Nedmonteringen av marijuanaodlingar i Nederländerna
Hur ser det ut med marijuanaodlingar i Nederländerna? Ökar dom? Minskar dom? Vad gör polisen?
Intressanta frågor kräver intressanta svar och en del svar på ovanstående frågor hittar vi i den nyligen utkomna rapporten Harde aanpak, hete zomer.
Några iakttagelser från rapporten:
Från att tidigare ha varit en stor importör av hasch har Nederländerna allt mer utvecklats till ett marijuanaproducerande land. Det nederländska så kallade 'nederwiet' odlas till större delen inomhus. De holländska myndigheterna har ökat insatserna för att stänga igen de här odlingarna och det är de här frågorna som rapporten behandlar.
Rapporten försöker besvara följande frågor: Vilken politik är det som gäller, vilka aktörer är inblandade i arbetet med att stänga odlingarna och på vilket sätt?; Vilken information finns om stängning av den här sortens odlingar?; Hur många odlingar stängs årligen igen i Nederländerna och hur många fullvuxna plantor och fröplantor tas i beslag? Har verksamheten haft någon effekt?
Intensiteten för att stänga igen odlingarna varierar mellan olika polisdistrikt, men det finns en nationell trend som tyder på ett ökat och kraftfullt samarbete mellan polisen , andra institutioner och med näringslivet. Angreppssättet formaliseras allt mer och tar ofta formen av formella samarbetsöverenskommelser.
Under senare år har nedmonteringen av marijuanaodlingar skett på ett mer strukturerat sätt och till och med genom rutinmässigt genomförda kampanjer där finansiella intressen också spelar en allt mer betydelsefull roll. Energiföretag, ibland i kombination med privata företag som kontrakterats för nedmonteringen av marijuanaodlingarna, är de viktigaste samarbetspartnerna. Energiföretagen har en dubbel funktion. Eftersom elektriciteten till många marijuanaodlingar har stulits, är det säkrare att ha med sig professionella elektriker för att stänga av strömmen. Men energiföretagen har också mycket att tjäna på att stänga igen så många odlingar som möjligt eftersom en polisanmälan gör det möjligt för dom att kräva tillbaka stora summor för den stulna elektriciteten. Vidare blir 'nedmonteringsföretag' allt mer populära eftersom deras arbete besparar polisen en hel del pengar och smutsigt jobb. Bostadsföreningar blir också mer och mer involverade även om de inte deltar i själva nedmonteringen av marijuanaodlingarna.
Med undantag för akuta, farliga situationer som kräver omedelbara åtgärder har fenomenet med 'skördedagar' spridit sig till många delar av landet. Många områden genomför planerade heldagsinsatser för att göra flera razzior i rad på odlingar. Varje region har i snitt en 'skördedag' per månad då man i allmänhet genomför razzior på fem odlingar, men det finns skillnader både mellan och inom polisområdena. Det är bara ett litet antal regioner som uteslutande arbetar med 'skördedagar', liksom det bara är ett fåtal regioner som sällan eller aldrig har sådana. De flesta regionerna genomför en kombination av 'skördedagar' och insatser när det behövs. Av de regioner som genomför 'skördedagar', gör dessa det varje vecka medan andra gör det bara några gånger om året.
En ann utveckling är förverkande av vinning av brott genom den så kallade Plukze-lagstiftningen. Enligt uppgift medför nedmonteringen av marijuanaodlingarna en stor del av de intäkter regeringen erhåller som ett resultat av de möjligheter som Plukze-lagstiftningen medger (som för övrigt också är tillämplig vid andra sorters narkotikabrott och också andra kriminella aktiviteter.
Så kallade 'grow shops' ( butiker som säljer utrustning för marijuanaodlingar) blir också föremål för åtgärder i allt större utsträckning i kampanjen mot marijuanaodling och de som ligger bakom sådana odlingar.
Hur många odlingar har nedmonterats?
Att avgöra hur många odlingar som nedmonteras per år inom en viss region kräver ofta insamling av information från olika källor och genom en jämförelse av olika databaser. Det finns för närvarande inget etablerat, standardiserat register över nedmonteringen av marijuanaodlingar i Nederländerna.
Även om man i rapporten hittade några tydliga skillnader på regional nivå mellan vad rapportförfattarna kommit fram till och de uppskattningar som gjordes i rapporten från KLPD (Het Korps landelijke politiediensten) 2005 så är siffrorna i den nu aktuella rapporten anmärkningsvärt lika de i KPLD-rapporten.
Författarna av den aktuella rapporten uppskattar att omkring 6 000 marijuanaodlingar nedmonterades såväl 2005 som 2006, dvs omkring 500 per månad.
I ett kommande avsnitt tittar vi, utifrån rapporten, närmare på antalet beslagtagna plantor, skillnaden mellan vad som anses utgöra en 'stor' respektive 'liten' odling; definitionsfrågor och några tendenser.
Torgny Peterson
