ReageraMera

Jag vill börja med att säga ett stort tack till Hennes Majestät Drottningen för goda och kloka ord. De blir en ledstjärna för dagens arbete.

Det görs verkligen mycket bra arbete riktat till barn i utsatt hemmiljö på många håll. Vi kommer att få se många sådana lysande exempel idag till inspiration för oss alla. Men i 25 procent av kommunerna finns exempelvis ingen stödgruppsverksamhet alls som riktar sig till dessa barn. Och jag är övertygad om att det i alla kommuner går att förbättra arbetet - till att nå fler och bli mer strukturerat.

IOGT:s juniorförbund Junis bedömde i somras att endast två procent av barnen till alkoholberoende föräldrar nås av någon insats. Målet måste vara ett metodiskt strukturerat arbete i varje kommun så att alla barn, oavsett var de bor, kan få nödvändig hjälp. Det handlar om att för det första aktivt leta efter barnen. För det andra att ha beredskap och kompetens för att våga ta tag i saken. För det tredje att ha en bra verksamhet att erbjuda. I alla dessa tre delar är samverkan ett nyckelord.

Kommunerna har enligt socialtjänstlagen ett ansvar för utsatta barn i riskmiljöer. Det ansvaret måste tas fullt ut. Men för att lyckas måste socialtjänsten ha fungerande samarbete med MVC, BVC,  förskola, skola, polis, drogsamordnare, psykiatrin, ungdomsmottagningar, frivilligorganisationer med flera. Från regeringens sida vill vi också bidra med stöd till kommunernas viktiga arbete. Låt mig nämna några saker som vi nu planerar för.

Vi ska göra en nationell kartläggning av hur stor gruppen är. Vi använder ibland siffran 200 000 barn. Uppgiften är från början av 1990-talet och det är svårt att idag få fram hur den kommit till. Dessutom har alkoholkonsumtionen stigit med 30 procent mellan åren 1994 och 2004 i vårt land vilket med stor sannolikhet lett till att antalet utsatta barn ökat.

Många av er har en hög kompetens och erfarenhet för att både upptäcka och arbeta med barn med utsatt hemmiljö. Andra av er har knappast fått någon utbildning eller fortbildning kring dessa barn, trots att ni finns i verksamheter där ni dagligen möter dem. Frivilligorganisationerna har ofta tagit ett stort ansvar för kompetensutveckling hos både personal och föräldragrupper. Exempel på det är Blå bandet och Ersta vändpunkten. Och det finns också kommuner som föredömligt utbildat exempelvis all förskolepersonal. Det har man gjort i Lilla Edets kommun.

Jag kommer att ge Institutet för Metoder i Socialt arbete (IMS) i uppdrag att ta fram en Handbok för alla som arbetar med dessa barn. Den ska kunna användas såväl  i fortbildningssammanhang som på utbildningsanstalter. IMS ska utvärdera befintlig verksamhet och utifrån det samt aktuell forskning fastställa vad som är effektiva metoder. Att stödja kunskapsutveckling och utvärdera arbetsmetoder inom hela socialtjänsten har vi redan påbörjat. Den här delen läggs nu till här. Ni behöver dock inte vänta med att bygga verksamhet tills handboken är klar. Sätt igång - ta råd hjälp av andra - och förbättra sedan successivt med handboken i hand.

Strategi för samverkan kring de utsatta barnen
Redan nu finns en rykande färsk uppdaterad strategi för samverkan kring de utsatta barnen. Den är framtagen av Socialstyrelsen tillsammans med Myndigheten för skolutveckling och Rikspolisstyrelsen.

Idag presenterar vi en undersökning som Alkoholkommittén gjort. Den visar att samarbetet brister. 100 grundskolerektorer och 100 socialarbetare som svarat på en enkät visar att skolornas beredskap är låg. Bara en tredjedel av skolorna har en skriftlig policy eller handlingsplan för att upptäcka, bemöta och stödja barn som lever med missbrukande föräldrar. En fjärdedel av grundskolerektorerna tycker att samarbetet med andra myndigheter fungerar dåligt. När socialsekreterarna får frågan om vilken enskild faktor de tror är viktigast för att kunna ge ett bra stöd pekar 60 procent på tydligare rutiner för samverkan mellan skola socialtjänst och polis. 30 procent vill ha större engagemang från ledning och politiker. Bara en av tio prioriterar ökade resurser.

Jag vill verkligen uppmana er att använda detta material. Den nya samverkansstrategin ger stöd i det lokala arbetet. Sätt igång och arbeta fram era egna checklistor, rutiner och strukturer så att ansvarsfördelningen blir tydlig och arbetet metodiskt och effektivt.

Stödgrupper för barn och ungdommar
Jag fick en berättelse om en tjej som alltid varit stillsam och ordentlig i skolan. I 7-an började hon plötsligt skolka från svensklektionerna. Det visade sig att de höll på med ett projekt på temat "Min uppväxt". Hon tyckte det var omöjligt att berätta om sin familjesituation. Hon levde med en ensamstående pappa med alkoholproblem.
- Jag har för dålig fantasi för att kunna hitta på en berättelse och jag orkar inte skriva som det verkligen är.

När hon bröt isen och berättade, gick hon med på att kontakt kunde få tas med pappan också. Hon gick med i en tonårsgrupp till missbrukare. I en utvärdering som gjorts av Ersta Vändpunktens stödgrupper uttrycker många av de här barnen och ungdomarna att de känner sådan lättnad när de gått med i en stödgrupp, dels att de inte är ensamma om sin livssituation. Och dels att de får veta att det inte är deras fel att mamma eller pappa dricker. Stödgrupperna ger barnen möjlighet att växa upp utan dolda familjehemligheter. Det kan återupprätta deras självförtroende och bryta skam- och skuldkänslor. Det kan faktiskt vara avgörande för deras framtid till eget liv utan droger.

Det ska vara ett mål att stödgrupper för barn och ungdomar ska finnas i varje kommun. Små kommuner kan samarbeta med varandra. Men när man väl startar upp den här verksamheten så upptäcker man att barnen som behöver är många fler än man först trodde. Jag kommer att ge myndighetsuppdrag att kartlägga och följa upp kommunernas arbete. Vi ska varje år mäta läget i kommunerna. Länssamordnarna ska få ett särskilt uppdrag att vara motor i utvecklings- och förändringsarbetet genom kunskapsförmedling och handledning. De ska vara länken mellan lokal, regional och nationell nivå.

Även om många betonar att det handlar mer om organisation än pengar, så finns det faktiskt pengar att söka till sådan här verksamhet. I år har regeringen avsatt 100 miljoner till kommunernas drogförebyggande arbete och hälften av dem ska gå till verksamhet för barn i utsatta miljöer. Pengarna söks via länsstyrelserna och det finns pengar kvar. Medfinansiering krävs av kommunerna och det är viktigt att man bygger verksamhet som kan bli permanent. Glöm inte att samarbete med frivilligorganisationerna. De både kan och vill.

Nya grepp och arbetssätt måste också prövas. Genom att utnyttja Internet som kommunikationskanal kan man nå fler. Webbaserade lösningar för såväl missbrukare som för utsatta barn i riskmiljöer ska prövas.

I korthet kan jag också nämna ytterligare åtgärder som väntar. Det drogförebyggande arbetet får ett långsiktigt stöd på 260 miljoner kronor varje år där barn och ungdomar är prioriterad målgrupp. Vi satsar ekonomiskt på psykiatrin, bland annat ska väntetider till barn- och ungdomspsykiatrin kortas. Ett föräldrastöd ska utvecklas. Missbrukarvården måste ha mer familjeanpassade behandlingsformer - det får inte råda någon tvekan om att barnet har rätt till stöd oavsett om föräldern är motiverad för behandling.

En ny sammanhållen barnskyddslag ska utredas. Barn har rätt till insatser för sin egen skull och utifrån sina egna behov.

Nu ska jag gå in för landning med förhoppningen att den här konferensen ska bli startpunkten för att förbättra stödet till utsatta barn i varje del av landet. Finns det en vilja så finns det en väg. Låt oss använda den här dagen till att staka ut den vägen.