Svenska brukarföreningen i Lissabon
I början av 2005 rapporterade SVT:s ABC att Svenska brukarföreningen i huvudstaden var besviken på Stockholms stad och dess ovilja att stödja brukarföreningens verksamhet ekonomiskt vilket, enligt föreningen, resulterat i att då befintliga medel för året redan var slut.
Att hjälpa och stötta heroinister är en behjärtansvärd insats. Huruvida detta bäst sker genom massförskrivning av metadon och/eller subutex och krav på avkriminalisering av bruket av all narkotika är något helt annat.
Var den Svenska brukarföreningen står när det gäller att bekämpa missbruk kan man fråga sig efter att ha lyssnat till en presentation av Berne Stålenkrantz, president och grundare av Svenska brukarföreningen, vid en konferens i Lissabon 23-24 oktober 2003.
I sitt anförande inför församlingen, där för övrigt flera kända liberaliserings-/legaliseringsförespråkare talade (t ex Brice de Ruyver (Belgien), Philip Owen (Kanada), Eugene Oscapella (Kanada), Alex Wodak (Austalien), Martin Jelsma (Holland), Lorenz Bllinger (Tyskland), numera avlidna Mo Mowlam (Storbritannien), Raymond Kendall (Storbritannien) sa Stålenkrantz bland annat att "Svenska brukarföreningen kräver att bruket av narkotika avkriminaliseras."
Anförandet, inför ett internationellt forum, innehöll också ett flertal häpnadsväckande påståenden:
* "...svensk narkotikapolitik innebär ett åsidosättande av konstitutionella, individuella rättigheter för att ge polisen rättighet att trakassera droganvändare."
* "I praktiken har svenska socialarbetare en stark moralistisk attityd till bruk av droger. Fördömande och till och med förakt är vanliga attityder mot missbrukare." Detta visar sig, enligt Stålenkrantz, i att opiatmissbrukare som missbrukar andra droger, t ex amfetamin eller cannabis, automatiskt förvägras metadonbehandling. På vilket sätt detta är ett uttryck för fördömande och förakt kan man fråga sig. Det är snarare ett uttryck för att missbrukaren inte vill upphöra med sitt kompletterande missbruk av andra preparat, vilket skulle kunna tolkas som förakt från missbrukarens sida mot den hjälp, i form av metadonbehandling, som erbjuds. Vidare säger Stålenkrantz att patienter i metadonbehandling automatiskt utesluts från programmet om de tar ett heroinåterfall. Javisst, inget besynnerligt med det. Metadon ska nämligen inte kombineras med andra opiater och dessutom finns det möjligheter, efter förnyad prövning, att senare återkomma till metadonprogrammet. Metadonprogrammet är inte någon slags kompletterande godisaffär där man får gratisgodis som man kan blanda med annat 'godis' från andra 'affärer'.
* Vad värre är, enligt Stålenkrantz, gäller den här samhälleliga attityden inte bara det han kallar tunga droger utan också cannabis. I det sammanhanget presenterar Stålenkrantz den fantastiska informationen att "argumentet mot bruk av cannabis används regelbundet för att ta barnen från sina föräldrar. Detta drabbar särskilt unga, dåligt utbildade mödrar."
Att hjälpa och stötta heroinister är en behjärtansvärd insats. Huruvida detta bäst sker genom massförskrivning av metadon och/eller subutex och krav på avkriminalisering av bruket av all narkotika är något helt annat.
Var den Svenska brukarföreningen står när det gäller att bekämpa missbruk kan man fråga sig efter att ha lyssnat till en presentation av Berne Stålenkrantz, president och grundare av Svenska brukarföreningen, vid en konferens i Lissabon 23-24 oktober 2003.
I sitt anförande inför församlingen, där för övrigt flera kända liberaliserings-/legaliseringsförespråkare talade (t ex Brice de Ruyver (Belgien), Philip Owen (Kanada), Eugene Oscapella (Kanada), Alex Wodak (Austalien), Martin Jelsma (Holland), Lorenz Bllinger (Tyskland), numera avlidna Mo Mowlam (Storbritannien), Raymond Kendall (Storbritannien) sa Stålenkrantz bland annat att "Svenska brukarföreningen kräver att bruket av narkotika avkriminaliseras."
Anförandet, inför ett internationellt forum, innehöll också ett flertal häpnadsväckande påståenden:
* "...svensk narkotikapolitik innebär ett åsidosättande av konstitutionella, individuella rättigheter för att ge polisen rättighet att trakassera droganvändare."
* "I praktiken har svenska socialarbetare en stark moralistisk attityd till bruk av droger. Fördömande och till och med förakt är vanliga attityder mot missbrukare." Detta visar sig, enligt Stålenkrantz, i att opiatmissbrukare som missbrukar andra droger, t ex amfetamin eller cannabis, automatiskt förvägras metadonbehandling. På vilket sätt detta är ett uttryck för fördömande och förakt kan man fråga sig. Det är snarare ett uttryck för att missbrukaren inte vill upphöra med sitt kompletterande missbruk av andra preparat, vilket skulle kunna tolkas som förakt från missbrukarens sida mot den hjälp, i form av metadonbehandling, som erbjuds. Vidare säger Stålenkrantz att patienter i metadonbehandling automatiskt utesluts från programmet om de tar ett heroinåterfall. Javisst, inget besynnerligt med det. Metadon ska nämligen inte kombineras med andra opiater och dessutom finns det möjligheter, efter förnyad prövning, att senare återkomma till metadonprogrammet. Metadonprogrammet är inte någon slags kompletterande godisaffär där man får gratisgodis som man kan blanda med annat 'godis' från andra 'affärer'.
* Vad värre är, enligt Stålenkrantz, gäller den här samhälleliga attityden inte bara det han kallar tunga droger utan också cannabis. I det sammanhanget presenterar Stålenkrantz den fantastiska informationen att "argumentet mot bruk av cannabis används regelbundet för att ta barnen från sina föräldrar. Detta drabbar särskilt unga, dåligt utbildade mödrar."
Att Stockholms stad 2005 verkade tveka inför att ge bidrag till en organisation som anser att bruket av all narkotika ska avkriminaliseras, helt i strid med den officiella narkotikapolitiken, förefaller ytterst rimligt. Varför ska skattemedel användas för att befrämja narkotikamissbruk? Samma bedömning bör göras nu.
Den intresserade kan ta del av Stålenkrantz anförande i Lissabon på adressen
http://www.drug-policy.org/modules/events/lisbon/14_stalenkrantz
Väl inne på adressen stöter läsaren på 'Senlis Council'. Vi återkommer vid ett senare tillfälle till Senlis Cuncil och dess försök att få en tolerant inställning till narkotika att framstå som vetenskaplighet.
Torgny Peterson
Den intresserade kan ta del av Stålenkrantz anförande i Lissabon på adressen
http://www.drug-policy.org/modules/events/lisbon/14_stalenkrantz
Väl inne på adressen stöter läsaren på 'Senlis Council'. Vi återkommer vid ett senare tillfälle till Senlis Cuncil och dess försök att få en tolerant inställning till narkotika att framstå som vetenskaplighet.
Torgny Peterson
Kommentarer
Postat av: Birgit
Narkotika är inget biologiskt, vetenskapligt, kemiskt eller medicinskt begrepp. Det är ett juridiskt - eller snarare massmedialt-hysteriskt begrepp. Så ditt idiotiska teoretiserande från moralkakeståndpunkt är helt bortkastat.
Postat av: Torgny Peterson
Och vad har påpekandet med innehållet i inlägget att göra?
Trackback