ReageraMera

Jag vill börja med att tacka för att jag får möjlighet att säga några ord här idag. Jag hoppas ni alla hade en bra första dag på er konferens i går. Temat för mig är "Framtidens välfärd". Det är viktigt och intressant att det finns sådana här konferenser. Socialt arbete är komplext och spännande men också svårt och att då få möjlighet att möta andra, som finns i samma roll, att få diskutera problem och möjligheter, det är viktigt.

Jag besökte i måndags socialtjänsten i Gnosjö, min hemkommun. Det är viktigt även för mig att få signaler och få höra hur de som arbetar i den praktiska vardagen resonerar.

Att arbeta inom socialtjänsten är en tuff uppgift. Den bristande utvecklingen av metodverktyg, och ganska begränsad forskning, har inte underlättat ert arbete. Jag har noterat att ett tema för er konferens här är Evidens och Effektivitet. Regeringen är mycket medveten om behovet av just evidens och metodutveckling.

Ur många aspekter kan vi vara glada över välfärdsutvecklingen. Enligt Socialstyrelsens senaste folkhälsorapport mår svenska folket bra och medellivslängden ökar. Allt fler har ett arbete och att ha ett arbete ger såväl egen försörjning som arbetsgemenskap och en känsla av meningsfullhet. För den fysiska hälsan ser vi flera framsteg. Färre röker, färre dör i hjärt-kärlsjukdomar, ökningen av övervikt och fetma tycks ha avstannat. Men ingen behöver heller känna tveksamhet inför att de sociala problemen skulle så att säga "ta slut".

Ni drar ett ungt lass och har ofta otacksamma uppgifter. Ni möts av människors frustration över tillvaron. De så kallade samproblemsjukdomarna ökar. Den psykiska ohälsan ökar och alkoholkonsumtionen stiger.

Människor skriver brev också till mig. Det handlar ofta om olika sociala problem och hur de upplever sin situation. Inflödet av personliga livsöden, och förstås även kritik är högt och konstant.

- En kvinna skrev och berättade om sin väninna som nyligen vräktes från sin lägenhet i Stockholm, trots att hon har barn.

- En mamma skrev om sin son med autism. Hans och hela familjens ekonomi innebär att de inte ens klarar hans grundläggande försörjning.

- Efter den nationella satsningen på stöd till barn till missbrukare har jag också fått många vittnesbörd om de brister som finns.

- Och förstås är det många som skriver om sina ekonomiska bekymmer; äldre om låg pension och en hel del människor som har synpunkter på ekonomiskt bistånd.

Jag är förbjuden att gå in i enskilda ärenden och vet at det blir era ärenden så småningom. Men det är lätt att konstatera att det definitivt finns många sociala problem att arbeta med. Därför har hjälplinjer, kvinnojourer och frivilliga organisationer en viktig roll. Socialtjänsten har mycket att vinna på ett gott samarbete med dessa.

Idag vill jag särskilt fokusera, dels barn och unga som är prioriterade. Dels äldre. Många barn och ungdomar har det bra. I en rapport från Ungdomsstyrelsen säger 80 procent att de har en bra fysisk och psykisk hälsa. Även om också barnens hälsa har förbättrats avsevärt de senaste decennierna, märker vi att den psykiska hälsan försämras. Inte minst hos unga tjejer. Flickor tar över pojkarnas alkoholvanor och berusningsdrickandet ökar. Enligt Socialstyrelsen lider ca 100 000 tonårsflickor i Sverige av ätstörningar och debutåldern sjunker: 9 och 10-åringar kommer idag till ätstörningskliniker med fullt utvecklad anorexi. Antalet flickor som skär sig eller är självdestruktiva har ökat med 40 procent säger Bris. Och rätt nyligen rapporterade Socialstyrelsen att alltfler unga kvinnor försöker ta sitt liv. Den här utvecklingen måste mötas på många områden

Jag är övertygad om att ett bra preventivt arbete för barns och ungdomars psykiska hälsa handlar om att ge ett bra stöd till föräldrarna. Föräldrar är ju de viktigaste personerna i varje barns liv och har störst möjlighet att grundlägga en trygg uppväxt. I folkhälsopropositionen föreslår vi därför att det ska byggas upp ett stöd som kan ge föräldrar tillgång till både kunskap och nätverksbyggande med andra föräldrar. Under barnets hela uppväxt, alltså även för tonåringar. En nationell strategi ska utarbetas och presenteras under hösten. Pengar för att genomföra den finns från 2009.

Äldre är alltså också prioriterade. Oro och ångest, ofta kopplat till att man inte tror att man ska få det man behöver, eller att kunna veta var man ska bo. Bristen på boendeplatser skapar också lidande för de äldre. Över 18 000 platser i särskilt boende har försvunnit under åren 2000-2005. Det är nedläggningar som idag får till effekt att äldre vårdas på fel sätt, i former som inte svarar mot deras behov. Regeringen har satt in många olika åtgärder på äldreområdet. Jag ska inte berätta om dem i detalj men det handlar dels om att förbättra kvaliteten genom stimulansmedel, och dels öka byggandet av särskilda boenden genom investeringsstödet. Vi behöver förstärka äldreomsorgen så att vi lägger en grund för den expansion som kommer i framtiden.

Jag vill dela med mig av några tankar om förutsättningarna för socialtjänsten. Och försöka ge några synpunkter på vilka förutsättningar som regeringen tror är viktiga för att socialtjänsten ska kunna verka optimalt. Jag vill nämna tre, som vi bedömer, viktiga förutsättningar.

1. Förstärka professionen

Det första är att förstärka professionen. Till detta hör mer kunskap, mer forskning och att vi kan öka spridningen av såväl forskningsresultat som metoder som utgör beprövad erfarenhet. Regeringen utsåg i juni 2007 Kerstin Wigzell som särskild utredare med uppgift att analysera och lämna förslag på hur staten på bästa sätt kan stödja kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten. Utredningen föreslår bland att staten och SKL skriver överenskommelser mellan varandra för att stärka kunskapsutvecklingen.

Detta arbetssätt kommer att prövas redan i år inom missbruksvården. Avsikten är då att på ett så bra sätt som möjligt implementera de riktlinjer för missbruks- och beroendevården som Socialstyrelsen tagit fram.

Att arbeta med riktlinjer är viktigt och nödvändigt. Arbetet pågår nu med riktlinjer för demensvården. Riktlinjearbete innebär att ta vara på den forskning och den beprövade erfarenhet som finns och att i högre grad kunna basera demensvården på arbetsmetoder som är verksamma. Så måste det bli också på andra områden på det sociala fältet

Ett annat sätt att försöka förbättra det sociala arbetet genom ökad kunskap är det arbete med öppna jämförelser och kvalitetsindikatorer som regeringen har initierat. Socialstyrelsen tillsammans med SKL, arbetar fram sådana som ska avse bland annat hälso- och sjukvården och äldreomsorgen. Att kunna mäta och jämföra sporrar till bättre prestationer och driver på kvalitetsutvecklingen. Socialstyrelsen har också fått i uppdrag att ta fram kvalitetsindikatorer för den sociala barn- och ungdomsvården. Med dessa hjälpmedel kan de goda verksamheterna uppmärksammas och vi kan öka möjligheterna att lära av varandra.

2. En bra och fungerande tillsyn

En bra och fungerande tillsyn över olika verksamheter syftar främst till att granska olika huvudmäns verksamhet. Men man ska komma ihåg att tillsyn också är bra för den individ som är föremål för beslut enligt Socialtjänstlagen. Och det är bra för er som arbetar med att tillämpa den. Det behövs därför en fungerande tillsyn. Det är en slags årlig bilbesiktning.

Flera rapporter har tyvärr påvisat stora brister i hur tillsynen på socialtjänstområdet fungerar. Den så kallade Tillsynsutredningen har utrett detta, och för några månader sedan presenterade den sina förslag. I princip kan man säga att den har föreslagit att tillsynen över hälso- och sjukvård och socialtjänst läggs hos en central myndighet. Vilket skulle innebära att Länsstyrelserna inte skulle ha hand om tillsyn enligt Hälso- och sjukvårdslagen eller Socialtjänstlagen. Utredningen nu är ute på remiss nu och jag tror det har inneburit, och kommer att fortsätta innebära, ett nyttigt fokus på tillsynen.

Länsstyrelserna har parallellt med tillsynsutredningen haft ett särskilt uppdrag att granska den sociala barn- och ungdomsvården under 2006 och 2007. Det är slående att det finns fler allvarliga brister som framkommer. Den ena delen är det som också speglats i medierna om att anmälningar om att barn som far illa blir liggande under allt för lång tid. Att det dröjer innan någon åtgärd vidtas. Slutsatsen i granskningen är att det beror mer på vilken bostadsort familjen bor på som, än på innehållet i anmälan.

Ett annat område som uppvisar brister är att familjehemsvården inte följs upp. Vi vet att det på sina håll saknas familjehem att vända sig till. Granskningen visar att vissa barn därför placeras i jourhem alltför länge. En slutsats är att arbete med barn som far illa tar tid. Ingen överraskning för er, gissar jag, som ofta hanterar såna här frågor. Men det kanske ska vara en väckarklocka för kommunernas politiska ledningar och för den arbetsledning som ska svara för planering och struktur.

Slutligen menar länsstyrelserna att det finns ett stort behov av statistik om anmälningar. Socialstyrelsen har redan fått ett uppdrag att ta fram ett system för nationell statistik på det här området. Och det ingår också i direktiven till Barnskyddsutredningen att titta på nya, striktare regler för utredning av anmälningar.

3. Att stärka individen

Att stärka individen är också ett sätt att förbättra förutsättningarna för socialt arbete. Att göra utrymmet för självbestämmande så stort som möjligt också för den som har behov av stöd och hjälp. Jag vill koncentrera mig på ett par åtgärder som mer direkt berör socialtjänsten:

Att stärka barnens ställning har varit viktigt. Genom propositionen om den sociala barn- och ungdomsvården ville vi skapa en säker och sammanhållen vård av barn och unga. Och medverka till att arbetet kan ges i enlighet med kunskap och beprövad erfarenhet. Vissa lagändringar trädde i kraft 1 april i år till exempel när det gäller barns rätt att få information vid utredningar, behov av stöd när en placering utanför det egna hemmet upphör, utredning av tilltänkta familjehem samt nya bestämmelser om jourhem. Granskningar visar bland annat att barns åsikter allt oftare beaktas och att det nya metodverktyget som kallas Barns Behov i Centrum (BBIC) används allt oftare. Just att nya metodverktyg snabbt får genomslag visar att det finns ett sug efter metodutveckling. När en ny bra metod dyker upp anammas den snabbt av många kommuner vilket är mycket glädjande.

Barnskyddsutredningen ska titta på om reglerna om anmälningsskyldighet om barn som far illa behöver förtydligas. Det skulle tydligare kunna framgå när man ska anmäla och hur återkoppling kan ske från den sociala barn- och ungdomsvården till den som anmält. Utredningen ska också titta på om det behöver införas en möjlighet att påbörja en utredning om ett barns förhållanden utan att föräldrarna blir informerade. Den här senare delen möter ibland reaktioner. Men jag menar att det bör utredas med tanke på att det i en del fall är just själva relationen till föräldrarna som är det kritiska för ett barn. Det kan gälla missbruk, psykisk sjukdom eller barnmisshandel. I en del fall gör ju hela familjen allt för att dölja problemen.

Valfrihet är ett sätt att stärka individen. Det finns de som tycker att det här med att välja utförare eller kunna påverka sin vård och omsorg inte är så viktigt. Valfrihet och påverkan är något självklart inom till exempel skolan och barnomsorgen. Och jag menar att just för personer, vars frihet redan är inskränkt, måste vi bli extra noggranna med att ge så stor frihet som är möjligt, inom ramarna för den levnadssituation och de begräsningar man har. Den som inte har full rörelsefrihet känner nog ett extra stort behov av att få påverka vem som hjälper till att sköta hygienen. Den äldre som behöver ledsagning för att gå till banken kanske vill försäkra sig om att det är en fullt ut hederlig person som ska gå med.

Äldre kan och vill välja. Personer med funktionsnedsättning kan och vill välja. Deras anhöriga kan och vill välja. Här finns flera olika åtgärder som jag mycket kort vill nämna. Genom den nyligen föreslagna Lagen Om Valfrihetssystem, LOV, kan vi öka valfriheten i äldreomsorgen. Den nya lagen ska kunna användas för alla insatser inom socialtjänstlagen: äldre, funktionshindrade, missbruksvård mm.

Utredningen presenterades i februari och är nu på remiss. 280 miljoner kronor i stimulansmedel som Socialstyrelsen ska fördela till kommuner som vill pröva. Men även för personalen i äldreomsorgen innebär det här nya möjligheter. När Vårdförbundet gjorde en enkätundersökning förra året bland sina medlemmar, var det en tredjedel som svarade att de skulle kunna tänka sig att starta eget inom vården. Med det förslag om en ny lagstiftning som utredningen föreslagit blir det enkelt för en enskild person eller en personalgrupp att ta över en verksamhet.

En av de mer intressanta reaktionerna kom från Botkyrka kommun, söder om Stockholm. Det är en mycket mångkulturell kommun där hemtjänst idag bedrivs på 50 olika språk. Botkyrka ser valfrihetssystem som en enda möjligheten att kunna tillgodose behovet av hemtjänst på så många olika språk. Man uppmanar invandrarföreningar att starta hemtjänstverksamhet.

I augusti 2007 beslutade regeringen dessutom om en satsning på fritt val av hjälpmedel för personer med funktionshinder. Hjälpmedelsinstitutet är ansvarigt för genomförandet av en försöksverksamhet som sjösätts om några veckor. Försöket innebär att tre landsting kommer att låta brukarna av hjälpmedel själva göra ett fritt val av hjälpmedel. Tanken är att det är den enskilde som är expert på sin egen funktionsnedsättning. Och är bäst på att också välja det hjälpmedel som passar bäst. Regeringens förhoppning är att försöket kommer att falla väl ut. Och då kan systemet införas i hela landet.

Individens rätt och de funktionshindrades rättigheter kommer också att stärkas genom den FN-konvention som Sverige skrev under för precis ett år sedan. Konventionens 50 artiklar har nu jämförts med svensk lagstiftning och utredarens bedömning är att Sverige bör ratificera konventionen. Det förslaget är nu på remiss och min förhoppning är at en proposition ska kunna lämnas så att riksdagen kan ratificera den före årsskiftet.

Jag vill avsluta med några ord om värdegrunden. Alla som arbetar inom vården, omsorgen eller inom socialtjänsten har ett behov av att diskutera vilken värdegrund man utgår från. Också politiker. Den människosyn som präglar vårt arbete måste baseras på respekt, integritet och att det okränkbara människovärdet ska respekteras. Jag hade förmånen att lyssna till geriatriker PO Sandman som leder Socialstyrelsens arbete med att skriva riktlinjer för demensvården. Han resonerade om vad det här med kompetens egentligen är. Kompetens är aldrig bara kunskap som fakta. Det är bemötandekunskap, åtgärdskunskap, och etisk kunskap. Handledning är ett kraftfullt instrument för kompetenshöjning.

Låt mig avsluta där jag började med att säga att regeringen har ambitionen att ta ett nationellt ansvar för att skapa bättre förutsättningar att klara ert viktiga arbete. Det handlar om kunskap, forskning, stöd till metodutveckling, en bättre tillsyn och att stärka individen på många olika sätt. Det kommer att ligga ett starkt fokus på att främja en god hälsa de närmaste åren. Både den fysiska och den psykiska hälsan inverkar så tydligt på belastningen på hälso- och sjukvården och på socialtjänsten.

Tack för ordet.