ReageraMera

Med nuvarande beredskap och organisation står Sverige inte rustat att klara av hanteringen av en snabbt expanderande nationell (bland annat marijuana) och internationell drogindustri och lobbygrupperingar som sedan flera år tillbaka arbetar för att åstadkomma en mer tolerant inställning till användning av narkotika i allmänhet och cannabisprodukter i synnerhet och som de senaste fem åren, med hjälp av mäktiga finansiärer, lagt ner stora summor och omfattande aktiviteter i syfte att avskaffa FN:s narkotikakonventioner.

I sin bok Soros on Soros säger finansmannen och den självutnämnde filosofen George Soros, Jag ska tala om för er vad jag skulle göra om jag finge bestämma. Jag skulle etablera ett strikt kontrollerat distributionsnätverk genom vilket jag skulle göra de flesta droger, utom de mest farliga - som t ex crack - legala.

Frågan är om Nutt & Co, som framträdde i SVT:s Vetenskapsmagasin om de 20 farligaste drogerna häromkvällen, är intresserade av att uppnå samma mål. Varför annars denna fixering vid att framställa t ex cannabis som en i det närmaste ofarlig drog?

Gemensamt för Soros' idéer om det förnuftiga i att legalisera narkotika och Nutt & Co:s klassificeringssystem är att de fått den uppmärksamhet de förtjänar bland seriösa vetenskapsmän - nämligen ingen alls.

Det är inte bara Soros, Nutt & Co, Drug Policy Alliance m fl som saknar helhetsperspektiv, kontinuitet och långsiktighet i kampen mot narkotika. Även de mest omfattande, regeringsproducerade pappersprodukterna i form av handlingsplaner, som gör sig bra i tryck, visar alltför ofta upp brister när det gäller att omsätta det teoretiska innehållet till praktisk verksamhet.

Att bekämpa narkotika kräver kompetens, omvärldsanalys, kunskap, strategi, samordning, kontinuitet, långsiktighet och ledarskap där alla 'ingredienserna' är lika viktiga. Ett framgångsrikt arbete i kampen mot droger förutsätter ett satellitperspektiv istället för den 'runt-hörnet-ångest', som ibland verkar drabba mindre förutseende politiska beslutsfattare, myndigheter och operativa enheter när ett drogpolitiskt problem 'helt plötsligt', efter vad man tror, dyker upp bakom knuten. Men problem dyker inte bara upp runt knuten 'helt plötsligt' - problemet består snarare oftast i bristande omvärldsanalys och alltför dåliga kunskaper om vad som händer såväl på som utanför den svenska scenen.

Vilka ägnar sig idag åt omvärldsanalys när det gäller t ex narkotikapolitiska frågor förutom, i bästa fall, polis, tull och säkerhetstjänst och diverse företag (av helt andra skäl), vars resultat av naturliga skäl oftast inte offentliggörs? Knappast någon! Vad händer? "Vi blev helt överraskade", "vi blev helt överrumplade", "vi trodde inte att detta skulle kunna hända här", "vi ska utreda detta närmare" och andra mer eller mindre till intet förpliktigande uttalanden. Detta är fullkomligt förödande eftersom de som arbetar för en mer tolerant inställning till och/eller legalisering av narkotika, i likhet med kriminella nätverk inom den grova organiserade brottsligheten, är mycket effektiva när det gäller informationsutbyte, operativ samverkan, 'operativa insatser' och legal/illegal finansiering.

Under den förra regeringen bedrev Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén tillsammans med frivilligorganisationer, Folkhälsoinstitutet och till vissa delar Socialstyrelsen ett aktivt nationellt arbete mot narkotika som också gav genklang utomlands där den svenska, restriktiva narkotikapolitiken röner lika stor uppskattning bland de politiker och andra som är övertygade om att det går att bekämpa narkotikahantering och narkotikamissbruk, som det röner missnöje bland de som förespråkar en mer tolerant inställning och/eller legalisering.

Med ny regering och devisen "nya kvastar sopar bäst" monterades Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén ner för att till slut helt försvinna vid årsskiftet 2007-2008 och ersattes. Ersattes av vad då? Ett regeringskansliet underställt organ med fyra personer som tillsammans med Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen ska bära huvudansvaret för det fortsatta arbetet - inte bara mot narkotika utan mot droger överhuvudtaget.

Oavsett vad enskilda individer anser om Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén bidrog båda verksamheterna i hög grad till att hålla drogpolitiska frågor högt på agendan och de drev också på i frågor som av flera säkerligen ansågs som besvärande. Mobilisering mot narkotika hade täta kontakter med politiker, myndigheter, organisationer och den breda allmänheten och dess representanter förekom ofta i TV, radio och tidningar och vid seminarier och hearings om drogrelaterade frågor.

Ytterst få vet idag vilka de 'nya kvastarna' är som ska bekämpa drogproblemen i Sverige. Varför? Av det enkla skälet att de inte syns eller hörs. För varje dag den mer eller mindre kompakta tystnaden består förloras vunnen terräng. Det betyder inte att regeringen, dess företrädare och organ saknar åsikter - tvärtom deklarerar man klart och tydligt, på samma sätt som den förra regeringen, att det övergripande målet för Sveriges narkotikapolitik är ett narkotikafritt samhälle. I handlingsplanen för narkotikapolitiken säger regeringen också att narkotikan får aldrig tillåtas hota individers hälsa, livskvalitet och trygghet eller den allmänna välfärden och demokratins utveckling.

Och vidare: Från och med den 1 januari 2008 är huvudansvaret för att genomföra narkotikapolitiken organiserat inom den befintliga myndighetsstrukturen. Åtgärderna i handlingsplanen berör många myndigheter, alla kommuner och landsting samt ideella organisationer. Samarbetet mellan aktörer på lokal och regional nivå måste öka under den kommande perioden så att det blir bättre samordning mellan sjukvården, kriminalvården och socialtjänsten. Länsstyrelsen har en central roll genom att den fördelar medel och har tillsyn över de åtgärder som kommunerna vidtar.

Merparten av det arbete som planen omfattar görs redan idag med de medel som respektive ansvarigt organ disponerar. För att genomföra de särskilda satsningarna i denna plan och handlingsplanen för alkoholpolitiken, som också omfattas av regeringens proposition, avsätter regeringen cirka 260 miljoner kronor per år under åren 2008-2010.

Statens folkhälsoinstitut(FHI) har i uppdrag att följa upp målen i handlingsplanen för narkotikapolitiken. Senast den 1 januari 2010 ska myndigheten presentera en utvärdering av den för regeringen. Vart fjärde år ska FHI i en folkhälsopolitisk rapport göra en samlad uppföljning av de nationella folkhälsomålen, som även omfattar målområde 11 där narkotika ingår. Nästa rapport ska lämnas 2009.

Det hela är mest en beskrivning av logistik och organisationsflöde och även om regeringen deklarerar att det finns tre delmål för att få ett narkotikafritt samhälle, nämligen minska rekryteringen till missbruk, förmå personer med missbruksproblem att upphöra med sitt missbruk och minska tillgången på narkotika så kommer den nuvarande ordningen med det centralt placerade 4-personerskansliet, där vad jag förstår inte någon besitter nödvändiga drogpolitiska kunskaper för arbetet, att på sikt visa sig vara ett ödesdigert misstag.

Vi har idag en mängd frågor som kräver såväl ny som fortsatt uppmärksamhet och åtgärder. För att nämna några: organisatoriska brister i organisationen för bekämpning av droger; tillgången på cannabis och tilltagande ansträngningar av aktiva användare för en mer tolerant inställning till cannabis; ökad tillgång och användning av kokain; grov narkotikarelaterad organiserad brottslighet; systemhotande brottslighet;  hemlösa missbrukare och en åldrande grupp mycket grava missbrukare; prevention och behandling och 'certifiering' av existerande och nya behandlingsmetoder; medikalisering vid behandling av missbruk; sprututbyte; användning av alkohol och tobak bland unga; nya ej narkotikaklassade droger; GHB/GBL; anabola androgena steroider; forskning och forskningsanslag; frivilligorganisationernas fortsatta roll  och betydelse; neddragningar inom Tullverket; Polisens framtida organisation. En lång lista som kräver det jag nämnde inledningsvis - kompetens, omvärldsanalys, kunskap, strategi, samordning, kontinuitet, långsiktighet och ledarskap. En sådan verksamhet måste ledas av en mycket kunnig stab - bestående både av personer med drogpolitiska kunskaper och förmåga till analytiskt och strategiskt tänkande, av forskare och av personer med internationella kontakter och erfarenheter av operativa insatser - placerade på ett och samma ställe och inte som idag med en central grupp underställd regeringskansliet i Stockholm, Socialstyrelsen i samma stad och Folkhälsoinstitutet i Östersund.  

Med nuvarande beredskap och organisation står Sverige inte rustat att klara av berörda frågeställningar ovan och än mindre hanteringen av en snabbt expanderande nationell (bland annat marijuana) och internationell drogindustri och lobbygrupperingar som sedan flera år tillbaka arbetar för att åstadkomma en mer tolerant inställning till användning av narkotika i allmänhet och cannabisprodukter i synnerhet och som de senaste fem åren, med hjälp av mäktiga finansiärer, lagt ner stora summor och omfattande aktiviteter i syfte att avskaffa FN:s narkotikakonventioner.

Sverige behöver ett kraftfullt mobiliseringsorgan mot droger - NU!

Torgny Peterson

I rapporten skolelevers drogvanor undersöks alkohol-, narkotika-, tobaks- och sniffningsvanor bland elever i årskurs 9 och gymnasiets år 2.

Sammanfattning

Sedan 1971 har årliga undersökningar av skolungdomars alkohol-, narkotika-, tobaks- och sniffningsvanor genomförts. Undersökningarna har utförts på riksrepresentativa urval i årskurs 9. Fram till och med 1983 deltog årligen även elever i årskurs 6 och därefter har dessa studerats vartannat år. Sedan 2004 deltar även gymnasiets årskurs 2. Undersökningarna har genomförts som anonyma gruppenkäter i klassrummen. I 2007 års undersökning deltog 5 127 från årskurs 9 och 4 383 från gymnasiets årskurs 2. Bortfallet uppgick till 17 respektive 18 procent.

Alkohol

Alkoholvanorna var relativt oförändrade bland pojkarna i årskurs 9 underbörjan och mitten av 1970-talet, medan flickorna ökade sin konsumtion under samma period. Både bland pojkarna och flickorna minskade andelen alkoholkonsumenter under större delen av 1980-talet och uppgick till ca 75 procent i slutet av det decenniet.

Under 1990-talets första hälft noterades en svag uppgång av andelen alkoholkonsumenter både bland pojkarna och flickorna i årskurs 9. Därefter har andelen, med undantag för enstaka år, minskat.

Även i gymnasiets årskurs 2 har andelen alkoholkonsumenter minskat något men på en högre nivå jämfört med årskurs 9. Det var något fler alkoholkonsumenter bland flickorna 2007, men skillnaderna mellan pojkarna och flickorna var relativt små.

Den beräknade genomsnittliga årskonsumtionen av folköl, starköl, blanddrycker, vin och sprit mätt i ren alkohol (100%) visar att sprit och starköl svarar för den största delen av niondeklassarnas alkoholkonsumtion. Folkölets

andel utgjorde drygt en tredjedel av konsumtionen vid 1990-talets slut men har sedan dess minskat kraftigt (ca 9% 2007). Såväl pojkarnas som flickornas totala konsumtion ökade fram till början av 2000-talet. Flickornas konsumtion har fortsatt att öka något, medan pojkarnas har minskat och könsskillnaden de senaste åren har inte varit så liten sedan 1970-talet.

Skillnaden mellan gymnasieeleverna och eleverna i årskurs 9 var störst bland pojkarna. Gymnasiepojkarna drack mer än dubbelt så mycket som pojkarna i årskurs 9. År 2007 uppgav eleverna i gymnasiet, framförallt pojkarna, en något högre konsumtion jämfört med tidigare år.

Ungefär hälften av eleverna i årskurs 9 har varit berusade. En dryg tredjedel uppger att de upplevde sin första berusning vid 14-15 års ålder, d v s någon  gång i årskurs 8 eller 9. Det är mycket få elever som varit berusade före 13 års ålder.

I årskurs 2 på gymnasiet var det endast en femtedel av eleverna som uppgav att de aldrig varit berusade.

Rökning

Rökning var betydligt vanligare i början av 1970-talet än idag. I årskurs 9 minskade andelen rökare under 1970-talets andra hälft. 1983 ändrades rökfrågans formulering. Därefter ökade andelen rökare fram till omkring 1989, för att sedan minska. 1997 omformulerades rökfrågan åter, vilket medförde att fler uppgav att de röker. Andelen rökare var sedan relativt konstant fram till början av 2000-talet, för att därefter minska. I de senaste årens undersökningar har dock minskningen avklingat och bland pojkarna har det till och med skett en ökning. Fler flickor än pojkar är rökare, men ser man till den totala tobakskonsumtionen (rökning och/eller snusning) försvinner emellertid könsskillnaden.

Det var något fler rökare i gymnasiets årskurs 2 jämfört med årskurs 9. Skillnaderna mellan pojkarna och flickorna vad gäller andelen rökare var ungefär lika stor i gymnasiet som i årskurs 9. Även på gymnasiet försvann könsskillnaderna när man såg till den totala tobakskonsumtionen.

Narkotika

Andelen elever i årskurs 9 som någon gång använt narkotika minskade betydligt under 1970- och 1980-talen. År 1989 låg andelen som använt narkotika på sin lägsta nivå (3%), men ökade därefter kontinuerligt fram till år 2001 (ca 10%). Sedan dess har andelen som använt narkotika minskat och år 2007 var det sex procent av pojkarna och fem av flickorna.

På motsvarande sätt har attityden till narkotika förändrats också bland dem som aldrig prövat. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet var det fler som uppgav att de haft möjlighet att pröva än det varit sedan början på 1970- talet. En minskning bland pojkarna och flickorna i årskurs 9 kan emellertid ses de senaste åren (20% 2007).

Erfarenheten av narkotika var påtagligt större i gymnasiet 2007 jämfört med eleverna i årskurs 9. Det var även en större andel pojkar än flickor som prövat narkotika i gymnasiets årskurs 2 (17 respektive 13% 2007).

Sniffning

Andelen elever som sniffat var under flera år i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet tämligen stabil runt 6 procent (flickorna något lägre). År 1995 hade andelen bland pojkarna emellertid ökat till 12 procent och därefter låg den kvar kring 10 procent. Sedan år 2000 har värdena minskat och i den senaste undersökningen var det 5 procent av pojkarna och 4 procent av flickorna som uppgav att de sniffat.

Sniffning var ungefär lika ovanligt i gymnasiets årskurs 2 som i årskurs 9 och det var något fler pojkar (6%) än flickor (4%) som sniffat.

Dopning

I 1993 års undersökning infördes några frågor om dopning. Ytterst få av eleverna har rapporterat sådan erfarenhet. I 2004 års undersökning ändrades frågan om dopning för att enbart gälla användandet av anabola androgena steroider (AAS). Frågan är således inte helt jämförbar med tidigare år, men det kan ändå konstateras att skillnaden i svaren jämfört med tidigare år var liten och att två procent av pojkarna och en procent av flickorna i såväl årskurs 9 som i gymnasiets årskurs 2 uppgav att de använt AAS.

Du kan läsa hela rapporten, Skolelevers drogvanor 2007, här.

Läs också:

Drogutvecklingen i Sverige 2007

Sammanfattning

Hela rapporten

Ikväll, torsdag 28 februari, sänder SVT:s program skolfront en direktsänd debatt om drogtester i skolan. I debatten medverkar Gunnar Blommé, drogsamordnare i Falun och Gazal Amini, förbundsjurist hos RNS (Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle).

I samma program visas också ett reportage om Johan, som kombinerar skoldagen med att sälja knark till sina klasskamrater på skoltid mitt framför näsan på skolans lärare. Reportaget följs av en diskussion där kriminalspektör Jonas Wendel, länskriminalpolisen i Stockholm och Richard Zamani, projektledare hos Unga KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) deltar.

SVT2 torsdag 28 februari 19:30

Läs också:

Drogtest för att förebygga (Landskrona kommun)

Besök också:

Skolfront

Torgny Peterson

TV-programmet Debatt torsdag 28 februari kl. 22.00 i SVT 1 kommer att vara en uppföljning av TV-programmet om de 20 farligaste drogerna.

I Debatt-programmet medverkar

Björn Fries (s) förra regeringens narkotikasamordnare,
Catrine Påhlsson Ahlgren (kd) ledamot Socialutskottet
Björn Jonsson, missbruksforskare
Robert Bohman, fd kokainist och nykter alkoholist
Cissi Wallin, skådespelare och journalist som är kritisk till drogromantiken i medievärlden
Jan Söderkvist, drogliberal journalist/debattör

Läs också:

Om klassificering av narkotika

Bedrövligt program om klassificering av narkotika

Torgny Peterson

Hälsoeffekterna av narkotikan är betydande och att se den som ett folkhälsoproblem är fruktbart, menar Gunnar Ågren, generaldirektör på Folkhälsoinstitutet på sin blogg.  En restriktiv politik, minskad tillgänglighet och långsiktiga förebyggande insatser är möjliga vägar ur problematiken, säger Gunnar Ågren.

I bloggen kommenterar Ågren också tv-programmet om drogers farlighet.

Torgny Peterson

Temat killar kom till som en reaktion på medias svartmålning av unga män som många upplever som orättvis och kränkande. Temat arbetades fram tillsammans med ungdomar i åldern 15 - 17 år och innehållet i tidningen tas alltid fram i samarbete med ungdomar.

Årets första nummer har också ett nytt utseende. Den nya formen ska vara ännu mer lättläst.

Ur innehållet i första numret 2008

Killsnack
Fyra killar i ettan på gymnasiet svarar på läsarnas närgångna frågor, som till exempel: "Hur ofta tänker ni på sex?" och "Varför ska en del killar vara så macho?"

Killkroppen
Journalisten och författaren till boken Kukbruk svarar på de vanligaste frågorna om killars kroppar.

Vad vi gillar med killar
Tjejer och killar listar det bästa med killar. Ett exempel: "Dom är så himla charmiga och bara helt underbara. Man har alltid kul när en kille är med. Dom är de underbaraste varelserna på jorden, efter tjejer så klart". /Nina

Första gången
På högstadiet drömde han om att ha sex med någon han verkligen var kär i. Men till slut ville han bara få det gjort. Glöd har träffat Roni Saleh som berättar om första gången han gjorde "det".

Tidningen GLÖD finns på hälften av landets högstadie- och gymnasieskolor samt ungdomsmottagningar och är gratis mot porto.

GLÖD riktar sig till unga i åldern 13-19 år och tar upp sex och samlevnad och psykisk hälsa. Ambitionen är att sätta in frågorna i ett större sammanhang och vara ett alternativ till andra ungdomstidningar.

Läs mer:

http://www.glod.se/

Idag har regeringen överlämnat en proposition till riksdagen om en ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården - öppen psykiatrisk tvångsvård. Förslaget berör personer som vårdas inom sluten psykiatrisk vård eller sluten rättspsykiatrisk vård men som inte är i behov av att vara tvångsintagna på sjukvårdsinrättning. Med den nya lagen kan patienter skrivas ut på villkor att de följer särskilda föreskrivna villkor. Kommunerna får 525 miljoner kronor för att utveckla den nya vårdformen som föreslås träda i kraft 1 september 2008.

Syftet med den nya vårdformen är att underlätta för personer som vårdats inom ramen för Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT, eller Lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV, att komma tillbaka till samhället. Patienter som vårdas enligt den föreslagna vårdformen får en individuellt anpassad vårdplan där särskilda villkor kan föreskrivas. Det kan exempelvis handla om att personen åläggs att regelbundet uppvisa att han eller hon sköter sin medicinering, inte överträder eventuella besöksförbud eller återfaller i missbruk.

I dag vårdas många patienter allt för länge inom slutenvården eftersom det saknas alternativa behandlingsformer inom öppenvården. Med den nya vårdformen ges personer möjlighet att under ordnade former komma ut i det öppna samhället, säger socialminister Göran Hägglund.

Chefsöverläkaren vid den klinik där patienten vårdas får enligt regeringens förslag ansöka om öppen psykiatrisk tvångsvård. Beslut fattas av allmän förvaltningsdomstol och ska alltid vila på en medicinsk bedömning. Vården ska ske i nära samarbete mellan hälso- och sjukvården och kommuner.

Den nya lagen innebär inga förändringar i förutsättningarna för intagning i psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård. Tvångsvården kommer även i framtiden att inledas på sjukvårdsinrättning. Däremot ersätter den nya vårdformen möjligheten att ge patienter permission under längre perioder.

Regeringen föreslår också en ändring i sekretesslagen som innebär att uppgifter om en enskild som vårdas enligt LPT eller LRV ska kunna lämnas, utan hinder av sekretess mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, om det behövs för att den enskilde ska få nödvändig vård, behandling eller annat stöd.

Läs också:

Prop. 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården

Onsdag 21 maj 2008 arrangeras ett seminarium som presenterar nya resultat från studier med långverkande naltrexonberedningar.

Det vetenskapliga seminariet, som till största delen genomförs på engelska, riktar sig till personer med erfarenhet och kunskaper inom området.

För ytterligare information:

Kerstin Käll, med.dr., överläkare

[email protected]

Sverige

Nu avskaffar Polisen i Sverige lokala växelnummer

Från och med den 29 februari gäller ett enda telefonnummer till Polisen för icke-akuta ärenden: 114 14.

Syftet är att öka vår tillgänglighet och göra det lättare för allmänheten att komma i kontakt med Polisen. Oavsett var i landet man befinner sig behöver man bara komma ihåg ett nummer, säger Joakim Jansson ansvarig för samordningen av Polisens kontaktcenter, PKC.

Det gemensamma numret 114 14 till Polisen infördes i januari 2005, men de lokala växelnumren har funnits kvar parallellt och vidarekopplat till 114 14. Det innebär att Polisen har haft flera hundra publicerade telefonnummer som både varit svåra att komma ihåg och dyra att hålla öppna.

Den som ringer de gamla växelnumren kommer att få ett talbesked om att Polisen nu nås på 114 14 för icke-akuta ärenden och 112 vid pågående brott eller nödsituation. Ändringen berör inte direktnummer till personer inom respektive polismyndighet, utan endast växelnummer.

Polisens kontaktcenter (PKC) finns över hela landet för att ta emot anmälningar om brott, ge service och information till medborgarna via telefon. Förra året tog PKC emot 2,3 miljoner samtal.

Fakta 114 14

För snabbare service möts den som ringer 114 14 av ett talsvar med fyra valmöjligheter:

1. Polisanmälan om brott eller förlustanmälan, tryck 1

2. Frågor om pass, tryck 2

3. Frågor om tillstånd o öppettider, tryck 3

4. För att komma i kontakt med en person eller växeltelefonist tryck 0 eller vänta. 

England och Wales

Samtidigt som den svenska polisen inför ett enda telefonnummer så meddelar den brittiske premiärministern Gordon Brown att varje hushåll i England och Wales ska ges ökad tillgång till närpolisen i det område man bor.

Mer exakta uppgifter kommer under april månad, men Brown meddelar redan nu att de nya kontaktmetoderna till exempel kan inkludera en e-postadress och ett mobiltelefonnummer till den polis som ansvarar för en lokal gata. Vidare kommer förslaget att innebära att polischeferna ska hålla regelbundna möten för allmänheten.

Projektet, som beräknas kosta 325 miljoner pund per år, är ett av de mest omfattande när det gäller decentralisering av kontaktytorna - helt på tvärs med det som nu införs av den svenska Polisen från och med 29 februari.

I ett uttalande säger Brown att allmänheten vill ha ett ökat inflytande när det gäller polisens arbete - Samtidigt som brottsligheten minskar är alltför många människor rädda och känner sig fjärmade från polisen. Det är därför vi har arbetat tillsammans med polisen för att hitta ett nytt sätt att arbeta för att ta hand om lokala prioriteringar, öka allmänhetens förtroende och göra lokalområdet säkrare.

En ny hemsida kommer att finnas tillgänglig för allmänheten i slutet av nästa månad där man hittar namn och telefonnummer till 'sina' närpoliser.

Torgny Peterson

David Nutt och hans kollegors klassificering av olika sorters droger redovisades i veckan i SVT:s Vetenskapsmagasin. Enligt Nutt & Co hamnar ecstasy på 18:e plats på 'farlighetslistan', vilket man uppenbarligen inte håller med om i British Columbia där nu en dom för tillverkning och distribution av ecstasy avkunnats. Fängelsestraffet är det längsta hittills i ett ecstasymål i British Columbia - 8 år.

De två laboratorierna där ecstasy tillverkades hade kapacitet att producera 15 miljoner av dessa, enligt Nutt & Co, i det närmaste ofarliga pillerna.

En representant för kanadensiska polisen säger till kanadensiska media att Det här [domen] sänder ut en klar signal till den organiserade brottsligheten att handel med droger, utöver kokain, heroin och marijuana ger avsevärda straff. Produktion av syntetiska droger som ecstasy och metamfetamin börjar nu betraktas som lika skadligt hos allmänheten.

Läs också:

Om klassificering av narkotika

Bedrövligt program om klassificering av narkotika

Torgny Peterson

I förmiddags presenterade Storbritanniens premiärminister Gordon Brown landets nya tioårsstrategi mot narkotika, en strategi som fokuserar på ett helhetsgrepp på drogproblemen.

I strategin finns bland annat förslag om nya möjligheter för polisen att beslagta narkotikaförsäljares tillgångar liksom planer för hur familjer som använder narkotika ska få vård snabbare.

Av strategin, Drugs: protecting families and communities, framgår också att det kommer att ställas större krav på de som använder narkotika och som åtnjuter bidrag att genomgå behandling och återgå i arbete. Möjligheterna att döma till vård kommer också att utökas.

Strategins fyra huvudmål

Att skydda samhället genom att angripa tillgången på narkotika, narkotikarelaterad brottslighet och antisocialt beteende

Att förhindra skador hos barn, ungdomar och familjer som drabbats av missbruk

Att utveckla nya metoder för behandling av missbruk och förbättra social integrering

Att genomföra informationskampanjer, öka kommunikationen och samhällsengagemanget

För att uppnå målen vill regeringen anslå 1 miljard pund per år.

Regeringen uppskattar att hälso- och brottsrelaterade kostnader när det gäller användning av droger i klass A uppgår till 15 miljarder pund per år.

Läs också:

Public information leaflet (Sammanfattning av innehållet i strategin)

Drugs: protecting families and communities - 2008-2018 strategy

Action plan 2008 - 2011

Torgny Peterson

PloS Medicine har gjort en genomgång av 35 vetenskapliga studier av effekten av antidepressiva läkemedel. Resultatet är föga uppmuntrande för de läkemedelsbolag som gör sitt bästa för att sälja dom.

Genomgången,  Initial Severity and Antidepressant Benefits: A Meta-Analysis of Data Submitted to the Food and Drug Administration, visar att de antideppressiva läkemedlen i stort bara är marginellt bättre än sockerpiller eller placebo som det heter lite tjusigare.

Inte ser situationen ljusare ut för läkemedelsbolagen efter ytterligare en metaanalys, Selective Publication of Antidepressant Trials and Its Influence on Apparent Efficacy, publicerad i New England Journal of Medicine (Volym 358: 252-260 17 januari 2008 Nr 3).

I Sverige sålde apoteken 172 miljoner dygnsdoser SSRI förra året. I synnerhet många äldre får preparaten rutinmässigt, rapporterar SVT.

Läs också:

Antidepressiva medel inte så effektiva som de framställs

Torgny Peterson

Generaliserande föreställningar och oflexibla arbetssätt gör att personer med utländsk bakgrund riskerar att missgynnas i rättsprocessen. Breddad rekrytering och ökad status för tolkarna är några sätt att motverka diskriminering. Det konstaterar Brottsförebyggande rådet (Brå) i en ny rapport.

Rapporten illustrerar hur personer med utländsk bakgrund missgynnas i rättsprocessen - inte hur ofta. Den redogör också för hur diskriminering kan motverkas.

Resultaten bygger på tre delar:
Tidigare forskning, genomgång av 168 DO-anmälningar från åren 2000-2005, webbenkät som besvarades av cirka 430 åklagare och advokater samt gruppintervjuer med cirka 30 åklagare, advokater, domare, nämndemän och rättstolkar. De bilder som framkommer från de olika delarna överensstämmer i stor utsträckning.

En kollega i England meddelar att det finns dussintals odlingar av opiumvallmo i grevskapet Hampshire i sydöstra England - odlingar som regeringen betalar bönderna för och där de skördade produkterna så småningom används för framställning av smärtstillande medicin.

Förra året odlades 1 238 hektar opiumvallmo på 26 platser i Hampshire enligt officiella uppgifter. Den totala åkerarealen för odling av opiumvallmo har ökat kraftigt under senare år - från 21 hektar 2001, till 774 hektar 2006 och till 2 744 hektar förra året.

Får då vem som helst odla opiumvallmo i landet? Svar: Ja - under förutsättning att inte opiumvallmon behandlas på något sätt. Behandlingen av opiumvallmo för framställning av smärtstillande medicin sker hos företaget Macfarlan Smith i Edinburgh, som har kontrakt med samtliga odlare.

Torgny Peterson

Från Schweiz meddelas att tre nigerianer nu står åtalade i den största kokainrättegången någonsin i Schweiz. Åtalet handlar bland annat om smuggling av totalt 235 kilo kokain och penningtvätt. De tre nekar till brott.

En kvinna, som transporterade kokain på en tågresa från Nederländerna till Basel och som greps i Tyskland med 15 kilo kokain, är huvudvittne.

Torgny Peterson

Så ser det äntligen ut som det kan bli lite ordning och reda på torpet efter att tysk polis till en nätt summa skaffat sig information om diverse skattefuskande medborgare i olika länder - medborgare som placerat sina sött förvärvade slantar i bank i Liechtenstein, en bank där för övrigt en icke helt okänd furste har en tumme med i spelet. Huruvida densamme själv haft en eller flera fingrar i den penningstinna syltburken låter jag vara osagt.

Hur som haver så har också svenska myndigheter haft möjlighet att på närmare håll betrakta spektaklet och vi kan förvänta oss att ett icke ringa antal skatteblyga svenskar så småningom kommer att ställas inför skranket.

Det svenska skatteverkets chef, Mats Sjöstrand, ger idag skatteblyga svenskar följande råd via Dagens Nyheter: Redovisa alla dina inkomster till oss, oavsett var i världen de finns! Då slipper du höga skattetillägg och andra påföljder.

Visst går det att göra pengar både på missbrukare, blivande missbrukare och profithungriga, potentiella cannabisdirektörer.

Det senaste exemplet är Oaksterdam University i Kalifornien som för cirka 1 300 kronor + kostnad för 'kurslitteratur' (credit cards not accepted!) tjänar storkovan på intresserade 'studenter' som under en veckoslutskurs, eller dagtid vardagar om man står till arbetsmarknadens förfogande, får lära sig hur man odlar cannabis, lagar mat med cannabis, vilka frön som ger bästa resultat mm.

Efter genomgången grundkurs kan läraktiga 'studenter' för 75 dollar fylla på med en 'Advanced Horticulture Class.

Distanskurser är inte tillgängliga så eventuellt intresserade skandinaver får själva stå för flygbiljett, kost och logi. Studiemedel utgår självklart inte för den här sortens jippon om nu någon fått för sig att det kunde vara värt besväret att kontakta CSN.

'Kurserna'som erbjuds utgör ett utmärkt tillfälle för den som hoppat av plugget eller som kanske är straffad för narkotikabrott eller som ser en framtid i att medverka till att fler skadas av cannabis. Antagningskrav: Minst 18 år gammal och intresserad av att jobba för att få ett slut på förbudet mot cannabis.

Huruvida praktik, dvs rökning av marijuana ingår i kursavgiften, framgår inte av informationen.

Torgny Peterson

Onsdag 27 februari utkommer en svensk konsoliderad version av EU:s nya Lissabonfördrag som pocketbok. Utgivningen är ett samarbete mellan Regeringskansliet, Sieps och SNS Förlag.

Boken kommer att skickas kostnadsfritt till samtliga lärare i gymnasiets samhällskunskap A och till samtliga länsbibliotek. Den kommer också att finnas för beställning på regeringens hemsida, genom SNS Förlag och i bokhandeln.

Läs också:

Lissabonfördraget