ReageraMera

Överraskande öppning på politiskt potpurri 

Talare: Lars Ohly

Datum: 12 juli 2008 

Analytiker: Christer Hanefalk

Vänsterpartiets ledare Lars Ohly fick äran att avsluta politikerveckan i Almedalen. Det gjorde han bra - utan att "glänsa" retoriskt. Men sättet att framföra - avslappnat, engagerat och med glimten i ögat uppvägde en hel del av de retoriska luckorna.  

Den "överraskande öppningen" var Lars Ohlys fyndiga inledningsord: "Vi har knappt ett år kvar till valet!" Alltså tekniken "påstående". Och publiken blev naturligtvis överraskad - vilket självklart var Ohlys avsikt. Det var valet som ingen bryr sig om som han menade: EU-valet 2009.  

Vad jag menar med "politiskt potpurri" är att Lars Ohly under sina blott 25 minuter på Almedals-scenen hann med att ta upp långt fler frågor än någon annan partiledare. Låt mig räkna upp de områden som fanns med i talet: EU-valet 2009, bussförarstrejken och kollektivavtalen, klimatfrågan och transporterna, bostadsbyggandet, sjuksköterskornas löner, de nya sjukskrivningsreglerna, FRA, Palestina-frågan och - till sist - Ohlys syn på oppositionens rörelseriktning. Nästan ett "smörgårdsbord" av oppositionens hjärtefrågor.  

Inledning 

Ohly valde alltså tekniken "påstående" - och fick på det sättet en rivstart. Han hade också fördelen att veta att han var den ende som berörde 2009 års EU-val - vilket ger ett slags formulerings- och definitionsföreträde. Något som Ohly använde för att definiera EUs politiker och Bryssel som eliten och medborgarna i EU-land som folket. Med Frankrike, Holland och Irland som exempel på hur spelet inom EU går till i praktiken. Han gick vidare med att exemplifiera områden där EU-domstolen är överordnad svenska lagar: kollektivavtalen, klimatregler, med flera. Vilket i sin tur ledde till den retoriska frågan: Är nästa EU-val viktigt? En väl avvägd syllogism (tre-ledad beviskedja) där han överlät slutsatsen till åhörarna.  

Bakgrund - Tes - Argument 

Nu började Ohly med att tala om kollektivavtal och att åhörarna måste förstå att "kollektivavtalen är inte för alltid givna" - de måste försvaras. Och de strejkande bussförarna fick tjäna som aktuella symboler. Och så - ännu en beviskedja: Översats: Vi måste göra allt för att garantera kollektivavtalen. Undersats: Detta måste ske genom lagstiftning före EU-valet. Slutsats: Vilket innebär att vi kan tvinga Fredrik Reinfeldt till Bryssel för att förhandla om undantag för Sverige.  

Nu hade det gått lite drygt fem minuter och nu var turen kommen till klimatfrågorna. Ohly tog upp att 64 procent av svenskarna i en enkät sagt sig vara för högre krav på klimatåtgärder inom EU. Men, "storskaliga marknadskrafter" var emot sådana - som enligt Ohly skulle leda till att samhället skulle få ta ansvaret. Och Andreas Carlgren (c) - miljöministern - fick både beröm och ett löfte: "Andreas, ta fajten! Du har vårt stöd i kraven på en tuffare klimatpolitik!" En retorisk teknik som kallas apostrof - dvs att tilltala någon ej närvarande. Varpå följde två s k metonymier där Carlgrens kolleger utnämndes till "kärnkraftskramaren Björklund" och "klimatprataren Reinfeldt". Notera speciellt den säkert uttänkta användningen av bokstaven "k".  

Dags igen för skifte av ämne: Bostadsfrågan. Och där hade Ohly både en bra och en dålig nyhet: Det finns bostäder! Och - det finns inga bostäder! Alltså - det fanns bostäder för människor med pengar, men för resurssvaga människor fanns inga. Som - enligt Ohly - tvingades ut till förorterna. (Anmärkning: En inte helt ofarlig formulering - en del vill ju faktiskt bo i förorten!) Före slutklämmen på bostadsavsnittet, som blev en antites (motsats): "Bostaden är inte en vara. Bostaden ska vara en social rättighet!" hann Ohly också med att i en metonymi benämna KDs Mats Odell "utförsäljningsministern". 

Så - 10 minuter från start - var turen kommen till sjuksköterskorna. Och lite raljerande kring statsministern som dagen innan hade sagt att regeringens skattesänkningar hade givit sjuksköterskorna 1.500 av de 1.700 kr per månad de krävde i löneförhandlingarna. Och att statsministern uppenbarligen inte förstått någonting: Sjuksköterskorna gick in i sin konflikt för att de är felavlönade! Dessutom refererade statsministern enligt Ohly till skattesänkningar som alla fick - och tog nu upp att 2/3-delar av hela skattesänkningen gått till 1/3-del av befolkningen. Närmare bestämt till den 1/3-del som tjänar mest. Och att vi den vägen gått miste om 80 miljarder som kunde ha använts bättre: Till sjukvården, till skolan och till stöd och hjälp för människor med funktionsnedsättningar. Inte minst - fortsatte Ohly (lite publikfriande...) med att pengarna skulle ha kunnat användas för att ge gotlänningarna samma vägpriser som resten av svenskarna. Varpå följde ytterligare exempel på alternativ användning - även de med inledningen "vi skulle" - alltså en anafora (samma inledning på flera satser efter varandra). Bland annat också ge pensionärerna bättre pensioner - för, ansåg Ohly i en direkt kontring mot Reinfeldts ord dagen innan: "Den reella pensionsåldern för många grupper är inte högre - den är lägre än 65." Denna del avslutades också den med en beviskedja: Två - enligt Ohly - dåliga saker som beskrevs i översats och undersats, utmynnade i slutsatsen: "Det är högeralliansens politik!" 

Nu bytte Ohly ämne igen och började tala om Försäkringskassans brev hem till sjukskrivna i Sverige. Och pathos (känslor) skapades när han berättade om cancersjuka Anna Olsson som blivit en symbol för många. Hur Anna, svårt sjuk med bröstcancer, beskriver rehabiliteringskedjan som "utsorteringskedjan". Ohly fortsatte med att beskriva hur Försäkringskassan kommer att fortsätta att skicka ut sina brev - men att "rehabiliteringskedjan har inga inslag av rehabilitering". Vi håller på att få en "diagnosbaserad" sjukersättning som hotar våra sjukas rätt till ersättning. Ohly avslutade med att citera Anna i ett brev han fått: "På pin kiv ska jag överleva och vara med och rösta bort regeringen 2010!"  

Nästa ämne blev FRA och här kom Ohlys retoriska höjdpunkt: "Fredrik Reinfeldt framställer sig själv som en ny slags politiker. 'Jag är en lyssnande politiker' säger han. Det var väl ingen som av det fattade att han ville avlyssna oss!" Metoden att variera ord med "lyssna" i kallas polyptoton. Men inte bara moderaterna fick kritik - även vänstervännerna inom (s) fick en släng av sleven såsom varande initiativtagare till FRA-lagen. Sitt eget parti beskrev Ohly som en garant mot både (s) och (m) - "Svenska folket ska inte avlyssnas och övervakas" avslutade Ohly. 

Nu undrar kanske vän av ordning - som eventuellt har läst tidigare analyser: Vilken tes drev Lars Ohly i sitt Almedals-tal? Jo, den exformativa (alltså icke uttalade tesen) var att "Sverige behöver en riktig vänsterregering!" Och med "riktig" menade Ohly en med representation av både Miljöpartiet och Vänsterpartiet. 

Avslutning 

Nu var det dags för den "statsmannamässiga" delen av talet: Den internationella utblicken. Först en kommentar kring att den 90-årige Nelson Mandela nu är avförd från USAs lista över terrorister. Lagom till 90-årsdagen den 18 juli. "Vilka är det egentligen som är terrorister?" undrade Ohly. Ockupanterna eller de ockuperade (återigen polyptoton, en ordfigur som väl du som läsare börjar lära dig vid det här laget). Och så följde två rytmer (trikolon) - en om Palestinier och en om betydelsen av att ställa krav på Israel. Vilket var ett oåterkalleligt krav från Vänsterpartiet. 

Allra sist - en reflektion kring Alliansens valseger: "De vann regeringsmakten i förra valet, men de har aldrig vunnit opinionen." Och att opinionen är som den är beror, sade Ohly, "inte för att folk inte förstått." Varpå följde en lång förklaring (som med fördel kunde ha ersatts av något i stil med följande: "Opinionen ser ut som den gör just för att folk har förstått!"). 

Och så - avrundningen och summeringen: Sverige behöver en riktig vänsterregering! Tillsammans kan vi förändra Sverige och vi ska göra det! 

Angrepp på Alliansen 

Ohly hade ovanligt få angrepp - totalt bara 8 stycken. Varav 5 mot person (ad hominem). Och ett oväntat stöd till Andreas Carlgren - och en både väntad och oväntad attack på (s) i samband med delen som handlade om FRA.  

Språket 

Inte så vasst som det kan bli när Ohly talar. Kanske hade han inte jobbat med talet tillräckligt länge för att få med de riktigt eleganta formuleringarna - de som stannar kvar. Notera att det inte behövs så många i ett tal på 25 minuter - 3-4 stycken riktigt bra (= minnesvärda) räcker gott. Samtidigt ska sägas att det märks att Ohly studerat ämnet retorik en del. Kanske blir det mer när han nu fått DNs pris för bästa formulering 2007: Passande nog en handbok i retorik.  

Vad kan du lära dig av Lars Ohly? 

Lars Ohly visade på ett bra sätt hur viktigt det är att vara ett med sitt budskap. Vilket blir en naturlig konsekvens när man själv tar ansvar för framtagningen av sina tal. Jobbigt och tidskrävande - ja - men belöningen kommer i kontakten med åhörarna.  

PS. För er som är retoriknördar, redan i nuläget eller blivande, finns möjligheten att läsa lite mer om mina retoriska reflektioner kring Almedalstalen på www.retoriktorget.se/blogg 

Sammanfattning/"retoriskt betyg" (10-skala): 

Inledning/intresseväckare  9 Överraskande - kul grepp

Bakgrund   8 

Budskap (tydlighet)  7 Exformativt - men ändå klart

Argumentation   7

Avslutning/uppmaning  8

Bevisstyrka   6 Här finns mer att göra

Språkliga hjälpmedel  7 Flera passager kunde gjorts vassare

Engagemang   9 Bra närvaro 

Sammanvägt betyg:  7,40 

Kommentar: Ohly "ägde" sina ord - som man gör när man själv gjort jobbet