ReageraMera

Tal av Maria Larsson vid konferensen "Föräldrastöd - vinst för alla" - lansering av regeringens föräldrastödsstrategi Stockholm 31 mars 2009

Ett barn som möts med tolerans - lär sig tålamod.

Ett barn som får beröm - lär sig att uppskatta.

Ett barn som får känna vänskap - lär sig vänlighet.

Ett barn som blir omtyckt och kramat - lär sig att känna kärlek i världen.

Så lyder den senare delen av den välkända dikten av Dorothy Law.

Den här dikten säger något om sambandet mellan sådd och skörd. Sår man tolerans, beröm, vänskap och kärlek,  så får man skörda tålamod, uppskattning, vänlighet och kärlek. Den första delen av dikten, som jag tror alla hört någon gång,  visar hur man kan så kritik, hån, ironi och våld. Och då får man skörda blyghet, dåligt samvete och & våld.

Det här är ganska enkla samband som jag tror alla vi vuxna känner väl till i relationerna med andra vuxna. Men de sambanden gäller naturligtvis också våra barn.

Hur är det då? Växer våra barn upp med tolerans, kärlek och beröm? Ja, det gör faktiskt de allra flesta. Ungdomsstyrelsen pekar på att ungefär 80 procent av barnen själva säger att de mår bra. Det är viktigt att komma ihåg.

Men vi ser också, och det bekymrar oss, att många barn och ungdomar visar tecken på stress, ångest, att man är olycklig, har ont i magen och svårt att sova. Förskrivning av antidepressiva medel till unga har ökat dramatiskt och alltför många, inte minst unga tjejer, utsätter sig för stora risker.

Världshälsoorganisationens undersökning mäter sedan 22 år barns hälsa. 2005 redovisade de att svenska skolungdomar i många avseenden mår sämst i Norden. Sverige ligger dåligt till också i förhållande till många andra länder i Europa. Av WHO:s undersökning framgår också att tjejer i Sverige mår sämre än killar, något som bekräftas av andra mätningar.

Förra veckan kom en alldeles färsk rapport från Socialstyrelsen,  Folkhälsorapporten 2009. Hur är då läget? När man mäter om grundskolebarn känner sig nere, har svårt att somna, är nervösa eller har huvudvärk så ökar den typen av svar bland flickor. Det är vanligare bland flickor än bland pojkar. Samtidigt som barn trivs bra i skolan så ökar andelen av niondeklassarna som känner stress.

Även bland tonåringar ökar den psykiska ohälsan enligt Socialstyrelsen. Det är betydligt fler tjejer än killar som säger sig ha ett nedsatt psykiskt välbefinnande. Ängslan, oro och ångest är vanligt. Alkoholkonsumtionen är fortsatt hög bland ungdomar och det är fler som vårdas för alkoholförgiftning idag än under 90-talet. Det är också dubbelt så många ungdomar som vårdas för depression. Antalet självmordsförsök ökar sedan några år för både unga killar och tjejer. Det här är varningssignaler som vi måste ta på stort allvar.

På lokal nivå har de flesta kommuner inte haft några mätinstrument för att undersöka den psykiska hälsan bland barn och ungdomar. Det är svårt att se om det blir bättre eller sämre bland kommunens ungdomar och det är svårt om insatta åtgärder får resultat. Därför har regeringen fattat beslut om att genomföra en nationell undersökning med hjälp av landets skolor. Syftet är att få fram användbara fakta om den psykiska hälsan hos våra barn och ungdomar, fakta som sedan kan ligga till grund för lokala insatser.

SCB ska göra den här undersökningen under året. Kartläggningen kan sedan bli ett användbart verktyg för kommunernas arbete, som ju själva kan upprepa undersökningen vid senare tillfällen. Då kan man enkelt jämföra utfallet mellan olika år.

Frågan vad den ökade psykiska ohälsan beror på är väldigt komplex. Läkarna Frank Lindblad och Carl Lindgren presenterar idén om hur förväntningarna på hälsa och framgång skapar missnöje därför att vi inte kan leva upp till dem. Det blir ett slags "de höga förväntningarnas missnöje". Närbesläktad är frågan om de kroppsideal och den sexualisering som svenska unga tjejer möter i medierna och i reklamen. Och unga killar lever med ett machoideal, kanske med resultatet att man prövar alkohol och droger allt tidigare.

Andra pekar på prestationskrav i skolan eller medias förmedling av ideal som är omöjliga att uppnå. Eller dubbelarbetande och karriärsugna föräldrar.

Frågan om orsakerna till den psykiska ohälsan är intressant och viktig, men svår att ge uttömmande svar på. En annan fråga är faktiskt ändå viktigare: vad kan vi göra åt det? Och den frågan har ett enkelt och ett svårt svar. Den enkla delen av svaret är att vi ska satsa på föräldrarna. Den mer komplexa delen av svaret är hur vi ska göra det.

I torsdags fattade regeringen beslut om strategin för ett utvecklat föräldrastöd. Den grundläggande idén är att vi anser att föräldrar är de viktigaste personerna i varje barns liv och är de som allra mest och bäst kan påverka såväl fysisk som psykisk hälsa. Det finns vetenskapligt stöd att stöd till föräldrar förebygger psykisk ohälsa bland barn. Det övergripande målet i strategin är att alla föräldrar ska erbjudas föräldrastöd under hela barnets uppväxttid, alltså till 18 år. Det ska vara ett erbjudande från samhällets sida och inte en obligatorisk verksamhet för föräldrar.

Insikten om föräldrarnas betydelse bekräftas också internationellt. Världshälsoorganisationen WHO utvecklar föräldrastöd som ett led i drogförebyggande arbete. FN:s narkotikaorganisation satsar på föräldrastöd som ett led i det brottsförebyggande arbetet.

Massor av utvärderade och undersökta metoder visar att stöd till föräldrarna är ett stöd till barnen. Det handlar till exempel om den viktiga anknytningen under den första tiden och om vikten av att förmedla kärlek och värme under uppväxten. Det handlar om hur man tar konflikter med barnet och sätter gränser utan att självkänslan hos barnet skadas och om hur man som förälder hittar sin roll i samspelet med förskola och skola.

Och det handlar om en respektfull relation mellan föräldern och tonåringen. Grundlägger man ett förtroende så kan inte minst föräldern lära sig att bättre hantera de känslostormande tonåren. Slutsatsen är att föräldrarna är den främsta skyddsfaktorn för sina barn.

Jag vill dock inte förtiga det faktum att föräldrar också kan vara en stor riskfaktor. Det finns vuxna, även föräldrar, som är positiva till att barn prövar alkohol eller narkotika eller bryter normer på andra sätt. Vuxna som skapar en hemmiljö med missbruk. Eller föräldrar som har allvarliga konflikter,  sådana konflikter att barnen tar skada. I sådana fall måste socialtjänsten, skolan och frivilligorganisationerna vara beredda på riktade åtgärder. Regeringen har sjösatt en rad insatser inom den sociala barn och ungdomsvården och på drogpreventionsområdet för detta.

Storheten i föräldrarnas betydelse är egentligen ingen ny insikt. Många olika aktörer är idag inbegripna i föräldrastödjande arbete. Mödra- och barnhälsovården, familjecentralerna, socialtjänsten, skolan och förskolan, och inte att förglömma, familjerådgivningen. Men det behövs fler kopplingar mellan olika aktörer. Vi behöver visa på värdet av att förstärka varandras arbete och den samverkan som kan skapas ur den insikten. Då kan en kedja uppstå som ger ett återkommande stöd till föräldrar under barnets hela uppväxt.

Därför är ett delmål i strategin att olika aktörer ska samverka med varandra. Föräldrar kommer ju i kontakt med många olika instanser  och var och en utgår från sitt ansvarsområde, har sitt perspektiv. Vi menar att en föräldrastöds-strategi kan leda till att man upptäcker varandra och drar nytta av varandra. Att effekterna och kvaliteten av olika insatser kan bli bättre om de sker samordnat. Det är en slutsats som inte minst familjecentralerna dragit, eftersom samarbetet där faller sig lätt och naturligt. En familjecentral är naturligtvis fantastisk men även för kommuner där sådan inte finns kan man ändå med god vilja hitta goda samverkansformer.

Ett andra delmål i strategin är att bidra till utbildning av de olika aktörerna. Genom regionalt samarbete kan utbildningar av föräldrastödsledare genomföras. En annan viktig avsikt med strategin, som hänger ihop med utbildningen är att stödja program och metoder som har effekt. Det låter kanske självklart men är det inte.

Ett stort antal forskningsstudier visar att evidensbaserade program ger goda effekter på föräldrarnas förmåga att tolka och hantera barns signaler. Örebro Universitet har fått ett uppdrag att finansiera utvärdering av de fem vanligaste gruppbaserade fräldrastödsprogrammen och folkhälsoinstitutet har fått pengar för att stödja sex kommuner som ska utveckla det lokala hälsofrämjande arbetet. Med stor sannolikhet kommer vi att kunna använda resultatet från de kommunerna för att utveckla också föräldrastödet. Dessa kommuner samarbetar med en högskola eller en annan forskningsinstitution.

Men vi vill också bidra till ett utvecklingsarbete riktat mot just och enbart föräldrastödsmodeller. Regeringen har därför förra veckan beslutat  att ge Folkhälsoinstitutet i uppdrag att fördela 70 miljoner kr till några kommuner som i samarbete med forskningslärosäten ska utveckla föräldrastödet. Samverkan mellan flera kommuner som vill utveckla föräldrastöd tillsammans kommer särskilt att beaktas. Jag som själv lever i en liten kommun vet att samverkan över kommungränserna kan förstärka den lilla kommunens möjligheter. Slutredovisning av försöksverksamheten ska ske senast den 15 mars 2012 så det är ett arbete som måste ta lite tid.

Men arbetet från dessa få kommuner ska inte alls hindra alla andra från att sätta igång. Vi har kunskap nog att göra det. Och strategin är tänkt att vara till hjälp i det arbetet. Och låt mig säga det i finanskrisen tidevarv, förebyggande och hälsofrämjande arbete är också ett sätt att spara pengar.

Vi uppgraderar nu föräldrastöd till att bli en permanent del i folkhälsopolitiken. Föräldrar är de viktigaste folkhälsoarbetarna. En särskild samverkansgrupp bildas under Folkhälsoinstitutets ledning som ska sammanställa och sprida olika framgångsrika modeller. Ett dialogforum skapas för kommuner och idéburna organisationer. Minst en gång om året kommer en stor träff, ett forum att anordnas. Folkhälsoinstitutet får i uppdrag att utveckla och ansvara för ett webbaserat system som erbjuder kommuner att göra öppna jämförelser på föräldrastöd enligt definitioner i strategin. Vi börjar alltså bygga en struktur för ett kontinuerligt pågående förbättringsarbete med föräldrastöd i hela landet under hela uppväxten.

Betänkandet från utredaren av föräldrastöd Inger Davidson, påvisar att många föräldrar efterfrågar kontaktnät, mötesplatser och utbyte med andra. Föreningen Makalösa föräldrar har i en särskild undersökning pekat på att det stora behovet hos tonårsföräldrar är att man behöver nätverk av andra föräldrar som man kan jämföra och prata ihop sig med. Föräldraskap kan inte bara baseras på teorier. Någon sade: "Förut hade jag fem teorier om uppfostran. Nu har jag fem barn och inga teorier."

Föräldraskap utövas genom praktisk handling. Därför finns ett behov av utbyte och information både med experter och med andra föräldrar. Ett delmål i strategin syftar till att möta denna efterfrågan på mötesplatser för föräldrar. Särskilt för föräldrar som saknar egna nätverk blir dessa mötesplatser viktiga. Landets familjecentraler och öppna förskolor kan bli utmärkta sådana mötesplatser.

Ett av de mest framgångsrika föräldraprogrammen, Örebro Preventions Program, baseras främst på att föräldrarna själva kommer överens om ramar och att ha en gemensam hållning gentemot sina skolbarn.

En viktig avsikt med föräldrastödet är att det ska vara generellt. Det innebär att det ska rikta sig till alla föräldrar. Vi vet att vissa barn i vissa grupper i vissa bostadsområden löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa. Men likväl är den här strategin allmän och meningen är inte att peka ut någon eller att stigmatisera. Utan istället är meningen att ge ett positivt, förebyggande och hälsofrämjande stöd som kan gynna alla barn. Vi vet att då förebyggs också problem hos de barn som löper större risk.

Jag är övertygad om att ett förebyggande och hälsofrämjande arbete, som tar sikte på föräldrarna, kommer att vara efterfrågat av föräldrar. Det finns ett stort behov av det för barnens skull. Tillsammans kan vi skapa möjligheter och tillfällen för föräldrar att få mer kunskap och utveckla nyttiga nätverk.

Här vill jag avsluta. Jag är väldigt glad över det omfattande deltagandet runt om i landet. Många olika aktörer, både kommuner, myndigheter och frivilliga organisationer är involverade. Mångfalden är en stor tillgång. Men den förutsätter öppen dialog och samverkan. Att förstärka föräldrarnas kapacitet och kunskap är medlet. Men det verkliga målet handlar om barnens hälsa och framtid.

Avslutningsvis vill jag därför citera dikten igen, kanske göra om den lite, och säga: "En föräldrastödsaktör som får uppmuntran och beröm  lär sig förtroende och lär sig att uppskatta." Regeringen är helt beroende av alla er aktörer och därför kan föräldrastödsstrategin ses som ett tecken på uppmuntran och beröm. Ni har gjort mycket, men mer behöver göras innan ett föräldrastöd under barnets hela uppväxt är på plats i varje kommun.

Jag vill önska oss alla en inspirerande dag, en dag som kan ta sig uttryck i handling i den del av landet där  vi själva verkar. Vi står inför starten på en spännande utveckling tillsammans.

Tack för ordet.