Politiker går på knark
Att en del politiker går på knark, dvs använder knark, förekommer förvisso i större eller mindre utsträckning i olika länder i världen.
Att politiker går på knark, dvs köper propagandan om att länder bör göra det säkrare för missbrukare att använda narkotika, förekommer i allt större utsträckning. Det är sålunda inte längre någon självklarhet på vissa håll att målet bör vara att ge förutsättningar för missbrukare att sluta använda narkotika. Nej - med pannorna i djupa veck diskuteras om det inte vore meningsfullt att förse heroinister med heroin, rena sprutor, injektionsrum och varför inte, när man ändå är i gång, förse heroinisterna med heroin, som i Schweiz, när de på statens bekostnad får vistas i mer slutna miljöer, dvs fängelser.
Helt plötsligt vill förespråkarna göra statlig distribution av heroin, en mer tolerant inställning till cannabis, injektionsrum mm till seriösa insatser mot narkotika när det i själva verket inte är något annat än ett utslag av uppgivenhet och bakåtsträvande. För att försöka lura i allmänheten och klentrogna politiker om det fantastiska i dylika projekt kallar man det för skademinskning, skademinimering, riskminimering, eller för den engelskspråkige - harm reduction - för att få det hela att framstå som en preventiv åtgärd. Men dessvärre handlar det inte om prevention. Skademinskning är snarare de åtgärder desperata, i bästa fall, välvilliga individer tar till när de misslyckats med prevention och resultatet av detta har på många håll i Europa och på andra kontinenter blivit att man satsar mer på så kallad skademinskning, samtidigt som man urholkar och minskar de preventiva insatser som syftar till att medverka till att människor inte börjar använda narkotika överhuvudtaget.
I Sverige har vi ännu ingen kommunal sprutstuga. I Skandinavien är det för närvarande endast Oslo som bjuder in till en sådan. Det skulle inte förvåna om propagandamakarna för missbrukares rättigheter att använda narkotika så småningom kommer med förslag om att kokainister, amfetaminister och cannabisanvändare också borde få tillgång till kommunala lokaler. Och hur går det med de som har alkoholproblem? Är det tänkbart att alkoholmissbrukare ska få tillgång till kommunala pubar övervakade av socialarbetare och sjukvårdspersonal där de kan dricka medhavd vodka eller ett flak starköl och kanske ha möjlighet att inhandla alkohol till ett billigare pris än det som Systembolaget kan erbjuda, på samma sätt som den 'legala' heroindistributionen i Schweiz, Tyskland och Holland förmedlar heroin till priser som skulle få vilken heroinlangare som helst komplett vansinnig av ilska över den illojala konkurrensen.
Så kallad skademinskning breder ut sig också inom andra områden. Vad sägs till exempel om rena rakblad, bandage och en handledning för flickor som vill skära sig 'på ett säkert sätt'?
Det är dags för vissa att tänka om!
Torgny Peterson
