ReageraMera

Artikel

Newsmill 5 juni 2009

Göran Hägglund, Socialminister

Inför EU-valet har frågan om patienternas rätt att få vård i andra EU-länder kommit att bli allt hetare. Frågan behandlas just nu i EU:s så kallade Patientrörlighetsdirektiv. Detta aktstyckes fyrkantiga namn är inte ägnat att fånga allmänhetens intresse. Ändå är innebörden en av de största frihetsreformerna på senare år, inte bara för svenskarna utan för alla européer; nämligen att en medborgare ska kunna få vård var som helst inom unionen, på ett enklare och tryggare sätt än idag. Därför är det också viktigt att frågan hamnar högt upp på dagordningen för Europas hälsoministrar.

Vårdval Europa har den tänkta reformen kallats. Förslaget skulle bana väg för en utveckling av EU som borde ha skett för länge sedan. Hade reformen redan varit på plats skulle den säkerligen påverkat många människors syn på unionen och gett dess betydelse i vardagen en konkret innebörd. Alla som haft någon erfarenhet av svenska vårdköer skulle ha ett handgripligt exempel på vad EU-medlemskapet kan betyda för den enskilde personen som är i behov av hjälp.

Direktivet innebär att - ett tillförlitligt ramverk ska gälla för alla gränsöverskridande hälso- och sjukvårdstjänster inom unionen. Eftersom hälso- och sjukvården ser olika ut i EU:s medlemsländer måste risken för att nödvändiga kvalitets- och säkerhetsaspekter inte uppfylls i de olika länderna elimineras. Och, vilket skulle få störst betydelse för dig och mig som medborgare, eliminera de hinder som idag gör det svårt för människor att söka vård utanför det egna landet.

Det finns i varierande grad ett motstånd mot patientens rätt att fritt få söka vård inom EU. Vi menar att ett europeiskt vårdval som fungerar i praktiken, förutsätter att vi ger upp de förbehåll som i praktiken sätter hinder i vägen för människor att använda sig av vårdvalet; nämligen kravet på förhandsbesked och ekonomisk ersättning i efterhand.

Allt för många har en obefogad rädsla för en utveckling där enskilda människor ges möjligheten att bryta sig loss från politikers och byråkraters kontroll. Vi menar att det i första hand är viktigt att vara lojala mot människors behov, inte ha allt för stor lojalitet till invanda byråkratiska system. System som i det här fallet inte förmått följa med utvecklingen i en allt mer integrerad europeisk kontinent. Det är ett politiskt ansvar att så snart som möjligt råda bot mot denna tröghet, som idag i praktiken drabbar de som är i behov av vård.

Ett fritt vårdval med enkla och tydliga regler är en garant för att evidensbaserad och medicinskt motiverad vård kommer alla till del och inte bara några få. Detta utan att först behöva få tillstånd från sitt landsting eller Försäkringskassan, och utan att själv behöva betala och ligga ute med pengarna.

Och det är det som bör vara kärnan i all sjukvårdspolitik. Det är människor som ska vara i centrum för systemen. Systemen ska riggas efter människors behov. Människor ska inte behöva anpassa sig efter systemens behov.

Dagens patienter blir allt mer medvetna om vilken vård som är den bästa för dem och var den finns. De vill vara delaktiga i sin vård, och det är bra. Om en sådan utveckling ses som ett problem av systemet, då är det systemet det är fel på och inget annat.

Det är kanske särskilt naturligt att vissa patientgrupper, exempelvis de med kroniska sjukdomar, har en särskild kunskap om var möjligheterna att få bra och snabbare vård finns, när det egna landstinget inte klarar av att bemästra sina köer.

I den andan måste flera villkor för vårdval Europa understrykas:

- Direktivet ska gälla alla medborgare i ett EU-land.

- Alla ska ha samma möjlighet.

- Ekonomiska hinder ska inte läggas i vägen för patienten.

- Informationen måste komma alla till del.

- Läkemedel ska finnas att tillgå utan hinder i annat EU-land.

Dessutom ska naturligtvis människor med kroniska sjukdomar ha samma möjligheter som andra att se hela Europa som en potentiell arbetsmarknad. Villkoren för att få hälso- och sjukvård ska självklart inte vara ett hinder.

Det hör till saken att alla gamla system är trögrörliga. Det finns opponenter inte bara i Sverige utan även på kontinenten. Många social- och sjukvårdsministrar inom unionen är skeptiska eller till och med motståndare till förslaget.

Men detta gör det bara än viktigare att Sverige driver denna fråga hårt under vårt ordförandeskap. Från svenska socialdepartementet är frågan högprioriterad och kommer att finnas på dagordningen när EU:s hälsoministrar träffas i Jönköping 6-7 juli. Den svenska regeringen ska kompromisslöst förvalta vad som är EU:s grundhållning: att göra livet bättre för sina medborgare.

Göran Hägglund

Socialminister

Anne Carlsson

Ordförande Reumatikerförbundet