ReageraMera

Distinguished delegates, ladies and gentlemen

There are few places on earth that can be considered 'remote' anymore. Long-distance travel that used to take weeks or months is now just a few hours away by airplane.

The world is industrialising at an ever increasing rate. It is estimated that by 2030, 61% of the global population will live in urban areas, many of them in so-called ‘super-cities' of 20 million or more people. Tokyo or Mexico city will no longer be the exception, many of these huge conglomerations will be in the developing world. Historically mass migrations from the countryside to cities have resulted in the creation of slum areas, social deprivation and environmental damage.

Television and radio programmes can reach people even when roads cannot. In fact they regularly used to pass health education messages to rural groups. Mobile phones, once the fashion accessory of the business elite, have become everyday tools to link communities.

No everyone has benefited equally from globalization. The emergence of transnational corporations that dominate global markets have resulted in startling inequalities.

Of the world's 100 largest economic entities, 51 are now corporations and 49 are countries. Three quarters of the world's top 200 corporations are based in industrialized countries. They account for more than one quarter of global economic activity while employing less than one percent of its workforce. Those same corporations have annual sales of 18 times the size of the combined annual income of the 1.2 billion people (24 per cent of the total world population) living in "severe" poverty.

Communities that live in areas where illicit drugs are grown or sourced also suffer harm from global drug abuse because their social, political and economic development is hampered by the drug trade.

Drug trafficking impacts most heavily on some of the world's poorest communities, undermining efforts to support their positive development and destroying local cultures.

This is the environment and the realities we have to face when we talk about drug abuse prevention.  

Human beings cannot exist in isolation. We live together in families, social networks and communities. We invest in each other and our relationships, we value and maintain our connections.

In order to have our needs met, we rely on each other for love, affection, support, care and understanding. Our society is therefore based on complex interactions and dependencies.

Drugs undermine all of this.

Drugs distort an individual's decision-making process, limiting the ability to care for oneself or others.

Drug abuse overrides or replaces healthy social interaction, undermining the fundamental relationships within society.

All aspects of drugs result in widespread harm - from cultivation, production, transport, distribution and consumption.

Drug prevention work has a strong interaction with other drugs, above all alcohol and tobacco. Use of different drugs often occur together, with shared mechanisms of dependence and the resulting harm often comes from combined misuse of several substances. People who die from overdose often have large quantities of alcohol and legal drugs in the blood.

It is therefore very important that prevention is not directed towards one group of substances but involves joint action against alcohol, tobacco, drugs, and doping.

In 2003, the world's first global treaty on health was signed. The Framework Convention on Tobacco Control (FCTC) took 4 long years of negotiations between the 191 member countries of the World Health Organisation. The most important feature of the FCTC is that it covers all aspects of tobacco, ranging from health warnings on the packets to the advertising, promotion and sponsorship activities of tobacco companies. In addition, the treaty sets out measures to control the sale of cigarettes to minors and tackle smuggling.

Attention is also given to supporting farmers to diversify their crops and to find other ways of earning a living than growing tobacco. Basically, the treaty covers the whole cycle of tobacco from the plant to the end product. It is the foundation of a global commitment to a comprehensive strategy to combat tobacco. It links together elements of supply and demand.

As you can imagine, finding a balance between all the competing interests of the countries was a real challenge. The World Health Organisation maintained a strong political commitment and complete focus during all of the slow and sometimes painful negotiations. To support the WHO, the health community united around the process. A special coalition of NGOs shadowed the negotiations, keeping up the pressure on the governments and monitoring and exposing attempts by the tobacco industry to infiltrate national delegations or influence the debate.

The Framework Convention on Tobacco Control is a good example of what can be achieved when committed NGOs cooperate and work together.

NGOs support and reinforce social connections between people.

They build stronger and more resilient societies, upholding the key of cooperation, solidarity, human rights, justice, and equality of opportunity.

NGOs give communities a voice, particularly those without political or economic power which suffer disproportionately from global drug abuse.

Drugs have no place in this vision and always involve harm.

Like-minded NGOs and community groups need therefore to work together to counteract pressure to liberalise drug policy.

Policy makers at all levels need an awareness of the harm of drug abuse. NGOs have an important role to play in this matter.

As NGOs we have a number of assets:

First of all, many of us share similar fundamental values and are all committed to working towards the same aim.

We also enjoy significant levels of public trust and confidence. A number of surveys have consistently shown that NGOs are considered more trustworthy, more so than governments or industry.

NGOs have the capacity to work together in a collaborative way. By sharing information, idea, advocacy tactics we can move the global agenda forward.

Globalisation can also work in our favour. We can influence the political, social and economic environments internationally. We can hold governments accountable for their policy decisions at home and abroad.

The strength of the international drug control system is its universality, with all governments solidly behind the United Nations drug conventions.

But drug policies are too important to be left to drug experts and to governments alone. It is a society-wide responsibility that requires society-wide engagement. This means working with children, starting from parents and teachers, to ensure that they develop self-esteem. This means to support family-based programmes, because prevention begins at home. This means advocacy.

People can be steered  away from drugs. And those that do suffer the misery of addiction can be brought back into society. This is the true meaning of harm reduction which goes far beyond its usual narrow definition.

We all want to help the poor farmers - to switch from crops to sustainable livelihoods.

We all want to help the drug addicts - to save them from a life of misery.

We all want to reduce the violence and crime associated with the drug economy.

My key message is:

Human rights are incompatible with drug abuse. All individuals have the right to a life that is not harmed by drugs. Policy makers need to to defend and protect this right. The rights and interests of drug users are not servd by supporting the continuation of drug abuse.

Alcohol, tobacco and drugs are phenomena that affect every geographic region in the world and no country can tackle these problems alone. To have any impact, there has to be a consistent approach to these products and this means creating strong coalitions hat can help governments to find the political will to act.

As NGOs  we can play a crucial and very important role in this matter. AS NGOs we share a common responsibility to take this initiative and this conference, The World Forum Against Drugs, further and strengthen and build further on this effort.

For the health community , this is our opportunity and challenge!

Thank you for your attention.

Good afternoon ladies and gentlemen!  I want to extend my congratulations to the conveners of this excellent conference. And the terrific speakers who have provided valuable contributions are to be commended. 

It has been very refreshing to see so many of my long-time and my newly found colleagues here participating in this important event.  And it has been great to meet many new people.  It has been a wonderful opportunity to share our experiences and to learn new information.

I think we can all agree that drugs are a problem.  Today we are faced with new and more powerful drugs as well as a society that has, in many countries, become too tolerant of them. 

As David Evans mentioned, In the United States, there is a very large and very well financed movement to normalize and legalize drug use and drug trafficking.  Much of that movement is funded by a name that many of you know - George Soros, a convicted criminal who has publicly labeled himself as an atheist and yet has claimed that he is God... 

Mr. Soros is about power and fame.  His philosophy is to destroy societies that he does not like and then recreate them using his "open society" model.  He destroys by creating chaos.  And what better way to create chaos in society than to have a drug-addicted population that dominates.  To have societies with drug-friendly laws and policies will certainly contribute to creating this chaos.

As in some other countries, Mr. Soros seeks to destroy our political system in the US and to create chaos in our judicial and law enforcement systems and even in our military. 

He has contributed millions to the drug legalization movement as well as bought many of our politicians.  When legislative bills are moving through state legislatures or congressional bills through the US Congress that are pro-drug, anti-treatment, anti-law enforcement, or anti-prevention, we almost always discover that the bills are sponsored by politicians who have taken money from Soros.  This is factual and can be confirmed by checking public records of campaign finance. 

Likewise, when voter initiatives appear on state and local ballots in the US to alter our drug laws towards a more permissive practice, such as legalizing marijuana as a so-called medicine, funding needle giveaway programs, prohibiting judges from sending drug dealers to jail, or legalizing drugs, these initiatives are always funded by Mr. Soros and/or some of his business colleagues.

Just since the beginning of 2008, we have seen an extraordinary increase in drug legalization efforts and activities in the US.  During this short time period, no less than 91 different pieces of pro-legalization voter initiatives and legislation have been filed in 26 states and a number of cities across the nation.  This year, we have also been confronted with two federal bills: one that seeks to legalize marijuana as a so-called medicine throughout the nation and one that seeks to legalize the possession of up to 3.5 ounces of marijuana for non-medical use.  For those of you who do not know - 3.5 ounces will roll somewhere between 210 and 420 joints, depending upon the quality of the marijuana.

The good news is that, thanks to hard work of many committed individuals and much collaborative work, only 6 of the 91 proposed actions ultimately were approved and 4 of those will most likely not be able to be implemented.

This tells me two very important things:  1) it is not the will of the public to have these permissive policies; and 2) when we all work together and push back, we can indeed win.

Clearly, we are under attack.  And this attack is not limited to the borders of the United States as has clearly been demonstrated from the presentations of others here at this conference.  My work at Drug Free America Foundation takes me to many countries.  I have had the honor and privilege of working with colleagues from around the world.  And everywhere I go, the name and evil influence of Soros is known.  His drug legalization blueprint is promoted globally. 

This blueprint has a common theme with specific strategies that we see promoted worldwide:

Harm reduction

Marijuana and other illegal drugs as medicine

Human rights issues

Now no one would argue against reducing the harms of drugs but, this term is greatly misapplied and abused by those seeking to normalize and legalize drugs.  The concept of harm reduction has become associated with needle exchange and so-called safe injection site programs which not only accept drug use without attempting to help people become drug free but, also were established without solid evidence that such programs actually reduce HIV and other blood-borne infections.  The drug legalization proponents who advocate for these programs claim that abstinence is unrealistic and not a desired goal of their strategy.

The United Nations Office on Drugs and Crime has issued a very clear statement about harm reduction.  They have said that if ‘harm reduction' is done exclusively, namely without prevention, treatment, and law enforcement, it will make a mockery of any control system, send the wrong message and only perpetuate drug use.

I suggest that the only sure way to prevent drug-related harm is to prevent or to stop drug use.  Any efforts that fail to strive toward this goal should be viewed with skepticism and challenged as "harm promotion" rather than harm reduction.   

Drug policies that embrace harm reduction strategies without a goal of leading the user to abstinence inevitably ignore the harms of the drugs themselves and instead focus solely on the harms caused by their use.  They create the perception that drugs are not dangerous and ok if "safely" or "responsibly" used, a perception that undoubtedly increases drug use.  These strategies undermine prevention messages as they prolong addiction.

The legitimate concept of harm reduction understands minimizing harm within the context of prevention, treatment and law enforcement with a primary focus on prevention - a dramatic difference from sustaining the addiction of individuals and losing sight of their human rights to be drug-free and productive members of society.

Those who advocate for softening our drug laws and normalizing and legalizing drugs continuously raise the human rights issue.  And certainly we all recognize that human rights are precious and should not be violated.  But, these advocates have pushed the envelope too far when they began espousing that it is the "human right" of individuals to use drugs and endanger not only their own lives but the lives of others.  With rights, come responsibilities and that is something that drug users know or care very little about.

I maintain that the harm reduction strategies promoted by the drug legalization advocates are a gross violation of human rights.  Your and my rights who are drug free but would be affected by drug users - and the rights of addicts who are entitled to effective drug policies and treatment that will help them to get well.

And speaking of getting well - let's talk a minute about the fraudulent campaigns to legalize marijuana as a so-called medicine.  This illusion that has been created by the Soros minions that marijuana is a so-called medicine is a huge violation of human rights!  Truly sick people who deserve legitimate medical treatment have been duped into believing that marijuana will help them, while in reality it is hurting them.  All because a special interest group is advancing a hidden agenda to normalize and legalize marijuana use.  The sad thing is that people smoking pot probably do feel better even if they are not getting better but they could also feel better by smoking crack cocaine or injecting heroin.  Will these be the next drugs to legalize as so-called medicine?

The drug legalization movement certainly has more money than we do but, we are on the right side.  We have science and solid data behind us.  History has shown that restrictive drug policies do work.  The very successful restrictive drug policy of Sweden is a perfect example of what works!  On the contrary, history has shown that permissive policies are flawed and do not work, as evidenced with the permissive policies based upon so-called harm reduction rather than the goal of abstinence in countries such as Australia. 

Obviously, our policies should be humane and compassionate but should not tolerate drug use and drug trafficking.  Drug policy should be well balanced with prevention, treatment, and law enforcement and interdiction efforts.

Contrary to what the drug legalization advocates claim, it is not the restrictive drug policies that are harmful, it is the drug itself.  There are no "safe" ways to use drugs.  Policies that condone and prolong drug use should not be tolerated.  Such policies are a travesty and a gross violation of the rights of individuals who suffer from addiction.  These individuals should never be thrown away through programs that take the easy way out by maintaining them on drugs rather than leveraging them toward sobriety.

A great and honorable man once said "The ultimate determinant in the struggle that's now going on in the world will not be bombs and rockets, but a test of wills and ideas, a trial of spiritual resolve, the values we hold, the beliefs we cherish, and the ideals to which we are dedicated."  That man was former American President and world leader, Ronald Reagan.  He uttered these words over 2 decades ago but they are even truer today.

My friends, we are at a crossroads in history with drug policy.  It is a struggle like we have never seen in our lifetime.  A struggle in which we cannot surrender.  A struggle we cannot ignore.  A struggle that requires ALL of us to engage and push back with a mighty force.

Former President Ronald Reagan told us Americans long ago "If we continue to accommodate, continue to back up and retreat, eventually we have to face the final demand - the ultimatum."  And I say to you today in this battle that we find ourselves - engaged against the scourge of drugs and against those forces that seek to normalize and legalize drugs by weakening our drug laws and policies, "If we continue to accommodate, continue to back up and retreat, eventually we will indeed have to face the final demand - the ultimatum of a world fueled by drug use, drug trafficking, and all of the social ills associated with such a society.  We absolutely cannot continue to accommodate, back up and retreat on the drug issue.  We must face it head on.  We must stand firm with restrictive, yet compassionate and humane drug policies - for the future of our children and the future of our human race.

When we are born, we are not patted gently on the back and wished well in life.  We are smacked on the rear end and thrown into life with a series of challenges that require us to accept individual responsibility for our personal destiny. Shortly after being born we begin to cry. Some choose to go thru life whining while others take action. In going through life, it is helpful to remember the old saying - "If it is to be, it is up to me."

My fellow colleagues, I suggest that if we are to win this battle it truly is up to me and to YOU.  YOU must get involved and stay involved.  It is a battle worth fighting and it is one that is winnable.

This is why I am endorsing the Declaration put forth from this conference and I encourage you to also take the time to sign on with your endorsement and then not let this conference be the end of your commitment.  Let's all stay connected, take a stand, and fight this fight together because as we say in America, "United we stand, divided we fall!"

At the beginning of this Forum Minister Larsson declared, "Let the Games begin". As this Forum closes I say "Let the Games continue".

I will conclude with my favorite quote from Ronald Reagan - "You and I have a rendezvous with destiny.  We will preserve for our children this, the last best hope of man on earth, or we will sentence them to take the first step into a thousand years of darkness.  If we fail, at least let our children and our children's children say of us we justified our brief moment here.  We did all that could be done."

Thank you and God bless.

Excellencies, Conference Organisers, Distinguished Colleagues and Friends -  May I extend sincerest thanks, on behalf of Drug Free Australia, to Her Majesty, Queen Sylvia  for her Patronage of the First World Forum against Drugs and to the visionary organisers of the historic event we have all experienced over the last 3 days.

My segment of this Closing Session is entitled, ‘The importance of WFAD - an Australian Perspective.

Ladies and Gentlemen, quite simply, Australia's Illicit Drug Policy must change - and this Forum has the potential to be a catalyst to do that - in very real terms.

The fact is that, according to the United Nations World Drug Report, Australia continues to have one of the highest illicit drug use rates in the OECD. Yet statistics show that the majority of Australians do not want, nor do they approve of these drugs.

The 2007 National Household Survey results show that:

99% don't approve of hard drugs

94% don't approve of cannabis

79% don't want cannabis legalised

Most Australians want tougher penalties for drug dealers.

Let me share with you my dream - it is the dream of the majority of Australians - to rid our country of the scourge of illicit drugs. But before I do so, it is important for me to introduce you to the organisation I represent here today.

Drug Free Australia (DFA), was formally established in 2002, after many years of planning by dedicated people who could see the destructive influence of Harm Reduction, without prevention and effective Demand Reduction in Australia's drug policy.

In 2006, with some Federal Government funding, Drug Free Australia was able to begin its community education and outreach programs more effectively.

We have a high profile Patron, tennis champion, Dr Margaret Court and a dedicated President, Mr Craig Thompson, recently retired Family Court magistrate and specialist in drug-related mental health disorders.  We have a national Board of Directors with vast experience in alcohol and drug rehabilitation, education, and law enforcement fields. One of our Directors may be known to many of you - Major Brian Watters, who is also a member of the INCB.

Our work is supported by 24 Research Fellows, an influential group of specialists who advise us on national and international matters - seven of whom, I am very pleased to say, have been present at this Forum.

In the last 2 years, DFA has also built a strong supporter base comprising individuals and organisations representing almost 217,000 people.

In the same period, we have established an expanding group of youth advisers who assist us with community education and keep us current on matters relating to young people - who, as we have heard at this conference - are some of the most vulnerable when it comes to the dangers of drug use.

Now, let us look at Australia's current drug policy and what it has delivered to the Australian people. I have time today, only to give you a snapshot:

Internationally comparisons are very alarming

As mentioned previously, we have the highest rates of overall drug use in the OECD. The main drugs of concern are the use of ATS - and in particular Ecstasy. If we compare Australia and Sweden, Australia is much higher is all drug categories, with ATS being at least 20 times greater use per capita that in Sweden. Specific statistics bear this out - so, in terms of drug use, let us look at what has happened over the last 12 months in Australia ...

The trends from the 2007 Household Survey

A 2% drop in cannabis use. BUT there are still at least 200,000 people in Australia (in a population of 20 million people) who admit to being addicted to cannabis. With current evidence of direct links to mental illness and a raft of other health and safety issues, we should be more than a little concerned.

An ANCD report in 2006 indicated an alarmingly high use of methamphetamines, with a conservative 73,000 addicted to the drug ‘ICE'. Even with a slight drop of 0.9% (or less than 700 people) this is an area of growing concern.

An increase in underage binge drinking; an unprecedented increase in cocaine use.Further, in the youth population:1 in 10    12-14 year olds binge drink; 1 in 5 16 year olds drank at harmful levels; 1 in 7 secondary school students use cannabis; over 67,000 secondary students have used amphetamines

And some new evidence this week on drug driving, with a Victorian Police study showing that 15% of drivers killed in road accidents tested positive to cannabis and 8% to amphetamines. Ladies and Gentlemen, these figures have tripled since 2003.

Research compiled by the Australian Institute of Family Studies and reported this week, has found that a substantial number of Australian children are living in households where adults routinely misuse alcohol and other drugs.

The research shows that in cases of substantiated child abuse or neglect, 33 per cent of parents experienced significant problems with substance abuse and 31 per cent with alcohol abuse.

And disturbingly, it is estimated that 30 per cent of abused or neglected children go on to maltreat children in some way when they are adults.

It also warns that existing data underestimates the impact of drug and alcohol abuse on children, because current national surveys do not collect information on parental status or child care responsibilities.

We ask ... When are we going to look seriously at the Rights of the Child?

Why is Australia in this unacceptable position? The answer is quite simply, that a policy of Harm Minimisation has been adopted, without the necessary prevention and demand reduction strategies in place.

‘Harm Minimisation' - in real terms sends the message that: illegal drug use will always exist, so why try to change? drug users should have a right to choose when (or if) they will stop using and they should be assisted to use illegal drugs more safely.

This policy equates to ‘parking the ambulance at the bottom of a cliff to catch the people as they fall off'.

How does this policy translate into Harm Reduction, without prevention? This list is extensive, but here are a few examples: An injecting room in Sydney; Needle Programs that lack accountability including no exchange nor referral requirement; Brochures with mixed messages directed to young people and students in schools - for example, if you ‘choose to use' here is how to do it safely; Lack of funding for recovery-based rehabilitation BUTFunding for drug user organisations  - for example there is an organization called the Australian Injecting Drug Users' League that received funding for ‘peer education' to help people use drugs ‘safely'; high priority to Methadone maintenance - many people remain on methadone for life, and overdose rates are high; decriminalisation of cannabis - where at most, people are given a warning, or perhaps charged an expiation fee;

drug traffickers who receive light or even suspended sentences - little or no deterrent in the legal system and there is also a lack of consistency in drug laws across the country.

What are the solutions?

In the relatively short time of two and a half years, Drug Free Australia has worked hard to bring the issues and solutions into communities at the local level AND to talk to political leaders.

For example, we have:

Conducted community forums in every state and territory to educate people; compiled of eight (8) research papers to government; presented to Federal Parliamentary Inquiries; worked in High Schools, particularly in conjunction with a National Schools Competition - ‘Let's Keep Drug Free'; worked directly with indigenous communities.

Ladies and Gentlemen, may I take special time out to mention DFA's work with Australia's Aboriginal and Torres Strait Islander peoples. On the first day of this Forum we heard from my fellow Australian, Tania Major about the plight of Australia's Indigenous people - with the shocking fact that conservatively alcohol and drug related deaths among her people are 21 times higher than in the overall population. We also heard that the youth population is particularly vulnerable. Drug Free Australia is working hard to bring these issues to the notice of the government. We are in a unique position, due to the work of one of our Directors and her husband (a doctor) who work closely, on the ground, with the peoples of Bagot Community in Darwin. As a result, we have had direct consultations with indigenous communities in Darwin, Arnhem Land and in Central Australia and have produced a working paper for the Federal Government's latest inquiry. As a result of this Forum, I would like to continue contact with Tania in support of her efforts.

In our work with political leaders we have asked numerous questions and provided them with policy statements for consideration as alternatives to those of Harm Minimisation.

We are encouraged by the fact that the new Federal Government's illicit drug policy covers prevention. Therefore our current line of discussion covers questions such as: Will there be an equivalent to the ‘Tough on Drugs' strategy? Will the recommendations of the 2007  bi-partisan Parliamentary Inquiry into the Impact of Illicit Drugs on Families and its report entitled ‘The Winnable War on Drugs', be seriously considered?

What is the impact of the new National Corrections Strategy and the government's position on allowing needles in prisons? What is the Federal Government's reaction to the lobbying of the international pro drug group the International Drug Policy Consortium (IDPC) in its attempts to form partnerships with government agencies?

Most importantly, will the Australian government vote to retain the United Nations Drug Conventions at a UN meeting in 2009?

Ladies and Gentlemen - dear friends, there is a lot to be done, but WFAD offers very real solutions and opportunities for us all.

I personally have taken heart in getting to know many of you and the issues you face. We now know that we are not alone.

Although this is the concluding session, I'm sure you will agree with me that it represents an exciting new beginning. Let us take heart from the wise words of Dr Robert DuPont: ‘You alone can do it, but you cannot do it alone'

Let us continue to work together in 3 ways:

Continue to network

Support and sign the WFAD Resolution for the UNGASS meeting in 2009

Help to realize the historical formation of a World FEDERATION Against Drugs

Let us tell our supporters - this year is CRITICAL

Again, may I say a sincere thank you to the hard working organisers of this amazing Forum and to say - we are here to support all future outcomes from it and global initiatives in drug prevention.

Allianspartierna har i dag kommit överens om tillägg till signalspaningslagen som ytterligare förstärker det personliga integritetsskyddet med tydligare reglering och förbättrade kontrollmöjligheter av signalspaningen.

Förslagen är ett resultat av ett beredningsarbete inom regeringskansliet och går längre än vad riksdagen gav tillkänna i och med sitt beslut den 18 juni i år. Samtliga alliansriksdagsgrupper har eniga ställt sig bakom förslagen.

Ändringar, utöver de förbättringar som följer av riksdagsbeslutet i juni

1. De ändamål för vilka signalspaning får bedrivas preciseras ytterligare och anges i lag i stället för i förordning.

2. Tillstånd till signalspaning ska prövas av domstol.

3. FRA ska ansöka om tillstånd för all signalspaning. Även signalspaning för regeringens behov omfattas alltså av tillståndskrav.

4. FRA ska bara få tillgång till de "trafikstråk" som domstolen bestämmer.

5. I lagen tydliggörs att FRA inte får signalspana mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.

6. FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.

7. En utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser.

8. Sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person får inte användas utan särskilt tillstånd.

9. Närmare föreskrifter om förstöring meddelas. I lagen tas in en hänvisning till den lagstiftning som

reglerar FRA:s personuppgiftsbehandling.

10. Kontrollmyndighetens självständighet och förutsättningar för rättslig efterhandskontroll förstärks.

11. En underrättelseskyldighet till enskild införs.

12. Kontrollmyndigheten ska på begäran av enskild vara skyldig att undersöka om verksamhet avseende honom eller henne har skett i enlighet med lag.

13. Om information från själavårdande samtal skulle komma till FRA måste den omedelbart förstöras.

14. Inget råmaterial (i debatten benämnd trafikdata) får sparas i mer än ett år (ej heller av historiska, statistiska eller liknande skäl).

15. Vid kontrollstationen 2011 ska kontrollorganen göra en bedömning av huruvida FRA:s verksamhet bedrivits på ett etiskt riktigt sätt.

Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund ger följande gemensamma kommentarer till överenskommelsen: Signalspaning är en viktig metod för underrättelseinhämtning när det gäller yttre hot riktade mot Sverige. Samtidigt vill vi vara tydliga med att ett starkt värn för Sveriges säkerhet mot yttre hot måste gå hand i hand med ett starkt värnande av den personliga integriteten i Sverige.

Vi har tagit intryck, diskuterat och har nu nått enighet i våra riksdagsgrupper om att gå vidare med att reglera en verksamhet som tidigare varit oreglerad. Detta genom flera förslag som går längre än riksdagen när det gäller att förstärka det personliga integritetsskyddet samt tydligare reglera och bättre kontrollera signalspaningen.

Med förslagen drar vi en tydlig gräns för att begränsa spaningen till de yttre hoten och  stärker därför på flera punkter upp skyddet för enskilda i lagstiftningen. Vi inför också en tydligare tillståndsprövning och kontroll för hur signalspaning får bedrivas.

Genom att förtydliga lagstiftningen, stärka skyddet för den enskildes integritet och förbättra kontrollen möjliggör vi en väl fungerande svensk underrättelseinhämtning med ett tydligt och begränsat uppdrag samtidigt som vi möter den oro som funnits.

Den intresserade kan nu ta del av den nya upplagan av Atlas of Health in Europe, 2nd edition 2008, som innehåller hälsostatistik för WHO:s Europaregion.

Atlasen innehåller bland annat uppgifter om befolkning, födslar, dödsfall, förväntad livslängd, sjukdomar, livsstil, alkoholkonsumtion, rökning, trafikolyckor, och hälso- sjukvård.

Varje indikator presenteras på en karta för att visa regionala variationer. Informationen visas också i diagram för att ange ländernas rangordning och över tid för att visa trender.

European Institute of Studies of Prevention (IREFREA) har tittat närmare på hur 3 000 britter, tyskar och spanjorer i åldrarna 16-35 år "sköter" sig på populära turistorter som Mallorca och Ibiza.

Cirka 60% av de tillfrågade uppgav att de varit fulla mer än två gånger per vecka under semestern på Mallorca eller Ibiza och flera av dem hade också använt narkotika, särskilt besökarna på Ibiza.

Några övriga resultat från studien:

5% var inblandade i våldshandlingar under semestern

32,4% hade bevittnat våld

5,7% hade bevittnat våld många gånger

4,6% hade bevittnat våld varje kväll under semestervistelsen

I undersökningen har man också hittat ett klart samband mellan användning av alkohol och narkotika och våld.

Hur ser då den mest våldsamme turisten ut?

Han är man i åldern 16-19 år som berusar sig ofta och som använder kokain och/eller hasch under semestern.

Torgny Peterson

Fullmäktige i Oslo föreslår i budgetförslaget för 2009 att sprutrummet, dit missbrukare kan komma och injicera heroin, ska stängas.

Socialborgarrådet i Oslo, Jøran Kallmyr, säger till norska media att det bara är ett 60-tal som besöker lokalen på Storgata i centrala Oslo varje dag av de uppskattningsvis 3 000 heroinister som finns i den norska huvudstaden.

Kostnaderna för detta enda sprutrum uppgår till 12 miljoner kronor per år, varav 7 miljoner utgörs av kommunala medel.

Att Oslo förhoppningsvis fattar beslut om att bomma igen sprutrummet för gott och istället lägga pengarna på utökat fältarbete och boendemöjligheter tyder på ett positivt uppvaknande hos de ansvariga politikerna i Oslo.

Läs också:

Stäng sprutrummet

Torgny Peterson

Amerikanska forskare vid Cornell Medical Center in New York rapporterar att läkemedel mot depression, Seroxat och Paxil, kan påverka kvalitén på spermierna.

Du kan läsa mer i senaste numret av New Scientist här.

Torgny Peterson

Torsdag 25 september 14.00-15.00 är det dags igen för radioprogrammet ReageraMera.

Innehåll - torsdagens program

UNGASS (United Nations General Assembly Special Session on Drugs) 2009

Det finns inga hopplösa fall - Behandla beroendet, inte symptomen

Hassela Helpline - flerspråkig hjälplinje

Svenska Narkotikapolisföreningen (SNPF) är och gör vad?

Svenskt försök till kokainsmuggling resulterade i 3 år och 8 månader i bolivianskt fängelse

Medverkande

Ralf Löfstedt, ämnesråd Socialdepartementet

Torbjörn Fjellström, psykolog och en av initiativtagarna till BUD (Nordiska förbundet för kemiskt drogfri behandling)

Karin Bondesson, Hassela Helpline

Gunnar Hermansson, SNPF (Svenska Narkotikapolisföreningen)

Jonas Andersson, författare till El Choco - svensken i Bolivias ökända fängelse

Programmet sänds live via FM-nätet (89,2) på Gotland i radiokanalen WisbyFM. För dig som inte bor på eller gästar Gotland går det utmärkt att höra direktsändningarna live via internet på http://www.wisbyfm.se/ 

ReageraMera har spännande och intressanta gäster och tar upp toppaktuella frågeställningar i intervjuer och diskussioner - via telefon, live från studion eller i bandade inslag. Dessutom blir det musik.

Automatspel, som hittills varit det största rapporterade problemspelet, har fått konkurrens av nätpoker. En ny rapport från Nationella stödlinjen presenterar de förändringar som skett under de senaste åren.

2004 registrerade Nationella stödlinjen nätpoker som ett problemspel hos cirka 3,5 procent av dem som ringde. År 2006 hade andelen stigit till 30 procent.

Rapporten Nationella stödlinjen 2002-2006 presenterar utvecklingen av verksamheten och trender i spelvanor. Den ger även en inblick i en vanlig dag på Stödlinjen.

Mer information om Nationella stödlinjen hittar du här.

De förslag till lättnader på skuldsaneringsområdet som regeringens utredare, riksdagsmannen och advokaten Jan Ertsborn, flaggat för det senaste året konkretiserades i dag i ett delbetänkande som överlämnades till justitieminister Beatrice Ask. Utredaren föreslår att  företagare med stora verksamhetsskulder, men också andra överskuldsatta gäldenärer, ges större möjligheter till en nystart genom skuldsanering.

Skuldsanering, som funnits i svensk rätt sedan 1994, är en lagreglerad form av skulduppgörelse mellan en gäldenär och dennes borgenärer. Resultatet blir att gäldenären helt eller delvis befrias från sitt betalningsansvar, om situationen i princip är omöjlig att ta sig ur på annat sätt och skuldsanering bedöms som en skälig lösning.

Jan Ertsborn föreslår att skuldsaneringsinstitutet mer ska anpassas efter de överskuldsattas förutsättningar. Näringsverksamhet i vilken den skuldsatte har varit engagerad ska även i fortsättningen som regel vara avvecklad innan skuldsanering blir aktuell. Förslaget innebär emellertid bland annat att skuldsanering inte längre ska vara utesluten bara för att skulderna är nya.  En annan nyhet är att skuldsanering ska kunna beviljas trots att det är osäkert om gäldenärens betalningssvårigheter är permanenta.  Dessutom föreslås att den betalningsperiod som bestäms vid skuldsaneringen kortas från fem år till tre år.

Enligt Jan Ertsborn kommer lättnaderna i skuldsaneringslagen att bana väg för en kraftig ökning av antalet skuldsaneringsärenden. Detta antas i sin tur få positiva effekter både för de överskuldsatta och för samhället.  I betänkandet pekar han på behovet av att kommunerna och Kronofogden tar krafttag för att möta anstormningen av ansökningar inför det planerade ikraftträdandet år 2010, inte minst eftersom råd och stöd till de överskuldsatta på sikt kan betala sig i form av bland annat ökade kommunala skatteintäkter samt ett minskat vårdbehov och bidragsberoende.

Jan Ertsborn har inom ramen för sitt utredningsarbete också övervägt att införa alternativ till skuldsanering för att hjälpa även mindre svårt skuldtyngda personer till en nystart. I sitt delbetänkande, Vägen tillbaka för överskuldsatta (SOU 2008:82), slår han emellertid fast att nya åtgärder som löper parallellt med skuldsanering i vart fall inte för närvarande bör införas, delvis eftersom sådana åtgärder kan ge konsekvenser på den breda allmänhetens möjligheter att få krediter på rimliga villkor.

Läs också:

Vägen tillbaka för överskuldsatta (SOU 2008:82)

Regeringen vill underlätta beskattning av alkohol som privatpersoner för in i Sverige. Förslag till nya regler har skickats på remiss till Lagrådet. Lagrådsremissen innehåller också förslag till nya regler för införsel av bränsle för uppvärmning.

Sedan den 1 juli 2008 får privatpersoner föra in alkohol för eget bruk med hjälp av en mellanhand, t.ex. en bekant eller ett transportföretag. I dessa fall ska alkoholskatt betalas i Sverige. För att myndigheterna ska veta vem som ska betala skatten ska den som transporterar varorna till Sverige ha med sig ett särskilt dokument där det framgår vem som är skattskyldig. Om föraren inte kan uppvisa sådant dokument påförs han eller hon transporttillägg.

Uppvärmningsbränsle som förs in till Sverige av en enskild person för eget bruk ska enligt förslaget beskattas i Sverige, om inte bränslet förs in i tankfordon för yrkesmässig handel. Tullverket ska kontrollera privata transporter av skattepliktigt bränsle, medan Skatteverket ska besluta om skatt och eventuellt transporttillägg.

Ändringarna är anpassningar av svenska bestämmelser till EG-rätten och föreslås börja gälla den 1 januari 2009.

Lagrådsremissen innehåller förslag till ändrade bestämmelser om skatte- och tullfrihet för resande från land utanför EU. Ändringarna görs på grund av ändrade EG-regler. De handlar bl.a. om resanderansonen. Gränsen för skatte- och tullfrihet höjs från 175 euro till 430 eller 300 euro. Den högre nivån gäller flyg- och sjöresenärer och den lägre nivån gäller andra resenärer. Begränsningen för vin höjs till fyra liter och en begränsning till sexton liter införs för starköl.

Socialminister Göran Hägglund presenterar i budgetpropositionen satsningar på förbättringar för den som drabbas av psykisk sjukdom, en "kömiljard" för att korta väntetiderna inom vården och en ny reform för ensamstående föräldrar som drabbas av sjukdom.

2,7 miljarder till förbättringar inom psykiatrisk vård

Under många år har behoven i psykiatrin varit eftersatta. Därför har regeringen under 2007 och 2008 gjort insatser för att stärka psykiatrin och för att förbereda en mer genomgripande ambitionshöjning med start från 2009. Regeringen går nu vidare och föreslår ytterligare satsningar för att förbättra situationen för de människor som drabbas av psykisk sjukdom och ohälsa.

Totalt satsar regeringen 2,7 miljarder kronor under åren 2009-2011. I satsningen ingår bland annat:

Ökad möjlighet till meningsfull sysselsättning. Regeringen föreslår ett långsiktigt ekonomiskt stöd till kommunerna i syfte att stärka deras möjligheter att upphandla arbets- och sysselsättningsrehabiliterande tjänster av idéburna organisationer såsom Fontänhusen, RSMH och andra intresseorganisationer.

Ökad tillgänglighet till barn- och ungdomspsykiatri. Regeringen satsar under perioden 2009-2011 sammantaget cirka 800 miljoner kronor för att bland annat korta väntetiderna inom barn- och ungdomspsykiatrin. Som en del i satsningen ska även cirka åtta försökskommuner/försöksområden utveckla modeller för hur en framgångsrik första linjens barn- och ungdomspsykiatri kan se ut. Målsättningen ska vara att på ett så framgångsrikt sätt som möjligt möta barn och unga som riskerar att drabbas av psykisk ohälsa, men också att skapa en mer ändamålsenlig vårdkedja med en tydlig ansvarsfördelning mellan primärvården, skolan, mödravårdscentralen, barnavårdscentralen och den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin.

Utbildning och kompetens för personal inom vård- och stödverksamheter. Regeringen kommer bland annat att ge Socialstyrelsen i uppdrag att stödja utvecklingen av en webbportal för webbaserade utbildningar inom området psykisk ohälsa och psykisk funktionsnedsättning. Regeringen planerar dessutom att ge Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) i uppdrag att ta fram kunskapssammanställningar inom områdena psykiatrisk vård samt behandling och rehabilitering.

Därutöver kommer även satsningar att göras inom forskningsområdet.

"Kömiljarden" för kortare väntetider i vården

På många platser i Sverige fungerar inte den vårdgaranti som ska ge patienter rätt till vård inom rimlig tid. Regeringen föreslår därför att en miljard kronor extra per år avsätts till ett nytt prestationsbaserat ersättningssystem, att fördelas i efterhand till de landsting som visar bestående goda resultat vad gäller tillgängligheten i vården. Detaljerna kring fördelningen av satsningens medel kommer att beslutas efter samråd med Sveriges Kommuner och Landsting.

Ny förmån vid sjukdom hos ensamstående föräldrar

Situationen för barn till ensamstående föräldrar är en angelägen fråga för regeringens arbete. Problem kan uppstå när en ensamstående förälder blir sjuk och inte kan ta hand om sitt barn själv. Regeringen avser därför att till våren lägga ett förslag om en ny förmån som kan användas när en ensamstående förälder på grund av sjukdom inte kan vårda sitt barn. Den nya förmånen ska kunna användas av en annan person som då vårdar barnet istället för föräldern. De nya reglerna ska börja gälla från den 1 januari 2010.

I propositionen (Prop. 2008/09:16) föreslår regeringen att riksdagen ska godkänna ett inom Europeiska unionen upprättat utkast till rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (Dataskyddsrambeslutet).

Utkastet till rambeslut förpliktar medlemsstaterna att behandla sådana uppgifter som utbyts mellan staterna på de nämnda områdena på visst sätt. Det innehåller bestämmelser som avser att förstärka skyddet av information vid behandling av personuppgifter som överförs. Rambeslutet utgör, när det gäller dataskydd, ett komplement till andra instrument om informationsutbyte inom ramen för polisiärt och straffrättsligt samarbete.

Utkastet innehåller bestämmelser om allmänna utgångspunkter för behandlingen av personuppgifter, behandling av känsliga personuppgifter, rättelse, radering och gallring av personuppgifter, information till den registrerade samt skadestånd och sanktioner. I stora delar motsvarar utkastet till rambeslut det s.k. dataskyddsdirektivet, som har genomförts i svensk rätt genom personuppgiftslagen. Utkastet innehåller härutöver bl.a. särskilda skyddsbestämmelser avsedda att begränsa möjligheterna att behandla utbytta personuppgifter.

I propositionen gör regeringen en preliminär bedömning av vilka lagändringar som kan bli nödvändiga med anledning av rambeslutet. Propositionen innehåller inga lagförslag.

Läs också:

Skydd av personuppgifter (D 2008:030)

Justitiedepartementet har gett ut en broschyren som innehåller svar på frågor om varför upphovsrätten finns och vad lagen säger att man får göra och inte göra. Syftet med broschyren är att sprida kunskap och öka förståelsen för upphovsrätten.

Broschyren som vänder sig till lärare och elever, i första hand på gymnasiet, men även på högstadiet kan du läsa här.

Inom Europeiska unionen har det utarbetats ett utkast till rambeslut om utbyte av uppgifter ur kriminalregister. Syftet med rambeslutet är att förbättra utbytet av uppgifter ur kriminalregister mellan medlemsstaterna. I propositionen (Prop. 2008/09:18) föreslår regeringen att utkastet till rambeslut ska godkännas av riksdagen.

Rambeslutet är en del av det arbete som pågår inom Europeiska unionen för att förbättra informationsutbytet mellan medlemsstaterna. I utkastet till rambeslut föreslås att varje medlemsstat som meddelar en dom mot en annan medlemsstats medborgare ska informera medborgarstaten om domen. Medborgarstaten ska därefter lagra informationen. Varje medlemsstat får sålunda information om alla de domar som har meddelats inom Europeiska unionen mot de egna medborgarna. Vidare syftar rambeslutet till att påskynda och förenkla förfarandet när uppgifter ur kriminalregister begärs i ett enskilt ärende genom att nya kanaler för att inhämta uppgifterna, tidsfrister och ett standardiserat formulär införs. Rambeslutet lägger också grunden för nästa steg i arbetet med att effektivisera informationsutbytet, nämligen att ta fram ett standardiserat format för att göra informationen begriplig och möjliggöra elektronisk uppgiftsöverföring.

Den tidpunkt då medlemsstaterna ska ha genomfört bestämmelserna i rambeslutet är ännu inte bestämd. I propositionen redovisas en bedömning av vilken lagstiftning som behövs för att genomföra rambeslutet.

Läs också:

Ds 2008:49 Sveriges antagande av rambeslut om utbyte av uppgifter ur kriminalregister

Det finns föräldrar som på grund av religion eller kultur inskränker sina barns rätt till upplysning och utveckling. Bland de vanligaste inskränkningarna finns obligatoriska delar av undervisningen som simning och gymnastik. Det är oacceptabelt, barnen har rätt till en fullständig skolgång oavsett föräldrarnas värderingar.

Det säger integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni med anledning av rapporten "Lärarnas iakttagelser rörande förekomst av hedersrelaterat förtryck" i skolorna. Forum för levande historia har tagit fram rapporten på regeringens uppdrag.

De vanligaste formerna av hedersrelaterat förtryck, som lärarna uppger i undersökningen, är ansökan om dispens eller systematisk frånvaro från gymnastik och simundervisning samt systematisk frånvaro från klassfester och andra aktiviteter där barnen kan umgås i blandade grupper. Det förekommer även att barnen hålls borta från sex- och samlevnadsundervisning och religionsundervisning.

Den undersökning vi nu har fått från Forum för levande historia visar tydligt på att hedersrelaterat förtryck kolliderar med skolplikten. Undersökningen bekräftar den bild vi tidigare fått från elevenkäter. Vi ska fortsätta med de åtgärder som redan har påbörjats, till exempel fortbildning för berörd personal. Samtidigt är det viktigt med ett rakt och öppet samtal om värdegrunden i samhället. Alla måste inte leva som svenskar men mänskliga rättigheter måste gälla för alla. Både pojkar och flickor har rätt till utbildning, avslutar Nyamko Sabuni

Du kan läsa hela rapporten, Lärarnas iakttagelser rörande förekomst av hedersrelaterat förtryck i skolorna här.

Justitiedepartementet meddelar: Regeringen under mandatperioden har gjort historiskt stora satsningar på att rusta upp hela rättskedjan från polis till åklagare och kriminalvård. Ett väl fungerande rättsväsende är en självklar förutsättning för att samhällets åtgärder mot brottsligheten ska bli framgångsrika. Hitintills under mandatperioden har rättsväsendet tillförts drygt 2 miljarder kronor.

Målet är att brottsligheten ska minska och att människors trygghet ska öka. Regeringen vill göra hela Sverige till ett tryggt land att leva i. Regeringen kommer därför att fortsätta reformera rättsväsendet och straffrätten för att kriminalpolitiken bättre ska svara upp mot de berättigade kraven på minskad brottslighet samt ökad trygghet.

Regeringens förstärkning av rättsväsendet fortsätter under 2009. Under mandatperioden har regeringen hittills tillfört polisen cirka 1,3 miljarder kronor. Den hittills genomförda satsningen på polisen ökar polisens kapacitet och skapar förutsättningar att öka antalet uppklarade brott. Detta kräver tillskott till övriga delar av rättsväsendet. Regeringen förstärker därför i denna budget resten av rättskedjan genom ökade anslag till bland annat åklagare, domstolar och kriminalvård.

För att Åklagarmyndigheten ska kunna hantera en ökande ärendetillströmningen med bibehållen kvalitet tillskjuts 59 miljoner konor för innevarande år och 80 miljoner kronor för 2009.

Ekobrottsmyndigheten får en förstärkning med 20 miljoner kronor 2009 för att säkerställa fortsatt hög kvalitet och effektivitet i verksamheten.

Verksamheten vid Sveriges domstolar ska bedrivas med hög kvalitet och vara effektiv. Det är av stor betydelse för medborgarnas förtroende för domstolarna att mål och ärenden avgörs inom rimlig tid. För att domstolarna ska kunna hantera den ökande tillströmningen av brottmål utan att handläggningstiden för andra mål och ärenden, till exempel tvistemål, förlängs ges domstolarna tillskott om 35 miljoner kronor för innevarande år och med 130 miljoner kronor för 2009.

Kriminalvårdens anslag höjs med 100 miljoner kronor 2009 för att möta det ökande platsbehovet och utveckla verkställigheten. Det är viktigt att tiden på anstalt och under övervakning används för att genom sysselsättning, utbildning och behandling ge de dömda bättre förutsättningar att efter avtjänad verkställighet leva ett hederligt liv och försörja sig själva genom arbete.

Säkerhetspolisens anslag höjs med 100 miljoner kronor 2009. Den förra regeringen finansierade inte den förstärkning av Sveriges förmåga att förebygga och bekämpa terrorism som påkallades av det förändrade säkerhetsläget efter händelserna den 11 september 2001. Förutsättningar skapas nu för ett långsiktigt och förstärkt arbete med terrorismbekämpning och annan angelägen verksamhet för att stärka vårt lands säkerhet.

I budgetpropositionen föreslår regeringen sammanlagt att ytterligare medel om 785 miljoner kronor tillförs rättsväsendet under 2009. Sänkningen av arbetsgivaravgifterna med en procentenhet kommer dessutom för rättsväsendets myndigheter innebära minskade utgifter om cirka 150 miljoner kronor. Det pågår dessutom ett omfattande arbete med att se över effektiviteten inom hela rättsväsendet. Arbetet ska vara slutfört under 2009.

Målet om 20 000 poliser 2010 ligger fast. Regeringen återkommer dessutom till riksdagen i budgetpropositionen för 2010 med närmare redovisning av vilka ytterligare resurstillskott och åtgärder som krävs för att rättsväsendets myndigheter ska kunna svara upp mot regeringens högre krav och det ökande ärendeinflödet.

Norsk polis har sedan hösten 2006 registrerat hatbrott, särskilt våldsrelaterade sådana. Polisen håller nu på med ett analysprojekt för att få en överblick över registrerade hatbrott.

Rikspolischefen Ingelin Killengreen är oroad över det stora mörkertal som förekommer för den här sortens brott

Vi har anmälningarna, men de berättar bara delar av verkligheten. Vi har skäl att tro att det finns ett mörkertal. Vi vill få överblick över mörkertalen för vi är ganska säkra på att många som blir utsatta faktiskt inte anmäler det, säger Killengreen. En metod för att få grepp om mörkertalet är den enkätundersökning som polisen genomför nu. I den tillfrågas enskilda individer om han/hon utsatts för hatrelaterade brott i form av våld och hot.

Ett annat orosmoment är att man drar för tidiga slutsatser från det material som föreligger.