Inventering av insatser för barn och unga i missbruksmiljö
Regeringen har gett Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att inventera i vilken utsträckning landets kommuner och frivilligorganisationer erbjuder insatser för barn och unga som växer upp i missbruksmiljö.
Uppdraget har redovisats till regeringen (Socialdepartementet).
Sammanfattning
Omfattning och utveckling av insatser
De flesta kommuner har verksamheter som specifikt riktas till barn och unga som växer upp i missbruksmiljö. Många har dessutom allmänna program för socialt- och emotionellt lärande samt riktade program för riskutsatta förskolebarn. Det tycks vidare ha skett en ökning av antal kommuner som erbjuder insatser för barn i missbruksmiljö, liksom andra insatser som gynnar barn som far illa. Allt fler personer tycks också nås av insatserna. Troligt är dock att en stor del av målgruppen inte nås av stödinsatser i den utsträckning som behövs.
År 2008 beräknades ungefär 2700 barn, under det senaste året, ha deltagit i stödgruppsverksamhet för barn till missbrukare, vilket är den högsta siffran som uppmätts av IOGT-NTO:s juniorförbund sedan 2004. Enligt SCB:s befolkningsstatistik fanns i december 2007 ungefär 1 950 000 personer i åldern 0-18 år i Sverige. Hur många av dem som lever i hem där missbruk förekommer råder det delade meningar om. Enligt en statlig utredning från 1994 (SOU 1994:29) föds 12 procent av alla barn i familjer där någon av föräldrarna missbrukar. Data från Statens folkhälsoinstituts Nationella folkhälsoenkäten Hälsa på Lika Villkor med data från perioden 2004-2007, visar emellertid att andelen barn till föräldrar med riskbruk ligger någonstans mellan 15,6 och 23,3 procent.1 Om man antar att 20 procent av alla personer i Sverige mellan 0 och 18 finns i hem där riskbruk förekommer blir antalet ca 390 0002. Alla dessa barn kan dock ej sägas fara illa, då riskbruk inte är liktydigt med missbruk. Även med försiktiga antaganden står det dock klart att en mindre del av målgruppen får del av denna typ av stöd.
Framtidsplaner, hinder och möjligheter
I 16 av 21 län finns en strategi och planering framåt som handlar om att arrangera nätverksmöten och konferenser för att stimulera förstärkning av arbetet med barn och unga i missbruksmiljö. Bland dem som arbetar med barn och ungdomar finns en efterfrågan på både utbildning och erfarenhetsutbyte och det vore önskvärt att alla län hade en långsiktig planering för hur man ska arbeta med detta område. Att se frågan om barn i missbruksmiljö som en del av det lokala alkohol- och drogförebyggande arbetet och som därmed ingår i den lokala drogpolicyn kan vara ett sätt att göra insatserna mer långsiktiga.
En central faktor för att nå målgruppen, som går som en röd tråd genom materialet, är samverkan mellan olika huvudmän, organisationer och professioner. Det finns flera exempel på hur man löst detta genom organisatoriskt samarbete mellan landsting, kommun och frivilligorganisationer i exempelvis familjecentraler, samorganisering av barn- och ungdomsfrågor i kommunförvaltningen samt i olika samverkansfora i skolan.
Ett annat område som framstår som centralt är kunskap om hur man upptäcker barn och unga i missbruksmiljöer och hur man motiverar föräldrar att låta dem delta i stödverksamheter. Junis kartläggning visar att antalet stödgrupper för barn i missbruksmiljö möjligen stagnerat eller gått tillbaka på vissa håll det sista året, vilket bl.a. kan bero på att man inte lyckats rekrytera barn till grupperna. Att sprida befintlig kunskap om hur man lyckas med rekrytering, liksom att avsätta tid och resurser för detta är därför viktigt i det fortsatta arbetet. Vidare är en ökad satsning på primärpreventiva insatser i form av föräldrastöd och skolbaserade program ett viktigt komplement till de insatser som särskilt riktar sig till barn i missbruksmiljö.
