ReageraMera

Avslappnat allvar i Almedalen

Talare: Göran Hägglund

Datum: 9 juli 2008 

Analytiker: Christer Hanefalk

Göran Hägglund talade en aning längre än sina kolleger i Alliansen - 35 minuter. En avslappnad Göran Hägglund mötte relativt många meningsfränder i ett solvarmt Almedalen - bästa talarvädret hittills när vår socialminister stod på tur att äntra scenen.  

Inledning 

Och redan från början satte han tonen. Med ett skämt om kollegan som inlett med att reflektera över om Riksdagen (...som vanligt folktomt får man förmoda) var ett lämpligt forum för att tala om överbefolkningen i världen. Roligt och kontaktskapande. Vilket är syftet med en inledning - rent retoriskt är det sällan särskilt bra att börja lösa världsproblemen direkt i ett tal.  

Men ganska snabbt tydliggjorde Göran Hägglund vad det skulle handla om - välfärden i Sverige och olika aspekter av densamma. En hel del kom att handla om vilka förutsättningar som måste finnas för att välfärd ska skapas. Men att - och här kom ett angrepp på (s) - "det verkar som om ingen nivå för välfärden är hög nog". Varpå följde en s k alter (nivåförskjutning): "Vi tror inte på välfärdsstaten - vi tror på välfärdssamhället." Ett försök att skapa en motsats (antites) som säkert fungerar på borgerliga väljare - alltså "staten" och "samhället" som ett motsatspar!!? Och efter ytterligare ett par motsatsfigurer definierade Hägglund att det handlade om "rätten, skyldigheten och möjligheten att ta eget ansvar" - en trikolon (treklang) och homoioteleuton (samma avslutning på orden - "-en"). Och sedan ytterligare en skickligt formulerad motsats: "Det handlar om att få stå på egna ben, i stället för att vara i politikernas händer." Två delar av kroppen som ställs i motsats till varandra.  

Bakgrunden

Göran Hägglund började sin bakgrundsbeskrivning med att gå till attack mot Sverigedemokraterna (SD) och allt detta parti står för. Han jämförde SD med "den otrygge mobbaren" (metafor) som möjligen kan få stöd hos "den orolige" väljaren. Och han gick in på SDs försök att skyla över sina nazistiska kopplingar: "..nödtorftigt försöka skyla över den bruna färgen" - den här retoriska figuren kallas metonymi, dvs när man låter "bruna färgen" ersätta nazism. Och han talade vidare om SDs angrepp på Zlatan och han jämförde sig själv med denne - båda är andra generationens invandrare. Vi är alla lika - oavsett om vi kommer från Bern, Bagdad eller möjligen Borås - ett roligt 3-tal (trikolon) och möjligen en koppling till Galenskaparna och After Shave som alltid lyckas få med Borås på något sätt. Han jämförde SDs sätt att skylla invandrarna för alla problem i samhället med den gamla historien om kristendomsläraren som frågade vad det var som var litet och brunt och hoppade i träden. Och en pojke svarar: Av beskrivningen borde det vara en ekorre, men eftersom det är söndagsskolemagistern som frågar så antar jag att det är Jesus!" Men - fortsatte Hägglund lite senare - om det enda verktyg man har är en hammare, så har alla problem en tendens att likna en spik. Nej, de invandrarproblem som Sverige har är skapade av politiska beslut. Noterbart är att SD och faran med detta parti tog upp så mycket som 43 procent av Göran Hägglunds tal. Hans markering mot SD var mycket konkret och kraftfull.

Efter SD-attacken gick Hägglund in på miljöproblemen som drabbat och drabbar Östersjön. Och åhörarna fick lära sig att världens samlade fiskeflottor motsvarar 250 procent av vad haven och sjöarna klarar av att producera i form av fisk. Ett faktum som så småningom ledde till att Hägglund klargjorde att hans parti kommer att verka för införande av fiskerätter som kan köpas och säljas på samma sätt som utsläppsrätter. Och avslutningen på denna del - som tog ungefär 11 procent av taltiden blev en riktig Göteborgs-vits (paranomasia på grekiska): "Östersjöfisket måste överleva. Östersjön måste överleva. Annars är vi torsk. Det tror jag alla hajar."

Tes

Nu följde Göran Hägglunds huvudbudskap: Familjen! För vad är viktigast i livet? Självklart de allra närmaste: barnen, partnern, familjen.  

Argumentation

Här citerade Hägglund även Gudrun Schymans "död åt familjen". Något han vände till att "familjen är den viktigaste byggstenen i samhällsbygget" - och därmed grunden för solidaritet och ansvar - knappast "överflödsprodukter i dagens Sverige". Slutklämmen i denna del blev följande: Familjen kommer att vara den viktigaste samhälleliga institutionen - vare sig vi vill det eller inte."  

Efter detta övergick talet till att handla psykvården - det som tog upp nästan hela Hägglunds tal i Almedalen 2007. Hägglund framhöll hur viktigt det var att "hjälpa till - att gripa in" (synonymia) Inom rättslagstiftningen skulle målsättningen vara att få bättre, begripligare och mer rättssäkra lagar. Även här en trikolon - en treklang. Denna gång tog psykvårdsdelen i talet mindre än 9 procent.  

Avslutning

Avslutningen kom att handla allra mest om socialdemokratin. Och två personer citerades: Helle Klein och Sören Holmberg. Helle, som blev oroad av "socialdemokraternas säljmanual" och som skriver att "..hur vore det om (s) skulle ägna sig mer åt det politiska innehållet". En skämtsam parallell - som säkert kommer att skapa en både irriterad debatt och anklagelser om politiskt övertramp - gjordes mellan Stalinism (...fortfarande attraktiv för en del "knäppskallar") och Sahlinism med vag politik och "oprövad riktning". Här citerades Sören Holmbergs kommentar till de höga opinionstalen för (s): "En viktig sak i sammanhanget är att de har hållit tyst. Då kan man som väljare drömma om vad socialdemokraterna vill." Varpå följde en dråplig (sann) historia om en KD-kollega på resa i Norrland och en jämförelse med Pia Johanssons "kroppsshow" i Allsång på Skansen. Och att om Pia Johanssons modell följs så kommer Ohly och Wetterstrand/Eriksson att vara de som bestämmer var Sahlin ska sätta ner fötterna.

Slutklämmen blev att Alliansen har fattat en mängd tuffa beslut, utanförskapet har ersatts av samarbete och engagemang. Och - till sist - "så skapar vi ett tryggare Sverige!"

Språket

Göran Hägglunds tal innehöll en mängd eleganta retoriska figurer - Hägglund är sin egen talskrivare och en skicklig sådan. Dessutom vågade han rakt igenom vara personlig vilket höjde talet ytterligare. Talet hade en klar ethos-dominans (karaktär) med inslag av ganska mycket pathos (känsla) och något mindre logos (nytta).  

Angrepp på oppositionen

Hägglund hade ett par angrepp på (s) - fem stycken varav ett personangrepp (ad hominem). Utöver dessa fanns ett antal mycket starka angrepp mot SD, både som parti och som företeelse. Men, fem angrepp mot (s) får nog anses normalt för ett Almedalstal hållet av en Allians-politiker. 

Vad kan du som lyssnare lära av Göran Hägglund

Av Göran Hägglund kan man lära mycket, men det jag framförallt vill föra fram är hans förmåga att använda humor och egna exempel. Jag tror att Hägglund samlar på sådana exempel i sin egen tesarus (skattkista med stoff till tal). Gör det du också - människor älskar att höra en rolig/intressant historia berättas med glimten i ögat. Och - man minns mycket bättre det som sägs med ett leende. Hägglund har en stor förmåga att se humorn i allvaret - och allvaret i humorn.  

Sammanfattning/"retoriskt betyg" (10-skala): 

Inledning/intresseväckare  7 Avslappnad humor - eget exempel

Bakgrund   8 

Budskap (tydlighet)  8 Tydliga budskap - bra

Argumentation   8

Avslutning/uppmaning  8

Bevisstyrka   8 

Språkliga hjälpmedel  9 Mycket bra

Engagemang   8 Säker - tack vare eget manus 

Sammanvägt betyg:  8,10 

Allvar och humor i bra blandning!