ReageraMera

Reaktionerna mot den holländska cannabismarknaden är starka, såväl nationellt som internationellt. I samma takt som nationella tecken på åtstramningar i cannabishanteringen gör sig gällande breder vad som närmast kan liknas vid desperation ut sig hos förespråkarna för en legalisering och reglerad handel med cannabis.

Det sistnämnda är högaktuellt just nu.

31 oktober förra året samlades ett antal personer i Haag för att påtala det omedelbara behovet av att åstadkomma en förändring av de negativa konsekvenser som dessa ansåg att den nuvarande cannabispolitiken för med sig. Enligt de som deltog i mötet har flera länder (dock inte namngivna) upplevt liknande negativa effekter beträffande den nationella cannabispolitiken. Enligt deltagarna i oktobermötet innebär detta att det föreligger ett delat ansvar att utforska anpassningar av det system som de internationella konventionerna nu medför och som, fortfarande enligt deltagarna, utgör ett hinder för ytterligare utveckling av den nationella holländska cannabispolitiken.

Syfte sålunda? Att först söka internationellt stöd för att sedan attackera innehållet i de nuvarande FN-konventionerna mot narkotika. Påfundet är inte nytt. Det prövades redan 2003 men då misslyckades man, mycket tack vare kunniga politikers insikt och den namninsamling som initierades av HNN i Sverige och som resulterade i cirka 1,3 miljoner namnunderskrifter från alla kontinenter till stöd för FN:s narkotikakonventioner.

Åter till mötet i Haag där deltagarna drog slutsatsen att Nederländerna, i samarbete med andra nationer, bör arbeta målmedvetet för att ändra de internationella bestämmelsernas nuvarande ramverk för att på så sätt uppnå ett mer trovärdigt och effektivt alternativ som inte bara baseras på repression...

Utifrån diskussionen 31 oktober har deltagarna formulerat en resolution som förväntas bli diskuterad i det holländska parlamentet den här veckan.

Av resolutionen framgår bland annat följande

De nuvarande cannabispolitiken baseras på ett föråldrat internationellt ramverk som tillkom på 1960-talet och som inte är tillämpligt för att hantera nutida problem, vilket in sin tur resulterar i stagnation när det gäller utveckling av rättvis och effektiv politik. Eller i klartext: Nuvarande internationella överenskommelser och gjorda ratifieringar av FN:s narkotikakonventioner omöjliggör en legalisering och reglering av  cannabis vilket inte uppskattas.

I resolutionen säger man vidare att den relativt toleranta tolkningen av det nuvarande regelverket utgör en tillfällig, praktisk lösning men kan på sikt komma att undergräva trovärdigheten hos offentliga myndigheter. Eller i klartext: Eftersom myndigheterna i praktiken inte totalförbjuder användning av cannabis även om lagstiftning föreskriver det så är det bättre att inse att så är fallet och reglera hela verksamheten.

I resolutionen säger man att den nuvarande cannabispolitiken är inkonsekvent och att det är svårt att förklara att användning och försäljning av små mängder inte åtalas samtidigt som produktion och storskalig distribution fortfarande åtalas. Eller i klartext: Åstadkom mindre inkonsekvens genom att legalisera och reglera handel och användning. Att den här gruppen skulle tänkas föreslå att all hantering av cannabis ska vara straffbar är naturligtvis inget alternativ för dom eftersom slutmålet inte handlar om att minska vare sig tillgång eller efterfrågan.

I resolutionen säger man att den nuvarande cannabispolitiken är ineffektiv i en mängd avseenden. Trots många positiva aspekter, som till exempel en separering av marknaderna mellan "lätta" och "tunga" droger (vilket är kvalificerat nonsens eftersom det inte finns några vetenskapliga belägg för att en sådan separering av marknaderna skett trots, eller kanske snarare på grund av, så kallade coffee shops); vidare att det förekommer begränsad inblandning av kriminella i detaljhandelsledet (likaledes kvalificerat nonsens. Enligt den tidigare justitieministern Piet Hein Donner har flera av de som driver coffee shops ett kriminellt förflutet. Speciellt tydligt var detta i två städer 2005. I Amsterdam hade då 78 procent av de som drev coffee shops ett kriminellt förflutet, enligt rapporten och i Venlo, på gränsen till Tyskland, var hela 83 procent kriminellt belastade); vidare att det nuvarande systemet inte ger möjlighet att utveckla andra politiska insatser som t ex legala möjligheter att kontrollera kvalitén hos cannabis (exempelvis THC-halten); vidare att det nuvarande systemet möjliggör omfattande illgala vinster på produktions- och grossistnivå, vilket i sin tur uppmuntrar hemmaodlingar. Eller i klartext: En legalisering och reglering löser alla problem. Inte ett ord någonstans om konstaterade skadeverkningar av cannabis.

Till sist konstaterar gruppen att den nuvarande cannabispolitiken orsakar omfattande administrativa och rättsliga bördor och fortsatt kritik av vissa länder (läs: främst Nederländerna!)

I resolutionen uttalar gruppen också irritation över att försök av det holländska parlamentet och lokala myndigheter att angripa inkonsekvensen i den nuvarande politiken (se ovan) - som t ex förslag om att tillåta produktion av cannabis för att tillgodose behovet hos coffee shops - avvisats.

Som grädde på 'legaliseringsmoset' menar gruppen sedan att det finns ett behov av en internationell debatt. Och vad ska den debatten leda till, jo - för att undersöka möjligheterna för ett internationellt ramverk som ger större manövreringsutrymme för nationella regeringar att genomföra en konsekvent politik. Eller i klartext: Vi vill ha stöd för att kunna fortsätta vår coffee shop-politik och dessutom legalisera och reglera såväl tillgång som efterfrågan - support us, please!!!

Och inte nog med detta. Vi får i resolutionen också lära oss att fler och fler länder känner ett behov av att omformulera sin politik för att bättre skydda den allmänna hälsan och bekämpa organiserad brottslighet. På vilket sätt hälsan hos dessa länders hälsa skulle skyddas bättre nämns inte med ett ord, lika lite som att cannabis överhuvudtaget skulle ha några negativa konsekvenser. Att tro att den organiserade brottsligheten skulle ge upp sin lukrativa hantering och odla morötter eller någon annan alternativ gröda är naivt på gränsen till 'sheer stupidity' eftersom det inte finns något som skulle hindra sådana aktörer att på egen hand eller via bulvaner vara verksamma inom ramen för en legaliserad/reglerad handel.

Vad vill nu då dessa herrar och damer att den holländska regeringen ska göra? Tre saker:

Starta en internationell debatt med andra likasinnade länder i syfte att utarbeta ett trovärdigt och effektivt alternativ till den nuvarande cannabispolitiken.

Att tillsammans med likasinnade länder aktivt stödja utarbetandet av förslag som kan presenteras i samband med den kommande utvärderingen av UNGASS.

Ställa erforderliga personella och finansiella resurser till förfogande för att genomföra arbetet.

Som sagt - resolutionen ska diskuteras i det holländska parlamentet den här veckan.

Resolutionen är underskriven av följande holländare:

Mr. A.A.M. van Agt, premiärminister1977-1982

Dr. E. Borst-Eilers, tidigare hälsovårdsminister och känd legaliseringsförespråkare

Drs. A. Apostolou, tidigare parlamentsledamot

Kathalijne Buitenweg, EU-parlamentariker GroenLinks

Mr. R. Dufour, president för Stichting Drugsbeleid

Drs. G.B.M. Leers, borgmästare i Maastricht och känd legaliseringsförespråkare

Dr. R.L. Vreeman, borgmästare I Tilburg som hittills inte gjort något större väsen av sig

Mr. Th. C. de Graaf, borgmästare I Nijmegen

J.A.H. Lonink, borgmästare iTerneuzen

Dr. J.P. Rehwinkel, borgmästare i Naarden

W.J.M. Velings MOI, polischef för regionen Limburg Zuid

F.J. Heeres MPSM, polischef för regionen Midden- en West Brabant

Mr. A.D.J. Keizer, tidigare tjänsteman vid hälsovårdsministeriet

Mr. drs. V. Everhardt, så kallad drogexpert

Dr. M. Jelsma, från Transnationella Institutet - likaledes känd och känt för legaliseringssträvanden

Ytterligare rapporter följer.

Läs också:

Resolutie Invitational Conference Cannabisbeleid

Torgny Peterson