ReageraMera

Almedalen i Visby

Vill du få ett grepp om vad som finns om Almedalen på den här bloggen är du välkommen att botanisera i arkivet eller klicka på det datum du är intresserad av i kalendern. Du kan också skriva Almedalen i sökrutan till höger. Oavsett vilken metod du använder (kalendern är snabbast), så kommer du att lotsas vidare till bilder, information om radioprogrammet ReageraMera under Almedalsveckan, analyser av politikertalen i Almedalen mm.

Intervjuer
Om du inte haft möjlighet att lyssna på de intervjuer som gjorts i programmet ReageraMera i JustRadio under Almedalsveckan är det inte för sent. Du kan lyssna när det passar dig på http://www.justradio.nu/nyhet_almedal.php

Nästa direktsändning av programmet ReageraMera kommer onsdag 18 juli 10.30. Missa inte det! 

Torgny Peterson
      

Poliskommissarie Dan Paulsen, polismyndigheten Gotland

Dan Paulsen, Polisen Gotland, meddelar att det varit lugnt under Almedalsveckan. Inga allvarligare incidenter i anslutning till Almedalsveckan.

När Almedalsveckan nu är slut blir det ´regimskifte' på Gotland. Efter politiker och lobbyister kommer partyfolket till ön för att traditionsenligt fira under vecka 29.

Den här helgen har, med tanke på de enorma mängder besökare som finns här som komplement till den bofasta befolkningen, varit tämligen lugn och inkluderar bland annat, enligt vakthavande befäl Anders Wahlberg, under kvällen/natten fredag-lördag sex omhändertaganden av berusade personer, två narkotikabrott, en rattfyllerist och fyra misshandelsfall. Under kvällen/natten lördag-söndag återigen sex omhändertaganden av berusade personer, ett narkotikabrott och två misshandelsfall.

Torgny Peterson

Retorikexperten Christer Hanefalk 

Talanalys politikertal Almedalen 
Talare: Nyanko Sabuni
Datum: 14 juli 2007  

Invandring är ingen kostnad. Invandring är rikedom 
Nyanko Sabunis tal varade i knappt 26 minuter. Och temat passade för en integrations-och jämställdhetsminister-det handlade om utanförskap, kvinnors rättigheter och invandring. Vilket innebar att Sabuni, liksom Hägglund, satte seriositeten främst. Det var en minister som talade, lågmält och med äkta engagemang. För mig som retoriker skulle det vara intressant att veta i hur hög grad Nyanko Sabuni själv medverkat i framtagningen av talet. Självklart har hon varit med och påverkat den slutliga utformningen, men vem fick jobbet att skriva grundtalet när det stod klart att det var Sabuni som skulle tala för Folkpartiet i Almedalen? För talet är bra. Konsekvent. Det håller hela vägen. Precis som Leijonborgs tal gjorde i Almedalen 2006.  

Sabuni talade förvånansvärt lite om såväl Alliansen som Folkpartiet (två gånger) utan mer om liberalismen och det som präglar liberalismens syn på människor och det mänskliga. För min del var det ännu en markering av att det var ministern som talade. En värderingsdriven minister.   

Vad gäller sakinnehållet så talade Nyanko Sabuni cirka 40 procent av tiden om utanförskap i olika former. Utanförskapet dominerade såväl inledning som avslutning. Därutöver fick invandringen, kvinnors rätt och rättigheter och arbetsmarknad (med invandrarperspektvi) ungefär lika stort utrymme.   

Inledning
Sabuni inledde med välja tekniken viktigt. Efter en Gotlands-vinkling enligt ungefär samma mönster som alla talare i Almedalen använt sig av, skapade hon en stark kontrast mellan bilder av välstånd och fattigdom. Både internationellt och i Sverige. Samtidigt som arbetsgivare har svårt att hitta arbetskraft finns det barn som aldrig sett sina föräldrar gå till jobbet. Den här uttrycksformen, att säga barn som aldrig sett sina föräldrar gå till jobbet i stället för många arbetslösa kallas på grekiska för periphrasis). Och hon definierade utanförskapsområden som områden som präglas av låg sysselsättning, låg andel unga som lämnar grundskolan med godkända betyg samt lågt valdeltagande. Alltså en klassisk trikolon (tretal) och en anaphora (hon börjar med låg tre gånger). Och hon hittade och utnyttjade ett inte helt lyckat Nuder-uttalande när han på frågan hur det var att jobba som finansminister svarade som att sitta vid ratten i en Ferrari med hela svenska folket i baksätet. Här öppnar Nuder för hur många ironier som helst-det är för en retorisk skicklig opponent som att hitta en skattkista att ösa ur. För att ta några exempel: Det är bara en som styr, Ferrari är en extrem lyxbil, den går fruktansvärt fort, folket får sitta i baksätet, Ferrari är inte en svensk bil, Ferrari är en pojkdröm, och så vidare. Sabuni nöjde sig med att konstatera att uttalandet utgjorde en god beskrivning av den socialdemokratiska synen. Med försörjningsbidrag och professionell medmänsklighet under öppettider på socialkontoren. Och med en välmenande välfärd som förpassat människor i passivitet-i baksätet. Utan tvekan en mycket elegant formulering.   

Bakgrundsbeskrivning
I sin bakgrundsbeskrivning fortsatte Sabuni med att tala om vad människor egentligen vill ha-det vill säga inte hjälp och bidrag som håller dem utanför det aktiva livets arenor. Det aktiva livets arenor-en bra metaphora. Och sedan fortsatte hon med att vara människa är att vilja sätta avtryck. Och då måste vi få sitta vid förarsätet, vid ratten i vårt eget liv. Vi vill inte sitta i baksätet på Nuders Ferrari. Och lite senare konstaterar Sabuni att vad det handlar om är att vi vill bli behandlade som vuxna. Något hon understryker ytterligare lite senare med vuxna människor ska inte ha veckopeng. Även här använder Sabuni ordfiguren periphrasis där veckopeng görs till en symbol för omyndigförklarande, litenhet och beroende. Härefter kommer en spännande mening: Det var det svenska folket sa ja till valdagen 2006. En slutsats ganska långt från den Sahlin drog på måndagen. Det skulle vara intressant om SVT gjorde ett undersökande program om vad det svenska folket egentligen sa ja till i riksdagsvalet 2006. Var det kanske mera så att svenska folket sa nej till något-mer än ja till något annat??  

Efter detta går Sabuni in på invandringen. Med en skicklig parallell till Gotland och Visby-och att Gotland var en plats i världen redan på järnåldern. Och en mycket skicklig snabbgenomgång av vad tidigare invandrare betytt för Sveriges och svenska platsers utveckling. Varpå hon konstaterar: Invandring är ingen kostnad. Invandring är rikedom. En ordfigur som är en kombination av finitiones (definition), antithesis (motsats) och alter (nivåförändring).    

Bakgrunden fortsätter med tal om diskriminering och kvinnors rättigheter. Och även här uttrycker Sabuni sin besvikelse över den socialdemokratiska hållningen. Men när det gällde Sahlins hållning i frågan om könsneutrala äktenskap så var Sabuni hel överens. Och här kom talets enda egentliga skämt, kunnat gifta sig på samma sätt som Mona och jag har gjort. Dock inte med varandra.   

Budskap (tes)
Det jag uppfattar som Sabunis huvudbudskap kommer därefter: Vi måste som nation lyckas ta till vara på mångfalden. Göra mångfalden till en styrka i globaliseringen. Språk till en kompetens. Kulturen till en tillgång. Personligen tror jag att Sabunis treklang här hade vunnit på en annan ordning-prova själv och börja med kulturen, fortsätt med språket och sluta med globaliseringen. Då får man en ordning som bygger på klimax (stegring) ? det Sabuni gjorde (gick från det största till det minsta) kallas för katakosmesis på grekiska.   

Argumentation
I sin argumentation började Sabuni med att blanda exempel och jämförelser på ett bra sätt. Olika kommuner i olika delar av landet fick tjäna som symboler för den blandade svenska attityden till invandrare. Här rekommenderar jag att du som läsare går in på Folkpartiets hemsida där du själv kan läsa Sabunis tal. Notera då att tekniken fungerar. Varje namngiven kommun blir symbol för en viss attitydvinkling till invandringen och som åhörare/läsare drar man sina egna slutsatser. Exemplen bär på detta sättet hela Sabunis argumentation. Och i slutet av detta avsnitt trycker Sabuni till med att klargöra att det inte är partinålen på kommunalrådens kavajer som avgör vem som inbjuds att delta i regeringens arbete för att skapa en förbättrad flyktingpolitik och-mottagning.   

Avslutning
I avslutningen återvänder Sabuni till utanförskapet-som hon också inledde med. Denna teknik kallas på latin för inclusio. Avslutningen inleds dessutom starkt med orden: Vi måste komma ihåg att det inte är invandringen som är problemet. Problemet är utanförskapet. Och här, i avslutningen, kommer också åtgärderna och programmen. Nystartsjobben. Instegsjobben. Och hon hämtar inspiration från andra sidan Atlanten när hon citerar Franklin D Roosevelt: För att det här ska bli en bra plats att leva i för några måste det bli en bra plats att leva i för alla. Efter detta kommer Sabuni med en ny definition: Politikens roll är att skapa förutsättningar för allas delaktighet.   

Och som en knorr kommer orden där hon leker med de tre musketörernas valspråk: Och vi gör det tillsammans-en för alla, alla mot utanförskapet! Det här sättet att smycka språket kallas för noema (sentensanspelning) på grekiska-att man förvanskar ett uttryck eller citat som är känt av de allra flesta.    

En skicklig avslutning på ett mycket bra tal.  

Språket
Sabunis språk dominerades inte av någon speciell ordfigur-spridningen är jämn vilket antyder att man jobbat med talet i flera dagar, kanske i veckor. Utmärkande är att Sabuni använder sig av fler bildfigurer än sina medtalare- och just dessa tar mer tid än andra figurer att ta fram. Jämfört med Göran Perssons språk och jämför med mitt eget Persson-index, så låg Nyanko Sabuni på 0,53. Alltså-Sabuni kom upp i 53% av Perssons nivå vad gäller bruket av konstfulla ordfigurer. Men, när det gäller bildfigurer så vill jag påstå att Sabuni med sitt tal nästan matchar GP fullt ut.   

Bra jobbat Nyanko Sabuni!  

Övrigt värt att nämna
Jag hade önskat mig ett mer kraftfullt framträdande. Men avsaknaden av kraften kompenseras i viss mån av ärligheten i framställningen. Noterbart är att Nyanko Sabuni hade ganska få negativa referenser till motståndarna i oppositionen-bara fem stycken och alla fem riktade mot (s). Det är bara 1/5-del av den nivå som (s), (v) och (mp) valde att lägga sig på med 28, 26 resp 24 st påhopp. Här överlåter jag till dig som läsare att dra dina egna slutsatser vad gäller valet av taktik.   

Sammanfattning/retoriskt betyg (10-skala): 
Inledning/intresseväckare  8  

Bakgrund   8 

Budskap (tydlighet)  9 Mycket tydlig! 

Argumentation   9 Bra-exemplen bar! 

Avslutning/uppmaning  8 

Bevisstyrka   9  

Språkliga hjälpmedel  8  

Engagemang   6 

Relativt sett svagast i ett bra tal   

Sammanvägt betyg:  8,25 (Lika högt betyg som LL fick 2006) 

       

       

       

Nyamko Sabuni talar i Almedalen idag  

Almedalsveckan lider mot sitt slut och idag, lördag, är det dags för Folkpartiet att äntra scenen i Almedalen 11.30. Talare är integrations-och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, som jag för övrigt intervjuade i programmet ReageraMera den här veckan.

Intervjun med henne och flera andra hittar du på adressen
http://www.justradio.nu/nyhet_almedal.php

Torgny Peterson
 

Om du inte haft möjlighet att lyssna på de intervjuer som gjorts i programmet ReageraMera i JustRadio under Almedalsveckan är det inte för sent. Du kan lyssna när det passar dig på http://www.justradio.nu/nyhet_almedal.php

Nästa direktsändning av programmet ReageraMera kommer onsdag 18 juli 10.30. Missa inte det! 

Retorikexperten Christer Hanefalk analyserar Lars Ohlys tal      

Talanalys politikertal Almedalen 
Talare: Lars Ohly
Datum: 13 juli 2007  

Motstånd mot systemskifte Ohlys tema 
Lars Ohlys tal varade i 29 minuter. Det hade en tydlig röd tråd hela vägen. Från inledningens det handlar om att göra motstånd till treklangen i avslutningen som slutade med en rättvis värld. Ohly är ju den svenska politikens främste agitator och han bevisade detta också denna kväll. Ordet agitator kommer för övrigt från latinets agitare som betyder att snabbt sätta i rörelse. Det gjorde Ohly verkligen-han satte sin publik i rörelse på ett bra sätt.   

Kanske kunde han ha varit lite mer publikfriande för han hade otvivelaktigt chansen till detta. Han avstod dock från att vänta ut applåder och jubel, utan drev på i ett högt, men inte för högt, tempo. Ohly var också imponerande obunden av sitt manus.   

Noterbart är att när Ohly talade förvånansvärt lite om sina samarbetspartners (s) och (mp). Den enda gången han tog upp (s) så handlade det faktiskt om kritik mot Mona Sahlin och hennes EMU-hållning.   

Vad gäller sakinnehållet så talade Lars Ohly i första hand och omkring 35 procent av tiden om det systemskifte som han ansåg redan hade inträffat i Sverige. Därmed markerade han starkt sin åsiktsskillnad mot Anders Borg som, dagen innan, sagt att det inte behövs något systemskifte. Ohly exemplifierade på ett flertal sätt vad han ansåg vara bevis för systemskiftet. Och varje exempel avslutades med orden: Det är ett systemskifte! Denna retoriska figur kallas inclusio.   

Inledning
I sin inledning gick Ohly ut hårt med att säga att det handlar om motstånd. Och Anders Borg blev snabbt den som blev föremål för attacken. Varför just Borg kan synas lite märkligt, han är ju den som anses ligga närmast vänstern inom Alliansen. Eller, var det kanske just därför, vem vet? Men för Ohly handlade det Alliansen står för om stenhård, kristallklar klasspolitik (här hade treklangen blivit bättre om han ersatt stenhård med exempelvis kuslig eller annat ord på k, alliterationen gör det lättare att komma ihåg).   

Bakgrundbeskrivning
I sin bakgrundbeskrivning fortsatte Ohly med att på område efter område exemplifiera det, enligt honom själv, redan genomförda systemskiftet. Han talade om motsatsparet solidaritet-privatisering. Tog upp Alliansens angrepp mot fackföreningsrörelsen. Han talade om kulturskymningen. Om sorteringsskolan. Om rätten till bostad och att Alliansen gjort bostäder till handelsvara. Han beskrev motpartens sätt att tänka genom att jämföra dem med dinosaurierna.   

Budskap (tes)
Ohlys budskap var att det var dags att göra motstånd mot det Alliansregeringen gör och står för. Därmed tog han upp den tråd som han inlett med.  

Argumentation
I sin argumentation fortsatte Ohly med att tala om på vilka områden det var viktigt att göra motstånd. Här tog han bland annat upp de aktuella avvisningsbesluten av irakier och han citerade Tobias Billström som inte ansåg sig ha rätt att ha en åsikt i frågan: Sedan när blev det förbjudet för en politiker att ha en egen åsikt i en politisk fråga? Och han gav centerns Fredrik Federlay en rejäl känga för dennes bagatelliserande yttrande om att det är ju lite rörigt därnere (dvs i Irak) genom att säga följande: Fredrik Federlay, det är lite rörigt i mitt sovrum. I Irak råder det krig! Här gör Ohly på ett skickligt sätt och i ironins form en s k alter, det vill säga en nivåförskjutning genom en definition. I argumentationen gick Ohly också in på miljön där han visserligen tyckte att det var bra att alla nu hade ett miljötänkande, men att framförallt moderaternas omsvängning i frågan saknade trovärdighet med hänsyn till hur man jobbat med miljöfrågorna i valrörelsen. I miljöargumentationen nämnde Ohly också FNs miljörapport, som han refererade till när han tog upp konsekvenserna av olika temperatur-scenarios. Ohly tog också upp transporterna och kommunikationerna. Noterbart här är att han, precis som Andreas Carlgren, tryckte på hur viktig transportsektorn är för samhällsutvecklingen. Han talade om hur viktigt det var att människor, framförallt ungdomar, fick möjlighet att resa internationellt och möta andra människor och kulturer. De kollektiva trafikslagen, buss, tåg och flyg, lyftes direkt och indirekt fram på ett positivt sätt. Bilen var det stora problemet enligt Ohly, vilket bekräftas av den klimatrapport från FN som Ohly hänvisade till oh som han säkert läst ordentligt och där det framgår att bilar, bussar och lastbilar svarar för hela 88 procent av transportsektorns koldioxidutsläpp.   

Avslutning
I avslutningens början gick Ohly, på ett trevligt sätt, över till att prata om behovet av goda kommunikationer men specifikt utifrån Gotlands perspektiv. Hur viktigt det var att just gotlänningarna fick samma ekonomiska möjligheter som alla andra svenskar att resa. Kopplingen till Gotland kändes rätt charmig och vältajmad. Men, avslutningen knöt ihop helheten på ett bra sätt och på slutet kom den vanliga stegrade treklangen (dvs man går från det minsta till det största), denna gång med orden en rättvis värld som avslutning.  

En, i mitt tycke, bra avslutning utifrån ett (v)-perspektiv.   

Språket
Ohlys språk dominerades av s k utbildande figurer. Med detta menas bild-och rytmfigurer. Dessa representerade 56 procent av språkfigurerna. Rytmerna var naturligtvis de mest förekommande, men det ska sägas att Ohly hade en bra spridning när det gäller bruket av ordfigurer vilket tyder på två saker: Dels har han haft tid att jobba lite mer med sitt tal och dels att Ohly har goda retoriska grundkunskaper. Jämfört med Göran Perssons språk och jämfört med mitt eget Persson-index, så låg Lars Ohly på 0,47. Alltså, Ohly kom upp i 47% av Perssons nivå vad gäller bruket av ordfigurer.   

Övrigt värt att nämna
Ohly hade få felsägningar och han jobbade under större delen av talet utan hjälp av sitt manus. Vilket understryker att Ohly måste ha tagit fram det allra mesta (allt?) av talet själv. Han hade, precis som kollegerna Sahlin och Eriksson, relativt många direkta angrepp på Alliansen i allmänhet och moderaterna i synnerhet (jag räknade till totalt 26 st vilket lägger honom precis mitt emellan Sahlins 28 och Peter Erikssons 24). Vad gäller fördelningen logos/nytta, ethos/karaktär och pathos/känslor så dominerade ethos-frågorna kraftigt, vilket bekräftar att även Ohly med sitt tal var med och startade valrörelsen 2010.   

Sammanfattning/retoriskt betyg (10-skala):  
Inledning/intresseväckare  7  

Bakgrund   8 

Budskap (tydlighet)  8 Mkt tydligt budskap-bra! 

Argumentation   8 

Avslutning/uppmaning  9 Bra - engagerande 

Bevisstyrka   8  

Språkliga hjälpmedel  5 Bra, men Ohly kan bättre 

Engagemang   8 Bra tryck hela vägen  

Sammanvägt betyg:  7,6 

       

       

       

       

       

Alice Åström, riksdagsledamot (v)

Under veckan som gått har olika aspekter av narkotikaproblemet diskuterats i olika sammanhang och många hävdar att missbrukare är rättslösa. Är det så illa?

I dagens sändning av radioprogrammet ReageraMera i JustRadio diskuterar vi det med Alice Åström, riksdagsledamot för vänsterpartiet och Christer Karlsson från KRIS (Kriminellas Revansch i Samhället).

Besöker du eller bor du på Gotland lyssnar du enklast på JustRadio på FM 89.2

Bor du i övriga Sverige eller i utlandet kan du lyssna direkt på adressen www.justradio.nu  eller www.myspace.com/justradiogotland

       

Radioprogrammet ReageraMera sänder under Almedalsveckan varje dag måndag-fredag med början kl. 10.30 Fredag 13 juli kan du lyssna på programmet som börjar kl. 10.30. Med ett stort antal reportrar verksamma ute i Visby och på stationen förmedlar vi senaste nytt, information, uppdateringar, kommentarer mm.

Program fredag 13 juli kl. 10.30
* Är missbrukare rättslösa? Under veckan i Almedalen har den frågan diskuterats vid olika tillfällen. I studion Alice Åström, riksdagsledamot (v) och Christer Karlsson, KRIS (Kriminellas Revansch i Samhället)

* Hur har årets Almedalsvecka varit? Intervju med Karin Lindvall, projektledare för Almedalsveckan 

* Och nu då? Vad händer se´n? 

Besöker du eller bor du på Gotland lyssnar du enklast på JustRadio på FM 89.2

Bor du i övriga Sverige eller i utlandet kan du lyssna direkt på adressen www.justradio.nu  eller www.myspace.com/justradiogotland

Sändningstider och innehåll kan du läsa mer om här senare, så se till att du för att hålla dig uppdaterad om vad som händer i Visby besöker den här bloggen flera gånger per dag.

Välkommen till Gotland, Visby och Almedalen!

   Christer Hanefalk analyserar Anders Borgs tal

Talanalys politikertal Almedalen 
Talare: Anders Borg
Datum: 12 juli 2007  

40-minuterstal på 27 minuter 
Anders Borgs tal varade i 27 minuter. Och det var egentligen inget större fel på talet. Inte alls. Visserligen varken elegant eller kreativt formulerat, men det tog upp rätt frågor, hade rätt engagemang och hade rätt lösningar, sett ur moderat- och alliansperspektiv. Problemet var att publiken inte hade en chans att hänga med i tempot. Hade Göran Persson framfört exakt samma tal så är det min uppfattning att det tagit 40 minuter. GP hade dragit ner tempot, lagt in pauser på rätt ställen för applåder och betonat vissa partier med lätt pathos-darr på stämman. Nu fick publiken passa på att kasta in applåder i obevakade ögonblick, exempelvis medan Borg vid ett fåtal tillfällen hämtade andan och drack en klunk vatten eller när teckenspråkstolkarna bytte plats.   

För publiken ville verkligen vara med. Man nästan kände i luften hur mycket alla ville stödja Borg, applådera och jubla. Men det fick den inte.  

Borg talade förvånansvärt lite om moderaterna som parti utan lyfte mer fram Alliansen, dock bara ett fåtal gånger.  

Vad gäller sakinnehållet så talade Anders Borg, självklart, till största delen om ekonomifrågor. Min uppskattning är att närmare 40 procent handlade om Borgs eget fögderi-finanserna. Men miljön fick ganska stort utrymme (omkring 15 procent) och han talade mer än någon tidigare gjort om tillväxt- och entreprenörsfrågorna (nästan 20 procent). Speciellt värt att notera i detta sammanhang var att Borg framhöll möjligheterna att åstadkomma både ock, till och med att en god och ansvarsfull miljöpolitik förutsätter tillväxt och goda finanser. Däremot fick såväl infrastruktur som globalisering relativt liten plats, totalt mindre än 5 procent.   

Inledning
Efter förutsägbara inledningsord där han talade om Almedalen och Visby som den vackraste platsen i Sverige kom han snabbt in på ekonomitemat. Han poängterade att allt egentligen stod rätt bra till med ekonomin, men varnade också för att de allra största misstagen görs i goda tider. Och att vi inte får gå i fällan och tro att nu har vi råd med allt!. Och här kom talets första metafor om ekonomin: Vi har sommar nu, men det kommer en höst och en vinter. Han fortsatte med att beskriva Sveriges ekonomiska under 1870-1970 med att beskriva hur tre olika områden hade 19-faldigats på 100 år. (Anm: Personligen tror jag att Sverige hade näst högsta tillväxten i världen dessa år, men det saknar betydelse i sammanhanget) Och han berättade om sin egen enkla bakgrund-med farföräldrar och föräldrar som från enkla förhållanden gjorde en välståndsresa under 1900-talet. Varpå han började beröra utanförskapet. Med 1,5 miljoner människor i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden och med 1,0 miljon i bidragsberoende. Som alla saknar arbete och arbetskamrater-det första skyddet utanför familjen.   

Bakgrundbeskrivning
I sin bakgrundbeskrivning fortsatte Borg att tala om utanförskapet. Och vad detta utanförskap innebär i kostnader för samhället. Om vi inte klarar att hantera detta problem så innebär detta att vi får bära en tyngre ryggsäck i framtiden. Ett minskat utanförskap, menade Borg, ger ökad konkurrenskraft i en global ekonomi och möjliggör en trygg välfärd när en större del av befolkningen är ålderspensionärer. Det finns inga mirakelkurer-mirakelkurerna bör stanna i sagoböckerna, fortsatte han. Det är helt enkelt bättre att göra det billigare att anställa än att minska på anställningstryggheten. Och han upprepade, på ett bra sätt, att i Sverige så har vi ett bra företagsklimat men ett dåligt företagarklimat (den här figuren heter polyptoton på grekiska).    

Budskap (tes)
Borgs budskap var att Sverige inte behöver ett systemskifte, snarare att vi behöver hitta tillbaka till de värderingar som skapade den svenska modellen. Det vill säga att återupprätta modellen.   

Argumentation
I sin argumentation inledde Borg med att använda ett gammalt Palme-citat: Politik handlar ytterst om värderingar. Och att frihet är ett centralt värdeord för Sverige och svenskarna. Frihet ger resurser, makt och möjligheter, sade Borg. Och frihet, fortsatte han, respekterar vi varandra. Frihet och samhörighet är två sidor av samma mynt. 

Han talade också om våra möjligheter att utvecklas till ett teknikorienterat kunskapsland samt om skolans viktiga roll för att bygga detta land. För genom en bra skola ökar möjligheterna för ungdomarna att kunna påverka sina egna liv. Han betonade just kunskapens betydelse i skolan. Att ge just kunskap till alla är att bygga ett samhälle som hänger ihop.   

Avslutning
I avslutningen talade Borg om behovet av att bygga det nya Sverige. Han avslutade med en treklang där han inledde med att upprepa just ordet bygga i varje mening. Där borde han ha slutat, men så kom en avslutning till där han tackade för möjligheten att få tala i Almedalen. Och sedan försvann han-snabbt. Publiken fick inte heller nu möjlighet att tacka honom eller applådera. Det blev på sätt och vis lite västgötaklimax.   

Språket
Borgs språk dominerades, till och med i högre grad än Carlgrens och Sahlins, av s k rytmfigurer, mestadels så kallade treklanger. Faktiskt hela 60 procent av Borgs ordfigurer var rytmer. Inriktningsmässigt använde han sig av en kombination av utbildande och behagande figurer (precis som Sahlin)-drygt 73 procent. Vilket betyder att Borgs tal, precis som Sahlins, vände sig till partisympatisörer. Jämfört med Göran Perssons språk och jämför med mitt eget Persson-index, så låg Anders Borg på 0,56. Alltså, Borg kom upp i 56% av Perssons nivå vad gäller bruket av ordfigurer. Dock skall sägas att om Borg hade talat lagom länge, det vill säga längre än han gjorde, hade hans Persson-index hamnat under 0,4.   

Övrigt värt att nämna
Borg hade väldigt få felsägningar trots att han inte kändes speciellt manusbunden. Han hade nog tränat på sitt tal en hel del. Därför är det dubbelt synd att man inom moderaterna inte har samma seriösa syn på ämnet retorik som (s) har. Halva grundkursen (dvs en dag) i retorik hade hjälpt Borg att bli 50 procent bättre. För det måste sägas: Borg är utan tvekan en oslipad diamant. Ett verkligt ämne till en stor talare. Han har rösten, närvaron, charmen, trovärdigheten, kunnigheten men saknar viktiga delar i tekniken. Kanske var han nervös-vem vet. Ett vanligt tecken på nervositet är just att man talar väldigt fort. Eller kanske är tron på den egna förmågan inom (m) en kvarleva från den förra moderatledningen. Att åsikten inom partiet är att man är så bra på att tala att man inte behöver träna. Personligen har jag dock svårt att se en sådan brist på ödmjukhet hos Anders Borg själv.   

Med rätt retorisk coachning kan Anders Borg utvecklas till en mycket viktig frontfigur för Alliansen. Specialkunskaperna, seriositeten och engagemanget finns redan där. Det som saknas är pricken över i.  

Det ska bli intressant att följa honom i framtiden.   

Sammanfattning/retoriskt betyg (10-skala): 
Inledning/intresseväckare  6  

Bakgrund   7 

Budskap (tydlighet)  8  

Argumentation   8 

Avslutning/uppmaning  4 Svagaste delen i talet 

Bevisstyrka   9 Bra-vet vad han pratar om 

Språkliga hjälpmedel  4 Här har moderaterna jobb att göra! 

Engagemang   7   

Sammanvägt betyg:  6,8 Särskilt betygsavdrag för fortkörning: -  1,0 

Slutbetyg:   5,8