ReageraMera

Jag är väldigt glad att få vara här. Jag vill inleda med att berätta om Gunvor. Det är en kvinna som bröt upp från ett destruktivt förhållande. Hon lever idag ett harmoniskt liv och ägnar sig också åt ett politiskt engagemang. En annan kvinna, Helena, ringde mig nyligen. Hon utsätts för hot av sin man och också av sin son som övertagit faderns beteende. Hon tycker inte att hon fått hjälp av socialtjänsten i sin kommun.

Carina, Liselotte, Fariba och Helena är fyra av de kvinnor vars personliga öden jag fått ta del av i detalj. De har levt med våldet närvarande i sin vardag, i sin nära relation  under många år. Detta är ett stycke svensk verklighet 2008. Varje kränkning är ett övergrepp på människovärdet.

Det enkla sättet är att beskriva situationen med statistik. Vi vet att över 25 000 fall av misshandel av kvinnor anmäldes 2006. Ändå svarar det förmodligen för bara en liten del. Många barn, kanske 200 000, har sett sin mamma misshandlas. Brottsförebyggande rådet uppskattar att inte mer än 25 procent av det här våldet anmäls till polisen. Så vi pratar om en enormt stor dold kriminalitet. Drygt 4 000 våldtäkter 2006. I genomsnitt sker mord på 17 kvinnor varje år av en närstående man.

Det är enkelt att rada upp en mängd förskräckande uppgifter. Det som är svårt är att sätta sig in i en annan människas situation, att förstå, och att kunna hjälpa. Att inse hur en sådan verklighet präglar Carinas, Liselottes, Faribas och Helenas vardag. Hur man är räddare för att bryta upp än för att stanna. Hur lyhördheten växer för när en aggression utlöses. Hur livet helt blir präglat av att försöka undvika aggressiviteten - och hur man ändå misslyckas med det. Hur självförtroendet successivt bryts ner.

Det som också är svårt är att föreslå lösningar om hur mäns våld mot kvinnor kan minska, ja upphöra. Vi har arbetat politiskt med frågan i många år, socialtjänsten har försökt i alla landets kommuner, kvinno- och tjejjourer har startats och gjort en ovärderlig insats. Ändå är inte statistiken bättre. Det är lätt att tappa tilltron till att lösning finns.

Men jag skulle vilja säga att ju mer vi vet och desto mer vi förfäras av siffrorna - desto viktigare blir det att söka vidare - efter bättre metoder i det preventiva arbetet, i frivilligarbetet, i det juridiska arbetet, i det behandlande arbetet.

Vi kan aldrig och ska aldrig acceptera att kvinnors mänskliga rättigheter kränks. Vi ska öka vår kunskap, ta vara på forskning, förnya våra metoder så vi mycket bättre klarar att förebygga att våldet sker, att stödja kvinnor som ändå utsätts, att behandla män så de inte återfaller.

Den mest grundläggande rättigheten är rätten att leva, att skyddas från våld och död. Där misslyckas man i många andra länder - men vi kan enkelt konstatera att vi misslyckas också i vårt land. Frågor om mänskliga rättigheter är politiska frågor. Frågorna om våld mot kvinnor handlar också om insikt och om utbildning. Det jobbar många organisationer och frivilliga krafter med. Det handlar också om att det ska finnas stöd och hjälp i den aktuella situationen. När en utsatt kvinna ringer till en kvinnojour måste det finnas någon som lyfter luren. Regeringen vill stötta det arbetet.

Jag blev väldigt glad när jag nu i veckan fick den här fina boken i min hand. Det är en handbok som Sveriges Kvinnojourers Riksförbund presenterar. Jag vill gratulera er till ett mycket bra arbete. Den innehåller mycket matnyttig information för er som ska arbeta med att stödja kvinnor som utsatts för våld. Den gör det lätt att starta och är en vägvisare under resans gång. Ni har verkligen genom boken skapat förutsättningar för att fler våldsutsatta  kvinnor ska kunna få hjälp.

En av de kvinnor ni hjälpt skriver så här i handboken:
" - Jag tänker ofta på de andra familjerna jag mötte på kvinnojouren och på den aha-upplevelse det innebar att inse att jag inte var ensam, att min historia inte var unik".

Att få ett nätverk av andra som varit i samma situation och som hittat en lösning är mycket värdefullt. Den funktionen fyller också kvinnojourerna.

I början på förra året hade jag förmånen att föreslå riksdagen en viktig skärpning av socialtjänstlagen. Vi vet att det finns ca 160 kvinnojourer i landets 290 kommuner. Alla dessa gör en fantastisk insats - merparten på ideell basis. Kvinna till kvinna räcks livlinor ut genom kvinnojourernas arbete. Men siffrorna visar att det i långt ifrån alla kommuner finns ett fullgott stöd till kvinnor som söker hjälp.

Det var bakgrunden till propositionen om att skärpa kommunernas skyldighet att ge stöd till våldsutsatta kvinnor. Oavsett var man bor i vårt land ska stöd och hjälp finnas. Kommuner kan samarbeta, men ändringen i SOL innebär att ett bör ändrats till ett ska - ska hjälpa kvinnor som utsätts för våld och barn som bevittnar våld. Och vi uppmuntrar och uppmanar kommunerna till ett samarbete med frivilligorganisationerna.

I propositionen ingick också att ge kommunerna bättre kunskaper så att de kan erbjuda rätt hjälp. Både Socialstyrelsen och Institutet för Metoder i Socialt arbete (IMS) har fått i uppdrag att ta fram vägledning som kan vara till hjälp för socialtjänsten i kommunerna. Bland annat ska bedömningsinstrument tas fram för socialtjänsternas arbete - kvalitetssäkrade sådana. Vi vet att kommunerna bedömer kvinnors behov väldigt olika. Avsikten med stödet är ett bedömningarna ska kunna bli mer lika.

Jag vill tydligt slå fast att ambitionshöjningen ska leda till en bättre verksamhet på kommunnivå. Alla kommuner ska ha sådan beredskap att man kan hjälpa när det behövs. Och strävan är att mer likvärdiga bedömningar ska göras i hela landet. Jag hoppas ni kan hjälpa mig att se till att alla kommuner verkligen lever upp till den nya inriktningen.

Regeringen antog nyligen en handlingsplan om mäns våld mot kvinnor. Jag presenterade den tillsammans med Nyamko Sabuni och Beatrice Ask så sent som den 15 november. Jag vill nämna några av de 56 åtgärder som finns där, främst inom mitt ansvarsområde på Socialdepartementet.

En första viktig del är pengar. I samband med skärpningen av kommunernas ansvar får kommunerna utvecklingsmedel. Och avsikten är att detta också ska gynna frivilligorganisationerna. Kommunerna får 109 miljoner kronor under 2008. Syftet är att förstärka kvinnojoursverksamheten på lokal nivå. Regeringen har satt upp riktlinjer för hur medlen får användas och bland annat ställs det krav att de på olika sätt stödjer frivilligorganisationerna. Kommunen förväntas inom ramen för satsningen dels stödja frivilligorganisationernas ordinarie verksamhet, dels verka för att den kan utvecklas samt stimulera nya frivilligorganisationer att starta ny verksamhet där sådan inte redan finns. Regeringen kommer att följa upp att så också sker genom att redovisningen ska visa vad kommunerna gör.

Jag arbetar hårt för att socialtjänstens arbete i sin helhet ska bli mer kunskapsbaserat och att metodutvecklingen ska ta fart. Forskningen har en mycket viktig uppgift. Vi behöver mer kunskap om vad som fungerar och vad som inte fungerar i praktiken. Och jag ser i allt fler konferensprogram och i allt mer av kompetensutvecklingen att forskningsrön och metodfrågor lyfts fram mer nu än förut. Regeringen vill skynda på utvecklingen mot öppna jämförelser. Det gäller både inom hälso- och sjukvården och inom socialtjänsten. Socialstyrelsen har fått ett uppdrag att i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting utveckla ett nationellt system för öppna jämförelser. Då kan man systematiskt dra lärdom av vilka insatser som leder till framgångar och på så sätt skapa drivkrafter inifrån.

Naturligtvis har huvudmännen, alltså kommunerna, ett ansvar för att utveckla kunskapen även om omhändertagandet av kvinnor som utsätts för våld. Men det kan vara svårt för kommunerna - och kanske särskilt små kommuner - att på egen hand och med egna resurser ta till sig existerande och ny evidensbaserad kunskap inom området. Det kan vara så att det finns orter där det är kvinnojouren eller någon annan frivillig organisation  som har sakkunskapen. Därför är samarbetet så nödvändigt.

Nyligen har regeringen tillsatt en särskild utredning om kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten. Kerstin Wigzell är utredare. Frågan hon fått att besvara är hur de statliga resurser som idag avsätts till socialtjänstens verksamhetsområde på bästa sätt kan bidra till att stödja kunskapsutvecklingen. Hon ska också analysera och lämna förslag på åtgärder som främjar att ny kunskap tas fram och hur ny kunskap kan spridas och tillämpas i praktiken.

En annan nyhet är att barn som bevittnar våld, till exempel mot sin mamma, ska betecknas som ett brottsoffer. Våld mot en kvinna innebär också att man våldför sig på barnens rättigheter. Därför behövs särskilda arbetssätt som tar vara just på insikten om att barn kommer till skada. Sedan en tid finns en bestämmelse om att särskilda dödsfallsutredningar ska göras när barn avlidit till följd av brott. Det var bland annat erfarenheterna av det uppmärksammade fallet Bobby som ledde fram till det. Vi ska nu utvidga det arbetssättet också till de fall när kvinnor avlidit till följd av våld från en nära anhörig. Kalla det Haverikommission om du vill - det är ett mänskligt haveri. Men man kan kanske också säga att det är ett haveri för omgivningen.

När Statens Haverikommission utreder en flyg- eller sjöolycka tittar man på allt som hänt inför olyckan. Det är tre frågor man söker svar på: Vad hände? Varför hände det? Vad kan göras för att en liknande händelse inte inträffar igen?

I fall med våld mot kvinnor kan man naturligtvis inte leta efter lösa muttrar eller bristande underhåll, som hos ett flygplan. Men angreppssättet är väldigt intressant. Hur noggranna är vi i arbetet med mänskliga haverier? Ska vi tillåta att ungefär 17 kvinnor avlider varje år utan att vi mer systematiskt börjar leta efter orsakssamband och förklaringsfaktorer. Jag vill ha en större grundlighet genom sådana här utredningar.

Sedan Statens Haverikommission inrättades har metodiken för händelseanalyser utvecklats på trafikområdet. Så kan det bli också inom det här området. Till att börja med ska Socialstyrelsen komma med ett förslag om hur det kan se ut.

Mäns våld mot kvinnor är ett mångfacetterat problem. Det krävs åtgärder inom flera områden. Vi måste också lära oss förstå och behandla de mekanismer som gör att våldet uppstår. Insatser som riktar sig till våldsutövande män är en viktig del i arbetet för att bekämpa och förebygga våld. Särskilda medel satsas därför på att förbättra insatserna för våldsutövande män. Bara genom att män slutar at slå lam vi långsiktigt lösa problemet.

Socialstyrelsen har också fått andra uppdrag om att utveckla metoder inom socialtjänsten för att stödja våldsutsatta kvinnor. Det gäller bland annat de som finns i missbrukarkretsar där det inte är ovanligt att kvinnor utnyttjas på olika sätt. Även kvinnor med funktionshinder ska uppmärksammas. Det är för långt att räkna upp alla 56 åtgärderna men ta gärna del av handlingsplanen.

Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem. Oavsett om det utövas av män - vilket är vanligast, av andra kvinnor, eller av sjukvårds- eller omsorgspersonal vilket vi vet också förekommer. Oavsett om det riktas mot den partner man sammanbor med eller mot en flickvän. Oavsett om våldet har hedersrelaterad bakgrund eller om det finns alkohol eller andra droger med i bilden. Våld i en nära relation är en grov kränkning av den personen. Våld mot kvinnor är en oacceptabel företeelse som förstör kvinnors framtid och grusar mångas förhoppningar.

En pojke som sedan något år suttit på låst ungdomshem intervjuades nyligen med anledning av domarna mot de som utförde misshandeln på Kungsholmen. Han, som var dömd för misshandel och personrån, sa att han idag omöjligt kan förstå hur han kunde riskera en annan människas liv och framtid bara för att själv få tag på lite pengar. Att skapa insikt om våldets konsekvenser, att också erbjuda behandling, och inte minst att lära oss upptäcka tecken på våld mot kvinnor i tid, det är angelägna uppgifter. Men också att se till att skydd och stöd finns för den kvinna som ändå drabbas.

Jag vill tacka er för att ni finns och att ni arbetar med kvinnojourarbete. Låt mig avsluta med att önska er alla lycka till idag - hoppas att ni får ett intressant seminarium. Men framför alltm - lycka till i ert viktiga arbete.

Tack för ordet.