ReageraMera

Tal av Maria Larsson vid Folkhälsoinstitutets konferens om länssamordningen av ANDT-arbetet i Stockholm 8 februari

Jag är väldigt glad att få inleda den här konferensen. Det är en angelägen konferens om ett angeläget ämne med väldigt viktiga personer. Vi som finns i det här rummet kan göra skillnad i om vi lyckas i det drogpreventiva arbetet olika län i Sverige.

Vi vet ju:
- att alkoholen är vårt största sociala problem och en av de största sjukdoms- och olycksfallsorsakerna.
- att narkotika ödelägger tusentals människors liv och är en orsak till utbredd brottslighet.
- att tobak är främsta orsaken till lungcancer och den kraftiga ökningen av sjukdomen KOL.
- att dopning finns i bakgrunden till några av de mest ohyggliga våldsbrott vi sett de senaste åren.

Därför är det så angeläget, både ur folkhälsosynpunkt och ur samhällssynpunkt, att vi lyckas väl i vårt drogförebyggande arbete.

Jag ser den här dagen som en slags nystart för det förebyggande arbetet. Vi är alla nyckelaktörer. Organisationen och strukturerna är bestämda och resurserna budgeterade. Nu gäller det att nyttja de ramar som är satta och att vi är överens om ansvarsfördelningen. När det gäller resurser så har cirka 260 mkr avsatts varje år de kommande tre åren. Det är en tydlig inriktning att det här är ett prioriterat arbete. Så mycket pengar under så lång tid har det inte funnits tidigare. Därtill finns ytterligare totalt 115 mkr till folkhälsoarbetet. De kommer också till viss del att användas till drogpreventivt arbete. Hur de fördelas kommer att framgå i en folkhälsoproposition som snart kommer att se dagens ljus.

När det gäller organisationen så har vi ju velat ersätta projektorganisationerna Alkoholkommitténs och Mobilisering mot narkotika med en mer varaktig struktur där vi dels ger mer uppdrag till våra myndigheter men också har en samordningsfunktion på socialdepartementet - ett ANTD-sekretariat. Nu kommer även tobaksfrågorna och dopingfrågorna att ingå på ett tydligt sätt. Vi ser att det finns många gemensamma nämnare. Ett framgångsrikt arbete för att förebygga det ena, kan nyttjas också för det andra. Det finns självklart viktiga skillnader. Men vi tror att arbetet för att motverka tobak och dopning tjänar på samordningen med alkohol- och narkotikaarbetet.

Till det kommer att vi inrättar ett ANTD råd bestående av bland annat myndigheter, forskare, representanter från kommuner och landsting och frivilligorganisationer som ska fungera som rådgivare åt regeringen i det drogpreventiva arbetet. Alkohol- och narkotikahandlingsplanerna antogs 2005 och sträcker sig fram till 2010. De är fortfarande våra måldokument. Tobaksmålen står kvar. Därutöver kommer regeringen att årligen lägga fram skrivelser till riksdagen med de årliga prioriteringarna.

Vi tar nu vara på de erfarenheter som både Alkoholkommittén och MOB skaffade sig. FHI och SoS har därför fått särskilda uppdrag att se hur man kan utveckla arbetet för att nå målen i handlingsplanerna. Alla de lokala projekt som fortlöper efter att ha fått pengar från Alkoholkommittén eller MOB rapporteras till FHI och Socialstyrelsen. Pågår de ännu så fortsätter de som planerat. Och de ska utvärderas enligt plan. Det finns och har funnits en stor samstämmighet i Sverige omkring alkohol- och narkotikapolitiken. Den enigheten ska vi slå vakt om även fortsättningsvis.

Förhoppningsvis finns här idag samtliga länssamordnare. Som ni vet så är en samordnarfunktionen något som vi betraktar som centralt. Den motsvarar en heltidstjänst i varje län och är nu helt finansierad av regeringen. För de tre största regionerna motsvarar det två tjänster. Folkhälsoinstitutet har ett uppdrag att stödja er, och att se till att fortbildning och kompetensutveckling ges ett bra innehåll. Här ska ju den metodutveckling som sker kanaliseras ut fortast möjligt i de träffar som kontinuerligt ska arrangeras. Ni är våra viktigaste samarbetspartners för att få till stånd ett aktivt arbete på regional och lokal nivå. Vi hoppas kunna vara tydliga med arbetsbeskrivningar och uppdrag så ni känner stöd i ryggen i vardagsarbetet i regionerna.

Två saker blir riktigt viktiga för er, två faktorer som jag menar kan skapa framgång:
- dels att ta vara på och sprid utvärderade, effektiva preventiva metoder,
- dels se till att samverkan fungerar väl mellan myndighetsföreträdare och det civila samhället.

Preventivt arbete handlar mycket om information, om att ta vara på andras erfarenheter och om att sprida kunskap. Det finns förstås många aktörer som ni behöver samarbeta med. Men jag vill gärna betona att frivilligorganisationerna måste ingå som medpart när ni planerar och genomför. Det framgår tydligt också i regleringsbrevet till länsstyrelserna.

Alla kommuner har inte lokala samordnare, ibland inte ens en kontaktperson för de här frågorna. Även om jag hörde att lilla Orsa, med 7 000 invånare, nu skaffat sig en lokal samordnare. För de kommuner som inte har ett bra lokalt arbete är det en bra början att utse någon som kan dra igång det. Ni kommer att ha som en viktig uppgift att hjälpa kommuner som behöver stöd att organisera sitt arbete.

Min vision är att alla svenska kommuner ska ha ett effektivt förebyggande arbete, grundat på kunskap och fungerande metoder. Att det blir en lika naturlig del av en kommuns åtaganden, som äldreomsorg eller vatten och avlopp. Därför kommer jag att skriva till alla landets kommuner, till kommunstyrelserna, och bland annat ta upp vikten av en kommunal kontaktperson. Och jag vill gärna skriva det brevet tillsammans med er som är länssamordnare. För att visa att vi jobbar tillsammans, för att vi är angelägna om att hitta ett gott samarbete med varje kommun i de här frågorna.

Man berättade för mig häromdagen hur länssamordnaren i Uppsala suttit ner med några företrädare för några frivilligorganisationer. Man hade bestämt sig för att besöka alla kommuner i länet tillsammans. Målsättningen var att ge tips och råd om hur det förebyggande arbetet skulle kunna organiseras. Det är verkligen ett arbetssätt jag skulle vilja rekommendera - vi behöver alla goda krafter som finns i det här arbetet - och hitta bra samverkansformer från idé till genomförande av verksamheter.

Men det behövs annan samverkan också. I en undersökning som presenterades i höstas fick socialsekreterare frågan om vilken enskild faktor de tror är viktigast för att kunna ge ett bra stöd till utsatta barn som lever i missbrukarmiljö. 60 procent lyfter fram tydligare rutiner för samverkan mellan skola, socialtjänst och polis. 30 procent vill ha större engagemang från ledning och politiker. Vi har ofta upp den här frågan med företrädare för Sveriges Kommuner och Landsting. Bara en av tio i undersökningen prioriterar ökade resurser.

Nyckelaktörerna när det gäller samspel och samarbete är ganska lätta att identifiera men de kommer ju att skifta beroende på de lokala förutsättningarna. Samverkan på lokal nivå kan vara en svår logistik. Alla har olika, ibland avgränsade uppgifter och styrs av olika lagar och förordningar. Och de flesta brukar peka på socialtjänsten när man misslyckas själv.

Det finns säkert lika många samverkansformer som det finns kommuner. Men om det finns insikt om problemen och engagemang så kommer resultaten.

Under hösten presenterade Socialstyrelsen tillsammans med Myndigheten för skolutveckling och Rikspolisstyrelsen en uppdaterad strategi för samverkan kring utsatta barn. Den strategin kan fungera som en dörröppnare när det gäller att få igång en nödvändig samverkan på det lokala planet. Det är ju just lokalt vi vill att man lokalt arbetar fram egna rutiner för hur samarbetet ska gå till. Det ligger ett högt egenvärde i att själv formulera och processa fram samarbetet. Där det finns upparbetade rutiner gör det skillnad. Men det kan behövas stöd från länssamordnare och frivilligorganisationer för att initiera det samarbetet.

Många av er, kanske alla, var inblandade i det nationella arrangemang som vi kallade De Glömda Barnen den 10 september förra året. Jag blir fortfarande varm av det engagemang och det enormt positiva gensvar som det fick. Över 7 000 deltagare samlades på 21 orter. Jag hoppas ni har sett den DVD som Alkoholkommittén tog fram efteråt? Det här är ett prioriterat arbete och en prioriterad målgrupp. Utifrån kunskapen att om dessa barn får stöd i grupp kan det påtagligt minska risken för att de själva hamnar i missbruk eller brottslighet.

Vi delade i samband med det ut ett antal olika uppdrag till flera myndigheter. Institutet för Metoder i Socialt arbete IMS ska ta fram en handbok om hur det konkreta arbetet med utsatta barn kan göras. I uppdraget ingår att utvärdera befintlig verksamhet och att inventera aktuell forskning. Jag tror att den kommer att bli till stor hjälp för kommuner som inte kommit ur startgroparna. Regeringen har också bett länsstyrelserna rapportera hur kommunerna arbetar vidare med konkreta stödformer för de här barnen.

Så här kommer ni att kunna använda två betydelsefulla arbetsredskap:
- IMS Handbok,
- och er egen länsstyrelses genomgång av läget i kommunerna.

Det finns också 50 miljoner kronor i år hos länsstyrelserna för kommunerna att ansöka om. Det krävs medfinansiering eftersom kommunerna har ansvaret för att se till att barn med behov får stöd och hjälp. Men arbetet behöver naturligtvis inte utföras av kommunen själv, utan kan naturligtvis göras av frivilligorganisationer eller studieförbund. Sedan är det bara att arbeta vidare för att höja nivån så vi kan säkerställa att de barn som behöver också får hjälp oavsett var de bor i landet.

Jag är övertygad om att det är på lokal nivå de allra viktigaste insatserna kan genomföras. Och det är där som vi kan avläsa effekterna av vad som är framgångsrikt. De ungdomar som börjar röka får tobak någonstans i närheten - såld till dem av lokala tobakshandlare. Tonåringar som skaffar sig den första och den andra och den tredje fyllan har fått alkohol av någon vuxen. Och det är närpolisen som troligen noterar när någon ny narkotikamissbrukare gör entré i köpcentrumet. Det här är företeelser som kommunernas socialtjänst eller den lokala närpolisen upptäcker. Eller den frivilligorganisation eller föräldraförening som nattvandrar på fredagarna. Eller de fältassistenter som ser grupper av ungdomar i klungor utanför fritidsgården.

Beslutsfattare kan fatta rätt beslut, sända rätt signaler och ställa en del resurser till förfogande. Du som är samordnare på länsnivå eller socialdirektör på länsstyrelsen har en viktig ledningsuppgift. Det kommer att finnas kommuner som inte erkänner att de har ett ansvar. Jag uppvaktades den här veckan av frivilligorganisationer som påpekade att de inte kan söka de medel som finns hos länsstyrelserna för ändamålet om inte kommunen kommer ur startgroparna. Hjälp mig att vara en blåslampa i det här arbetet. Se till att kommunerna söker men gärna att frivilligorganisationer är med. Det är återigen i det lokala arbetet som våra goda avsikter möter en ibland bister verklighet. "Det är i kommunerna som vi bygger Sverige" sa en klok person. Det gäller i allra högsta grad det drogpreventiva arbetet.

En viktig del i era förutsättningar är lagstiftningen om både alkohol, narkotika, tobak och dopning. En översyn av alkohollagen sker just nu. Den ska bland annat se över vad som kan göras åt folkölsförsäljningen. Folköl är många barns och ungdomars första kontakt med alkohol. Den som vill sälja folköl behöver bara anmäla det till kommunen. Jag tycker det finns anledning att överväga ett förfarande med tillstånd.

Likaså tobakslagen är snart föremål för en översyn. Där handlar det om hur vi bättre ska kunna förhindra minderåriga från att börja röka. För tio år sedan infördes ett förbud mot att sälja tobak till minderåriga, under 18 - med straffansvar. För fem år sedan infördes en anmälningsskyldighet för den som säljer. Och för två års sedan skärptes kraven på information om förbudet på varje försäljningsställe.

Länsstyrelser och kommuner har arbetat ambitiöst på en del håll. Men det är uppenbarligen så att det inte räcker. Mer än hälften av alla 16-åringar kan köpa cigaretter eller snus utan problem. Det har uppfattats som svårt att reglera en situation där oftast bara säljaren och köparen är inblandad. Och där varan dessutom kanske uppfattas som "försumbar" - bara ett paket cigaretter eller bara en dosa snus - rosa dessutom. Och jag såg i tidningen igår att snusdosor numer görs med "midja", för att verka lite kvinnligare.

Studier visar att ålderskontroll är den mest effektiva åtgärden för att minska tillgängligheten till tobak. Ett av de viktigaste syftena med tobakslagen är ju att förhindra minderåriga från att börja använda tobak. Vi vill också se om det är möjligt att tydliggöra ansvaret för näringsidkaren, ofta butiksinnehavaren. Utredaren ska titta på lämpliga sanktioner och om man kan ha en stegrande skala för dessa. Där den skarpaste sanktionen kan vara att man får ett försäljningsförbud för tobak. Det ska också finnas en effektiv tillsyn av lagen. I länssamordnarnas uppdrag kommer även att ingå det förebyggande arbetet mot tobak och dopning.

Den här dagen är betydelsefull för framtiden. Samordnare, ANDT-sekretariat, Folkhälsoinstitut blir ett välsmort maskineri. Jag hoppas också få ha kontinuerlig kontakt med er alla. Det finns många förhoppningar och förväntan från olika håll. Men framför allt är jag övertygad om att det finns en stor efterfrågan på samordning av ett offensivt och kreativt förebyggande arbete. Runt om i hela landet.

Den här förväntan kommer sig främst av att många unga tidigt kommer i kontakt med alkohol eller prövar narkotika för första gången. Det finns barn och ungdomar som riskerar börja livslång rökning eller tränar i sammanhang där dopning förekommer. Det är ytterst för deras skull som vi arbetar.

Tack för ordet, och ett varmt lycka till i det fortsatta arbetet!