Försörjningskrav vid anhöriginvandring
Försörjningskravsutredningen har idag lämnat sitt betänkande till migrationsminister Tobias Billström. Utredningen föreslår att Sverige - i likhet med övriga EU-länder - ska införa ett försörjningskrav som villkor för anhöriginvandring. Försörjningskravet innebär två saker. För det första ska den som vill få hit sina anhöriga arbeta eller på annat sätt kunna försörja sig själv. För det andra ska han eller hon ha en bostad som är tillräckligt stor för hela familjen. Försörjningskravet tar sikte på anhöriga till tredjelandsmedborgare (dvs. medborgare i land utanför EU, EES och Schweiz) och till statslösa.
Försörjningskravet blir ett villkor för den anhöriginvandring som redan följer av utlänningslagstiftningen. Försörjningskravet innebär att den person som finns i Sverige ska ha tillräckliga medel att klara sin egen försörjning och förfoga över lämplig bostad för sig själv och för den sökande familjemedlemmen för att den sökande ska kunna beviljas uppehållstillstånd.
Från försörjningskravet undantas anhöriga till barn, personer som vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd i fyra år, flyktingar, kvotflyktingar, skyddsbehövande i övrigt som känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff eller tortyr samt skyddsbehövande i övrigt som behöver skydd på grund av yttre eller inre väpnad konflikt.
Dessutom kan undantag göras om det finns synnerliga skäl. Principen om barnets bästa kan medföra att omständigheter hänförliga till ett barn inte behöver ha samma allvar och tyngd som för vuxna för att undantag ska göras.
Syftet med försörjningskravet är att främja integrationen genom att skapa incitament för arbete, egenförsörjning och bosättning i regioner med förutsättningar för arbete och bostad. Den oplanerade anhöriginvandringen innebär stora påfrestningar för såväl samhället som enskilda, särskilt för barnen. En planerad invandring, med bl.a. ordnad bostad, medför däremot uppenbara fördelar. Förslaget syftar således till att nyanlända ska komma till ett innanförskap och inte till ett utanförskap.
