Frågor om alkohol i vården oberoende av egna livsstilen
Vårdpersonal med ett eget riskbruk av alkohol tillämpar inte andra riskgränser eller ger patienter andra råd kring alkohol. Det är istället utbildning som avgör hur ofta frågan om alkohol tas upp. Det visar en stor nationell kartläggning - Vårdpersonalens alkoholvanor och det hälsofrämjande arbetet - en nationell kartläggning av läkare, sjuksköterskor och barnmorskor.
I samarbete med Svenska Läkaresällskapet, Svensk sjuksköterskeförening, Vårdförbundet, Svenska Barnmorskeförbundet har Riskbruksprojektet vid Statens folkhälsoinstitut kartlagt vårdpersonalens alkoholvanor och attityder till alkohol. Undersökningen genomfördes våren 2008 och urvalet var 5 000 specialistläkare, 4 000 sjuksköterskor och 2 000 barnmorskor. Totalt svarade drygt 6 000 personer.
Färre läkare redovisar ett riskbruk av alkohol, det vill säga ett alkoholbruk som riskerar den egna hälsan, jämfört med övriga befolkningen. Åtta procent av de kvinnliga läkarna och tio procent av de manliga läkarna uppger ett riskbruk. Motsvarade siffror i befolkningen är tio procent för kvinnor och 17 procent för män.
Undersökningen visar att personalens egna alkoholvanor inte påverkar råd och riskgränser för alkohol som ges till patienterna. Däremot är utbildning en avgörande faktor. Ju mer och längre utbildning i motiverande samtal desto oftare frågar man sina patienter om deras alkoholvanor och desto mer effektiv uppfattar man sig.
Undersökningen visar att de svarande har ett engagemang men ännu inte införlivat förebyggande mot alkoholskador på samma sätt som man arbetar mot tobaksbruk. Därför behövs fortsatt arbete för att vidareutveckla arbetsmetoderna och stödja vårdpersonalen att använda dem, säger Peter Aspelin, ordförande i Svenska Läkaresällskapet.
Förhoppningsvis väcker resultaten ett professionellt engagemang för att hjälpa patienter med riskbruk av alkohol och bidrar kanske till att Sverige blir det första västlandet där frågor om alkoholvanor är en självklar del i vardagsvården, säger Sarah Wamala, generaldirektör, Statens folkhälsoinstitut.
Enkla frågor och rådgivning om alkohol är några av de mest effektiva förebyggande insatserna över huvud taget som hälso- och sjukvården kan genomföra. Fler personer än annars minskar sin alkoholkonsumtion till ofarliga nivåer. Och frågor om alkoholvanor blir vanligare i vardagsvården. Men i många fall ställs de fortfarande inte. Tidsbrist, frågans känslighet och att man inte tror att det har någon effekt är vanliga förklaringar.
Mer kunskap om samtalsmetoder är det som efterfrågas. Utbildning i exempelvis motiverande samtal tillsammans med tydligare uppdrag för att arbeta på det här sättet är framgångsfaktorer, säger Svante Pettersson, projektchef, Riskbruksprojektet.
