ReageraMera

BMJ (British Medical Journal) redovisar en genomgång av forskning för att om möjligt utvärdera riskerna för kroniska hjärnskador i samband med amatörboxning.

Efter en genomgång av befintliga studier konstaterar forskarna att det inte finns några starka bevis för att förknippa amatörboxning med kroniska hjärnskador.

Du kan läsa mer i BMJ här.

Torgny Peterson

I USA har 28 500 patienter tillerkänts 1,2 miljarder dollar (9 000 000 000 kronor) i skadestånd, för de allvarliga skador de fått av Eli Lillys neuroleptikapreparat Zyprexa [1].

I Sverige hälsar Eli Lilly patienter och läkare att VARSAMHET är en av de främsta egenskaperna för Zyprexa [2].

Statsåklagarna i 16 delstater har stämt Lilly för den illegala verksamheten runt Zyprexa (eller gör förundersökningar som ska leda till stämningsansökningar). Åklagarna har lagt fram bevis om att läkemedelsbolaget har mörklagt allvarliga skadeverkningar, illegalt marknadsfört Zyprexa och utsatt patienter för svåra och allvarliga hälsotillstånd [3 - läs stämningsansökningar och artiklar]. (Zyprexa är ett av de preparat som en majoritet i svenska riksdagen vill ge med tvång i hemmen till svenska patienter. Det kanske vore på sin plats att dessa tvångsförespråkare läste de amerikanska åklagarnas utredningar.)

I Sverige har Läkemedelsverket tagit del av bevisen från USA och av Lillys illegala marknadsföring och mörkläggning i Sverige. Man har bestämt att Lilly ska få ljuga vidare och tänker inte vidta några åtgärder: "Enligt Läkemedelsverkets bedömning finns för närvarande inga skäl till några åtgärder riktade mot företagets marknadsföring." [4]. Det var svaret på en utförlig skrivelse om situationen i USA och Lillys uppenbart bedrägliga marknadsföring i Sverige [5].

I Uppdrag Granskning i september bröt psykiatriprofessor Rolf Adolfsson den svenska tystnaden om skadorna av Zyprexa. Han sade: "Jag har sett så mycket komplikationer, och jag har träffat så många patienter - att jag fullkomligt storknar. Är vi så djävla lättlurade, och det måste vara - det finns bara en sak - marknadsföring." Och: "Det finns inget värre än att åse en ung människa på 17-18 år som gått upp 40-50 kg i vikt; och ingen gör nånting! Vad håller svensk psykiatri på med." Och: "Här dör man i förtid, 10-15 år." [6]

Eli Lilly ville inte ställa upp på intervju men lät i ett uppläst meddelande hälsa att "de inte gett någon missvisande information utan varit helt öppna med biverkningarna av deras mediciner" [7]. Läkemedelsverket gav, när Uppdrag Gransknings kameror var påslagna, sken av att man skulle titta närmare på uppgifterna - men gjorde alltså inte det, och lät Lilly ljuga vidare.

Den missvisande information som Lilly inte skulle ha gett var vid tidpunkten för programmet känd för Läkemedelsverket och kan fortfarande lätt återfinnas på företagets hemsida. Se en fullständig genomgång av denna bedrägliga information i öppet brev till Läkemedelsverket [5]. Den av Eli Lilly lämnade informationen utgör bland annat ett brott mot Brottsbalkens 9 kap. § 1 (Om bedrägeri och annan oredlighet) och mot Läkemedelslagen § 21: "Sådan information om läkemedel som har särskild betydelse för att förebygga skada eller för att främja en ändamålsenlig användning av läkemedel skall lämnas skriftligen när ett läkemedel tillhandahålls konsumenten. Lag (2006:253)."

Men Läkemedelsverket låter alltså Lilly ljuga vidare - och låter bolaget bryta mot lagen.

En sista detalj - Igår, fredagen den 5 oktober, tre dagar efter Läkemedelsverkets svar om Lillys svenska marknadsföring, kom ett nytt - något försenat - besked: I USA tvingades Lilly gå ut med nya kraftiga varningar om att Zyprexa "orsakar viktökning, högt blodsocker, höga kolesterolvärden och andra ämnesomsättningsproblem" [8].

Är det inte dags för svenska åklagare att vakna?

Janne Larsson

 [1] New York Times, Lilly Settles With 18,000 Over Zyprexa, 5 januari 2007, http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?sec=health&res=9F00E5DB1430F936A35752C0A9619C8B63

[2] Eli Lilly Sweden, Fakta Zyprexa, besökt 6 oktober 2007, http://www.lilly.se/produkter/zyprexa/lakar_fakta.html

[3] Montana http://www.psychsearch.net/documents/tmap/montanacomplaint.pdf

Alaska http://www.psychsearch.net/documents/tmap/alaskacomplaint.pdf

Arkansas (artikel) http://www.psychsearch.net/documents/tmap/arkansas.pdf

Kalifornien (Lillydokument s. 36) http://www.psychsearch.net/documents/tmap/2007.htm

Florida (Lillydokument s. 36) http://www.psychsearch.net/documents/tmap/2007.htm

Illinois (artikel) http://www.psychsearch.net/documents/tmap/illinois.pdf

Louisiana http://www.psychsearch.net/documents/tmap/louisianacomplaint.pdf

Mississippi http://www.psychsearch.net/documents/tmap/mississippicomplaint.pdf

New Mexico http://www.psychsearch.net/documents/tmap/newmexicocomplaint.pdf

Ohio (artikel) http://www.psychsearch.net/documents/tmap/ohio.pdf

Oregon (artikel) http://www.psychsearch.net/documents/tmap/oregon.pdf

Pennsylvania http://www.psychsearch.net/documents/tmap/penncomplaint.pdf

South Carolina http://www.psychsearch.net/documents/tmap/carolinalilly.pdf

Utah http://www.psychsearch.net/documents/tmap/utahcomplaint.pdf

Vermont (artikel) http://www.psychsearch.net/documents/tmap/vermont.pdf

West Virginia http://www.psychsearch.net/documents/tmap/westvirginiacomplaint.pdf

[4] Läkemedelsverket, brev av den 2 oktober 2007, dnr 25:2007/52216.

[5] Larsson, Zyprexaskandalen - nu måste Läkemedelsverket agera till skydd för patienter och allmänhet, 16 juli 2007, http://jannel.se/brev.lv.zyprexa.pdf

[6] Uppdrag Granskning, Larm om läkemedlet Zyprexa, 4 september 2007,

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=900576

[7] Uppdrag Granskning, Läkemedelsverket om Zyprexa, 4 september 2007,

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=900580

[8] New York Times, Lilly Adds Label Warnings for Mental Illness Drug, 5 oktober 2007, http://www.nytimes.com/2007/10/05/business/05cnd-zyprexa.html?_r=1&ref=business&oref=slogin

Det officiella dödsorsaksregistret i Sverige är av hög kvalitet internationellt sett men har en eftersläpning i tid på cirka två år. Dödsorsaksregistret är i dagsläget uppdaterat till och med 2004. På grund av detta publicerar Epidemiologiskt Centrum (EpC) för första gången preliminär dödsorsaksstatistik över de dödsfall som har undersökts och rapporterats från rättsmedicin: suicid, olycksfall med oklart uppsåt, alkoholförgiftningar, narkotikaförgiftningar samt trafikolyckor.

Andel rättsmedicinskt undersökta dödsfall bland ovanstående diagnoser är hög och varierar mellan cirka 88 och 98 procent. Då dödsfall från rättsmedicin kodas med förtur finns möjlighet att sammanställa preliminär statistik för dessa diagnoser innan det ordinarie registret är färdigställt. Eftersom samtliga dödsfall i de aktuella diagnoserna inte finns med skattas det faktiska värdet med hjälp av vikter.

Suicid, preliminära siffror 2005 och 2006

Suicid och oklart uppsåt, preliminära siffror 2005 och 2006

Trafikolyckor, preliminära siffror 2005 och 2006

Alkoholförgiftning, preliminära siffror 2005 och 2006

Narkotikaförgiftning, preliminära siffror 2005 och 2006

(Socialstyrelsen)

Under första halvåret i år blev det nästan 700 fler aborter än under samma period förra året. Den största ökningen är bland 20-25-åringar medan aborttalet minskade bland tonåringarna. Flest aborter per 1 000 kvinnor görs i Stockholms län och Malmö kommun, lägst i Kronobergs och Jönköpings län.

Antalet aborter per 1 000 kvinnor har ökat med 2,4 procent det senaste året. Störst är ökningen bland kvinnor mellan 20 och 24 år, över 6 procent. Bland tonåringar och kvinnor över 40 minskade de däremot med 1,6 respektive 4 procent. Det högsta aborttalet bland tonåringar har Göteborg och Stockholms län.

Läs också:

Aborter i Sverige 2007 (januari - juni) - Preliminär sammanställning

Undrar vad norska skattebetalare anser om att Norsk Filmfond satsar 10,5 miljoner på en film som klart tar ställning för legalisering av hasch?

Filmen, Den siste revejakta, beräknas ha premiär i augusti nästa år.

Förutom att det är en film om vänskap så är det helt klart en pro-haschfilm för legalisering, säger Kristoffer Joner, en av skådespelarna som också låter meddela att han själv rökt hasch.

Du kan läsa mer i norska Dagsavisen.

Torgny Peterson

Den doktorsavhandling som forskarstuderanden Nils Stenström vid Mittuniversitet i Östersund snart lägger fram visar att HIV inte minskar med sprututbyte. Hans forskning visar också att cirka 60 procent av de tunga missbrukarna överhuvudtaget inte besöker sprututbytesmottagningen. Inte heller finns det något som tyder på att sprutprogrammet hejdat hepatitsmittan. Vidare är Stenström kritisk till att man försöker plocka poäng på att sprututbytesprogrammet i Malmö är orsaken till att man har färre hiv-smittade än Stockholm - allt enligt Svenska Dagbladet.

Ytterligare information om innehållet i Stenströms avhandling presenteras av Mittuniversitetet på följande sätt:

Intravenöst narkotikamissbruk - sprututbytesprogram

En studie av deltagare i sprututbytesprogrammet vid infektionskliniken,
Malmö allmänna sjukhus
 
Bakgrund
Intravenöst narkotikamissbruk har fått ny aktualitet genom dess koppling till spridningen av HIV. Injektionsmissbrukare är i regel relativt svåra att nå för vetenskapliga studier och vår kunskap om dessa bygger uteslutande på studier av grupper i behandling eller inom kriminalvården. Genom att utgå från en sprututbytesmottagning som erbjuder smittskydd och förebyggande hälsovård finns goda förutsättningar att nå andra grupper av missbrukare än de som företrädesvis studerats. För att kunna påverka HIV relaterat riskbeteende samt erbjuda adekvata sociala rehabiliteringsprogram behöver vi kunskap om olika former av injektionsmissbruk samt om vilka specifika behov som finns hos olika kategorier injektionsmissbrukare.
 
Syfte  
Avhandlingens syfte är att studera de narkotikamissbrukare som besökt sprututbytesmottagningen på infektionskliniken vid Malmö allmänna sjukhus. Jag är intresserad av att belysa; 1) vilka det är som besöker mottagningen, 2) hur ofta de gör sina besök och vilka tjänster de utnyttjar samt 3) vad kontakten med sprutbytesmottagningen har inneburit för besökarna beträffande hälsa och social situation samt om kontakten påverkat förloppet i intravenöst missbruk.
 
Den första frågan - vilka är besökarna?
Avsikten med denna del av avhandlingen är främst att studera om narkotikamissbrukare som deltar i sprututbytesprogrammet i Malmö avviker från andra grupper tunga missbrukare i Sverige. För att få en uppfattning om hur det förhåller sig med detta kommer sprututbytesmottagningens besökare dels att jämföras med tunga narkotikamissbrukare i Stockholm och Göteborg, dels injektionsmissbrukare i Malmö-området som inte utnyttjar sprututbytesmottagningen. Jämförelsen fokuserar framför allt social situation, missbrukssituation och hälsa.

Men jag avser också att studera i vilken utsträckning populationen sprututbytesklienter låter sig klassificeras i subgrupper. Syftet med detta är att om möjligt nyansera synen på intravenösa narkotikamissbrukare. En av de grupper som förefaller intressanta för fördjupade studier är de "okända" injektionsmissbrukarna. Det vill säga missbrukare som trots långvarigt missbruk över huvud taget aldrig haft några kontakter med myndigheter pga. missbruk. Det finns indikationer som tyder på att en mindre del av sprututbytesmottagningens klienter tillhör denna grupp (Stenström & Öberg, 1998). Grupperingar av populationen efter olika grad av social integration, tid i programmet ("nybörjare" vs. "erfarna"), frekventa besökare i jämförelse med sporadiska är andra exempel på möjliga angreppssätt.  

Kontakter med det omgivande samhället utgör en central frågeställning i den första delen av avhandlingen. Jag har för avsikt att studera vilka olika typer av myndighetskontakter som förekommer (socialtjänst, narkomanvård, kriminalvård, psykvård etc.), omfattningen av dessa kontakter samt när under missbruksförloppet kontakterna initieras. Men jag avser också att studera hur klienternas informella nätverk ser ut. Exempelvis i vilken utsträckning vänner och bekanta finns tillgängliga och i vilken utsträckning dessa missbrukar narkotika.
 
Den andra frågan - hur utnyttjar besökarna sprututbytesmottagningen?
Syftet med den här delen av avhandlingen är att studera hur sprututbytesmottagningens tjänster utnyttjas av besökarna. Jag avser att undersöka detta dels för populationen i sin helhet när det gäller vissa basala data som exempelvis besöksfrekvenser, kontakternas varaktighet och i vilken utsträckning olika slags service utnyttjas. Dels avser jag att med utgångspunkt i en klassifikation av klienterna närmare studera hur olika grupper utnyttjar mottagningens tjänster. 

Många studier kring sprututbytesprograms påverkan på HIV-smitta bland injektionsmissbrukare innehåller bristfällig information kring interaktionen mellan de enskilda klienterna och programmen. Brist på sådan information gör det svårt att bedöma både hur programmen utnyttjas generellt och av olika grupper. I och med detta försvåras möjligheten att bedöma om mottagningarnas interventioner har olika effekt för olika klientgrupper. I en tidigare utvärdering av sprututbytesprogrammet i Malmö framkommer exempelvis att en mycket liten andel (ca 3 %) av det totala antalet klienter vid mottagningen svarade för över 70 % av det totala antalet besök (Rönnberg et al.1992). Vad som karaktäriserar dessa klienter framkommer dock inte.

Särskilt intresse kommer att ägnas sprututbytesklienternas kontakter med socialtjänsten, bland annat mot bakgrund av att regeringen i ett direktiv angående sprututbytesverksamhet meddelat att endast de missbrukare som har eller är beredda att ta kontakt med socialtjänsten för att få behandling för sitt missbruk får delta i sprututbytesprogrammet. Här är jag framför allt intresserad av i vilken utsträckning sprututbytesmottagningen initierat behandlingskontakter visavi socialtjänsten och narkomanvården. 
 
Den tredje frågan - vilken betydelse har deltagande i sprututbytesprogrammet för smittprevention, hälsa, missbruksförlopp och social situation?
I den avslutande delen av avhandlingen avser jag att studera vad kontakten med sprututbytesmottagningen långsiktigt inneburit för missbrukarna när det gäller risk för HIV och hepatit smitta samt vilken långsiktig påverkan mottagningens skadereducerande interventioner haft på hälsoförhållanden, missbruksförlopp samt social situation. Sprututbytesklienternas missbruksförlopp kommer slutligen att jämföras med resultat från förloppsstudier av andra grupper injektionsmissbrukare. Här kommer framför allt utvecklingen beträffande hälsa - främst HIV, hepatit och mortalitet samt missbruksmönster, behandlingskonsumtion och social situation att studeras. 

Sammanfattningsvis syftar avhandlingen till att beskriva olika grupper av sprututbytare, vad som karaktäriserar dem och deras sätt att utnyttja mottagningens tjänster samt studera eventuella samband mellan gruppernas serviceutnyttjande och indikatorer på hälsa (HIV, hepatit, mortalitet) och missbruk (omfattning, förlopp, preparat).

________________________________________________________________________________________

Undertecknad hoppas att avhandlingen då den presenteras, i slutet av december eller början av januari, kommer att undanröja några av de värsta villfarelserna kring sprututbytesprogrammen.

Jag förutsätter vidare att ingen sjukvårdshuvudman startar något nytt sprututbytesprogram i avvaktan på de resultat som Stenström presenterar.

Läs också:

Sprututbyte som metod att minska HIV bland intravenösa missbrukare är överskattad

Du hittar också ett stort antal inlägg om sprutor och sprututbyte om du skriver något av orden i sökrutan på bloggen.

Torgny Peterson

En italiensk kollega, Fabio Bernabei, gjorde tidigare i år en intervju med kardinal Javier Lozano Barragàn som leder Vatikanens råd för hälsorelaterade frågor [Pontificio Consiglio per gli Operatori Sanitari].

Jag återger här delar av intervjun, som klargör katolska kyrkans position när det gäller narkotika, i svensk översättning.

B: I samband med det nyligen genomförda besöket i Brasilien besökte påven Benedictus XVI ett rehabiliteringskollektiv för missbrukare. Är detta ett tecken på att narkotikagisslet kommer att spela en allt viktigare roll i predikningarna, på samma sätt som under påven Johannes Paulus II:s tid?

Ja, Benedictus XVI anser spridningen av narkotika vara ett av de mest angelägna problemen eftersom det är ett uttryck för den relativism som påven alltid har varit emot; det vill säga att normer inte existerar eller har någon praktisk betydelse, vilket i sin tur skapar ett tomrum, speciellt för unga människor som har svårt att hitta en anledning att leva och som oundvikligen blir deprimerade, vilket slutar med att de söker en flykt från verkligheten - ofta med hjälp av droger.

B: Om skälet till spridningen av narkotika har en moralisk hemvist så är inte enkla kampanjer för att informera människor tillräckliga för att bekämpa missbruket?

För att besvara den frågan måste vi ta hänsyn till två betydelsefulla faktorer. En är den verklighet som dagens användning av narkotika handlar om.

För femton dagar sedan besökte chefen för UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime), Antonio Maria Costa, mig och överlämnade en rapport innehållande statistik om trender beträffande spridningen av narkotikan i världen - en spridning som inte har minskat, men heller inte ökat; i själva verket förefaller produktionen av narkotika i Asien och Östeuropa ha minskat, bortsett från Afghanistan där trenden är den motsatta. Här i Europa har vi ett annat Afghanistan, nämligen Holland, speciellt när det gäller produktionen av syntetiska droger som ecstasy, men också för distributionen av kokain och heroin på den europeiska kontinenten.

Med stora ansträngningar minskar produktionen i Gyllene Triangeln [gränsområdet mellan Laos, Burma och Thailand].

Vad beträffar kokain måste vi vända blickarna mot Amerika där det stora problemet är Förenta Staterna, som är både en marknad och en kontrollant och där hittar vi de stora drogbaronerna.

Kanske talar vi aldrig om det och kanske är de områden som används för att producera narkotika inte stora, men narkotikan säljs där och det är där kunderna till narkotikahandlare från sydamerika och länder i öster finns - narkotikahandlare som tjänar ofattbara summor pengar som inte hamnar i fickorna på lokala försäljare utan i fickorna hos mäktiga amerikanska drogbaroner.

I Latinamerika har produktionen minskat; titta på Bolivia, Peru eller Colombia och också på Mexico där problemet, på grund av geografiska närhet till USA, utgörs av smuggling av narkotika.

B: Vad kan man då göra?

Det för mig till den andra faktorn som innebär att etablera olika steg: prevention, hjälp och repression.

Prevention är det område där vi ska lägga det mesta av våra ansträngningar för att framför allt göra unga människor medvetna om livets viktigaste värden.

Vi har alla ett uppdrag att utföra; vi kom inte till jorden av en händelse. Vi har något att genomföra och vi måste känna till det uppdrag Vår Herre har anförtrott oss. Speciellt nu när människor, efter den sexuella revolutionen, bara fokuserar på sex, och ofta på narkotika, måste vi genomföra en grundlig revidering av 'nattkulturen' där så många ungdomar tillbringar nätterna på nattklubbar; det är där vi måste rikta in våra åtgärder.

När dagen gryr kan vi inte bara klaga på att det har skett så och så många olyckor på vägarna när skälet ofta finns på nattklubbar med öppen konsumtion av narkotika och alkohol och få restriktioner. Regeringarna borde vara mycket bestämda och genomföra strikta kontroller.

Ett annat område för prevention är skolorna, inte bara på högre stadier utan också när det gäller  yngre barn eftersom man i många länder kan se hur narkotikaförsäljarna väntar på att sälja utanför grundskolorna.

Skälet är tydligt nog: Om de kan få ett barn i 8-9-årsåldern beroende av narkotika så har de skaffat sig en kund för livet, ett liv som inte kommer att vara särskilt länge.

B. Osservatorio Droga har just genomfört en marknadsundersökning kring om man i familjer talar om narkotika och det verkar som om de flesta föräldrar i Italien talar om det med sina barn.

Ni berörde en viktig punkt i materialet som jag har tagit del av: föräldrar måste tala med sina barn. Er studie visar ett ganska gott nationellt resultat, bättre än i andra länder men ändå inte idealiskt. Det finns idag alltför många föräldrar som inte ens känner behov av att tala om detta med sina barn.

Vi måste röra om i föräldrarnas samveten och övertyga dom att tala med sina barn och de måste vara särskilt tydliga om att det inte är någon skillnad mellan så kallade lätta droger och tunga droger. Det är ingen skillnad mellan dem och att liberalisera hanteringen av hasch och marijuana är ingen lösning. Påven Johannes Paulus II uttryckte det mycket tydligt - Man kan inte besegra narkotika med narkotika.

Låt oss slutligen titta på rehabiliteringsfasen.

Rehabiliteringskollektiv är viktiga för att stödja missbrukare så att inte de som vill sluta missbruka narkotika lämnas åt sig själva. Föräldrar måste förstå att de måste stödja sina barn för problemen är både psykologiska och fysiska och det måste finnas medicinskt och psykologiskt stöd; men återigen - den religiösa aspekten får aldrig glömmas bort, dvs att vara uppmärksam på människans grundläggande värderingar utan vilka vi inte kommer att uppnå något alls utan istället löper risken att förr eller senare återvända till ett självdestruktivt beteende.

Det är därför Vatikanens råd, på inrådan av påven, tagit fram en manual för föräldrar och lärare, som behöver få mycket klart för sig vad narkotika är för något.

Detta leder oss till repressionen som bör utövas, utan tvekan, av regeringar över hela världen. Hotet är numera globalt. Det finns inga gränser för narkotikan och det finns heller inga hänsynstaganden till ålder. Den angriper barn såväl som vuxna och i alla åldersgrupper finns människor som missbrukar narkotika och institutionernas främsta uppgift är att försvara liv.

Det är vetenskapligt bevisat att narkotika förstör neuroner i hjärnan, speciellt hos de mycket unga som ju växer snabbt. Vad innebär framtiden för dom? Kanske blir de luffare likt många av de vi kan se på Roms gator.

Alla regeringar, oavsett övertygelse måste försvara sina medborgares liv eftersom narkotikan ständigt attackerar dom.

De som langar narkotika bör betraktas som mördare som ofta är ute efter att tjäna ofattbara summor på bekostnad av många ungas och vuxnas liv och förstörelse av hela familjer. Människorna som styr länder borde agera kraftfullt.

B: Hur ska vi förena ett fördömande av narkotikamissbruk med en kärleksfull hållning som vi alla bör ha mot någon som gör ett misstag?

Principen är mycket klar. Vi måste avsky och hata synden men vi får inte hata och avsky syndaren - detta har alltid varit principen - överallt. Gud hatar synden men älskar syndaren och det är så det ska vara.

Föräldrar måste hata drogerna och slåss mot dom men de får inte hata sina barn och detsamma gäller för oss.

Vi måste göra så gott vi kan för att hjälpa de som använder narkotika och acceptera dom med stor ömhet och den förståelse som utmärker en pedagogisk attityd. Vi måste vara försiktiga och arbeta sakta och gradvis. Man kan inte alltid vara radikal med någon som tappat taget men det viktigaste villkoret är att det måste finnas ett tydligt, väldefinierat mål.

Vi ska älska alla människor - alltid. Vi ska avsky all narkotika - alltid!   

(Översättning Torgny Peterson)

Min favoritfråga till förespråkare för harm reduction är den här, säger Dr Donald D. Hedges i New Westminster, BC: Om sprutor, fri tillgång till narkotika och metadon representerar den bästa behandlingen för narkotikamissbruk, varför kräver man då att varje läkare, sjuksköterska, apotekare, tandläkare, advokat, pilot och polis som är missbrukare, till stora kostnader för deras arbetsgivare, fackföreningar eller försäkringsbolag, ska delta i strikta, abstinensbaserade terapiprogram med avgiftning, institutionsbehandling (flera gånger om nödvändigt), 12-stegsmöten, rådgivning och rigorös övervakning? Berövas dessa, på andra sätt privilegierade, människor orättfärdigt på den bästa behandlingen för sin potentiellt dödliga sjukdom? Naturligtvis inte. De får bästa möjliga vård.

Harm reduction som lösning på missbruk är som att säga till en hjärtpatient att "vi genomför inte bypass-kirurgi för att vidga artärerna i ditt hjärta. Istället kommer vi att be dig att sitta still resten av livet så att du inte skadar ditt hjärta genom att be det arbeta trots dina tränga artärer." Den som skulle föreslå något sådant skulle med all rätt jagas iväg från sta'n.

Hur kommer det sig då att vi, när det gäller missbruk, förväntas svälja idén om att missbruket inte kan behandlas utan att vi bara kan minimera symptomen? Jo, därför att harm reduction är ideologiskt rotat och medför ett kallsinnigt beslut att inte erbjuda optimal vård för missbrukare såvida de inte finns i privilegierade yrkesgrupper och/eller är rika nog att betala för sin egen vård.

Den bästa frågan att ställa till en förespråkare för  CAST (Come And Sit Together) är Har du någonsin sett en person påverkad av crack eller metamfetamin? Dyker dom upp kapabla till att arbeta? Blir dom ansvarsfulla föräldrar? Vill du köra bil på samma väg som dom använder? Hur kan du tro att detta [harm reduction] är adekvat vård?  Eller...Känner du inte till att en missbrukare gladeligen tar emot vilket drog du än förskriver i de säkra mängder du förskriver och att de, eftersom deras toleransnivå kräver det, tar mer än vad som kan betraktas som säkert och att dom därför köper mer av sina langare för att uppnå den påverkan de önskar, vilket får dina ansträngningar att framstå som idiotiska, meningslösa och en del av problemet?

Torgny Peterson

9-10 oktober arrangerar Mobilisering mot narkotika forskningsdagar om narkotika. Konferensen är fullbokad så det finns inga möjligheter att närvara på plats såvida du inte redan anmält dig.

Har du inte anmält dig så är det ändå inget problem att ta del av det som sägs under konferensen eftersom den kommer att webbsändas i sin helhet.

Som förberedelse till årets forskningsdagar kan du ta del av anföranden och diskussioner under 2005 års forskningsdagar. Webbsändningarna därifrån hittar du här.

Mer om teman för årets forskningsdagar finns här.

Torgny Peterson

I en artikel från Svenska Brukarföreningen som publicerats i flera dagstidningar hävdar författaren att Sverige redovisar Västeuropas högsta dödlighet bland narkotikaanvändarna och att Vår huvudstad har ett utbrott av HIV bland stadens narkomaner.

Författaren bör läsa på bättre om dödstalen och det kanske också hade varit klädsamt att berätta om vad det så kallade utbrottet av HIV bland stadens narkomaner innebär i faktiska tal.

Antalet akuta drogrelaterade dödsfall i EUs medlemsstater mellan 1985 och 2004 hittar du här.

Annan i sammanhanget relevant information hittar du under rubriken Drug-related deaths (DDR) här.

Läs också:

Svenska Brukarföreningen i Lissabon

Torgny Peterson

Det är inte bara i Kanada som regeringen efter överväganden och överläggningar beslutat sig för att skärpa kampen mot narkotika. I England och Wales hittar vi regelbundet återkommande krav på att cannabis ska uppklassificeras, från klass C till klass B, dvs återgå till den klassificering som gällde för cannabis innan den numera avgångne (läs sparkade!) inrikesministern David Blunkett beslutade att cannabis skulle betraktas som en mindre farlig drog.

I veckan sa kriminalkommissarie Ian Johnston, president för Police Superintendents Association of Wales and England, till den engelska dagstidningen The Independent att vi anser att det var ett misstag att nedklassificera det [cannabis] till klass C. Och Johnston fortsätter, det [cannabis] omklassificerades nästan i smyg under dåvarande inrikesministern David Blunkett. Vi inser farorna med drogen och anser det vara mer ändamålsenligt med en klassificering i klass B. Uppriktigt sagt har cannabis förstört människors liv och det är angeläget att arbetet mot cannabis prioriteras högre inom polisen. De tidigare försiktiga budskapen var misstag.

Det ser nu ut som om det i flera länder kan komma till stånd en avsevärd skärpning i synen på cannabis. I Sverige arbetar polisen tämligen aktivt mot cannabis, men inte i den omfattning som behövs om man ser till uppgifterna i den rapport som rikskriminalpolisen presenterat (Nationellt cannabisprojekt 2004-2006 - En kartläggning av distributionen, nätverken och individerna.) Det är angeläget att det svenska projektet mot cannabis fortsätter och att liknande projekt också initieras för att bekämpa tillgång och efterfrågan på annan narkotika.

Du kan hitta omfattande material om cannabis på den här bloggen. Skriv t ex cannabis i den här bloggens sökruta så får du referenser till över 1 500 inlägg i bloggen.

Du kan läsa mer om den refererade diskussionen i England och Wales i The Independent här.

Torgny Peterson

Två albanska män, 33 respektive 25 år gamla, och en 28-årig kvinna från Ukraina greps natten till lördagen i Labico, en förort till Rom, med 50 kilo höggradigt rent heroin gömt i två plastpåsar i en bil som tillhörde en av de gripna.

Beslaget är ett av de största under de senaste åren. Som jämförelse kan nämnas att polisen i Rom under hela förra året beslagtog totalt 70 kilo heroin.

Torgny Peterson

Kanadas premiärminister Stephen Harper offentliggjorde i torsdags Kanadas nya nationella strategi mot narkotika.

Som en del i paketet finns bland annat en tvåårig satsning på prevention för att förebygga användning av narkotika bland unga människor, erbjuda behandling och bekämpa narkotikabrottsligheten. För dessa ändamål anvisas 63,8 miljoner dollar (cirka 420 miljoner kronor) under två år, varav 21,6 miljoner dollar går till att bekämpa produktion och distribution av narkotika; 10 miljoner dollar till preventiva insatser och 32,2 miljoner dollar till behandling av missbrukare.

Vår tvåstegspolitik kommer att vara hård när det gäller narkotikabrottsligheten och empatisk gentemot missbrukarna, säger Harper i ett uttalande. Vi kommer inte att kasta in handduken när hälsan och säkerheten i landet äventyras...Om du missbrukar narkotika kommer vi att hjälpa dig och om du säljer narkotika kommer vi att straffa dig.

Harper sa också att missbruket kostar det kanadensiska hälsovårdssystemet 1,2 miljarder dollar per år.

Den nya strategin omfattar en fokuserad upplysningskampanj som syftar till att utbilda ungdomar om de negativa effekterna av narkotika. Studier har visat att ett växande antal ungdomar i landet använder narkotika i allt yngre åldrar.

Det kommer att kräva mycket av oss för att angripa problemet med användning av narkotika. Att bryta Kanadas drogvanor kräver en enorm ansträngning. Men från och med idag är vårt land på väg att tillfriskna, sa Harper i Winnipeg där han tillsammans med ytterligare två ministrar, Tony Clement och Stockwell Day, offentliggjorde landets nya strategi.

Kanadas nationella strategi mot narkotika baseras på ett samarbete mellan justitiedepartementet, Public Safety Canada och Health Canada och innehåller, som sagt,  tre aktionsplaner - prevention, behandling av narkotikamissbrukare och bekämpning av produktion och distribution av narkotika.

För grova narkotikabrott införs senare i höst obligatoriska minimistraff, men Harper gav inga besked om straffens längd eller vilka specifika typer av brott det kommer att gälla.

Det är intressant att notera att så kallad harm reduction, inklusive inrättande av sprutrum, inte utgör någon del av den nya strategins pelare, samtidigt som regeringen den här veckan förlängde tesperioden med ett sprutrum i Vancouver med ytterligare sex månader från och med årsskiftet 2007/2008, dvs till och med juni nästa år. Harper betonade i Winnipeg att han förblir skeptisk till sprutrum och kritiserade media för att enbart presentera påstått positiva resultat. Om du fortsätter att vara missbrukare så bryr jag mig inte om hur mycket skadeverkningar som minskas, du kommer att få ett kort och olyckligt liv, sa Harper till lokala media.

Torgny Peterson

Vid sammanräkningen när allmänna motionstiden för 2007/08 gick ut på eftermiddagen den 5 oktober hade riksdagsledamöterna lämnat in 3311 motioner. Antalet innebär 892 fler motioner jämfört med motsvarande siffra valåret 2006.

Under ett par höstveckor har riksdagsledamöterna möjlighet att lämna förslag i form av fristående motioner om allt som riksdagen kan besluta om. I år pågick den allmänna motionstiden under perioden från riksmötets öppnande den 18 september till och med den 5 oktober.

Motionerna kommer nu att hänvisas till riksdagens olika utskott för beredning.

Du kan läsa motionerna i fulltext här genom att skriva in sökord som den motion du är intresserad av kan tänkas innehålla. Så ger till exempel sök på orden narkotika 33 träffar, alkohol 59 träffar, polis 88 träffar.

För effektiv sökning i motionerna kan du läsa mer här.

Torgny Peterson

Lancet som höjs till skyarna som en respekterad medicinsk tidskrift är jag inte speciellt imponerad av när det gäller inställningen till olika sorters droger. Nu tar Lancet ställning för snus istället för tobak. I andra artiklar har Lancet inte ställt sig avvisande till cannabis.

Detta kallas i Lancets värld för 'harm reduction'. Andra kallar det för 'harm production'.

Torgny Peterson

Tullen meddelar att man upptäckt ett nytt sätt att smuggla narkotika till Sverige- så kallade Kanadabrev där narkotika skickas från Kanada från olika avsändare i syfte att lura tullen. Spåret till Kanada är inte ointressant, mer om detta vid ett senare tillfälle.

Andra brevtrick används av 'stackars' anhöriga till påhittade avlidna som skickar e-post från Nigeria för att erbjuda just dig möjligheten att bli rik på ett kick. Rent och skärt bedrägeri i vartenda fall. Ibland skickar jag tillbaka ett svar, undertecknar med namn på den påstått döde och meddelar samtidigt att deras e-postmeddelande översänts till Interpol och Europol för kännedom.

Torgny Peterson

Den 29 mars i år tillsatte regeringen en utredning vars huvuduppgift är att överväga och föreslå förändringar av strafflagstiftningen som markerar en skärpt syn på allvarliga våldsbrott. Utredningen antog namnet Straffnivåutredningen.

Regeringen har i dag beslutat tilläggsdirektiv till Straffnivåutredningen. Utredningen ska med förtur i ett delbetänkande se över straffskalan för mord i syfte att skapa utrymme för en mer nyanserad straffmätning och därigenom också en höjd straffnivå för detta brott.

En översyn av straffskalan för mord är av stor principiell betydelse. Frågan är också angelägen för rättstillämpningen med hänsyn till den förnyade aktualitet som den har fått till följd av ett antal nyligen avgjorda mål där påföljden för mord har bestämts till fängelse i tio år. Det finns följaktligen behov av att utreda frågan så snabbt som möjligt. Straffnivåutredningen har därför getts i uppdrag att redovisa sina redan påbörjade överväganden i denna fråga i ett delbetänkande.

Utredningen ska överväga om ett förslag som har diskuterats tidigare, nämligen en utvidgning av straffskalan för mord på så sätt att den skulle omfatta till exempel fängelse i lägst tio och högst sexton år eller på livstid, kan vara en framkomlig väg att uppnå syftet med översynen. Det står också utredningen fritt att överväga andra alternativ, till exempel en höjning av minimistraffet för mord. Det ingår inte i uppdraget att överväga frågan om att avskaffa livstidsstraffet som sådant.

Delbetänkandet om en översyn av straffskalan för mord ska lämnas senast den 30 november 2007. Tiden för redovisning av utredningens uppdrag i övrigt har förlängts till den 31 juli 2008.

Idag överlämnade utredaren Christina Salomonson en rapport med förslag om inrättandet av en nationell krishanteringsfunktion inom Regeringskansliet till statsminister Fredrik Reinfeldt.

Sammanfattning av rapporten

Att Regeringskansliet fungerar väl är en förutsättning för att regeringen ska kunna utföra sina uppgifter vid kriser. För att kunna förbereda och genomföra krishanteringsåtgärder behövs en effektiv och professionell organisation med befogenheter som går över departementsgränserna.

Regeringskansliets krishanteringsförmåga bör bygga på ett samspel mellan Statsrådsberedningen och departementen. Statsrådsberedningen bör ha ett tydligt, samlat och departementsövergripande ansvar för krishanteringsfrågor. Därtill har varje departement ett eget ansvar för krishanteringsåtgärder inom sitt verksamhetsområde.

En chefstjänsteman för krishantering samt ett kansli för krishantering bör inrättas i Statsrådsberedningen med ansvar för att utveckla, samordna och följa upp Regeringskansliets krishanteringsarbete. Kansliet föreslås verka inom tre områden; omvärldsbevakning och lägesbild, krishantering samt analys. Under normala förhållanden ska kansliet bedriva omvärldsbevakning, utveckla och följa upp Regeringskansliets krishanteringsförmåga, ansvara för utbildning och övning samt ta fram analyser av hot och risker som kan drabba Sverige. Vid kriser ska kansliet larma, kunna initiera arbetet, stödja beslutsfattare i Regeringskansliet samt samordna underlag.

Vid kriser har statssekreterarna en viktig roll för att ange en gemensam strategisk inriktning för arbetet, bereda frågor av stor vikt snabbare än normalt samt avgöra eventuella oenigheter mellan departementen. En grupp för strategisk samordning, bestående av statssekreterarna (kabinettssekreteraren) från de mest berörda departementen, bör vid kriser svara för dessa uppgifter.

Den sakkunskap som finns vid departementen är nödvändig för att kunna hantera kriser. Vid varje departement ska det därför finnas en utarbetad krishanteringsplan och förberedda arbetsformer för krishantering som gör att departementen snabbt kan delta i krishanteringsarbetet. Detta förutsätter att det finns en utsedd och övad krisledningsgrupp samt en hög tillgänglighet vid departementen.

Regeringskansliet måste bättre kunna samverka med myndigheter, kommuner och övriga aktörer som självständigt beslutar om och genomför åtgärder. Det är viktigt att regeringen, berörda myndigheter och aktörer kan mötas för överläggningar och ömsesidig orientering under normala förhållanden och vid kriser. Därför föreslås ett krishanteringsråd inrättas som leds av chefstjänstemannen.

För att på ett effektivt sätt kunna samordna arbetet under en kris behövs lokaler och teknik som kan uppfylla kraven på tillgänglighet, säkerhet, arbetsmiljö och tekniska stödsystem. Utredaren föreslår därför att ett kriskoordineringscenter byggs upp inom Regeringskansliet.

Vidare föreslås ändringar i sekretesslagen och i Regeringskansliets instruktion. Förslagen i sin helhet innebär, enligt utredaren, att Regeringskansliet ges bättre förutsättningar för att i framtiden kunna stödja regeringen i dess hantering av kriser.

Läs också:

Krishantering i regeringskansliet

Island har varit 'i ropet' de senaste dagarna, inte minst på grund av ett stort beslag av amfetamin.

Idag rapporterar isländska Morgunbladid att totalt 14 litauiska medborgare gripits misstänkta för stölder på Island.

Enligt isländsk polis är samtliga gripna i 20-årsåldern och flera av dem är kända för tidigare kriminalitet på Island och i andra länder.

Torgny Peterson