Barnbrottsutredningen
Barnbrottsutredningen har i dag överlämnat betänkandet Barn som misstänks för brott (SOU 2008:111) till justitieminister Beatrice Ask.
Om ett barn misstänks för att före 15 års ålder ha begått ett brott får i dag en utredning rörande brottet inledas bland annat om en utredning kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser för den unge. Barnbrottsutredningen menar att även i fortsättningen bör det primära syftet med utredningar av brott som barn under 15 år misstänks för vara att klarlägga behovet av sociala insatser. Detta är dock inte oförenligt med en ambition att fler brott av barn ska utredas. Forskning har visat att ju yngre någon är när denne börjar använda droger eller begå brott desto större är risken för missbruk och brottslighet senare i livet. Det är därför viktigt att barn med dessa problem uppmärksammas i tid.
Allvarliga brott ska utredas
För att understryka vikten av att det genomförs en utredning när barn under 15 år misstänks för särskilt allvarlig brottslighet föreslår utredningen att det införs en huvudregel som innebär att en utredning ska genomföras om ett barn misstänks för att ha begått ett brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år.
Brottsaktiva barn ska uppmärksammas särskilt
Om ett barn begår upprepade brott bör det uppmärksammas tydligare än tidigare. Om socialtjänsten vidtar åtgärder innan dessa brottsaktiva barn blivit straffmyndiga bedömer utredningen att förutsättningarna är större för att åtgärderna ska få avsett resultat. Det förhållandet att ett brott som barnet misstänks för kan antas utgöra ett led i en upprepad brottslighet bör därför få större betydelse än tidigare för om en utredning ska göras.
Brottsofferperspektivet lyfts fram
Utredningen föreslår vidare att möjligheterna att genomföra en utredning om brott av barn utvidgas för att stärka brottsoffrens ställning och för att förbättra möjligheterna till brottskadeersättning.
Barnets rättssäkerhet stärks
Utredningen föreslår även att förutsättningarna för att förordna juridiskt biträde utvidgas, främst med hänsyn till att polis och åklagare får större befogenheter att inleda utredning rörande brott som inte är direkt knuten till behovet av insatser från socialtjänsten. I de fall som det finns en presumtion för att allvarliga brott ska utredas ska som huvudregel även ett juridiskt biträde förordnas.
Nära samarbete socialtjänst - polis
Ett nära samarbete mellan polisen och socialtjänsten har flera positiva effekter på utredningsförfarandet. Utredningen anser därför att det är önskvärt att socialtjänsten på en mera regelbunden och permanent basis har medarbetare stationerade hos polisen och därigenom även ökar förutsättningarna för att socialsekreterarna ska kunna vara med vid polisförhöret. Ett sådant samarbete skulle även ha andra positiva effekter som till exempel en allmänt ökad kännedom om barn- och ungdomsbrottslighetens omfattning och karaktär.
Tvångsmedel - Salivprov för DNA-analys och drogtest
Utredningen föreslår att kroppsbesiktning, till exempel för DNA-analys, ska kunna genomföras om barnet misstänks för brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år, om åtgärden är av synnerlig vikt för att klarlägga omständigheterna kring brottet.
Kroppsbesiktning i form av drogtest ska kunna företas om barnet kan misstänkas för att olovligen ha brukat narkotika, om åtgärden är av synnerlig vikt för att socialtjänsten ska kunna avgöra behovet av insatser. Avsikten är alltså inte att alla barn som misstänks vara påverkade av narkotika ska drogtestas med tvång utan endast i de fall där socialtjänsten bedömer att åtgärden är av synnerlig vikt för att avgöra behovet av insatser ska ett sådant test genomföras.
