Skyddet för bl.a. datorprogram, dataspel, film och musik förstärks
Rättighetshavare som skapat musik, film, litteratur, dataspel och datorprogram ska få bättre möjligheter att ingripa mot olaglig fildelning via Internet. Det föreslås i en proposition som regeringen beslutat om idag.
Om de som skapar dataspel, film eller musik saknar möjlighet att få betalt för sina produkter har de inte råd att anställa de människor som behövs för att företagen ska växa. Propositionen stärker förutsättningarna för den kreativa sektorn att växa, säger justitieminister Beatrice Ask.
EG-direktivet om civilrättsliga sanktioner för att skydda immateriella rättigheter (Ipred) som antogs i april 2004 gäller för alla typer av immateriella rättigheter, dvs. upphovsrätt, patenträtt, varumärkesrätt etc., såväl i fysisk som i digital miljö.
Svensk rätt uppfyller redan i dag direktivets krav i flera avseenden. För att uppnå full överensstämmelse krävs dock vissa lagändringar. Det krävs bl.a. att det införs bestämmelser som ger rättighetshavare rätt till information om intrångsgörande varors och tjänsters ursprung och distributionsnät. EG-domstolen har uttalat att medlemsstaterna har visst handlingsutrymme men att alla medlemsstater är skyldiga att se till att upphovsrätten har ett effektivt skydd också på Internet. Det är alltså upp till medlemsstaterna att avgöra om rättighetshavarna ska få ut uppgifter om vem som har ett Internetabonnemang eller om ett effektivt skydd ska åstadkommas på annat sätt.
Inom immaterialrätten är utgångspunkten sedan länge att det i första hand är upp till rättighetshavarna att skydda sina rättigheter med hjälp av civilrättsliga regler, t.ex. genom att skicka ett varningsbrev eller kräva skadestånd av den som utan tillstånd lägger ut materialet på Internet. Dessutom kan man dömas till böter eller fängelse. De straffrättsliga reglerna är inom immaterialrätten inte den huvudsakliga sanktionen utan ett komplement. När det gäller intrång som begås på Internet har det hittills ofta varit omöjligt för rättighetshavaren att använda civilrätten. Detta beror på att det enda som syns på Internet är ett anonymt IP-nummer. Rättighetshavaren kan i dagsläget inte få ut information om vem som har ett IP-nummer.
Regeringens förslag innebär att svensk domstol, på samma sätt som i många andra länder, ska kunna besluta att en Internetleverantör ska ge rättighetshavaren information om vilken abonnent som har ett visst IP-nummer. Ett utlämnande av informationen ska alltså bara få ske när en domstol har beslutat om detta. Beslut ska meddelas om rättighetshavaren presenterat tillräcklig bevisning (sannolika skäl) om att det har begåtts ett intrång med hjälp av den aktuella IP-adressen. Domstolen ska göra en proportionalitetsbedömning och då väga rättighetshavarens behov av informationen mot andra intressen, bl.a. den enskildes integritet. Det innebär att det kommer att krävas att det är fråga om intrång av en viss omfattning för att en rättighetshavare ska få ut uppgifterna. Så är i regel fallet om intrånget avser uppladdning av t.ex. en film eller ett musikaliskt verk för allmänheten, exempelvis genom fildelning via Internet, eftersom detta typiskt sett innebär stor skada för rättighetshavaren. Detsamma är fallet när det är fråga om mer omfattande nedladdning. I sådana fall kommer rättighetshavaren alltså att kunna få ut dessa uppgifter. Är det däremot endast fråga om nedladdning av några få verk kommer avvägningen i normalfallet att leda till att integritetsintresset överväger och att uppgifterna alltså inte ska lämnas ut. Den som har IP-adressen ska informeras om utlämnandet efter viss tid.
Reglerna kommer, till skillnad från vad som annars brukar gälla i lagstiftning av detta slag, endast kunna tillämpas i fråga om intrång som har begåtts efter att lagändringarna trätt ikraft.
Regeringen kommer dessutom att omedelbart påbörja en utvärdering av hur reglerna tillämpas. Utvärderingen ska bl.a. omfatta en uppföljning av om bestämmelserna i första hand används för att vidta åtgärder mot intrång som sker i stor omfattning.
Regeringens förslag syftar inte till att ge rättighetshavare några polisiära uppgifter, utan endast om att skapa en praktisk möjlighet för rättighetshavarna att använda sig av de civilrättsliga bestämmelser som redan finns.
Det innebär inte heller att abonnenten automatiskt blir ansvarig för olagliga åtgärder, t.ex. olaglig fildelning, som någon annan gör med hjälp Internetuppkopplingen. Däremot kan abonnenten uppmärksammas på vad som pågår och ges en möjlighet att hindra fortsatta olagligheter. Om rättighetshavaren vill gå vidare och få skadestånd utdömt måste han väcka en skadeståndstalan mot abonnenten och i den rättegången bevisa att det är abonnenten som har orsakat honom skada.
