ReageraMera

Välkomna till Örebro och Svenska Narkotikapolisföreningens tjugoförsta utbildningskonferens.   

Ett speciellt välkommen till våra talare idag Justitieminister Beatrice Ask, Rikspolischefen Stefan Strömberg, Generaltulldirektören Karin Starrin, Biträdande Länspolismästaren i Örebro Kalle Wallin, Biträdande Överåklagaren Astrid Eklund och Chefen för Mobilisering mot narkotika Björn Fries. Sist men inte minst välkomnar vi Dan och Marie Lindgren som skall delge oss sina erfarenheter och tankar kring den traumatiska händelse då Dan allvarligt skadades i tjänsten i en explosion när han som tjänstgörande polisman tillsammans med en kollega kallats till ett larm om en misstänkt stulen bil. Dan öppnade en bildörr som var försåtsminerad.   

Ett speciellt välkommen också till våra nordiska vänner från Norsk Narkotikapolitiförening och Islands NPF Vi har ett digert eftermiddagsprogram och jag hoppas ni är med oss hela eftermiddagen så att ni får tillfälle att ta del av de doorprice, som vi tänker dela ut i slutet på eftermiddagen.  

Kära gäster och medlemmar, föreningen har inlett sitt 21 verksamhetsår, och vi har efter fjolårets jubileumskonferens återgått till ett lite mindre format, men vi är ändå nästan 600, som har samlats här i Örebro och jag kan utlova er en helg med ett verkligt bra föreläsningsprogram. Som ni förmodligen märkt har vi i år sänkt konferenspriserna eftersom Conventum är billigare än Mässan i Göteborg. Vi vill med det markera vikten av att låta så mycket som möjligt av våra intjänade medel gå tillbaka till medlemskapet, eftersom det stora flertalet av er tar konferenskostnaden ur egen ficka.  

Jag vill tacka för det stöd vi får från både Rikspolisstyrelsen och Tullverket. Utan er hade vi inte kunnat bedriva en verksamhet på den nivå vi gör och framförallt inte arrangera utbildningskonferenserna till de priser deltagare betalar. Vi kan i gengäld försäkra er medlemmar och de myndigheter ni representerar en fortsatt seriös satsning på utbildning inom narkotikaområdet, men också en fri röst i narkotikadebatten, som ibland också kommer att ifrågasätta och kritisera de olika myndighetsledningarnas ageranden.  

Föreningens ekonomi är i god ordning och medlemsantalet håller sig stadigt kring 2500.  

Vår skrift Narkotika-dopningsmedel och andra hälsofarliga preparat har nu tryckts i sin 10: e upplaga och den sammantagna upplagan uppgår nu till 330 000 exemplar. Ett stort tack riktas till Jonas Hartelius för hans uppoffrande arbete med att uppdatera skriften efter hand.  

Tidigare under dagen har vi här på Conventum avhållit ett företagarseminarium men även hunnit med att i drogförebyggande syfte utbilda gymnasielever på Tullängsskolan.   

Styrelsen har under året arbetat hårt med att på olika sätt föra ut vår slogan Ställ upp mot narkotika. Vi har under säsongen samarbetat med Alingsås och Sävehofs elitserielag i handboll, som har haft vår slogan på sina matchtröjor och reklam för budskapet på flera platser i sina respektive hallar. 

Ställ upp mot narkotika ser vi nu som den paroll under vilken vi satsar vårt drogförebyggande arbete. Vi kommer med hjälp av Mediahuset och olika sponsorer att fortsätta bygga ut denna verksamhet över landet på skolor och i föreningslivet, där vi föreläser för ungdomar, föräldrar, lärare och ledare i syfte att stoppa nyrekrytering in i narkotikamissbruk. 

Vårt gamla projekt Föreningslivet mot droger, som drivits med pengar från Skandias Idéer för Livet, håller på att klinga av och vår avsikt är att föra samman det projektet med Ställ upp.  

En före detta missbrukare och numera föreläsare inom vår förebyggande verksamhet ger följande bild av verkligheten, som den kan se ut i dag på många platser i landet:  

Många ungdomar han möter berättar om en stor ökning av kokainanvändande på krogar och andra utemiljöer. En grupp där det ökat markant är bland unga tjejer i 17-20 års åldern, som oftast talar om att de blivit bjudna av äldre killar som tillhör både krogbranschen, kända kriminella gäng och andra grupperingar i krog och klubbvärlden. Det har även berättats för mig att det ofta i samband med detta har skett sexuella övergrepp i varierande form. Han har fått kommentarer som tex om folk visste vilka som använder kokain och annat skulle de bli chockade. Han har även fått höra att det i viss mån förekommer bland yngre idrottsutövare, dock inte i vilken grad. 


När det gäller övriga droger så ses hasch nästan inte längre som en drog bland många unga. Många jämställer den med att röka cigaretter eller som ersättning eller komplement till alkohol. Amfetamin är förekommande i mycket hög grad i alla miljöer, och han har till och med träffat 14-åringar som använder det på helger. Även rökheroin är mycket populärt, eftersom det inte anses skitigt att röka det. Det finns många unga tjejer bland användarna även där. De är oftast runt 20-årsåldern. Det kan även vara värt att påpeka att när han föreläser för ungdomar från 7:an och uppåt, och om man räknar med en snittpublik på ca 200 pers per gång, så är svaret på frågan om man känner eller har känt någon som använt droger, att ca 2/3 av de tillfrågade  tyvärr svarar ja på den frågan.

Min sagesmans personliga uppfattning är att många unga i dag känner press från många håll och har drogerna som flykt och bedövningsmedel. Det är heller inte ovanligt att en del av de unga han träffar även använder antidepressiva medel. Även den generella inställningen till droger i allmänhet är oerhört liberal och tillåtande, och när det gäller alkoholen dricks det enligt hans mening mer än någonsin bland de unga. Det verkar som om den traditionella gången när det gäller droganvändning har ändrats och man blandar friskt med de preparat som finns tillgängliga. Min sagesmans slutsats är att läget tyvärr är akut och att man måste agera skyndsamt och kraftfullt, som någon sa vi kan inte spara in på vår egen framtid. 

En överdrivet negativ bild tycker kanske många, men tillräckligt oroväckande om man samtidigt konstaterar att svensk polis inte har en gemensam strategi för att angripa narkotikaproblematiken på de olika arenor där den uppträder. Olika länsmyndigheter gör sina egna värderingar över vilka prioriteringar som skall göras ofta i konkurrens med både mängdbrottslighet och grov brottslighet. Organisation, strategier, verksamhetsmål är svajande t.o.m. i storstäderna.  Svensk polis är i stort behov av en utveckling på narkotikaområdet av modellen nationell polis. 

Kampen mot narkotika måste vara en prioriterad uppgift. Av polisens totala resurs satsas 6 % på narkotikabekämpningen. Det finns anledning att analysera huruvida tillräckliga och rätt effekter uppnås i narkotikabekämpningen. När såväl efterfrågan som tillgång ökar finns det skäl till självkritik och det är därför glädjande att man på Rikspolisstyrelsen nu har börjat arbeta på en nationell narkotikastrategi. Den har vi väntat på länge.  

Under de senaste åren har Rikskriminalpolisen tappat mycket av den stödjande specialistkompetens man en gång hade avseende preparatkännedom. Nationellt behövs den stödkompetensen fortfarande och den måste på något sätt återupprättas.  

Narkotikabrott är ett initiativbrott och bekämpningen är och har alltid varit underrättelsebaserad och det är helt avhängigt av styrka och kvalitet i de polisiära insatserna om man skall nå goda effekter. Samtidigt är narkotikabrott ett strategiskt brott där narkotikan är den stora gemensamma nämnaren för större delen av övrig brottslighet. Vi vet att fokusering i missbruksmiljöerna ger mycket goda effekter på brottsligheten i stort och det måste alltid vara där som polisen har initiativet.  

Att det på polismyndigheterna måste finnas resurser för underrättelsebaserat spanings- och utredningsarbete på alla nivåer av narkotikabekämpningen måste åter bli ett faktum. Det behövs 5 till 10 poliser för att bedriva en effektiv spaning och tillslag mot köp/säljsituationer på en drogscen och det är den resursen, som måste återupprättas för att överlåtelsebrotten skall kunna öka.  

I den dagliga verksamheten kommer i stort sett samtliga polismän i kontakt med narkotikabrottslighet alternativt narkotikarelaterad brottslighet. Att dessa polismän besitter förmåga att reagera och använda de metoder som erbjuds genom bedömningar av drogtecken och symptom avspeglas mycket tydligt i den stora volymen ärenden som rapporteras. Narkotika är en så stor del av den polisiära vardagen att all polispersonal i yttre tjänst måste hållas uppdaterad med kunskaper i ämnet och ha den formella kompetensen att få göra drograttfyllerikontroller. Samtidigt måste vi också bli noggrannare i styrningen av resursen. Vilka ärenden skall vi arbeta med i relation till missbruksproblem. Visst skall vi ta de lätta ärendena och få stora beslag, men vi får inte väja för ärenden, som kortsiktigt inte får så stor uppmärksamhet i pressen men som kanske ger större effekter på längre sikt i t.ex ungdomsmiljöer. Vi skall i inga sammanhang ägna oss åt troféjakt utan arbeta med rätt ärenden i relation till syfte och behov.  

Vi är övertygade om att en effektiv narkotikabekämpning från gatan och uppåt också skapar en positiv effekt i all annan brottsbekämpning. Det är våra missbrukare, som står bakom stora delar av den mängdbrottslighet vi kämpar med för att effektivisera och vi måste åter få fokus på att gripa fler lokala och regionala langare.   

Hur många av de grova våldsbrotten är kopplade till narkotika på något sätt? Vi har en uppfattning men har inget effektivt sätt att visa det på. Det är samma aktörer inom den grova och organiserade brottsligheten som gör vinster på narkotikasmuggling och samtidigt är inblandad i annan grov kriminalitet.  Kan vi få bort dom genom en effektiv narkotikabekämpning minskar vi också övrig brottslighet. De stora beslag som görs pekar på att inflödet ökar och vinsterna av denna brottslighet hamnar till sist hos olika aktörer inom den organiserade brottligheten. SNPF ser fram emot den dag då svensk polis har en gemensam narkotikastrategi. Sedan uppstår nästa fråga. Vad händer när Mobiliseringen läggs ned och hur ser den nya regeringen på den framtida nationella narkotikastrategin?  

Det ökade missbruket av narkotika, läkemedel, anabola steroider och liknande droger i samhället har gjort att även rättsväsendet har drabbats. Vi måste kallt räkna med att sökande till arbete inom vår sektor har erfarenhet av drogmissbruk och ibland till och med har ett pågående missbruk i någon form. Därför måste det finnas möjligheter att upptäcka missbruk genom drogtester. Tullverket tog 2006 beslut om att genomföra drogtester genom urinprov vid nyanställning. Vid samtal med rekryteringsansvariga vid PHS har det visat sig att det pågår ett arbete även där, som förhoppningsvis skall leda fram till ett förslag om drogtester vi nyanställning. Därför kommer Svenska Narkotikapolisföreningens styrelse föreslå årets stämma att lägga till en punkt i föreningens narkotikapolitiska program om drogtester för anställda, uppdragstagare och arbetssökande inom rättsväsendet. Det bör vara möjligt att genomföra tester i samband med anställning, vid misstanke, slumpmässigt som en del i ett samlat program samt som ett led i rehabilitering. I det här sammanhanget ser vi steroidproblemet, som den största faran.  

Att hålla rent inom den egna sektorn är inte bara en arbetarskyddsfråga, det är först och främst en trovärdighetsfråga för de yrkesgrupper som står i första ledet i samhällets insatser mot narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet. Det handlar om att sätta och följa en egen etisk standard. Därför vill Svenska Narkotikapolisföreningen verka för drogtester inom rättsväsendet. 
 
Det är i dag drygt 38 år sedan jag började på polisskolan. Jag vill påstå att polisen men troligtvis även tull, åklagare och kriminalvård under dessa år gjort en klassresa i fråga om attityder och etiskt och moraliskt tänkande och uppträdande. Vi står i dag på en värdegrund som i vissa delar skiljer sig otroligt mycket från 70-talet. Detta är dock inget vi skall slå oss till ro med utan här krävs fortsättningsvis mycket arbete från högsta ledning ner till gräsrötterna i verksamheten.  

I takt med att vi inom brottsbekämpningen får utökade möjligheter till hemliga tvångsmedel i kampen mot den grövsta brottsligheten måste vi även hålla oss ytterst skärpta i vårt etiska och moraliska tänkande. Ändamålen får aldrig helga medlen och vi måste alltid tåla att bli granskade i de insatser vi gör. Vi får aldrig driva våra källor för långt i ärendena så att de riskerar bli avslöjade. Den miljö vi arbetar i idag är våldsam och kräver ständigt nya offer, mestadels i uppgörelser mellan rivaliserande kriminella individer eller gäng. Vi ser i dag enskilda gängmedlemmar som stoltserar med märken på sina västar som visar att de har dödat i klubbens namn.   

I den här miljön arbetar dagligen många av våra medlemmar. Det finns många av våra kollegor, som från och till lever under hot. I de flesta fall rör det sig säkert om hot som syftar till att skapa passivitet och rädsla, men det finns även hot av grövre slag. Vi måste som medmänniskor, kollegor och chefer vara ytterst uppmärksamma på tecken av rädsla hos dem vi har omkring oss och ha program för att säkerställa en trygg arbetsmiljö.  

Som framgår av programmet kommer vi att ägna en hel del åt de mjuka frågorna och det är glädjande att kunna konstatera att vi har polispräster med oss under helgen, som förutom sin egen föreläsning kommer att ha tid att ägna sig åt er som har ett behov av att dryfta saker som tynger. De kommer även att finnas tillgängliga efter familjen Lindgrens föreläsning i eftermiddag.  

Avslutningsvis känner jag som avgående ordförande en oerhörd stolthet att blicka ut över denna välblandade församling med representanter från hela rättsväsendet. Det är ett tillfälle att bygga nätverk och verka för en effektiv samverkan i kampen mot narkotikamissbruk och brottslighet. Tack skall ni ha för de här åren. Nästa år sitter jag bland er som engagerad medlem.