Ingen mänsklig rättighet att knarka!
Förespråkarna för legalisering av narkotika ändrar så smått sin taktik. Dom är begåvade nog att inse att legalisering av narkotika inte är något som människor med fullt fungerande intellekt betraktar som genomförbart. Så vad göra?
Ja, det började på allvar i början av 1990-talet med öka användning av begreppet harm reduction. I och för sig inget nytt begrepp, men liberaliserings-/legaliseringsanhängarna omdefinierade det som tidigare snarare skulle ha kallats harm production och försökte och försöker fortfarande få en mer tolerant inställning till narkotika, legal distribution av narkotika, massdistribution av sprutor och kommunala knarkstugor att bli accepterad av en bredare allmänhet.
Dom har lyckats ganska bra men har inte nått ända fram. Sålunda krävs det nya "fräscha" grepp och vad kan då vara mer lämpligt än att introducera begreppet "mänskliga rättigheter" i debatten och göra en koppling mellan mänskliga rättigheter och harm reduction. Detta är exakt vad bland annat IHRA (International Harm Reduction Association) nu ägnar sig åt under det nya slagordet HR2, som inte är vare sig något nytt kemiskt ämne eller en könssjukdom utan står för Harm Reduction & Human Rights.
Kopplingen blir ännu tydligare när man tar del av två FN-rapportörers skrivelse i frågan och det är ingen tillfällighet att de båda FN-rapportörerna är talare vid nästa IHRA-konferens som går av stapeln i Bangkok i år.
Om det nu skulle vara en mänsklig rättighet att knarka så finns det anledning att betona behovet av en viktigare mänskliga rättighet, nämligen att arbeta för att våra samhällen ska vara fria från de negativa konsekvenserna av missbruk av narkotika, vilket knappast uppnås genom att fler får tillgång till och använder narkotika.
Torgny Peterson
