Avhandling om sprututbytesprogram
En ny och omfattande studie visar att sprutbytesprogram bidrar till testning och vaccinationer samt att programmet tycks spela en viktig social roll för en mindre andel av deltagarna. Däremot ges inget entydigt stöd för antagandet att sprutbytesprogram bidrar till att minska HIV och hepatitsmitta bland injektionsmissbrukare. Låg täckning av sprutor och kanyler via sprutbytet tycks inte heller leda till ökad smittrisk. Det visar en avhandling vid Mittuniversitetet.
Sprutbytet nyttjas av olika kategorier missbrukare och nyttjandemönstren varierar i mycket hög grad. Det gäller både hur länge man deltar, hur ofta man gör sina besök och vilken service man efterfrågar, konstaterar Nils Stenström. Ett överraskande resultat var att en stor del av besökarna, nära hälften, besökt mottagningen utan att byta sprutor. Dessa besök har en social karaktär - ändå sammanhänger de med minskade smittrisker. Det visar att sambanden mellan sprutbyte, riskbeteende och smittrisker är komplexa, säger Stenström.
I studien följs 3660 injektionsmissbrukare som deltar i sprutbytesprogrammet i Malmö under 15 år. Närmare 180 000 besök ligger till grund för omfattande analyser av hur programmet används samt utvecklingen när det gäller smittspridning, HIV- och hepatittestning, vaccinationer och social utveckling. Studien är troligen den hittills största i världen av långtidsförlopp i sprutbytesprogram.
Analyser av besöksdata visar att ju längre tid man deltar i programmet desto oftare besöker man mottagningen. Men förhoppningen att sprutbytet ska utgöra en språngbräda till samhällets reguljära vård och behandlingsutbud för narkotikamissbrukare infrias dock inte i någon större utsträckning. Däremot har mottagningen i sig själv genom omfattande testning, vaccinering och rådgivning fått en viktig roll i ett allmänt preventionsinriktat hälsoarbete.
Titeln på avhandlingen är "Sprutbyte vid Intravenöst Narkotikamissbruk: En longitudinell studie av deltagarna i sprutbytesprogrammet i Malmö". Nils Stenström disputerade vid Institutionen för socialt arbete i Östersund den 24 januari 2008.
