Sammanfattning politikerveckan i Almedalen
Ömsom vin - ömsom vatten
Christer Hanefalk, som gjort talanalyser av alla partiledare under
Almedalsveckan
Talare: Alla
Datum: 6-12 juli 2008
Analytiker: Christer Hanefalk
Totalranking Almedalen 2008
Placering | Namn | Partitillhörighet | Poäng (10 max) | Styrka | Svaghet/risk |
1 | M. Wetterstrand | Mp | 8,60 | Bevismedlen | Tempotapp |
2 | G. Hägglund | Kd | 8,10 | Språket | "Sahlinism" |
3 | J. Björklund | Fp | 7,75 | Tydlighet | Språket |
4 | F. Reinfeldt | M | 7,45 | Engagemanget | Språket |
5 | L. Ohly | V | 7,40 | "Närvaro" | Bevisstyrkan |
6 | M. Olofsson | C | 7,30 | Tydlighet | Manusbunden |
7 | Mona Sahlin | S | 6,65 | Språket | Bevismedlen |
Kommentar
Det var ganska jämnt. Maria Wetterstrand dock i viss särklass - den gröna ledartröjan sitter kvar (Peter Eriksson vann 2007). Notera dock att alla talare fick väl över godkänt (5 poäng).
Maria Wetterstrand har potential att bli vänstersidans vallokomotiv. Speciellt imponerar hennes förmåga (och ambition!) att stärka upp sin argumentation med klar och tydlig bevisföring. Maria (och mp) verkar ha ambitionen att värva nya anhängare - inte bara underhålla de redan troende.
Göran Hägglund bevisade sin förmåga som retoriker - men formuleringen med stalinism och sahlinism kändes som ett risktagande. Lite som att "släppa anden ur flaskan". Risken är uppenbar att han får sin ordlek i retur på något sätt. Men charmen, självdistansen och publikkontakten finns där.
Jan Björklund gjorde ett bra jobb, eller snarare ett bra "hantverk", i sitt första Almedalstal som partiledare. Personligen tror jag att fp skulle vinna på att stötta upp honom med lite mer retoriska hjälpmedel. Förmågan och "närvaron" är riktigt bra.
Fredrik Reinfeldt ska ha "credit" för det personliga engagemanget i framtagningen av sitt tal. Det kändes äkta och ett speciellt erkännande går till Reinfeldt för att han helt lät bli att tala illa om oppositionen. Där stod han i särklass. Men - de retoriska finesserna saknades nästan helt. Här kan (m) göra mycket mer.
Samma sak gäller Lars Ohly. Personligt engagemang och ett "eget" tal. Därtill modet att utmana både åt höger och vänster - visst fick alliansen sina smällar, men även (s) kritiserades. Och tydligheten var bra. Men det finns en del att göra med språket - som Ohly kan hantera om han bara förbereder sig ännu lite mer.
Maud Olofsson hade ett bra tal - riktigt bra faktiskt. Men hon lyckades inte riktigt göra sitt tal rättvisa. Ibland känns det som om Maud Olofsson är som bäst när hon improviserar - vilket fungerar bra eftersom hon, som jag uppfattar det, är väl påläst. Kanske skulle Maud Olofsson vinna på att släppa manuset helt och enbart improvisera utifrån stolpar.
Mona Sahlin var inte dålig - absolut inte. Bra manushantering och bra engagemang. Fler bra ordfigurer än tidigare. Men, talet föll en hel del - i mina ögon - på frånvaron av konkreta bevis. Det blev för många påståenden - för många slagord. Och på tok för många attacker - fler än någon annan. Jag vet att (s) gillar att attackera Alliansen på alla möjliga sätt, men frågan är om man inte vinner mer på att tala om den egna politiken. Till skillnad från Maria Wetterstrands tal i relation till mp-väljarna, verkade Sahlins tal skrivet för dem som redan är övertygade (s)-väljare.
Språket
Vad gäller språket och användandet av ordfigurer så återkommer jag imorgon med min rankinglista av de 10 bästa formuleringarna under Almedalsveckan - eventuellt också några hedersomnämnanden därtill. Dock är årets Almedalsvecka ingen som man kommer att minnas för sina odödliga formuleringar.
Sammanfattningsvis
Maria Wetterstrand blev årets talare i Almedalen 2008. Och Almedalen Fair Play Trophy går - utan konkurrens - till statsminister Fredrik Reinfeldt. Språkpriset återkommer vi till - som sagt - imorgon.
PS. För dig som är retoriknörd, eller är på väg att bli en sådan, finns möjligheten att läsa lite mer om mina reflektioner kring Almedalstalen på www.retoriktorget.se/blogg
