ReageraMera

"Tron på rättsväsendet ska stärkas"

Artikel

Svenska Dagbladet 6 maj 2009

Beatrice Ask, Justitieminister

Om enskilda ska känna förtroende för rättsväsendet måste brott bekämpas effektivt. Brotten ska utredas och i största möjliga utsträckning leda till åtal. Tiden mellan anmälan och dom ska vara kort. Brottsbekämpningen får dock inte bli så effektiv att den påverkar rättssäkerheten negativt. Varje demokrati måste ha ett rättssystem som säkerställer att oskyldiga inte döms. Rättssäkerheten är avgörande för att allmänhetens förtroende för rättsväsendet ska vara fortsatt högt.

På senare år har kritik riktats mot rättsväsendet i vissa avseenden. Det är allvarligt, men vi måste inse att misstag kan begås även av rättsväsendets personal. Däremot måste vi se till att reglerna så långt det är möjligt utformas så att misstag inte leder till att oskyldiga döms. Dessutom måste vi ha ordentliga regler för förfarandet vid ansökan om resning i brottmål.

Flera av de regler som ska garantera rättssäkerhet inom brottsbekämpningen har inte ändrats sedan de trädde i kraft 1948. Det är dags att göra en översyn. Det är viktigt att regler som styr förundersökningen är anpassade efter rådande förhållanden. Regeringen tillsätter i dagarna en utredning som ska se över hur rättssäkerheten kan stärkas och resningsförfarandet förbättras. Till utredare kommer hovrättslagmannen Staffan Levén utses.

Kravet på att poliser och åklagare agerar objektivt är grundläggande i brottsutredande verksamhet. Vid en förundersökning ska både omständigheter som talar emot den misstänkte och sådana som är gynnsamma för den misstänkte beaktas. Det saknas dock uttryckliga bestämmelser om att detta krav på objektivitet gäller även före och efter en avslutad förundersökning. Det behöver tydliggöras hur långt objektivitetsprincipen sträcker sig och övervägas vilka krav på objektivitet som bör ställas på polis och åklagare.

Brottsutredningar ska dokumenteras noga. Det är viktigt såväl för polis och åklagares möjlighet att utreda brott som för den enskildes rättssäkerhet. En ordentlig dokumentation från förundersökningen är nödvändig för att den misstänkte ska kunna få veta inte bara den brottsmisstanke som riktas mot honom eller henne, utan även underlaget för misstanken. Detta är i sin tur en förutsättning för att den misstänkte ska kunna göra en bedömning av om han eller hon ska begära komplettering av utredningen och kunna förbereda sitt försvar. Utredaren ska därför överväga i vilken utsträckning det bör vara obligatoriskt att spela in förhör och spara dessa efter att förundersökningen eller rättegången har avslutats.

I större brottsutredningar blir ofta undersökningsmaterialet omfattande. Åklagaren ska vid sammanställandet av förundersökningsprotokollet rensa bort sådant som inte har betydelse för utredningen. Det är en grannlaga uppgift. Åklagaren ska då självfallet vara objektiv och inte ta bort uppgifter som ur försvarets synvinkel kan framstå som betydelsefulla. Utredningsmaterial som inte har tagits in i förundersökningsprotokollet kan trots detta ha betydelse för den enskildes möjligheter att förbereda sitt försvar. Men det saknas dock särskilda regler om hur sådant material ska dokumenteras och bevaras. Utredaren ska överväga om sådana regler ska tas fram.

Dessutom bör förutsättningarna för att genomsöka till exempel en dator hos journalister eller advokater klargöras. Bland annat Justitiekanslern har påtalat att det bör klargöras om begränsningar i rätten att beslagta skriftliga handlingar är tillämplig även på elektroniska handlingar samt att det måste bli tydligt på vilket sätt en dator som tillhör en journalist eller advokat ska få genomsökas. Det finns skäl att utredaren tittar närmare på den frågan.

Utredaren ska vidare utvärdera polis och åklagares metoder för kvalitetssäkring och om så behövs föreslå förbättringar.

I dag är det i första hand den som vill ansöka om resning i ett brottmål som måste ta fram nödvändig utredning i resningsmålet. Detta kan vara svårt för den enskilde. Sedan år 2007 finns inom riksåklagarens kansli en särskild funktion för handläggning av resningsärendena. Däremot finns inga särskilda bestämmelser som anger i vilka situationer utredningsåtgärder eller förundersökning ska göras när någon har begärt resning. En förutsättning för att åklagaren ska kunna besluta om en teknisk undersökning eller hålla ett vittnesförhör i ett resningsärende är att förundersökningen återupptas. Men det saknas regler om vad som krävs för att en förundersökning ska få återupptas. Det medför svårigheter för den enskilde att avgöra när han eller hon kan få del av polisens och åklagarnas utredningsresurser. Utredaren får i uppdrag att pröva om det finns ett behov av en lagreglering. Resningsförfarandet skulle då bli mer förutsebart och tydligt för de enskilda parterna. Det finns också skäl att överväga om åklagaren har behov av att kunna vidta begränsade utredningsåtgärder utan att behöva återuppta förundersökningen. Resultatet av sådana utredningsåtgärder kan innebära att åklagaren får ett bättre beslutsunderlag för beslut i frågan om en förundersökning ska återupptas eller inte.

Vidare ska utredaren överväga om, och i så fall under vilka förutsättningar, den som varit part i det tidigare brottmålet ska ha rätt till rättsligt biträde i samband med ett resningsärende.

Alla som bor i Sverige ska vara säkra på att man får en rättvis och rättssäker behandling den dag man kommer i kontakt med rättsväsendet. Det krävs att vi ständigt strävar efter  detta. Vi vet att medborgarna i internationell jämförelse har stort förtroende för rättsväsendet. En översyn av bestämmelser som rör rättssäkerhet och förfarandet vid resning kan förhoppningsvis bidra till att ytterligare stärka förtroendet.

Beatrice Ask

Justitieminister