ReageraMera

Jan Björklund bättre än talet 

Talare: Jan Björklund

Datum: 6 juli 2008

Analytiker: Christer Hanefalk

Jan Björklund fick äran att premiärtala i Almedalen 2008. Det var dessutom hans egen Almedalspremiär i rollen som partiledare. Han hade, delvis, vädrets makter med sig. Regnet som hade öst ner nästan hela dagen hade vänligheten att upphöra cirka 45 minuter innan Jan Björklund äntrade scenen. Hans tal varade lite drygt 32 minuter - det vill säga något under genomsnittet jämfört med 2006 och 2007.  

Som väntat fick utbildning en stor plats - cirka 25 procent av talet handlade om skolan. Men andra frågor fick också betydande utrymme - frågor som Alliansens prioritering av arbetslinjen i samhället (20 procent), energi- och klimatfrågan (12 procent), synen på äldre i samhället (10 procent), Sveriges konkurrenskraft (10 procent), företagsklimatfrågor (10 procent) fick också del av taltiden. Resterande procent lades på inledningen och avslutningen.

Noterbart är den teknik Björklund använde för att gå från ett område till ett annat - varje del avslutades med en tydlig uppmaning. I flera fall inleddes denna uppmaning med orden "Det är dags att...". Denna teknik, att avsluta varje "tal i talet" på samma sätt kallas på latin "inclusio" - för övrigt samma teknik som Bill Clinton använde sig av i sitt sista "State of the union"-tal.  

Det är också intressant att notera vad Jan Björklund inte (!) tog upp: FRA-lagen berördes inte med ett ord. Det är slående vilken öronbedövande tystnad som rått från Allianshåll i den frågan - idag domineras debatten av kvällstidningarna med Aftonbladet i spetsen. En rimlig gissning är att Allianspartierna har resonerat sig fram till hur de stora frågorna ska fördelas mellan partiledarna och - om vi gissar vidare - att FRA-frågan hamnat i Fredrik Reinfeldts manus.  Hur det är med den saken lär vi bli varse under veckan som kommer.  Jan Björklund tog inte heller upp Sveriges behov av effektiva kommunikationer - och ska vi gissa vidare så kommer den frågan att tas upp av Maud Olofsson.  

Angrepp på motståndarsidan brukar vara betydligt vanligare hos företrädarna i vänsterpartierna än hos Alliansföreträdarna. 2007 hade vänsterpartierna i genomsnitt fem gånger fler angrepp än vad Alliansen hade. Här överraskade Jan Björklund med ganska många angrepp på oppositionen i allmänhet och (s) i synnerhet. Jag hann räkna till hela 13 stycken mer eller mindre hårda angrepp och av dessa var fyra vad man brukar kalla ad hominem på latin - alltså angrepp mot person. Totalt ett "angrepp" per 2,5 minut ungefär.  

C. Hanefalk
  

Inledning

Björklund inledde sitt tal metaforiskt där Gotland - passande nog - användes för att symbolisera en del av det Alliansregeringen åstadkommit. Inledningen utgjorde också en bra ingång till Björklunds första talområde: arbetslinjen i politiken. Han startade med att använda ett gammalt Palme-knep när han beskrev hur många gotlänningar som lever på sin ö och hur långt de skulle nå från Almedalen om de höll varandra i hand - de skulle nå ända till Ingemar Bergmans Fårö. Och kopplingen till Alliansen blev stark: "Tre hela Gotland har fått jobb sedan Alliansen tog makten 2006".  

(OBS! Jag har valt att kommentera varje delområde i talet var för sig i stället för att följa den retoriska dispositionen med inledning, bakgrund, tes, argument och avslutning. Detta betyder inte att Jan Björklund inte jobbade retoriskt - utan enbart att den klassiska modellen i detta fall inte är en bra utgångspunkt för analysen.) 

  

Delen som handlade om arbetslinjen

Inledningen övergick som sagts ovan till ett tal i talet om arbetslinjen i Alliansens politik. Ett nyckelcitat i sammanhanget är "Den som kan arbeta och försörja sig själv, ska också få möjlighet att arbeta och försörja sig själv". I denna del av talet använde sig Jan Björklund också av flera så kallade kedjebevis - alltså treledade kedjor med översats, undersats och slutsats. Här gjorde han också flera bra definitioner - exempelvis vad en medborgare inte ska vara: "Social klient". Han ironiserade också en del över att Alliansen - utan att ha det som mål - hade uppnått ett gammalt (s)-mål om 80 procent av de arbetsföra medborgarna i arbete. Björklund smög även in lite jämställdhetspolitik i denna del - ett målarjobb (manligt) leder med (s)-politik till ROT-avdrag, men motsvarande gäller inte ett städjobb (kvinnligt). Varför subventionera målning av fönster men inte putsning av fönster, var Björklunds lite försåtliga fråga. Även Ylva Johansson fick sig en liten släng: "Det finns inget i svensk lag som förbjuder någon att avstå från ett bidrag" med tanke på Ylvas avdrag för hushållsnära tjänster. Men Björklund tyckte att det var bra att Ylva drog av - "det bidrar till jämställdheten". 

I den här delen skapade Björklund också en del pathos (känsla) genom att lyfta fram exemplet Samuel S som gått från förtidspension som 23-åring till arbete (under Allians-tiden) som 25-åring. "Jag är någon nu!" citerade han Samuel.  

  

Delen som handlade om energin och klimatet

Här började Björklund med ett citat från 80-talet: "Vad ska väck - Barsebäck! Vad ska in - sol och vin(d)!" Och, lite ironiskt, att oppositionspartierna faktiskt fått rätt till 50 procent: Barsebäck är ju "väck", men "sol och vind" hade blivit import av dansk kolkraft istället. Han lyfte i en elegant kedja (syllogismus) fram de, i hans tycke, orimliga premisserna "40 procents minskning av klimatpåverkande utsläpp" (översats) och "avveckling av kärnkraften" (undersats) och slutsatsen att det enda sättet att klara dessa motsatta premisser är att lägga ner all elintensiv industri i Sverige - det vill säga basindustrin. Vilket i sin tur skulle leda till att 100-tusentals jobb skulle försvinna och att 100-tals miljarder i exportinkomster skulle försvinna. Rent tekniskt påvisar här Björklund att oppositionens premisser leder till en "falsk" kedja - på latin non sequitur.  

Denna taldel avslutades med uppmaningen: Det är dags att tänka om när det gäller energipolitiken för att rädda jobben och välfärden i vårt land. 

  

Delen som handlade om utbildning

Denna del inledde Jan Björklund med att markera skillnaden mellan före 1968 och efter 1968. Före var det viktigt att "klassresan skulle uppmuntras" men efter "slog pendeln över" och jämlikhet blev detsamma som lägre krav och avskaffande av betyg. Här var kvällens publik verkligen med på noterna - så till den grad att den ibland applåderade spontant och Björklund kommenterade med glimten i ögat: "Lugn, det kommer ännu bättre grejer lite senare". Och den gamla hederliga metaforen med höjdhopp som tema kom åter till heders: Visst är det trist att riva ribban, men det löser man inom idrotten med mer instruktion och mer träning - lösningen är inte att ta bort ribban. "Att ställa krav är inte elakt - nej, det är att bry sig" sade Björklund vidare. Han fick in flera treklanger - bland andra om att det finns annat än att "zappa, surfa och messa". Skolans roll som förmedlare av ett kulturarv lyftes fram - "lärarna är våra viktigaste kulturarbetare". Och - återigen - ett pathos-skapande exempel i Robin som ledsnat som 16-åring på skolans hotell- och restauranglinje för att som 18-åring finna målarlinjen: "Skönt med en riktig utbildning!" Varpå följde ännu en snygg treklang: "Alla kan inte vara akademiker. Alla vill inte vara akademiker. Samhället kan inte fungera om alla är akademiker." En trikolon, klimax (stegring) och en epifor (alla satser slutar med ordet akademiker). Delen om utbildning avslutades med några välriktade slag mot vänstern där det sista var: "Hur kan vänstern ha så negativ syn på yrkesarbete." Och sedan återigen "Det är dags att...".  

  

Delen som handlade om de äldre/pensionärerna

Här inledde Björklund elegant med att berätta hur gammal Winston Churchill var 1939 - när 2:a världskriget startade. Han var 65 år då. Och Björklund tackade engelsmännen för att de då inte hade samma syn på äldre som vi har idag i vårt land. Och han övergick till att exemplifiera med Inga-Britt Ahlenius som, som 69-åring, har ett toppjobb inom FN. Och en jämförelse (comparatio på latin): I andra kulturer kopplas åldrande ihop med ökad visdom. Medan vi kastar bort de äldres erfarenhet. Och här kom även Per Nuders yttrande om "köttberget" in. "Äldre är i vägen" konstaterade Björklund. För att följas av: "Erfarenhet måste värderas högre i vårt land!" Varpå följde det som var förutsägbart: Nu är det dags att sätta fokus på pensionärerna! Detta skulle göras genom att i två steg ge denna grupp skattesänkningar. Och, detta var en Fp-målsättning. Så en pathos-avslutning när Björklund kallade pensionärerna "vår föräldrageneration".  

  

Delen som handlade om Sveriges konkurrenskraft

Här började Björklund med en återblick på allt bra som hade skett under senare år. Han gav en rad exempel - både borgerliga och socialdemokratiska åtgärder som varit framgångsrika - till såväl glädje som nytta. Och han beskrev vad som var på "G" och vad han tyckte var viktigt - ytterligare sänkningar av inkomstskatten, återställa målet från "den underbara natten" 1991 med "hälften kvar" samt på sikt en anslutning till Euron. Och - att bolagsskatten behövde sänkas - inte minst för att attrahera ytterligare etableringar av företag i Sverige. Vi stod oss bra i konkurrensen i början av 1990-talet. Nu har vår konkurrenskraft försämrats och vi har en företagsskatt som är bland de högsta. Björklund aviserade en sänkning på 2-5 procent. 

  

Delen som handlade om företagsklimatet

Björklund inledde här med en kommentar om opinionsläget - samtidigt som han uttryckte sin tillförsikt. Vi inom Alliansen har stärkt Sverige långsiktigt, sade Björklund. Staten får in mer pengar idag - trots sänkta skatter - för att fler jobbar. Men - vi behöver stärka vårt företagsklimat. Och nu - när det är halvtid - borde det vara dags att granska oppositionen. Här fick Björklund till några av sina bästa formuleringar för kvällen: "Det finns två saker som Mona Sahlin är rädd för: Det första är att gå till val utan en allians med vänstern. Det andra är att gå till val med en allians med vänstern." En elegant paradox. Och han jämförde med Norge och att vänstern där har finansministerposten: Kan ni tänka er det - Lars Ohly som finansminister? Och därefter följde den kanske allra bästa formuleringen under hela talet: Vad som hänt under Mona Sahlins olika ministerperioder - näringslivet med krångligare företagsregler, migration med ökad arbetslöshet för invandrare och energi med ökad import av dansk kolkraft. "Och nu erbjuder hon sig att ta ansvar för allt!" Varpå Björklund varnade: "Akta er noga!" Han avslutade med att exemplifiera kring Indien - som vi tidigare samlat pengar till för att hjälpa och som idag utexaminerar 220.000 civilingenjörer per år!  

  

Avslutningen

Avslutningen blev en klassisk dito - en så kallade conclusio (en sammanfattning) där han gick igenom varje taldel och gjorde ett motsatspar (antitesis) kring varje delområde. En kort men bra sammanfattning. 

  

Språket

Dominerande figurer i Björklunds språk är rytmer och motsatser - ordfigurer som syftar till att dels utbilda och dels beröra och fascinera. Vilket väl motsvarar de syften man kan anta att Björklund hade för sitt tal - att på ett pedagogiskt sätt tydliggöra att - oavsett vad folk anser i opinonsmätningar - Sverige är på rätt väg. 

Generellt kan sägas att talet - rent språkligt - delvis saknade retorisk elegans. Talet skulle ha bearbetats mer. Det är inte många formuleringar som kommer att citeras och leva kvar - om ens något. Ändå är min känsla att Björklund skulle ha kunnat bära upp ett bättre skrivet tal - den skickligheten har han. Därav rubriken: "Björklund bättre än talet!"  

  

Sammanfattning

Ett skapligt tal som aldrig riktigt lyfte - hållet av en talare som med "rätt" material skulle kunna bli väldigt bra. En "arbetsseger" för Jan Björklund - men talet är inget som går till historien.

  

Vad kan du lära dig av Jan Björklund:

Det viktigaste du kan lära dig är att - när du behöver hålla ett långt tal - dela upp ditt tal i flera delar och där göra en komplett disposition för varje del. Du håller alltså flera tal efter varandra - och markerar respektive talslut genom en återkommande formulering som tydliggör att "här slutar ett tal - nu börjar nästa". Där tekniken att sluta på samma - återkommande - sätt alltså kallas "inclusio" på latin. Vill du veta mer om retorikens disposition - gå då in på DNs Retorikskola. 

  

Sammanfattning/"retoriskt betyg" (10-skala): 

Inledning/intresseväckare  6 Gotland - ganska bra

Bakgrund   8

  

Budskap (tydlighet)  9 

  

Argumentation   7 

  

Avslutning/uppmaning  7

  

Bevisstyrka   9 Det bästa i talet 

  

Språkliga hjälpmedel  6 Här borde Fp kunna bättre

  

Engagemang   9 Mycket bra - ärligt intryck. Bra tempo. 

  

Sammanvägt betyg:  7,75