ReageraMera

Europaparlamentet har idag (torsdag 29 november) antagit bestämmelser om ökat utbyte av information, ytterligare åtgärder för att skärpa kontrollerna av vapeninnehav och skärpta villkor för förvärv och innehav. I väntan på enighet i rådet som varit en förutsättning för den förstabehandlingsöverenskommelse som nu föreligger har omröstningen i plenum tidigare skjutits upp.

Bakgrund
Direktiv 91/477/EEG om kontroll och förvärv av innehav av vapen utarbetades som en följd av avskaffandet av gemenskapens inre gränser den 1 januari 1993. Direktivet innehåller gemensamma regler som gör det möjligt att inom medlemsstaterna kontrollera förvärv och innehav av vapen och deras överföring till en annan medlemsstat. I direktivet fastställs bland annat att det ska finnas fyra kategorier med skjutvapen (förbjudna skjutvapen, skjutvapen för vilka det krävs tillstånd, skjutvapen som ska anmälas och skjutvapen för vilka det inte krävs vare sig tillstånd eller anmälan). Direktivet föreskriver också att register över överföringar av skjutvapen ska bevaras i 5 år, och inrättar ett europeiskt skjutvapenpass för förflyttning av vapen inom gemenskapen. Informationsutbyte mellan medlemsstaterna underlättas också.
 
I december 2001 undertecknade kommissionen, på gemenskapens vägnar, FN-protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen och EU-direktivet måste uppdateras för att anpassas till protokollet. Ändringen rör sex aspekter: definition av olaglig tillverkning och handel i överensstämmelse med FN-protokollet; uttryckligt märkningskrav för skjutvapen; utvidgning av den period under vilken information om skjutvapen måste bevaras i register i 10 år, mäklarverksamhet; skyldighet att betrakta olaglig tillverkning eller handel som internationella brott samt åtgärder för att försätta skjutvapen ur brukbart skick.

 Handeldvapen är lättåtkomliga, billiga, bärbara och enkla att använda. Olagligt förvärv och olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen utgör ett hot mot säkerheten i EU. Enligt uppgifter från Världshälsoorganisationen (WHO) ligger våld och självmord på tredje respektive fjärde plats när det gäller de främsta orsakerna till ohälsa och för tidig död för personer mellan 15-44 år. Krigsrelaterade skador återfinns först på sjätte plats. Andelen av dessa skador som orsakas av handeldvapen är stor. Kampen mot den organiserade brottsligheten gör det också särskilt viktigt att spåra skjutvapen. Uppgifter finns också som tyder på att användningen av ombyggda vapen i EU har ökat; varför det bedöms viktigt att se till att även ombyggbara vapen omfattas av definitionen av "skjutvapen" i direktivet.
 
Längre lagringstid
Parlamentet och rådet har enats om en kompromisstext som antogs i samband med parlamentet behandling av Gisela KALLENBACHs (De gröna/EFA, DE) betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen. Kompromissen antogs med 567 röster för, 12 emot och 11 nedlagda och hela betänkandet med 588 röster för, 14 emot och 11 nedlagda.
 
 Parlamentets krav på att uppgifter om vapen ska lagras i nationella register under 20 år och inte endast 10 år som kommissionen föreslår (för närvarande lagras de endast under 5 år) har godtagits av rådet, liksom åtgärder för förbättrade möjligheter till spårning. Varje medlemsstat ska således senast den 31 december 2014 föra ett register som garanterar behöriga myndigheter tillgång till de register där varje skjutvapen som omfattas av direktivet registreras. Registret ska omfatta och i minst 20 år bevara uppgifter om skjutvapnets typ, märke, modell, kaliber och serienummer samt leverantörens och köparens eller ägarens namn och adress.
 
Varje vapentillverkare ska vara skyldig att under hela sin yrkesverksamma tid föra ett register där alla skjutvapen som omfattas av direktivet och som de tagit emot eller lämnat ut registreras, tillsammans med uppgifter som gör det möjligt att identifiera och spåra vapnet, särskilt uppgifter om typ, märke, modell, kaliber och serienummer samt leverantörens och förvärvarens namn och adress. Efter det att verksamheten har upphört ska vapentillverkaren överlämna registret till den nationella myndighet som är ansvarig för det registreringssystem.
 
Medlemsstaterna ska se till att alla skjutvapen eller delar till skjutvapen som släpps ut på marknaden märks och registreras i enlighet med direktivet eller görs obrukbara. Medlemsstaterna ska dessutom regelbundet utbyta information.  
 
För att kunna identifiera och spåra alla monterade skjutvapen ska medlemsstaterna i samband med tillverkningen av varje skjutvapen antingen kräva att vapnen märks unikt med bland annat tillverkarens namn, landet eller platsen för tillverkningen, serienumret och tillverkningsåret (om detta inte framgår av serienumret). Märkningen ska vara anbringad på en väsentlig del av skjutvapnet som om den förstörs skulle göra skjutvapnet obrukbart.
 
Medlemsstaterna ska kräva att varje enskild förpackning med komplett ammunition märks med tillverkarens namn, varupartiets identifikationsnummer, kalibern och ammunitionstypen. I direktivet avses med "ammunition" alla patroner eller deras komponenter, inklusive patronhylsor, tändladdningar, drivladdningar, kulor och projektiler som används i skjutvapen, förutsatt att dessa komponenter själva omfattas av krav på tillstånd i den berörda medlemsstaten.
 
Försvåra förvärv via Internet
Privatpersoners förvärv av skjutvapen genom tekniker för distanskommunikation, till exempel via Internet, då detta är tillåtet omfattas av bestämmelserna i direktivet. Ett allmänt förbud förespråkas mot att personer som enligt lagakraftvunnen dom har fällts för vissa allvarliga brottsliga handlingar förvärvar skjutvapen. Medlemsstaterna ska, förutom när det gäller vapentillverkare, se till att förvärv av skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition med hjälp av tekniker för distanskommunikation kontrolleras noggrant i de fall då denna typ av förvärv är tillåten.

 
Åldersgräns
När det gäller artikel 5 om villkoren för vapeninnehav antogs en kompromisstext som förhandlats fram med rådet:
 
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3 som säger att medlemsstaterna i sin lagstiftning får anta strängare bestämmelser än vad som föreskrivs i direktivet] ska medlemsstaterna tillåta förvärv och innehav av skjutvapen bara för personer som har giltiga skäl och som
 
(a) fyllt 18 år; undantag görs dock för förvärv (förutom köp) och innehav av skjutvapen avsedda för jakt eller tävlingsskytte, förutsatt att personer under 18 år i detta fall har föräldrarnas tillstånd eller står under ledning av en förälder eller en vuxen med en giltig skjutvapenlicens eller jaktlicens eller befinner sig på ett licensierat träningscenter eller annan godkänd inrättning,
 
(b) inte kan antas utgöra en fara för sig själva eller för allmän ordning och säkerhet. Om en person har befunnits skyldig till ett avsiktligt våldsbrott ska detta betraktas som ett indicium på sådan fara.
 
Medlemsstaterna får återkalla tillståndet att inneha skjutvapen om något av de villkor som låg till grund för att tillståndet beviljades inte längre uppfylls.
 
Medlemsstaterna får inte förbjuda personer bosatta inom deras territorier att inneha vapen som förvärvats i en annan medlemsstat, om de inte förbjuder förvärv av samma vapen inom sitt eget territorium.