ReageraMera

Enligt en rapport som den holländska nyhetsbyrån ANP (Algemeen Nederlands Persbureau) kommit över ägnar polis och tull vid Schiphol-flygplatsen alltför liten uppmärksamhet åt brottslighet inom flygfraktsektorn.

Utöver Schiphol är också, enligt rapporten, flygplatserna Heathrow, Madrid Barajas, Frankfurt och Charles de Gaulle i Paris sårbara för organiserad brottslighet.

Torgny Peterson

Utredaren har gjort en översyn av reglerna om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation inom polisens och tullens förundersöknings- och underrättelseverksamhet.

Utgångspunkten för utredningens arbete har varit att dels upprätthålla en effektiv brottsbekämpande verksamhet, dels förstärka och bygga ut rättssäkerheten och integritetsskyddet. En annan utgångspunkt har varit att skilja mellan förundersökningar och underrättelseverksamhet.

Läs mer:

SOU 2009:1

I lagrådsremissen föreslås att de lagstadgade kraven på att Högsta domstolen och Regeringsrätten ska vara indelade i avdelningar tas bort. I stället överlåts åt domstolarna att besluta om indelning i avdelningar.

Vidare föreslås förändringar av sammansättningsreglerna för Högsta domstolen och Regeringsrätten.

Sammansättningen med fem ledamöter förbehålls prövning i sak av sådana frågor som utgör domstolarnas centrala rättskipande uppgifter. I övriga fall ska det enligt förslaget överlämnas åt domstolarna att för varje mål eller ärende besluta sammansättningen.

Regeln om halvt plenum för Högsta domstolen tas bort. Därutöver anpassas sammansättningsreglerna för Högsta domstolen och Regeringsrätten så att de blir mer likartade.

Förslagen väntas leda till ökad effektivitet. Till följd av detta kan domstolarna ägna mer tid åt prejudikatbildning.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2009.

FBI:s Washington Field Office's Tactical Command Center samordnade FBI:s arbete i samband med installationen av president Barack Obama.

Du hittar "en titt bakom kulisserna" här.

Torgny Peterson

I betänkandet Föräldrastöd - en vinst för alla, nationell strategi för samhällets stöd och hjälp till föräldrar i deras föräldraskap SOU 2008:131 läggs  förslag till en långsiktig nationell strategi för generellt föräldrastöd. Stödet ska erbjudas alla föräldrar som så önskar, från graviditeten till dess barnen är 18 år. Betänkandet lämnas över till äldre- och folkhälsominister Maria Larsson.

Stödet bygger dels på befintliga strukturer och samverkan mellan de aktörer som vanligtvis har barn och föräldrar som målgrupp ( ideella organisationer, MVC, BVC, familjerådgivning, skola, förskola inklusive öppen förskola, skola, socialtjänst, bostadsbolag, polis, näringsliv m.fl) och dels på insatser på regional och nationell nivå.

Utredningen lyfter fram förutsättningar, framgångsfaktorer och konkreta förslag på alla nivåer för att stimulera till utveckling, ökad kvalitet och kompetens.

Utredningen tar inte ställning till enskilda föräldrastödsprogram men konstaterar att det behövs mer kunskap om användning och effekter.

Förslag till övergripande lokala insatser

- föräldrastöd samordnas på central nivå i kommunen

- en lokal strategi för föräldrastöd utarbetas i samarbete mellan offentliga, ideella och privata aktörer

- kvalitetsuppföljning av genomförda insatser

Förslag till  nationella och regionala insatser

- ett nationellt råd inrättas med syfte att följa utvecklingen och sammanställa och sprida bästa möjliga kunskap om föräldrastöd

-  webbsajter om föräldrastöd kvalitetssäkras

-  förutsättningar för en nationell föräldratelefon utreds

- kriterier för öppna jämförelser av föräldrastöd utarbetas

- utbildning av föräldragruppsledare samordnas regionalt

- tvärprofessionella utbildningar och konferenser anordnas regionalt

- nationella riktlinjer för föräldrastödjande arbete på mödra- och barnhälsovårdsmottagningarna fastställs.

Rekommendationer och framgångsfaktorer

- beslut om att utveckla en strategi för föräldrastöd finns på kommunens högsta politiska nivå.

- centralt placerade samordnare tillsätts

- avtal upprättas där ansvarsfördelning mellan de olika aktörerna, och finansiering klargörs.

- samlokalisering eller samorganisering av familjecentraler eller familjecentralsliknande verksamheter

Utredningen rekommenderar också föräldrastödsinsatser till föräldrar med barn i specifika åldersgrupper. För föräldrar, som väntar barn, har spädbarn eller har barn i förskoleåldern rekommenderar utredningen ett utökat utbud av strukturerade och evidensbaserade program, att de blivande föräldrarna på MVC också får stöd att förbereda sig på de förändringar i parrelationen som ett nytt barn kan medföra, samt att förskoleverksamheten får en roll i kommunens föräldrastödsverksamhet. Såväl förskoleverksamheten som skolan bör ha tillgång till kurator och psykolog.

Beträffande föräldrastöd  som berör barn  6-12 år och tonåringar anser utredningen bland annat att skolans lokaler bör kunna utnyttjas för föräldrastödjande insatser samt att föräldrasammankomster av olika slag bör ge utrymme för dialog och erfarenhetsutbyte kring föräldraskapet. Stöd till föräldrar med tonåringar kan också ges i form av en "tonårscentral" på internet där föräldrar ges möjlighet att kommunicera med varandra och rådgöra med lokala experter  i frågor som berör ungdomarna eller genom lokala föräldratelefoner  där berörda aktörer samverkar med föreningslivet.

Förra året upptäckte Polisen fler rattfyllerister än året innan. Under 2008 stoppades 31 204 misstänkt påverkade förare från att fortsätta sin färd i påverkat tillstånd, vilket var 1 746 fler än året innan.

Ökningen av antalet bilister som rapporterats gäller både alkoholrattfylleri och drograttfylleri. Antalet förare påverkade av alkohol ökade från 18 179 till 18 915. Antalet förare påverkade av narkotika ökade från 11 279 till 12 289.

Även under 2007 - jämfört med året innan - ökade antalet bilister som togs av Polisen för att ha kört påverkade av alkohol eller narkotika.

Polisen gjorde drygt 2,5 miljoner kontroller under förra året. Syftet med kontrollerna är såväl att stoppa de som kör påverkade som att i förebyggande syfte visa att man kan åka fast.

Polisens trafiksäkerhetsarbete ger också ett mervärde genom att andra brott, som till exempel stöld, narkotikainnehav och vapenbrott, upptäcks. Det är också en arbetsmetod för att störa den grova organiserade brottsligheten.

Trafiksäkerhetsarbetet riktas även mot hastighetsöverträdelser, att bilbälten används och att aggressiv körning undviks.

Under 2008 minskade hastighetsöverträdelserna, ej trafiksäkerhetskameror inräknande, med 24 procent. Även bilbältesbrotten minskade och det med 11 procent. Men fortfarande kör vissa bilister obältade, trots att bälte är en enkel och viktig säkerhetsåtgärd. Hälften av dem som omkom i trafiken förra året var obältade.

Fredag den 23 januari överlämnar utredaren Stefan Reimer betänkandet En mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen (SOU 2009:1) till justitieminister Beatrice Ask.

Rikspolisstyrelsen har lämnat en delrapport till regeringen om arbetet mot grov organiserad brottslighet. Där framgår bland annat hur de 200 tjänsterna i de nya aktionsgrupperna ska fördelas i landet.

Du kan läsa delrapporten här.

Torgny Peterson

Besättningen på en South African Airways (SAA) jumbojet som greps på Heathrow efter misstanke om att ha försökt smuggla in omkring 50 kilo cannabis och 4 kilo kokain i landet släpptes igår mot borgen.

I ett uttalande meddelar en talesperson för brittiska tullen att de 15 gripna medlemmarna av besättningen släppts men återigen ska infinna sig igen för fortsatta förhör den 23 mars.

Enligt The South African Press Agency har besättningsmedlemmarna inte stängts av från fortsatt arbete. SAA kommer att intervjua besättningen innan några beslut fattas, säger flygbolagets talesperson till SAPA.

Läs också:

Probe into SAA drug scandal

Torgny Peterson  

Opioid Substitution with Methadone and Buprenorphine: Sexual Dysfunction as a Side Effect of Therapy

Sexual Behaviour of Heroin Addicts In Treatment

Brain Disintegration in Heroin Addicts: The Natural Course of the Disease and the Effects of Methadone Treatment

De vuxna i skolans värld pratar gärna om hur viktigt det är med elevinflytande. Men det är de som står i vägen för elevers delaktighet. Det visar Rädda Barnen i den nya rapporten Vems röst väger mest? Rädda Barnen kräver nu att elevinflytandet stärks i det kommande förslaget till ny skollag.

I rapporten har 2 000 ungdomar i åldern 13-15 i en undersökning på Lunarstorm fått svara på vad de tycker att elever ska få vara med och bestämma om. Majoriteten av eleverna ville ha inflytande på alla områden i skolan, starkast var önskemålet att få påverka vad skolans pengar ska gå till. 70 procent av de tillfrågade instämmer i detta.

"Vi som går i skolan borde få bestämma vissa grejer eftersom det e vårat liv det handlar om!"
(Tonåring i undersökningen från Lunarstorm)

Samma frågor ställdes sedan genom Synovate till vuxna som har inflytande på skolans område: rektorer och ledande skolpolitiker i kommunerna. De ville gärna låta elever vara med och bestämma om färgsättning och möblering av lokalerna eller hur man ska motverka mobbing. Däremot ville majoriteten av de vuxna inte att elever ska få vara med och bestämma om innehållet i undervisningen, hur undervisningen ska organiseras eller hur skolans pengar ska användas. Alltså i de frågor som verkligen påverkar elevers vardag.

Rapporten visar att elevernas möjlighet att påverka minskar ju äldre de blir. Det går helt på tvärs med både Barnkonventionen och svensk lag, som säger att inflytande ska öka i takt med ålder och mognad, säger Christina Wahlund Nilsson, handläggare i utbildningsfrågor på Rädda Barnen.

Regeringen arbetar med ett förslag till ny skollag. Rädda Barnen kräver att det ska skrivas in i den nya skollagen att varje skola ska ha minst ett forum för reellt elevinflytande. I den nuvarande skollagen och andra styrdokument för skolan finns formuleringar om att elever ska beredas inflytande, men dessa behöver stärkas.

Elever måste få formell rätt till information, rätt att komma med förslag och få dem beaktade. Den rätten har vuxna i arbetslivet och det finns inga hållbara skäl för att barn och unga inte ska ha samma rätt, säger Christina Wahlund Nilsson.

Du kan läsa hela rapporten här.

Under 2008 kontrollerade Skatteverket livsmedelsgrossister med anknytning till Årsta Partihallar i Stockholm. Kontrollen visade att hälften av de kontrollerade företagen säljer varor till "anonyma" kunder.

Förfarandet anses som försvårande av skattekontroll. Hittills har tio företag anmälts och ytterligare ett tiotal företag kommer att anmälas inom kort, säger Madelene Ottosson, som leder projektet.

Skatteverket kommer i år att göra en efterkontroll i området för att se om fusket upphört.

Har då inte försäljningen upphört kommer företaget att anmälas, om så inte redan skett, säger Madelene Ottosson.

Enligt bokföringslagen(5:7)måste kundens namn framgå på fakturan eller kvittot eftersom denne ska kunna spåras vid en eventuell skattekontroll. Är kunden "anonym" kan denne välja att inte redovisa vare sig inköpen eller intäkterna i sin bokföring. Dessa företag har sedan möjlighet att sänka sina priser, vilket leder till osund konkurrens där seriösa företagare slås ut.

Det är inte heller ovanligt att dessa företag har svart arbetskraft. Således kan bortfallet av skattemedel vid försäljning till anonyma kunder bli mycket stort. Det är detta som ligger till grund för de tio åtalsanmälningar Skatteverket hittills har gjort.

 Vi har vid flera tillfällen sett att antalet fakturor inte stämmer mellan köpare och säljare. I dessa fall är det vanligt att kunden köper en del av varorna som anonym kund och en del där kundens namn anges på fakturan. Detta tyder på att alla inköp inte har redovisats, säger hon.

Anledningen till att många grossister har anonyma kunder beror enligt dem själva på att kunderna kräver det. De grossister som följer reglerna riskerar därför att förlora försäljningsintäkter eftersom kunderna väljer en annan grossist.

Igår installerades USA:s 44:e president, Barack Obama.

Du kan läsa hela hans installationstal på svenska här. Den engelska versionen finns här.

Torgny Peterson

Åtminstone fem personer som arbetat med så kallade harm reduction-program i New York och San Francisco har dött av överdoser. Två av dem var personer som öppnade sprutbytesprogram, rapporterar Wall Street Journal i artikeln Heroin Program's Deadly Toll.

Torgny Peterson

En fullmäktigeledamot i El Paso, Texas som oroat sig över det pågående knarkkriget mellan mexikanska knarkkarteller och därmed sammanhängande mord såväl i Mexico som i USA föreslog i en motion till fullmäktige i staden att man skulle be den federala regeringen att överväga en legalisering av narkotika.

Motionen, som enhälligt antogs av fullmäktige, blev inte långlivad eftersom borgmästaren i El Paso, John Cook, la in sitt veto mot den eftersom han betraktade förslaget som helt orealistiskt. Cook uppmanade istället till en resolution med ett bredare innehåll och förslag om andra lösningar.

Efter att Cook lagt in sitt veto mot beslutet drev förslagsställarna fram att frågan skulle behandlas en gång till vilket också skedde nu i januari. Resultat? Beslutet som  blev resultatet av Cooks veto ändrades inte.

Att i tider då USA står inför enorma problem ens inbilla sig att legalisering av narkotika överhuvudtaget skulle stå på nån politisk agenda är oerhört naivt och till och med fullmäktige i El Paso borde ha viktigare frågor att behandla på sin agenda än legalisering av narkotika.

Se video med en av förslagsställarna.

Torgny Peterson

Riskbruksprojektet vid Statens folkhälsoinstitut arrangerar en konferens om alkoholens risker för foster och barn. Konferensen tar upp hur alkohol påverkar barn under graviditeten och vad föräldrars alkoholvanor senare kan betyda under småbarnstiden.

Tid

Onsdag 21 januari, start 10.00 och torsdag 22 januari, start 8.30

Plats

Dag 1: Folkets hus, Barnhusgatan 12-14, kongresshall C

Dag 2: Norra Latin, Drottninggatan 71B, aulan

Ur programmet
Alkoholvanor bland föräldrar
Barnhälsovården i Stockholms läns landsting redovisar en kartläggning av alkoholvanor bland 6000 föräldrar som kom till barnavårdscentralen en vecka i november.

Skador hos barn exponerade för alkohol under graviditet
Senare årens forskning har gett nya insikter om att även måttliga mängder alkohol under känsliga stadier har större effekt på hjärnans utveckling än man tidigare trott.

Betydelse av närhet och lyhördhet för det lilla barnet
Hur upplever små barn när vuxna dricker alkohol? Det är angeläget för barnet att det finns en lyhörd och kärleksfull vuxen i dess närhet som hjälper barnet att reglera dess olika reaktioner.

Medverkar gör bland andra:
Maria Larsson, äldre- och folkhälsominister inledningstalar
Hugo Lagercrantz, professor i barnmedicin, Karolinska Institutet
Suzanne Tough, professor, University of Calgary, Kanada
Ihsan Sarman, barnläkare, Sachsska Barnsjukhuset
Gunnar Ågren, alkoholläkare, tidigare generaldirektör, Statens folkhälsoinstitut

Konferensen arrangeras i samarbete med Barnombudsmannen, Svenska Barnläkarföreningen, Svenska Barnmorskeförbundet och Riksföreningen för Barnsjuksköterskor.

Här finns ett utförligt program för konferensen

Den amerikanska administrationen har publicerat The National Drug Control Strategy Report för 2009.

Rapportens innehåll

Rapporten fokuserar på tre frågor, nämligen

Att förhindra att människor börjar använda narkotika

Att minska missbruk och beroende

Att "krossa" marknaden för illegala droger

Du hittar rapporten här.

Torgny Peterson

David G. Evans, Esq., Executive Director, Crime and Justice Project, Drug Free Projects Coalition i USA har författat materialet In support of the UN Drug Conventions: The arguments against illicit drug legalization and harm reduction (andra upplagan 7 januari 2009).

Materialet som första gången presenterades i samband med konferensen World Forum Against Drugs i Stockholm i September 2008 har uppdaterats och har följande innehåll:

Background and the Near Future

The Functions of the International Narcotics Control Board (INCB)

Types of Drug Legalization

The INCB Statement on Drug Legalization

Legalization Will Increase Drug Use and Drug Addiction

We Cannot Legalize Marijuana Because Its Use Has Destructive Health and Social Consequences

Legalization of Drugs Will Cause an Increase in Drug Problems

We Should Keep Strong Penalties for Drug Use Because Penalties Provide Deterrence

We Must Protect the Victims of Drug Users

Types of Drug Related Crime

Purchase-related Crime

Drug-induced Crime

Drugged Driving

Black Market Crime

Who's Really in Prison for Marijuana?

The Economics of Drug Legalization

Characteristics of Substance Abusing Employees

Legalization Will Open Drug Sales to Mass Marketing and Even Bigger Profits from Drug Sales

The Tax Issue

Alcohol and Tobacco and Drug Legalization

Alcohol Prohibition

Individual Rights and the Legalization of Drugs

The Tough Practical Questions Regarding Legalization

Now Is Not the Time to Change the Conventions. Demand and Supply Reduction and Drug Control Are Working

New Approaches to Demand Reduction and Drug Control Are Within the Conventions

Drug Courts Are Effective Tools to Reduce Drug Use and Addiction

The Old Harm Reduction Model Does Not Work

The International Experience with Legalization and Non-Abstinence Based Harm Reduction

European Cities Against Drugs Oppose Legalization/Harm Reduction

The Successful Swedish Model

The New View of Harm Reduction - a More Inclusive and Realistic Concept

Heroin as "Medicine"

Does the "Medical" Use of Smoked Marijuana Violate the UN Conventions?

Heroin Maintenance

Injection Rooms

Needle Exchange Programmes

Industrial Hemp

Ecstasy Tablet Testing

Including Drug Users as Equal Partners in Making Policy

Human Rights Issues

Är du intresserad att ta del av materialet skickar du ditt namn och din epostadress till [email protected]

Läs också:

Presentations at the World Forum Against Drugs - Stockholm September 8-10, 2008

Torgny Peterson

Anförande av justitieminister Beatrice Ask vid seminarium den 20 januari 2009 anordnat av Europaparlamentet och det tjeckiska parlamentet i Bryssel

Honourable Members of Parliaments, ladies and gentlemen.

I would like to start by saying that it is an honour and a pleasure for me to be here today. I am very grateful for your invitation.

I strongly believe that transparency in general and access to documents in particular are vital components in a modern democracy. They allow citizens to exercise control over the administration. This in turn promotes the administration's efficiency and counteracts corruption. In the end, this will give greater legitimacy to any administration.

I have been asked to primarily address the issue of Best Practices in Member States - in my case Sweden - regarding transparency. The right of access to official documents is a cornerstone of the Swedish constitution and of our administration. It has been so since the eighteenth century. As Minister for Justice, I am responsible for constitutional law as well as other relevant legislation regarding access to documents. This legislation will naturally be my starting point.

I will focus on some general principles that are particularly interesting to discuss in the light of the ongoing revision of the rules on access to EU documents.

The Swedish Constitution gives citizens a right of access to all documents drawn up or received by any public authority. No public authorities are excepted. The legislation is "medium neutral" - any information fixed on any kind of physical medium is covered.

This certainly doesn't mean that all documents are actually accessible. In our Constitution, we have an exhaustive list of public and private interests that should be protected. This list has been implemented through our Secrecy Act, which is quite detailed. Access to information considered sensitive in accordance with the Constitution and the Secrecy Act is denied. All requests are handled on a case-by-case basis and repeated requests are re-evaluated on each occasion.

In summary; we have rules applicable to all documents, regardless of medium, held by all public authorities. Citizens have access unless a secrecy exception included in the Constitution protects the information in question. The fundamental rules on access to documents are fairly easy for the ordinary citizen to grasp.

The EU system has many features similar to the Swedish one. At present, all documents held by the European Parliament, the Council and the Commission are accessible, unless a secrecy exception in the Transparency Regulation protects the information.

The major difference between the Swedish system and the Union system is that only three of the EU Institutions - and not all of them - are covered by the rules on access to documents.

Experience shows that general rules like these, covering all documents held by all authorities, combined with adequate secrecy exceptions, give citizens the widest possible access.

Rules like these strike the right balance between the fundamental interests at stake - transparency and the protection of sensitive information. Our Constitutional right of access to documents has been applied by our authorities for over 200 years. The Union has had its rules on access since 2001. In my opinion, the community rules on access function as well as our national rules.

This is why I ask myself if there really is a need for change on these particular points, so soon after the adoption of the Regulation on access to EU documents?

In the Commission proposal regarding the Regulation, the Commission argues that:

firstly: certain criteria should be added to the definition of a document (for example, a document drawn up by an institution is not a document unless it has been registered or formally transmitted),

secondly: certain categories of documents should be excluded from the scope of the Regulation, regardless of their content, and

thirdly: secrecy exceptions in the Regulation should be applied alongside of rules in other community law instruments as well as national legislation. That means that, in certain cases, a citizen must be familiar with at least 28 sets of rules to have a chance of predicting, let alone understanding, a decision following a request for access to a document.

These three parts of the proposal don't seem to increase transparency. I believe that they would have the opposite effect.

Furthermore, rules like these would be far more difficult to understand for regular people. We need to be clear on this; they are the ones actually using the rules, they are the ones seeking information.

If we choose that path, I fear we're heading down a slippery slope.

What also needs to be addressed at this point are the more fundamental issues of legitimacy and trust that I mentioned at the beginning.

A lot of people see the European Union as a secret Brussels club. In the recent debate on the new treaty, voices were raised regarding the lack of information.

The Treaty states that we are striving for an "ever closer union among the peoples of Europe, in which decisions are taken as openly as possible and as closely as possible to the citizens".

I wonder, can we really expect our citizens to believe this to be true  when we suggest that the decisions taken on their behalf should be kept even more secret than before?

I think we need to come back to basics in our discussions on transparency. We need to discuss how to strike the right balance between the interests at stake. We must never forget the core reasons for having rules on transparency in the first place.

It comes down to the issue of trust - if the citizens don t trust us, we have failed.

I seem to have somewhat drifted away from my task - Best Practices in Member States - but I couldn't help saying a few words about the ongoing revision of the Regulation on access to EU documents whilst I had the chance.

So back to Sweden then. I think I have time to address one more, very important, issue when it comes to making this fundamental right real and feasible for ordinary people: registration.

According to Swedish legislation, all documents drawn up or received by an authority should, in principle, be registered. The possibility to browse through the registers yourself, to see if anything catches the eye, gives the citizens a right with real substance.

Sure, a request for documents you think exist might be granted but it is inevitably easier to search for information you are interested in if you can look it up yourself.

I am the first to admit that in practice, there is certainly room for improvement when it comes to Swedish registers. To be able to use registers properly (both the administration and the citizen), we first need legislation and then of course education of staff. I hope for the European Union to master comprehensive registers for the institutions within the near future.

Honorable Members of Parliaments, Ladies and Gentlemen, I thank you for your kind interest.

Anförande vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen 20 januari 2009

Cecilia Malmström, EU-minister

Mina damer och herrar,

Att bli inbjuden flera gånger till samma evenemang är en stor ära. Det är dock inte självklart. Något som Winston Churchill en gång använde till sin fördel.

Churchill fick en inbjudan från George Bernard Shaw till en av hans premiärer. I Shaws stod följande: "Bifogar två biljetter till min premiär. Ta med en vän - om du har någon."

Varpå Churchill snabbt svarade: "Käre George, jag tackar dig för inbjudan och biljetterna. Dessvärre är jag upptagen den kvällen, men jag tar gärna biljetter till den andra föreställningen - om det nu blir någon."

Men för mig blev det en gång till. Jag vill därför tacka Folk och Försvar för att jag för tredje gången som EU-minister får komma hit.  För oss som är intresserade av säkerhetspolitik är detta en av årets höjdpunkter.

På trettondagen kopplade kylan ett fast grepp över Europa. I Bulgarien sjönk kvicksilvret ner till minus 15 grader, vilket i och för sig inte är ovanligt så här års. Problemet var att det ryska gasmonpolet samma dag beslöt att dra åt kranarna för gastillförseln genom Ukraina, vilket snabbt skapade problem med värmeförsörjningen i mer än ett dussin länder i östra Europa.

Det som började som en kommersiell dispyt mellan två gasbolag fick blixtsnabbt allvarliga följder för flera miljoner människor i länder på Balkan och Centraleuropa, som tvingats genomlida två veckor i utkylda bostäder. Industrier och skolor var tvungna att stänga när gasen uteblev.

Mina damer och herrar,

Det hade bara gått fyra dagar in på det nya året när det stod klart att EU drabbats av ännu en kris vid sidan av konflikten i Gaza. Och det som är så typiskt för en kris gällde förstås även denna gång: den kom helt oväntat. Sent i natt slöts till slut ett avtal mellan Ryssland och Ukraina, och gasen släpptes på igen i morse. - Även om det tagit tid så är det tack vare stora insatser från Europeiska unionen som människor i de östra delarna av Europa nu åter kan värma upp sina vinterkalla hem.

Gaskrisen illustrerar väl hur sårbara EU-länderna är, även vid en kris som har sina orsaker utanför våra gränser. Samtidigt som vi hade beredskap för lösa en tvist mellan två länder, saknar vi helt den fysiska möjligheten att hjälpa varandra med energiförsörjning när ett antal EU-länder står utan värme mitt i vintern.

Vi kan dra en viktig slutsats av den två veckor långa gaskrisen: Kriser av helt olika slag kommer att fortsätta uppstå, och vi måste ha en bättre beredskap för att hantera dem.

Rubriken för mitt anförande är "vilken säkerhet erbjuder den Europeiska Unionen?".

Lite förenklat kan man säga att Unionen idag erbjuder säkerhet i allt från att hindra pirater utanför Somalias kust och en rättsinsats i Irak, till varningssystem för att upptäcka farliga livsmedel i mataffären här på Högfjällshotellet.

Och oavsett om det handlar om en terrorattack i Bombay, en allvarlig storm i södra Sverige, ett cyberangrepp mot Estland eller en gaskris som drabbar människor i Slovakien och Bulgarien ska EU kunna agera. Samma sak gäller om Östersjön drabbas av en oljekatastrof - ett högst realistiskt scenario som vi talade om i går.

Att förebygga och samordna krishantering vid katastrofer, och därigenom skydda sina medborgare är nämligen, och måste vara, en av EU:s viktigaste uppgifter.

Under den gångna hösten har unionen tagit stora kliv framåt som aktör.

I augusti hamnade EU:s utrikes- och säkerhetspolitik i centrum på ett dramatiskt sätt. När de ryska stridvagnarna rullade in i Georgien gick Ryssland inte bara fysiskt över en nationsgräns, utan även över den gräns som reglerar samarbete mellan stater. Den aktör som starkast markerade att detta var oacceptabelt var den Europeiska unionen. Det var viktigt att EU axlade det här ledarskapet, något som knappast hade varit möjligt för några år sedan.

Samtidigt blev den finansiella krisen akut. En global kris kräver globala lösningar och EU visade snabbt att man var en central aktör för att skapa stabilitet på kreditmarknaden. Inom unionen skapades särskilda "trafikregler" så att medlemsstaterna agerade på ett likvärdigt sätt.

Gemensamt för dessa båda kriser - och gaskrisen som till slut fått sin lösning -  var att EU tog på sig en ledartröja.

Jag drar två slutsatser av hur vi agerade. För det första att EU kan hantera även större kriser som primärt berör en enda sektor på ett bra sätt. För det andra att sättet vi hanterade kriserna på fortfarande var av ad hoc-karaktär.

Det vi saknar är däremot en helhetssyn och förutsägbarhet. Alla som arbetar med krishantering vet hur farligt det är med ett system som bygger på stuprör och ad hoc-lösningar. För att ta arbetet till en ny nivå ska vi därför fokusera på samverkan mellan sektorerna och tydliga beslutsgångar.

Hur ser då vägen dit ut?

Det handlar om att se på säkerhet med nya ögon. Precis som vi gör i Sverige behöver även EU ta ett bredare grepp för att hantera de hot vi står inför. Vi måste också komma ifrån den förlegade åtskillnaden mellan intern och extern säkerhet. Den globaliserade världen gör att hoten går in i varandra. Tydliga exempel på detta är terrorister och smittsamma sjukdomar som inte bryr sig om några gränser.

Ett steg i rätt riktning är att vi för en månad sedan uppdaterade unionens säkerhetsstrategi. Och nu tar vi ett bredare grepp på de hot och utmaningar vi står inför. Särskilt värt att nämna är konsekvenserna av klimathotet och knappheten av energiresurser.

Men det som verkligen kan ta arbetet till en ny nivå är när - jag säger hellre när än om - Lissabonfördraget träder ikraft. Som ni vet röstade riksdagen med bred majoritet i november ja till fördraget.

Förutom några osäkerheter i Tjeckien återstår endast Irland. Ett ja i den folkomröstning som förmodligen väntar där i höst och vi har ett nytt fördrag på plats - även om det är en lång resa dit.

Vad betyder då mer konkret fördraget för EU:s arbete med skydd och säkerhet?

I Lissabonfördraget finns en solidaritetsklausul som säger att om något medlemsland drabbas av en terrorattack eller katastrof kan det begära hjälp från övriga EU-länder, som då ska bistå.

Den här utvecklingen visar tydligt att den tid då varje land bara svarade för sin egen säkerhet är förbi. Istället är vi på väg mot ett paradigmskifte, som präglas av att EU:s medlemsländer solidariskt ställer upp för varandra.

Om ett EU-land drabbas av ett en terrorattack, epidemi eller naturkatastrof ska Sverige göra vad vi kan för att bidra med stöd. På samma sätt ska vi kunna vi förvänta oss hjälp när Småland drabbas av storm eller om svenskar drabbas av en katastrof på andra sidan jordklotet.

Det är den synen som lägger grunden för en solidarisk säkerhet värd namnet.

Exakt hur denna solidariska säkerhet ska utformas återstår att se, men jag skulle med glädje ta mig an dessa diskussioner i höst. Härigenom skulle vi också skapa ett system för att hantera större komplexa kriser.

Vidare ger det nya fördraget EU en särskild utrikespolitisk representant, ett slags utrikesminister som ska samordna unionens externa insatser. Hon eller han kommer att vara ordförande i utrikesministrarnas råd, men också vice ordförande i kommissionen, något som gör att onödigt dubbelarbete undviks samtidigt som unionens resurser samordnas bättre.

En gemensam utrikestjänst kommer att byggas upp. Det blir ett slags utrikesdepartement på EU-nivå som ger oss förutsättningar till ett mer enat agerande. En allt mer gemensam samsyn med europeiska förtecken kommer att växa fram.

En europeisk utrikesförvaltning gynnar inte minst ett medelstort medlemsland som Sverige genom att den europeiska handlingskraften ökar. I länder utanför unionen ska EU-tjänstemän och diplomater från medlemsländerna samarbeta med varandra.

På så sätt kan den samlade krisberedskapen bli bättre. Antalet länder som vi har närvaro i kan öka samtidigt som den samlade kapaciteten på plats förbättras när vi kan bistå varandra.

Ett annat område som skulle må bra av ett nytt fördrag är det rättsliga samarbetet. Med det nya fördraget blir det betydligt enklare att fatta beslut. Att som idag låta den medlemsstat som vill minst styra arbetet är ingen bra lösning för oss som vill se ett EU som resolut tar itu med problem med terrorism och annan gränsöverskridande brottslighet.

Mina damer och herrar,

Om fem månader tar Sverige över ordförandeskapet i EU. Det ser jag verkligen fram emot. Ett omfattande arbete sker nu för att förbereda oss på vilka frågor som ska hanteras och vad vi vill prioritera. Men det är ibland som John Lennon sjunger "Life is what happens when you are busy making other plans". Att planera är viktigt men det blir sällan som man tänkt sig.

Fråga bara våra tjeckiska och franska vänner. Tjeckerna fick från dag ett hantera den eskalerande situationen i Gaza och gasdispyten mellan Ryssland och Ukraina. För att inte tala om Frankrike som hade stora planer på vad man skulle åstadkomma. Innan deras ordförandeskap ens börjat röstade en majoritet av irländarna nej till Lissabonfördraget. Därefter kom Georgienkriget och finanskrisen i rask takt.

Naturligtvis tog dessa kriser över alla planer och Frankrikes president Sarkozy tvingades istället lägga stor kraft på krishantering. Och överlag tycker jag att man hanterat det bra - om än på ett ganska klassiskt franskt sätt.

Då frågar ni er kanske: hur ska Sverige kunna hantera oförutsedda kriser och axla ansvaret för unionens 500 miljoner invånare?

En förutsättning för att leda EU är att Sverige självt har en god förmåga att hantera kriser. Regeringen har sedan dag ett haft detta som en av sina viktigaste uppgifter. Jag vill lyfta fram två faktorer.

Den första var inrättandet av en krishanteringsfunktion i statsrådsberedningen. Med den säkerställer vi att regeringen ständigt är uppdaterad över vad som sker i vår omvärld. Därigenom stärks också regeringens förmåga till ett samlat och snabbt agerande.

Den andra är den nu snart tre veckor unga myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Genom den får vi på myndighetsnivå ett mer samlat grepp över vår förmåga.

En del av myndigheten är det gamla Räddningsverket som tillhör de ledande aktörerna i Europa. Ett exempel var efterspelet till den cyklon som drabbade Burma. EU agerade snabbt genom sitt räddningstjänstcenter och sände en förfrågan till Räddningsverket. Som sedan blev första internationella aktör på plats. Med den nya myndigheten ska vi bli ännu starkare.

Sammantaget anser jag att Sverige nu håller på att skaffa sig den krishanteringsförmåga som krävs för att leda den Europeiska unionen.

Opinionsinstitutet Synovate ställde i december en rad frågor till svenska folket om EU-medlemskapet och vilka frågor Europeiska unionen ska syssla med. En av frågorna handlade om EU:s ansvar för att samordna hjälp till medlemsländer som drabbas av katastrofer och till EU-medborgare som drabbats av katastrof på annat håll i världen.

Svaren är förvånansvärt tydliga. Sju av tio anser att EU bör ta ett betydande ansvar vid en kris. Samtidigt är det inte ens två av tio som tycker att EU tar detta ansvar idag. En stor majoritet förväntar sig alltså vad som är fullt rimligt - att vi gör EU ännu bättre på att hantera kriser och katastrofer, oavsett om de inträffar inom eller utanför Unionen.

Vad kommer då Sverige att prioritera för att EU ska bli en starkare aktör? Överlag handlar det om att stärka helheten i EU:s arbete, precis som vi gör i Sverige. Men vi behöver även stärka det operativa arbetet. Låt mig först nämna några saker ur ett helhetsperspektiv.

Det viktigaste är att stärka den strategiska samordningen vid en kris. EU har ett system för samordning vid stora katastrofer som ännu inte har aktiverats. Vi ska vässa och utveckla de här strukturerna. Ett sätt är genom den övning vi kommer genomföra under det svenska ordförandeskapet.

Ett annat är att utveckla unionens förmåga att ta fram samlade lägesbilder. Hade Sverige och övriga EU-länder till exempel under tsunamin 2004 haft den italienska bedömningen hade många säkert agera snabbare än vad som blev fallet.

Vi ska också verka för att kommissionen - som är EU:s motor - blir mer samstämmig, och det kräver ett nytänk. När en ny kommission utses i höst bör man antingen tillsätta en särskild kriskommissionär, eller lägga ansvaret direkt under kommissionens ordförande. På det sättet får vi några stuprör färre.

Men även samarbetet mellan medlemsländerna och kommissionen behöver utvecklas. Alltför ofta sker saker utan att de samordnas. Detta såg vi senast när EU agerade efter terrordåden i Bombay. Man kan inte bedriva konsulärt arbete å ena sidan och räddningstjänst å andra sidan utan att samverka. Möjligen syns inte bristerna i Bryssel men för folk på plats i Bombay blev det uppenbart att EU inte var tillräckligt samordnat.

Det var några ord om helheten. Samtidigt ska vi förstås utveckla de olika instrument som behövs för att Unionen ska bli operativ.

Här är kommissionens räddningstjänstcenter centralt, och det bör utvecklas till ett katastrofcenter med fler uppgifter än idag. Med förstärkta resurser och rätt befogenheter kan katastrofcentret göra bättre analyser samtidigt som man samordnar mer och snabbare.

En förutsättning för att själva samordningen ska fungera är att de 27 medlemsländerna blir bättre på att ställa olika slags resurser till EU:s förfogande, så att vi kan möta alla tänkbara katastrofer. Sverige ligger på framkant, men även vi kan göra mer. Och jag skulle gärna se ett samarbete där medlemsländerna i större utsträckning poolar sina resurser.

Samordningen behöver alltså bli bättre, men samtidigt ska det understrykas att det fortfarande är Sverige och inte EU som beslutar om huruvida vi kan bidra med svenska resurser i en katastrofsituation.

Ett annat område som EU kan utveckla är det konsulära samarbetet. I många av de kriser och katastrofer som inträffar i världen finns det EU-medborgare. Att varje EU-land ska skicka egna flygplan känns inte särskilt klokt - varken för de drabbade eller för skattebetalarna.

De dåliga erfarenheterna från tsunamin 2004 måste omsättas i ett effektivt och fungerande samarbete som gör att EU-länderna samarbetar på alla plan när drabbade medborgare ska undsättas, var än i världen en kris inträffar. En viktig väg är att ge katastrofcentret i kommissionen en tydlig roll även i det konsulära samarbetet.

Detta för mig till frågan om vad som är målet med EU:s krishantering.

Målet är inte att EU tar över den nationella krishanteringen. Tvärtom, Sveriges egen krishanteringsförmåga är och kommer fortsätta att vara grundläggande för att hantera kriser som drabbar vårt land. Däremot bör krishanteringen på europeisk nivå bli ett viktigt komplement till arbetet här hemma. Ett väsentligt större komplement än idag.

Vår väg är inte att lämpa över ansvaret på EU. Istället ska vi få medlemsländerna att ta ett större ansvar samtidigt som vi stärker samordningen i Bryssel. Och vi är på god väg.

Min vision är att vi ska bygga upp ett så omfattande samarbete att när ett land råkar ut för en kris eller katastrof ska man kunna förvänta sig att de andra medlemsstaterna hjälper till.

Sker ett terroristangrepp i Stockholm och vi behöver extra resurser, det må vara polisiär hjälp eller sjukvårdsresurser, ska vi direkt kunna ringa Bryssel och inom några timmar få det stöd vi behöver. Likväl som vi snabbt ska kunna skicka hjälp om våra europeiska grannar är i nöd.

För att nå dit ska vi gå från ad hoc-lösningar till förutsägbarhet. Från stuprörstänkande till bättre samordning. Och det gäller allt från militära kriser till skogsbränder och pandemier, både inom och utanför EU.

Först då kan vi med gott samvete säga att vi gjort vad vi kan för att ge EU:s medborgare den säkerhet de behöver.

Och för att sluta där jag började, med Winston Churchill och George Bernard Shaw, får vi väl se om det blir något ytterligare framträdande för mig nästa år här i Sälen.

Om jag får det hoppas jag kunna säga att Sverige hösten 2009 tog sitt ansvar för EU:s säkerhet, både vad det gällde att hantera uppkomna kriser, och att utveckla Unionens samlade krishanteringsförmåga.

Tack!