ReageraMera

Till Socialstyrelsens ledning

Socialstyrelsen

106 30 Stockholm

                                                                                                              16 mars 2008

Socialstyrelsens "vägledningsdokument" ADHD hos vuxna

Krav på publicering av intressekonflikter och mörklagda data om Strattera- och amfetaminbehandling

I denna skrivelse framförs fyra specifika krav:

1.       Att Socialstyrelsen, i enlighet med gällande lag och egna utfästelser, tillkännager finansiella och andra intressekonflikter för de i projektgruppen "Vuxna med ADHD" ingående experterna (allra främst Björn Kadesjö).

2.       Att Socialstyrelsen begär och får till stånd full publicering av den mörklagda och negativa svenska studien av Strattera på vuxna (den enda som gjorts i landet). I studien har Kadesjö och en av experterna i projektgruppen varit delaktiga.

3.       Att Socialstyrelsen låter oberoende experter analysera vilka konsekvenser den nya MTA-studien bör ha på den skenande utskrivningen av amfetamin till barn och vuxna i Sverige.

4.       Att Socialstyrelsen medan dessa tre steg utförs drar in den "ovärderade och icke faktagranskade" publikationen Vägledningsdokument, ADHD hos vuxna, från myndighetens hemsida (NU!- projektet). Alternativt, om detta inte görs: Att myndigheten också publicerar den här skrivelsen på sin hemsida, som en korrigering av vilseledande uppgifter.

Den stora internationella nyheten om psykofarmaka under februari har varit tillkännagivandet om antidepressiva medel. När analys gjorts av publicerade och opublicerade studier har man funnit att medlen inte har bättre positiv effekt än sockerpiller. [1, 2]

Det här betyder att läkare och allmänhet vilseletts av läkemedelsbolag och psykiatriker med insyn i de opublicerade studiernas resultat - med läkemedelsmyndigheters godkännande. Kunskapen har funnits tillgänglig men undanhållits i profitsyfte.

Och samma strategi - att undanhålla, för de egna hypoteserna ovälkomna bevis och studier - gäller också Socialstyrelsens projekt ADHD hos vuxna, lett av Björn Kadesjö. Ett projekt som utmynnat i ett vägledningsdokument, som nu finns publicerat på myndighetens webbsida [3].

Nedan ska de tre ovan nämnda områdena för kritik lyftas fram.

Jäv och intressekonflikter

 Den svenska grundlagen är otvetydig, en myndighet ska verka i enlighet med objektivitetsprincipen, göra en opartisk och allsidig handläggning av alla ärenden. Jävsreglerna i förvaltningslagen ska förhindra att personer deltar i utredningar av ärenden när deras opartiskhet kan sättas i fråga.

Den nytillträdde generaldirektören har också handlat föredömligt i fallet med de experter som avpolletterats från Socialstyrelsens expertgrupp om kostråd på grund av sina intima kontakter med livsmedelsindustrin. Förhoppningsvis var detta början på att rensa upp i den jävskultur som funnits på myndigheten.

Socialstyrelsen har fått utförliga data om att projektledaren Björn Kadesjö har finansiella och karriärmässiga intressen i att förespråka utskrivning av "ADHD-mediciner" (amfetamin och Strattera) till vuxna - inget sådant preparat är godkänt för vuxna. Myndigheten fick bland annat ta del av artikeln Socialstyrelsens lagstridiga ADHD-uppdrag till Björn Kadesjö & Eli Lilly, där Kadesjös jävsförhållanden beskrevs och dokumenterades [4].

I svar på mitt ifrågasättande av Kadesjös opartiskhet skrev den på Socialstyrelsen ansvarige projektledaren, Anders Printz, den 30 maj 2007 följande svar: "När Socialstyrelsen redovisar slutsatserna från det projekt Björn Kadesjö bedriver inom ramen för satsningen på psykiatri och socialtjänst kommer de uppdrag som Kadesjö haft bl.a. för Eli Lilly att öppet redovisas."

Men så blev det inte.

Socialstyrelsen har publicerat Kadesjös vägledningsdokument på sin webbplats - ingenstans kan man läsa om "de uppdrag som Kadesjö haft bl.a. för Eli Lilly". I vägledningsdokumentet framgår att Kadesjö presenterat dokumentets delar för runt 1500 personer landet runt. Lika lite som potentiella läsare på Socialstyrelsens webbplats får kännedom om finansiella intressekonflikter fick deltagarna på de olika seminarierna denna kunskap. De fick i stället veta att Kadesjögruppen hade Socialstyrelsens och psykiatrisamordningens "uppdrag".

I samband med att aktuella dokument om ADHD (och Aspergers syndrom) lades upp, "publicerades", på myndighetens hemsida (den 20 december) skrevs: "Vi har ännu inte faktagranskat eller värderat dokumenten och de är därför inte att betrakta som publicerade, vägledande eller rekommenderande av oss." (Betonat här.) Men likväl, som det står i den efterföljande meningen, "ska de ligga till grund för vidare utvecklingsinsatser inom området".

Det av Kadesjögruppen framtagna dokumentet är alltså inte "faktagranskat eller värderat", men ska ändå "ligga till grund för vidare utvecklingsinsatser".  En sökning på nätet ger bilden av att allt är färdigt - här är Socialstyrelsens dokument om vuxna och ADHD.

Socialstyrelsen undanhåller alla kända data om Kadesjös (och de övriga projektansvarigas) intressekonflikter, låter detta dokument sväva ut över landet som ett av myndigheten publicerat dokument, och grundar "vidare utvecklingsinsatser" på detta.

Och det blir värre ändå. Ett senare uttalande från projektledare Printz på Socialstyrelsen lyder: "Socialstyrelsen har inte beslutat huruvida dokumentet från utvecklingsprojektet om ADHD och Asperger kommer att faktagranskas eller värderas". (Printz, 31 januari 2008) Dokumentet blir ännu tyngre när det används av arbetsgruppens deltagare (Kadesjö, Bejerot) till att driva mediekampanjer - som i SvD:s häpnadsväckande kampanj för vuxen-ADHD ("Gunnels röra fick en diagnos", 21/2).

Historien kommer troligen att fortsätta som den började - dokumentet lever vidare som ett "halvofficiellt" dokument som används för att få till stånd en omfattande diagnosticering av vuxna - med en självklar åtföljande amfetamin- eller Stratterabehandling.

Agerandet ovan är ett brott mot de mest grundläggande bestämmelserna för en svensk myndighet.

 Den mörklagda negativa studien om "ADHD-medicin"

 Det har gjorts EN studie av "ADHD-medicinen" Strattera på vuxna i Sverige. Den leddes av Christopher Gillberg (med Björn Kadesjö som undertecknande verksamhetschef på ansökan till etikprövningsnämnden). En av forskarna i studien var Maria Råstam, som ingår i arbetsgruppen som publicerat vägledningsdokumentet om ADHD.

Den aktuella studien gav, enligt alla tillgängliga data, mycket negativa resultat. I denna långtidsstudie föll 95 procent av deltagarna bort innan studien var färdig - 75 procent på grund av uppkomna säkerhetsrisker (skadeverkningar, eller bristande effekt). Studien avslutades i maj 2006 - men är fortfarande inte publicerad. På en direkt fråga om publiceringen säger Råstam den 31 januari i år: "Jag vet inte när det ska ske."

En sak är i alla fall säker: Dess dåliga resultat finns inte på något sätt publicerat i Kadesjös (och Råstams) redovisning till Socialstyrelsen. I stället beklagar Kadesjögruppen att Strattera (Ritalina och Concerta) inte är godkända, och att läkemedelsbolagen därför inte ger utförlig information om dem till vuxna. Men följande uttalande avgör saken: "Men det finns omfattande erfarenhet av behandling med läkemedlen både från vetenskapliga studier och från de länder där de är godkända för vuxenbehandling." (s. 91)

Kadesjö, Råstam och numera också Socialstyrelsen har kännedom om att den enda studie som gjorts av Strattera på vuxna i Sverige gav ett uselt resultat, men man skriver ändå som ovan - och rekommenderar behandlingen.

Det är svårt att tänka sig att Socialstyrelsen inte känner stark olust i att delta i mörkläggningen av denna för Sverige unika studie.

MTA-studien - som Socialstyrelsen helt glömt bort

 Nyligen har den största långtidsuppföljningen av amfetaminbehandling "vid ADHD" publicerats.

Det är en häpnadsväckande studie - och än mer häpnadsväckande är Socialstyrelsens och svensk medias totala tystnad om resultatet.

När SvD körde sin ovan nämnda PR-kampanj för vuxen-ADHD (februari 2008) nämndes inte med ett enda ord denna studie. Inte heller berättade Björn Kadesjö eller Susanne Bejerot, i Socialstyrelsens arbetsgrupp, som båda fick gott om utrymme i SvD-serien, något om studien. Artikelförfattaren - som på 10 helsidor lyckades få det mesta av elände i tillvaron till att vara tecken på ADHD, och där lösningen i alla de fem artiklarna hette amfetamin, lät hälsa att hon kände till MTA-studien.

Men varför berättade hon inte, och varför berättade inte Kadesjö eller Bejerot, något om resultaten av långtidsuppföljningen av MTA-studien?

Och varför berättar inte Socialstyrelsen något om den i nuet?

För visst är det väl så att den positiva bedömningen i de första publicerade delarna av MTA-studien (1999) är vad som ligger bakom explosionen i utskrivningen av centralstimulantia i Sverige?

Jag låter Socialstyrelsen själv (2002) svara på den frågan: 

"Resultaten av MTA-studien, som internationellt har föregåtts av stora förväntningar, har presenterats under de senaste åren", skriver man i "kunskapsdokumentet" ADHD hos barn och vuxna [5, s. 185]. Socialstyrelsen refererar till den ledande engelska biologiska psykiatrikern Eric Taylor, som sagt att MTA-studien är en milstolpe i barnpsykiatrins utveckling till evidensbaserad disciplin. Man refererar till en annan känd psykiatriker som konstaterat att den nyligen avslutade MTA-studien utan tvivel är den största, mest omfattande och inträngande empiriska undersökning av behandling av ADHD hos barn, och som sådan kommer sannolikt MTA-studien att ha stor inverkan på den framtida inriktningen på forskningen av behandling av ADHD.

I de sammanfattande kommentarerna om MTA-studien återger Socialstyrelsen - genom författaren av boken, Björn Kadesjö - med psykiatriker Eric Taylors ord, det riktigt viktiga med studiens resultat från 1999: "... den viktigaste slutsatsen är att noggrant genomförd medicinering är bättre än annan behandling och nästan lika bra som kombinerad behandling. Detta innebär att det krävs verksamheter som skapar förutsättningar för att medicinering kan bli tillgänglig vid behandling av ADHD."

Det viktiga med denna studie - för alla som ville ge amfetamin till barn (och vuxna) - var alltså att den visade "att noggrant genomförd medicinering är bättre än annan behandling". MTA-studiens publicerade resultat från 1999 är vad Björn Kadesjö och andra förespråkare för droger till barn och vuxna bygger sina nationella kampanjer på - och det är också dessa publicerade resultat som låg till grund för Socialstyrelsens rekommendationer från 2002, som lett till att runt 8000 svenska barn - och tusentals vuxna - förra året fick amfetamin. Det är också denna studie som lett till att den avgångne psykiatrisamordnaren Anders Milton propagerat för "evidensbaserad behandling" av barn - vilket han trodde innebar amfetaminbehandling.

En av dem som vilseledde föräldrar och myndigheter var en av huvudforskarna i MTA-studien, psykiatriprofessor Peter Jensen. Han sade i början av decenniet: "Vi gjorde den bästa studie som någonsin gjorts på planeten jorden, som hjälpte föräldrar och lärare med dessa barn - och vad visade den? Den visade att medicin var fortfarande mycket mer effektiv för dessa barn." [6]

Sedan kom vi till 2007, och långtidsuppföljningen av de barn som var inblandade i den ursprungliga studien.

Och då blev det tyst. Socialstyrelsen har inte sagt ett ord - inte heller Kadesjö eller någon annan svensk förespråkare för "ADHD-mediciner". Begreppet "ny kunskap", som annars fyller myndighetens publikationer, är som bortglömt.

Och enda skälet till tystnaden är att långtidsuppföljningen visade att amfetaminbehandling inte hade mer positiva effekter än ingenting alls, men naturligtvis ett stort antal av de kända skadeverkningarna.

En av huvudforskarna i MTA-studien (professor William Pelham) framträdde i BBC-programmet Panorama, What next for Craig?, där han bland annat sade att vid studiens slut (36 månader) "fanns det inga positiva effekter - inga alls" av de psykiatriska droger som barnen fick [6, se programmet i webb-tv].  Pelham: "Vi hade trott att de barn som fick medicin en längre tid skulle ha bättre resultat. Så var det inte. Det finns inget som indikerar att medicin är bättre än inget alls i ett längre perspektiv." De narkotiska preparaten modifierade kortsiktigt barnens beteende, men långsiktigt fanns inte några sådana effekter heller. Pelham sade: "Och den informationen måste göras mycket klar för föräldrar."

I forskningsrapporterna från MTA-studiens 36-månadersuppföljning kan man läsa den, för dessa forskare, närmast otänkbara slutsatsen att "pågående användning av medicin vid 36-månadersbedömningen var förenat med en lätt nackdel snarare än en relativ fördel" [7]. Forskarna försöker på alla tänkbara vis analysera bort detta faktum men tvingas skriva att det är svårt att förklara, och får bestämma sig för att man vid 36-månadersbedömningen kommit fram till att "den övergripande effekten av medicinsk behandling inte längre var positiv [beneficial] för reduktionen av ADHD-symtom" [7].

Ett annat för dessa forskare chockartat resultat var effekterna av "medicineringen" på de, som man skriver, "mest störda barnen med ADHD i MTA-studien", barn som "initialt hade höga symtomvärden och aggression vid baseline, lägre IQ, sämre sociala förmågor, och andra riskfaktorer" - kort sagt de barn som hade stora problem. För dessa barn gällde att den, enligt forskarna, inledande positiva effekten av "medicinen" inte kvarstod och "i stället fullständigt försvunnit efterhand när barnen kom upp till sena barnaår eller tidiga ungdomsår"; man skriver att detta resultat kan ses som "ett stort bekymmer för dem som behandlar barn med ADHD" [7].

Tillväxthämning av behandlingen med ADHD-droger

I BBC-programmet säger Pelham om barnen som fick psykiatriska droger: "Barnen hade en avsevärd minskning i sin tillväxttakt, de växte inte lika mycket som andra barn, varken vad gäller deras längd eller deras vikt." [6]

I forskningsrapporterna från MTA-studiens 36-månadersuppföljning kan man läsa slutsatsen att barnen som fått amfetaminpreparat "uppvisade minskning i tillväxttakt relaterad till centralstimulantian efter det att behandlingen inletts" och att det efter tre år inte fanns några bevis på att de tagit igen den förlorade tillväxten [8].

Amfetaminpreparaten påverkar, som forskarna skriver, hypofysen och därmed produktionen av tillväxthormoner. Forskarna nämner inte att resultatet med den minskade tillväxttakten också innebär att den växande hjärnan under dessa tre år, under inverkan av de psykiatriska drogerna, inte utvecklas som den ska. Ett faktum som föräldrar säkert är intresserade av.

Antisocialt beteende och brottslighet av behandlingen med ADHD-droger

Ett av den biologiska psykiatrins anförda skäl till att ge barn med problem narkotiska preparat, som Ritalina, är att dessa ska skydda mot framtida sociala problem, som kriminalitet och bruk av illegala droger.

I forskningsrapporterna från MTA-studiens 36-månadersuppföljning kan man i stället läsa att vid uppföljningen efter både 24 och 36 månader så var "fler dagars förskrivning av medicin förenat med mer allvarlig brottslighet". Man kan läsa att "barn med högre brottslighetsvärden vid 24 och 36 månader oftare hade blivit medicinerade under det gångna året", och den föreslagna, inte alltför djärva, slutsatsen, att "dessa resultat antyder möjligheten att förlängd medicinering, kanske given som gensvar på kroniska och allvarliga problem, kanhända inte är effektiv" [9].

Man har med andra ord funnit ett starkt samband mellan utskrivningen av ADHD-droger och begynnande kriminalitet (för dessa 11-13-åringar). Den "skyddande mekanismen" lyser helt med sin frånvaro.

När det gäller bruk av alkohol och illegalt drogmissbruk är inte 11-13-åringar den grupp som man tänker på som den främsta riskgruppen. Men forskarna i studien slår fast att de unga barn som fanns i MTA-gruppen i jämförelse med en kontrollgrupp av klasskamrater mer ofta brukade alkohol och illegala ämnen. Man skrev"den högre frekvensen av detta begynnande bruk vid tidig ålder, jämfört med en kontrollgrupp av klasskamrater, tyder på att klinisk uppmärksamhet är påkallad". Det var alltså inte så att bruket av ADHD-droger skyddade dessa barn från att inleda en karriär med alkohol- eller drogmissbruk.

De resultat som publicerades i tidigare skeden av MTA-studien var egentligen inte heller så positiva - vilket erkändes av professor William Pelham i BBC-reportaget. Denne sade: "Jag tror vi överdrev den positiva effekten av medicinen i den första studien." [6].

Och ljuger - eller med mycket milda ord, ger inaktuell information - gör alltså också Björn Kadesjö och Socialstyrelsen i "kunskapsdokumentet" ADHD hos barn och vuxna.

De lyriska hyllningar till den gamla delen av MTA-studien och till amfetaminbehandling som finns i detta dokument saknar, som vi nu vet, all grund.

"Behandling" med dessa narkotiska droger har inga positiva effekter för barnen, ger tillväxthämningar (också för den växande hjärnan), och ökar risken för ett antisocialt och kriminellt beteende.

Och allt detta har bevisats av de största namnen bland världens ADHD-forskare i den, som psykiatriprofessor Peter Jensen sade, "bästa studie som någonsin gjorts på planeten jorden".

Data i studien är naturligtvis i allra högsta grad också tillämpliga för utskrivningen av narkotika till vuxna.

Finns det någon anledning för Socialstyrelsen att fortsätta lura föräldrar och politiker till att tro att barn och vuxna behöver amfetamin?

Socialstyrelsen måste nu omedelbart låta oberoende experter analysera vilka konsekvenser den nya MTA-studien bör ha på den skenande utskrivningen av amfetamin till barn och vuxna i Sverige.

Janne Larsson

skribent

[email protected]

Referenser

[1] Kirsch I, Deacon BJ, Huedo-Medina TB, Scoboria A, Moore TJ, Johnson BT. Initial severity and antidepressant benefits: a meta-analysis of data submitted to the Food and Drug Administration. PLoS Med 2008;5(2): e45.

http://medicine.plosjournals.org/perlserv/?request=get-document&doi=10.1371/journal.pmed.0050045 

[2] Lenzer, Brownlee, Antidepressants - An untold story?, BMJ  2008;336:532-534 (8 March), doi:10.1136/bmj.39504.662685.0F (publicerad 27 februari 2008) http://www.bmj.com/cgi/content/full/336/7643/532

 [3] Kadesjö, Vägledningsdokument, ADHD hos vuxna, publicerat av Socialstyrelsens NU-projekt, December 2007, http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/49C260C2-EAE4-4B34-BAE8-BD198D8B4AA3/0/VagledningsdokumentADHDslutversion.pdf

[4] Larsson, Socialstyrelsens lagstridiga ADHD-uppdrag till Björn Kadesjö & Eli Lilly, e-post till Socialstyrelsen den 26 februari 2007 http://jannel.se/adhd-uppdrag.pdf

[5] Socialstyrelsen, ADHD hos barn och vuxna, 2002, http://www.sos.se/fulltext/110/2002-110-16/2002-110-16.pdf

[6] BBC, Panorama, What next for Craig, 12 november 2007, http://news.bbc.co.uk/1/hi/programmes/panorama/default.stm

[7] MTA Cooperative Group (2007), Secondary Evaluations of MTA 36-Month Outcomes: Propensity Score and Growth Mixture Model Analyses, Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, Volume 46(8), August 2007, pp 1003-1014

Secondary Evaluations of MTA 36-Month Outcomes: Propensity Score and Growth Mixture Model Analyses

[8] MTA Cooperative Group (2007), Effects of Stimulant Medication on Growth Rates Across 3 Years in the MTA Follow-up, Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, Volume 46(8), August 2007, pp 1015-1027

Effects of Stimulant Medication on Growth Rates Across 3 Years in the MTA Follow-up

[9] MTA Cooperative Group (2007), Delinquent Behavior and Emerging Substance Use in the MTA at 36 Months: Prevalence, Course, and Treatment Effects, Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, Volume 46(8), August 2007, pp 1028-1040

Delinquent Behavior and Emerging Substance Use in the MTA at 36 Months: Prevalence, Course, and Treatment Effects