar till huvudrapporten, en sammanfattning och en handledning.

Torgny Peterson

Två representanter från svensk polis talade om cannabisodling och haschtillverkning i Marocko. Av naturliga skäl har en del namnuppgifter och andra uppgifter, bland annat om framställningsprocessen, utelämnats i den här redovisningen.

Bekämpningen av hasch har högsta prioritet i Sverige och regeringens samordnare initierade 2004 ett nationellt cannabisprojekt för att kartlägga den organiserade brottsligheten.

Marocko är en monarki och en fd fransk koloni som blev självständig 1956. Landet har 32 miljoner invånare. Till ytan är Marocko lika stort som Sverige och är en av världens största haschproducenter samt den i särklass störste leverantören av hasch till Europa med Spanien som främsta inkörsport. Av allt hasch som beslagtas i Europa kommer cirka 80% från Marocko och i Sverige över 90%.

2006 beslagtogs 60 ton hasch i Marocko vilket ska jämföras med 1 450 kg hasch som togs i beslag varje dag i Spanien enligt statistik från 2004, vilket blir cirka 90 kg per timme och totalt 522 ton per år! I Europa beslagtas sammanlagt cirka 700 ton hasch per år.

Beslagen i Spanien har minskat avsevärt de senaste åren på grund av radarbevakningssystemet SIVE som finns utmed spanska solkusten från Cadiz till Algeceiras, och på grund av de av FN/EU genomförda reduceringsprogrammen i Marocko. Haschsmugglarna väljer nu också andra rutter för smugglingstrafiken, som Portugal, norra Spanien, Sydfrankrike och Syditalien.

I Marocko är cannabisodling, haschtillverkning och haschsmuggling officiellt allvarliga brott men det förekommer en mycket omfattande illegal odling i fem provinser i Rifbergen i norra Marocko - Larache, Tetouan, Chefchaouen, Taounate och Al Hoceima. Provinserna är fattiga med hög arbetslöshet och saknar fortfarande en grundläggande infrastruktur. I Provinsnen Chefchaouen odlas det cannabis på 68% av den odlingsbara jorden och i de övriga provinserna på cirka 15% av den odlingsbara jorden.

I Rifbergen bor sex miljoner invånare och provinserna omfattar i storlek cirka 20 000 kvadratkilometer. Cannabis odlas av bönder på cirka 76 000 hektar av sammanlagt cirka 79 000 familjer eller 800 000 personer med en årsproduktion som totalt uppgår till 3 000 ton hasch enligt en FN-rapport från 2004.

Man uppskattar värdet i försäljningsledet/gatupris på den internationella marknanden till cirka 15 miljarder amerikanska dollar.

Enligt en källa är det mycket eftertraktat att som polis bli kommenderad till provinsen Chefchaouen under tre år, vilket är möjligt för den polis som kan "betala" cirka 40 000 dirham (motsvarande cirka 36 000 svenska kronor.) Under den tiden kan man tjäna i "biinkomster" omkring 500 000 svenska kronor för att exempelvis släppa igenom haschtransporter.

Efterfrågan på hasch ökade i samband med hippiekulturen på 1960-70-talet vilket medförde att odlingarna tjugodubblades.

Utförselkontroll

I Tanger är Port Police District ansvarig för gränspolisen, hamnpolisen och underrättelseavdelningen och samarbetar med tullväsendet när det gäller kontroller av lastbils-, personbils- och passagerartrafiken till Spanien.

Förjetrafiken har förbindelse med Algeciras, Tarifa och Malaga i Spanien och även hamnar i Italien och Frankrike. Snabbfärjan till Tarifa i Spanien tar cirka 35 minuter och de större färjorna cirka 3,5 timmar. Man beräknar att resandeströmmen per år är cirka två miljoner personer, dvs ungefär 25 000 per dag. 100-120 lastbilar undersöks varje dag i en flyttbar röntgenscanner samt ett okänt antal personbilar i en mindre personbilsscanner.

I Tanger togs cirka 30 ton hasch i beslag 2006 av totalt 60 ton i hela Marocko. Resterande beslag gjordes vid övriga utförselhamnar som t ex Casablanca, Ceuta och Nador.

Cannabisskörden

Jorden och klimatet i Rifbergen - medelhavsklimat - är mycket gynnsamt för cannabisodling med höga temperaturer vår/sommar/höst samt relativt låga temperaturer vintertid.

Cannabisen skördas en gång om året i augusti/september efter sådd i december. Plantorna som är cirka 2-3 meter höga skärs av några decimeter från marken och får ligga i buntar/kvaster för torkning i 15-20 dagar övertäckta med plast. Cannabisen kan även skördas redan i juni månad och paketeras då i balar om 100 kilo omlindade med plast för en långsam mognadsprocess (tre månader) vilket ger en högre kvalité på haschet.

En bonde har i genomsnitt cirka 1,3 hektar mark som han odlar cannabis på. 1 hektar är 100 x 100 meter - som en stor internationell fotbollsplan. 1,3 hektar åkerjord ger cirka 500 kg torkade cannabisplantor och med konstgjord bevattning kan skörden  fördubblas. Av 500 kg cannabis kan man producera cirka 40-50 kg hasch.

Produktion

Produktionen sker på böndernas gårdar - i vissa distrikt/områden nattetid av säkerhetsskäl och även på grund av att temperaturen är lägre då.

10 kilo torkade cannabisplantor ger cirka 80-100 gram hasch i puderform och hälls i en plastpåse som sedan kramas till en mjuk boll - färdigt hasch. Genom en process i flera steg erhåller man tre olika kvaliteter hasch varav den första omgången har högst kvalité. De tre olika kvaliteternas kan även blandas.

Bonden tjänar omkring 1 600 kronor per kg hasch och i genomsnitt per år 32 000 - 35 000 kronor.

Bonden använder mulåsnor för att transportera cannabisplantorna som är packade i balar från odlingarna som ligger runt byarna på otillgängliga stigar till gårdarna där produktionen sker för att sedan transporteras vidare till lagerlokaler belägna i anslutning till utskeppningshamnarna Tanger, Bab Sebta, Ceuta, Nador eller Casablanca för att sedan smugglas över till Europa med containertrafik, i lastbilar eller på speedbåtar.

En del haschbönder pressar själva haschpulvret till haschkakor i 125-, 250- och 500-grams kakor i järn/stålformar och stämplar dessa på beställning av "mediators" (mellanhänder) eller snarare efter grossisternas önskemål. Haschpulvret kan också transporteras till lagerlokaler i närheten  av utskeppningshamnarna för pressning och stämpling med grossisternas respektive bokmärke.

Det är inte som man tidigare trott att stämplarna är bondens/odlarens signatur eller bokmärke samtidigt som det är en kvalitetsstämpel.

Alla uppköp av hasch i byarna görs av så kallade "mediators", som på uppdrag av haschgrossisterna åker runt i byarna och köper upp partier. Mellanhänderna kommer oftast från respektive by i området och en haschgrossist har ett större antal mellanhänder.

Priset på hasch i Marocko genom köp av grossisterna ligger på omkring 4 000 kronor per kilo och efter transport till Spanien på cirka 8 000 kronor per kilo på spanska sydkusten.

På gatan betalar man 8-10 dirham, dvs 6-8 kronor för ett gram hasch.

I Australien tyckte nyligen legaliseringsförespråkaren Alex Wodak att cannabis ska säljas via postkontor i landet. Det är inte första gången som den här mannen valsar runt med och i legaliseringscirkusen.

Förespråkare för legalisering av cannabis tycker att Wodak förtjänar större uppmärksamhet än han får. Vad de som ställer dessa krav inte har någon större aning om är att Wodak av de flesta, utom meningsfränderna, betraktas som en drogpolitisk pajas i sitt eget hemland.

Nyligen hävdade Wodak, och hänvisade till studier från San Francisco och Amsterdam, att en legalisering av cannabis inte skulle resultera i ökad konsumtion av cannabis.

Nu finns det forskare som har bättre koll på saker och ting än Wodak, bland annat Don Weatherburn, chef för NSW Bureacu of Crime Statistics and Research och professor Wayne Hall vid University of Queensland, som båda sopar golvet med Wodaks kvasivetenskapliga påståenden.

Du kan läsa mer om Puff goes the drug liberaliser här.

Läs också:

Avhopp till vänster och höger, från vänster till höger

Kommentarer från förespråkare för legalisering

Knarklegaliserarna formerar sina styrkor

Torgny Peterson

Polischefen i mexikanska Ciudad Juarez har sagt upp sig efter ett antal mycket våldsamma attacker mot mexikansk polis.

Det råder inga som helst tvivel om att mäktiga knarkgäng ligger bakom attackerna - attacker som varit så hotfulla och våldsamma att landets president, Felipe Calderon, skickat över 30 000 soldater med uppgift att stoppa det drogrelaterade våldet.

Knarkgängen blir uppenbarligen mer och mer desperata och är beredda till vad som helst för att kunna fortsätta knarkhanteringen och exporten till USA - en knarkexportmarknad som uppskattas vara värd 20 miljarder dollar.

En utveckling som innebär att hederligt folk ska tvingas hålla sig undan för och frukta knarkhanteringens avskum är fullkomligt oacceptabel. Knarkhandlarna ska och måste bekämpas. Att det sedan finns naiva anti-intellektuella som menar att "lösningen" är legalisering av narkotika vittnar om sådan bestående okunnighet i den gruppen, som är en del av narkotikaproblemet snarare än en del av lösningen på samma problem.

Torgny Peterson

Östjyllands polis är Danmarks mest effektiva polismyndighet när det gäller beslag av hasch på gatunivån - dubbelt så effektiv som kollegorna i Köpenhamn om man får tro Jyllands-Posten.

I området gäller nolltolerans och chefen för specialpatrullen vid polisen i området, Christian Harlev, säger till tidningen, Vi utdelar inga varningar....första gången vi hittar narkotikan kostar det 2 000 kronor i böter...2 000 kronor är verkligen något som kan märkas av.

Specialpatrullen stöder också andra innovativa grepp. Redan i november 2006 var det till exempel dags för premiär för narkotikahund i klubblivet då det danska diskoteket M/F Broen i Århus började använda narkotikahund vid entrén till diskoteket.

Danska Jyllands-Posten rapporterade då att både diskotek, föräldrar och unga är begeistrade över försöket som gav resultat redan första kvällen och Preben Sørensen från Danminar säger till samma tidning att Jag är övertygad om att flera kommer att ta idén till sig...och chefen för specialpatrullen vid Århus polisdistrikt, Christian Harlev, sa då till tidningen att Alla metoder som kan begränsa narkotikan i nattlivet är välkomna och det är fantastiskt om de unga kommer att ändra förhållningssättet till användning av droger.

Torgny Peterson

Enligt forskningsresultat publicerade i The American Journal of Public Health sker omfattande drogtester i amerikanska skolor.

Av skolor som undersöktes efter datainsamling våren 2005 från ett representativt urval av skolor i USA visar det sig att 14% av skolorna genomför drogtester.

Nästan alla distrikt (93 procent) testade aktiva idrottsutövare i skolorna och 65 procent  av övriga studenter engagerade i verksamheter utanför skolschemat.

28 procent av distrikten testade alla elever.

Du kan läsa mer i The American Journal of Public Health här.

Du hittar fler inlägg om drogtester i den här bloggen genom att skriva drogtest i bloggens sökruta.

Torgny Peterson

Genom att manipulera adenosin A2A-receptorn, som spelar en viktig roll i hjärnans belöningssystem, har forskare vid Howard Florey Institute i Melbourne identifierat en faktor som kan bidra till utveckling av heroinberoende.

Du kan läsa mer om forskningen här.

Torgny Peterson

Möjligheten att ge vård till personer med missbruks- eller beroendeproblematik varierar beroende på hur stor kommunen är. Det visar en rapport från Socialstyrelsen, som har kartlagt förutsättningarna för kommunerna att göra kvalitativa insatser inom missbruks- och beroendevården.

Socialstyrelsen har samlat in uppgifter från landets samtliga kommuner och landsting. Myndigheten har också vänt sig till stadsdelarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Resultatet visar att förutsättningarna att få missbruks- och beroendevård varierar beroende på kommunens befolkningsstorlek.

Genomgående märks en lägre servicenivå i mindre kommuner.

Kommunernas storlek påverkar även möjligheten att ha specialiserade missbruksenheter, vilket också uppmärksammas i rapporten. Det är framför allt de mellanstora kommunerna som har en hög grad av specialisering.

Vi ser att mindre kommuner med låg grad av specialisering och samverkan har sämre förutsättningar att kunna upprätthålla god kvalitet inom missbruks- och beroendevården. Samtidigt är det givetvis en resursfråga, vilket gör olika former av samverkan intressanta, säger rapportförfattaren Daniel Svensson.

Socialstyrelsen har för avsikt att följa kvalitetsutvecklingen inom missbruks- och beroendevården. På sikt kommer även kvalitetsindikatorer tas fram som fokuserar på resultatet av olika insatser.

Läs också:

Kritik mot missbruksvård

En ny webbportal som är gemensam för en rad myndigheter ska hjälpa och vägleda oss att hitta information om en kris inträffar.

Portalen har två syften, dels att före en kris informera om hur krisberedskapen fungerar, dels att under en kris ge en bild av krisen och hänvisa ansvariga aktörer.

Du hittar Krisportalen här.

I Norge lanserar nu LLH (Landsforeningen for lesbisk og homifil frigjøring) tillsammans med polisen en kampanj mot hatvåld. Skälet till kampanjen är ett antal våldsbrott mot lesbiska och homosexuella ungdomar.

NOVA har producerat en rapport om våld mot lesbiska och homosexuella tonåringar i Oslo. Den viktigaste slutsatsen i den rapporten är att mobbing, hot och våld mot homosexuella ungdomar är ett omfattande och möjligtvis ökande samhällsproblem. Av rapporten framgår bland annat att andelen homosexuella tonåringar som utsätts för våld som kräver läkarbehandling är fyra gånger större än för heterosexuella tonåringar.

Målet med den kampanj som nu lanseras är att förebygga våld mot lesbiska och homosexuella och kräva att polisen registrerar sådant våld och att brottsoffren bemöts på ett professionellt sätt.

Polisens huvuduppgift är att förebygga och bekämpa kriminalitet och därför stöder vi kampanjen mot hatvåld, säger den norska rikspolischefen Ingelin Killengreen.

Du kan läsa mer om kampanjen här.

Torgny Peterson

Polisprofessorn Leif GW Persson låter meddela att han säger upp sig. Någon som har nå´t emot det? Knappast.

Torgny Peterson

Vietnamesiska myndigheter meddelar att man gjort det största narkotikabeslaget någonsin i landet - nästan nio ton cannabis.

Narkotikan som smugglades bland ett stort parti jeans från Pakistan tros ha haft Kanada som slutdestination.

Torgny Peterson

Årets andra nummer av ungdomstidningen GLÖD handlar om tjejer. Förra numret hade killar som tema. Tanken är att locka till reflektion över de könsroller som finns.

Ur innehållet:

Tjejsnack
Tre tjejer svarar på ungas frågor, till exempel: Tänker tjejer ofta på sex? Gillar ni verkligen rosa?  Är det sant att tjejer gillar "bad guys"?

Tjejkroppen
GLÖD får massor av läsarfrågor om tjejers kroppar. I den här artikeln svarar vi på de vanligaste funderingarna.

Första gången
I förra numret berättade Roni om första gången han gjorde "det". Här får vi höra hans flickvän Emelie berätta om hur hon upplevde det.

Vänner och fiender - ett reportage från Jerusalem
Tamar och Haneen är femton år och bästa vänner. De går i samma klass i en ovanlig skola i Jerusalem. För där går israeliska och palestinska ungdomar tillsammans. I den här artikeln berättar israelska Tamar och palestinska Haneen hur det är att vara ung i Jerusalem. 

Tidningen GLÖD finns på hälften av landets högstadie- och gymnasieskolor samt på alla landets ungdomsmottagningar. GLÖD riktar sig till unga i åldern 13-19 år och tar upp sex och samlevnad samt psykisk hälsa. Tidningen är gratis mot porto. En lärarhandledning finns gratis här.

På uppdrag av norska justitiedepartementet har KOM (Koordineringsenheten för offer för människohandel) utarbetat verktyg för identifiering av möjliga offer för människohandel.

Om KOM

KOM är ett projekt för en landsomfattande koordinering i Norge av arbetet med bistånd och skydd till offer för människohandel. Det administreras av Politidirektoratet. KOM har sedan hösten 2007 bland annat arbetat med att utveckla verktyg för identifiering av offer för människohandel. Resultatet är en vägledning för identifiering tillsammans med tre listor på indikatorer relaterade till utnyttjande av människor genom tvångsarbete, utnyttjande genom prostitution och utnyttjande av barn i människohandeln. Verktygen har utvecklats i samarbete mellan ett stort antal myndigheter och organisationer som deltar i KOM-projektet.

Definitioner och praktiska råd

Målgruppen för de olika verktygen är personer som genom sitt arbete eller ideellt engagemang kommer i kontakt med människor som de är oroade för att befinna sig i en situation där de kan utnyttjas för människohandel. Verktygen innehåller information om definitioner, listor över indikatorer för människohandel, råd om hur man går vidare efter identifiering, och översikt över instanser och projket som man kan hänvisa individer till för vidare bistånd och skydd.

Du kan ladda ner verktygen (på norska) enligt nedan eller beställa dom via e-post till [email protected]

Menneskehandel - utnyttelse av barn

Menneskehandel - utnyttelse i prostitusjon eller andre seksuelle formål

Menneskehandel - utnyttelse i tvangsarbeid og tigging

Veileder - identifisering av mulige ofre for menneskehandel

Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson har utnämnt regeringsrådet Susanne Billum till särskild utredare till utredningen Översyn av vissa bestämmelser i tobakslagen i syfte att skydda minderåriga, Direktiv 2008:29.

Susanne Billum är regeringsråd vid Regeringsrätten. Hon har tidigare varit kanslichef och rättschef på Socialdepartementet. Bland tidigare utredningsuppdrag som Susanne Billum har haft kan nämnas Utredning om dopning (S1994:05), 1996 års smittskyddskommitté (S1996:07), Utredning om översyn av vissa bestämmelser i alkohollagen samt av bestämmelserna om försäljning av teknisk sprit m.m. (S1998:02), samt genomförande av WHO:s ramkonvention om tobakskontroll m.m. (S2003:168).

Utredaren ska göra en översyn av effektiviteten och efterlevnaden av bestämmelsen om åldersgräns för handel med tobaksvaror och därtill anknutna bestämmelser. Översynens övergripande syfte är att så långt det är möjligt förhindra tidiga tobaksdebuter och att minska tobakskonsumtionen för att därigenom förbättra folkhälsan. Det närmare syftet är att möjliggöra en mer effektiv efterlevnad av förbudet i tobakslagen (1993:581) vad avser att sälja eller på annat sätt lämna ut tobaksvaror i näringsverksamhet till den som inte har fyllt 18 år.

Utredaren ska bland annat

göra en översyn av effektiviteten och efterlevnaden när det gäller tillsynen av att åldersgränsen följs samt om förbud och förelägganden som kan förenas med vite sker på ett ändamålsenligt sätt,

närmare överväga om ett nytt system kan utformas så att tobakslagen föreskriver sanktioner i en stegrande skala, så att mer ingripande åtgärder sker först efter ett visst antal överträdelser av förbudet att sälja eller lämna ut tobaksvaror till personer under 18 år,

närmare överväga om det är möjligt och lämpligt att göra en åtskillnad mellan näringsidkaren, ofta butiksinnehavaren, och butiksbiträdet så att näringsidkaren kan drabbas av mer ingripande åtgärder än butiksbiträdet.

Det står utredaren fritt att ta upp även andra frågor som ligger inom ramen för utredningsuppdraget. Utredaren ska lämna de författningsförslag och andra förslag till åtgärder han eller hon finner nödvändiga.

Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2008.

Igår undertecknade sju av NATO:s medlemsländer, Estland, Tyskland, Italien, Lettland, Litauen, Slovakien och Spanien, ett avtal om inrättande av ett Cooperative Cyber Defence Centre of Excellence.

Centret, som beräknas vara startat redan i augusti i år (även om det inte öppnas formellt förrän 2009) kommer att bedriva forskning och utbildning inom området.

Personalen kommer att bestå av 30 personer, varav hälften är it-specialister från de deltagande länderna.

Torgny Peterson