ReageraMera

(Örebro 25 maj)

Jag är glad att få vara här hos er idag. Mitt ämne gäller föräldrastödet. Men låt mig ändå inledningsvis lyfta fram den betydelse jag menar att landets familjecentrale har. Precis som i all annan verksamhet finns det familjecentraler som fungerar bättre och andra som fungerar sämre. Men utgångspunkten som en familjecentral har är faktiskt unik. Den samlokaliserar olika verksamheter och bygger bort stuprören. Den gör det enkelt för individen men främst för familjen. Och den är unik som en svensk inrättning som tar sikte på den gemenskap som en familj utgör genom att den ser styrkan i att bejaka att föräldrar är viktiga för sina barns levnadsvanor. Närvarande och kärleksfulla föräldrar är ju en stark skyddsfaktor för barnen.

Att tidigt främja hälsa, både psykisk och fysisk hälsa, och att förebygga problem som annars kan uppstå senare i livet är gynnsamt för individen och lönsamt för samhället. För mindre än två veckor sedan stod jag här i Conventum på Sveriges största narkotikamässa och talade om arbetet för att förebygga drogmissbruk. Sverige är på ett sätt lyckligt lottade eftersom få ungdomar prövar narkotika i Sverige jämfört till och med, med våra nordiska grannländer. Ändå finns det ett barn- och ungdomsproblem som gäller både alkohol, tobak och narkotika. Föräldrarna är en viktig målgrupp i det förebyggande arbetet.

Ser vi tillbaka sju år så minskar faktiskt tonåringarnas totala alkoholkonsumtion. En förklaring är troligen att deras föräldrar har förstått att barn och alkohol inte hör ihop. Forskning visar att ju senare alkoholdebuten sker, desto lägre är risken för framtida alkoholproblem. Det är också bakgrunden till att alla tonårsföräldrar med 14-åringar, 108 000 st, nu får tonårsparlören. Där får man råd och tips för att, utan pekpinnar, kunna ha en dialog med sina barn.

För tre veckor sedan deltog jag när Socialstyrelsen presenterade 2009 års folkhälsorapport. Den visar att ångest, oro och ängslan fortfarande ökar bland ungdomar. Den psykiska ohälsan är ett ökande problem. Att ha svårt att somna, vara nervös eller ha huvudvärk ökar bland flickor. Även bland tonåringar ökar den psykiska ohälsan enligt Socialstyrelsen. Det är betydligt fler tjejer än killar som säger sig ha ett nedsatt psykiskt välbefinnande. Det är idag dubbelt så många ungdomar som vårdas för depression som under 90-talet. Och antalet självmordsförsök ökar sedan några år för både unga killar och tjejer.

I båda de här exemplen, om alkohol och narkotika samt om psykisk ohälsa, så kan föräldrarna göra skillnad. Olika undersökningar i olika länder landar i samma slutsats: En framgångsrik väg till bättre psykisk hälsa hos barn går via deras föräldrar. Om vi alltså vill motverka alkohol, rökning och narkotika bland unga, och om vi vill främja barns psykiska hälsa, då är föräldrarna de vi ska rikta oss till. Det gäller även den fysiska hälsan. Övervikten och att barn rör sig allt mindre, särskilt på fritiden.

Meningen är inte att tvinga alla till föräldrautbildning. Tvärtom, syftet är att öka tilltron till föräldrarnas egen förmåga. Att få kunskap som förälder men också möjlighet att bygga nätverk med andra föräldrar och få del av andras erfarenheter. Det här gäller inte bara när barnen är små, Även under tonårstiden när man slänger i dörrar och stänger in sig. Hur kan man sätta gränser utan att självkänslans skadas, hur kan man skydda mot droger?

Därmed är vi inne på förslaget till strategi för ett utvecklat föräldrastöd. Det utreddes av Inger Davidson, lades ut på en sk öppen remiss under januari-februari och beslutades av regeringen i mars i år. Barnkonventionen är utgångspunkten liksom det faktum att det ser väldigt olika ut i vårt avlånga land. Föräldrarnas betydelse är egentligen ingen ny insikt. De är de viktigaste personerna i varje barns liv. Många olika aktörer är idag inbegripna i föräldrastödjande arbete. Jag är övertygad om att många av er är sådana aktörer inom elevhälsovården, familjecentralerna, socialtjänsten, skolan och förskolan, och inte att förglömma, familjerådgivningen. och ungdomsmottagningarna.

Men det behövs fler kopplingar mellan olika aktörer. Vi behöver visa på värdet av att förstärka varandras arbete och den samverkan som kan skapas. Då kan en kedja uppstå som ger ett återkommande stöd till föräldrar under barnets hela uppväxt.

Jag är medveten om att utredandet och framtagandet av förslaget Efter presentationen av föräldrastödsstrategin har vi fått många positiva reaktioner och det har också synts i brevskörden. 7 000 exemplar av strategin har beställts.

Jag ska kort gå igenom strategin som heter "En vinst för alla". Ett delmål i strategin är att olika aktörer ska samverka med varandra. Föräldrar kommer ju i kontakt med många olika instanser. Var och en av dem har sin utgångspunkt och sitt eget ansvarsområde. Föräldrastödsstrategin kan leda till att man lättare hittar och kan dra nytta av varandra. När olika insatser sker samordnat kan effekten bli större och kvaliteten blir högre. Att det förhåller sig så är ju själva grundidén med familjecentralerna. Jag skulle gärna se att alla kommuner för sig eller i samverkan, ha en familjecentral.

Det andra delmålet i strategin handlar om att öka antalet hälsofrämjande arenor och mötesplatser för föräldrar. Betänkandet från utredaren Inger Davidson visar att många föräldrar efterfrågar kontaktnät, mötesplatser och utbyte med andra. Ett stort behov hos tonårsföräldrar är att man behöver nätverk som man kan jämföra och prata ihop sig med. Föräldraskap kan inte bara baseras på teorier. Men att få del av andras beprövade erfarenhet eller i alla fall få jämföra sina teorier med andra ger ofta god vägledning.

Föräldraskap utövas genom praktisk handling. Därför finns ett behov av utbyte och information både med experter och med andra föräldrar. Det här delmålet i strategin syftar till att möta denna efterfrågan på mötesplatser. Särskilt för föräldrar som saknar egna nätverk blir dessa mötesplatser viktiga. Jag är övertygad om att landets familjecentraler och skolor är utmärkta sådana mötesplatser.

Låt mig bara ta ett exempel från den stad vi befinner oss i nu. Ett av de mest framgångsrika föräldraprogrammen, Örebro Preventions Program, baseras främst på att föräldrarna själva kommer överens om ramar och att ha en gemensam hållning gentemot sina skolbarn.

Det tredje delmålet i strategin handlar om utbildning av de olika aktörerna. Strategin kallar det föräldrastödsledare och vi föreslår att utbildningar ska kunna genomföras regionalt. Låt mig här nämna en annan avsikt med strategin nämligen att stödja program och metoder som har effekt. Det här hänger ihop med utbildningen eftersom den förstås handlar om att lära ut metoder som fungerar. Att göra rätt saker.

Det låter kanske självklart men är det inte. Örebro Universitet har fått ett uppdrag att finansiera utvärdering av de fem vanligaste gruppbaserade föräldrastödsprogrammen och Folkhälsoinstitutet har redan tidigare fått pengar för att stödja sex kommuner som ska utveckla det lokala hälsofrämjande arbetet. Med stor sannolikhet kommer vi att kunna använda resultatet från de kommunerna för att utveckla också föräldrastödet. Dessa kommuner samarbetar med en högskola eller en annan forskningsinstitution.

Men det är viktigt att vi också får ett utvecklingsarbete som är riktat mot just och enbart föräldrastödsmodeller. Därför har regeringen beslutat att ge Folkhälsoinstitutet i uppdrag att fördela 70 miljoner kr till några kommuner som i samarbete med forskningslärosäten ska utveckla föräldrastödet. De håller på at ta emot ansökningar nu. Samverkan mellan flera kommuner som vill utveckla föräldrastöd tillsammans - kommer särskilt att beaktas. Jag lever själv en liten kommun och vet att samverkan över kommungränserna kan förstärka den lilla kommunens möjligheter. Även om det vore önskvärt att snabbare få fram resultat så är det ett arbete som måste få ta lite tid. Slutredovisning av försöksverksamheten ska ske senast 2012.

Jag år medveten om att utredandet och framtagandet av strategin var den enkla delen av arbetet. Nu vidtar genomförande och det kan vara en komplex uppgift. Det kan vara svårt att samla samarbetspartners och hitta vägarna framåt. Samtidigt är syftet och målet klart så kan man enas lokalt om åt vilket håll man vill så bör inte de praktiska problemen bli för stora. I den kommuner där man ha en familjecentral är ju en del av jobbet redan gjort och man kan gå vidare och haka på fler länkar i kedjan.

På lokal nivå har de flesta kommuner inte haft några mätinstrument för att undersöka den psykiska hälsan bland barn och ungdomar. Det är svårt att se om det blir bättre eller sämre bland kommunens ungdomar och det är svårt att mäta om insatta åtgärder får resultat. Därför har regeringen fattat beslut om att genomföra en nationell undersökning med hjälp av landets skolor. Syftet är att få fram användbara fakta om den psykiska hälsan - fakta som sedan kan ligga till grund för lokala insatser.

SCB ska göra den här kartläggningen som sedan kan bli ett användbart verktyg för kommunerna. De kan då själva upprepa undersökningen vid senare tillfällen och enkelt jämföra utfallet mellan olika år.

Med strategin uppgraderas nu föräldrar till att vara viktiga folkhälsoarbetare. En särskild samverkansgrupp bildas under Folkhälsoinstitutets ledning som ska sammanställa och sprida olika framgångsrika modeller. Som lämpliga deltagare i den här gruppen pekar regeringen på både myndigheter och forskning men också på föräldraföreningar och Föreningen För Familjecentralers Främjande.

Ett dialogforum kommer också att skapas för kommuner och idéburna organisationer. Det ska mötas minst en gång om året. Därutöver har Folkhälsoinstitutet fått i uppdrag att utveckla och ansvara för ett webbaserat system som erbjuder kommuner att göra öppna jämförelser på föräldrastöd.

Med strategin som utgångspunkt och de här olika stödjande åtgärderna är det alltså meningen att vi ska börja bygga en struktur för ett kontinuerligt pågående förbättringsarbete med föräldrastöd i hela landet under hela uppväxten. It takes a village to raise a child heter det. Föräldrar, grannar, släktingar, offentliga myndigheter, frivilliga organisationer - jag vet att ni vill vara med på den här resan. Ni är mycket viktiga för den fortsatta utvecklingen. Nu behövs er kunskap och er förmåga att få saker och ting att hända.

Tack för ordet.