ReageraMera

Tack, först och främst, för inbjudan! Jag befinner mig på en liten Smålandsturné. På förmiddagen har jag besökt Mötesdagarna för biståndshandläggare i Kalmar. Det är med stor glädje och stort intresse som jag är här idag.

Det finns många olika områden vi skulle kunna tala om. Och när ni nu gett mig en talarstol så tänker jag ta chansen att också göra det. Det sades om en gammal, mångordig politiker att ingen orkade åka skidor tillsammans med honom... Därför att direkt han kom upp på en liten höjd så började han att tala.

Som statsråd har jag ansvar för en mångfald av frågor där socialtjänsten ofta finns i centrum. Jag ser på ert program för de här dagarna att ni också ägnar er åt en mångfald av olika frågor. Och det är det som är både tjusningen och utmaningen i vår verklighet. Ni chefar över verksamheter som berör människor in på bara huden. Det handlar ju både om att kunna möta människor i utsatthet och det handlar om att ha en evidensgrundad kompetens för att kunna föreslå och genomföra rätt åtgärder. I detta komplierade arbete befinner ni er i centrum, och också ibland i strålkastarljuset och kamerablixtarna. Jag hoppas att ni ska uppleva mig som er medarbetare även om jag också har rollen att vara statens kravställare för vad kommunerna ska klara av. Jag har själv varit aktiv i kommunpolitiken i en mindre kommun.

I en komplicerad tillvaro är det viktigt att fundera på vilka principer som vägleder oss. Jag skulle vilja säga att regeringens principer är:
- Kvalitetsutveckling och metodutveckling.
- Utrymme för brukarinflytande och öka mångfalden av gemensamt finansierade välfärdstjänster.
- Tillförsäkra svaga grupper individuellt stöd.

Huvudmålet är att tillskapa en "kvalitetsutveckling inifrån systemet". Stora förbättringar i resultat och kostnader kan åstadkommas. Men det kräver en mer noggrann metodutveckling, mer genomtänkta kvalitetsjämförelser och en skarpare utvärdering av socialtjänsten. Regeringen vill med kraft skynda på utvecklingen mot öppna jämförelser såväl inom hälso- och sjukvården och äldreomsorgen som inom socialtjänsten. Därför har Socialstyrelsen fått i uppdrag att i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting utveckla ett nationellt system för öppna jämförelser.

Öppna jämförelser har flera syften. Medborgare och brukare och deras anhöriga har rätt att veta vad vården och omsorgen åstadkommer. De behöver kunna göra jämförelser och få en reellt ökad valfrihet. Forskning och utveckling fyller flera viktiga funktioner och kan fungera som stöd för nytänkande och innovationer, för rådgivning och kunskapsförmedling och för granskning och uppföljning. Syftet är förstås att vi i förlängningen ska kunna ha ett framgångsrikt socialt arbete och en värdig äldreomsorg.

Nyligen har regeringen tillsatt en särskild utredning om kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten. Kerstin Wigzell är utredare och jag vet att hon kommer att medverka här senare idag. Frågan hon fått att besvara är hur de statliga resurser som idag avsätts till socialtjänstens verksamhetsområde på bästa sätt kan bidra till att stödja kunskapsutvecklingen. Jag vill också nämna de båda nationella kunskapscentrum som regeringen avser att inrätta. Det enda ska handla om demensfrågor och det andra om anhörigfrågor.

En annan grundläggande princip är att den enskilde behöver ges större möjligheter att påverka sin vardag. Barn som far illa, funktionshindrade och äldre har ju inte så stora megafoner och gör inte sin röst hörd. Med ökade möjligheter att välja utförare blir socialtjänsten mer lyhörd för den enskildes behov och önskemål.

En tredje princip är att en mångfald av utförare behövs. Med en större mångfald skapas en konkurrens som driver på kvalitetsutvecklingen. Såväl privata, kooperativa som ideellt drivna alternativ måste ges bättre förutsättningar att utvecklas. Här vill jag betona att det viktigaste kanske är möjligheten att välja bort en utförare som man inte gillar.

Som socialchefer har ni ett stort behov av tidig och fullödig information. Ni förutsätts leda, ta initiativ till förändringsprocesser och kunna förklara förändringar i omvärlden som påverkar era medarbetare och era klienter.

Jag vill nämna något om det pågående arbetet för att nå målet om att Sverige vara ett tillgängligt samhälle. För sju år sedan förpliktade sig hela det politiska Sverige om bestämda mål för handikappolitiken. Tio år senare år 2010 ska vårt land vara tillgängligt även för funktionshindrade.

Det innebär bland annat att det vi kallar enkelt avhjälpta hinder ska identifieras och undanröjas, Boverket kom häromdagen med en överraskande positiv uppföljning av det här målet. 65 procent av alla fastighetsägare tror att de kommer att nå målet. En bedömning som nu är betydligt bättre grundad än vid avstämningen för två år sedan. Det är dock anmärkningsvärt att så många som 38 procent av de allmännyttiga bolagen inte känner till föreskrifterna eller deras innehåll. Och att nästan en fjärdedel av kommunerna inte besvarat enkäten. Jag vill därför gärna passa på även vid er konferens vädja till alla att undersöka hur det står till i er kommun och verkställa det som kan återstå.

Boverket har flera tips i sin rapport: Det behövs politiskt förankrade program i kommunerna - program som är förankrade i bolagsledningarna. Och man behöver också ta ansvar för att utveckla ett samarbete med de privata fastighetsägarna. Det behövs en aktiv och återkommande  kommunal tillsyn, ungefär som vid brandinspektioner. Även om det alltså finns positiva tecken på det här området så måste mer göras. En särskild statssekreterargrupp tillsätts med uppdrag att följa och föreslå lämpliga åtgärder.

När det gäller individ- och familjeomsorgens område så har den nya regeringen faktiskt redan hunnit presentera flera propositioner. Att stärka skyddet för utsatta barn och att dokumentera deras vilja är en genomgående fråga i flera propositioner. Min allra första proposition handlade att få en bestämmelse om obligatorisk registerkontroll vid hem för vård eller boende som tar emot barn. Vi har nyligen fått rysansvärd läsning om hur barnhemsbarn kunde behandlas förr. I den proposition jag lämnade till Riksdagen före sommaren "Den sociala barn- och ungdomsvården", återfinns bland annat förslaget att förstärka rätten för barn och unga som har kontakt med socialtjänsten att få veta vad som händer. Det finns redan idag allmänna skrivningar i socialtjänstlagen, men de förtydligas och barns rätt skrivs nu också in i LVU. De unga ska ha rätt att vara delaktiga i det som pågår och planeras. Det ska också tydligt dokumenteras att barnet har fått information. Och barnets egen inställning ska dokumenteras.

Vi skriver just nu också på direktiv till en särskild barnskyddslag. Det handlar om att se över om samtliga bestämmelser i SoL och LVU som rör barn och unga ska sammanföras till en särskild lag till skydd för barn och unga. Det finns ett glapp idag mellan SOL och LVU. Det handlar också om att se om stöd kan erbjudas barn och unga utan föräldrars medgivande utan att man för den skull måste göra ett omhändertagande enligt LVU. Föräldrar älskar sina barn. Det är viktigt att ge föräldrar det stöd de behöver i sin uppgift men vid till exempel missbruk eller psykisk sjukdom händer det att föräldrar nekar barn insatser som de har behov av. Det finns anledning att se om vi kan stärka barnens rätt här.

I det här sammanhanget vill jag också passa på att påminna om arbetet för barn i utsatta familjemiljöer. Barn som bevittnar våld är en sådan grupp. Barn till missbrukare eller de som har en psykiskt sjuk förälder en annan. För 1,5 vecka sedan hölls ju i samtliga län konferensen Dags för Barnen. Många av er deltog säkert. Syftet var att fokusera det behov som de här barnen har och att förstärka samverkan över myndighetsgränser, uppbyggnaden av stödverksamheter och att öka medvetenheten om att dessa barn finns.

Jag ger bland annat IMS i uppdrag att utarbeta en metodhandbok. Och jag hoppas att den strategi för samverkan som Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen och Myndigheten för skolutveckling presenterat ska användas. Jag är övertygad om att vi, tillsammans med frivilligorganisationerna, kan göra mycket mer och att det som redan görs kan göras bättre. Det finns stödgrupper i vissa kommuner men målet måste vara att alla kommuner ska kunna erbjuda sådana. Jag kommer självfallet att se till att det blir uppföljningar.

För första gången finns en strategi mot hemlöshet - jag la den som av de första förslagen i min statsrådsroll och det kändes väldigt angeläget. När man talar om hemlöshet är det viktigt att säga att det handlar om en situation, inte en person. Hemlöshet får heller aldrig betraktas som ett tillstånd av permanent karaktär - det finns lösningar.

Vi har en ny situation bland de hemlösa. 21 procent är till exempel kvinnor. Jag hinner inte nu gå in på alla delar av strategin. Men låt mig ändå säga att det är alarmerande att 40 procent av de hemlösa har barn under 18 år. Grunden för att hitta lösningarna är samarbete och att det behövs åtgärder på både kort sikt och på lång sikt. Vi har lagt fast fyra mål i strategin: Det första är att alla ska vara garanterade tak över huvudet och erbjudas samordnade insatser utifrån individuella behov. Här gör de frivilliga organisationerna ovärderliga insatser. De har kunnande och engagemang och de gör det med respekt för individen.

Det andra målet handlar om att förebygga att människor i olika speciella grupper blir hemlösa. Det handlar om de som idag är inskrivna på kriminalvårdsanstalt, behandlingshem, stödboende eller HVB-hem. Socialstyrelsens kartläggning 2005 visar att det är 8 400 personer som inte har bostad ordnad inför utskrivningen eller utflyttningen 2 000 personer av dessa skulle skrivas ut inom tre månader. Det motiverar den översyn av missbrukarvården som vi gjort. Och det utgör ett starkt stöd för att fortsätta arbetet med personliga ombud - gärna i samarbete med frivilligorganisationerna.

Mål tre handlar om att inträde på den ordinarie ostadsmarknaden ska underlättas. Socialstyrelsen har tagit fram en kunskapsöversikt över olika boendelösningar med syftet att finna de mest verksamma metoderna. IMS har kartlagt kunskapsläget utifrån ett vetenskapligt perspektiv. Det är viktigt att kunskap måste förenas med profession och frivilligorganisation.

Det fjärde målet i strategin handlar om barn. Målet är att antalet vräkningar ska minska och att inga barn ska vräkas. En utredning från 2005 uppskattade att cirka 1 000 barn drabbas av vräkning varje år. Jag tycker det är förfärligt att barn ställs på gatan utan bostad. Det ska inte hända.

Att sprida kunskap och att implementera olika metoder är en viktig del i det här arbetet. Totalt har regeringen avsatt 66 miljoner kronor för 2007 och 2008. Bland annat till olika försöksverksamheter.

Ett annat och delvis angränsande område är det förebyggande arbetet mot alkohol och narkotika. Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika skall avsluta sitt arbete i år. Deras arbetsuppgifter ska in i den ordinarie myndighetsstrukturen. 260 miljoner kronor ska varje år användas till prevention, vård och behandling på alkohol- och narkotikaområdet. Ambitionerna är alltså fortsatt höga och jag vill gärna markera att - länssamordnarna och de lokala samordnarna kommer att vara fortsatt viktiga för samordningen av ett effektivt arbete.

När det gäller behandling av alkohol- och narkotikamissbrukare finns idag ett hyfsat unskapsunderlag. Socialstyrelsen har nyligen presenterat nationella riktlinjer för missbrukarvården. Och i november kommer jag att få förslagen från en särskild utredare som ser över bland annat den tillsyn som innefattar missbrukarvården. Avsikten är att vi ska skapa goda förutsättningar för att få en enhetlig och kunskapsbaserad missbrukarvård. Det gäller nu inte bara missbrukarvården utan all tillsyn som bedrivs av Länsstyrelserna inom det sociala området. Ett uttalat politisk krav är att kvalitetsutvecklingen ska kunna bedömas genom att resultatet av tillsynen kan jämföras över tid. Det innebär att tillsynen måste utföras på ett likartat sätt i hela landet, att man måste ha mer normering och likvärdiga bedömningskriterier samt att man måste samarbeta mer. Syftet med tillsyn måste ju vara att se till att brister och missförhållanden åtgärdas - inte bara för stunden - utan på ett mer varaktigt sätt. Resultaten från tillsynsutredningen och från den särskilde utredare som jobbar för närvarande kommer under hösten att samlas ihop och så småningom leda till en inriktningsproposition.

Som jag sade så talade jag tidigare idag i Kalmar på Mötesdagarna för biståndshandläggare. Deras uppgift är ju bland annat att inom äldreomsorgen varje år fördela drygt 3 procent av bruttonationalprodukten. Jag vill gärna slå fast att ett av regeringens allra viktigaste mål är att höja kvaliteten i vården och omsorgen om äldre. Därför har det tagits flera omfattande initiativ på det här området. Men kännetecknande är att det är en långsiktig satsning på äldreomsorgen som innefattar såväl vem som ska utföra äldreomsorg, hur den ska utföras - alltså innehållet och bemötandet - och vilka resurser som finns till detta.

Varje år under 2007 till 2009 satsar regeringen 1,35 miljarder kronor till ett stimulansbidrag för utveckling av kvaliteten i vården och omsorgen om äldre. Då handlar det om läkartillgång och läkemedelsgenomgångar, förebyggande arbete, demensvård, rehabilitering, kost och näringstillförsel, samt det sociala innehållet i äldreomsorgen. Regeringen har även sedan den tillträdde för ett år sedan beslutat om ett investeringsstöd om 500 miljoner kronor per år för byggande av fler platser i ärskilt boende. Det behövs eftersom 18 000 platser försvunnit de senaste fem åren. Jag kunde fortsätta uppräkningen av åtgärder inom äldreomsorgen men stannar ändå här.

Avslutningsvis, så vill jag understryka det som sades i inledningen. Ni är ledare för ett centralt stycke av välfärden. Ni är mycket betydelsefulla i framtidsarbetet när vi går mot en ännu bättre fungerande socialtjänst i hela landet. Jag vill att ni ska uppfatta att ni har ett starkt stöd för metodutveckling, i riktlinjearbete och i uppföljningsarbete. Regeringens ambitioner på det sociala området är stora och många. Vi kommer att behöva ha ett mycket nära samarbete med er.

Tack för ordet.