FN-möte om narkotika 11-20 mars
Under täckmantel av så kallad harm reduction ägnar nu drogliberalerna stora ansträngningar åt att försöka övertyga politiker och allmänhet om att en mer tolerant inställning till narkotika är vägen framåt.
11-20 mars är det dags för den 52:a sessionen av CND (Commission on Narcotic Drugs) i Wien och inför den har drogliberalerna inte legat på latsidan. Under förevändning att harm reduction skulle ha något att göra med prevention har man satsat enorma summor på att producera broschyrer, rapporter och videofilmer för att sprida det destruktiva budskapet om förträffligheten av harm reduction.
Lyckligtvis finns det länder och politiker som inte går på den här sortens propaganda utan som, helt korrekt, konstaterar att uttrycket harm reduction har kidnappats av knarkliberalerna som gett det en innebörd som mer påminner om harm production än något annat.
Med på harm reduction-tåget finns också Human Rights-folket som vill få det att låta som om det vore en mänsklig rättighet att knarka.
Alltför ofta tar vi för givet att alla medborgare, inklusive politiker, medlemmar i frivilligorganisationer, rättsvårdande myndigheter m fl vill förhindra användning av narkotika. Det är inte längre någon självklarhet eller sanning om vi ser oss om i världen. En växande rörelse i en del europeiska länder och i en del länder på andra kontinenter diskuterar nu hur man kan minska drogrelaterade skadeverkningar eller hur man kan hantera de risker som finns när man använder narkotika. Det förs också diskussioner om att avkriminalisera och/eller legalisera vissa droger. Även om så är fallet är det viktigt att komma ihåg att inget nationellt parlament bland EU:s medlemsstater, och inte heller något annat land, har beslutat att legalisera någon av de droger som för närvarande är illegal, även om vissa länder praktiserar det som de kallar för "förhöjd tolerans".
Det är nödvändigt att känna till att preventiva insatser för att förhindra användning av droger är något helt annat än att minska drogrelaterade skadeverkningar, det som idag populärt kallas för harm reduction.
Att försöka minska drogrelaterade skadeverkningar, är ofta en konsekvens av att man har misslyckats med att förhindra användningen av narkotika. Om man blandar ihop de här två begreppen, prevention och harm reduction, så kan det resultera i åtgärder där man försöker övertyga medborgarna om att harm reduction har något att göra med att förhindra användning av droger när det istället, i själva verket, "bara" handlar om att minska skadeverkningarna.
Jag förutsätter att den svenska regeringen, i likhet med flera andra länders regeringar, inte accepterar någon skrivning som innehåller den kidnappade beteckningen "harm reduction" i samband med CND-mötet i Wien.
Torgny Peterson
