"Kriget mot knarket" mot nytt mandat

Under ovanstående rubrik skriver TT i ett meddelande om konferensen i Wien att FN:s och USA:s "krig mot knarket" går vidare, trots brist på resultat. Den svenska regeringen, stöttad av drottning Silvia, är en av de varmaste tillskyndarna.


Har ingen aning om skribentens eventuella kvalifikationer i narkotikapolitiska sammanhang, men uppenbarligen har han "köpt" den propaganda som bland annat IDPC (International Drug Policy Consortium) levererat tillsammans med ett antal andra mer eller mindre liberaliserings- och legaliseringsvänliga organisationer.


I sammanhanget kan det vara intressant att veta att Mike Trace, som fick lämna sin chefspost vid UNODC efter att ha visat sig vara en "femtekolonnare" (hans egna ord) är ordförande för IDPC International Drug Policy Consortium), som i sin tur initierades av The Beckley Foundation, där Trace också har flera fingrar med i spelet.


I Beckley Foundation sitter en av de främsta legaliseringsförespråkarna, Lester Grinspoon, med som "vetenskaplig" rådgivare tillsammans med, bland andra David Nutt, ordförande i den brittiska regeringens rådgivande organ i narkotikafrågor ACMD (Advisory Council on the Misuse of Drugs), dvs mannen som tyckte att ecstasy borde nedklassificeras i det brittiska klassningssystemet, och som låg bakom det famösa uttalandet att det är farligare att rida än att använda ecstasy. Vidare är Alexander Shulgin - kemist, som publicerat de två "knarkkokböckerna" Tikhal och Pikhal - en av rådgivarna.


Det kan också vara intressant att känna till vilka som är medlemmar i IDPC. En lista över vilka organisationer som är medlemmar hittar den intresserade här.


Men kritiken växer mot en politik som sägs göra mer skada än nytta, fortsätter TT. En drogfri värld, vi kan klara det" löd kampanjropet vid FN:s specialsession mot narkotika 1998. Tio år senare finns inget som tyder på det, enligt en färsk rapport beställd av EU:s rättsdirektorat. Tvärtom har narkotikaproblemen förvärrats, enligt rapporten, skriver TT.


Om TT bemödat sig att läsa på om vem/vilka som författat rapporten och dessutom läst rapporten, speciellt bilagorna, kanske förståelsen för en del av innehållet skulle ha ökat. Dessutom är det värt att notera att EU klart påtalar att innehållet i rapporten uttrycker författarnas åsikter och inget annat.


Torgny Peterson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0