ReageraMera

I veckan har en ny studie om självmord och antidepressiva medel till unga publicerats i British Medical Journal (BMJ) [1].

Man fann att utskrivningen av antidepressiva (12-19 år) nästan halverats i England åren 2004-2005, efter det att det brittiska läkemedelsverket 2003 starkt avrått från utskrivning till unga. Den brittiska myndighetens skarpa varningar kom efter det att sammantagna analyser visat att antidepressiva medel inte hade någon positiv effekt för barn och unga, och att de ökade självmordsbenägenheten [2]. Halveringen i utskrivning visar att varningarna fick genomslag.

I studien fann man också att antalet självmord bland unga år 2005 var på den lägsta nivån på åtminstone 12 år. I en försiktig slutsats skrev man att "dessa data för England indikerar inte att en minskning i användning av antidepressiva medel har lett till en ökning i självmordsbenägenhet."

Men vad har då det svenska Läkemedelsverket sagt?

Vi börjar med vad professor Björn Beerman på Läkemedelsverket sade efter det att den brittiska myndigheten förbjöd utskrivning av det antidepressiva medlet Seroxat till unga, i mitten av 2003 [3]. Beerman gav följande kärnfulla sågning av de brittiska varningarna: "Vi kan inte blint lita på engelsmännen." [4] Han följde upp sitt uttalande i mars 2004, i samband med att en ung frisk kvinna tagit livet av sig i en läkemedelsprövning av ett antidepressivt medel. När amerikanska FDA då varnade för självmordsrisken med antidepressiva medel gav Beerman på Läkemedelsverket det lugnande beskedet att självmordsbenägenheten var "ett tecken på ett tillfrisknande, att medicinen fungerar" [5]. I andra sammanhang har Läkemedelsverkets vetenskapliga råd, psykiatriprofessor Anne-Liis von Knorring också agerat för att förhindra att det klara budskapet från England slog igenom i Sverige. I stället för att berätta om den destruktiva självmordsbenägenhet som medlen visat sig skapa [6], förvandlar von Knorring denna till något positivt: "Den här sortens biverkningar ingår ofta vid behandling av depressioner genom att behandlingen leder till att patienten får ork att ta sig för saker som depressionen tidigare förhindrade. Såsom att skada sig själv." [7]

Det här är den information som Läkemedelsverket fört ut till läkare och allmänhet, och som på ett effektivt sätt tagit udden av de brittiska varningarna: Det är depressionen som medför en risk; det är ett tecken på att det antidepressiva medlet fungerar om patienten skadar sig själv - patienten har fått ork att ta sig för saker som depressionen tidigare hindrade.

Och därför har inte heller utskrivningen av antidepressiva medel till unga i Sverige minskat - även om den i England alltså nästan halverats åren 2004-2005. I Sverige har utskrivningen till unga (0-19 år) i stället ÖKAT åren 2004-2005. Och än värre den har fortsatt ÖKA under år 2006-2007 - under tidsperioden 2004-2007 har ökningen i utskrivning till unga varit 24 procent, enligt nya uppgifter från Socialstyrelsen [8].

Och vad säger Läkemedelsverket nu?

I oktober 2007 presenterade Socialstyrelsen preliminära siffror över det totala antalet självmord i landet för 2005 och 2006. Självmordstalen för unga kvinnor 15-24 var de högsta sedan 1989, och hade ökat med 80 procent sedan år 2000.

Samtidigt har utskrivningen av antidepressiva medel för unga kvinnor ökat kraftigt år från år, och har för åldersgruppen 15-19 ökat 95 procent åren 2000 till 2006; för kvinnor i åldersgruppen 20-24 gäller motsvarande ökning (i absoluta tal är utskrivningen mer än dubbelt så hög för den senare åldersgruppen).

En kort resumé: Varningarna från den engelska läkemedelsmyndigheten 2003 fick - på grund av Läkemedelsverkets agerande - ingen som helst effekt i Sverige. Utskrivningen till unga (0-19) fortsatte att öka, och ökade med 24 procent åren 2004-2007. Utskrivningen till unga kvinnor (15-24) ökade med 95 procent åren 2000-2006. Självmordstalen för unga kvinnor har ökat med 80 procent under motsvarande period, och nådde en högsta nivå 2006.

I en underlig artikel i Dagens Nyheter uttalar sig professorerna Björn Beerman och Bo Bergman från Läkemedelsverket [9]. Ökningen av självmord bland unga kvinnor i Sverige ska granskas av myndigheten. Och vad vill man veta? Jo: "Myndigheten vill veta om larmen om antidepressiva medel har fått för stort genomslag."

Men hur var det nu? Visst var det väl så att "larmen" inte fått något genomslag alls - utskrivningen till unga ÖKADE i Sverige efter varningarna, och har fortsatt att ÖKA; den har ÖKAT med 24 procent bland barn och unga (0-19) EFTER DET ATT VARNINGARNA GAVS UT. I England MINSKADE utskrivningen på två år (2004-2005) med nästan 50 procent.

Professor Björn Beerman har sagt många bisarra saker om värdet av antidepressiva medel och frånvaron av skadeverkningar under årens lopp, men hans uttalande i DN-artikeln tar priset. Han säger att Läkemedelsverket ska titta på vad ökningen i självmord bland unga kvinnor beror på, om "det handlar om samma sak som vi bland annat ser i USA och England. Där har självmorden ökat efter larm om antidepressiva medel till unga."

En ny kort resumé igen: I England hade alltså utskrivningen av antidepressiva medel nästan halverats åren 2004-2005, efter varningarna 2003. Antalet självmord bland unga år 2005 var på den lägsta nivån på åtminstone 12 år. I Sverige hade utskrivningen av antidepressiva medel till unga ÖKAT och självmordstalen ÖKAT.

Beerman for, kan man nog säga, väldigt ovarsamt fram med sanningen: I själva verket hade självmorden bland unga minskat i England efter det att "larmen" lett till en halvering i utskrivningen av antidepressiva medel. Och - bör man påpeka - "larmen" är i själva verket de mycket befogade varningarna, grundade på tidigare mörklagda fakta, att antidepressiva medel inte har någon positiv effekt för barn och unga, samt att de ÖKAR risken för självmordsbenägenhet.

Man skulle tycka att Läkemedelsverket - som ska skydda svenska patienter från skadeverkningar av mediciner - borde var upprört över den våldsamma ökningen i utskrivningen av antidepressiva medel till unga kvinnor, med en ny topp år 2006 - när samtidigt självmordstalen för 2006 var de högsta sedan 1989 (och när andra rapporter visar en kraftig ökning i självskadebeteende för unga kvinnor). Man skulle tycka att detta var något att verkligen titta in på.

Men så var det inte.

I stället fortsätter Björn Beerman och Läkemedelsverket att sprida desinformation - till skada för patienter och till läkemedelsbolagens fromma.

Janne Larsson

skribent

[email protected]

[1] Wheeler, Gunnel, The population impact on incidence of suicide and non-fatal self harm of regulatory action against the use of selective serotonin reuptake inhibitors in under 18s in the United Kingdom: ecological study, BMJ, doi:10.1136/bmj.39462.375613.BE (14 februari 2008) http://www.bmj.com/cgi/content/full/bmj.39462.375613.BEv1

[2] MHRA; Use of Selective Serotonin Reuptake Inhibitors (SSRIs) in children and adolescents with major depressive disorder; www.mhra.gov.uk/news/2003.htm#ssri, 10 december 2003.

[3] MHRA; Safety of Seroxat (Paroxetine) in children and adolescents under 18 years - contraindication in the treatment of depressive illness; http://medicines.mhra.gov.uk/ourwork/monitorsafequalmed/safetymessages/seroxat18.pdf

[4] Aftonbladet, Lyckopiller kan öka självmordsrisken, den 18 juni 2003.

[5] Aftonbladet, "Självmordstankar - tecken på tillfrisknande", 23 mars 2004, http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,451839,00.html ; och Nu varnar USA för lyckopillren, http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,451837,00.html

[6] Breggin, Suicidality, violence and mania caused by selective serotonin reuptake inhibitors (SSRIs): A review and analysis, (2004)

http://www.breggin.com/31-49.pdf.

[7] Läkartidningen, Ökad försäljning av SSRI-preparat till barn trots rapporterade risker, 1-2, 2004, http://www.lakartidningen.se/content_0401/pdf/11_12.pdf

[8] Socialstyrelsen, Antidepressiva medel 0-19 år.

[9] DN, Ökning av självmord bland unga kvinnor, 5 oktober 2007.